Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Jag känner mig ganska lugn över hur min lilltjej ska reagera när den lille kommer. Jag tror att hon är för liten för att verkligen inse att "här kommer en rival". Hon kommer utan tvekan att bli ledsen och jättearg över att inte få samma uppmärksamhet som hon är van vid, och hon kommer inte gilla den nya upplevelsen att vänta på sin tur- Fröken Moa väntar inte på någon. Men hon kommer nog inte kunna koppla att det är nykomlingen som ställer till med allt detta, utan mest bli arg på mig över att jag är en elak mamma, och det kan jag leva med även om det skär i hjärtat. På ett sätt kan det nog vara nyttigt för henne TROTS att hon är så liten att inte få som hon vill när helst hon vill hela tiden, det som gör ont i mig är om hon skulle känns sig utbytt eller oälskad (får en klump i halsen av bara tanken!).

Men när den nya bebisen växt till sig lite och inte bara vill äta, sova och bajsa så kommer hon garanterat att tycka att det är jätteroligt, och herregud det är ju bara en tidsfråga innan dom kan leka och hitta på sattyg ihop!

Är JAG redo för en nyfödd igen då? Spontant så känner jag att NEJ det är jag bannemej inte, haha. TÄNK om den nya bebisen kommer ha kolik i tre månader eller vara en sån typ som vill äta varann timme hela natten första året? Mina erfarenheter av Moa gör att jag är beredd på en total klängapa som inte går att lägga ifrån sig en enda sekund första sissådär fyra månaderna och som inte alls fungerar att amma. Men det där med sömnen eller timslånga gråtattacker har vi ingen erfarenhet av, eller låt oss säga att det är en infektionskänslig typ som drar på sig virus efter virus eller kanske är sjuk på något sätt på allvar- det är jag inte redo för.

Men en sak som jag lärt mig under mina snart två år som mamma är att man liksom inte kan vara redo, och även om man tror sig vara redo så spelar det ändå ingen roll. Man får ta det som det kommer och det finns bara en enda regel som gäller och det är att allt är övergående och hur jobbigt det än är vissa stunder så väger allt underbart upp det utan minsta tvivel. Därför kan jag säga att jag längtar mig helt TOKIG efter lillbebis även om jag är livrädd för var som möjligtvis väntar. Jag ska få sniffa nyfödd igen! Tjoho!