BF+11
11 dagar över tiden...
Någon av er bloggläsare skrev för ett tag sen att hon hade fött på BF+11 och då var jag "bara" på BF+6 eller något och tänkte "stackars jävel"... Nu är det jag som är en stackars jävel och jag är inte alls lika positiv som igår då kände mer eller mindre att den kommer när det kommer, skitsamma om det är några dagar hit eller dit.
Men igår när vi satt oss och skulle äta vår goda middag så fick jag skitont efter ett tag och fick sitta och gunga och på stolen och flåsa och ha mig och genast tändes förhoppningarna, jag såg också hur Mikael lös upp och började prata om att det faktiskt var en perfekt dag att få barn på- jag höll med och var skitglad och hade täta sammandragningar hela kvällen med max 10 minuters mellanrum, det gjorde visserligen inte lika ont som dem jävla värkarna jag fick när vi käkade, men det kändes ändå lovade. Men nej. Det lugnade ner sig när vi gick och la oss och nu är allt som vanligt, och det känns riktigt deppigt...
Vi hade i alla fall hur mysigt som helst igår, åt jättegod mat och tittade på film under ett fluffigt täcke i vardagsrummet (egentligen är det en dödssynd enligt mig att ha sängkläder på andra ställen än i sängen, men det var Mikaels täcke så jag tog mig samman, hehe).
Kollade först på en grym fängelsefilm som heter "Felon", jag är barnsligt förtjust i fängelsefilmer ju, dessutom var det en snygg skådig med. Sen kollade vi på nya Batmanfilmen som sög rätt ordentligt såklart, JÖSSES vad sömnig jag blev, när jag äntligen trodde att den var slut visade det sig vara en hel jävla timme kvar och då gav jag upp och krävde att vi skulle gå och lägga oss- vilket vi gjorde. Sov gott i natt bortsett från tusen kissningar. Snart är jag beredd att offra min vänsterhand bara jag får föda snart, jag vill vakna upp och kvida av smärtsamma värkar eller av att vattnet går eller åtminstone se den förbannade slemproppen!
Dem här dagarna är överflödiga, dem existerar inte på riktigt. Om världen vore en god plats skulle jag sitta här med min bebis för längesen nu, inte med min feta mage och en förbannad laptop. Vi har kommit på att bebis nog bestämt sig för att stanna för att den trivs så bra med att sticka sin fot under mitt revben, det kan den ju faktiskt inte göra på utsidan. Den får skylla sig själv sen när den fyller år sent på året och kommer få köra moppe, köpa folköl och gå på krogen nästan sist av alla sina kompisar.
Någon av er bloggläsare skrev för ett tag sen att hon hade fött på BF+11 och då var jag "bara" på BF+6 eller något och tänkte "stackars jävel"... Nu är det jag som är en stackars jävel och jag är inte alls lika positiv som igår då kände mer eller mindre att den kommer när det kommer, skitsamma om det är några dagar hit eller dit.
Men igår när vi satt oss och skulle äta vår goda middag så fick jag skitont efter ett tag och fick sitta och gunga och på stolen och flåsa och ha mig och genast tändes förhoppningarna, jag såg också hur Mikael lös upp och började prata om att det faktiskt var en perfekt dag att få barn på- jag höll med och var skitglad och hade täta sammandragningar hela kvällen med max 10 minuters mellanrum, det gjorde visserligen inte lika ont som dem jävla värkarna jag fick när vi käkade, men det kändes ändå lovade. Men nej. Det lugnade ner sig när vi gick och la oss och nu är allt som vanligt, och det känns riktigt deppigt...
Vi hade i alla fall hur mysigt som helst igår, åt jättegod mat och tittade på film under ett fluffigt täcke i vardagsrummet (egentligen är det en dödssynd enligt mig att ha sängkläder på andra ställen än i sängen, men det var Mikaels täcke så jag tog mig samman, hehe).
Kollade först på en grym fängelsefilm som heter "Felon", jag är barnsligt förtjust i fängelsefilmer ju, dessutom var det en snygg skådig med. Sen kollade vi på nya Batmanfilmen som sög rätt ordentligt såklart, JÖSSES vad sömnig jag blev, när jag äntligen trodde att den var slut visade det sig vara en hel jävla timme kvar och då gav jag upp och krävde att vi skulle gå och lägga oss- vilket vi gjorde. Sov gott i natt bortsett från tusen kissningar. Snart är jag beredd att offra min vänsterhand bara jag får föda snart, jag vill vakna upp och kvida av smärtsamma värkar eller av att vattnet går eller åtminstone se den förbannade slemproppen!
Dem här dagarna är överflödiga, dem existerar inte på riktigt. Om världen vore en god plats skulle jag sitta här med min bebis för längesen nu, inte med min feta mage och en förbannad laptop. Vi har kommit på att bebis nog bestämt sig för att stanna för att den trivs så bra med att sticka sin fot under mitt revben, det kan den ju faktiskt inte göra på utsidan. Den får skylla sig själv sen när den fyller år sent på året och kommer få köra moppe, köpa folköl och gå på krogen nästan sist av alla sina kompisar.
Kommentarer
Postat av: Linnea och Anthony
Sängkläder utanför sängen är verkligen en dödssynd! Precis som att ligga med kläder på i sängen. Jag minns att jag blev skitsur när folk kom hem till mig i stugan och satte sig eller lade sig i min säng. People have no manners!! Men jag har tyvärr fått vänja mig, för Totte ser inte likadant på saken... Hoppas det kommer en bebis snart! :)
Trackback
