Grattis till oss på vår ettårsdag!
Det bästa året i mitt liv. Tack Mikael!
Vecka 18
PREGNANT-NEWS OF THE WEEK:
Vecka 18
Om det är din första graviditet kan det vara bra att veta att det inte är magen som kurrar utan barnet som rör sig. Nu kan du vara riktigt säker på att det finns en baby där inne. Vid det här laget är du förmodligen lika pigg som innan graviditeten och det är möjligt att sexlusten ökar. Höga östrogenhalter i din kropp får blodmängden i bäcken- området att öka. Detta bidrar till att du oftare och snabbare än vanligt blir sexuellt upphetsad. Varsamma samlag under graviditeten är helt riskfritt, men kontakta din MVC om du är orolig.
Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår. Små luftbubblor som kallas alveoler eller lungblåsor bildas nu i lungorna. Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats - barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu.
Vecka 18
Om det är din första graviditet kan det vara bra att veta att det inte är magen som kurrar utan barnet som rör sig. Nu kan du vara riktigt säker på att det finns en baby där inne. Vid det här laget är du förmodligen lika pigg som innan graviditeten och det är möjligt att sexlusten ökar. Höga östrogenhalter i din kropp får blodmängden i bäcken- området att öka. Detta bidrar till att du oftare och snabbare än vanligt blir sexuellt upphetsad. Varsamma samlag under graviditeten är helt riskfritt, men kontakta din MVC om du är orolig.
Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår. Små luftbubblor som kallas alveoler eller lungblåsor bildas nu i lungorna. Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats - barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu.
Välkommen Lukas!
Idag har vår bebis andra kusin för året fötts, Mikaels storebrors barn för att vara petig. Det är grymt häftigt att det hinner födas fyra barn inom loppet av åtta månader i samma familj.
Det blev i alla fall en liten pojke som anlände med kejsarsnitt. Ja, eller liten och liten... 4,2 kilo och 53 centimeter lång. Det är en stor pojke. Ska inte sticka under stol med att jag håller tummarna i hemlighet att vår bebis inte är en sån bjässe, det känns som om det är krävande nog att trycka ut en trekilosbebbe.
I alla fall så blev jag fånigt rörd nu när Lukas föddes, var tvungen att torka mig i ögonen flera gånger på bussen när Mikaels mamma skickade sms. Jag vill att våran också ska komma, nu, nu, nu!
Kom just hem från Frölunda och arbetsförmedlingen. Missade bussen dit i morse så att jag fick gå och när jag var nästan framme kom det så käckt en buss precis när jag gick förbi en busskur så jag tänkte att jag hoppar på den sista biten. Det skulle jag inte gjort, för stoppknappen funkade inte och jag missade min hållplats och chauffören var så sliskig att jag inte orkade med att gå fram och säga till, så jag åkte för långt och fick gå tillbaka.
En hel timme fick jag sitta och vänta på arbetsförmedligen och fick som vanligt inte ut ett skit av besöket, det är så löjligt meningslöst.
Passade i alla fall på att köpa ett månadskort till bussen och handla lite käk, vår affär vid torget har FORTFARANDE inte öppnat igen efter sitt jävla elhaveri.
Idag är ju våran stora dag och jag känner mig lite stressad över att vi inte har bokat biobiljetter än, men min veliga Mikael har fortfarande inte bestämt sig för vilken film vi ska se. Fick tips om Spiderwick som verkar rätt häftig men jag tvivlar starkt på att herrn har lust att gå på den, mestadels för publiken kommer att vara full av gapande tolvåringar.
Vi har pratat om att käka indiskt ikväll, trots att min mage förmodligen kommer prostestera. Jag orkar faktiskt inte bry mig längre, jag får magknip av i stort sett all mat och jag har nu dragit slutsatsen att jag inte orkar bry mig längre. Mat är för gott. Mmm.
Det blev i alla fall en liten pojke som anlände med kejsarsnitt. Ja, eller liten och liten... 4,2 kilo och 53 centimeter lång. Det är en stor pojke. Ska inte sticka under stol med att jag håller tummarna i hemlighet att vår bebis inte är en sån bjässe, det känns som om det är krävande nog att trycka ut en trekilosbebbe.
I alla fall så blev jag fånigt rörd nu när Lukas föddes, var tvungen att torka mig i ögonen flera gånger på bussen när Mikaels mamma skickade sms. Jag vill att våran också ska komma, nu, nu, nu!
Kom just hem från Frölunda och arbetsförmedlingen. Missade bussen dit i morse så att jag fick gå och när jag var nästan framme kom det så käckt en buss precis när jag gick förbi en busskur så jag tänkte att jag hoppar på den sista biten. Det skulle jag inte gjort, för stoppknappen funkade inte och jag missade min hållplats och chauffören var så sliskig att jag inte orkade med att gå fram och säga till, så jag åkte för långt och fick gå tillbaka.
En hel timme fick jag sitta och vänta på arbetsförmedligen och fick som vanligt inte ut ett skit av besöket, det är så löjligt meningslöst.
Passade i alla fall på att köpa ett månadskort till bussen och handla lite käk, vår affär vid torget har FORTFARANDE inte öppnat igen efter sitt jävla elhaveri.
Idag är ju våran stora dag och jag känner mig lite stressad över att vi inte har bokat biobiljetter än, men min veliga Mikael har fortfarande inte bestämt sig för vilken film vi ska se. Fick tips om Spiderwick som verkar rätt häftig men jag tvivlar starkt på att herrn har lust att gå på den, mestadels för publiken kommer att vara full av gapande tolvåringar.
Vi har pratat om att käka indiskt ikväll, trots att min mage förmodligen kommer prostestera. Jag orkar faktiskt inte bry mig längre, jag får magknip av i stort sett all mat och jag har nu dragit slutsatsen att jag inte orkar bry mig längre. Mat är för gott. Mmm.
Ja, jag kan inte låta bli...
...Att lägga in bilder på mina två söta gubbar i spelet. Jag vet att det är lite skamligt att ha börjat spela WoW men jag får väl skylla på att jag är arbetslös och väldigt, väldigt uttråkad.
Till vänster har vi "Svansan" som är sötast i stan och till höger har vi "Tobiq" och hennes skittuffa husdjur!
Till vänster har vi "Svansan" som är sötast i stan och till höger har vi "Tobiq" och hennes skittuffa husdjur!
Världens skönaste byxor
Kom just in från en promenad i det (tro det eller ej) SKÖNA vädret. Eller för att vara petig så är det efter tre lager kläder samt halsduk som det är skönt att vara ute, men, men. Tydligen ska "våren" komma igen till helgen, det tror jag så mycket jag vill på. Jag tänker ICKE jubla över några fjuttiga solstrålar förrän det varit helt snöfritt i minst en månad, DÅ kan man säga att våren har kommit.
Hur som helst så passade jag på att prova ett par av Mikaels brallor innan jag gick ut när jag ändå skulle byta från mina sexiga mjukisbyxor till mina ännu sexigare mammajeans och OJ vad sköna dem var! Dem var helt klart de skönaste byxorna jag haft på mig sedan magen började svälla som en gigantisk deg.
Så nu kanske det blir en sväng till herravdelningen nästa gång.
Egentligen borde han nästan dela med sig till mig av dem, jag hade lånat ut mina kläder till honom utan att tveka om han ööh, bar på mitt barn.
Hur som helst så passade jag på att prova ett par av Mikaels brallor innan jag gick ut när jag ändå skulle byta från mina sexiga mjukisbyxor till mina ännu sexigare mammajeans och OJ vad sköna dem var! Dem var helt klart de skönaste byxorna jag haft på mig sedan magen började svälla som en gigantisk deg.
Så nu kanske det blir en sväng till herravdelningen nästa gång.
Egentligen borde han nästan dela med sig till mig av dem, jag hade lånat ut mina kläder till honom utan att tveka om han ööh, bar på mitt barn.
Kärlekskrankt inlägg från april 2007
Blev nostalgisk och kan inte låta bli att klistra in ett gammalt blogginlägg från förra året när vi precis var ett alldeles, alldeles färskt par:
Kär och galen!
Tänkte just sagt att kär är väl ingen nyhet att jag är, men insåg dessutom att galen knappast är någon nyhet heller... Men det är ju en hemskt trevlig omväxling att vara lyckligt kär istället för att vara olyckligt kär och böla sig genom dagarna.
Jag har blivit så van vid att vara deppad och tycka synd om mig själv nu så att jag förväntar mig att tillvaron just nu är en dröm som någon kommer att väcka mig ur när som helst. Det är lite som när jag fick min hiskeligt höga lön sist, känner mig lite som en bedragare som hade pengar på kontot för en gång skull. När det händer mig något bra förväntar jag mig liksom att maskerade män plötsligt ska dyka upp från alla håll och kanter med teleskopsbatonger i nävarna och ropa "TA FAST BEDRAGAREN!". Jag är liksom van vid att ha den där loser-stämpeln på mig.
Men nu har jag min karl, och vilken karl sedan! De flesta brukar ju ha en viss typ av killar som man faller för, jag har aldrig riktigt haft det där mönstret och denna gosse är inget undantag, inte fan trodde jag att jag skulle falla som en fura för honom men det gjorde jag ju.
Love works in mysterious ways... Jag älskar hans principfasthet, hans förmåga till att hålla sig lugn i situationer som får mig själv att vilja kräkas i papperskorgen, att han får mig att känna mig trygg och säker (yes, hur mycket man än försöker förneka det vill jag ha någon som kan slåss för mig och som kan rädda mig från allt ont, sagoprinsessansyndromet, det finns gott om drakar där ute) och kära gud flickor, ni ska se den kroppen! Jag som alltid tyckt att jag inte är ytlig, jag kan köra upp den moralkakan i röven direkt för den där kroppen gör mig helt jävla galen, klättrar runt på stackars Mikael som en brunstig koalaunge. Tror inte att han mår speciellt dåligt av det i för sig men ibland kan jag bli lite rädd för mig själv när jag sitter med uppspärrade ögon och ett djävulsflin och klämmer på herrns överarmar eller skulderblad som en pervers gammal gubbe och drägglet hänger långt ner på hakan.
Kär och galen!
Tänkte just sagt att kär är väl ingen nyhet att jag är, men insåg dessutom att galen knappast är någon nyhet heller... Men det är ju en hemskt trevlig omväxling att vara lyckligt kär istället för att vara olyckligt kär och böla sig genom dagarna.
Jag har blivit så van vid att vara deppad och tycka synd om mig själv nu så att jag förväntar mig att tillvaron just nu är en dröm som någon kommer att väcka mig ur när som helst. Det är lite som när jag fick min hiskeligt höga lön sist, känner mig lite som en bedragare som hade pengar på kontot för en gång skull. När det händer mig något bra förväntar jag mig liksom att maskerade män plötsligt ska dyka upp från alla håll och kanter med teleskopsbatonger i nävarna och ropa "TA FAST BEDRAGAREN!". Jag är liksom van vid att ha den där loser-stämpeln på mig.
Men nu har jag min karl, och vilken karl sedan! De flesta brukar ju ha en viss typ av killar som man faller för, jag har aldrig riktigt haft det där mönstret och denna gosse är inget undantag, inte fan trodde jag att jag skulle falla som en fura för honom men det gjorde jag ju.
Love works in mysterious ways... Jag älskar hans principfasthet, hans förmåga till att hålla sig lugn i situationer som får mig själv att vilja kräkas i papperskorgen, att han får mig att känna mig trygg och säker (yes, hur mycket man än försöker förneka det vill jag ha någon som kan slåss för mig och som kan rädda mig från allt ont, sagoprinsessansyndromet, det finns gott om drakar där ute) och kära gud flickor, ni ska se den kroppen! Jag som alltid tyckt att jag inte är ytlig, jag kan köra upp den moralkakan i röven direkt för den där kroppen gör mig helt jävla galen, klättrar runt på stackars Mikael som en brunstig koalaunge. Tror inte att han mår speciellt dåligt av det i för sig men ibland kan jag bli lite rädd för mig själv när jag sitter med uppspärrade ögon och ett djävulsflin och klämmer på herrns överarmar eller skulderblad som en pervers gammal gubbe och drägglet hänger långt ner på hakan.
364 dagar
Jag kom just på att vore det inte skottår i år så är det faktiskt idag som vi firar ettårsdag, men rätt ska vara rätt och än är det inte den tjugoåttonde.
Jag har faktiskt fullt upp i morgon tro det eller ej, i vanliga fall brukar jag ha "fullt upp" om jag ska en halvtimme till tandläkaren eller så, men i morgon är det fullt upp på allvar. Först ska jag till arbetsförmedlingen i Frölunda och gå igenom min handlingsplan IGEN (den har för övrigt inte ändrats ett skit sen sist förutom att jag nu är ännu mer gravid och mindre attraktiv på arbetsmarknaden). Sedan måste jag hem och vänta på att posten ska komma runt elvasnåret och sedan måste jag tillbaka till Frölunda och till Swedbank för att lösa in min a-kassa som tydligen kommer att komma som en check och sedan lägga in pengarna på kontot.
Sen blir det hem och göra sig i ordning för att sedan åka till stan för bio och restaurangbesök. Vi har varken bestämt film, vilken tid eller vart vi ska äta än, det beror lite på när Mikael kommer hem från jobbet, han har ju helt oregelbundna arbetstider.
Egentligen hade det varit lättare att ta det på lördag när vi är lediga hela dan men rätt ska vara rätt, 28 mars är datumet som gäller.
Egentligen är det lite spooky att vi bara varit tillsammans i ett år med tanke på att jag redan är i femte månaden och att vi alltså snart är föräldrar. Det finns nog väldigt många som skulle tycka att vi är galna som "vågar" skaffa barn redan.
Önskar att jag kunde säga att jag inte håller med men det gör jag faktiskt till viss del. Det ÄR egentligen ganska galet att skaffa barn så tidigt med tanke på att det liksom inte finns någon återvändo när man väl är gravid eller förälder, mamma och pappa är man ju för alltid.
Men som med allt annat så är det lättare att dumstämpla andra än sig själv, självklart tycker jag att vårt förhållande är förhållandet som skiljer sig från mängden. Jag är inte för en sekund orolig över att det inte kommer att hålla mellan oss bara för att vi inte varit ett par så länge, jag vet inte om det beror på att vi var "nästan ett par" så himla länge innan det till slut blev fastställt eller för att vi varit så sjukt tighta under det här året.
Jag har varit kär i hela mitt liv, att vara galet kär i någon är liksom en del av min personlighet, men det här är liksom något mer. Tanken på att vår bebis liksom kommer att binda ihop oss nu för all framtid borde ju vara åtminstone LITE skrämmande med tanke på att vi är tjugo år gamla, men så är det inte.
Jag hade kunnat gifta mig idag, just nu om jag blev tillfrågad och jag hade inte haft det minsta kalla fötter. Och hur tragiskt det än må låta i mina jämngamlas öron så hade jag kunnat sitta i min mysiga soffa med min karl helg in och helg ut och jag hade inte inte sörjt över det.
Jag har varit singel och festat runt och träffat nya människor och "levt livet" och även om det har sin charm så har det här alltid varit det jag har letat efter. Jag kommer aldrig att vara lycklig på egen hand tyvärr (eftersom att det innebär katastrof när man blir övergiven), jag vill vara två- eller i detta fall som är tusen gånger bättre- tre.
Jag älskar att ha någon, att inte somna ensam, att ta hänsyn till någon annan i allt man gör. Vad fan, jag blir liksom gråtfärdig av att stå och vika ihop kalsonger! Och det har ingenting med graviditetshormoner att göra, sån har jag varit långt innan jag fick plus på stickan.
Nu blev det massa sån där blödig sörja som jag själv aldrig orkar läsa igenom efteråt och som jag tycker är ytterst pinsamt om Mikaels läser de gångerna han klickar upp min blogg men det kan inte hjälpas. Vad jag vill komma fram till är i alla fall att det bara inte går att göra ett misstag när man skaffar barn med personen som gör en lyckligast i världen.
He´s a keeper allright.
Jag har faktiskt fullt upp i morgon tro det eller ej, i vanliga fall brukar jag ha "fullt upp" om jag ska en halvtimme till tandläkaren eller så, men i morgon är det fullt upp på allvar. Först ska jag till arbetsförmedlingen i Frölunda och gå igenom min handlingsplan IGEN (den har för övrigt inte ändrats ett skit sen sist förutom att jag nu är ännu mer gravid och mindre attraktiv på arbetsmarknaden). Sedan måste jag hem och vänta på att posten ska komma runt elvasnåret och sedan måste jag tillbaka till Frölunda och till Swedbank för att lösa in min a-kassa som tydligen kommer att komma som en check och sedan lägga in pengarna på kontot.
Sen blir det hem och göra sig i ordning för att sedan åka till stan för bio och restaurangbesök. Vi har varken bestämt film, vilken tid eller vart vi ska äta än, det beror lite på när Mikael kommer hem från jobbet, han har ju helt oregelbundna arbetstider.
Egentligen hade det varit lättare att ta det på lördag när vi är lediga hela dan men rätt ska vara rätt, 28 mars är datumet som gäller.
Egentligen är det lite spooky att vi bara varit tillsammans i ett år med tanke på att jag redan är i femte månaden och att vi alltså snart är föräldrar. Det finns nog väldigt många som skulle tycka att vi är galna som "vågar" skaffa barn redan.
Önskar att jag kunde säga att jag inte håller med men det gör jag faktiskt till viss del. Det ÄR egentligen ganska galet att skaffa barn så tidigt med tanke på att det liksom inte finns någon återvändo när man väl är gravid eller förälder, mamma och pappa är man ju för alltid.
Men som med allt annat så är det lättare att dumstämpla andra än sig själv, självklart tycker jag att vårt förhållande är förhållandet som skiljer sig från mängden. Jag är inte för en sekund orolig över att det inte kommer att hålla mellan oss bara för att vi inte varit ett par så länge, jag vet inte om det beror på att vi var "nästan ett par" så himla länge innan det till slut blev fastställt eller för att vi varit så sjukt tighta under det här året.
Jag har varit kär i hela mitt liv, att vara galet kär i någon är liksom en del av min personlighet, men det här är liksom något mer. Tanken på att vår bebis liksom kommer att binda ihop oss nu för all framtid borde ju vara åtminstone LITE skrämmande med tanke på att vi är tjugo år gamla, men så är det inte.
Jag hade kunnat gifta mig idag, just nu om jag blev tillfrågad och jag hade inte haft det minsta kalla fötter. Och hur tragiskt det än må låta i mina jämngamlas öron så hade jag kunnat sitta i min mysiga soffa med min karl helg in och helg ut och jag hade inte inte sörjt över det.
Jag har varit singel och festat runt och träffat nya människor och "levt livet" och även om det har sin charm så har det här alltid varit det jag har letat efter. Jag kommer aldrig att vara lycklig på egen hand tyvärr (eftersom att det innebär katastrof när man blir övergiven), jag vill vara två- eller i detta fall som är tusen gånger bättre- tre.
Jag älskar att ha någon, att inte somna ensam, att ta hänsyn till någon annan i allt man gör. Vad fan, jag blir liksom gråtfärdig av att stå och vika ihop kalsonger! Och det har ingenting med graviditetshormoner att göra, sån har jag varit långt innan jag fick plus på stickan.
Nu blev det massa sån där blödig sörja som jag själv aldrig orkar läsa igenom efteråt och som jag tycker är ytterst pinsamt om Mikaels läser de gångerna han klickar upp min blogg men det kan inte hjälpas. Vad jag vill komma fram till är i alla fall att det bara inte går att göra ett misstag när man skaffar barn med personen som gör en lyckligast i världen.
He´s a keeper allright.
Bimbo-Makeover
Hittat en grymt skoj sida som ni måste ta och testa! www.taaz.com
Här är ett exempel på hur fräsig jag hade varit som bimbo. Det hemska är att jag tror att Mikael kommer att gilla bilden...
Uppdaterar och slänger in två bilder till, detta var ju hur festligt som helst!
Här är ett exempel på hur fräsig jag hade varit som bimbo. Det hemska är att jag tror att Mikael kommer att gilla bilden...
Uppdaterar och slänger in två bilder till, detta var ju hur festligt som helst!
Biobesök
Nu är det såhär att vi faktiskt firar ettårsdag nu på fredag och det ska GIVETVIS firas- det bästa förhållandet i mitt liv är ingenting man bara sopar under mattan sådär.
Eftersom att vi inte har så mkt energi och ju faktiskt är hemmamänniskor båda två så var det mest fantasifulla vi kunde komma på att göra ett biobesök och middag före eller efteråt på stan. Det får nog blir före eftersom att jag har en tendens att bli dödstrött vid niotiden. Faktiskt är det så att jag ALDRIG varit på bio med en kille förut. Eller nja, jag har varit på en dubbeldejt för flera år sen men då satt jag inte ens bredvid dåvarande pojkvännen utan bredvid Emelie istället så det räknas liksom inte.
Hur som helst vet jag ingenting om att gå på bio, jag har knappt varit där en enda gång i vuxen ålder och jag har absolut inte bokat någon biljett. Det är här ni kommer in, speciellt ni göteborgare som besökt Bergakungen, den nya biografen.
Först och främst vill jag ha tips om någon bra film som visas nu. Vi vill ju helt klart se "Meet the spartans" men vid närmare eftertanke så är vi inte speciellt sugna på att ha en massa kärringa och tonåringar runt omkring oss som frustar av skratt hela tiden så en komedi är utesluten. Andra förslag?
Och sedan fråga nummer två, är det någon som vet vad det kostar att sitta i den beryktade "VIP-salongen"? Har hört att det är rätt dyrt men vad fan, ettårsdag firar man bara en gång så det kan ju vara kul med lyxiga stolar och gratis popcorn.
Jag skiter i om min mage protesterar över läsk och sånt, är det gratis ska det fanimej ner!
Eftersom att vi inte har så mkt energi och ju faktiskt är hemmamänniskor båda två så var det mest fantasifulla vi kunde komma på att göra ett biobesök och middag före eller efteråt på stan. Det får nog blir före eftersom att jag har en tendens att bli dödstrött vid niotiden. Faktiskt är det så att jag ALDRIG varit på bio med en kille förut. Eller nja, jag har varit på en dubbeldejt för flera år sen men då satt jag inte ens bredvid dåvarande pojkvännen utan bredvid Emelie istället så det räknas liksom inte.
Hur som helst vet jag ingenting om att gå på bio, jag har knappt varit där en enda gång i vuxen ålder och jag har absolut inte bokat någon biljett. Det är här ni kommer in, speciellt ni göteborgare som besökt Bergakungen, den nya biografen.
Först och främst vill jag ha tips om någon bra film som visas nu. Vi vill ju helt klart se "Meet the spartans" men vid närmare eftertanke så är vi inte speciellt sugna på att ha en massa kärringa och tonåringar runt omkring oss som frustar av skratt hela tiden så en komedi är utesluten. Andra förslag?
Och sedan fråga nummer två, är det någon som vet vad det kostar att sitta i den beryktade "VIP-salongen"? Har hört att det är rätt dyrt men vad fan, ettårsdag firar man bara en gång så det kan ju vara kul med lyxiga stolar och gratis popcorn.
Jag skiter i om min mage protesterar över läsk och sånt, är det gratis ska det fanimej ner!
Magen vecka 17
Som ni ser börjar den bli större och större, förmodligen kommer det bara säga vips och sedan är jag zebrarandig av bristningarna. Hur som helst är det än så länge bara myspys. (Och ja, jag vet att jag redan har ett par härliga bristningar som lyser så fint på höften men det har jag haft i säkert 10 år och det kan däremed inte skyllas på bebisen).
Den här veckan samlar plutten på sig fett vilket märks tydligt. Har ju haft någon form av craving på färspotatis nu och ätit det tre dar i sträck och nu har jag insett hur sjukt jävla gott det är med smör till, så nu mosar jag potatis med smör hej vilt och nu inser jag att smöret är nog viktigare för mig än potatisen (tur det, eftersom potatisen börjar ta slut... *läskig musik i bakgrunden*).
På tal om mat som tar slut så överväger jag starkt att sticka ner och tända eld på vår mataffär nere vid torget. Redan i torsdags förra veckan var vi där för att handla päronsoda till lilla mig, och då var det stängt för dagen på grund av elhaveri. Det trista är bara att det är FORTFARANDE stängt nu, en vecka senare. Så om vi vill ha något ätbart får vi vackert ta bussen någonannanstans vilket kostar mig 25 spänn per gång eftersom jag inte har något månadskort. Kul.
Förresten är jag nu legitimerat stenpank men har i alla fall fått reda på att jag får mina a-kassepengar på fredag. Wehoo! Det tog bara lite mer än två månader tills jag blev beviljad ersättning! Dessutom har jag fått reda på att jag bara är berättigad till grundersättningen de första månaderna- TROTS att jag betalat in 365 jävla spänn varje månad till rövhålen, först i juni kan jag ansöka om att få ersättningen förhöjd. Så nu kan jag inte räkna med att få ut mer än 4-5000 i månaden.
Fy fan säger jag, fy fan! Tur att jag är en sparsam person som inte gör av med mycket pengar och framförallt tur att jag inte bor ensam för då hade jag väl hamnat på backen direkt för det finns ju inte en människa som kan försörja sig på den jävla summan. Tvi.
Vill säga lycka till Linnea och Totte som idag ska kolla kön på sin bebbe. Eller lycka till är väl fel ord eftersom det knappast finns någon nitlott. Spännande är det i alla fall!
Lilla bebis, jag älskar dig så!
Måste börja med att dela med mig av vad jag gått omkring och varit livrädd över i två dagar nu- hur osmakligt det än må vara.
I förrgår satt jag i godan ro och kissade och när jag skulle torka mig upptäckte jag att vattnet i toastolen var helt knallrött, med andra ord min största skräck. Gallskrek desperat efter Mikael och de få sekunderna som det tog att kontrollera att det inte var "det hålet" som blödit tror jag att mitt hjärta stod still, och inte blev det bättre av att samma sak hände på kvällen igen när jag kissade.
Blödningen kom från vi gravidas bästa vän "HHH" (Herr Härlig Hemorrojd), tydligen kan dem börja blöda när som helst utan att det känns något. Men trots att jag visste att blödningen omöjligt kom från livmodern så har jag ändå varit ett jävla vrak nu sedan dess eftersom att jag haft sådan magknip samtidigt. Vilket visserligen är helt logiskt efter att ha lurat i min känsliga mage kolsyra, svinstark chili con carne, fyra ölkorvar och en påse lösgodis på en och samma helg, då blir man (eller i alla fall jag) hård i magen vilket resulterar i ont i magen villket resulterar i att man får springa på toa och klämma stup i kvarten.
Hade jag haft någon slags självrespekt hade jag väl besparat er den här historien men kontentan är i alla fall att käre gode gud, vad jag älskar vår lill* bebis och vad jag är rädd att den ska försvinna.
Jag tror inte att någon som inte har haft ett efterlängtat barn på väg kan förstå hur jävla ont det skulle göra om något skulle hända som resulterar i att det aldrig blir någon bebis.
Det spelar ingen roll att jag aldrig har träffat eller sett bebben i verkligenheten, jag har älskat den högre än allt annat redan när den var ett embryo på ett par millimeter och jag älskar den bara mer och mer för varje dag som går.
Allt jag gör nu och allt jag tänker på har med bebisen att göra, jag är så säker på att vi kommer att vara en liten familj till sensommaren att jag förmodligen aldrig skulle bli mig själv igen om någon oväntat hände- ingenting spelar någon större roll längre utom att sprattelfisken i min mage mår bra.
Det är helt klart farligt att älska så här mycket.
Vädret är ju tamejfan helt sanslöst. Okej, snön vi fattar- det är inte vår än- vi har förstått det nu, dumma svenskar som vi är. Jag som var så glad över att vi inte sett skymten av en enda snöflinga denna vintern, jag VISSTE att man inte skulle få ha sån tur. Redan i mitten av mars förra året satt jag och Mikael och drack öl på balkongen och jag solade i BIKINI, i år skulle man förmodligen dö av lunginflammation om man vistades ute i något svalaren än en dunjacka.
Helt sjukt skamligt.
Lite bilder kan jag glädja er med:
Först en bild på årets påskmat (det är inte min portion kan jag lugna alla smala läsare med), sedan en bild på våra nya snygga gardiner och sist en vidrig bild på snön (man ser inte ens vägen längre!)
I förrgår satt jag i godan ro och kissade och när jag skulle torka mig upptäckte jag att vattnet i toastolen var helt knallrött, med andra ord min största skräck. Gallskrek desperat efter Mikael och de få sekunderna som det tog att kontrollera att det inte var "det hålet" som blödit tror jag att mitt hjärta stod still, och inte blev det bättre av att samma sak hände på kvällen igen när jag kissade.
Blödningen kom från vi gravidas bästa vän "HHH" (Herr Härlig Hemorrojd), tydligen kan dem börja blöda när som helst utan att det känns något. Men trots att jag visste att blödningen omöjligt kom från livmodern så har jag ändå varit ett jävla vrak nu sedan dess eftersom att jag haft sådan magknip samtidigt. Vilket visserligen är helt logiskt efter att ha lurat i min känsliga mage kolsyra, svinstark chili con carne, fyra ölkorvar och en påse lösgodis på en och samma helg, då blir man (eller i alla fall jag) hård i magen vilket resulterar i ont i magen villket resulterar i att man får springa på toa och klämma stup i kvarten.
Hade jag haft någon slags självrespekt hade jag väl besparat er den här historien men kontentan är i alla fall att käre gode gud, vad jag älskar vår lill* bebis och vad jag är rädd att den ska försvinna.
Jag tror inte att någon som inte har haft ett efterlängtat barn på väg kan förstå hur jävla ont det skulle göra om något skulle hända som resulterar i att det aldrig blir någon bebis.
Det spelar ingen roll att jag aldrig har träffat eller sett bebben i verkligenheten, jag har älskat den högre än allt annat redan när den var ett embryo på ett par millimeter och jag älskar den bara mer och mer för varje dag som går.
Allt jag gör nu och allt jag tänker på har med bebisen att göra, jag är så säker på att vi kommer att vara en liten familj till sensommaren att jag förmodligen aldrig skulle bli mig själv igen om någon oväntat hände- ingenting spelar någon större roll längre utom att sprattelfisken i min mage mår bra.
Det är helt klart farligt att älska så här mycket.
Vädret är ju tamejfan helt sanslöst. Okej, snön vi fattar- det är inte vår än- vi har förstått det nu, dumma svenskar som vi är. Jag som var så glad över att vi inte sett skymten av en enda snöflinga denna vintern, jag VISSTE att man inte skulle få ha sån tur. Redan i mitten av mars förra året satt jag och Mikael och drack öl på balkongen och jag solade i BIKINI, i år skulle man förmodligen dö av lunginflammation om man vistades ute i något svalaren än en dunjacka.
Helt sjukt skamligt.
Lite bilder kan jag glädja er med:
Först en bild på årets påskmat (det är inte min portion kan jag lugna alla smala läsare med), sedan en bild på våra nya snygga gardiner och sist en vidrig bild på snön (man ser inte ens vägen längre!)
Påskis
Helt meningslös helg i påsk-avseende, inte minsta lilla grej har pekat på att det skulle vara påsk. Eller jo, igår köpte vi "påskgodis" i videoaffären men utan tillhörande pappägg är det liksom inte samma grej. Jag har funderat på att koka lite ägg men det känns rätt meningslöst.
I torsdags var vi iväg i Sisjön och handlade lite, vi kikade inne på BabyProffsen vilket var grymt roligt, jag ville köpa med mig allt på en gång. Vi blev väldigt charmade av bebiskorgarna och vaggorna med spets och en sån där käck säng som man sätter fast i kanten på sin egen säng, den är liksom öppen så att man bara kan rulla till sig bebisen när den vaknar och vrålar.
Men för att vara förståndiga och ekonomiska så bestämde vi oss för att det får bli en vanlig spjälsäng som ungen inte växer ur direkt. Sedan kikade vi lite på barnstolar och bestämde att vi senare ska inhandla en sån variant utan ben som man skruvar fast i bordskivan (om vårt pyttiga köksbord verkar klara av den tyngden i ena änden). Något som är fruktansvärt dyrt är skötväskor, helvete heller att jag kommer punga ut 7-800 för en axelremsväska med ett par fack så det ska letas vidare.
Tog en sväng till Överskottbolaget, min älsklingsaffär. Vi plockade på oss så mycket bra-att-ha-skit som vi orkade släpa med oss på bussen och det blev en hel del.
I fredags var vi hos svärföräldrarna. Mathias och Josse var där med lille Vincent som fortfarande är sötast i stan- jag skulle nog kunna sitta och titta på honom i flera dygn som i en slags trans. Vore jag också nyfödd hade jag blivit störtkär.
Kikade i en massa album på Mikael och Mathias när dem var små, vilket var väldigt underhållande. Jag tycker alltid att det är lika festligt att se hur folk man känner (speciellt killar!) såg ut när dem var i pottåldern. Dessvärre är dem ju tvillingar och var RUGGIGT lika som små så det är i stort sett omöjligt att se vem som är vem när dem är riktigt små.
Kanongod middag fick vi också, vräkte som vanligt i mig tills magen kändes som en väderballong, det är ett mirakel att bebisen får plats. Bebisen som förövrigt är 18 centimeter från huvud till tåspets nu, tycket att det är sjukt stort!
Tog lite bilder också men lägger bara in två, den ena på Vincent i soffan och den andra på Vincent i knät på Kjell:
Ska förresten passa på och erkänna att det är inte bara Mikaels fel att det blir glest mellan inläggen, det är mitt fel också. Har nämligen gjort tabben att testa på World of Warcraft, som är ett datorspel för alla som inte vet. Och tro det eller ej men det är jävligt skoj och jag är lite fast redan, höhö. Sedan har Mikael laddat ner två expansioner till Sims med så jag har fullt upp när jag väl får tid vid datorn.
Men ska se till att bloggen hädanefter är prio ett.
I torsdags var vi iväg i Sisjön och handlade lite, vi kikade inne på BabyProffsen vilket var grymt roligt, jag ville köpa med mig allt på en gång. Vi blev väldigt charmade av bebiskorgarna och vaggorna med spets och en sån där käck säng som man sätter fast i kanten på sin egen säng, den är liksom öppen så att man bara kan rulla till sig bebisen när den vaknar och vrålar.
Men för att vara förståndiga och ekonomiska så bestämde vi oss för att det får bli en vanlig spjälsäng som ungen inte växer ur direkt. Sedan kikade vi lite på barnstolar och bestämde att vi senare ska inhandla en sån variant utan ben som man skruvar fast i bordskivan (om vårt pyttiga köksbord verkar klara av den tyngden i ena änden). Något som är fruktansvärt dyrt är skötväskor, helvete heller att jag kommer punga ut 7-800 för en axelremsväska med ett par fack så det ska letas vidare.
Tog en sväng till Överskottbolaget, min älsklingsaffär. Vi plockade på oss så mycket bra-att-ha-skit som vi orkade släpa med oss på bussen och det blev en hel del.
I fredags var vi hos svärföräldrarna. Mathias och Josse var där med lille Vincent som fortfarande är sötast i stan- jag skulle nog kunna sitta och titta på honom i flera dygn som i en slags trans. Vore jag också nyfödd hade jag blivit störtkär.
Kikade i en massa album på Mikael och Mathias när dem var små, vilket var väldigt underhållande. Jag tycker alltid att det är lika festligt att se hur folk man känner (speciellt killar!) såg ut när dem var i pottåldern. Dessvärre är dem ju tvillingar och var RUGGIGT lika som små så det är i stort sett omöjligt att se vem som är vem när dem är riktigt små.
Kanongod middag fick vi också, vräkte som vanligt i mig tills magen kändes som en väderballong, det är ett mirakel att bebisen får plats. Bebisen som förövrigt är 18 centimeter från huvud till tåspets nu, tycket att det är sjukt stort!
Tog lite bilder också men lägger bara in två, den ena på Vincent i soffan och den andra på Vincent i knät på Kjell:
Ska förresten passa på och erkänna att det är inte bara Mikaels fel att det blir glest mellan inläggen, det är mitt fel också. Har nämligen gjort tabben att testa på World of Warcraft, som är ett datorspel för alla som inte vet. Och tro det eller ej men det är jävligt skoj och jag är lite fast redan, höhö. Sedan har Mikael laddat ner två expansioner till Sims med så jag har fullt upp när jag väl får tid vid datorn.
Men ska se till att bloggen hädanefter är prio ett.
Vecka 17
PREGNANT-NEWS OF THE WEEK:
Veck 17
Ökad svettning är vanligt hos mamman, vilket beror på ökad blodmängd. Många kvinnor blir även täppta i näsan. Vidare kan slidan avge en ökad mängd sekret. Behovet av att kissa ofta bör ha gått över vid det här laget.
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Veck 17
Ökad svettning är vanligt hos mamman, vilket beror på ökad blodmängd. Många kvinnor blir även täppta i näsan. Vidare kan slidan avge en ökad mängd sekret. Behovet av att kissa ofta bör ha gått över vid det här laget.
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Magen vecka 16
Skärtorsdag
Av någon anledning är min ram med "kursiv", "understrucket" och det borta från bloggen, någon mer som har samma problem eller är det något individuellt elakt straff?:)
Nu är Mikael sjukskriven för ryggen igen så det blir gleeest mellan inläggen, jag beklagar!
Igår hade jag ändå inte orkat skriva något för jag var helt död hela dagen. Hade skitmysigt hos Veronika och skrattade så att jag grät, men det blev fan inte mycket sömn. Tydligen tog jag Tinas täcke hela natten vilket resulterade i att hon klängde sig fast vid mig som en väldigt snäll men stor mänsklig fästing. Det kändes som om jag inte sov en enda sekund och till slut rullade hon iväg kl 04.45 till Veronikas sida, så då passade jag på att springa och kissa och sträcka på min stackars kropp som legat som en fällkniv hela natten.
Sedan sov jag rätt gott, men det gjorde inte stackars Veronika eftersom att Tina kröp över till hennes sida och spelade mänsklig igel, så vi var uppe igen vid 8.
Oj, oj vad trött jag blir nu om jag inte får all sömn jag är van vid, hade jag jobbat hade jag säkert varit ett vrak hela dagarna.
Nu är det definitivt ingen tvekan om att jag känner bebisen sprattla och ha sig, när vi kollade på Bert så kändes det som värsta simturen i magen en lång stund. Duktig bebis det där. Nu är det bara en och en halv vecka kvar till stora ultraljudet, gud vad jag har väntat. Ska bli grymt coolt att få den lill* på bild för första gången, kommer väl sitta och råglo och lipa till bilden fram till september när bebben tittar ut.
I morgon ska vi till svärföräldrarna på middag som sagt, det känns bra att ha lite påskplaner för resten av helgen blir nog rätt lonely. Tänkte att jag skulle köpa ett påskägg till Mikael om han är snäll. Jag är trött på att man förväntas ignorera alla traditioner bara för att man händelsevis inte är liten längre.
När bebis kommer blir det andra bullar kan jag lova, då ska vi måla ägg och leta godisägg och gå till brasan på kvällen precis som det ska vara.
Nu är Mikael sjukskriven för ryggen igen så det blir gleeest mellan inläggen, jag beklagar!
Igår hade jag ändå inte orkat skriva något för jag var helt död hela dagen. Hade skitmysigt hos Veronika och skrattade så att jag grät, men det blev fan inte mycket sömn. Tydligen tog jag Tinas täcke hela natten vilket resulterade i att hon klängde sig fast vid mig som en väldigt snäll men stor mänsklig fästing. Det kändes som om jag inte sov en enda sekund och till slut rullade hon iväg kl 04.45 till Veronikas sida, så då passade jag på att springa och kissa och sträcka på min stackars kropp som legat som en fällkniv hela natten.
Sedan sov jag rätt gott, men det gjorde inte stackars Veronika eftersom att Tina kröp över till hennes sida och spelade mänsklig igel, så vi var uppe igen vid 8.
Oj, oj vad trött jag blir nu om jag inte får all sömn jag är van vid, hade jag jobbat hade jag säkert varit ett vrak hela dagarna.
Nu är det definitivt ingen tvekan om att jag känner bebisen sprattla och ha sig, när vi kollade på Bert så kändes det som värsta simturen i magen en lång stund. Duktig bebis det där. Nu är det bara en och en halv vecka kvar till stora ultraljudet, gud vad jag har väntat. Ska bli grymt coolt att få den lill* på bild för första gången, kommer väl sitta och råglo och lipa till bilden fram till september när bebben tittar ut.
I morgon ska vi till svärföräldrarna på middag som sagt, det känns bra att ha lite påskplaner för resten av helgen blir nog rätt lonely. Tänkte att jag skulle köpa ett påskägg till Mikael om han är snäll. Jag är trött på att man förväntas ignorera alla traditioner bara för att man händelsevis inte är liten längre.
När bebis kommer blir det andra bullar kan jag lova, då ska vi måla ägg och leta godisägg och gå till brasan på kvällen precis som det ska vara.
Spökvecka
Den här veckan har hittills varit vad man kallar en spökvecka, vilket innebär att man mår så bra att man knappt märker att man är gravid- speciellt nu när jag befinner mig i ett stadie där man är pigg och alert och bebismagen inte hunnit bli helt synlig än.
Ganska otäckt tycker jag att det är faktiskt, har knappt känt av foglossningen ens, men den har blivit bättre efter att jag lärt mig att ha en kudde i svanken när jag sitter länge. Ibland inbillar jag mig att bebisen är borta. Hade det inte varit för att jag känner små, små sprattelrörelser då och då hade jag varit rädd. Och igår fick jag NÄSBLOD för första gången i mitt liv, vilket var väldigt förvånande. Här har man klarat sig ifrån blodiga näsor i över tjugo år men tji fick jag.
Det var skönt att märka av ett såpass tydligt graviditetssymtom men nu hoppas jag att det vill hålla sig borta resten av tiden, för jag är livrädd för blod och det blir inte bättre av att jag är på vippen att svimma så fort jag står upp hela tiden. Skulle näsan börja rinna när jag är lite yr på en offentlig plats är det bäddat för katastrof, då kommer jag att bli tvungen att sätta mig på rumpan mitt på asfalten om det skulle vara så illa. Föga smickrande.
Ganska otäckt tycker jag att det är faktiskt, har knappt känt av foglossningen ens, men den har blivit bättre efter att jag lärt mig att ha en kudde i svanken när jag sitter länge. Ibland inbillar jag mig att bebisen är borta. Hade det inte varit för att jag känner små, små sprattelrörelser då och då hade jag varit rädd. Och igår fick jag NÄSBLOD för första gången i mitt liv, vilket var väldigt förvånande. Här har man klarat sig ifrån blodiga näsor i över tjugo år men tji fick jag.
Det var skönt att märka av ett såpass tydligt graviditetssymtom men nu hoppas jag att det vill hålla sig borta resten av tiden, för jag är livrädd för blod och det blir inte bättre av att jag är på vippen att svimma så fort jag står upp hela tiden. Skulle näsan börja rinna när jag är lite yr på en offentlig plats är det bäddat för katastrof, då kommer jag att bli tvungen att sätta mig på rumpan mitt på asfalten om det skulle vara så illa. Föga smickrande.
En fräck bild
Här kan ni se hur min bebis ser ut alldeles på riktigt inuti magen just nu!
Nya kvicka tag!
Oj, så slarvigt det har blivit med bloggen de senaste dagarna, har inte fått en chans att sitta vid datorn. Men nu sitter jag här i alla fall till sist.
Kan ju börja med att säga att vädret gör mig VANSINNIG! I lördags var vi iväg på en jäääättelång promenad som sagt för att få köpt min älskade ölkorv och i söndags var det så gött väder att vi köpte glass och satt på torget och käkade den utan att frysa det minsta. Eller nja, Mikael frös eftersom att han envisades med att gå ut utan jacka- vilket man ju knappt kan göra i juli i det här jävla landet. Hur som helst kändes det väldigt vårigt.
Men tji fick jag när jag vaknade igår och möttes av årets i stort sett enda snöoväder utanför fönstret, jippie. Jag var vansinnigt sur hela dagen och väl hemma från tandis drog vi ner persiennerna så att man slapp se snön.
Tandis måste ha varit drogad eller något igår för hon slet faktiskt inte sönder någonting i min mun så att det sprutade blod vilket absolut inte hör till vanligheterna. Hela besöket gick väldigt smärtfritt bortsett från när jag skulle ta cp-hissen ner till bottenplan och den istället stannade på våning 7. Av någon anledning ville då inte hissdörren öppna sig något mer så jag fick gå alla 21 trappor ner; och sådant blir man ju aldrig glad av.
Idag ska jag hem till Veronika och mysa. Eller hem till Veronika OCH Tina borde man väl säga eftersom att dem numera bor ihop. Ibland kan jag bli väldigt avundssjuk på att mitt liv är långt ifrån lika händelserikt som deras, dem festar järnet i stort sett jämt och det är alltid ett jävla flyg och fläng- ungefär som det var för mig förra vintern minus alkoholberoende och galna gråtattacker.
Själv har jag nog fan inte varit på krogen sedan i september. Men det finns det ju en anledning till också, jag hade dissat partylivet långt, långt innan bebisen flyttade in och det har jag absolut inte ångrat, även om det kliar lite i dansfötterna i bland.
I alla fall så ska jag dit och det blir Bertfilm och kanske middag, och skrämmande mycket babbel. Stackars bebisen kommer väl att tro att den har hamnat i en hönsgård.
På tal om bebisen (för ovanlighetens skull...) så ringde mamma i lördags och tipsade om en GRYM dokumentär som dem körde på fyran om hur det går till i magen innan barnet föds, dem hade använt någon slags superkamera och man såg bebisen lika tydligt som om det varit på utsidan. Jag var helt sjukt fascinerad, så jag ska nog försöka få den där dokumentären på film, missade första delen som sändes förra veckan.
Något som var mindre fascinerande var när dem filmade födseln. Det har ju blivit lite av en favoritsyssla för mig att kolla på förlossningar på teve men jag har aldrig sett såna där närbilder innan! Tjejen stod på alla fyra vilket jag har i åtanke att göra och FY FAN vad det såg ut när huvudet var på väg att pressas ut! Huden var så spänd att man förväntade sig att blygdläpparna skulle explodera med en smäll när som helst, jag kan verkligen säga att jag HOPPAS att jag spricker när jag föder barn för det där såg ju helt jävla vansinnigt ut.
Nu ska jag börja fundera på eventuella stretchövningar inför förlossningen, haha. Kan man töja ut en öronsnibb måste man väl kunna töja andra kroppsdelar så att säga. Åh gud, jag bara ryser över hela kroppen när jag tänker på det!
Kan ju börja med att säga att vädret gör mig VANSINNIG! I lördags var vi iväg på en jäääättelång promenad som sagt för att få köpt min älskade ölkorv och i söndags var det så gött väder att vi köpte glass och satt på torget och käkade den utan att frysa det minsta. Eller nja, Mikael frös eftersom att han envisades med att gå ut utan jacka- vilket man ju knappt kan göra i juli i det här jävla landet. Hur som helst kändes det väldigt vårigt.
Men tji fick jag när jag vaknade igår och möttes av årets i stort sett enda snöoväder utanför fönstret, jippie. Jag var vansinnigt sur hela dagen och väl hemma från tandis drog vi ner persiennerna så att man slapp se snön.
Tandis måste ha varit drogad eller något igår för hon slet faktiskt inte sönder någonting i min mun så att det sprutade blod vilket absolut inte hör till vanligheterna. Hela besöket gick väldigt smärtfritt bortsett från när jag skulle ta cp-hissen ner till bottenplan och den istället stannade på våning 7. Av någon anledning ville då inte hissdörren öppna sig något mer så jag fick gå alla 21 trappor ner; och sådant blir man ju aldrig glad av.
Idag ska jag hem till Veronika och mysa. Eller hem till Veronika OCH Tina borde man väl säga eftersom att dem numera bor ihop. Ibland kan jag bli väldigt avundssjuk på att mitt liv är långt ifrån lika händelserikt som deras, dem festar järnet i stort sett jämt och det är alltid ett jävla flyg och fläng- ungefär som det var för mig förra vintern minus alkoholberoende och galna gråtattacker.
Själv har jag nog fan inte varit på krogen sedan i september. Men det finns det ju en anledning till också, jag hade dissat partylivet långt, långt innan bebisen flyttade in och det har jag absolut inte ångrat, även om det kliar lite i dansfötterna i bland.
I alla fall så ska jag dit och det blir Bertfilm och kanske middag, och skrämmande mycket babbel. Stackars bebisen kommer väl att tro att den har hamnat i en hönsgård.
På tal om bebisen (för ovanlighetens skull...) så ringde mamma i lördags och tipsade om en GRYM dokumentär som dem körde på fyran om hur det går till i magen innan barnet föds, dem hade använt någon slags superkamera och man såg bebisen lika tydligt som om det varit på utsidan. Jag var helt sjukt fascinerad, så jag ska nog försöka få den där dokumentären på film, missade första delen som sändes förra veckan.
Något som var mindre fascinerande var när dem filmade födseln. Det har ju blivit lite av en favoritsyssla för mig att kolla på förlossningar på teve men jag har aldrig sett såna där närbilder innan! Tjejen stod på alla fyra vilket jag har i åtanke att göra och FY FAN vad det såg ut när huvudet var på väg att pressas ut! Huden var så spänd att man förväntade sig att blygdläpparna skulle explodera med en smäll när som helst, jag kan verkligen säga att jag HOPPAS att jag spricker när jag föder barn för det där såg ju helt jävla vansinnigt ut.
Nu ska jag börja fundera på eventuella stretchövningar inför förlossningen, haha. Kan man töja ut en öronsnibb måste man väl kunna töja andra kroppsdelar så att säga. Åh gud, jag bara ryser över hela kroppen när jag tänker på det!
Grisspäck
Ska ÄNTLIGEN ta och bege mig ut i solen nu efter att ha kollat på världens, kanske tråkigaste film "Bourne Ultimatum". Tänk vad många soltimmar som missats genom att titta på en tråkig JÄVLA action, speciellt med tanke på att jag inte sett sol nu på flera år känns det som.
Igår såg vi två andra filmer också, hyra film på lördagar är numera en självklar tradition. Den ena var en löjlig film med soldater som blir instängda i en grotta full med mutanter (så går det när man inte läser baksidan på filmen själv i affären utan överlåter det till medföljande pojkvän) och en grym film med Samuel L Jackson och Christina Ricci "Black snake moan".
För att göra detta inlägg ännu mindre intressant kan jag berätta att min nya craving är ölkorv- igår gick vi faktiskt flera kilometer för att jag skulle få köpt ett par stycken som givetvis redan är slut. Skrämmande att man fortsätter sluka saker TROTS att man läst på innehållsförteckningen av korven innehåller GRISSPÄCK.
Återkommer i morgon efter besök hos sadistiska tandläkaren.
Igår såg vi två andra filmer också, hyra film på lördagar är numera en självklar tradition. Den ena var en löjlig film med soldater som blir instängda i en grotta full med mutanter (så går det när man inte läser baksidan på filmen själv i affären utan överlåter det till medföljande pojkvän) och en grym film med Samuel L Jackson och Christina Ricci "Black snake moan".
För att göra detta inlägg ännu mindre intressant kan jag berätta att min nya craving är ölkorv- igår gick vi faktiskt flera kilometer för att jag skulle få köpt ett par stycken som givetvis redan är slut. Skrämmande att man fortsätter sluka saker TROTS att man läst på innehållsförteckningen av korven innehåller GRISSPÄCK.
Återkommer i morgon efter besök hos sadistiska tandläkaren.
Fredag
Det tråkigaste med att vara arbetslös är att fredagskänslan försvinner totalt, fy fan vad jag saknar att vara på jobbet och veta att det är fredag och skutta längs hela korridoren kl 16 när det var dags att gå hem. Mitt jobb var ruggigt jävla tråkigt men GUD så slappt det var ändå, 90 kronor i timmen för att göra i stort sett samma sak som jag gör ny hela dagarna- sitter vid datorn.
Nej, det suger att vara arbetslös. Och jag är ju väl medveten om att ju längre tiden går och ju mer gravid jag blir så minskar risken för att få ett nytt jobb, och dessutom kommer det att bli svårare att jobba när jag är stor som en valross så det känns litegrann som att det är nu det gäller, får jag inte jobb de närmsta två månaderna så är det liksom skitsamma sen. Nåja, huvudsaken är att bebisen mår bra i magen, jag kan leva med att vara uttråkad till döds när man tänker på vad som komma skall.
Denna helgen har vi inte planerat ett skit, det var ett tag sen nu efter alla släktsammankomster. Till påsk nästa helg ska vi till svärföräldrarna och det verkar som om Mathias och Josse också bestämt sig för att åka dit och det innebär ju också att man får tillfälle att träffa lille Vincent, det ska bli mysigt.
Jag har inplanerat en Bert-kväll med Tina och Veronika nu på tisdag igen, vi har typ tvingats skjuta upp den nu sen i somras så nu ska det fan bli av, vad som än händer. Åh, vad jag saknar dem. Ingen har så tuffa kompisar som jag, dem är helt enkelt bäst av de bästa. Den enda fördelen med att vi ses så sällan nu är att då finns det alltid mkt skvaller att dela med sig av (eller jaja, dem har skvaller att dela med sig av och jag kan babbla hej vilt om bebisen).
Man märker verkligen nu att det går framåt med graviditeten, man känner alla möjliga konstiga saker från magen. En lite läskig grej är att livmodern kan dra ihop sig av sig själv ibland, men framför allt efter en orgasm. Den blir stenhård och otäck och man känner sig lite som en barnmisshandlare med alla böcker säger att "det känns som massage för barnet"- vilket i sin tur känns lite halvperverst, haha.
För övrigt var jag inte uppe och kissade förrän kl 5 i natt, måste ha varit någon slags rekord.
Vecka 16
PREGNANT-NEWS OF THE WEEK:
Vecka 16
Nu är det i många landsting dags för återbesök på mödravårdscentralen. På en del ställen gör man nu en ultraljudsundersökning den här gången. I så fall kan du se konturerna av barnets huvud och kropp.
Din midja börjar försvinna, och ett tips för att behålla de vanliga kläderna några veckor extra är att trä genom ett gummiband som extra ögla i knapphålet och sedan knäppa gummibandet runt knappen!
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar.
Det går nu att avgöra barnets kön med hjälp av ultraljud. I fostervattnet finns celler och kemiska ämnen från barnet. Dessa kan fångas upp vid ett fostervattensprov och kan ge viktig information om barnets hälsa.
Vecka 16
Nu är det i många landsting dags för återbesök på mödravårdscentralen. På en del ställen gör man nu en ultraljudsundersökning den här gången. I så fall kan du se konturerna av barnets huvud och kropp.
Din midja börjar försvinna, och ett tips för att behålla de vanliga kläderna några veckor extra är att trä genom ett gummiband som extra ögla i knapphålet och sedan knäppa gummibandet runt knappen!
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar.
Det går nu att avgöra barnets kön med hjälp av ultraljud. I fostervattnet finns celler och kemiska ämnen från barnet. Dessa kan fångas upp vid ett fostervattensprov och kan ge viktig information om barnets hälsa.
Lillasyster med "Umbrella"
Kände att jag var tvungen att sprida lite ljuv musik nu och bloggen är ju ett förträffligt sätt att göra det på.
Rihanna kan ju ta sig i arslet när hon hör den här versionen... För er som inte vet det är "Lillasyster" i stort sett samma band som LOK, och jag hoppas att de flesta vet vilka LOK var, i synnerhet ni Göteborgare.
Dessutom pratade jag faktiskt med sångaren över nätet förra våren, är faktiskt rätt mallig över det. Det var en kort men spännande period som hårdrocksgroupie, hähä.
Kolla själv!
Verkar nästan lite som om han stöter på mig, eller också är han i desperat behov av fans. Eller också beror det bara på att det är lunarstorm.se eller att jag är förbannat cool.
Kan tillägga att jag aldrig gick på spelningen, beroende på att "någon" ångrade sig i sista stund och inte ville gå med. Och när jag säger "någon" menar jag Mathias. Fy skäms på dig.
Rihanna kan ju ta sig i arslet när hon hör den här versionen... För er som inte vet det är "Lillasyster" i stort sett samma band som LOK, och jag hoppas att de flesta vet vilka LOK var, i synnerhet ni Göteborgare.
Dessutom pratade jag faktiskt med sångaren över nätet förra våren, är faktiskt rätt mallig över det. Det var en kort men spännande period som hårdrocksgroupie, hähä.
Kolla själv!
Verkar nästan lite som om han stöter på mig, eller också är han i desperat behov av fans. Eller också beror det bara på att det är lunarstorm.se eller att jag är förbannat cool.
Kan tillägga att jag aldrig gick på spelningen, beroende på att "någon" ångrade sig i sista stund och inte ville gå med. Och när jag säger "någon" menar jag Mathias. Fy skäms på dig.
Worried mom
Nu när man slutat oroa sig för missfall, ja eller slutat oroa sig gör man väl aldrig men nu litar jag på att bebis kommer att stanna kvar där inne och att den är pigg och glad nu när vi har sett den vifta med armar och ben och sett hur fint hjärtat har tickat.
Så förutom förlossningar som går fel, missbildningar, plötslig spädbarnsdöd, kolik och alla andra vidriga saker som man ligger sömnlös över så är man nog ändå mest orolig för att ens barn ska tvingas vara med om en massa hemskt som man inte kan skydda honom eller henne för, hur mycket man än försöker.
Herregud, jag vet ju bara hur ont det gör i mig när jag tänker på all skit som kan hända min lilla lillasyster, hon kommer alltid att vara liten i mina ögon och hur ska det då inte kännas med ens eget lilla barn som man burit i nio månader och sedan givit hela sitt liv för?
Jag vill ju för fan bara skrika rätt ut av bara tanken på att ens egen lilla unga trillar omkull och skrapar knäna. Och tänk sedan när dem blir större och kanske mobbade och olyckligt kära och allmänt tonårsdeppade?
Det spelar ju liksom inte roll hur gamla ens barn blir, det kommer ju alltid vara ens barn. Just nu känns småbarnstiden som en jävla barnlek jämfört mot när ungen blir större och man inte kan springa efter och kramas och lösa alla världens problem.
Jag är inte alls rädd för att föda, jag är inte rädd för en massa sömnlösa nätter eller att ha snor-och-bajstorkning som enda intresse.
Jag är rädd för att även vårt lilla barn ska tvingas bli ett skilsmässobarn, för att man göra en massa misstag som förstör ungen för livet och för att barnet inte ska veta att man gör vad som helst för att det ska vara lyckligt. Jag tvivlar egentligen inte på att vi kommer att bli superföräldrar (fan vet att jag gör vad som helst för att bli det i alla fall), men å andra sidan så tror nog de flesta gravida kvinnor att dem ska bli världsbästa mamman. Eller fy ännu värre, man kanske tror att man är grymmast i stan medan ens barn i själva verket föraktar en...
Förmodligen kommer jag att vara ett vrak nu i åtminstone de tjugo närmaste åren, hjälp. Men man kan ju trots allt bara ta en dag i taget och jag kan i alla fall skryta med att vara perfekt som gravid- jag gör absolut ingenting skadligt och tänker på bebben minst 24 timmar om dygnet.
Så förutom förlossningar som går fel, missbildningar, plötslig spädbarnsdöd, kolik och alla andra vidriga saker som man ligger sömnlös över så är man nog ändå mest orolig för att ens barn ska tvingas vara med om en massa hemskt som man inte kan skydda honom eller henne för, hur mycket man än försöker.
Herregud, jag vet ju bara hur ont det gör i mig när jag tänker på all skit som kan hända min lilla lillasyster, hon kommer alltid att vara liten i mina ögon och hur ska det då inte kännas med ens eget lilla barn som man burit i nio månader och sedan givit hela sitt liv för?
Jag vill ju för fan bara skrika rätt ut av bara tanken på att ens egen lilla unga trillar omkull och skrapar knäna. Och tänk sedan när dem blir större och kanske mobbade och olyckligt kära och allmänt tonårsdeppade?
Det spelar ju liksom inte roll hur gamla ens barn blir, det kommer ju alltid vara ens barn. Just nu känns småbarnstiden som en jävla barnlek jämfört mot när ungen blir större och man inte kan springa efter och kramas och lösa alla världens problem.
Jag är inte alls rädd för att föda, jag är inte rädd för en massa sömnlösa nätter eller att ha snor-och-bajstorkning som enda intresse.
Jag är rädd för att även vårt lilla barn ska tvingas bli ett skilsmässobarn, för att man göra en massa misstag som förstör ungen för livet och för att barnet inte ska veta att man gör vad som helst för att det ska vara lyckligt. Jag tvivlar egentligen inte på att vi kommer att bli superföräldrar (fan vet att jag gör vad som helst för att bli det i alla fall), men å andra sidan så tror nog de flesta gravida kvinnor att dem ska bli världsbästa mamman. Eller fy ännu värre, man kanske tror att man är grymmast i stan medan ens barn i själva verket föraktar en...
Förmodligen kommer jag att vara ett vrak nu i åtminstone de tjugo närmaste åren, hjälp. Men man kan ju trots allt bara ta en dag i taget och jag kan i alla fall skryta med att vara perfekt som gravid- jag gör absolut ingenting skadligt och tänker på bebben minst 24 timmar om dygnet.
Magen vecka 15
Börjar med en stilig bild, om ni tycker att armhålan ser blöt ut beror det på att jag just satt på mig deo (eller vem vet? kanske är jag bara onaturligt svettig?). Den här gången tog jag bilden det första jag gjorde på morgonen så att bara rundningen från livmodern skulle synas- så fort jag äter något så svullnar ju resten av magen upp så att det ser ut som om jag är i sjunde månaden.
(Och ja, jag tycker att det är väldigt trevligt att jag hittat nya ljus-funktioner på kameran för då slipper alla bristningar/celluliter att synas lika tydligt, hihi).
I går blev det dålig uppdatering av bloggen eftersom att Mikael dök upp från jobbet redan klockan tio och jag som vanligt blev förvisad från datorstolen. Kunde ju ha passat på att göra något vettigt istället men jag hamnade förstås istället i soffan hela kvällen. Det känns som om mitt intresse för motion börjar dala mer och mer, jag som var så jävla duktig för ett par veckor sedan. Men man tappar lätt lusten för att gå promenader i samma lilla bostadsområde, speciellt eftersom att det regnar.
Mitt nya intresse är att dricka milkshakes. Vi fick en mixer i somras som har använts allt för lite, men igår släpade jag fram den och mixade glass, mjölk och banan och FY FAN vad gott det var, jag började nästan gråta för att jag var så lycklig över att just jag fick lyckan att dricka dem, mmm... Eftersom att bebisens skelett bildas nu så tycker jag att det kan vara en trevlig gest att vräka i mig mjölkprodukter.
Nu till något väldigt mycket otrevligare. Jag älskar ulliga kattungar precis som alla andra tjejer men jag är faktiskt livrädd för vuxna katter, i alla fall dem jag inte känner. Alla kattälskare jag känner tycker att det är ganska underhållande att jag är räddare för en misse som fräser än för en sur hund som morrar.
Får jag välja mellan att bli attackerad av antingen en katt eller en hund så väljer jag lätt hunden, om den inte skulle råka vara en Pitbull eller så. Grejen med katter är att dem är så sjukt oberäkneliga, dem har grymt vassa klor också har min mor skrämt upp mig med historier om katter som klöser ut ögonen på folk (det är även hennes fel att jag är rädd för hästar och de flesta fåglar).
Hur som helst så när jag skulle sova igår dök det självklart upp en MARSKATT här utanför av alla jävla saker som kan dyka upp. Nämligen en hankatt i parningstider som går omkring och skriker längs husen, och dem låter fan som små torterade barn. Mikael hade redan somnat så jag la mig under täcket och försökte låta bli att tänka tankar som att den satt på vår balkong eller fönsterbräde och skulle stirra på mig med gula, lysande ögon när jag gick upp för nattens kissrunda.
Ska jag vara ärlig är jag fortfarande lite skraj för att han är på balkongen, buhu. Sånt där behöver man aldrig oroa sig för med människans bästa vän, hunden.
På tal om kissande så blir jag snart helt vansinnig. Jag tror på fullt allvar nu att bebisen har lagt sig runt min urinblåsa och kramar den med sina centimeterlånga armar dygnet runt. Jag kissar typ 2-3 gånger i timmen under eftermiddagen/kvällen.
Igår gjorde jag ett test att inte dricka något efter klockan 21, sen kissade jag FYRA gånger innan jag gick och la mig men fick ÄNDÅ gå upp vid tresnåret och sedan en gång till vid sju. Om bebisen försöker visa vem det är som bestämmer så har h*n fan lyckats!
(Och ja, jag tycker att det är väldigt trevligt att jag hittat nya ljus-funktioner på kameran för då slipper alla bristningar/celluliter att synas lika tydligt, hihi).
I går blev det dålig uppdatering av bloggen eftersom att Mikael dök upp från jobbet redan klockan tio och jag som vanligt blev förvisad från datorstolen. Kunde ju ha passat på att göra något vettigt istället men jag hamnade förstås istället i soffan hela kvällen. Det känns som om mitt intresse för motion börjar dala mer och mer, jag som var så jävla duktig för ett par veckor sedan. Men man tappar lätt lusten för att gå promenader i samma lilla bostadsområde, speciellt eftersom att det regnar.
Mitt nya intresse är att dricka milkshakes. Vi fick en mixer i somras som har använts allt för lite, men igår släpade jag fram den och mixade glass, mjölk och banan och FY FAN vad gott det var, jag började nästan gråta för att jag var så lycklig över att just jag fick lyckan att dricka dem, mmm... Eftersom att bebisens skelett bildas nu så tycker jag att det kan vara en trevlig gest att vräka i mig mjölkprodukter.
Nu till något väldigt mycket otrevligare. Jag älskar ulliga kattungar precis som alla andra tjejer men jag är faktiskt livrädd för vuxna katter, i alla fall dem jag inte känner. Alla kattälskare jag känner tycker att det är ganska underhållande att jag är räddare för en misse som fräser än för en sur hund som morrar.
Får jag välja mellan att bli attackerad av antingen en katt eller en hund så väljer jag lätt hunden, om den inte skulle råka vara en Pitbull eller så. Grejen med katter är att dem är så sjukt oberäkneliga, dem har grymt vassa klor också har min mor skrämt upp mig med historier om katter som klöser ut ögonen på folk (det är även hennes fel att jag är rädd för hästar och de flesta fåglar).
Hur som helst så när jag skulle sova igår dök det självklart upp en MARSKATT här utanför av alla jävla saker som kan dyka upp. Nämligen en hankatt i parningstider som går omkring och skriker längs husen, och dem låter fan som små torterade barn. Mikael hade redan somnat så jag la mig under täcket och försökte låta bli att tänka tankar som att den satt på vår balkong eller fönsterbräde och skulle stirra på mig med gula, lysande ögon när jag gick upp för nattens kissrunda.
Ska jag vara ärlig är jag fortfarande lite skraj för att han är på balkongen, buhu. Sånt där behöver man aldrig oroa sig för med människans bästa vän, hunden.
På tal om kissande så blir jag snart helt vansinnig. Jag tror på fullt allvar nu att bebisen har lagt sig runt min urinblåsa och kramar den med sina centimeterlånga armar dygnet runt. Jag kissar typ 2-3 gånger i timmen under eftermiddagen/kvällen.
Igår gjorde jag ett test att inte dricka något efter klockan 21, sen kissade jag FYRA gånger innan jag gick och la mig men fick ÄNDÅ gå upp vid tresnåret och sedan en gång till vid sju. Om bebisen försöker visa vem det är som bestämmer så har h*n fan lyckats!
Jag visste det, en jävla babyboom...
Jag har tyckt att det är sjukt många bekanta som ska ha tillskott just i år och visst hade jag rätt, i går var det en artikel i Metro om att det var "Tidernas Babyboom". Fan vad typiskt!
Det enda som är skoj är ju att man kommer att känna många små bebisar som kan bli potentiella lekkamrater till vår lill*, annars är det ju bara skit. Det kommer kanske vara fullt på BB (jag är faktiskt mer nervös över att behöva dela rum med en främling och att inte Mikael ska få sova kvar än själva förlossningen), det kommer högst sannolikt vara ett helvete att få en dagisplats och sedan kommer vår stackars dotter eller son säkert få gå i en skolklass med femtio elever eller något...
Dem hade en intervju med en barnmorska på Östra här i Göteborg och hon berättade att det hade fötts 14 barn redan den dagen och det var typ lunchdags, och i en annan artikel läste jag om barnmorskebristen i Västra Götaland, tydligen är dem sjukt underbemannade. Vad fan, när jag ligger där och krystar och gallskriker vill jag fan att all uppmärksamhet ska vara på mig, jag vill inte att barnmorskan ska springa fram och tillbaka som någon jävla jojjo mellan rummen.
Och tänk om bebisen mår dåligt och kanske måste ligga i kuvös eller liknande? Också ligger det någon annan jävla unge där och blockerar platsen? Risken att det ska hända är väl rätt minimal men gud, TÄNK!
Jävla skit-babyboom, det kommer inte ut något bra ur det där alls. Plötsligt blir jag i alla fall glad att jag ska föda i September och inte i Juli eller Augusti för då verkar det ju alltid födas flest barn.
Jag börjar bli otålig efter rejäla kickar i magen nu, även fast jag varit bortskämd med att känna små rörelser i flera veckor redan. Man känner liksom tydligen skillnad på bebisbubblet och kurr i magen men man kan ju ändå inte vara helt idiotsäker förrän det känns tydligare.
När vi åkte bil härromdan så blev det ett jävla liv i magen, jag blev nästan lite åksjuk- är dock tveksam på ifall det var rörelser eller om det bara var vatten som skvalpade omkring. Tror att jag satsar på att det var vatten.
Igår blidde det chili con carne, kolla här så smarrigt! (Jag har en viss förkärlek för att fota mat...)
Det enda som är skoj är ju att man kommer att känna många små bebisar som kan bli potentiella lekkamrater till vår lill*, annars är det ju bara skit. Det kommer kanske vara fullt på BB (jag är faktiskt mer nervös över att behöva dela rum med en främling och att inte Mikael ska få sova kvar än själva förlossningen), det kommer högst sannolikt vara ett helvete att få en dagisplats och sedan kommer vår stackars dotter eller son säkert få gå i en skolklass med femtio elever eller något...
Dem hade en intervju med en barnmorska på Östra här i Göteborg och hon berättade att det hade fötts 14 barn redan den dagen och det var typ lunchdags, och i en annan artikel läste jag om barnmorskebristen i Västra Götaland, tydligen är dem sjukt underbemannade. Vad fan, när jag ligger där och krystar och gallskriker vill jag fan att all uppmärksamhet ska vara på mig, jag vill inte att barnmorskan ska springa fram och tillbaka som någon jävla jojjo mellan rummen.
Och tänk om bebisen mår dåligt och kanske måste ligga i kuvös eller liknande? Också ligger det någon annan jävla unge där och blockerar platsen? Risken att det ska hända är väl rätt minimal men gud, TÄNK!
Jävla skit-babyboom, det kommer inte ut något bra ur det där alls. Plötsligt blir jag i alla fall glad att jag ska föda i September och inte i Juli eller Augusti för då verkar det ju alltid födas flest barn.
Jag börjar bli otålig efter rejäla kickar i magen nu, även fast jag varit bortskämd med att känna små rörelser i flera veckor redan. Man känner liksom tydligen skillnad på bebisbubblet och kurr i magen men man kan ju ändå inte vara helt idiotsäker förrän det känns tydligare.
När vi åkte bil härromdan så blev det ett jävla liv i magen, jag blev nästan lite åksjuk- är dock tveksam på ifall det var rörelser eller om det bara var vatten som skvalpade omkring. Tror att jag satsar på att det var vatten.
Igår blidde det chili con carne, kolla här så smarrigt! (Jag har en viss förkärlek för att fota mat...)
Som en gummiboll
Ett år gammalt blogginlägg
Tänkte att det kunde vara roligt att lägga in ett blogginlägg som jag skrev för exakt ett år sedan, ni som hängt med ett tag har förstås läst det redan men för er andra kan det vara skoj att visa hur galet drastiskt mitt liv har förändrats på bara ett år. Det känns som igår men ändå lika avlägset som pensionen.
"Blott en gummibull, raring" av Sofia Quick 12 mars 2007.
Gode gud, ännu en helgalen helg. Jag ser ut som sju svåra år trots att jag somnade i soffan igår vid klockan 15 på eftermiddagen och sov till 20 på kvällen. Släpade mig upp, åt lite chips och kollade på Parlamentet, sen gick jag och la mig igen och sov som en sten tills i morse.
I fredags var jag väldigt bakis och väldigt trött men envisades ändå med att hälla i mig öl och åkte in till stan vid midnatt, var jättefull och stoppade en ljuslykta som jag gillade i väskan. Vad har jag lagt till med den fula vanan att förvandlas till en korp på fyllan? Plockat upp småpengar från marken har jag ju alltid gjort, men att börja tafsa på inredningen? På juldagen på Gamle Port vaknade jag ju upp dagen efter med en julgranskula i byxfickan. En julgranskula! Jag kan verkligen inte hålla tassarna borta från saker som glittrar, skamligt Sofia! Tog i alla fall en taxi i hem i hyfsad tid och lyckades göra en favorit i repris, somnade med kläderna på, IGEN.
I lördags var jag sjukt, sjukt bakis men lyckades ändå ta mig upp i tid, gick och köpte mina efterlängtade röda skor och ägnades sedan flera timmar åt att städa. Det är aldrig trevligt att städa, speciellt inte när det känns som om man ska kräkas varje gång man rör sig snabbare än i slow motion. Rent och fint blev det i alla fall, lyckades givetvis glömma bort att jag hängt ut mattor på balkongen och kom inte ihåg det förrän det ösregnat i sissådär en kvart.
Mötte upp Tina och Veronika vid femsnåret och gick och handlade massa gott käk, det blev kycklingfilé med fetaost och ris. Handlade även frukostmat för första gången på flera månader. Blir nästan rädd när jag öppnar kylen nu och möts av mer än en syltburk och pizzasallad, man skulle kunna tro att man gått in i fel lägenhet.
Tjejkvällen blev helt underbar, som alltid. Aldrig trivs jag så bra som med mina underbara flickor, god mat, gott vin och totalt oslagbart sällskap. Tror inte att det någonsin kan bli bättre än så. Snacka skit i timtal, gud vad jag har saknat det. Somnade inte förrän sex på morgonen (denna gången utan kläder). Tack mina hjärtan, tack för att ni finns!
Så vitt jag vet är jag fortfarande legitimerad flickvän, och det hela fyra dygn senare! Det kan jag absolut vänja mig vid. En del människor är helt enkelt inte gjorda för att vara ensamma. Jag trivs inte med att vara fri och att känna mig tvungen att ge dräggen på krogen en chans. Jag uppskattar inte krogragg, kan inte för mitt liv acceptera att någon pressar sig mot mitt arsle på dansgolvet, flyger som en pil därifrån hur snygg eller trevlig rövtryckaren än må vara. Jag orkar inte med att stå och pluta sexig med munnen mot någon främling som söker ögonkontakt, jag vill betala för mina egna jävla drinkar och jag slutade med att hångla upp främlingar samt one-night-stands när jag var femton.
Nej, någon "Sex and the city"-brud lär jag aldrig bli. Har ju definitivt ingen potential att lyckas bli en skicklig hemmafru heller direkt. Får satsa på att bli ett trevligt mellanting, hör inte vanligheterna då jag oftast pendlar mellan ytterligheter men det ultimata är ändå vilda partykvällar då man dricker redbull-vodka och stapplar hem med klackskorna i ena näven i gryningen men ha en varm, mysig herre att krypa ner bredvid när man kommer hem. Det är tråkigt att vara singel, det är tråkigt att sova med enda sällskapet i form av en gosedjurshund samt isbjörn, det är fruktansvärt inte ha någon att klänga på och snora ner tröjan på när man lipar och det är till och med tråkigt att inte ha någon att bråka med om fjärrkontrollen.
Raised Fist spelar ikväll på Sticky, var helt överlycklig över detta faktum. Men nu börjar Mathias vela och säger sig vilja ha en lugn hemmakväll. Vad fan? Jag är så mör av tre dagars supande i rad att jag ser ut som en korsning mellan människa och tvättbjörn med tanke på de svarta ringarna under ögonen men att missa Raised Fist? Tror inte att jag kan fortsätta leva efter en sådan förlust. Projekt "övertala Mathias" sätts nu igång, det lär bli grymt svårt som alltid men till ett visst pris kan vi alla köpas. Får locka med gratis öl eller nåt. Borde göra susen! Önska mig lycka till gott folk!
Grymt tacksam över alla härliga kommentarer på mina bloggar, vet att dagens inlägg inte var mycket att ha men återkommer i morgon med nya friska tag, är idag för alkoholskadad för att tänka klart. Favoritkommentaren hittills måste vara "Roligt att hitta en tjej som är lika fucked up som jag"! För det är jag mina damer och herrar, jag är rysligt fucked up och ganska stolt över den egenskapen. Avslutar med en låttext som verkar vara skriven direkt till mig:) Kram till er allihop!
Istället för att lägga in låttexten lägger jag in musiken i nästa inlägg. Fan vad käckt det är med dessa nymodigheter!
"Blott en gummibull, raring" av Sofia Quick 12 mars 2007.
Gode gud, ännu en helgalen helg. Jag ser ut som sju svåra år trots att jag somnade i soffan igår vid klockan 15 på eftermiddagen och sov till 20 på kvällen. Släpade mig upp, åt lite chips och kollade på Parlamentet, sen gick jag och la mig igen och sov som en sten tills i morse.
I fredags var jag väldigt bakis och väldigt trött men envisades ändå med att hälla i mig öl och åkte in till stan vid midnatt, var jättefull och stoppade en ljuslykta som jag gillade i väskan. Vad har jag lagt till med den fula vanan att förvandlas till en korp på fyllan? Plockat upp småpengar från marken har jag ju alltid gjort, men att börja tafsa på inredningen? På juldagen på Gamle Port vaknade jag ju upp dagen efter med en julgranskula i byxfickan. En julgranskula! Jag kan verkligen inte hålla tassarna borta från saker som glittrar, skamligt Sofia! Tog i alla fall en taxi i hem i hyfsad tid och lyckades göra en favorit i repris, somnade med kläderna på, IGEN.
I lördags var jag sjukt, sjukt bakis men lyckades ändå ta mig upp i tid, gick och köpte mina efterlängtade röda skor och ägnades sedan flera timmar åt att städa. Det är aldrig trevligt att städa, speciellt inte när det känns som om man ska kräkas varje gång man rör sig snabbare än i slow motion. Rent och fint blev det i alla fall, lyckades givetvis glömma bort att jag hängt ut mattor på balkongen och kom inte ihåg det förrän det ösregnat i sissådär en kvart.
Mötte upp Tina och Veronika vid femsnåret och gick och handlade massa gott käk, det blev kycklingfilé med fetaost och ris. Handlade även frukostmat för första gången på flera månader. Blir nästan rädd när jag öppnar kylen nu och möts av mer än en syltburk och pizzasallad, man skulle kunna tro att man gått in i fel lägenhet.
Tjejkvällen blev helt underbar, som alltid. Aldrig trivs jag så bra som med mina underbara flickor, god mat, gott vin och totalt oslagbart sällskap. Tror inte att det någonsin kan bli bättre än så. Snacka skit i timtal, gud vad jag har saknat det. Somnade inte förrän sex på morgonen (denna gången utan kläder). Tack mina hjärtan, tack för att ni finns!
Så vitt jag vet är jag fortfarande legitimerad flickvän, och det hela fyra dygn senare! Det kan jag absolut vänja mig vid. En del människor är helt enkelt inte gjorda för att vara ensamma. Jag trivs inte med att vara fri och att känna mig tvungen att ge dräggen på krogen en chans. Jag uppskattar inte krogragg, kan inte för mitt liv acceptera att någon pressar sig mot mitt arsle på dansgolvet, flyger som en pil därifrån hur snygg eller trevlig rövtryckaren än må vara. Jag orkar inte med att stå och pluta sexig med munnen mot någon främling som söker ögonkontakt, jag vill betala för mina egna jävla drinkar och jag slutade med att hångla upp främlingar samt one-night-stands när jag var femton.
Nej, någon "Sex and the city"-brud lär jag aldrig bli. Har ju definitivt ingen potential att lyckas bli en skicklig hemmafru heller direkt. Får satsa på att bli ett trevligt mellanting, hör inte vanligheterna då jag oftast pendlar mellan ytterligheter men det ultimata är ändå vilda partykvällar då man dricker redbull-vodka och stapplar hem med klackskorna i ena näven i gryningen men ha en varm, mysig herre att krypa ner bredvid när man kommer hem. Det är tråkigt att vara singel, det är tråkigt att sova med enda sällskapet i form av en gosedjurshund samt isbjörn, det är fruktansvärt inte ha någon att klänga på och snora ner tröjan på när man lipar och det är till och med tråkigt att inte ha någon att bråka med om fjärrkontrollen.
Raised Fist spelar ikväll på Sticky, var helt överlycklig över detta faktum. Men nu börjar Mathias vela och säger sig vilja ha en lugn hemmakväll. Vad fan? Jag är så mör av tre dagars supande i rad att jag ser ut som en korsning mellan människa och tvättbjörn med tanke på de svarta ringarna under ögonen men att missa Raised Fist? Tror inte att jag kan fortsätta leva efter en sådan förlust. Projekt "övertala Mathias" sätts nu igång, det lär bli grymt svårt som alltid men till ett visst pris kan vi alla köpas. Får locka med gratis öl eller nåt. Borde göra susen! Önska mig lycka till gott folk!
Grymt tacksam över alla härliga kommentarer på mina bloggar, vet att dagens inlägg inte var mycket att ha men återkommer i morgon med nya friska tag, är idag för alkoholskadad för att tänka klart. Favoritkommentaren hittills måste vara "Roligt att hitta en tjej som är lika fucked up som jag"! För det är jag mina damer och herrar, jag är rysligt fucked up och ganska stolt över den egenskapen. Avslutar med en låttext som verkar vara skriven direkt till mig:) Kram till er allihop!
Istället för att lägga in låttexten lägger jag in musiken i nästa inlägg. Fan vad käckt det är med dessa nymodigheter!
Aj som FAN!
Åh, nu är det verkligen synd om mig. Mikael brukar tycka att jag är lite gnällig men nu tycker till och med han att det är ruggigt synd om mig.
Gjorde en tabbe igår när jag satt helt fridfullt och tittade på teve. Jag har en piercing i tungan som har suttit där sedan jag var fjorton och det var så förbannat coolt med tungpiercing, nu har jag den mest för att den känns som en kroppsdel och det känns helt tomt i munnen så fort jag tar ut den.
Hur som helst så brukar folk med tungpiercing sitta och leka med dem i munnen hela tiden och jag är inget undantag, även om det mer beror på en ful vana än att jag vill visa upp hur tuff jag är som har en piercing som förr i tiden.
Just igår hade jag oturen att fastna med den översta kulan i staven i inte mindre än min tandställning i övre käken (har sagt flera år att det är ALLDELES för mycket metall i min käft). Och för er som inte har fastnat med en tungpiercing någon gång kan jag tala om att det är en förbannat obehaglig känsla och eftersom att tungan är en muskel så försöker man liksom omedvetet rycka sig loss- istället för att i lung och ro pilla loss skiten. I vanliga fall brukar också staven lossna, men inte igår. Den satt kvar fastkilad och stället slet jag av den lilla köttsträngen som sitter under tungan. Inte helt av förstås, då hade jag knappast suttit här nu och skrivit blogg.
Men HERREJÄVLAR vad jag tjöt och jösses vad blod det sprutade., aj, aj, aj. Mikael vågade knappt titta och servade mig med isbitar att lägga under tungan under kvällen.
Fick även ta en panodil för jävlar vad ont det gjorde, idag har jag tänkt låta bli- även om det är helt ofarligt för bebisen så känns det inte bra att äta tabletter. Det trodde jag fan aldrig att en före detta pillerknaprare som gjorde slut på två askar Ipren i månaden skulle säga.
I alla fall så var natten inte rolig för jag har vaknat av att det pulserar av smärta i tungjäveln, känner mig nästan lite febrig men det är betydligt bättre nu i alla fall.
Snart fyller min söta lillasyster år så jag antar att det är dags att bege mig hem till mor på obygden för att fira henne på något sätt. Måste dock hålla fast vid att fjorton är en vidrig ålder att fylla, en ålder som borde bli eliminerad från jordens yta. Minst 80% av allt hemskt i mitt liv hände när jag var fjorton. Men så är min syster betydigt smartare och på alla vis förståndigare än vad jag var, det ska jag se till om inte annat, hehe.
Jag saknar henne i alla fall! Förstår inte varför hon skulle få en ansikte som en ängel medan jag mer ser ut som en förvirrad ungälg.
Look how cute she is!
Gjorde en tabbe igår när jag satt helt fridfullt och tittade på teve. Jag har en piercing i tungan som har suttit där sedan jag var fjorton och det var så förbannat coolt med tungpiercing, nu har jag den mest för att den känns som en kroppsdel och det känns helt tomt i munnen så fort jag tar ut den.
Hur som helst så brukar folk med tungpiercing sitta och leka med dem i munnen hela tiden och jag är inget undantag, även om det mer beror på en ful vana än att jag vill visa upp hur tuff jag är som har en piercing som förr i tiden.
Just igår hade jag oturen att fastna med den översta kulan i staven i inte mindre än min tandställning i övre käken (har sagt flera år att det är ALLDELES för mycket metall i min käft). Och för er som inte har fastnat med en tungpiercing någon gång kan jag tala om att det är en förbannat obehaglig känsla och eftersom att tungan är en muskel så försöker man liksom omedvetet rycka sig loss- istället för att i lung och ro pilla loss skiten. I vanliga fall brukar också staven lossna, men inte igår. Den satt kvar fastkilad och stället slet jag av den lilla köttsträngen som sitter under tungan. Inte helt av förstås, då hade jag knappast suttit här nu och skrivit blogg.
Men HERREJÄVLAR vad jag tjöt och jösses vad blod det sprutade., aj, aj, aj. Mikael vågade knappt titta och servade mig med isbitar att lägga under tungan under kvällen.
Fick även ta en panodil för jävlar vad ont det gjorde, idag har jag tänkt låta bli- även om det är helt ofarligt för bebisen så känns det inte bra att äta tabletter. Det trodde jag fan aldrig att en före detta pillerknaprare som gjorde slut på två askar Ipren i månaden skulle säga.
I alla fall så var natten inte rolig för jag har vaknat av att det pulserar av smärta i tungjäveln, känner mig nästan lite febrig men det är betydligt bättre nu i alla fall.
Snart fyller min söta lillasyster år så jag antar att det är dags att bege mig hem till mor på obygden för att fira henne på något sätt. Måste dock hålla fast vid att fjorton är en vidrig ålder att fylla, en ålder som borde bli eliminerad från jordens yta. Minst 80% av allt hemskt i mitt liv hände när jag var fjorton. Men så är min syster betydigt smartare och på alla vis förståndigare än vad jag var, det ska jag se till om inte annat, hehe.
Jag saknar henne i alla fall! Förstår inte varför hon skulle få en ansikte som en ängel medan jag mer ser ut som en förvirrad ungälg.
Look how cute she is!
Bye, bye high heals:(
Snart dags att börja leta efter ett par vårskor, jag har ju faktiskt knappt ett enda par utan klack trots att jag samlat på mig EN HEL DEL skor i garderoben. Och jag har ingen lust att gå omkring med höga klackar nu när jag är gravid, dels för att jag är rädd för att ramla och mest för att mina höfter och rygg inte kommer att gilla det (jag är trots allt rätt rutinerad vid att gå med klack och risken att jag ramlar är nästintill obefintlig.
Så nu måste jag alltså satsa på några hemska låga skor. Till sommaren blir det inga problem för då kan man ju ha på sig några käcka ballerinor, eller loafers eller flipflop till och med, men till dess vill jag gärna ha skor som man kan ha strumpor i. Dels blir det kallt med öppna skor och sedan har såna skor som vi alla vet en tendens att lukta råttpung efter ett tag.
Så jag får nog satsa på någon slags sneaker för första gången sedan jag letade gympaskor i högstadiet eller något. Många av mina bekanta kör med Converse och dem är fina, men det är verkligen inte min stil. Skulle se helt jävla malanpassad ut i såna dojor även om jag försökte se lite cool ut sådär. Min stil är alldeles för flickaktig för såna helt, klart.
Skulle kunna tänka mig något sånt här som jag såg på dinsko.se:
Den är ganska söt ändå trots att det är en gympasko som jag som sagt inte har något för, men jag kan ändå se dem framför mig med vita leggings och någon söt tunika för bebismagen som förhoppningsvis börjar svälla ännu mer snart. Eller en helt vanlig tygsko helt enkelt, utan mönster, typ någon sån där seglarsko trots att det känns väldigt överklass. Har sett ett par knallrosa tygskor på Scorett också tror jag, tåls att tänkas på.
Det är tur att man inte är så vansinnigt mån om sin sex-appeal när man har en bulle i ugnen- det känns liksom inte så viktigt längre. Men det misstänker jag att ni redan förstått när jag avslöjat redan innan att jag letar efter sköna zigenarkjolar som jag ska mysa med till sommaren.
Så nu måste jag alltså satsa på några hemska låga skor. Till sommaren blir det inga problem för då kan man ju ha på sig några käcka ballerinor, eller loafers eller flipflop till och med, men till dess vill jag gärna ha skor som man kan ha strumpor i. Dels blir det kallt med öppna skor och sedan har såna skor som vi alla vet en tendens att lukta råttpung efter ett tag.
Så jag får nog satsa på någon slags sneaker för första gången sedan jag letade gympaskor i högstadiet eller något. Många av mina bekanta kör med Converse och dem är fina, men det är verkligen inte min stil. Skulle se helt jävla malanpassad ut i såna dojor även om jag försökte se lite cool ut sådär. Min stil är alldeles för flickaktig för såna helt, klart.
Skulle kunna tänka mig något sånt här som jag såg på dinsko.se:
Den är ganska söt ändå trots att det är en gympasko som jag som sagt inte har något för, men jag kan ändå se dem framför mig med vita leggings och någon söt tunika för bebismagen som förhoppningsvis börjar svälla ännu mer snart. Eller en helt vanlig tygsko helt enkelt, utan mönster, typ någon sån där seglarsko trots att det känns väldigt överklass. Har sett ett par knallrosa tygskor på Scorett också tror jag, tåls att tänkas på.
Det är tur att man inte är så vansinnigt mån om sin sex-appeal när man har en bulle i ugnen- det känns liksom inte så viktigt längre. Men det misstänker jag att ni redan förstått när jag avslöjat redan innan att jag letar efter sköna zigenarkjolar som jag ska mysa med till sommaren.
BEBISTRÖJORNA ÄR HÄR!
Här får ni se hur fina dem är, orkade dock bara fota den ena. Köpte en brun också, för er som är intresserade.
Gravid i 100 dagar
Nu har jag faktiskt varit gravid i 100 dagar, 101 för att vara exakt. Kan meddela att det är ganska lång tid och även om den är ljuvlig så är det rätt jobbigt också, hehe.
Värst är väl egentligen hormonerna och mitt blodtryck. VARENDA gång jag står i kö nu slutar det med att jag får sätta mig på golvet på huk och stoppa huvudet mellan benen som något jävlA missfoster, men hellre det än att svimma. Ibland får jag till och med sätta mig som ett fån i duschen.
Men vill man ha bebbe så får man lida pin. Orkar inte gnälla mer nu för mina BEBIS-tröjor kom just med posten, JIPPIE! Lägger snart in en bild.
Dop för lille Vincent
Såja, nu kanske jag äntligen ska få lite bloggtid igen när herrn börjat jobba. Gött.
Igår var vi på dop för Vincent, Mikaels brorson och för all del min gamle, kära vän Mathias och lägenhetspartner Josses lilla son- vilket också innebär att han kommer bli jämnårig kusin till vår lill* bebis när den äntligen ploppar ut. Det roliga är att det kommer att hinnas födas två till små kusin eftersom att både Mikaels syster och brors tjej också är gravida, så det blir FYRA nya barnbarn 2008 för svärmor och svärfar.
En sak som är tröttsam är att jag känner hur många som helst som ska få barn i år och ALLA har beräknad födsel innan mig. Så när vår bebbe äntligen kommer ut så kommer jag ha tvingats längta ihjäl mig efter att ha sett typ en miljon nya små bebisar.
Hur som helst, dopet i alla fall. Det var i Skene kyrka vilket innebär en bra bit att åka, jag får lite rysningar i kroppen när jag befinner mig i den kommunen eftersom att det var där jag gick gymnasiet, och gymnasiet är ju ingen rolig historia.
Mikael var gudfar och fick därför sitta längst fram hela tiden, hehe. Han är väl inte direkt typen som njuter av att stå framför folk så jag tyckte lite synd om honom, men gudföräldrarna behövde i alla fall bara stå där och slapp obehaliga saker som att tända ljus och annat. Vincent var så duktig så och skrek inte ens när prästen bar honom; vilket jag hade gjort. Sen var det väldigt många psalmer som skulle sjungas och Mikaels andra brorson Sebbe blev ganska rastlös, så han roade sig med att läsa högt ur psalmboken på en tvåårings vis, terrorisera sin far och dra upp min kjol. Det gjorde ingenting eftersom att jag ändå hade mina sexiga mamma-strumpbyxor som går upp till bröstkorgen ungefär.
Sedan var det fika och smörgåstårta i en bygdegård i närheten, herreJÄVLAR vilken smarrig smörgåstårta, jag åt två portioner och hade gärna ätit tio till om det inte var för att jag inte orkade förflytta mitt feta arsle från långbordet. Fick lite tillfälle att spana in söta Vincent, han är så söt att jag bara vill grina och ta med honom hem i handväskan, Mikaels syster föreslog att det var hormoner och hon har nog rätt.
Här kommer lite bilder, det var något konstigt med ljuset i kyrkan så inte bara jag misslyckades med att ta kort, och resten av korten är väl lite sådär "mingelkort" eftersom att ingen tittar i kameran.
Bild från kyrkan där man knappt ser ett skit men man kan i alla fall uppfatta gestalter, sedan en bild på Sebbe som leker med en fin kopp, här ser vi Vincent med mamma Josse, Vincent med svärmor och sist öppning av doppresenter (även här svek kameran mig).
Igår var vi på dop för Vincent, Mikaels brorson och för all del min gamle, kära vän Mathias och lägenhetspartner Josses lilla son- vilket också innebär att han kommer bli jämnårig kusin till vår lill* bebis när den äntligen ploppar ut. Det roliga är att det kommer att hinnas födas två till små kusin eftersom att både Mikaels syster och brors tjej också är gravida, så det blir FYRA nya barnbarn 2008 för svärmor och svärfar.
En sak som är tröttsam är att jag känner hur många som helst som ska få barn i år och ALLA har beräknad födsel innan mig. Så när vår bebbe äntligen kommer ut så kommer jag ha tvingats längta ihjäl mig efter att ha sett typ en miljon nya små bebisar.
Hur som helst, dopet i alla fall. Det var i Skene kyrka vilket innebär en bra bit att åka, jag får lite rysningar i kroppen när jag befinner mig i den kommunen eftersom att det var där jag gick gymnasiet, och gymnasiet är ju ingen rolig historia.
Mikael var gudfar och fick därför sitta längst fram hela tiden, hehe. Han är väl inte direkt typen som njuter av att stå framför folk så jag tyckte lite synd om honom, men gudföräldrarna behövde i alla fall bara stå där och slapp obehaliga saker som att tända ljus och annat. Vincent var så duktig så och skrek inte ens när prästen bar honom; vilket jag hade gjort. Sen var det väldigt många psalmer som skulle sjungas och Mikaels andra brorson Sebbe blev ganska rastlös, så han roade sig med att läsa högt ur psalmboken på en tvåårings vis, terrorisera sin far och dra upp min kjol. Det gjorde ingenting eftersom att jag ändå hade mina sexiga mamma-strumpbyxor som går upp till bröstkorgen ungefär.
Sedan var det fika och smörgåstårta i en bygdegård i närheten, herreJÄVLAR vilken smarrig smörgåstårta, jag åt två portioner och hade gärna ätit tio till om det inte var för att jag inte orkade förflytta mitt feta arsle från långbordet. Fick lite tillfälle att spana in söta Vincent, han är så söt att jag bara vill grina och ta med honom hem i handväskan, Mikaels syster föreslog att det var hormoner och hon har nog rätt.
Här kommer lite bilder, det var något konstigt med ljuset i kyrkan så inte bara jag misslyckades med att ta kort, och resten av korten är väl lite sådär "mingelkort" eftersom att ingen tittar i kameran.
Bild från kyrkan där man knappt ser ett skit men man kan i alla fall uppfatta gestalter, sedan en bild på Sebbe som leker med en fin kopp, här ser vi Vincent med mamma Josse, Vincent med svärmor och sist öppning av doppresenter (även här svek kameran mig).
Marknaden
Här har man äntligen släpat med sig Mikael till Kvibergs marknad och vilket jävla fiasko!
I vanliga fall brukar det vara åtminstone fem-tio stånd som säljer DVD-filmer och dubbelt så många som säljer en massa smink men icke. Hittade film på ett enda ställe och dem var på ARABISKA. En helt meningslös resa med andra ord. Jag fick köpt en mascara i alla fall och ett knallrosa linne (dock inte på marknaden utan på Gina Tricot på väg hem, hehe).
Det har varit lite av en shoppinghelg hittills. Igår var vi i stan och handlade lite grann, vi ska på dop för en söt liten Vincent i morgon och då vill man ju se lite piffig ut. Det tog väldigt, väldigt lång tid innan jag till slut hittade något käckt att ta på mig, jag VÄGRAR verkligen lägga pengar på något som jag kanske inte kan ha om någon månad eller två, så det blir liksom att satsa på tältplaggen.
Mikael fick köpt en massa grejer och snäll som han är köpte han en jättefin grå mammaklänning till sin stackars arbetslösa flickvän, det är ju SÅ dyrt. Köpte en liten gulgrön bebisoverall i plysch också eftersom att den var på halva priset och ruggigt söt.
Mycket mer har inte hänt. Jag lagad lax för första gången i mitt liv härromdagen, det blev smarrigt men nu inbillar jag mig att det stinker fisk överallt så det var fan inte värt det. Vi är verkligen inte någon fiskfamilj.
Dop i morgon som sagt, ska bli trevligt. Har inte besökt något på hundra år så jag har inte den blekast vad som händer, det ska bli kul att se hur stor Vincent blivit och sedan blir det tydligen smörgåstårta vilket låter jävligt smarrigt.
Här ser ni från vänster: Laxwok, söta overallen, min feta mage i mystiskt ljus och fina mammaklänningen.
I vanliga fall brukar det vara åtminstone fem-tio stånd som säljer DVD-filmer och dubbelt så många som säljer en massa smink men icke. Hittade film på ett enda ställe och dem var på ARABISKA. En helt meningslös resa med andra ord. Jag fick köpt en mascara i alla fall och ett knallrosa linne (dock inte på marknaden utan på Gina Tricot på väg hem, hehe).
Det har varit lite av en shoppinghelg hittills. Igår var vi i stan och handlade lite grann, vi ska på dop för en söt liten Vincent i morgon och då vill man ju se lite piffig ut. Det tog väldigt, väldigt lång tid innan jag till slut hittade något käckt att ta på mig, jag VÄGRAR verkligen lägga pengar på något som jag kanske inte kan ha om någon månad eller två, så det blir liksom att satsa på tältplaggen.
Mikael fick köpt en massa grejer och snäll som han är köpte han en jättefin grå mammaklänning till sin stackars arbetslösa flickvän, det är ju SÅ dyrt. Köpte en liten gulgrön bebisoverall i plysch också eftersom att den var på halva priset och ruggigt söt.
Mycket mer har inte hänt. Jag lagad lax för första gången i mitt liv härromdagen, det blev smarrigt men nu inbillar jag mig att det stinker fisk överallt så det var fan inte värt det. Vi är verkligen inte någon fiskfamilj.
Dop i morgon som sagt, ska bli trevligt. Har inte besökt något på hundra år så jag har inte den blekast vad som händer, det ska bli kul att se hur stor Vincent blivit och sedan blir det tydligen smörgåstårta vilket låter jävligt smarrigt.
Här ser ni från vänster: Laxwok, söta overallen, min feta mage i mystiskt ljus och fina mammaklänningen.
Vecka 15
PREGNANT-NEWS OF THE WEEK:
Vecka 15
Ditt förstorade hjärta har nu en 20 % högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig och barnet. Runt vecka 15 kan man utföra fostervattensprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar, som Downs syndrom.
Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.
Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska. 
Sleepyhead
Man ska ju liksom bli pigg eller åtminstone PIGGARE såhär i mitten av graviditeten men jag tycker fan inte att jag är det minsta pigg. Fast, det kan ju också vara så att jag förväxlar trötthet med lathet. I dag gick jag upp vid nio, satte mig i soffan och babblade med Mikael och inte förrän kvart över tio orkade jag resa på mig och göra ett glas O´boy och några mackor. Hmm.
Igår tog vi en lååång promenad i det fina vädret, det skulle verkligen ha väckt rejäla sommarkänslor om det inte vore för att det blåste en nordpolsvind hela tiden. Vi utforskade området lite och upptäckte både en fiskaffär och en ungdomsmottagning som vi inte hade den blekaste aning fanns i vårt område. Vi är nog för vana vid att komma från landet där det inte finns ett skit tror jag.
Sedan sov jag typ tre timmar mitt på dagen som en stock, det hör verkligen inte till vanligheterna. Är nog fortfarande trött efter pärsen med vovvarna i tisdags.
Det gick bra med hundpassningen härromdagen, trots att jag var helt livrädd när jag skulle gå ut med dem och kissa. Givetvis så var det andra hundar överallt som Ceasar ville attackera, precis som om det inte räckte med att han försökte flyga på varenda jävla skata på gräsmattan. Träffade även ännu en idiot till hundägare, det verkar som att dem flesta hundägare som har små knähundar har fått hjärnan i julklapp, ska förklara varför en annan gång.
Farmor var där hela dagen också och bjöd mig på bullar och frukt. Hon skalade till och med min apelsin, snacka om lyx (hon skalade den med en kniv UTAN att det blev massa kladdiga slamsor, DET är imponerande).
Vi hade trevligt hur som helst. Pappa var på sjukhuset i nio timmar, och var ändå ett vrak när han kom hem efter narkosen och spydde som en katt, så jag tog bussen hem. Var inte så sugen på att ha honom som chaufför i det tillståndet.
Nej, nu ska jag fortsätta läsa i kokböcker, mitt nya fritidsintresse. En dröm för en gravidkvinna. En bild på Selma ska ni få också.
Igår tog vi en lååång promenad i det fina vädret, det skulle verkligen ha väckt rejäla sommarkänslor om det inte vore för att det blåste en nordpolsvind hela tiden. Vi utforskade området lite och upptäckte både en fiskaffär och en ungdomsmottagning som vi inte hade den blekaste aning fanns i vårt område. Vi är nog för vana vid att komma från landet där det inte finns ett skit tror jag.
Sedan sov jag typ tre timmar mitt på dagen som en stock, det hör verkligen inte till vanligheterna. Är nog fortfarande trött efter pärsen med vovvarna i tisdags.
Det gick bra med hundpassningen härromdagen, trots att jag var helt livrädd när jag skulle gå ut med dem och kissa. Givetvis så var det andra hundar överallt som Ceasar ville attackera, precis som om det inte räckte med att han försökte flyga på varenda jävla skata på gräsmattan. Träffade även ännu en idiot till hundägare, det verkar som att dem flesta hundägare som har små knähundar har fått hjärnan i julklapp, ska förklara varför en annan gång.
Farmor var där hela dagen också och bjöd mig på bullar och frukt. Hon skalade till och med min apelsin, snacka om lyx (hon skalade den med en kniv UTAN att det blev massa kladdiga slamsor, DET är imponerande).
Vi hade trevligt hur som helst. Pappa var på sjukhuset i nio timmar, och var ändå ett vrak när han kom hem efter narkosen och spydde som en katt, så jag tog bussen hem. Var inte så sugen på att ha honom som chaufför i det tillståndet.
Nej, nu ska jag fortsätta läsa i kokböcker, mitt nya fritidsintresse. En dröm för en gravidkvinna. En bild på Selma ska ni få också.
Magen vecka 14
Ursäkta icke-bloggandet men min käre pojkvän har varit sjukskriven och däremed är datorn upptagen som ni vet.
Så nu får ni bara en bild på magen, äntligen börjar den riktiga bebismagen och inte bara gas synas.
Ursäktar er känsliga tittare för min fetbleka arm.
Så nu får ni bara en bild på magen, äntligen börjar den riktiga bebismagen och inte bara gas synas.
Ursäktar er känsliga tittare för min fetbleka arm.
En fånig krysslista
Snart kommer farmor med bullar och annat trevligt för att sällskapa stackars mig, tills dess så lägger jag in en lista.
(x) ätit kokosnöt
( ) färgat håret grönt
( ) varit svartrockare (Däremot har jag ju lyssnat på det).
(x) varit kär i en kille
( ) varit kär i en tjej
(x) klippt håret på nån
( ) låtsas vara bög
( ) varit i japan
(x) varit i bulgarien
(x) köpt godis för 100kr
(x) känt mig riktigt snygg
(x) sjungit tills jag tappat rösten
(x) snattat
(x) gråtit till sömns
( ) haft en hamster och en katt
( ) varit ihop med en tjej
(x) hånglat med en tjej
(x) hånglat med två killar
(x) glömt borsta tänderna
(x) fått utbrott i skolan
(x) sagt jag hatar dig till en förälder
(x) önskat att jag var död
(x) dansat
(x) gjort egen musik
( ) haft sönder två mobiler
(x) varit 18år
( ) sminkat mig ofrivilligt
(x) sett håkan hellström live (Jag tror att han spelat någon gång på Göteborgskalaset).
(x) haft självmordstankar
(x) undrat varför jag lever
(x) haft en riktigt hemsk sommar
( ) råkat ut för någon olycka
(x) är allergisk mot något (Insektsbett och pencillin).
( ) älskar att ta sprutor
( ) vill ha en fairy-barbie docka
(x) varit full
(x) varit på en riktig fyllefest (börjar bli ett tag sen)
(x) läst över 20 böcker på 1år (Betydligt mer än så, har nog läst 200 i alla fall)
(x) tänder på killmuskler
( ) rädd för att bli smal
(x) haft mens
(x) rökt
( ) sett någon dö
(x) sett något husdjur dö (Min lilla vädurskaninis)
( ) vill bli sångerska
( ) kommer bli advokat/åklagare
(x) kallat någon bitch
(x) ser fram emot julafton (Kommer ju bli grymt skoj med lilla bebisen!)
(x) kollat på en film från 18 år
(x) hyser ett viss agg mot killar
(x) varit ledsen i flera månader
( ) sett konsert med klassen
( ) åkt rakt ner på slalomskidor och slagit i stängsel
(x) hatar vintern
(x) vägt över 50 kg (Ha!)
(x) åkt berg och dalbana
(x) kräkts i soffan
(x) undrat hur mamma mår
( ) sjungit helt felfritt
(x) känt mig fulast i världen
(x) någon kallat mig riktigt snygg
( ) glömt mammas födelsedag (Men pappas, skamligt!)
(x) skickat över 40sms på en dag
( ) skrivit ca 150 inlägg idag här
(x) ägt en tv
(x) piercat mig
(x) känt mig perfekt
( ) ägt en palestinasjal
( ) färgat håret i mer än 4 färger
(x) varit lucia
(x) varit tomte
(x) ljugit
(x) slutat älska någon
(/) varit beroende av droger
(x) varit beroende av person/er
(x) varit "nästan" fjortis (Vadå nästan?).
( ) gillat paris hilton
(x) läst massa nummer av frida
(x) trott på Gud, magiska saker, mirakel (har tidvis försökt)
( ) varit häxa
( ) ätit snö med mask i
(x) petat i någons näsa
( ) brukar ha låten "stars are blind" i huvet
(x) skrivit en lista
GALNA HUNDAR!!!
Tänkte bara lägga upp en bild där mina ludna små vänner är som allra charmigast!
Rapport från far
Nu är jag alltså och passar mina blodtörstiga hundar, tidigt utav helvete fick jag gå upp också. Klockan 5 i morse ringde klockan vilket är alldeles för tidigt för en arbetslös kvinna som jag. Mikael tyckte dock att det var kul att jag inte fick någon sovmorgon idag- den räven.
Ceasar och Selma blev helt galna när jag kom som vanligt. Man lär sig rätt snabbt när man umgås med hundar storlek XL att det bästa man kan göra är att luta sig mot ytterdörren när man kommer in, för annars åker man i backen direkt. Sedan fick dem varsin renpinne (JA, det heter renpinnar) att tugga på och sedan var dem tysta och relativt nöjda. Nu ligger dem faktiskt ner och sover räv båda två, lovely. Det är så skönt när dem är stilla och inte buffar bort mina armar från tagentbordet när jag försöker skriva att jag inte vågar kila in i köket och göra en macka, för då vaknar dem direkt,
Jag håller på att övertala Mikael att vi ska skaffa hund sen när vi köper hus, och jag har lyckats få honom att säga ja på fyllan så jag beräknar det hela som klart. Är sugen på en liten Jack Russell, det verkar bekvämt och bra trots att småhundar egentligen inte är min grej. Men just denna rasen är inte alls lika fjolliga som de flesta knähundar.
Nej, nu ska jag fortsätta snoka runt lite bland pappas filer, hehe.
Ung mamma?
Tycker att det är rätt underligt hur man definerar "unga" föräldrar nu för tiden.
Jag är tjugo år gammal, kommer att fylla tjugoett strax efter att bebis ploppat ut och Mikael är bara ett par månader äldre än jag. Hur jag än vänder och vrider på det så förstår jag inte varför folk skulle tycka att vi är så vansinnigt unga? Herregud, fick man barn först vid tjugoettårs ålder så sågs man väl som en jävla rugguggla förr i tiden.
Det är väl klart att vi anses vara unga föräldrar om man jämför när de flesta väljer att yngla av sig nu för tiden, jag tror att snittet ligger på 28 på landsbygden och 31 i storstan. Inget fel alls med att vänta med att skaffa barn men jag tycker ändå att det är väl snarare dem som är gamla än vi som är unga?:S
Tanken på att skaffa första ungen när man är trettio bast känns för min del helt befängd. Jag förstår alla argument med att folk vill hinna festa/resa/knulla runt ett par år innan man stadgar sig men jag kan inte låta bli att undra hur kul det kan vara att fjolla runt på krogen helg in och helg ut TOLV ÅR efter att man blev myndig och fick komma in första gången.
Däremot förstår jag såna som har planer på en framgångsrik karriär och väljer att plugga en massa år för att sedan börja dra in en massa mysiga pengar. Vi har det gott ställt, kan köpa en hel del utan att behöva vända på varje krona (mycket tack vare att vi är två snåla jävlar som är kapabla till att spara pengar). Men det är klart att man hade ju inte tackat nej till att ha ÄNNU mer pengar, men för min del känns det rätt obetydligt att kunna köpa en massa flashiga prylar. Jag tror inte att vår bebis kommer att bry sig vilket märke hans barnvagn har faktiskt.
Sedan var det ju det här med mognaden också, jag kan ju inte sticka under stol med att det känns helt bisarrt att tänka sig att vissa bekanta skulle skaffa barn redan för vad fan, en del tjugoåringar tvättar ju inte ens sin egen smutstvätt själv. Men dessvärre gäller det ju tjugofemåringar också, och en del blir ju aldrig vuxna på riktigt.
Jag kan säga utan det minsta tvivel att jag (och Mikael med för den delen) inte för ett ögonblick oroar oss för att vi inte ska vara kapabla nog att ta hand om vårt lilla knyte. Jag flyttade hemifrån och har klarat mig själv en massa herrans år och Mikael har ju till och med jobbat heltid och dragit in pengar sedan han var en pluttig sextonåring. Det finns ingenting i vår mognadsprocess som jag kan fundera ut skulle vara sämre än någon trettioårings.
Sedan får man givetvis mer livserfarenhet hur äldre man är, men det praktiska har vi på vår sida och den känslomässiga biten var grejad för många år sedan.
Så nej, jag förstår inte varför jag skulle anses vara en ung mamma. Om min barnmorska skulle föreslå att skicka iväg mig på en "ungmamma"-grupp så skulle jag verkligen ta det som en förolämpning. Jag behöver inget extra stöd för att jag inte är trettio, och jag har verkligen inget behov av att ventilera tankar med jämngamla.
Vi skaffade barn för att vi ville, för att vi var mogna och för att vi visste att tiden var inne, det är mer än vad många äldre par gör.
Måste förresten få tillägga världens sötaste kommentar, Mikael kommer säkert bli skitsur för att jag skriver det här, känner man inte honom så kan det nämligen låta jävligt sliskigt, men det var det inte.
Det visades klipp från kommande avsnitt av "Two and a half men" där Charlie har fyrkant med tre snygga brudar och gravidgrinig som jag är kunde jag inte låta bli att kläcka "Ja, det där hade väl inte du tyckte var fel va! Gangbang med dem heta brudarna!". Och då svarar min älskade herre att nej, han sitter hellre hemma med mig och byter blöjor på vårt kommande barn.
Ja, somliga har tur och äntligen är jag en av dem:).
Jag är tjugo år gammal, kommer att fylla tjugoett strax efter att bebis ploppat ut och Mikael är bara ett par månader äldre än jag. Hur jag än vänder och vrider på det så förstår jag inte varför folk skulle tycka att vi är så vansinnigt unga? Herregud, fick man barn först vid tjugoettårs ålder så sågs man väl som en jävla rugguggla förr i tiden.
Det är väl klart att vi anses vara unga föräldrar om man jämför när de flesta väljer att yngla av sig nu för tiden, jag tror att snittet ligger på 28 på landsbygden och 31 i storstan. Inget fel alls med att vänta med att skaffa barn men jag tycker ändå att det är väl snarare dem som är gamla än vi som är unga?:S
Tanken på att skaffa första ungen när man är trettio bast känns för min del helt befängd. Jag förstår alla argument med att folk vill hinna festa/resa/knulla runt ett par år innan man stadgar sig men jag kan inte låta bli att undra hur kul det kan vara att fjolla runt på krogen helg in och helg ut TOLV ÅR efter att man blev myndig och fick komma in första gången.
Däremot förstår jag såna som har planer på en framgångsrik karriär och väljer att plugga en massa år för att sedan börja dra in en massa mysiga pengar. Vi har det gott ställt, kan köpa en hel del utan att behöva vända på varje krona (mycket tack vare att vi är två snåla jävlar som är kapabla till att spara pengar). Men det är klart att man hade ju inte tackat nej till att ha ÄNNU mer pengar, men för min del känns det rätt obetydligt att kunna köpa en massa flashiga prylar. Jag tror inte att vår bebis kommer att bry sig vilket märke hans barnvagn har faktiskt.
Sedan var det ju det här med mognaden också, jag kan ju inte sticka under stol med att det känns helt bisarrt att tänka sig att vissa bekanta skulle skaffa barn redan för vad fan, en del tjugoåringar tvättar ju inte ens sin egen smutstvätt själv. Men dessvärre gäller det ju tjugofemåringar också, och en del blir ju aldrig vuxna på riktigt.
Jag kan säga utan det minsta tvivel att jag (och Mikael med för den delen) inte för ett ögonblick oroar oss för att vi inte ska vara kapabla nog att ta hand om vårt lilla knyte. Jag flyttade hemifrån och har klarat mig själv en massa herrans år och Mikael har ju till och med jobbat heltid och dragit in pengar sedan han var en pluttig sextonåring. Det finns ingenting i vår mognadsprocess som jag kan fundera ut skulle vara sämre än någon trettioårings.
Sedan får man givetvis mer livserfarenhet hur äldre man är, men det praktiska har vi på vår sida och den känslomässiga biten var grejad för många år sedan.
Så nej, jag förstår inte varför jag skulle anses vara en ung mamma. Om min barnmorska skulle föreslå att skicka iväg mig på en "ungmamma"-grupp så skulle jag verkligen ta det som en förolämpning. Jag behöver inget extra stöd för att jag inte är trettio, och jag har verkligen inget behov av att ventilera tankar med jämngamla.
Vi skaffade barn för att vi ville, för att vi var mogna och för att vi visste att tiden var inne, det är mer än vad många äldre par gör.
Måste förresten få tillägga världens sötaste kommentar, Mikael kommer säkert bli skitsur för att jag skriver det här, känner man inte honom så kan det nämligen låta jävligt sliskigt, men det var det inte.
Det visades klipp från kommande avsnitt av "Two and a half men" där Charlie har fyrkant med tre snygga brudar och gravidgrinig som jag är kunde jag inte låta bli att kläcka "Ja, det där hade väl inte du tyckte var fel va! Gangbang med dem heta brudarna!". Och då svarar min älskade herre att nej, han sitter hellre hemma med mig och byter blöjor på vårt kommande barn.
Ja, somliga har tur och äntligen är jag en av dem:).
Bebiströja beställd!
Jag kunde faktiskt inte låta bli att beställa två.
Eftersom att ALLA har svart eller vit så slog jag till med en brun och en gammelrosa i två olika storlekar, jag vet ju trots allt inte än om jag får en pyttemage som min mor eller en gigantisk mage som de flesta andra.
Release the hounds!
Ja just det ja, det står hundpassning på schemat antingen i dag eller i morgon.
Mina galna hundar har nämligen dragit omkull min far så våldsamt att han brutit av handleden så det är operation som gäller och jag är den lyckliga utvalda som ska dit och passa hundmonstren under tiden.
Det ska bli jättemysigt att brottas lite med dem, men jag är jävligt skraj för att gå ut med dem nu när jag har bebben i magen, det är ju inte några små eller uppfostrade hundar vi har att göra med direkt. Så jag är egentligen rätt livrädd för att dem ska slita omkull mig nu, speciellt om det regnar och är halt.
Nej det är vid såna här tillfällen som en hundmänniska som jag önskar att vi hade haft några ulliga, folkskygga kattungar i stället. Kattungar behöver man aldrig glida efter på gräsmattan och man riskerar inte att bli knuffad i magen av världens största tassar heller för den delen. Pust.
Mina galna hundar har nämligen dragit omkull min far så våldsamt att han brutit av handleden så det är operation som gäller och jag är den lyckliga utvalda som ska dit och passa hundmonstren under tiden.
Det ska bli jättemysigt att brottas lite med dem, men jag är jävligt skraj för att gå ut med dem nu när jag har bebben i magen, det är ju inte några små eller uppfostrade hundar vi har att göra med direkt. Så jag är egentligen rätt livrädd för att dem ska slita omkull mig nu, speciellt om det regnar och är halt.
Nej det är vid såna här tillfällen som en hundmänniska som jag önskar att vi hade haft några ulliga, folkskygga kattungar i stället. Kattungar behöver man aldrig glida efter på gräsmattan och man riskerar inte att bli knuffad i magen av världens största tassar heller för den delen. Pust.
Mitt kära, kära hår...
Ja så var det nu detta med håret ja. Jag tycker ändå att jag tagit hela hårchocken ganska bra ändå, trots att jag bara vill skrika rätt ut när jag får den där kittliga jävla luggen som är helt omöjlig att lägga bakom örat i ansiktet.
Vi var ju och klippte oss hos frisörskoleelever på ett gymnasium nere i stan och jag blev ju genast lite orolig när det visar sig att hon som ska klippa mig är typ tre år yngre än jag och helt darrig.
Men hon var duktig, det ska inte stickas under stol med. Mitt hår var ju en jävla utmaning om man säger så. Men som sagt så frågade hon om jag ville behålla längden vilket jag ville så hon visade hur mkt hon skulle toppa på dem långa partierna, det var sissådär en centimeter vilket ju inte är något så jag gav klartecken och sa att hon gärna fick klippa upp överhåret rejält så att det skulle se lite fluffigare ut.
2, 5 timme senare var jag klar och kände mig rätt nöjd när jag begav mig hemåt, trots att luggen redan då drev mig till vansinne. Det vill säga, enda tills jag kom hem och skulle sätta upp en toffs för att få bort den jävla kaluffsen ur ansiktet och märkte att jag har kvar kanske 15% av mitt hår. Det är fan så jävla lite hår kvar nu att jag hade kunnat sätta upp det med en liten fjollig klämma.
Härromdagen fick jag faktiskt håret att se jäkligt snyggt ut med lite mousse och spray och skit med igår skulle vi iväg igen och då gick det inte alls. Det såg ut som fan helt enkelt och sedan råkade jag se mig själv i profil i spegeln och upptäckte vilken kalkonhals jag har. Ni vet den där sjukdomen som gör att folk känner sig groteskt fula trots att dem inte är det? Jag tror fan att jag har motsatsen för jag tycker alltid att jag ser mycket snyggare ut i spegeln än när jag ser mig själv på kort. Då vill jag bara hänga mig.
Hur som helst så fick jag något slags hysteriskt sammanbrott igår precis innan svärföräldrarna kom och plockade upp oss, så det slutade med att jag satte upp en råttsvanstoffs och sedan försökte göra den till en fluffig, rejäl hårknut som jag brukar ha med hjälp av spännen. Sedan grät jag en skvätt så att Mikael var tvungen att stå och krama mig och klappa mig på ryggen som ett litet barn.
På tal om barn så har vi avverkat två barnkalas i helgen, och i fredags var jag ju i stan med min mor. Vi hade trevligt och fikade och jag fick köpt världens bästa behå som PASSADE (tro det eller ej...) och två par mamma-strumpbyxor. Sedan ville mamma gå med mig och titta på bebiskläder och då blev jag såklart väldigt uppspelt. Vi såg en massa söta Hello Kitty-grejer som eventuell dotter ska få.
Och sedan har vi varit och firat lille Sebastian och fyllde två år och Emilia som fyllde fyra. Här kommer lite bilder från helgen hade jag tänkt. Jag vet att det inte är några höjdarbilder men jag tycker inte att ni ska döma oss förrän ni själva försökt fota barn i rörelse:).
Vi var ju och klippte oss hos frisörskoleelever på ett gymnasium nere i stan och jag blev ju genast lite orolig när det visar sig att hon som ska klippa mig är typ tre år yngre än jag och helt darrig.
Men hon var duktig, det ska inte stickas under stol med. Mitt hår var ju en jävla utmaning om man säger så. Men som sagt så frågade hon om jag ville behålla längden vilket jag ville så hon visade hur mkt hon skulle toppa på dem långa partierna, det var sissådär en centimeter vilket ju inte är något så jag gav klartecken och sa att hon gärna fick klippa upp överhåret rejält så att det skulle se lite fluffigare ut.
2, 5 timme senare var jag klar och kände mig rätt nöjd när jag begav mig hemåt, trots att luggen redan då drev mig till vansinne. Det vill säga, enda tills jag kom hem och skulle sätta upp en toffs för att få bort den jävla kaluffsen ur ansiktet och märkte att jag har kvar kanske 15% av mitt hår. Det är fan så jävla lite hår kvar nu att jag hade kunnat sätta upp det med en liten fjollig klämma.
Härromdagen fick jag faktiskt håret att se jäkligt snyggt ut med lite mousse och spray och skit med igår skulle vi iväg igen och då gick det inte alls. Det såg ut som fan helt enkelt och sedan råkade jag se mig själv i profil i spegeln och upptäckte vilken kalkonhals jag har. Ni vet den där sjukdomen som gör att folk känner sig groteskt fula trots att dem inte är det? Jag tror fan att jag har motsatsen för jag tycker alltid att jag ser mycket snyggare ut i spegeln än när jag ser mig själv på kort. Då vill jag bara hänga mig.
Hur som helst så fick jag något slags hysteriskt sammanbrott igår precis innan svärföräldrarna kom och plockade upp oss, så det slutade med att jag satte upp en råttsvanstoffs och sedan försökte göra den till en fluffig, rejäl hårknut som jag brukar ha med hjälp av spännen. Sedan grät jag en skvätt så att Mikael var tvungen att stå och krama mig och klappa mig på ryggen som ett litet barn.
På tal om barn så har vi avverkat två barnkalas i helgen, och i fredags var jag ju i stan med min mor. Vi hade trevligt och fikade och jag fick köpt världens bästa behå som PASSADE (tro det eller ej...) och två par mamma-strumpbyxor. Sedan ville mamma gå med mig och titta på bebiskläder och då blev jag såklart väldigt uppspelt. Vi såg en massa söta Hello Kitty-grejer som eventuell dotter ska få.
Och sedan har vi varit och firat lille Sebastian och fyllde två år och Emilia som fyllde fyra. Här kommer lite bilder från helgen hade jag tänkt. Jag vet att det inte är några höjdarbilder men jag tycker inte att ni ska döma oss förrän ni själva försökt fota barn i rörelse:).
It was my hair you stupid bitch and you STOLE it!
Orkar inte förklara närmare vad frisörslynan utsatte mig för igår, men låt oss säga såhär: Hennes vision av att "spara på längden" var inte likadan som min. Numera känner min hästsvans som en jävla råttsvans.
Hejdå håret!:(
Hejhej råttsvanshåret med lugg så kort att jag måste sätta upp den med en jävla hårnål!
Kommer att berätta mer om denna skräckhistoria i morgon.
Vecka 14
Har lite bråttom men här är ändå Pregnant-news of the week:
Vecka 14
Du bör känna dig mindre trött än i inledningen av graviditeten för nu har du kommit till graviditetens andra tredjedel, och många av besvären från första tiden försvinner. Det är mycket möjligt att du börjar må fantastiskt bra. Äntligen ser du gravid ut.
Eftersom hormonet progesteron ökat starkt den sista tiden kan du nu få trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av. Trycket från den växande livmodern påverkar även den tarmen och hämmar dess arbetstakt. En enkel lösning på detta kan vara att dricka extra mycket vatten och äta fiberrik kost. En mörk strimma kan synas mitt på magen, den kommer förmodligen att blekna efter att barnet är fött. Bröstvårtorna och vårtgårdarna börjar också mörkna. Livmodern är stor som en grapefrukt.
Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handlederna, händer, fingrar, ben, knän och tår.
Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas. Ögonbryn börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker av fostervätskan och kan kissa. Nu får det all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.
Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men den använder inte sina lungor i sin vattenfyllda värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via navelsträngen och moderkakan.
Vecka 14
Du bör känna dig mindre trött än i inledningen av graviditeten för nu har du kommit till graviditetens andra tredjedel, och många av besvären från första tiden försvinner. Det är mycket möjligt att du börjar må fantastiskt bra. Äntligen ser du gravid ut.
Eftersom hormonet progesteron ökat starkt den sista tiden kan du nu få trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av. Trycket från den växande livmodern påverkar även den tarmen och hämmar dess arbetstakt. En enkel lösning på detta kan vara att dricka extra mycket vatten och äta fiberrik kost. En mörk strimma kan synas mitt på magen, den kommer förmodligen att blekna efter att barnet är fött. Bröstvårtorna och vårtgårdarna börjar också mörkna. Livmodern är stor som en grapefrukt.
Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handlederna, händer, fingrar, ben, knän och tår.
Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas. Ögonbryn börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker av fostervätskan och kan kissa. Nu får det all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.
Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men den använder inte sina lungor i sin vattenfyllda värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via navelsträngen och moderkakan.
