Barnmorskebesök vecka 32 (31+4)

Igår var vi hos barnmorskan, första gången Mikael var med den här gången förutom vid inskrivningen, vi har faktiskt valt att låta honom passa Mosgrisen innan för man blir så idiotstressad av att ha med henne på sånt där, har man väldig tur så blir hon blyg och vill sitta i knäet hela tiden men allra oftast så flänger hon runt som en galning och rycker allt hon ser. Sist hon var med hos barnmorskan rullade hon ut flera meter sånt papper som ligger på britsen och pillade på en skrivares samtliga knappar.

Här är i alla fall siffrorna:
Vecka 31+4:
Blodtryck: 105/60.
Sf-mått: 30 cm.
Bebis hjärtslag: 148 slag/minuten.
P-glukos: 5,3.
Fosterläge: Huvud nedåt (rörligt).

Som ni ser ligger den inte på tvären längre, tjoho! Misstänkte att så var fallet för jag känner fötter i revbenen hela tiden. Fan vad skönt! Barnmorskan påpekade dock att huvudet är väldigt, väldigt rörligt fortfarande så hen kan ju fortfarande ändra länge några gånger, men det känns bra att det pekar nedåt för tillfället i allafall, Moa var ju helt fixerad i vecka 33.
Jag fick beröm för mina kalasfina värden än en gång, allt flyter på precis som det ska. Än så länge har jag haft en löjligt bra graviditet trots allt. Visst gör foglossningen ruggigt ont på kvällarna men med tanke på att jag släpar runt på Moa hela dagarna och håller igång med henne så kunde det varit BETYDLIGT värre. Jag har ju massor av sammandragningar varje dag men det är oundvikligt, det blir ju lyftande och böjande och springande när man har en liten att ta hand om sen innan. När jag var gravid med Moa kände jag mig som en skör liten fågel och vågade knappt ta en promenad på mer än en kilometer, nu hade jag velat åka tillbaka i tiden och hånskratta åt mig själv, haha.

Vi har köpt ett Wii så nu är det fullt upp här hemma och träningsvärk utav helvete som gäller!

Två månader till BF

Idag är det den artonde och exakt två månader kvar till lillbebis är beräknad, hjälp vad fort det har gått! Räknar ju fortfarande iskallt med åtminstone en halv månads övertid, men det är ändå nära.
Jag känner mig ganska lugn över hur min lilltjej ska reagera när den lille kommer. Jag tror att hon är för liten för att verkligen inse att "här kommer en rival". Hon kommer utan tvekan att bli ledsen och jättearg över att inte få samma uppmärksamhet som hon är van vid, och hon kommer inte gilla den nya upplevelsen att vänta på sin tur- Fröken Moa väntar inte på någon. Men hon kommer nog inte kunna koppla att det är nykomlingen som ställer till med allt detta, utan mest bli arg på mig över att jag är en elak mamma, och det kan jag leva med även om det skär i hjärtat. På ett sätt kan det nog vara nyttigt för henne TROTS att hon är så liten att inte få som hon vill när helst hon vill hela tiden, det som gör ont i mig är om hon skulle känns sig utbytt eller oälskad (får en klump i halsen av bara tanken!).
Men när den nya bebisen växt till sig lite och inte bara vill äta, sova och bajsa så kommer hon garanterat att tycka att det är jätteroligt, och herregud det är ju bara en tidsfråga innan dom kan leka och hitta på sattyg ihop!
Är JAG redo för en nyfödd igen då? Spontant så känner jag att NEJ det är jag bannemej inte, haha. TÄNK om den nya bebisen kommer ha kolik i tre månader eller vara en sån typ som vill äta varann timme hela natten första året? Mina erfarenheter av Moa gör att jag är beredd på en total klängapa som inte går att lägga ifrån sig en enda sekund första sissådär fyra månaderna och som inte alls fungerar att amma. Men det där med sömnen eller timslånga gråtattacker har vi ingen erfarenhet av, eller låt oss säga att det är en infektionskänslig typ som drar på sig virus efter virus eller kanske är sjuk på något sätt på allvar- det är jag inte redo för.
Men en sak som jag lärt mig under mina snart två år som mamma är att man liksom inte kan vara redo, och även om man tror sig vara redo så spelar det ändå ingen roll. Man får ta det som det kommer och det finns bara en enda regel som gäller och det är att allt är övergående och hur jobbigt det än är vissa stunder så väger allt underbart upp det utan minsta tvivel. Därför kan jag säga att jag längtar mig helt TOKIG efter lillbebis även om jag är livrädd för var som möjligtvis väntar. Jag ska få sniffa nyfödd igen! Tjoho!

Torsdag

Ska skriva ett inlägg bara för din skull Johanna:)
Vi har haft en ond bacill här hemma, först var ju lillmosan dålig i nästan en vecka (usch, det var ingen rolig historia) och förra veckan golvade herr jättebacill även mig och hoppade över till Mikael i måndags, men han fick bara en lindrig variant- troligtvis för att jag är en så ömsint vårdare.
Veckan har givetvis spenderats i solen, min bortskrämda solbränna är tillbaka igen. Jag och Moa har slagit läger på gården på ÖF och haft med oss filt och kylväska med diverse picknicmat varje dag. I tisdags var vi på synnerligen dåligt humör båda två och jag gav mig på ett mission impossible och stoppade grinigt barn i vagnen och rullade den fram och tillbaka under ett träd en stund. Och hon SOMNAR! Efter en liten lur vaknade hon men fortsatte sedan att sova bredvid mig på filten när jag plockade upp henne för att pussa henne vaken. Chockerande minst sagt! Var ju givetvis tvungen att fånga detta extremt sällsynta tillfälle och tog en tupplur jag också, som en strandad val med den tjocka magen och matchande bakdel i vädret. När jag vaknade hade det dukats upp till långbord och en massa kommunanställda hade personalmöte+lunch på altanen någon meter ifrån oss där vi låg och sussade. Det kändes lite halvpinsamt så vi smög hemåt.
På tal om strandad val har jag bara gått upp 3 ynka kilon den här graviditeten, skrämmande fakta för jag är ändå fet som en gris. Orkade inte stå upp och borsta håret idag så jag satte mig på en stol framför hallspegeln och fan vad tjock jag är! Vilka överarmar, vilka lår! Nä, i höst ska jag bli smal och smidig igen.
(För träningstiden är oändlig med nyfödd+galen tvååring).

Mosfisen 21 månader!

Ingen ork eller tid att blogga, får väl se om jag kommer igång på allvar igen när det det är höst och regnet öser ner hela dagarna. Nu vill jag passa på att mysa med grodungen i solen innan lillebruschan (eller syrran) kommer ut. Dessutom har vi ASMYCKET att göra inför flytten, även om jag fixat en hel del redan- jag är ju trots allt flyttveteran.

Här är ljuvligheten:







Och här är en bonusbild på vecka 31-magen som jag inte orkar göra ett eget inlägg till. Snygga ådror va! Den känns helt proppfull till bristningsgränsen redan, men så ligger ju bebisen skumt också, hoppas att hen vill vända sig nedåt snart!


Magen vecka 30



Urk, jag är sjuk. Mitt immunförsvar är fan i botten under den här graviditeten om man jämför med i vanliga fall.
Natten sög balle och jag har mått skitilla och haft ont i magen, bebisen har varit helt tokig och flängt runt och gett mig en massa onda sammandragningar.
Återkommer när jag är piggare.

Pojke eller flicka?

Tillverkning skedde: Före ägglossning (flicka) / Vid ägglossning (pojke) Nu hade vi ju sex vid mer än ett tillfälle men jag brukar ha koll på ägglossning.

Illamående: Mycket (flicka) / Lite (pojke) Kunde varit betydligt värre!

Sugen på: Sött (flicka) / Salt/surt (pojke) Sugen på det mesta, haha!

Mammans skönhet: Stjäls av barnet (flicka) / Bibehållen/bättre (pojke) Har helt klart känt mig snyggare den här graviditeten än förra, förutom alla extra fettvalkar då.

Magens form: Utbredd, syns bakifrån (flicka) / Utstående/toppig syns inte bakifrån (pojke) 

Utputande navel: Tidigt (flicka) / Sent/inte alls (pojke) Den poppade ut riktigt tidigt den här gången!

Pigmentrand: Nej (flicka) / Ja (pojke) 

Halsbränna: Ingen/lite (flicka) / Ja (pojke) Inget att gnälla över egentlige, men före den här graviditeten visste jag inte ens hur halsbränna kändes, det vet jag nu...

Urinvägsinfektioner: Många (flicka) / Inga/få (pojke) 

Blödande tandkött: Mycket (flicka) / Inte alls/lite (pojke) Dock mindre än Moagraviditeten.

Håret på mammans ben: Normalt växande (flicka) / Ökad tillväxt (pojke) 

På ultraljudet: Håller armarna någon annanstarns (flicka) / Håller armarna mellan benen (pojke) 

Hjärtfrekvens: Över 140 slag/min (flicka) / Under 140 slag/min (pojke) Över 150 varje gång!

Babyn hickar: Mycket (flicka) / Lite (pojke) Gud jag blir osäker, tidigare hickades det mer, kanske inte känner det nu när bebisen ligger på tvären?.

Babyn sparkar: Mest på vänster sida (flicka) / Mest på höger sida (pojke)
Blev jag något klokare! NEIN! Men jag tror ju fortfarande att det är en bebis med snopp där inne.

Sjukstuga dag 2114

Känns det som i alla fall, haha. Men nu är det på bättringsvägen i alla fall, det tror jag åtminstone för Moa sitter helt själv(!) och underhåller sig med att plocka ur ett blöjpaket istället för att hänga på mig och snyfta maaaamma!(!).
Vi var faktiskt på vårdcentralen igår, fick en tid 40 minuter efter jag ringde så då får man ju passa på. Givetvis var det en stor mörk man med skrovlig röst som undersökte henne så hon tjöt ju som en siren men öron, hals och lungor lät bra.
Sen fick vi gå till labbet och ta blodprov (aj, aj i mitt stackars mammahjärta och det var inte heller poppis men efter att ha fått ett fint tiger-klistermärke så lugnade hon sig. Det visades någon slags höjning på sänkan men inte tillräckligt för att han skulle skriva ut antibiotika så vi ska återkomma imorgon om det inte blivit bättre, men nu har tempen i alla fall blivit lägre så det ska väl inte behövas.
Det sja bli spännande att se om det blir en massa matkrångel nu efter att hon levt på välling och piggelin i några dagar, vid totalt oregelbunda tider, vi som hade fått till ett sånt bra flyt nu! Men, men är man sjuk så är man.


Nu är samtliga tre visningar av lägenheten avklarade, FAN vad skönt! Är SÅ less på att städa, plocka bort prylar och bli utslängd från lägenheten så att främlingar kan gå runt och snoka. Budgivningen börjar idag, det har varit totalt sjutton spekulanter och intresset ska tydligen vara hett enligt mäklar-Lina.

RSS 2.0