Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Igår var vi hos barnmorskan, första gången Mikael var med den här gången förutom vid inskrivningen, vi har faktiskt valt att låta honom passa Mosgrisen innan för man blir så idiotstressad av att ha med henne på sånt där, har man väldig tur så blir hon blyg och vill sitta i knäet hela tiden men allra oftast så flänger hon runt som en galning och rycker allt hon ser. Sist hon var med hos barnmorskan rullade hon ut flera meter sånt papper som ligger på britsen och pillade på en skrivares samtliga knappar.

Här är i alla fall siffrorna:

Som ni ser ligger den inte på tvären längre, tjoho! Misstänkte att så var fallet för jag känner fötter i revbenen hela tiden. Fan vad skönt! Barnmorskan påpekade dock att huvudet är väldigt, väldigt rörligt fortfarande så hen kan ju fortfarande ändra länge några gånger, men det känns bra att det pekar nedåt för tillfället i allafall, Moa var ju helt fixerad i vecka 33.
Jag fick beröm för mina kalasfina värden än en gång, allt flyter på precis som det ska. Än så länge har jag haft en löjligt bra graviditet trots allt. Visst gör foglossningen ruggigt ont på kvällarna men med tanke på att jag släpar runt på Moa hela dagarna och håller igång med henne så kunde det varit BETYDLIGT värre. Jag har ju massor av sammandragningar varje dag men det är oundvikligt, det blir ju lyftande och böjande och springande när man har en liten att ta hand om sen innan. När jag var gravid med Moa kände jag mig som en skör liten fågel och vågade knappt ta en promenad på mer än en kilometer, nu hade jag velat åka tillbaka i tiden och hånskratta åt mig själv, haha.

Vi har köpt ett Wii så nu är det fullt upp här hemma och träningsvärk utav helvete som gäller!