Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

"En fråga till dig.
Hur är det att bo tillsammans med sin pojkvänn egentligen? Jag och killen ska snart flytta ihop hade vi tänkt oss. Går man inte varandra på nerverna om man träffas varje dag? Vet ju hur det kan vara när man varit med varandra i några dagar.. :P"

Hmm, det beror nog helt på förhållandet kan man väl säga. Detta är ju andra gången jag är sambo- förra gången var väl lite av en katastrof, fast det berodde nog mer på killen än på själva samboskapet.
Man vänjer sig jävla fort vid nya boendeförhållande, i alla fall jag. Jag har aldrig bott själv (förutom ett par månader då jag knappt var hemma eftersom jag sov hos Mikael jämt) och jag trivs med sällskap, så är man en ensamvarg så är det säkert jobbigare i början, eller om man tvingas bo jättetrångt så att man aldrig kan gå undan.
Ett tips är ju att man försöker att inte känna press på sig att umgås och ha skitkul hela tiden, bara för att man är sambos så kan man ju pyssla med sitt ändå, i början när jag och Mikael flyttade ihop hade vi ingen teve och bara en dator och första veckan satt jag i princip bara och glodde på honom när han spelade WoW och vi var inte på något grymt humör direkt, snacka om lycka när teven kom!
Ett annat tips är man pratar om småsaker som irriterar en istället för att gå och sucka och vara arg för sig själv så att minsta lilla grej till slut blir ett gigantiskt irritationsobjekt. Samtidigt är det bara att acceptera att vissa störande moment är sånt man får leva med- som att jag aldrig stänger skåpsluckor efter mig eller att Mikael gör slut på typ 20 flaskor schampoo och duschkräm i månaden (hur fan är det möjligt när man har snaggat hår??!) och att hans strumpludd täcker hela lägenheten. Man kan inte tjafsa om allt, lite får man svälja när man lever ihop.
Lycka till med ihopflyttningen, det finns ju inget bättre än att ha sin älskade karl hos sig jämt, jag längtar ihjäl mig efter honom typ en kvart efter att han åkt till jobbet.