Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Vi har haft en ond bacill här hemma, först var ju lillmosan dålig i nästan en vecka (usch, det var ingen rolig historia) och förra veckan golvade herr jättebacill även mig och hoppade över till Mikael i måndags, men han fick bara en lindrig variant- troligtvis för att jag är en så ömsint vårdare.

Veckan har givetvis spenderats i solen, min bortskrämda solbränna är tillbaka igen. Jag och Moa har slagit läger på gården på ÖF och haft med oss filt och kylväska med diverse picknicmat varje dag. I tisdags var vi på synnerligen dåligt humör båda två och jag gav mig på ett mission impossible och stoppade grinigt barn i vagnen och rullade den fram och tillbaka under ett träd en stund. Och hon SOMNAR! Efter en liten lur vaknade hon men fortsatte sedan att sova bredvid mig på filten när jag plockade upp henne för att pussa henne vaken. Chockerande minst sagt! Var ju givetvis tvungen att fånga detta extremt sällsynta tillfälle och tog en tupplur jag också, som en strandad val med den tjocka magen och matchande bakdel i vädret. När jag vaknade hade det dukats upp till långbord och en massa kommunanställda hade personalmöte+lunch på altanen någon meter ifrån oss där vi låg och sussade. Det kändes lite halvpinsamt så vi smög hemåt.

På tal om strandad val har jag bara gått upp 3 ynka kilon den här graviditeten, skrämmande fakta för jag är ändå fet som en gris. Orkade inte stå upp och borsta håret idag så jag satte mig på en stol framför hallspegeln och fan vad tjock jag är! Vilka överarmar, vilka lår! Nä, i höst ska jag bli smal och smidig igen.

(För träningstiden är oändlig med nyfödd+galen tvååring).