Välkommen Lukas!
Idag har vår bebis andra kusin för året fötts, Mikaels storebrors barn för att vara petig. Det är grymt häftigt att det hinner födas fyra barn inom loppet av åtta månader i samma familj.
Det blev i alla fall en liten pojke som anlände med kejsarsnitt. Ja, eller liten och liten... 4,2 kilo och 53 centimeter lång. Det är en stor pojke. Ska inte sticka under stol med att jag håller tummarna i hemlighet att vår bebis inte är en sån bjässe, det känns som om det är krävande nog att trycka ut en trekilosbebbe.
I alla fall så blev jag fånigt rörd nu när Lukas föddes, var tvungen att torka mig i ögonen flera gånger på bussen när Mikaels mamma skickade sms. Jag vill att våran också ska komma, nu, nu, nu!
Kom just hem från Frölunda och arbetsförmedlingen. Missade bussen dit i morse så att jag fick gå och när jag var nästan framme kom det så käckt en buss precis när jag gick förbi en busskur så jag tänkte att jag hoppar på den sista biten. Det skulle jag inte gjort, för stoppknappen funkade inte och jag missade min hållplats och chauffören var så sliskig att jag inte orkade med att gå fram och säga till, så jag åkte för långt och fick gå tillbaka.
En hel timme fick jag sitta och vänta på arbetsförmedligen och fick som vanligt inte ut ett skit av besöket, det är så löjligt meningslöst.
Passade i alla fall på att köpa ett månadskort till bussen och handla lite käk, vår affär vid torget har FORTFARANDE inte öppnat igen efter sitt jävla elhaveri.
Idag är ju våran stora dag och jag känner mig lite stressad över att vi inte har bokat biobiljetter än, men min veliga Mikael har fortfarande inte bestämt sig för vilken film vi ska se. Fick tips om Spiderwick som verkar rätt häftig men jag tvivlar starkt på att herrn har lust att gå på den, mestadels för publiken kommer att vara full av gapande tolvåringar.
Vi har pratat om att käka indiskt ikväll, trots att min mage förmodligen kommer prostestera. Jag orkar faktiskt inte bry mig längre, jag får magknip av i stort sett all mat och jag har nu dragit slutsatsen att jag inte orkar bry mig längre. Mat är för gott. Mmm.
Det blev i alla fall en liten pojke som anlände med kejsarsnitt. Ja, eller liten och liten... 4,2 kilo och 53 centimeter lång. Det är en stor pojke. Ska inte sticka under stol med att jag håller tummarna i hemlighet att vår bebis inte är en sån bjässe, det känns som om det är krävande nog att trycka ut en trekilosbebbe.
I alla fall så blev jag fånigt rörd nu när Lukas föddes, var tvungen att torka mig i ögonen flera gånger på bussen när Mikaels mamma skickade sms. Jag vill att våran också ska komma, nu, nu, nu!
Kom just hem från Frölunda och arbetsförmedlingen. Missade bussen dit i morse så att jag fick gå och när jag var nästan framme kom det så käckt en buss precis när jag gick förbi en busskur så jag tänkte att jag hoppar på den sista biten. Det skulle jag inte gjort, för stoppknappen funkade inte och jag missade min hållplats och chauffören var så sliskig att jag inte orkade med att gå fram och säga till, så jag åkte för långt och fick gå tillbaka.
En hel timme fick jag sitta och vänta på arbetsförmedligen och fick som vanligt inte ut ett skit av besöket, det är så löjligt meningslöst.
Passade i alla fall på att köpa ett månadskort till bussen och handla lite käk, vår affär vid torget har FORTFARANDE inte öppnat igen efter sitt jävla elhaveri.
Idag är ju våran stora dag och jag känner mig lite stressad över att vi inte har bokat biobiljetter än, men min veliga Mikael har fortfarande inte bestämt sig för vilken film vi ska se. Fick tips om Spiderwick som verkar rätt häftig men jag tvivlar starkt på att herrn har lust att gå på den, mestadels för publiken kommer att vara full av gapande tolvåringar.
Vi har pratat om att käka indiskt ikväll, trots att min mage förmodligen kommer prostestera. Jag orkar faktiskt inte bry mig längre, jag får magknip av i stort sett all mat och jag har nu dragit slutsatsen att jag inte orkar bry mig längre. Mat är för gott. Mmm.
Kommentarer
Trackback
