Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

3 veckor utan internet sedan flytten nu, därav den något bristande uppdateringen. Får för närvarande stötar av laptopen så en längre uppdatering kommer när vi har kopplat in Mikaels dator också.

Här kommer en färsk bild från igår och jajjamen, mina underbara haremsbyxor är framplockade igen, så sköna att man bara ler:)
Det är lite skrämmande att jag har 11 veckor kvar dock för jag känner mig redan gigantisk!

Nu har vi varit och julshoppat det sista (förutom dom förbannade ramarna och julklapp till Mikael, det kan jag ju inte fixa när han är med). Var inne på Gina först och lämna tillbaka den konstiga randiga tröjan och en annan svart som jag premiäranvände igår och efter en timme så upptäcker jag att det är ett rejält hål i sömmen vid ärmen och lite längre än så vill jag kunna använda en tröja innan den går sönder. Bytte till en toksöt klänning istället som jag ska ha till jul.
Sen lyckades jag få med mig uttråkade bebisen och ännu mer uttråkade mannen till några klädaffärer, fick köpt nya strumpbyxor till mig och sist men inte minst var vi inne i leksaksaffären och köpte en skogsfamilj till Moa! Jag hade tänkt köpa kaniner men det fanns inte så jag stod och velade mellan perserkatter, grisar, tvättbjörnar och skottehundar skitlänge. Blev till slut så trött på mig själv att jag gjorde "ole, dole, doff" och slet åt mig mössen. Skitsöta! Ni får se bilder vid jul sen.
Vi handlade även lussekattingredienser och snart ska det bakas. En väldigt lyckad shoppingtur bortsett från en incident. När vi gick ut till bilen så ramlar jag för det var så förbannat halt. Kanske inte låter så farligt, men jag hade Mosan på höften. Mirakulöst nog så nuddade hon inte ens marken, jag hann greppa tag om hennes huvud och sätta ner ena handen i backen på något skumt sätt. Tack kära gud för det! Hon tyckte att det var lite roligt till och med, den galna ungen. Jag tyckte att det var mindre roligt och har skitont i höften nu.

Igår var vi i alla fall hos Mikaels syster och kände tårta, hon fyller år i morgon. Barnen lekte för fullt och det var väldigt trevligt som vanligt, bortsett från när Moa blev ha-galen och skrek som en gris om någon tog något hon ville ha, vilket är ganska ofta, haha. Vi flydde därifrån under de värsta vredesutbrotten, packade ner Moa i overallen och sen i åkpåsen och stack ner till havet och tog en strandpromenad. Det var kallt som fan och härligt med havsluft. 
På vägen hem stannade vi och köpte thai-mat och spenderade kvällen med Robinson och film. Fick dessutom ett väldigt roligt besked, som ni ska få höra om när vi vet mer. 
Det var en grym dag.

Har SKITMÅNGA fina bilder att lägga upp men blogg.se verkar inte var pigg på att ladda upp en enda av dom.

 

Moa för nästan exakt ett år sedan och Moa igår, lite skillnad eller vad säger ni?:

Hör och häpna, idag fick jag sovmorgon trots att Mikael började jobba efter semestern. Det tjöt från spjälsängen klockan 05 i vanligt ordning men efter en flarra ersättning så somnade faktiskt Moa om, det är sällan det händer men ibland kan man faktiskt få henne att inse att klockan 05 är NATT OCH DÅ SKA MAN SOVA. Hon vaknade inte igen förrän 08.30 vilket måste vara rekordlänge de sista fyra, fem månaderna.
Hon har i för sig vägd upp den trevliga morgonen med att vara oerhört gnällig, men jag ser tand nummer två lysa under tandköttet så det kan man ju inte klandra henne för.

Åt frukost och en tidig lunch, jag åt min älskade ravioli som jag inte ätit sedan jag var gravid, love it! Och sen fick jag ett konstigt infall att röra på fläsket, orkade inte sitta in och insåg att jag inte orkade natta Moa som förmodligen skulle vara extremt svårsövd eftersom hon vaknade så sent på morgonen, så jag tyckte att det var en god idé att ta en rask promenad (kan garantera att det är första gången jag använt bra idé och rask promenad i samma mening) och för att slippa allt gnäll som blir i vagnen och bebis som kränger som en ål så stoppade jag henne i selen och klädde på mig värsta sportoutfiten, shorts och t-shirt.
Gick skitfort, och då menar jag verkligen skitfort hela vägen bort till slottskogsvallen och Moa kunde faktiskt inte motstå gungandet i selen så hon somnade efter en stund. Jag kände mig riktigt pigg och hipp på alla sätt och vis och nickade menande åt andra motionsdårar med pannband som sprang förbi. Men när jag skulle gå tillbaka kände jag ett skoskav komma smygande, Moa började gnälla oroväckande i selen, solen kom fram och det blev svinvarmt och jag fick skitont i fogarna i ryggen (elva månader sedan förlossningen och dom gör fortfarande ont). Så hemvägen var ganska plågsam måste jag säga, jag hade stoppat en stegräknade i fickan och var väldigt nyfiken på resultatet men den hade inte snappat upp några steg "9 steps" stod det på den. Då blev jag sur.
När Mikael kom hem somnade han i sängen, den grisen. Så jag blev återigen ensam med gnällpip och vi gick ut och parkerade oss på gräsmattan, det brukar ju alltid munta upp henne, så även idag, hon satt i nästan en halvtimme och satte på och tog av det lilla skyddslocket på sin vattenflaska.

Har även hunnit med att laga pannbiff med potatis, lingon och creme fraiche. Det var gott. Lilla damen har dock matvägrat, förmodligen beroende på tanden. Hon har ätit hur bra som helst en kort stund och sedan plötsligt spottat ut allt och gråtit krokodiltårar, väldigt frustrerade och hjärtskärande. Så nu kan man ju räkna med att hon vaknar mitt i natten och är hungrig. Ack, ack.

Såhär står Moa 45262663 gånger om dagen och försöker sno tangenter från min dator:

Fick ett litet klagomål om att man inte någonstans i min blogg kan läsa om hur det gick till när jag och Mikael träffades och gjorde barn så att säga. Jag utgår alltid i från att alla som läser min blogg har hängt med sedan urminnes tider och fått det hela söndertjatat allt för många gånger, men vi tar det igen för nyfikna, nya läsare.
Ska försöka göra det hela någotlunda kortfattat, även om det inte är min stil.

Jag och Mikael har "känt" varandra i många herrans år eftersom att vi växte upp och gick i skolan i samma byhåla och även ett år i samma klass. Vi umgicks inte och var inte vänner, oftast var jag bara förbannad på honom för att han var allmänt tyken och knyckte cigaretter av mig utan att fråga. En gång hoppade han även jämfota på min sandalklädda fot med sina stålhättekängor och jag svor och skrek en lång stund. Kanske var ett dåligt raggningsförsök på tonårspojkars vis, inte vet jag- men det var absolut ingen kärlek i luften. Vi båda hade asgarvat om någon berättat vad framtiden hade för planer för oss.
Däremot var jag kompis med hans tvillingbror som jag hade kontakt med många år efter att vi slutat i grundskolan och en dag blev jag ditbjuden på fest och då lärde vi känna varandra. Hade en annan kille då (som inte var speciellt trevlig, milt uttryckt) så jag och Mikael var "kompisar" ett tag tills det tog slut med exet och då började en jävligt kaosartad karusell. Från början var det han som var intresserad och jag var allmänt förvirrad, och när jag väl trillade dit (och det gjorde jag med besked) så blev han skraj och visst inte om han vågade sig på en stadig flickvän. Sen ångrade han sig, och sedan tvekade han igen, så ångrade han sig och sen tvekade han igen, och så fortsatte det i vad som kändes som en evighet. Ni vet hur killar är. Det var en grymt påfrestande tid, det krävdes mycket blod, svett och tårar tills han blev min (vissa detaljer är bara våra så det förbli en hemlighet).
Och det visade sig vara värt allt slit. Två månader efter vi blev tillsammans blev jag av med min lägenhet och han erbjöd mig att flytta in hos honom. Och sen dess har jag liksom varit fast, herregud vad jag älskar den där karln, fick inte nog av honom- jag SPRANG hem från busshållsplatsen ibland när jag kom från jobbet för att jag längtade så efter honom. Han var och är en sån jävla kontrast mot alla rövhål jag kärat ner mig i under åren, har fortfarande inte fattat att jag haft en sån tur.
Och efter sju månader tillsammans slängde vi ut mina p-piller för nu skulle det bakas bebis. Sagt och gjort, efter 1,5 månad hade jag ett plus på stickan. och nio månader senare tittade Moa ut (ja, hon var ju två veckor försenad, den ondsinta ungen...).
Och nu är hon snart sex månader gammal och vi firar 2-årsdag i slutet av mars. Det gick fort, men alldeles perfekt för oss.

Så var det med det!

Vad fan har hänt med vädret då? Nu har det varit SVINKALLT här i snart en vecka och det kommer små snöskvättar titt som tätt. Vi som plockat undan Moas åkpåse, nu måste den tas fram igen för såhär kallt har det inte varit på hela vintern här i götet. Deprimerande, vill att det ska bli varmt och gött så att jag kan ta igen solbrännan jag gick miste om förra sommaren som gravid och värmehatare.
 
Alla hjärtans spenderades hemma som sagt. Skulle ätit en god middag men sköt upp det till igår istället för vi ville att köttet skulle få ligga i marinad över natten och var sena ute, så det blev pizza i lördags, haha.
Mysigt hade vi det i alla fall, trots att det inte blev några presenter. När Mikael är pappaledig är jag helt utan inkomst och jag lever på honom, och jag kan inte be honom om pengar till HANS present. Får ta igen det där senare helt enkelt och fick erbjuda diverse sexuella tjänster som gåva istället. Det uppskattas alltid mer än någon sketen chockladask, haha.
Det blir inte överdrivet mycket brottande i sänghalmen nu när Moa invaderat hemmet, men jag måste säga att när man väl får till det så slår det faktiskt det mesta, det kanske stämmer att man inte ska få för mycket av det goda.

I morgon blir det lilla livet fem månader! Detta ska firas med en vaccination och vanlig koll på BVC, ser INTE fram emot det den här gången heller, trots att det gick så himla bra sist. Det tog liksom typ sekunder sist och sen var allt avklarat, och Moa hade glömt hela tortyren lagom tills hon stuckit ut nålen igen, men ändå. Jag hoppas att hon är på dåligt humör innan så att hon inte kommer ligga där på skötbordet och skratta och luta huvudet åt sidan som hon brukar... Jag DÖR om sköterskan måste sticka när hon sitter där om en solstråle. Mår illa bara jag tänker på det!
Men det ska i alla fall bli kul att se hur mycket hon har växt. Gör en kvalificerad gissning på 7950 gram och 69 centimeter. Hon blir bara knubbigare och knubbigare men hon åt så himla dåligt när hon var sjuk så jag tror inte att hon ökat lika mycket i vikt som hon brukar. Och någon gång måste ju kurvan börja plana ut också, såg i ett sånt där diagram att 67,5 centimeter som hon var på 4-månkontrollen var normallängden för en 7-månbebis... Hon har alltså legat tre månader före snittet innan. Men hon är en lång tjej också. 

Jag går på avgiftning idag, har bestämta att vi inte ska köpa hem någon cola förrän till helgen. Dricker visserligen Soda Stream-cola men den är sockerfri, vilket inte vanlig cola är. Ska även ge fan i chips på veckodagarna hade jag tänkt, eller chokladbollar, eller alla dessa semlor... Fy fan vad min mage kurrar redan.
Men jag känner mig alldeles för fet nu alltså, jag är för lång för att kunna lägga på mig en massa späck, risken finns att jag ser ut som en jättekvinna då. Stora, kraftiga kvinnor ser inte alls lika gulliga ut som små knubbiga, tyvärr. 
Jag ska fråga barnmorskan på onsdag om hon tror att mina höfter kommer att krympa tillbaka till sin ursprungliga form eller om dem är förlorade efter barnafödandet. I så fall är jag i extremt stort behov av nya byxor, för jag kan knappt ha ett enda par av mina gamla. Kan knäppa de flesta med lite våld, men då blir det valkar som hänger ut på sidorna, och då går jag fan hellre naken. Blir sjukt nervös av folk som envisas med att ha för små byxor på sig. 

Här är en bild på tjockisbebis som leker med fossingarna (och nej, det är inte mina håriga ben så det behöver ni inte oroa er för):

Satan vilken hemsk huvudvärk jag har dragits med idag, så fort jag rör mig smäller det till i skallen, speciellt när jag reser mig upp. Stackars, stackars Sofia! Det är nog stressen inför dopet som ställer till det, haha.

BVC idag alltså. Det är världens jobbigaste uppförsbacke på väg dit, så jag förstår inte varför jag ska envisas med att promenera dit istället för att ta bussen varje gång... Fy fan vad jag hatar motion och att bli anfådd, kommer aldrig att se det som en bedrift att flåsa och bli svettig och en adrenalinkick är nog det SISTA det är. Speciellt nu på vintern är det överjävligt, för då blir man skitvarm samtidigt som man fryser. Fick ett jävla håll i sidan och värst är ändå den svidande känslan i halsen när man gör något jobbigt, blev helt rosslig och tvingades spotta- och jag kan inte spotta. Det blir alltid en lång slem/salivtråd istället för en loska som hänger och dinglar ner från munnen och vägrar släppa så att man får kleta bort det med handen- mysigt. Idag blåste det också så att jag fick spott i håret. Mmm.
Väl framme på BVC gick det bra i alla fall, Moa smilade upp sig för Sköterske-Linda och fick en massa beröm för att hon var så fin och knubbig och VÄLGÖDD som hon kallade det.
Dagens mått för Moa 4 månader:
Vikt: 7490 gram (mindre än jag hade väntat mig, men ca 700 gram sedan sist vilket är mycket).
Längd: 67,5 centimeter (jösses vad hon växer på längden alltså!)
Huvudomkrets: 42,5 centimeter.
Linda sa att hon var längre än hon är tjock, även om hon ligger över normalkurvan i både längd och vikt. Sen tillade hon att det ju inte är så konstigt eftersom att hennes föräldrar är så långa och smala och jag och Mikael blev glada och fnissade förtjust över smickret. Sen pratade vi om mat, Hon blev jätteimponerad över att jag kunde så mycket om bebiskäket och vad som gäller (snälla, det där kunde jag långt innan Moa föddes!), jag tycker att det är lite skrämmande att BVC måste informera om så simpla saker över lag, som att man inte ska lämna bebisen på skötbordet utan uppsyn eller att man ska koka nappflaskor. Vet inte folk såpass bör dem nog vänta med att skaffa barn eller se till att bli lite mer påläst rätt omgående... Linda såg helt häpen ut och nästan som om hon skulle börja applådera över att jag visste att man ska börja ge rotfrukter och att man kan slänga ner en klick katrinplommonpuré i gröten om bebis är hård i magen...

När vi ändå pratar mat så gjorde jag min första hemmalagade puré idag, och JÖSSES vad hon åt! Hon gillar burkkäket också men nu gapade hon så ivrigt och svalde att hon knappt blev kladdig. Märkte att det verkar vara lättare för henne att äta när maten inte är alltför rinnig, jag mosade ju bara potatis med smör så det blev ju inte lika löst som köpt puré och det slank ner lättare och åkte inte ut igen.
Det blev så mycket mos över att det räckte till en middag med köttbullar för mig och herrn. Käckans.

Mikael har varit och storhandlat idag, och då menar jag VERKLIGEN STORHANDLAT. Frys, kyl och skafferiet är överfullt, fan vilket vacker syn!
I kväll blir det ostbricka, har köpt en massa salta kex i diverse utformande och mjukostar med spännande smaker. Kan vara ett något nyttigare alternativ till vår vanliga chips-med-dipp-frossa.

P.s Linda, åkpåsarna hittar du hos www.freshmilk.se , och fler sidor, googla på Buggysnuggle! D.s  

Det syns inte på den här bilden, men jag har just upptäckt att även jag har fått en "linea negra" från naveln och nedåt. En hormonrand helt enkelt, oj vilken tid det tog innan den dök upp. Har även fått en rätt överraskande bristning över svanken, av någon jävla anledning...?

Inser att bristningarna på höften börjar bli större och större, kan dock trösta mig med att dem inte syns fullt så tydligt utan kamerablixten på.

Grattis Linnea och Totte till er lille bebispojke Anthony!

Herregud, jag har varit inne och kikat på bild på nytillskottet och en massa andra nyfödingar och ÅH vad jag längtar ihjäl mig nu! Om tiden fortsätter att snigla sig såhär blir jag galen, jag vill ha vår bebbe här nu!
(Eller om 14 dar passar bättre, då är spjälsängen och att ommålningen av sovrummet definitivt klar!)

ÄNTLIGEN är det molnigt ute! Jag blir helt vansinnig av den här värmen, det är verkligen inte roligt att vara höggravid i den här värmen. Lägenheten har varit en jävla bastu nu dygnet runt i flera dagar och jag HATAR att svettas, och svettas har jag gjort vill jag lova. Dessutom mår jag ännu mer illa i värmen än vanligt och kroppen drar åt sig en massa vätska som jag brukar slippa och det gör ont i varenda led.
Just nu vill jag bara ha regn-regn-regn och om jag inte kan få regn vill jag i alla fall åka och bada någonstans. Helst i havet förstås men igår blev jag till och med grymt sugen på att bada i en sjö- och sjöar är verkligen inte min grej. Det är inga vågor, slemmig botten och bara tanken på blodiglar gör mig livrädd trots att jag aldrig sett någon. Men nu skulle jag vara överlycklig om jag fick bara även i en äckelsjö, kan till och med tänka mig att bada i en skabbig bassäng i brist på annat- och bassänger ger mig enorm bakterienoja.

Vi har kört filmrace nu i två dar, fick ju hem en massa roliga filmer härromdagen. Bölade som en galning igår först till "Nyckeln till friheten" som alltid får mig att bryta ihop och sedan till en hemsk film på kvällen som handlade om en jättelak alkispappa och hans stackars barn, "Krigarens själ". Gud, jag mådde dåligt hela natten.
Beställde hem pizza igår för första gången på evigheter, fy faan vad den satt där den skulle! Jag slukade hela min calzone på ett kick, jag tror till och med att jag var snabbare än Mikael. Så jävla gott...

I morgon är det del två av förlossningskursen, på torsdag ska vi ÄNTLIGEN till Ullared (jag har skrivit världens längsta lista med saker som ska inhandlas) och dessutom vill jag hinna träffa Tina som fyller år idag och de andra töserna och bjuda henne på middag i veckan. Fullspäckad vecka för mig med andra ord.  

I dag har jag varit ganska duktig och började dagen med att sortera tvätt och köra igång en ny maskin, det är en klar förbättring sen igår då jag knappt orkade vända på mig i soffan utan att bli gråtfärdig. Värmen driver mig till vansinne, den saken är klar. I går hade jag ont i hela kroppen, bebisen var helt vild HELA dagen, skinnet sved över hela magen och dessutom svettades jag som en gris, var så klen att jag var tvungen att ropa på Mikael och be honom leta reda på korv i frysen för jag orkade inte böja mig ner och dra ut frysfacket... Men idag är det bättre, åtminstone än så länge. Ge mig regn och rusk för fan...

Allt är köpt nu inför ommålningen av sovrummet, Mikael är så sugen att sätta igång att han spacklade redan igår, men sen blir det stopp minsann- han får vänta tills jag åker till mamma så jag slipper se eländet, mina nerver pallar inte att se en massa tejp på väggarna och utflyttade möbler som får tränga ihop sig i vardagsrummet eller ljudet som uppstår när man slipar med sandpapper på väggarna. Dessutom är det inte bra att sova i nymålat som gravid.
Vi valde i alla fall en ljusgrå färg som skiftar i blått, vår lägenhet är så ljus och fin att det vore synd att måla någon mörk färg, dessutom ville vi ha något hyfsat neutralt så att kommande köpare av lägenheten inte kommer att kräkas. Det ska nog bli snyggt, och lagom till att allt är klart så kommer jag hem med spjälsängen äntligen, jag ska skruva ihop den och bädda direkt. Det blir nog en spjälis från IKEA, finns knappt att hitta på andra ställen och det kommer att bli den träfärgade varianten jag visat innan, istället för den vita som också är söt. Jag är en trämöbelmänniska, så är det bara.



I går kom den nya Halénskatalogen med en massa höstkläder, jösses vad det kommer att klia i fingrarna efter att handla kläder när jag är smal och normal igen, just nu känner jag mig gråtfärdig varje gång jag ska klä på mig.
Ska unna mig ett par riktigt snygga jeans när jag fått bort mina överflödskilon, den saken är redan klar, planen är att bli en riktigt hot mama... Att tandställningen ryker kommer ge mitt stackars utseende en rejäl puff på vägen.
Hur som helst såg jag en jättesnygg jacka i den där katalogen igår, den ska vi ha!

Gick precis min vanliga promenadsträcka som jag inte gått på ett par veckor... kan säga att det gick lite långsammare än sist, tog nog runt 45 minuter istället för 15 som det brukar, jag märker inte själv hur långsam jag är längre men jag förstår att det inte går speciellt fort när jag hinner lyssna på typ tre låtar i MP3:n innan jag når nästa kurva...

Det är inte så roligt att vara gravid längre, vissa stunder är det hur mysigt som helst men oftast så vill man bara kräkas eller grina. I dag är det den 3 juli och alltså exakt två månader kvar till vårt beräknade förlossningsdatum och även om hjärnan ibland skriker "Hjälp, bara åtta veckor!!!" så vrålar kroppen konstant "HUR I HELVETE SKA MAN ORKA DETTA I ÅTTA VECKOR TILL???".
Jag är inte ens gullig med min putmage längre, nu känner jag mig bara som en klump. Än så länge kan jag raka mig själv på samtliga ställen även om det krävs en hel del tålamod, men Mikael få knäppa mina sandaler och härromdagen fick den stackaren måla mina tånaglar! Vänster fot gick bra trots att jag fick halvligga i någon bisarr ställning men höger var helt kört, det gick bara inte. Tur att det är hans sista arbetsdag i morgon och sedan har han tre veckor semester, jippie!!! Åh vad vi ska ha det mysigt, det enda som är planerat är en tripp till Ullared på torsdag och att måla om i sovrummet, sen ska vi bara gotta oss. Grilla en massa och igår beställde vi hem ett jävla lass med filmer från cdon.com så det blir en massa mys. Måste verkligen se till att passa på nu...

I dag blev jag uppringd av Försäkringskassan som ville fråga en sak angånde min mammapenning, jösses vilken tur att jag svarade! Vi svarar ALDRIG när det ringer skyddat nummer eller ett nummer som ser lurigt ut, det är alltid bara jobbiga telefonförsäljare som jag blir jättenervös av och lägger på rätt i örat, jag har inte hjärta att säga att jag inte är intresserad. Till exempel så är det konstigt nummer med 01 i början som ringer oss i stort sett varje dag och vi svarar aldrig, och så har det hållit på i ett halvår nu och jag fattar inte hur dem orkar? Misstänker att det kan vara radio och tele-tjänst så vi kommer aldrig någonsin att svara.
Hur som helst var det ren tur att jag svarade i dag, måste varit mitt sjätte sinne. Hon ville bara fråga en snabb grej, för övrigt såg mina uppgifter jättebra ut så jag räknar med att det inte blir något krångel med föräldrapenningen, jihoo!

Nyss hemkommen från Östra sjukhuset och förlossningsförberedande kursen, det tar sin lilla tid att åka dit kommunalt och dessutom så var spårvagnarna fullproppade med otäcka barn som spelar Gothia-cup (fy fan vad glad jag är att jag slipper pendla varje dag nu när det är fotbolls ungar ÖVERALLT!).

Kursen var kanonbra, hade återigen problem med att hitta dit, sist sprang jag och Mikael omkring och letade efter Kvinnomottagningen tills vi var helt svettiga och det var samma sak idag, bara att jag inte kunde röra mig lika fort. Till min glädje fick jag syn på en liten tant som körde en matvagn och hon räddade mig från mitt öde och lät mig åka med henne och matvagnen i personalhissen upp till förlossningen, sedan lyckades jag faktiskt hitta rätt på egen hand.
Kursen hölls i en aula och givetvis var jag inte bara sissådär 15 år yngre än samtliga deltagare, jag var dessutom den enda som var där ensam- så jag kunde inte låta bli att känna mig som om en riktig outsider fastän jag vet att det är fånigt att oroa sig över att folk ska tro att man är en dum unge som blivit påsatt på fyllan och inte vet vem som är pappa till bebisen. För det är ju rätt långt från verkligheten.
Barnmorskan som höll i kursen hette Cilla och jobbade på specialförlossningen på Östra, hon var verkligen kalasbra. Hennes dator var sönder så hon kunde inte visa en enda bild men det var riktigt intressant och aldrig långtråkigt ändå, trots att hon bara babblade och hade en babydocka och ett skelettbäcken som enda rekvisita. I dag gick det igenom hur förlossningen startar, de olika stadierna medan man öppnar sig, kejsarsnitt, sugklocka och britstningar. Jag har en tendens att bli yr i skallen och väldigt, väldigt blek av att bara lyssna på sånt där men jag höll mig alert hela tiden med undantag för när hon pratade om moderkaksavslossning och vad man ska göra om vaknar av stora blödningar, ska väl erkänna att jag kände mig lite skraj när hon pratade om katastrofsnitt och bebisar som inte får något syre heller, men jag hade bunkat upp med apelsindricka som jag hällde i mig som tröst.

Intressanta saker jag lärt mig (trots att jag känner mig löjligt påläst):
* Det är inte farligt om man blöder innan förlossningen så länge det är en SLEMMIG blödning, för det betyder i stort sett alltid att det är delar av slemproppen som lossnat. För övrigt så berättade hon att folk ibland tar med sig sina slemproppar till sjukhuset i glasburkar efter att dem har lossnat och plumsat ner i toastolen, fy fan vad vidrigt...
* Vid kejsarsnitt får pappan ha operationskläder såklart, men även en bricka på bröstet där det står "Pappa" för att ingen ska råka förväxla honom med en doktor... (tyckte att den biten var grymt gullig!).
* När dem fäster en skalpelektron i bebisens huvud för att mäta hjärtaktiviteten så är det en liten pigg på elektronen som borrar sig in under bebisens hud och fastnar där, tyckte att det lät skitvidrigt men den måste ju sitta fast på något vis, jag hade föreställt mig en liten magnet innan, hehe.
* Man måste få i sig något sött under förlossningen, vägrar man äta eller dricka något annat än vatten så måste man få ett dropp med sockerlösning. Vattnet ger ju ingen energi.

Nästa vecka ska hon prata om tiden på BB, amning och lite annat smått och gott. Får se om jag kan lura med mig Mikael då, han har trots allt semester. Fast om han kommer sitta och se lika uttråkad ut som en del andra pappa gjorde så får han fan hellre stanna hemma, herregud att inte folk kan ta sig samman. Sedan fanns det en hel del jobbiga, "klämkäcka" pappor som jag spydde på, jag klarar inte av män i 35-årsåldern med ryggsäckar och för korta khakibyxor som ska försöka skämta hela tiden och skratta högljudda hästskratt.
Förresten så var den en blivande mamma som hade med sig sin dotter på kanske fjorton år som också skulle vara med på förlossningen av den nya bebisen, hon stirrade väldigt konstigt på mig men jag förlät henne hjärtligt när hon kom fram och sa "Gud vad du är lik Liv Tyler!" till mig i pausen. Jag blev alldeles förlägen och fnissade belåtet. Liv Tyler är ju het som få och det var precis vad jag behövde just nu eftersom jag känner mig väldigt, väldigt osexig. Mikael kallade mig för hans lilla kalkon igår när jag låg i fåtöljen med korsade ben och magen i vädret som en stor boll, och jag insåg verkligen vilken klockren liknelse det var.
Nu ska jag vila mig lite innan jag börjar spåna på dagens middag.

Oj oj oj vad det växer... Har klarat mig från ordentliga bristningar än så länge, även om jag tycker att de på höften blivit lite kraftigare.

Är fortfarande sur över att mina pengar inte kommit än, lånade en tusenlapp av bebisen tills på måndag vilket jag inte gillar men nu har jag i alla fall betalat lite räkningar. Man blir så förbannad bara när man nu faktiskt råkar vara lite av ett ekonomiskt geni som ALDRIG gör slut på pengarna innan månadens slut, jag ser alltid till att ha pengar på kontot i slutet av varje månad men det hjälper ju fan inte om de nya pengarna inte kommer när dem ska.

Vi var inne på Åhlens idag och kikade, helt folktomt tidigt på förmiddagen och en massa rea, dem har ju en hel del fina inredningsprylar som såldes billigare men dessvärre blev det inte särskilt billigt trots att det var halva priset. Jag vill ha nya kuddar till soffan, de vi har nu passar inte alls in sedan vi bytte gardiner och jag behöver något rejält bakom ryggen nu så att jag kan resa mig utan att frusta som en valross, vill ha lite fint porslin också, skulle vilja ha en uppsättning med svarta tallrikar i olika storlekar, är sugen på någon rolig form istället för runda tråkiga.
Såg en svindyr men skitfräsig prydnadskatt som står på golvet med bisarrt lång hals, så nu har Mikael lovat att jag ska få den i födelsedagspresent, hehe- frågan är bara hur käckt det är att ha en svindyr porslinskatt stående på golvet när man ska ha en bebis som ska lära sig att åla och krypa och- hemska tanke- springa omkring.
Mikael köpte i alla fall lite ny film och sedan världens gulligaste grej till mig, jag har inte ens tänkt tanken på att skaffa en sådan trots att jag ältar sönder förlossningen men det hade han, så jag fick en jättekäck elektronisk värmedyna som förhoppningsvis ska lindra smärtorna i svanken när det är dags att föda, förvärkarna kan ju också vara rätt jävliga så den lär komma väl till pass! Jag hade tänkt att kanske skaffa en rispåse på sin höjd så jag blev väldigt förvånad och väldigt glad. Fy fan vad söt han är, min gosse, man tror att dem är helt ointresserade av förlossningsförberedelser men där ser man!

I dag ska jag baka bröd, fick någon slags bak-hysteri igår och bakade en kardemummakaka och sedan ville jag göra små frallor och blev SKITSUR när jag insåg att vi inte hade någon jäst och att det tydligen var obligatorisk ingrediens i varenda jävla degbulle. Men nu har jag köpt jäst så nu jävlar.
I morgon ska jag på förlossningskurs hela förmiddagen på Östra Sjukhuset, det ska bli spännande så jag uppdaterar efter hemgång.

Så var det söndag igen då, veckorna bara flyger iväg vilket är ljuvligt men samtidigt rätt scary. Drömde en konstigt dröm i natt om att bebisen kom för tidigt, den ville bara amma från mitt ena bröst och vägrade vänstern totalt, och dessutom hade vi inte hunnit köpa en sköttbädd eftersom att vi inte hade hunnit åka till Ullared igen och det innebar i drömmen att vår bebis inte kunde ha några blöjor och att jag sprang i väg och höll den över toastolen varje gång den kissade och sköljde av den i duschen hela tiden. Jösses.

I går hade jag dödligt ont i revbenet hela jävla dagen, så fort jag rörde mig eller pratade eller värst av allt-skrattade så högg det till som fan och jag förstår fortfarande inte varför, OKEJ att bebben ibland får in rätt läskiga sparkar mot revbenen men det här var något enormt, dramaqueen som jag är trodde jag ett par gånger att mitt stackars revben var brutet, men jag antar att det beror på att benen töjer sig åt sidorna för att få plats med ÄNNU MER livmoder och bebis om det nu är fysiskt möjligt. I bland vill man verkligen slinka ur graviddräkten och få tillbaka sin gamla, platta och framförallt _stillsamma_ mage.
Vi var en sväng i Kållered och köpte sista prylarna till dörrarna som Mikael gjort om, snyggt som fan blev det när nya handtagen och låsen kom upp! Köpte en ny bänkbelysning till köket också, men det visade sig att man måste vara någon slags kärnfysiker för att kunna koppla in den så nu låtsas vi som om den aldrig existerat.
På kvällen kollade vi på "America got talent" som är skitgrymt och sedan kom jag med den dumma idén att titta på Lindsay Lohan-filmen på fyran och den SÖG. Puttinuttiga tjejfilmer brukar vara väldigt underhållande men jag ville bara kräkas genom hela filmen, vill inte ens tänka på vilka helvetes kval Mikael måste ha haft. Lindsay är för övrigt ruggigt överskattad, jag kan rabbla upp minst tio tjejkompisar jag haft genom åren som är snyggare än vad hon är- jag fattar inte grejen. Det enda som är charmigt med henne är väl fräknarna men det har min kära vän Veronika också och jag ser inte henne bli jagad av papparazzis för det... Fnys!

För övrigt känner jag mig jävligt fet nu. Magen växer som fan och nu börjar jag få en sån där ladugårdsbred röv som jag fruktat för, det är tydligen oundvikligt för att kroppen lägger till med ett extra fettförråd för att man inte ska bli helt undernärd av att amma som dem tydligen blev förr.
Hittade denna käcka uträkningen där man skriver in sin vikt och längd innan graviditeten och får veta hur mycket man "bör" gå upp och i vilken takt över månaderna:



Jo, jag vet att jag härmed erkänner att jag vägde nästan 70 kilo redan INNAN jag blev gravid vilket kanske inte är så smickrande för en ung dam, men jag bryr mig faktiskt inte. Inte så länge jag väger mindre än personen jag har sex med i alla fall, när jag väger mer än Mikael kommer jag att vägra visa mig i sänghalmen.
Har gått upp flera kilo senaste veckorna efter att ha legat still på 72 kilo och väger nu maffiga 76 men med tanke på att jag går in i åttonde månaden i morgon så kan jag trösta mig med att jag i alla fall inte går upp för fort. Dessutom säger ju alla att amningen är världens bästa viktminskningsmetod, så jag har viktigare saker att bekymra mig över.

Dagens humör: Hungrig och belåten samt lättroad.
Dagens mående: Bra, bortsett från ständiga gravid-illamåendeattacker som vanligt.  
Dagens frisyr: Luggen uppsatt med hårspännen.
Dagens klädsel: Grå mammaklänning och rosa kofta.
Dagens planer: Sänggång väldigt snart. 
Dagens materiella vill ha: En ny väska modell större, gärna brunt skinn.
Dagens längtan: Bebis såklart! Kan det inte vara dags för förlossning snart?.
Dagens fundering: I fall vi ska föda på Östra eller Mölndal, har letat efter synpunkter på detta överallt men alla tycker ju olika, så det är helt omöjligt att välja än så länge. 
Dagens beroende: Kinapuffar.
Dagens tråkigaste: Tv-utbudet, det finns fan ingenting!. 
Dagens roligaste: LÄTT följande blogginlägg av Alex Shulman, jag har garvat utav helvete flera gånger åt det idag: http://www.1000apor.se/blog/pa-allmaen-begaeran-historien-om-stieg-larsson-och-glaskroppen . 
Dagens låt: "Piece of my heart" med Janis Joplin. 
Dagens Tid: 22.21 
Dagens Gör : Dricker cola och stör Mikael när han spelar. 
Dagens borde göra : Skulle kört en maskin tvätt men det har inte blivit av och lär inte heller bli av. 
Dagens har gjort: Myst med Mikael som slutade tidigt, kikat i affärer i Frölunda och lät bli att köpa något, varit riktigt slö och lagat hamburgare och pommes till middag och sedan bara suttit vid datorn.