BF+7
7 dagar över tiden (are you fucking kidding me???).
Fy fan, jag orkar inte ens kommentera läget- inget nytt har hänt utom att jag blivit ännu fetare, bristningarna kliar ännu mer, jag har mindre och mindre ork att svara vänligt på alla telefonsamtal som rings och jag blir bara argare och argare för var minut som går. Jag var så hemsk igår och stod och skramlade med disken och svor över hur trött jag var på mitt liv och Mikael såg jätteledsen ut och nu blir jag grinfärdig bara för att jag tänker på hans ansiktsuttryck...
Blir så jävla besviken varje gång jag vaknar på natten eller när jag går upp på morgon och inser att nej- intet nytt. Den här väntan är verkligen FRUKTANSVÄRD för psyket! Snällt av er som kommenterar som vet hur det är. Just nu GÅR DET INTE att försöka fokusera på att man snart ska få träffa sin ljuvliga bebis, den längtan överröstas lite av kroppen som skriker att NU ÄR DET NOG!.
Byter ämne för jag sitter bara här och snyftar.
I går gjorde vi ett rejält storkok med ris och chili con carne, fick middag och säkert en 8-10 matlådor, perfekt för Mikael att ta med till jobbet och jävligt käckt att ha i frysen när vi kommer hem från BB (om vi nu någonsin kommer hem från BB...). Fick mig ett gott skratt när herrn öppnade en burk med vad vi trodde var krossade tomater men som i själva verket var "hela skalade tomater"- det såg ut som sladdriga tomatsnoppar för dem var avlånga och inte alls runda som vanliga tomater, jag garvade som fan när han fiskade upp dem helt panikslaget ur grytan.
"Top Model" började igår också vilket var en trevlig distraktion, det har inte varit ett PISS på teve på hela sommaren ju, sen kollade vi på "Vem kan slå Filip och Fredrik?" som också var rätt underhållande, så nu lär väl kvällarna gå lite snabbare i alla fall.
I morgon är det som sagt barnmorskebesök IGEN- sista gången nu i alla fall. Den här gången ska jag kräva att hon gör en gynundersökning och kollar på livmodertappen och inte bara sitta där och se dum ut som förra gången, nu jävlar ska här vresas!
Fika med Tina sen efteråt också som sagt, om hon inte skulle få napp på sitt krogragg ikväll, för då lär hon nog vilja spendera förmiddagen hos honom och inte med en rabiessmittad kvinna som aldrig får föda som måste kissa 17 gånger i timmen. Jag klandrar henne inte, absolut inte. Nu ska jag ringa Mikael och säga förlåt för att jag var så elak igår, trots att det nog är förlåtet för längesen.
Fy fan, jag orkar inte ens kommentera läget- inget nytt har hänt utom att jag blivit ännu fetare, bristningarna kliar ännu mer, jag har mindre och mindre ork att svara vänligt på alla telefonsamtal som rings och jag blir bara argare och argare för var minut som går. Jag var så hemsk igår och stod och skramlade med disken och svor över hur trött jag var på mitt liv och Mikael såg jätteledsen ut och nu blir jag grinfärdig bara för att jag tänker på hans ansiktsuttryck...
Blir så jävla besviken varje gång jag vaknar på natten eller när jag går upp på morgon och inser att nej- intet nytt. Den här väntan är verkligen FRUKTANSVÄRD för psyket! Snällt av er som kommenterar som vet hur det är. Just nu GÅR DET INTE att försöka fokusera på att man snart ska få träffa sin ljuvliga bebis, den längtan överröstas lite av kroppen som skriker att NU ÄR DET NOG!.
Byter ämne för jag sitter bara här och snyftar.
I går gjorde vi ett rejält storkok med ris och chili con carne, fick middag och säkert en 8-10 matlådor, perfekt för Mikael att ta med till jobbet och jävligt käckt att ha i frysen när vi kommer hem från BB (om vi nu någonsin kommer hem från BB...). Fick mig ett gott skratt när herrn öppnade en burk med vad vi trodde var krossade tomater men som i själva verket var "hela skalade tomater"- det såg ut som sladdriga tomatsnoppar för dem var avlånga och inte alls runda som vanliga tomater, jag garvade som fan när han fiskade upp dem helt panikslaget ur grytan.
"Top Model" började igår också vilket var en trevlig distraktion, det har inte varit ett PISS på teve på hela sommaren ju, sen kollade vi på "Vem kan slå Filip och Fredrik?" som också var rätt underhållande, så nu lär väl kvällarna gå lite snabbare i alla fall.
I morgon är det som sagt barnmorskebesök IGEN- sista gången nu i alla fall. Den här gången ska jag kräva att hon gör en gynundersökning och kollar på livmodertappen och inte bara sitta där och se dum ut som förra gången, nu jävlar ska här vresas!
Fika med Tina sen efteråt också som sagt, om hon inte skulle få napp på sitt krogragg ikväll, för då lär hon nog vilja spendera förmiddagen hos honom och inte med en rabiessmittad kvinna som aldrig får föda som måste kissa 17 gånger i timmen. Jag klandrar henne inte, absolut inte. Nu ska jag ringa Mikael och säga förlåt för att jag var så elak igår, trots att det nog är förlåtet för längesen.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Det är förjävligt i slutet. Speciellt som man väntat och väntat spänt på minsta tecken 2-3 veckor före BF i hopp om att det där +-2 veckor ska stämma, fast åt minussidan då. Jag var så jävla arg sista tiden, blev sketförbannad när andra fick sina ungar omkring mig, även om det så bara var Brangelina och alltså ingen (jätte) nära vän till mig ;)
Trackback
