En hemsk mamma
Jag fruktar att min tredagarsgråt är något mer ihållande och måste väl försöka inse att jag fått lite förlossningsdepp, vilket förhoppningsvis är övergående men man vet ju inte... Det är mängder med hormoner i kroppen efter en förlossning, livet blir helt upp och ned och sömnen är liksom obefintlig, min kropp är helt slut och jag får ångest och mår jättedåligt titt som tätt vilket är vansinnigt frustrerande då jag mestadels av tiden är jättelycklig och älskar min lilla flicka mer än livet självt.
Jag oroar mig för precis allt hela tiden, att något ska hända henne, att hon inte kommer sova på natten, att hon ska äta för mycket och få ont i magen, att hon ska äta för lite, att hon ska skrika och att jag inte ska kunna trösta henne, att hon ska få kolik, att JAG aldrig mer ska få sova, att jag aldrig mer kommer att kunna lämna lägenheten ensam, att Mikael inte ska få sova, att han inte ska komma hem från jobbet för att han tröttnat på oss, att Mikael ska tröttna på mig som gråter och gnäller och mest av allt oroar jag mig för att min lilla tös inte ska tro att jag älskar henne där jag står och bölar medan jag trixar med blöjorna.
Har ont i hela kroppen för att jag spänner mig så mkt, skitont i magen hela tiden vilket både beror på stress och på att jag knappt äter och hjärtklappning emellanåt. En tjej från BVC var här igår på hembesök och pratade om att det inte alls var ovanligt att man mår skit i början, speciellt inte om man haft problem med depression och ångest innan i livet och det har ju faktiskt jag haft med råge. Detta är det största som hänt mig om det är inte konstigt om det rörs upp känslor, som om det blir värre ska jag inte tveka att prata med henne så fixar hon kurator till mig och det tänker jag nappa på om jag fortsätter må så konstigt, för det är inte kul för någon. Skiter i min stolthet och att man ska se så bra ut som möjligt i andras ögon, jag vill bara att jag ska må så bra som möjligt för det förtjänar mitt barn, och hon är viktigast av allt.
Så om bloggen inte är så rolig framöver så hoppas jag att ni har förståelse för det!
Hur som helst hade pruttrumpan gått upp ännu mer i vikt, vägde igår 3910 gram så hon ökar stadigt, känns skönt att veta att bröstmjölken verkar funka som den ska.
Och min sele kom igår, premiäranvänt den nu på morgonen och ungen har inte sagt ett pip på över en timme! Helt galet underbart! Jag har kunnat hänga tvätt och stoppa in en ny maskin, äta frukost, plocka ordning i köket OCH kissa samt borsta tänderna utan att vilja kräkas under tiden för att hon legat själv i babygymmet/på lammskinnet. Snacka om lättnad! Sov bra i natt gjorde vi också, känns nästan för bra för att vara sant!!!
Söndag
I morgon kommer en sköterska från BVC på hembesök, ska bli spännande att se om hjärtat gått upp mer i vikt, sen vet jag inte vad vi ska göra förutom att prata, jag ska ta upp min "hjälp-bebisen-gråter-ångest" med henne, jag tror och hoppas att det är normalt, jag har så mkt hormoner i omlopp att inget förvånar mig längre. Måste få in i hjärnan att Moa dör inte av att skrika lite och skrikande är ett rätt normalt beteende för någon som är 11 dagar gammal...
I dag firar jag och Mikael faktiskt 1,5 år tillsammans, höll på att glömma av det men icke.
Vi har firat med Mikael har varit och köpt nya påsar till blöjhinken (sista gången vi köper dem där påsarna för övrigt, dem kostar HUNDRA SPÄNN per påse! Helt sjukt!) också har vi badat lilltjejen som förvånande nog INTE bajsade i badbaljan den här gången, hon var så nöjd och belåten så, det hade jag också varit med tanke på att hon spydde i sitt eget hår i går kväll vilket inte kan ha känts mysigt.
Sen har vi faktiskt hunnit mysa lite i sängen bara vi två medan hon sov också, det lär ju dröja innan det blir några färgsprakande samlag men jag fick massage istället och FAN vad skönt! Har haft helt sjukt ont i nacken och axlarna sedan förlossningen, förmodligen för att jag sitter helt spänd hela tiden när jag ammar och för att jag ligger och sover i konstiga ställningar för att inte störa Moa, hon tar upp galet stor plats för att vara så liten.
I dag kommer min mor hit en sväng och hälsar på, hon är ruggigt stolt mormor vilket gör mig mkt glad.
Liten tös i STOR overall...
Min sele
Märket heter Manduca.
Tiden på BB
Häpnadsväckande hur många det är som nu i efterhand erkänt hur ont dem tyckte att det gjorde men att dem inte velat säga något förrän efteråt för att inte skrämma upp mig, till och med min mor som brukar vara stenhård erkände att smärtan är helt galen.Sen kanske det är jag som är sjåpig, jag tror att det blev extra jobbigt för mig eftersom jag inte fått sova på två dygn innan också, hade inte ätit heller dum som man är (man är inte så sugen på mat när man parerar värkar...). Hade ju nästintill ingen energi i kroppen.
Tänkte hur som helst berätta lite om tiden efteråt på sjukhuset och BB också. Snuttan har somnat helt själv på sin kudde till vår häpnad, i vanliga fall somnar hon bara när hon äter.
Hur som helst- det tog en bra stund att sy mig efter förlossningen, först fick en specialläkare (samma snubbe som undersökte min stackars ringmuskel...) sy mig invärtes och sedan fick barnmorskan fortsätta, jag låg kvar med lustgasen och höll i min slemmiga lilla sälunge, var helt yr i huvudet och lycklig och väldigt förvirrad.
Mikael fick ta på Moa första kläderna efter att hon blivit mätt och vägd, alla i rummet påpekade hur liten hon var när hon kom ut vilket hon ju inte alls var när hon vägts. Vi fick in brickan med mackorna som man alltid får, kaffe till Mikael, choklad till mig och någon slags fuskskumpa. Jag var dock så trött och skakis att jag inte kunde äta något (är sur över att jag inte upplevde mackorna som världens godaste måltid som nyblivna föräldrar brukar tycka). Drack bara lite saft.
Sen blev jag ivägskickad till toaletten av undersköterskan som fixade så att jag kunde sitta på en stol i duschen och kissa, jag dunsade ner på stolen vilket INTE var skönt för mina nedre regioner. Klarade av att kissa men blev helt svimfärdig av allt blod och hade knappt någon känsel i benen efter ryggbedövningen så jag fick larma på sköterskan som tyckte att jag var så blek att hon kallade på fler sköterskor som fick släpa ut mig på sängen igen, hade tydligen förlorat en hel del blod. Jävligt obehagligt.
Efter ett par timmar hon en barnmorska från BB för att hämta mig, blev överlyft till en rullstol och ivägrullad med Moa som ett knyte i famnen, stackars Mikael fick springa efter med väskor och bilbarnstolen. Fick inget eget rum vilket gav mig panik så den snälla personalen gjorde ett undantagsfall och vi fick ett eget rum ändå (tack käre gud...).
Var rätt pigg hela första dagen, Mikael sov en del och jag låg bara och kikade på bebis, hade grymt ont i kroppen och klarade inte av att gå längre än till toaletten och även det var ett helvete. På kvällen tyckte en barnmorska att Moa andades för snabbt så dem tog henne under observation ett par timmar, vilket var otäckt men inga konstigheter visade sig. Skönt att få sova ett par timmar till sist.
Dagen efter kom min far, Mikaels föräldrar och Tina och Ve på besök, barnläkaren kollade upp Moas andning flera gånger för säkerhets skull och det fortsatte se bra ut. Mycket tid gick åt till att amningsträna också, det var ju SKITSVÅRT att hitta rätt läge i början! Dessutom ville hon inte ha min bröstvårta så jag fick/får använda en amningsnapp:
I början finns det bara så kallad råmjölk i brösten, den är slemmig och gul och ser rätt vidrig ut, barnmorskorna hjälpte till att handmjölka mina bröst efter varje amning och mata det sista till henne med en sked, lustigt att man vänjer sig vid att främmande människor står och klämmer en på brösten så fort.
Amningen har flutit på bra hela tiden som tur är, hon suger jätteduktigt och mjölken rann till utan problem, att man svettas som en gris och är konstant törstig är bagateller, är galet glad att jag sluppit såriga bröstvårtor och liknande.
I alla fall var Moa vansinnigt arg sen hela natten, vi försökte med allt och vid midnatt gick vi runt hela avdelningen en miljon varv med henne i baljan utan resultat, jag grinade halva natten och till slut bad jag faktiskt personalen passa henne en timme så att jag fick sova. Tack gud att det var den enda riktigt jobbiga natten hittills!
Sista dagen på BB togs hörseltest och PKU-test (ett test på blodet för att hitta sjukdomar), vi fick lite mer besök och på kvällen kom min mor för att hämta oss. Moa sov som en stock hela vägen hem från BB, hon vaknade inte ens när vi parkerade bilen vid COOP för att gå in och köpa blöjor- underbart.
Ja, sedan dess har allt flutit på här hemma riktigt bra ändå, det blir bara lättare och lättare och hon blir bara ännu ljuvligare för var dag som går, lägger upp nya bilder på bilddagboken varje dag. Hon har redan växt och förändrats massor, vår duktiga tös.Hon skriker aldrig förutom när hon är hungrig, inte ens på natten skriker hon utan ligger bara och grymtar och piper när hon vill gå upp. Bara jag kan lugna ner mig lite (är på helspänn hela tiden), se till att äta bättre och sluta oroa mig för allt så kommer det flyta på suveränt det här, lustigt hur snabbt man vänjer sig vid att hela livet blir så upp och ned.
Min förlossningsberättelse
Förlossningsberättelse
Efter nästan två veckor av sjukt jobbig övertid i väntan på bebis så började det äntligen hända grejer!
Har tyvärr inte fått mina papper från förlossningen än så jag kan inte lämna några detaljer om klockslag eller liknande, för uppdatera detta senare.
Måndag 15/9
Vaknar upp deppig som vanligt över att bebis fortfarande inte har velat visa sig, blir bara mer och mer inställd på igångsättning kommande vecka.
Men så vips under eftermiddagen så lossnar slemproppen när jag kissar, fan vad lycklig jag blev, fick genast nytt hopp och stängde öronen när alla pratade om att "det kan dröja flera veckor efter att slemproppen släpper och det är dags att föda". Fan heller, jag valde att vara optimistisk för en gångs skull.
Framåt kvällen fick jag faktiskt riktigt onda sammandragningar som kom rätt regelbundet, satte mig vid datorn och värktimern och fick fram att det var ungefär 7-10 minuter mellan värkarna, om det nu var värkar.
Gick och la oss glada i hågen i hopp om att jag skulle vakna av att det gjorde riktigt ont, men icke sa nicke. Kunde omöjligtvis sova med värkarna, varje gång jag slumrade till vaknade jag av ett ryck för att det gjorde så ont. Väckte Mikael med mitt ylande så jag gick upp och satt i soffan med min värmedyna hela natten, sov ingenting.
Tisdag 16/9
Var såklart skittrött på morgonen men det blev ändå ingen sömn. Mikael ringde och tog ledigt från jobbet i fall att värkarna skulle öka, själv ringde jag till min barnmorska för att ställa in besöket hos henne som jag skulle på samma dag, insåg att jag inte kunde sätta mig på spårvagn och buss så ont som jag hade. Barnmorskan tyckte att jag skulle ringa till förlossningen och be dem göra en koll eftersom jag hade så ont och blödde. Pratade med Östra som sa till oss att avvakta, dem trodde att det var förvärkar.
Hade skitont under dagen men värkarna blev inte tätare, istället gick det mellan 10-13 minuter emellan och jag blev mer och mer frustrerad, vi gick en promenad för att skynda på det hela utan resultat.
När kvällen närmade sig hade jag inte sovit på nästan två dygn och ringde åter igen Östra och pratade med en grinig jävel som sa att såna värkar jag verkade ha kunde man gå med i flera dygn utan att något var på gång, vi skulle fortsätta vänta här hemma istället. Fick lite panik och ringde till en annan förlossning i Varberg för att se vad dem tyckte, och den snälla människan som svarade tyckte att vi skulle komma dit så att jag kunde få en sovdos (morfin antar jag) så att jag fick lite sömn innan förlossningen startade på allvar.
Blev lycklig och bestämde oss för att åka in vid midnatt men ändrade mig vid åttatiden för värkarna var riktig vidriga, så då beställde vi sjuktaxi som kom och hämta oss en halvtimme senare, chauffören var skabbig som fan och stank cigarettlukt vilket jag äcklades grymt av, resan kändes lååång och jag blev riktigt nervös innan vi var framme, tänkte på "Jerseygirl"-filmen där Jennifer Lopez dör när hon föder och sedan blev jag ännu mer skraj när jag såg "bårhus"-skylten vid sjukhusområdet.
Klockan var ungefär 23 när vi blivit inskrivna, jag fick lägga mig med CTG-mätare för att kolla hurpass starka värkarna var- låg väl där och gnydde en halvtimme eller så men det kändes mkt längre när man inte kunde röra sig utan bara ligga på rygg när det gjorde ont. Bebisens hjärtljud såg bra ut och värkarna kom nu med ungefär fem minuters mellanrum. Sedan var det dags för barnmorskan att kolla hur öppen jag var, hon körde in näven mellan benen (i detta skedet var jag ännu ganska pryd och det kändes inte mysigt). Hur som helst konstaterade hon att "Sofia, det blir inget sova för dig, du är öppen 3 centimeter och livmodertappen är helt utplånad, detta är aktiv förlossning". Först blev jag lite sur för jag hade verkligen sett fram emot åtminstone en jävla timme sömn, men så fick jag höra hur duktig jag varit och blev mallig och taggad igen. Fick frågan om jag ville bada och det ville jag, alternativet "gå i korridoren" lät inte lika kul.
Badet var skönt, förlossningen hade värsta "sparummet" med ett stort badkar och valmusik och grejer i bakgrunden, dock blev jag ännu mer sömnig mellan värkarna och varje gång det kom en värk fick jag panik för då bara gled jag runt i karet, det var olja i vattnet och sjukt halt så efter någon timme gick jag upp och fick lägga mig med den förbannade CTG:n igen, OJ vad ont det gjorde nu! Värkarna kom fortfarande med runt 5 min mellanrum men det gjorde bara mer och mer ont. Dosan som mätte bebis hjärtslag trillade av hela tiden för att jag vred på mig och jag fick panik varje gång maskinen inte visade att hjärtat slog.
Blev kollad igen, var nu öppen 5 cm! Snabbt jobbat på bara två timmar, barnmorskan var så stolt så. Fick testa att knalla runt med en gåstol vilket var rätt käckt, skönt att hänga sig på den när det gjorde riktigt ont. Sen var det dags för CTG-helvetet igen, jösses vad ont jag hade! Nu kunde man se att värkarna var betydligt kraftigare, dem höll i sig vidrigt länge och jag blev presenterad för herr lustgas, så efter det blir mitt minne väldigt suddigt... Klantade mig med gasen till en början som alla andra och blev bara yr, men efter ett tag fick jag till det. Mikael satt och såg snäll ut bredvid, löjligt avslappnad och läste till och med en bok. Jag blev mer och mer hög på gasen och sög i mig som en galning vid varje värk och allt bara snurrade och jag hörde hjärtljuden från CTG-n i konstiga melodier och barnmorskans prat ekade om och om igen, jag blev lite smått panikslagen och grät mellan värkarna och bönade och bad till Mikael att jag skulle slippa detta, jag KLARADE INTE MER!
Ni kan ju tänka er hur glad jag blev när nästa koll visade att jag fortfarande var öppen 5 jävla cm! Svor och skrek att det kan fan inte vara möjligt!- men det var det såklart. Trösta mig med lustgasen och andades in så mycket att jag faktiskt garvade som fan genom ett par värkar, det roliga var tydligen "folk som ler, och vet du vad som är ÄNNU roligare än folk som ler? Jo, folk som ler SNETT!" skrek jag till Mikael och höll på att skratta ihjäl mig under varje värk när jag tänkte på dessa sneda leenden.
Barnmorskan kom in och föreslog EDA (ryggbedövning) eftersom jag hade så ont, först började jag gnälla om att jag inte gillade sprutor och ville vänta och se om jag klarade mig utan, men värken där efter vrålade jag att hon skulle hämta den jävla narkosläkaren. Narkosläkaren dök upp och jag hatade honom, det var en ganska ung kille med blond backslickfrisyr och det tog ju evigheter för honom att bli klar, jag bara låg där och väntade medan han tvättade rent och tejpade och hade sig och jag vrålade att han skulle skynda sig och att det inte alls tog sådär lång tid att lägga en EDA på teve, stackars läkaren. Lyckades med nöd och näppe ligga still medan bedövningen lades, den gjorde inte alls ont för övrigt. När narkosläkaren gått frågade jag barnmorskan jättesnäsigt "är han ny eller???". Det var han inte.
Timmarna gick, jag har inget begrepp om tiden alls och det tror jag inte att Mikael har heller. Vet inte om det var före eller efter EDA:n som barnmorskan kom in och ville ge mig lavemang men jag tror att det var före, hur som helst fick jag ligga på sidan och få en slang i röven och det spolades upp ljummet vatten i min stackars tarm, sen fick jag springa till toan och sitta där en bra stund, tydligen hade jag lämnat spår efter mig på golvet- myspys. Inser nu att det måste varit innan EDA:n för jag kunde ju faktiskt gå själv.
Hur som helst blev det skiftbyte och jag bad barnmorskan om ursäkt för att jag varit så jobbig och hon var snäll och sa att jag inte alls varit jobbig, trevlig människa. Nya barnmorskan kom och hon var också bra, tror jag...
Bedövningen hjälpte inte ett skit såvitt jag vet, vet bara att värkarna tryckte på mer nedåt än innan vilket inte var behagligt, nu var jag i alla fall öppen 7 cm efter att dem kopplat in ett värkstimulerande dropp (jag var inte pigg på idén att värkarna skulle bli ännu värre men det var bara att bita ihop). Barnmorskan tog hål på fosterhinnorna och satte dit en skalpelektron i huvudet på bebis och det gjorde bara mer och mer ont, jag hade dropp i ena handen, en blodtrycksmätare i andra handen, ryggbedövningen i ryggen och en kedja mellan benen som gick till en maskin som mätte hjärtslagen på bebis, och jag bara låg i sängen och kastade mig fram och tillbaka och gallskrek, jag var panikslagen och skitförbannad, istället för att andas in lustgasen skrek jag bara "AJAJAJAJAJAJ!" i masken och fy fan vilken smärta när jag tvingades stå på benen för att bebis skulle sjunka nedåt, jag höll ihop på sängkanten under varje värk så efter att ha kissat i en POTTA i sängen (vägrade gå till badrummet) så fick jag ställa mig och hänga mot sängkanten som dem hissade upp, fortsatte att gallskrika under värkarna och mellan värkarna somnade jag faktiskt till där jag hängde. Trodde att jag skulle dö.
Onsdag 17/9
Klockan var väl runt 8 på morgonen när jag ÄNTLIGEN fick lägga mig i sängen för att börja krysta, hade velat krysta LÄNGE innan, det tryckte på så jävulskt nedåt under varje värk att jag trodde att jag skulle slitas sönder, krystade som fan men försökte låtsas som ingenting, vilket barnmorskan givetvis märkte.
Till slut fick jag i alla fall börja trycka på efter att dem tömt min urinblåsa (aj...) och fy fan vilket jobb, Mikael fick stå bakom mig och trycka mitt huvud mot pannan i varje värk- jag låg på rygg med benen i gynställning. Jag vrålade som fan att jag inte klarade mer hela tiden och släppte nog ut samtliga svenska svär och könsord ur min söta lilla mun. Smärtan var vansinnig, helt utomjordisk på något vis.
Jag blev skitarg efter varje värk att dem fortfarande inte kunde se något huvud men det tog inte så lång tid som det kändes, enligt Mikael var det bara kanske en sju värkar- lätt för honom att säga som inte kände helvetet...
En till barnmorska blev tillkallade precis när Moa skulle ut för att suga rent hennes mun då hon bajsat i fostervattnet, jag blev skiträdd och fattade ingeting med min lustgas. Jag skrek om att jag inte ville ha någon jävla sugklocka och när barnmorskan tog fram ett sax skrek jag i panik. Det gjorde i alla fall inte ont när huvudet gled ut, trots att jag sprack som fan. Fick upp henne på bröstet och skrek till Mikael "HON ÄR SÅ LEN, HON ÄR SÅ LEN OCH INTE ALLS TORR!". Jag var fortfarande stenhög på lustgasen som dem sa till mig att fortsätta använda medan dem kallade på läkaren, sen fick jag ligga där medan tre pers inspekterade huruvida min ringmuskel var hel eller ej, fick en massa mysiga fingrar upptryckt vill jag lova. Som tur var så var den hel men satan vad dem fick sy, både invärtes och utvärtes, barnmorskan ville inte ens avslöja hur många stygn det blev men det tog evigheter att sy i alla fall, låg och led min lustgas och var livrädd att Moa skulle halka ur mitt grepp.
Sen var det äntligen "klart" och vi fick inspektera tösen, som hade massor av mörkt hår och som bara låg och tittade så snällt. Trots att jag inte sovit 48 timmar så var jag så pigg.
Moa Emelie Veronika Ivemalm föddes 17 sep 2008 kl 09.24
3690 gram 52 centimeter 36 cm huvudomfång.
Förlossningen tog ungefär 42 timmar från första värken tills hon var ute och smärtan var för jävlig, alla som säger att föda barn inte är så farligt måste snacka så jävla mkt skit, eller också är dem väldigt glömska.
Tur att lillbruttan är värd alltihop!
Lilla snuttan
Ändå älskar man henne helt galet, det är mkt blandade känslor i omlopp nu, skrattar ena sekunden och gråter i nästa. Börjar grina varje gång Mikael tar i mig, för att jag är så glad att jag har honom och för att jag saknar vår egentid så galet mycket samtidigt som man inte skulle byta bort dottern för allt i världen. Hon ser ut som en lite fågel där hon ligger och spanar hela tiden, också pickar hon med ansiktet mot bröstkorgen på en när hon sitter i grodställningen, oftast väldigt, väldigt hungrig. Vår bäste vän och trogne följeslagare är "spyis"- massa små kräkhanddukar, dem används flitigt faktiskt. Är glad att amningen funkar, men samtidigt är jag grymt avundsjuk på alla som flaskmatar som kan dela lite på ansvaret, Moa blir ju helt vansinnig om hon inte får tutten när hon vill vilket är ungefär varannan timme som minst. Förstår inte alls hur jag ska kunna passa in några tider i framtiden för hon blir ju vansinnig om man avbryter henne när hon käkar.
Tur att man inte är så pryd längre, man släpper lätt det där när 4000 barnmorskor handmjölkat ens bröst på BB- höhö. Lär väl kunna slänga fram tutten mitt i stan utan att ens göra något försök att dölja den om ett tag.
Som sagt, snart kommer förlossningsberättelsen. Ska försöka köpa en bärsjal/sele tills på måndag när Mikael börjar jobba, kommer inte överleva annars.
Skönheten
Magen en vecka efter förlossning
Moa 1 vecka:)
I går tog vi första barnvagnspromenaden och fick göra första besöket på BVC, jisses vad tösen har gått upp i vikt! När hon föddes vägde hon 3690 gram, när vi åkte hem från sjukhuset 3440 och nu fyra dar senare vägde hon redan 3785 gram! Inte konstigt så som hon äter... Vi ska få hembesök av en BVC-sköterska nästa vecka istället för att släpa oss dit igen, tack gud för det... Jag var ett vrak igår när det skulle ammas och byta 15 bajsblöjor och klä på Moa massa tjocka ytterkläder (har bara en outfit som är varm i storlek 50 och det är ett HELVETE att få få när hon viker in sina små armar hela tiden. Vi hann trots allt fram i tid på något vänster men då fick vi typ springa sista biten, jävligt härligt att springa när man är sydd med tusen stygn mellan benen, det kändes som om hela livmodern skulle trilla ut...
Många ber om förlossningsberättelse och det ska ni få också, men jag vill att den ska skrivas ordentligt och jag har sällan mer än några minuter åt gången utan bebis i famnen, men som sagt den kommer!
För övrigt har jag gått ner 13 jävla kilo sedan förlossningen, magen är säckig men förhållandevis platt. Bortskämt, jo jag vet... Slänger in en bild snart!
P.s Idag har Mikael varit på apoteket och handlat amningsnappar+bröstpump till mig, höhö D.s
Bajskaskader
Skulle tippa på att det gick åt kanske 30 blöjor under dagen, man hann inte byta förrän det pruttades och stånkades igen och prociduren fick börja om från början... Dessutom kissade hon 15 liter på skötbordet så vi bestämde oss för att bada henne då hela ryggen blev blöt. Badet gick bra trots att det var förbannat trångt men precis när vi var nästan klara bajsar hon igen, i badbaljan... Jösse vilken panik det blev! Vi var ruggigt svettiga innan vattnet var bytt, hon var avtorkad och nybadad IGEN.
Dagen fortsatte med blöjor som läckte igenom en gång i kvarten, hon fick ligga i sin badcapé nästan hela dagen för att vi skulle slippa smutsa ner varenda babyplagg och när vi skulle sova blev det helt extremt, så fort hon ammade bajsade hon ner sig och blev vansinnig både av äckelblöjan och om jag lyfte bort henne från bröstet, jag var helt sönderstressad och sen upptäcker vi BLOD i blöjan! Fick sätta mig mitt i natten och panikringa till BB där dem förklarade att småflickor kan blöda lite mellan benen i början pga alla hormoner, inget konstigt med det...
Somnade väl till slut vid 4 och nu har bajset lugnat ner sig- TACK GUD! Nu har hon sovit en lång stund så att jag fick duscha i lugn och ro och skriva lite i bloggen. Det är riktigt kämpigt att ha en bebis vill jag lova, som tur är har jag nästan slutat gråta nu, fick bara en liten attack igår. Nu tror jag att det är dags att byta bajsblöja igen.
Bjuder på en ruggigt söt pappa-dotter-bild- kolla handen under hakan på båda två!
Babyblues
Igår rann min mjölk till ordentligt, från att ha varit lite småtjockt och slemmigt så är det nu riktig mjölk överallt. Drabbades då förstås av den hemska tredjedagsgråten som jag inte alls trodde skulle ha något med verkligheten att göra, men jag började gråta någon gång på eftermiddagen när Mikael kramade mig och sedan slutade jag inte förrän läggdags i stort sett, jag bara grät och grät och brösten värkte och jag tänkte alla möjliga ångestframkallande tankar- panik över att hela livet är upp och ned, panik över att Mikael snart ska börja jobba, panik över att någonting kan hända lilltösen och panik över att jag var en dålig mamma som bara grät trots att hon gör mig så lycklig med sina små fågelögon.
Vips idag är allting mkt bättre, inte ens jättebrösten gör ont. I fredags natt sov vi i sju timmar med bara en amningspaus och i natt herregud, gick och la oss kl 22 och var bara uppe två gånger fram till kl 8 i morse, visserligen var vi uppe en bra stund men ändå. Hon är hur snäll som helst, enda gången hon skriker är när hon har bajsat, herrejävlar vad hon bajsar! I dag kissade hon på skötbordet precis när vi torkat rent efter den sjuttiofemte bajsblöjan och det rann så att hela ryggen blev våt, så vi bestämde oss för att ta första badet och GIVETVIS bajsar hon i baljan när hon precis är nybadad och fin- suck. Sen hann hon faktiskt bajsa en gång till INNAN jag hade hunnit torka henne ren, det bara rinner ut massa gult bajs som läcker ut från blöjan hela tiden, jag kommer få köra en maskin tvätt om dagen känns det som, filtar och lakan och bebiskläder och spytrasorna tar liksom aldrig slut- phu! Som tur är bör det vara övergående, hon håller ju precis på att vänja sig vid mjölken.
Fullt upp hela tiden, det kommer bli en kämpig tid framöver men det räcker att kika på vårt lilla mirakel så vet man att det är värt allt spring i världen.
För er som inte orkar vänta på att jag ska lägga upp bilderna från förlossningen och BB kan ni kika i min bilddagbok, heter tobiq där också.
Moa Emelie Veronika Ivemalm
Moa föddes 17 september kl. 09.24
Längd: 52 cm Vikt: 3690 gram
Som ni redan skådat på bilderna jag lagt in är hon världens sötaste bebis, total PERFEKTION ut i fingertopparna, jösses vad förvånad jag blev när det kom ut en liten trollunge med massa mörkt hår, var ju inställd på en liten skallepär. Nu när man ser henne känns det som det varit SJÄLVKLART att det är just hon som bott i min mage. Min lilla flicka, det vackraste i världen och bästa som någonsin hänt mig (fan, nu börjar jag böla).
Ni ska få förlossningsberättelse lite senare, det kommer bli spännande läsning vill jag lova, nu hinner jag inte och dessutom kommer lilla matvraket säkert vilja käka snart igen. Mina tuttar är så svullna att det känns som om dem börjat växa på ryggen. Sov i sju härliga timmar i natt med bara en paus, lycka!
Som sagt, jättetack för alla grattis, hoppas på att kunna precisera mig mer inom kort. Vilken jävla grej det här är!
Puppan var en Moa!
Uppdaterar snart, är levande mjölkmaskin. Så lycklig.
Tusen tack för alla gratulationer!:)
Lång, lång väntan...
Lyckats sova någon halvtimme under dagen när värkarna lugnade ner sig, sen har vi gått en promenad som inte gav ett skit, jag fick nästan MINDRE ont trots att jag gick snabbt. Blöder fortfarande en hel del vilket beror på att blodkärl spricker när livmodermunnen vidgas.
Ringde till Östra och var desperat och ville komma in på en koll men fick samma svar igen, att vi ska avvakta trots att jag är så förbannat trött, dessutom var det en snorkig barnmorska som inte verkade bry sig ett skit och när jag frågade hur det var med platser så att pappan fick övernatta fick jag till svar att det ENDAST finns dubbelrum lediga och då ville jag bara skrika rätt ut, jag som varit så rädd hela graviditeten för att behöva dela rum med någon annan. Glöm kejsarsnittsrädslor och spruckna underliv och läskiga sprutor, dela rum med någon kärring utan Mikael skrämmer mig mest. Dem trodde att jag fortfarande är i latensfasen som för vissa tydligen kan hålla i sig I DYGN... Var helt knäckt när jag la på luren.
MEN, nu gav jag Varbergs BB ett försök och ringde dit och fick prata med världens bästa barnmorska! Hon pratade och pratade och frågade saker och jag gnällde och och förklarade och hon sa att vi är hjärtligt välkomna dit när vi vill, hon tyckte jättesynd om mig som inte fått sömn på 1,5 dygn och även om värkarna inte blir tätare så får vi komma dit när vi vill så ger dem mig en sovdos så att jag kan få sova lite och samla kraft inför resten av förlossningen, min kropp är helt död... Det var inga problem alls för Mikael att få stanna, hon sa att det var en självklarhet att dem ordnar så att vi inte blir utkörda mitt i natten någon av oss. Eller morgonen för den delen om vi väljer att vänta med att åka in till dess.
Hon var så snäll! Jag har pratat om henne så länge nu att Mikael säger att jag låter kär. Jag är nästan kär, ÄNTLIGEN en snäll människa som tar en på allvar!
Nu känns allt hur bra som helst trots att jag börjar bli väldigt, väldigt trött nu på mina oregelbundna värkar.
Här är en länk till webbisarna i Hallands län, förhoppningsvis kommer man kunna söka efter vår bäse där inom kort, välj bara "Varbergs BB" och "September". Aldrig i livet att jag föder här i gbg efter att ha pratat med min nya bästis barnmorskan!
http://www4.lthalland.se/extra/baby/?module_instance=1&action=search&template=extra_baby_list_index.html&area=2
Ont, ont, ont...
Spenderade natten med att titta på en tråkig film om knarksmuggling på TV3, klocka värkar och att försöka sova. Värkarna blir fan värre av att ligga ner lustigt nog, det känns bäst att sitta upp med värmedynan i svanken hela tiden. Det har kommit en hel del blod vilket gör mig nervös, speciellt när jag ringde barnmorskan som tyckte att vi skulle åka in på en koll. Ringde dock till förlossningen som tyckte att blodiga flytningar är helt normalt och att vi kan vänta med att åka in tills värkarna kommer med 3-5 minuters mellanrum om allt känns bra, just nu är det ungefär 7 minuter emellan men det gör mer och mer ont kan jag lova...
Puppan rör sig titt som tätt vilket känns bra men han eller hon är betydligt mindre aktiv än vanligt vilket kanske inte är så konstigt såklart, det är nog knappast behagligt att pressas ner i mitt bäcken. Bäst för ungen att den är söt nu när den kommer ut för det här är löjligt smärtsamt, tack gud för att man får pauser mellan värkarna.
Planen är i alla fall att vi SKA in till förlossningen idag, jag tänker fan inte gå över ett dygn med täta värkar utan att kolla läget, dessutom får dem droga ner mig så att jag kan få lite sömn om det fortsätter att gå såhär segt.
AJ SOM FAN!
Vet inte hur jag ska tackla dem här jävla värkarna riktigt, det funkar inte alls att andas lugnt och sansat längre som det gjorde i början, det gör alldeles för jävla ont.... Har slagit rekord i antal kissningar också, blir akutkissenödig efter varenda värk och kissar dessutom en jävla liter varje gång känns det som. Buhu.
Hade ju tänkt åka till barnmorskan i morgon kommunalt men den tanken känns helt jävla skrattretande just nu, lämnar jag lägenheten de närmsta 10 timmarna är det för att åka till förlossningen och inget annat.
Jag klockar värkar!
Det börjar göra rejält ont i mage-rygg nu under sammandragningarna. Slemproppen har visat sig under ännu ett toalettbesök, denna gång väldigt blodig (mysigt, jag vet) och jag har ringt en massa samtal och upplyst nära och kära om att det NOG inte är så lång tid kvar.
Hoppas att värkarna håller i sig och tilltar under kvällen/natten. Jag vill ha bebis i morgon!:D
Som ni ser är värkarna nu ungefär en minut långa och det är cirka 7-10 minuter emellan, så jävla svårt att klocka dem eftersom dem kommer så fort jag rör på mig i princip så jag försöker sitta still och avslappnad.
SLEMPROPPEN HAR LOSSNAT!
Nej, jag VET att det kan dröja lite till innan förlossningen kommer igång trots att slemproppen lossnar men nu verkar det ju i alla fall hända grejer, wihooooo!:D
Satt och kissade i godan ro som vanligt men när jag skulle torka mig så kändes det helt halt och konstigt, först trodde jag att det måste vara oljan som jag smörjer in mig med på morgonen men sedan tittade jag på papperet och det var tveklöst slemproppen, geléaktigt och gult och med lite blod i, nu är jag SÅ lycklig! Kanske slipper jag igångsättning. Börjar genast inbilla mig att det känns konstigt i magen, spännande!
För er som inte vet hur det funkar klistrar jag in en liten text här ang. proppen:
Slemproppen
Vad är slemproppen?
Slemproppen (även kallad fibrinpropp) kallas det sega slem som täcker för livmoderhalsen.
Den bildas redan i vecka 4 och följer sedan med under hela graviditeten och sitter som en kork, ett skydd, mellan slidan och livmodern. Allt för att skydda fostret från bakterier etc som annars skulle kunna komma in i livmodern.
När lossnar slemproppen?
För det mesta lossnar den när värkarna börjat, men ibland kommer slemproppen redan två veckor innan barnet föds, men det hör dock till ovanligheterna. Slemproppen kan gå i omgångar där delar kommer ut, och den kan också återbildas.
Att slemproppen går är alltså inte ett tecken på att förlossningen nödvändningtvis kommer starta med en gång, utan snarare att det närmar sig och att du bör vara redo. Att proppen lossnat betyder att livmoderhalsen börjat vidga sig.
Hur ser slemproppen ut?
Slemproppen brukar se ut på massor av olika sätt men beskrivs bla som en gelépropp, en slemmig flytning, en trådig flytning, en korv...ja ni ser - den kan se ut på många olika sätt.
Slemproppen kan vara transparant, lätt gulfärgad, lite beigeaktig....brun...röd...osv osv. Den kan ha rosa-röda strimmor i sig eller vara blodblandad.
Får du en blödning i samband med slemproppen, eller om slemproppen är blodblandad är det normalt ingen fara. Det kallas då en teckningsblödning (teckenblödning) som även det är ett tecken på att förlossningen snart kommer att starta.
Om däremot blödningen är kraftig ska du genast åka in till sjukhuset, och det ska du helst göra liggande, så kontakta ambulans.
Det är alltid bra att kontakta sin barnmorska för säkerhets skull om man har blodblandade flytningar under graviditeten.
Just det, angående bubblorna...
Vet inte om man kan "fixa" dem, skulle tippa på att man behöver Windows Vista men för er som har det så finns dem söta bubblorna och väntar på er under resten av skärmsläckaralternativen.
Övertidsmagen...
Logik? Någon?
Magbild från vecka 41
BF+12
DET HÄR ÄR FAN INTE ROLIGT LÄNGRE!
Nej, inget nytt. Funderar starkt på att från och med nu vägra svara i min telefon när någon ringer, så om ni inte får något svar så vet ni vad det beror på- är jag på väg in till sjukan för att föda så HÖR JAG AV MIG (upprepar i fall det på något sätt verkar oklart, JAG HÖR AV MIG- JAG, JAG, JAG HÖR AV MIG).
Jag orkar inte detta nu! Jag har varit gravid i mina nio jävla månader för längesen nu, det är meningen att jag ska ha min bebis här! Fan vet när jag var såhär deppad sist, har haft turen att leva i en lyckobubbla hur länge som helst, men nu är jag riktigt deppig och det finns ingenting man kan göra för att fly verkligheten heller, en fylla hade suttit grymt bra eller en liten jävla cigarett, det hade nog gjort underverk för mina nerver. Men det går givetvis inte, jag kan inte ens gå en jävla promenad för att skingra tankarna lite för det tillåter inte mitt bäcken, efter typ 100 meter i snigeltakt vill jag bara grina. Jag slösar bort mina värdefulla mammaledighetsdagar som jag började ta ut 3 september EFTERSOM ATT BEBISEN SKULLE VART HÄR DÅ! Och just det, bäst av allt så fick jag läsa detta härromdagen:
Från Östras hemsida:
Normalförlossningen renoveras från 2008-09-01 till 2009-02-28. Under renoveringsperioden flyttas all förlossningsverksamhet till våning 2, avd 311. Under denna period kan pappa eller annan anhörig tyvärr endast i undantagsfall övernatta.
Östra är alltså sjukhuset där vi planerade att föda (om vi inte skulle ha turen att hinna åka till Varberg när det är dags). Och skulle inte min förlossning komma igång av sig själv så trodde barnmorskan att jag kanske MÅSTE bli igångsatt på Östra och inte kan välja sjukhus längre, vilket med andra ord betyder att min största skräck inför förlossningen- att Mikael måste åka hem och jag blir ihopföst med någon annan annan jävla dräggmorsa i ett dubbelrum går i uppfyllelse. Jag vill att första mötet med Puppan och min första och kanske enda förlossning ska bli ett så bra minne som möjligt!:( Nu ser det dock jävligt mörkt ut....
Ska till min värdelösa barnmorska igen i morgon, känns ju jävligt nödvändigt som vanligt. Få konstaterat att mitt blodtryck är lågt som vanligt och att hon inte tänker göra någon gynundersökning på mig i detta livet- det känns verkligen som oumbärlig info.
Dessutom råkade jag missfärga den i stort sett enda tröjan jag kan använda just nu i tvätten igår. Istället för att vara mörkblå-vitrandig så är den nu mörkblå-ljusrosarandig. Fan vad snyggt!!!
Fina grejer
BF+11
Någon av er bloggläsare skrev för ett tag sen att hon hade fött på BF+11 och då var jag "bara" på BF+6 eller något och tänkte "stackars jävel"... Nu är det jag som är en stackars jävel och jag är inte alls lika positiv som igår då kände mer eller mindre att den kommer när det kommer, skitsamma om det är några dagar hit eller dit.
Men igår när vi satt oss och skulle äta vår goda middag så fick jag skitont efter ett tag och fick sitta och gunga och på stolen och flåsa och ha mig och genast tändes förhoppningarna, jag såg också hur Mikael lös upp och började prata om att det faktiskt var en perfekt dag att få barn på- jag höll med och var skitglad och hade täta sammandragningar hela kvällen med max 10 minuters mellanrum, det gjorde visserligen inte lika ont som dem jävla värkarna jag fick när vi käkade, men det kändes ändå lovade. Men nej. Det lugnade ner sig när vi gick och la oss och nu är allt som vanligt, och det känns riktigt deppigt...
Vi hade i alla fall hur mysigt som helst igår, åt jättegod mat och tittade på film under ett fluffigt täcke i vardagsrummet (egentligen är det en dödssynd enligt mig att ha sängkläder på andra ställen än i sängen, men det var Mikaels täcke så jag tog mig samman, hehe).
Kollade först på en grym fängelsefilm som heter "Felon", jag är barnsligt förtjust i fängelsefilmer ju, dessutom var det en snygg skådig med. Sen kollade vi på nya Batmanfilmen som sög rätt ordentligt såklart, JÖSSES vad sömnig jag blev, när jag äntligen trodde att den var slut visade det sig vara en hel jävla timme kvar och då gav jag upp och krävde att vi skulle gå och lägga oss- vilket vi gjorde. Sov gott i natt bortsett från tusen kissningar. Snart är jag beredd att offra min vänsterhand bara jag får föda snart, jag vill vakna upp och kvida av smärtsamma värkar eller av att vattnet går eller åtminstone se den förbannade slemproppen!
Dem här dagarna är överflödiga, dem existerar inte på riktigt. Om världen vore en god plats skulle jag sitta här med min bebis för längesen nu, inte med min feta mage och en förbannad laptop. Vi har kommit på att bebis nog bestämt sig för att stanna för att den trivs så bra med att sticka sin fot under mitt revben, det kan den ju faktiskt inte göra på utsidan. Den får skylla sig själv sen när den fyller år sent på året och kommer få köra moppe, köpa folköl och gå på krogen nästan sist av alla sina kompisar.
BF+10
Som sagt gick ultraljudet jättebra igår. Skönt att veta att huvudet verkligen ligger LÅGT, jag blev helt förskräckt när barnmorskan drog ner mina trosor för att kunna köra runt ultraljudsmojängen när hon skulle titta på huvudet, fick mig nästan en bonus-gynundersökning där, höhö. Kan meddela att kletet man får på magen för att den lilla dopplern ska glida bättre har det härligt namnet GLIDSLEM, istället för att heta glidmedel eller glidsalva eller något annat halvnormalt så heter det alltså Glidslem, sounds tasty indeed...
Duktig puppan som mår bra, jag var faktiskt orolig igår trots att jag var rätt säker på att bäsen mådde prima.
I dag har vi varit och storhandlat på Willys igen, förhoppningsvis kommer vi inte att hinna tömma skåpen igen innan bebis är här. Har gett upp allt hopp på en naturlig förlossning nu och är iställd på att bli igångsatt om cirka 1,5 vecka. Hoppas att jag får föda på Varbergs BB ändå, är inte helt säker på det. Försöker intala mig att det är bäst det som sker, kommer inte puppan självmant så är det väl ödet som bestämt att det ska bli så, kanske hade hänt något jättekatastrofalt om den kommit i tid.
I dag ska vi göra höstens första potatisgrattäng trots att det bara finns färskpotatis fortfarande, till det blir det kycklingfileér och curryröra, ska bli löjligt gott. Jag har fått bakförbud av Mikael tills vi ätit upp allt här hemma, i går tog han till och med med sig kakor till jobbet och bjöd på för att dem skulle gå åt lite, hehe.
Mår ganska bra idag faktiskt, klarar inte av att gå med föda-barn-ångest längre, den lär ju inte komma fortare för att jag är ett vrak, igår grät jag som ett barn på morgonen och det hjälpte inte ett skit. Bättre att njuta av Mikaelmys innan pluttisen kommer ut och tar upp varenda vaken sekund av vår uppmärksamhet.
Ultraljudet
Tyckte mig få en glimt av könet tyvärr, men vad jag anade är grymt osäkert och hur som helst hemligt:)
Tillväxt-ultraljud vecka 41+0:
Fixerat huvud, högervänt fosterläge. Moderkaka i framvägg.
Skallbredd (BDP): 99,5 mm
Bukdiameter (AD): 108 mm.
Lårbenslängd (FL): 78 mm.
UPPSKATTAD FOSTERVIKT: 3450 GRAM (-8%)
Som ni ser verkar det inte vara en jättebebis utan aningen mindre än snittet. Det känns lugnande för mitt kön!
Skriver mer i morgon. Ha en trevlig fredagkväll!
Vecka 42
Vecka 42
I slutet av veckan är du överburen (du har gått två veckor över tiden). Det är bara ett fåtal kvinnor som går mer än 14 dagar över tiden (5 procent) och ännu färre som går mer än 3 veckor över tiden (0,5 procent).
För en överburen blivande mamma kan dagarna bli långa med längtan, oro och otålighet - ofta sömnsvårigheter och mardrömmar. Känslorna är många och det kan vara jobbigt med omgivningens intresse och oro - har det hänt något än? Försök göra något roligt varje dag du går över tiden: gå på bio, laga något gott, bada skumbad, köp en bra CD-skiva, gå och fika med en god väninna.¨
Du går nu på mycket täta kontroller eller så beslutar ni att sätta igång förlossningen.
Överburna är de barn som inte får tillräckligt med näring från moderkakan och därför börjar gå ner i vikt. Fostervattenmängden minskar som regel på grund av att moderkakan åldras.
När du är överburen sker som regel kontrollerna på din förlossningsavdelning. Man kontrollerar med ultraljud barnets vikt och mängden fostervatten. Ofta gör man också en blodflödesundersökning för att kontrollera blodflödet från moderkakan till barnet. I regel går du på kontroller varannan dag. Ni får varje gång prata med förlossningsläkaren om hur barnet mår och om det är dags att sätta igång förlossningen.
Fler förlossningar sker med kejsarsnitt.
Fan vad deprimerad jag blir av att läsa detta! Nåja, jag har åtminstone en vecka på mig innan graviditeten slutar att vara "normal" och i stället blir överburen. På sju dagar borde väl bebisen kunna ta sig ut??? Snällasnällasnälla!
BF+9
Nu fick ni aldrig någon uppdatering igår för jag var arg när jag kom hem från barnmorskan och orkade inte med annat än att mysa med Mikael (som för övrigt hade storstädat hela lägenheten när jag kom hem IGEN trots att han jobbade sent igår, fy fan vilket kap jag har).
Hälsa på hemma hos Veronika igår, hon har fått ny lägenhet vid Chalmers, grymt sött hus och jättefin lägenhet! Dessutom är det nära och bra för mig och puppan att hälsa på sen, trapporna och barnvagnen är väl mindre lyckat kanske, men vi är ju starka damer så det löser sig.
Myste lite med henne och Tinis och lyssnade på deras krogbravader med stora öron, alkohol känns som ett minne blott, ska inte sticka under stol med att jag är lite, lite sugen... Fulla Sofia är grymt rolig, det tycker i alla fall jag.
Sedan tjatade dem på puppan att den skulle komma ut och han/hon sparkade lite på dem som gensvar, Veronika blev lika skraj som vanligt- tur att dem slapp se när puppan släpper loss på allvar och magen ser helt deformerad ut, nu bara vred den sig lite snällt.
Tog sedan vagnen till barnmorskan därifrån, hade ju tid först löjligt sen och dessutom var hon sen så jag kom inte in förrän strax före kl 17. Hade förberett ett långt övertalningstal den här gången för att verkligen få göra min gynundersökning som hon lovat, men tror ni inte att fanskapet börjar slingra sig igen! Jag var stenhård och stod på mig och sa att jag vill VERKLIGEN, VERKLIGEN att vi gör en koll och att jag skiter i om jag får falska värkar efteråt så till slut sa hon okej (skrämmande att man ska behöva tvinga någon att göra en gynundersökning på en...).
Men så precis när hon kollar mitt blodtryck (som för övrigt var lågt som vanligt) så säger hon igen att "nej vi struntar i det, du kommer inte ha öppnat dig ändå, du vill väl inte riskera någon infektionen för bebisen?" och vad fan svarar man på det då? Sa ingenting utan föreställde mig bara att jag drämde hålslagaren som stod på skrivbordet i huvudet på henne och då börjar fanskapet att skratta, hon märkte hur arg jag blev för min puls slog plötsligt trippelslag vilket hon såg på sin fåniga blodtrycksmojäng. Nu i efterhand tycker jag också att det var aningen komiskt...
Sen skulle vi lyssna på puppans hjärta som slog alldeles för snabbt, så vi fick ta en paus och låta den lugna ner sig, som tur var så låg slagen bara på 148/i minuten efter en stund, men jag hann bli lite skraj.
Däremot hade mitt SF-mått (mått på livmodern) inte ökat något på två veckor utan ligger stadigt kvar på 36 cm så hon bokade in en tid för tillväxtultraljud för mig idag, så klockan ett ska jag tillbaka till stan. En annan barnmorska (tack och lov!) ska kolla att fostervattnet inte har börjat sina, att flödet i navelsträngen är som det ska och göra en viktuppskattning, det ska bli lite roligt att höra vad dem tror att bebis kommer väga.
Känner mig inte alls orolig inför ultraljudet, jag har världens piggaste bebis och det är normalt att livmodern inte växer mer i slutet eftersom att bebisen ju är FÄRDIG (synd bara att den inte fattar det...) men jag har ändå knappt kunnat sova för jag ligger bara och grubblar, fan vet när jag äntligen somnade inatt och trots det gick jag upp före 7 i morse, är helt orolig i kroppen...
Kan inte den här ungen komma ut snart så att man kan få sluta oroa sig över hur den mår? På utsidan kan man åtminstone förhoppningsvis avgöra själv om något är galet.
Önska mig lycka till!
BF+8
Nu skulle jag egentligen befinna mig i stan hos barnmorskan för min sista jävla koll men sedär att nej, tiden är ändrad till 16.30 istället- vad är det för jävla tid då? Hur segt som helst att gå och vänta hela dagen på att åka in till förbannade stan, så nu har jag ännu mer att gnälla över. Funderar på att åka in en stund tidigare och kika lite i affärer men foglossningen dödar mig som vanligt och dessutom vill jag vara relativt nyduschad om jag ska hoppa upp en gynstol och sära på benen. Fast varför ska jag bry mig egentligen? Rätt åt min kassa barnmorska om jag inte hade duschat på en vecka, haha!
Nej, riktigt så mycket avskyr jag henne inte. Hon känns lite som mitt sista hopp nu, hon ska ju kolla om något har hänt med livmodertappen, alltså öppningen in till livmodern. Först ska den mjukas upp och utplånas och sen kan livmodern börja öppna sig så att bebis kan få komma ut, och om hon pillar lite med sina otäcka gynekologverkyg så kan det hela gå fortare om man har tur, för att livmodertappen blir irriterad. Har man otur händer ingenting och har man riktig otur så får man falska värkar och jätteont utan att bebis kommer det minsta närmare, men jag är villig att ta risken. Håll tummarna nu alla läsare, jag vågar inte garantera min egen psykiska hälsa länge till om jag inte får ut min bebis snart.
Dagens ord:
Lämmeltåg, en massa lämlar som springer tillsammans.
Det har sagts att lämmeltågen slutar med att de dränker sig i havet, men detta är en skröna. Däremot är det inte helt ovanligt att mängder med lämlar dör när de i massförflyttnignens hysteriska våldsamma rörelse inte inser att korsa en motorväg eller springa genom ett mindre hav är en dålig idé.
Ett spel som bygger på lämmeltåg är Lemmings. Det har getts ut i flera versioner och är legendariskt. Skaparna av Lemmings är sanna hjältar, smågudar som egentligen är genier och borde ha minst nobelpris.
Lämmeltåg används även idiomatiskt om människor som går tillsammans. Exempelvis:
- En man stannar vid ett övergångsställe för att släppa över en skolklass. Mannen märker senare att det inte rör sig om en skolklass, utan om hela skolan på 200 elever som är ute på promenad. Föraren utbrister därpå "Vilket jävla lemmeltåg!".
Svar på kommentar
Hur är det att bo tillsammans med sin pojkvänn egentligen? Jag och killen ska snart flytta ihop hade vi tänkt oss. Går man inte varandra på nerverna om man träffas varje dag? Vet ju hur det kan vara när man varit med varandra i några dagar.. :P"
Hmm, det beror nog helt på förhållandet kan man väl säga. Detta är ju andra gången jag är sambo- förra gången var väl lite av en katastrof, fast det berodde nog mer på killen än på själva samboskapet.
Man vänjer sig jävla fort vid nya boendeförhållande, i alla fall jag. Jag har aldrig bott själv (förutom ett par månader då jag knappt var hemma eftersom jag sov hos Mikael jämt) och jag trivs med sällskap, så är man en ensamvarg så är det säkert jobbigare i början, eller om man tvingas bo jättetrångt så att man aldrig kan gå undan.
Ett tips är ju att man försöker att inte känna press på sig att umgås och ha skitkul hela tiden, bara för att man är sambos så kan man ju pyssla med sitt ändå, i början när jag och Mikael flyttade ihop hade vi ingen teve och bara en dator och första veckan satt jag i princip bara och glodde på honom när han spelade WoW och vi var inte på något grymt humör direkt, snacka om lycka när teven kom!
Ett annat tips är man pratar om småsaker som irriterar en istället för att gå och sucka och vara arg för sig själv så att minsta lilla grej till slut blir ett gigantiskt irritationsobjekt. Samtidigt är det bara att acceptera att vissa störande moment är sånt man får leva med- som att jag aldrig stänger skåpsluckor efter mig eller att Mikael gör slut på typ 20 flaskor schampoo och duschkräm i månaden (hur fan är det möjligt när man har snaggat hår??!) och att hans strumpludd täcker hela lägenheten. Man kan inte tjafsa om allt, lite får man svälja när man lever ihop.
Lycka till med ihopflyttningen, det finns ju inget bättre än att ha sin älskade karl hos sig jämt, jag längtar ihjäl mig efter honom typ en kvart efter att han åkt till jobbet.
Byrå till bebis
Osäker på färgen, det finns i allt från ljus björk till mellanbrun på bilden och svartbrun- överst kan man fälla upp en spegel också varför man nu skulle vilja göra det.
Mina nya brillor kom förresten i brevinkastet precis, pillade ut linserna och testade dem. Såg förjävligt ut, speciellt i kombination med mitt bleka, deprimerade ansikte och min ledsna hästsvans, fast tanken är ju inte att dem ska vara snygga utan att jag ska bli mindre blind på nätterna. Snabbt gick det i alla fall, beställde dem för mindre än ett dygn sen ju!
Hur tjejig är du?
HUR TJEJIG ÄR DU?
[x] Du har fler än 10 nagellack.
[ ] Du har en parfym som kostade mer än 500
[ ] Du har eller har haft lösnaglar.
[ ] Har/haft en bild på dig själv som bakgrundsbild på datorn
[x] Du har minst 5 klädesplagg som du inte använder.
[ ] När du var liten ville du vara en prinsessa.
[ ] Du brukar gå på stan med din mamma
[ ] Du har haft rosa på ditt rum.
Totalt: 2.
[x] Du har färgat håret.
[x] Du har slingat håret.
[x] Du har alltid din mobil med dig.
[x] Du dansar vilt när du är ensam hemma.
[ ] Du går aldrig hemifrån utan att vara sminkad.
[ ] Du har inpackning i ditt hår minst en gång i veckan.
[ ] Du älskar att gå till frisören.
[x] Du solar hellre än att bada.
Totalt: 5.
DU ÄLSKAR:
[x] Skor
[x] Färgen rosa
[x] Shopping
[x] Dekorationer
[ ] Speglar
[ ] Skolan
[ ] Delfiner
[x] Disneyfilmer
[x] Ljus
[x] Blommor
[x] Mjukisdjur
Totalt: 8.
DU SHOPPAR/HAR SHOPPAT PÅ:
[x] MQ
[ ] Kompaniet
[ ] Victoria's secret
[x] H&M
[ ] Aima
[x] New Yorker (Har hänt ytterst sällan).
[x] Gina Tricot
[x] NK
[ ] Top Gun
[ ] Taily Weijl
[ ] Bijou Birgiette
[ ] City Girl
[ ] Colosseum
[ ] Sisters
[x] Annan affär
Totalt: 6.
DU SÄGER OFTA:
[ ] Whatever
[ ] Oh my god
[x] Vet inte
[ ] Cute
[ ] Hot
[x] Visst
[x] Säkert
[x] Ursäkta
[ ] Fabulous
Totalt: 4.
DU LÄSER:
[ ] Frida
[x] Cosmopolitan
[ ] Glamour
[x] Elle
[ ] Teen Vouge
[ ] Bravo
[x ] Solo
[ ] Wendy
[ ] Bravo girl
[ ] Star Flash
Totalt: 3.
DU GILLAR DESSA FIMER:
[ ] Elizabethtown
[ ] Eva och Adam
[ ] Freaky Friday
[ ] Ciao Bella
[ ] A Walk To Remember
[x] Sweet Home Alabalma
[ ] Where The Heart Is
[ ] Just My luck
[x] John Tucker Must Die
[x] The Holiday
[ ] Girls United
[x] How To Lose a Guy In 10 Days
[x] The Hot Chick
[x] My Girl
Totalt: 6.
DU BRUKAR KOLLA PÅ:
[ ] Lost
[x] Top Model
[x] Projekt Runway
[x] Desperate Housewives
[x] The Simple Life
[ ] Men In Trees
[ ] 8th & Ocean
[ ] Grey's Anatomy
[ ] The OC
[ ] Laguna Beach/The Hills
[ ] Nip/Tuck
[ ] Gilmore Girls
[ ] One Three Hill
[ ] Heroes
Totalt: 4.
DU TYCKER ÄR BRA:
[ ] Paris Hilton
[ ] Jessica Simpson
[ ] Mariah Carey
[ ] J-Lo
[ ] Britney Spears
[ ] Beyonce Knowles
[ ] Christina Aguilera
[ ] Hilary Duff
[ ] Lindsay Lohan
[x] Gwen Stefani
Totalt: 1.
TOTALT = 39
Får du 20-30: Pojkaktig tjej.
Får du 31-40: Rätt så tjejig.
Får du 41-50: Du är en tjej.
Får du 51-60: Du är riktigt flickig.
BF+7
Fy fan, jag orkar inte ens kommentera läget- inget nytt har hänt utom att jag blivit ännu fetare, bristningarna kliar ännu mer, jag har mindre och mindre ork att svara vänligt på alla telefonsamtal som rings och jag blir bara argare och argare för var minut som går. Jag var så hemsk igår och stod och skramlade med disken och svor över hur trött jag var på mitt liv och Mikael såg jätteledsen ut och nu blir jag grinfärdig bara för att jag tänker på hans ansiktsuttryck...
Blir så jävla besviken varje gång jag vaknar på natten eller när jag går upp på morgon och inser att nej- intet nytt. Den här väntan är verkligen FRUKTANSVÄRD för psyket! Snällt av er som kommenterar som vet hur det är. Just nu GÅR DET INTE att försöka fokusera på att man snart ska få träffa sin ljuvliga bebis, den längtan överröstas lite av kroppen som skriker att NU ÄR DET NOG!.
Byter ämne för jag sitter bara här och snyftar.
I går gjorde vi ett rejält storkok med ris och chili con carne, fick middag och säkert en 8-10 matlådor, perfekt för Mikael att ta med till jobbet och jävligt käckt att ha i frysen när vi kommer hem från BB (om vi nu någonsin kommer hem från BB...). Fick mig ett gott skratt när herrn öppnade en burk med vad vi trodde var krossade tomater men som i själva verket var "hela skalade tomater"- det såg ut som sladdriga tomatsnoppar för dem var avlånga och inte alls runda som vanliga tomater, jag garvade som fan när han fiskade upp dem helt panikslaget ur grytan.
"Top Model" började igår också vilket var en trevlig distraktion, det har inte varit ett PISS på teve på hela sommaren ju, sen kollade vi på "Vem kan slå Filip och Fredrik?" som också var rätt underhållande, så nu lär väl kvällarna gå lite snabbare i alla fall.
I morgon är det som sagt barnmorskebesök IGEN- sista gången nu i alla fall. Den här gången ska jag kräva att hon gör en gynundersökning och kollar på livmodertappen och inte bara sitta där och se dum ut som förra gången, nu jävlar ska här vresas!
Fika med Tina sen efteråt också som sagt, om hon inte skulle få napp på sitt krogragg ikväll, för då lär hon nog vilja spendera förmiddagen hos honom och inte med en rabiessmittad kvinna som aldrig får föda som måste kissa 17 gånger i timmen. Jag klandrar henne inte, absolut inte. Nu ska jag ringa Mikael och säga förlåt för att jag var så elak igår, trots att det nog är förlåtet för längesen.
Glasögonorm
Hittade ett par glasögon på lensway för under 300 jävla spänn! Skitbilligt ju, jag trodde att man skulle vara tvungen att punga ut minst 1000 spänn vilket jag var mindre sugen på. Så nu har jag snart både glasögon och tandställning, hehe.
Här är dem, rätt stiliga ändå:
BF+6
Inget nytt idag heller, föga förvånande... I morgon är det den tionde och har inte bebis kommit då är ALLA som gissat på när den ska födas utslagna ur omröstningen, tionde var sista datumet någon satsat på. Tragiskt- jo tack!
Mikael tycker i alla fall att min mage har sjunkit ännu lägre och ser ut som ett päron nu, så det är väl mitt enda hopp i den här nattsvarta väntan, nu börjar jag verkligen tro att bebis inte kommer ut om det inte blir igångsatt och jag är RÄDD för igångsättningen, eftersom att kroppen ofta inte är helt redo för att föda kan det bli betydligt mer smärtsamt än i vanliga fall. Just nu skiter jag i vilket, bara den kommer ut i och för sig.
Gick en smärtsam promenad igår och köpte ingredienser till dagens andra kakbak, den här gången var det American Coockies som bakades så jag köpte en massa konstiga ingredienser som hasselnötter och blockchoklad. Till min besvikelse gled varenda jävla kaka ihop i ugnen och bildade en gigantisk jättekaka så att jag fick skära det till rutor efteråt istället. Gott var det i alla fall...
Mitt nya favoritprogram är för övrigt "Vem vet mest?" på tvåan av alla kanaler, jag är så sjukt bra på frågesport att jag borde ställa upp någon gång, fast då hade man väl fått brainfreeze och skämt ut sig framför hela svenska befolkningen. Deltagarna i programmet är ju helsköna i alla fall, såna där riktigt sjukt smarta och nördiga människor som man bara tror finns på film.
Sen middag med tacos i går kväll, myspys.
Sist men inte minst en vacker visa för oss alla som går på övertid, knyckte den av en stackars tjej i samma forum som mig på familjeliv.se (hon är på BF+13!)
Melodi: Idas sommarvisa
du ska inte tro du får föda nej du får gå ständigt gravid
att längta så hjärtat ditt blöda är fruktlöst och dödar ej tid
din bebis den stannar i magen till årsskiftet minst, gärna mer
så jättelångt är det till dagen då ni i familjen blir fler
du har mycket vatten i benen sådär så det sticker och drar
och häcken din är en obscen en med gropar och hud som Babar
din ork är nu borta, försvunnen ditt tålamod har sprungit bort
du ids knappast dra nåt på munnen men skrattar åt ordet komfort
och svordomar ger du till vänner för det tycker du de kan få
nej ingen förstår hur du känner blott klagan får tiden att gå
men kämpa, ta strid emot gråten belöning för mödan är stor
all vånda är glömd och förlåten den dagen du blir någons mor
Bakgudinnan
Hade jag inte haft badbollmagen eller munnen full av metall hade jag nog varit lika sexig som porr-Leila på TV4+. Stå där vid diskbänken med urringade blommiga små blusar och doppa slickepotten i munnen... Mikael hade garanterat gillat det.
Vi har förresten ägnat en lång stund åt att spåna pojknamn om det skulle visa sig att eventuell pojkbebis inte passar i namnet Jack- vårt enda pojknamn. Jag tycker att Alex är fint och även Casper men blir bara nedbuad. Läste upp mängder med pojknamn och Mikael gillade Joakim- som jag givetvis inte gillade.
Victor är det enda som vi kan tänka oss litegrann båda två, så det är bäst för ungen att den ser ut som en Jack...
BF+5
Usch, nu har jag verkligen gett upp hoppet på bebis! Den ligger kvar därinne och hickar så förnöjt och visar inga tecken alls på att vilja komma ut idag heller, trots MÄNGDER med sex för att sätta igång det hela. Färdknäppen är ett jävla bullshit, fast å andra sidan ska man väl passa på eftersom det råder sexförbud flera veckor efter förlossningen. Ja, eller vadå förlossningen? Det kommer inte komma någon unge ju, buhuuu...
Mikael kan inte heller sova på nätterna nu,
misstänker att han är mer stressad över sin väldigt, väldigt höggravida flickväns tillstånd än vad han erkänner eller visar. Han är hemma idag i alla fall och det är mys, sov riktigt skönt i morse trots att vi låg ihopslingrade som två boaormar, det är bara på morgonen som jag uppskattar att sova sked.
Åh rostat bröd med massa smör och ost till frukost och dessutom varm oboy, en riktig höstfrukost. Tinis ringde och trodde att jag hade fött i natt, vilket jag ju förstås inte hade... Vi ska ses och fika i stan på torsdag efter att jag varit hos barnmorskan IGEN om inte ungen har tittat ut då, men det tror jag inte. Tippar på minst en vecka övertid till.
Tina kommer nog bli chockad när hon får se hur gigantisk jag är, hon var helt fascinerad av min mage redan i vecka 32 eller när det var och förstod inte att den kunde vara så stor, så nu lär hon väl få en hjärtattack.
Ska nog baka något idag- som omväxling sådär. Chokladmuffins kanske?
Här är mina vaniljbullar. Dem är skitgoda oxh inte alls degiga som man kan tro vid första anblick.
BF+4
Nä, det har inte hänt ett skit idag heller, trots färdknäppande och dammsugande- det finns inget som framkallar sammandragningar lika effektivt som att dammsuga (skulle vara att försöka sig på något vansinnigt som sit-ups eller dylikt då...) men än så länge har inget spännande hänt. FORTFARANDE.
Försöker trösta mig med det där om att förstföderskor går över i snitt åtta dagar men det är snarare skrämmande än en tröst.
I går kväll hyrde vi film. Först en gäspig sak om fotbollshuligan-going-gangster som kände som om den aldrig skulle ta slut och sedan Spiderwick som var rätt frän, hade dock svårt att koncentrera mig på handlingen för bebis var arg och sjukt sprattlig i magen. Åt en massa tacochips med salsa och hade det gött i alla fall.
Städat nu på morgon/förmiddagen och sedan var Mikaels föräldrar här och fikade. Så nu är det hur städat som helst och dessutom plockade vi ner vagnen så att den är redo, jag tyckte att det såg lite tomt så jag tryckte ner en filt och en kudde, synd bara att vi inte har någon bebis att fylla den med...
Här kommer det lilla livet sova gott:
Jag förstår mer och mer varför folk lägger ner hiskeliga summor pengar på barnvagnar, för våran är faktiskt rätt klumpig... Stabil och garanterat skitkäckt att burna med i snön men inte speciellt rolig att släpa runt på bussar, det lär nog dröja innan jag vågar mig på bussen ensam med vagnen, får nog satsa på att åka spårvagnen så ofta som möjligt och då vänta in dem nya moderna vagnarna som man bara kan rulla på utan att kånka för att dem har så lågt golv.
Fast till våren har jag ju ändå tänkt införskaffa en smidig sittvagn/sulky och det är ju inte så många månader det handlar om som jag måste släpa på jättevagnen Orvar.
Förresten lovar jag att uppdatera bloggen när något är på gång, så ni kan räkna med att jag inte bara försvinner när som helst för att jag ska föda, i värsta fall ber jag någon väninna/lillasyster skriva ett inlägg om att jag är på väg att kalva. Fast som sagt, det känns som om den här ungen aldrig kommer ut.
Bebismagen vecka 5 och vecka 40
BF+3
Nej, ingen bebis i natt heller, så nu är jag själv eliminerad från gissningslistan när puppan ska behaga födas. Sovit FRUKTANSVÄRT dåligt i natt så idag får den inte komma heller- eller jo det får den, just nu kan jag tänka mig att föda genom rövhålet bara något händer. Uäääh.
I går bakade jag bullar med vaniljkräm i, så kallade solbullar, det blev ruskigt gott. Sedan var vi slöa och beställde hem pizza med hjälp av den där onlinetjänsten jag skrev om för ett tag sen, skitgott var det. Så nu är jag i alla fall fullproppad med en massa kalorier och tillfällig energi om bebis behagar dyka upp, men det tror jag verkligen inte.
I dag har vi varit i Frölunda och tittat lite i affärer, Mikael letade efter nya jeans och tjockare tröjor men fick ingen napp, själv köpte jag lite nya trosor på Lindex (bland annat ett par med en rosa bulldog på rumpan- FIERCE!) och min efterlängtade stiftpenna så att jag kan börja fylla i bebisboken, tänkte snart sätta igång med det projektet. Bebis verkar ju inte direkt ha bråttom ut så det är väl ingen brådska direkt. Kollade bebiskläder också såklart, nu har jag verkligen spanat in MÄNGDER av höstkläder till puppan, beroende på vilket kön han eller hon visar sig ha.
Eftersom att vår bäse kommer vara så liten i vinter funderar jag på en sån här istället för en vanlig overall, verkar hur smidigt som helst och har ett litet hål mellan benen för bilbältet.
För övrigt är jag trött och sur. Inte riktigt lika sur som igår, men det kommer väl troligtvis.
Vecka 41
Vecka 41
Du har gått över tidpunkten för beräknad förlossning med en vecka men är inte överburen. Även om man vet att det är vanligt att gå över tiden, händer det ändå något med de flesta gravida kvinnor när den här dagen kommer, man ligger i ständig beredskap.
Du räknas som överburen om du inte har fött ditt barn 14 dagar efter beräknat förlossningsdatum, det vill säga när du har gått 42 fullgångna graviditetsveckor. Din barnmorska ger dig då en tid för kontroll på förlossningsavdelning eller annan specialistmottagning för att bedöma om man ska sätta igång förlossningen.
En del barn fortsätter att växa och kan gå upp till 3800gr, andra växer långsamt. Skillnaderna mellan olika barn är stor och beror på hur fort moderkakan åldras.
BF+2
Kom just hem från barnmorskan och ännu ett meningslöst besök. Var grinfärdig hela vägen hem eftersom hon igår lovade mig en gynkoll för att se om livmodertappen är utplånad och om jag börjat öppna mig något än, hon sa till och med att hon kunde pilla lite för att reta tappen vilket kan resultera i att värkarna startar, så jag var skitglad- och hur ofta är man sugen på en gynundersökning?
Men nej. I dag hade hon ångrat sig och tyckte att det var onödigt att göra en koll idag, hon hade bestämt att vi skulle vänta till nästa vecka innan vi kollade upp det. Lyckades knappast dölja min besvikelse men blinkade dock bort mina vredestårar som genast ville fram. Kändes så jävla meningslöst att åka dit när hon ändå inte gjorde ett skit! Missade först bussen, sen vagnen och sedan fick jag nästintill springa för att hinna dit och fick SÅ ONT i bäckenet också kollade hon inte ens... Barnmorskan är från och med nu mitt hatobjekt nummer ett.
Hur som helst var mitt blodtryckt lågt som vanligt, livmodern hade inte växt något sedan förra veckan utan låg kvar på 36 cm och puppans hjärtslag lät jättefint, bara 138 slag i minuten idag.
Var skitsur när jag gick därifrån och traskade ut mitt över gatan trots rött ljus för jag såg inga bilar, och då kommer en polisbil åkande i ilfart så att jag får slänga mig ur vägen, blev skiträdd och började nästan grina igen för att jag nästan blivit påkörd med puppan i magen. Jag är en trafikfara och värdelöst på att föda barn...:(
Mikael är i alla fall hemma tidigt idag, han har haft körlektion och tog ledigt resten av dagen, han har gjort sitt bästa för att muntra upp mig vilket är en i stort sett omöjlig uppgift just nu.
Jag som hade tippat på att bebis skulle komma idag också, just nu känns det väldigt otroligt. Läste dessutom att en förstföderska går över tiden i snitt ÅTTA jävla dagar- jag kommer ju vara helt sinnessjuk om sex jävla dagar...
Kom så fyndigt på igår att man kan ju trösta sig med att "fint folk kommer sent" men den teorin sprack ju med tanke på att jag själv föddes fyra veckor för tidigt. Mamma är en lucky bastard...
Ett inlägg om jakten på Puppan
När jag läser det gamla inlägget så känns det faktiskt inte lika jobbigt att gå på övertid längre, ska försöka fokusera på vilken jävla tur jag haft som är gravid och snart-snart-snart mamma.
Det tog oss bara två månader att bli gravida och en sån tur är få förunnat, jag behövde bara vara med om den stora besvikelsen att mensen kom en enda gång, och oj vad ont det gjorde!
Tänk vilken lyckligt lottad människa jag är som får uppleva det här.
Inlägg från gamla bloggen:
28 nov 2007
Äsch, det är ingen anledning att sluta vara ärlig för er bloggläsare för det har jag varit sedan starten så jag tänker inte låtsas som om allt är frid och fröjd för det är det inte.
Förlåt för att det inte blev någon blogg igår, var på jobbet nästan hela dagen men jag orkade inte med det helt enkelt.
Detta är nog svårt att förstå för dem flesta, men som ni vet så har jag ju slutat med mina p-piller och nu har vi ägnat oss åt hårt disiplinerade sexmaraton där hemma för att vi ska få vår bebis så snart som möjligt, och eftersom att jag har en löjligt vild fantasi så var jag såklart helt inställd på att vi skulle lyckas första försöket, har varit ruskigt skengravid och fått alla möjliga symptom som illamående, yrsel och jätte, jätteömma bröst.
Men vad jag borde haft med i beräkningarna är ju att jag faktiskt inte är någon turgumma, kommer aldrig vara och lär aldrig bli så självklart kom mensen igår som ett jävla bitchslap. Som sagt är det nog svårt att förstå varför det är så jobbigt om man aldrig försökt skaffa barn, men jag kan lova er att det gör ONT. När man vill någonting så väldigt gärna och planerat och glatt sig över det så är det inte roligt när man inser att allt bara varit inbillning. Jag är tyvärr som jag är, om jag vill någon så vill jag att det ska hända NU och när jag vill något riktigt mkt så kan jag inte tänka på något annat.
Blev hur som helst skitledsen och sedan blev det inte bättre av att den jävla mensen drog med sig tiderna mensvärk och dem enda värktabletterna jag hade var några fjuttiga panodil som inte hade någon som helst inverkan. Låste in mig på toaletten på jobbet och satt där och störtlipade, både för att jag hade så ont och för att jag var så besviken över att min inbillade bebis inte alls fanns. Försökte faktiskt jobba sen men kunde inte ens sitta rakt på stolen så jag åkte hem vid tretiden.
Kan säga som så att det är tur att jag har min Mikael. Han är helt jävla underbar kan jag säga kära bloggläsare. Han bäddade ner mig i sängen och sedan låg han där med mig i flera timmar och lyssnade på mitt hulkande och gnällande och till slut lyckades han faktiskt göra så att jag mådde bättre.
Jag är ingen ledsen människa egentligen, men som jag sagt innan och ni nog vet vid det här laget så när jag väl blir ledsen blir jag riktigt jävla deppig och det kan jag inte hantera. Jag klarar helt enkelt inte av dem ångestkänslorna som följer med och istället för att bara stå ut och ta mig samman så tar jag till andra metoder, piller eller sprit exempelvis. Men nu är Mikael verkligen mitt lilla lyckopiller, så fort jag ser honom så blir jag med ens lugnare.
Jag har varit ett vrak nu på morgonen också, missade som alltid tåget och stod faktiskt på perrongen och kunde inte få tårarna att sluta rinna, såpass känslig är jag just nu. Gjorde en jävligt dum grej också, gick in och köpte ett paket LM och en tändare. Men jag kan glädja er med att efter två bloss slängde jag ciggen, den smakade verkligen skit. Blev nästan lite besviken men ändå glad över att konstatera att jag nog faktiskt inte är någon rökare längre.
Känns skönt att få skriva av sig lite, kommer nog vara rätt deppig ett tag, det är lätt att tänka "jaja, det blev ingen unge, nya tag nästa månad" men det är desto svårare att verkligen känna det så. Det är en skrämmande tanke att man kanske blir tvungen att gå igenom samma sak om och om igen om det dröjer innan man blir på smällen, men jag måste försöka intala mig att när jag väl blir gravid så kommer det ha varit värt all väntan i världen. Jag ska bli den grymmaste mamman förr eller senare och tills dess får jag helt enkelt fokusera på att jag har världens bästa vänner och världens underbaraste sambo där hemma. Gode gud vad jag älskar honom!
Not very comfy...
Såhär tight är det förresten i magen nu, fast min "placenta" (eller moderkaka på ren svenska) ligger ju framtill i magen och inte som på bilden.
Om någon tycker att det ser bekvämt och härligt ut kan jag informera om att NEJ, DET ÄR DET INTE. Den är ju färdig nu! Och se hur löjligt långt ner den ligger! Så jävla nära men ändå så långt borta!
KOM UUUUUUUUUUUT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
P.s Inte konstigt att man kissar sjutton gånger i timmen egentligen, jag är osäker på vart blåsan ligger men jag misstänker att det är den där ovala saken rakt nedanför bebisörat D.s
BF+1
Bästa ordet för hur det känns att gå på övertid är nog PISS faktiskt. Natten var lugn och skön- jag kan inte med att klaga eftersom jag då är rädd att de sömnlösa nätterna ska återvända. Vaknade i morse och kände mig helt säker på att det inte skulle bli någon bebis idag heller, men så hoppade jag in i duschen och fick GALET ont! Fick världens längsta sammadragning som gjorde SÅ ont, det värkte i svanken som fan och framförallt värkte det i nedre delen av magen där bebis har sitt huvud, och jösses vad det tryckte på! Höll duschmunstycket mot magen med nästintill kokhett vatten men inte ens det hjälpte så jag fick hoppa ur duschen och springa och sätta mig, hann inte ens torka mig utan svepte bara in min gigantiska kropp i en handduk och kastade mig i soffan.
Jag var SÅ SÄKER på att det var en värk, jag är fortfarande rätt hundra på att det var en värk men vad hjälper det när jag inte känt något mer nu på en halvtimme? Det bara rann ut i sanden som vanligt istället för att fortsätta och bli regelbundet...
Jag börjar bli poppis nu, det var flera stycken som ringde igår och frågade hur det stod till med barnafödandet. Jättegulligt att folk är så nyfikna, men man blir ännu mer deppad av att svara "nej, här händer då inte mycket...".
Var i bageriet och bagaregubben frågade mig när jag var beräknad och jag tyckte vansinnigt synd om mig själv när jag pep "idag faktiskt...". Han tipsade mig dock om att där han kommer ifrån tror dem att det är flickor om man går över tiden- något som jag inte tror på det minsta men ändå, trevligt när folk försöker.
Sen träffade jag vaktis i hissen igen och han har fixat en kätting till oss så att vi kan låsa fast vår vagn i barnvagnsrummet som än så länge endast innehåller rullatorer. Han är så snäll! Han frågade också när det var dags och när jag svarade att det var dags redan så såg han väldigt rädd och blek ut- kan inte klandra honom, tänk om hissen hade stannat så att han fick agera barnmorska.
Mikael hade varit och handlat en massa mat efter jobbet, jag fick massa ny chokladmjölk! Dessutom hade han köpt blommor igen, skitfina rosor och det var faktiskt en väldigt mysig tröst trots att bebis och blommor inte riktigt är jämförbart. Jag har världens bästa sambo helt klart, jag är INTE rolig att leva med just nu vill jag lova men ändå anstänger han sig och gör sitt bästa för att jag ska vara glad. Han är underbar.
Fin färg eller hur! Där i bakgrunden kan man även se bebis bilbarnstol som är framställt och redo och min bästaste bäste vän golvfläkten.
Vill även tacka er för alla fina heja-kommentarer! Med så många tumhållningar MÅSTE ju ungen vilja utrymma snart!?!
Jag är tjock
Hon lät nästan förbannad över att jag gick där och var tjock mitt på ljusa dagen. Kanske var hon en sån där tjockis-hatare som bara trodde att jag var drabbad av extremfetma och inte alls gravid. Eller också ogillade hon bara barn.
Hur som helst hörde jag att hon skällde på sin stackars karl för att han inte hade reagerat tillräckligt fort och för att jag hann gå förbi. Hehe.
Förresten så ringde svärmor mig för en stund sen och tröstade. Alla kvinnor som någonsin varit höggravida- i synnerhet hon som burit på tvillingar!- vet att man inte är så jävla jolly när ens beräknade förlossningsdag är passerad.
Jag fick i alla fall gnälla av mig lite och det känns bättre. Dagens ros till svärmor helt klart!
Beräknad födsel idag 3 sep
Dock är bebben något lugnare än vanligt, jag sov ganska skönt(!) också är jag skitdålig i magen- bokstavligt talat. Allt det där kan tolkas som tecken på att förlossningen är på gång men det kan givetvis lika gärna vara rena sammanträffanden.
Ni är söta alla ni som håller tummarna och hoppas på att bebben ska komma ut snarast, det kan behövas!
Just nu bryr jag mig verkligen inte om förlossningen tar 150 timmar, om jag spricker som en kokt korv mellan benen eller om puppan får för sig att klättra ut genom min numera obefintliga navel, den är välkommen ut på vilket sätt den än önskar.
Mikael ska skämma bort mig i helgen om vi fortfarande är hemma, han har planerat att laga någon fin middag och ha det allmänt mys- han är så söt. Tvivlar starkt på att all romantik i världen skulle få mig att tänka på annat än förlossning visserligen men det är ju värt ett försök, jag får fortfarande lite ont i hjärtat när jag tänker på att våra ensamma dagar är över, hur mysigt det än kommer bli att få bli tre.
Jag försöker tänka ut en massa saker att göra för att tiden ska gå lite snabbare, men det är svårt när man knappt kan gå. Är inte ens sugen på att baka, och då är det något lurt på gång. Enda planen för dagen förutom att göra pannbiff, potatis och sås (mmm...) är att titta på Idol, det brukar vara rätt underhållande. Kollar bara på de första avsnitten visserligen, det är vansinnigt tråkigt att titta på dem som verkligen kan sjunga, eller som sjunger hyfsat men är tillräckligt snygga för att vinna ändå.
Igår tog vi ner bilbarnstolen från hyllan i klädkammaren, tänkte gå igenom att vi verkligen vet hur den funkar och det visste vi såklart inte. Fick leta upp manualen och läsa igenom typ allt, fan att den ska vara så komplicerad! Till slut listade vi ut vart alla knappar var och vart alla band skulle fästas och blablabla. Stoppade ner manualen i bb-väskan för säkerhets skull, stackars vår bebis om vi ska vara sådär förvirrade varenda gång vi ska åka bil.
Gud vad sömnig jag blev nu. Sömnig och grinig och otålig- ingen bra kombo.
Vräkningsbrev till Puppan
Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.
Vräkningen kommer att äga rum snarast, dock senast inom 2 veckor. Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från Din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 080903 (Se bilaga 1, Ultraljudsrapport).
För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig att flytta ut självmant.
Med vänlig hälsning
Hyresvärden Mamma
Baby tomorrow?
I natt sov jag som en gud. Inte mer än rätt med tanke på att jag inte sov ett piss igår natt, och dessutom var bebis vildare än NÅGONSIN i magen hela dagen, jag höll mig vaken för att kunna somna i tid på kvällen men var en zombie och bebis var så galen att jag blev skraj, tänkte faktiskt ringa förlossningen ett tag och fråga om det vara ett dåligt tecken att bebben verkar så vansinnigt stressad. Hur som helst var den snäll i natt i alla fall och jag sov från 23 till 08 med bara en enda kisspaus. Helt sjukt.
Varit i väg en sväng på arbetsförmedlingen (sista gången! Nu är jag inte längre inskriven eftersom att jag börjar gå på min mammapenning från och med i morgon) och sedan var jag i Frölunda och fyllde på vår kolsyrepatron till Soda Streamern, den har varit slut nu flera dagar och vi har haft bubbelvatten-abstinens från helvetet.
Kunde som vanligt inte låta bli att titta på lite babykläder, det kommer bara mer och mer söta höstprylar nu. Mamma hade köpt lite prylar till bebis härromdan, några par ministrumpor, Bamsebodys och tights med giraffer på. Låter finfint, tack mor. Jag köpte ingenting idag heller duktig som jag är, man måste hålla i slantarna tills man vet könet och kan shoppa loss på miniatyrkläder på ALLVAR! Hehe.
Nu ska jag fortsätta försöka starta mina förlossningsvärkar med tankekraft. Det har gått jävligt dåligt hittills.
Magen vecka 40
Vadslagningen hittills!
NÄR KOMMER PUPPAN?
Namn: Sofia (mamma). Datum: 5 september. Tid: Under natten. Kön: Flicka.Namn: Mikael (pappa). Datum: 27 augusti. Tid: På morgonen. Kön: Flicka.
Namn: Emelie M. Datum: 29 augusti. Tid: Under natten. Kön: Flicka.
Namn: Madde E Datum: 30 Augusti. Tid: Under natten. Kön: Pojke.
Namn: Malin S. Datum : 30 aug. Tid : Värkarna startar på natten men kommer ut på eftermiddagen. Kön : Flicka
Namn: Veronica M. Datum: 10 September. Tid: Fm snåret. Kön: Flicka.
Namn: Jenny S. Datum: 7 september (du får "mitt" datum) Tid: 07.30 Kön: Pojke (Jack!).
Namn: Allicen. Datum: 8 September. Tid: 11.40. Kön: Pojke.
Namn: Jenny A Datum: 10 september 09.05 Kön: Pojke
Namn: Danielle Datum: 29 Augusti eller 5 september. När: Eftermiddagen eller tidig morgon. Kön: Pojke.
Namn: Theres. Datum: 6 september. När: 05.00. Kön: Pojke.
Namn: Lina (blivande moster). Datum: 5 september. Tid: Under natten. Kön: Flicka.
Namn: Therese. Datum: 6 September. Tid: Morgon 06-09. Kön: Pojke!
Namn: Amanda. Datum: 6 September. Tid: sent på förmiddagen/tidig eftermiddag (ja, mitt på dan alltså) Kön: Pojke
Namn: Sandra. Datum: 9 September. Tid: 13.15 Kön: Pojke.
Namn: Kajsa. Datum: 7 September. Tid: Tidig morgon. Kön: Flicka.
Vet att Mathias har gissat också, men Mikael glömde bort vad han tippade på.
Helt galet trött
Dricker precis ett andra stort glas med skummig Pucko, It´s like liquid candy!
Sömnen i natt har varit rent skrattretande, gud vad jag tycker synd om mig själv... Mikael började jobba idag så jag gick och la mig med honom igår redan kl 22 trots att jag inte var trött. Det tog över FYRA TIMMAR innan jag somnade, låg och vred mig och svettades som en gris och bebis var skitarg vilket var mitt fel. Den var lugn hela dagen igår och buffade bara lite snällt emellanåt så när jag inte kunde sova fick jag för mig att den var sjuk och började peta på den stackars magen som en galning för att väcka bebben. Och bebben vaknade vill jag lova. Kickboxningen var inte nådig, till slut röt jag "NU FÅR DET VARA NOG!" precis som om bebis skulle inse allvaret. Det gjorde den inte.
Somnade i alla fall strax efter två och när Mikael gick upp vid femtiden väckte han mig och babblade och jag blev skitpigg och kunde absolut inte somna om på flera timmar, lyckades somna typ 20 min innan klockan ringde och det var dags att gå upp och åka till tandis. Fan vad jag är trött. Bebis får inte födas idag för det orkar jag inte helt enkelt.
Träffade en söt liten gubbe när jag väntade på bussen, dessvärre var jag som sagt sjukt trött och inte så pratsam...
GUBBEN: Fryser du inte idag utan jacka!?
JAG: Jo, det var visst lite kyligt...
GUBBEN: Du får inte bli kall nu för lillens skull! (pekar på magen).
JAG: Hmm, nej det är klart...
GUBBEN: Då kanske den skäller på dig när den kommer ut och säger "Hörru morsan, du lät mig bli kall!".
JAG: Hehe, ja kanske det ja...
GUBBEN: Den hade nog velat stanna där inne i magen om den visste att den kommer bli en skattebetalare när den är född, tror du inte det?
JAG: Öh, ja, jo...
GUBBEN: Förr skaffade man ju minst tio ungar för att gardera sig, man fick ju räkna med att de flesta dog.
JAG: Usch då, oj...
GUBBEN: Men inte jag inte! Jag är snart 89. Syrran är 93 och brorsan 90.
JAG: Oj då, det var inte dåligt.
GUBBEN: Nej den du!
JAG: Mmm, ja...
GUBBEN: Fast jag hade en till syrra som dog, hon vara bara tjugo år. Fick halsfluss och sedan pang bom var hon död två veckor senare.
JAG: Vad tråkigt!
GUBBEN: Äh, var inte ledsen för det du. Det var 1939 det där.
JAG: Jo, jo... Tråkigt i alla fall. Oj där kommer bussen du!
GUBBEN: Då är det bäst att vi går då. Du har förtur du som är så tjock.
JAG: Tack, tack.
GUBBEN: Nu får vi se om du och jag träffas någon mer gång och pratar här på bussen!
Sedan dök en annan gubbe upp och dem var tydligen buddies, blev ganska lättad då jag kunde sjunka in i min MP3-värld en stund i stället. Jag är inte speciellt social just nu...
Det gick bra hos tandläkaren, det gick till och med ganska smärtfritt och jag fick inget skäll över mitt svullna tandkött så det måste ju ha blivit bättre. Tandis och hennes assistens tyckte att det var helfestligt att jag skulle föda barn när som helst (frågan är du festligt dem hade tyckt att det var om mitt vatten gick i tandläkarstolen...). Assistenten tyckte att min mage var pytteliten, galna människa!
Bebis är helt galen idag också, gud vad skönt det ska bli med en mage utan något levande i sen när den är ute, det är rätt svårt att slappna av när det känns som ett ormbo kommit lös i ens mellangärde.
Ringde till försäkringskassan idag, allt är klart med min föräldrapenning och jag kan förvänta mig att pengarna rullar in som dem ska 25 september. Gött!
DAGAR TILL BEBIS: 2.
P.S Haha, vill tacka Carin för senaste kommentaren. Fick mig ett riktigt asgarv. D.S
