Nya kvicka tag!
Oj, så slarvigt det har blivit med bloggen de senaste dagarna, har inte fått en chans att sitta vid datorn. Men nu sitter jag här i alla fall till sist.
Kan ju börja med att säga att vädret gör mig VANSINNIG! I lördags var vi iväg på en jäääättelång promenad som sagt för att få köpt min älskade ölkorv och i söndags var det så gött väder att vi köpte glass och satt på torget och käkade den utan att frysa det minsta. Eller nja, Mikael frös eftersom att han envisades med att gå ut utan jacka- vilket man ju knappt kan göra i juli i det här jävla landet. Hur som helst kändes det väldigt vårigt.
Men tji fick jag när jag vaknade igår och möttes av årets i stort sett enda snöoväder utanför fönstret, jippie. Jag var vansinnigt sur hela dagen och väl hemma från tandis drog vi ner persiennerna så att man slapp se snön.
Tandis måste ha varit drogad eller något igår för hon slet faktiskt inte sönder någonting i min mun så att det sprutade blod vilket absolut inte hör till vanligheterna. Hela besöket gick väldigt smärtfritt bortsett från när jag skulle ta cp-hissen ner till bottenplan och den istället stannade på våning 7. Av någon anledning ville då inte hissdörren öppna sig något mer så jag fick gå alla 21 trappor ner; och sådant blir man ju aldrig glad av.
Idag ska jag hem till Veronika och mysa. Eller hem till Veronika OCH Tina borde man väl säga eftersom att dem numera bor ihop. Ibland kan jag bli väldigt avundssjuk på att mitt liv är långt ifrån lika händelserikt som deras, dem festar järnet i stort sett jämt och det är alltid ett jävla flyg och fläng- ungefär som det var för mig förra vintern minus alkoholberoende och galna gråtattacker.
Själv har jag nog fan inte varit på krogen sedan i september. Men det finns det ju en anledning till också, jag hade dissat partylivet långt, långt innan bebisen flyttade in och det har jag absolut inte ångrat, även om det kliar lite i dansfötterna i bland.
I alla fall så ska jag dit och det blir Bertfilm och kanske middag, och skrämmande mycket babbel. Stackars bebisen kommer väl att tro att den har hamnat i en hönsgård.
På tal om bebisen (för ovanlighetens skull...) så ringde mamma i lördags och tipsade om en GRYM dokumentär som dem körde på fyran om hur det går till i magen innan barnet föds, dem hade använt någon slags superkamera och man såg bebisen lika tydligt som om det varit på utsidan. Jag var helt sjukt fascinerad, så jag ska nog försöka få den där dokumentären på film, missade första delen som sändes förra veckan.
Något som var mindre fascinerande var när dem filmade födseln. Det har ju blivit lite av en favoritsyssla för mig att kolla på förlossningar på teve men jag har aldrig sett såna där närbilder innan! Tjejen stod på alla fyra vilket jag har i åtanke att göra och FY FAN vad det såg ut när huvudet var på väg att pressas ut! Huden var så spänd att man förväntade sig att blygdläpparna skulle explodera med en smäll när som helst, jag kan verkligen säga att jag HOPPAS att jag spricker när jag föder barn för det där såg ju helt jävla vansinnigt ut.
Nu ska jag börja fundera på eventuella stretchövningar inför förlossningen, haha. Kan man töja ut en öronsnibb måste man väl kunna töja andra kroppsdelar så att säga. Åh gud, jag bara ryser över hela kroppen när jag tänker på det!
Kan ju börja med att säga att vädret gör mig VANSINNIG! I lördags var vi iväg på en jäääättelång promenad som sagt för att få köpt min älskade ölkorv och i söndags var det så gött väder att vi köpte glass och satt på torget och käkade den utan att frysa det minsta. Eller nja, Mikael frös eftersom att han envisades med att gå ut utan jacka- vilket man ju knappt kan göra i juli i det här jävla landet. Hur som helst kändes det väldigt vårigt.
Men tji fick jag när jag vaknade igår och möttes av årets i stort sett enda snöoväder utanför fönstret, jippie. Jag var vansinnigt sur hela dagen och väl hemma från tandis drog vi ner persiennerna så att man slapp se snön.
Tandis måste ha varit drogad eller något igår för hon slet faktiskt inte sönder någonting i min mun så att det sprutade blod vilket absolut inte hör till vanligheterna. Hela besöket gick väldigt smärtfritt bortsett från när jag skulle ta cp-hissen ner till bottenplan och den istället stannade på våning 7. Av någon anledning ville då inte hissdörren öppna sig något mer så jag fick gå alla 21 trappor ner; och sådant blir man ju aldrig glad av.
Idag ska jag hem till Veronika och mysa. Eller hem till Veronika OCH Tina borde man väl säga eftersom att dem numera bor ihop. Ibland kan jag bli väldigt avundssjuk på att mitt liv är långt ifrån lika händelserikt som deras, dem festar järnet i stort sett jämt och det är alltid ett jävla flyg och fläng- ungefär som det var för mig förra vintern minus alkoholberoende och galna gråtattacker.
Själv har jag nog fan inte varit på krogen sedan i september. Men det finns det ju en anledning till också, jag hade dissat partylivet långt, långt innan bebisen flyttade in och det har jag absolut inte ångrat, även om det kliar lite i dansfötterna i bland.
I alla fall så ska jag dit och det blir Bertfilm och kanske middag, och skrämmande mycket babbel. Stackars bebisen kommer väl att tro att den har hamnat i en hönsgård.
På tal om bebisen (för ovanlighetens skull...) så ringde mamma i lördags och tipsade om en GRYM dokumentär som dem körde på fyran om hur det går till i magen innan barnet föds, dem hade använt någon slags superkamera och man såg bebisen lika tydligt som om det varit på utsidan. Jag var helt sjukt fascinerad, så jag ska nog försöka få den där dokumentären på film, missade första delen som sändes förra veckan.
Något som var mindre fascinerande var när dem filmade födseln. Det har ju blivit lite av en favoritsyssla för mig att kolla på förlossningar på teve men jag har aldrig sett såna där närbilder innan! Tjejen stod på alla fyra vilket jag har i åtanke att göra och FY FAN vad det såg ut när huvudet var på väg att pressas ut! Huden var så spänd att man förväntade sig att blygdläpparna skulle explodera med en smäll när som helst, jag kan verkligen säga att jag HOPPAS att jag spricker när jag föder barn för det där såg ju helt jävla vansinnigt ut.
Nu ska jag börja fundera på eventuella stretchövningar inför förlossningen, haha. Kan man töja ut en öronsnibb måste man väl kunna töja andra kroppsdelar så att säga. Åh gud, jag bara ryser över hela kroppen när jag tänker på det!
Kommentarer
Trackback
