Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Mystiskt det här med barn, det stämmer verkligen att man älskar dem mer och mer för varje dag som går trots att man blir helt jävla handikappad. Sömnen är åt skogen (ska i och för sig inte klaga då hon bara vaknar max tre gånger varje natt och vill ha mat men jag vaknar tusen gånger mellan matningarna och sniffar i hennes blöja eller ligger och kikar om hon är på väg att vakna när hon ligger och gnäller eller så vaknar jag bara för att jag ligger så förbannat obekvämt för att jag inte vill mosa henne i sömnen), jag har haft babybajs på alla möjliga ställen och jag bryr mig inte riktigt längre faktiskt och jag är helt beroende av att Mikael hämtar dricka och saker att äta åt mig, hon är hungrig HELA tiden och på nio dagar har min enda ensamtid varit att ta supersnabba duschar med hjärtklappning att hon gallskriker utanför.

Ändå älskar man henne helt galet, det är mkt blandade känslor i omlopp nu, skrattar ena sekunden och gråter i nästa. Börjar grina varje gång Mikael tar i mig, för att jag är så glad att jag har honom och för att jag saknar vår egentid så galet mycket samtidigt som man inte skulle byta bort dottern för allt i världen. Hon ser ut som en lite fågel där hon ligger och spanar hela tiden, också pickar hon med ansiktet mot bröstkorgen på en när hon sitter i grodställningen, oftast väldigt, väldigt hungrig. Vår bäste vän och trogne följeslagare är "spyis"- massa små kräkhanddukar, dem används flitigt faktiskt. Är glad att amningen funkar, men samtidigt är jag grymt avundsjuk på alla som flaskmatar som kan dela lite på ansvaret, Moa blir ju helt vansinnig om hon inte får tutten när hon vill vilket är ungefär varannan timme som minst. Förstår inte alls hur jag ska kunna passa in några tider i framtiden för hon blir ju vansinnig om man avbryter henne när hon käkar.
Tur att man inte är så pryd längre, man släpper lätt det där när 4000 barnmorskor handmjölkat ens bröst på BB- höhö. Lär väl kunna slänga fram tutten mitt i stan utan att ens göra något försök att dölja den om ett tag. 

Som sagt, snart kommer förlossningsberättelsen. Ska försöka köpa en bärsjal/sele tills på måndag när Mikael börjar jobba, kommer inte överleva annars.