BF+2
Kom just hem från barnmorskan och ännu ett meningslöst besök. Var grinfärdig hela vägen hem eftersom hon igår lovade mig en gynkoll för att se om livmodertappen är utplånad och om jag börjat öppna mig något än, hon sa till och med att hon kunde pilla lite för att reta tappen vilket kan resultera i att värkarna startar, så jag var skitglad- och hur ofta är man sugen på en gynundersökning?
Men nej. I dag hade hon ångrat sig och tyckte att det var onödigt att göra en koll idag, hon hade bestämt att vi skulle vänta till nästa vecka innan vi kollade upp det. Lyckades knappast dölja min besvikelse men blinkade dock bort mina vredestårar som genast ville fram. Kändes så jävla meningslöst att åka dit när hon ändå inte gjorde ett skit! Missade först bussen, sen vagnen och sedan fick jag nästintill springa för att hinna dit och fick SÅ ONT i bäckenet också kollade hon inte ens... Barnmorskan är från och med nu mitt hatobjekt nummer ett.
Hur som helst var mitt blodtryckt lågt som vanligt, livmodern hade inte växt något sedan förra veckan utan låg kvar på 36 cm och puppans hjärtslag lät jättefint, bara 138 slag i minuten idag.
Var skitsur när jag gick därifrån och traskade ut mitt över gatan trots rött ljus för jag såg inga bilar, och då kommer en polisbil åkande i ilfart så att jag får slänga mig ur vägen, blev skiträdd och började nästan grina igen för att jag nästan blivit påkörd med puppan i magen. Jag är en trafikfara och värdelöst på att föda barn...:(
Mikael är i alla fall hemma tidigt idag, han har haft körlektion och tog ledigt resten av dagen, han har gjort sitt bästa för att muntra upp mig vilket är en i stort sett omöjlig uppgift just nu.
Jag som hade tippat på att bebis skulle komma idag också, just nu känns det väldigt otroligt. Läste dessutom att en förstföderska går över tiden i snitt ÅTTA jävla dagar- jag kommer ju vara helt sinnessjuk om sex jävla dagar...
Kom så fyndigt på igår att man kan ju trösta sig med att "fint folk kommer sent" men den teorin sprack ju med tanke på att jag själv föddes fyra veckor för tidigt. Mamma är en lucky bastard...
Usch, jag vet precis hur irriterad man blir när de jävlarna vägrar hjälpa en...Jag blev igångsatt i v 40+6 pga av yrsel...ringde varje dag och sa hur yr jag var och till slut sa dom ; Ja, är det så jobbigt så sätter vi väl igång dig då, det bästa som kunde hända :-) Klart man föredrar att det kommer igång av sig självt men den ska ju ut ändå, på vilket vis det än blir. Hoppas i alla fall att din puppa ska komma ut utan igångsättning....Nu typ :-D Massa styrkekramar till dig :-)
Och här sitter jag och är typ avundsjuk på dig för att du får uppleva allt det där spännande: att gå och vänta och hoppas och undra i vilken situation det plötsligt skall sätta igång, att få ha förvärkar och åka in till förlossningen och allt sånt! (Fast hade jag varit i din situation hade jag troligtvis önskat att jag slapp det :P)
