Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Åh, nu är det verkligen synd om mig. Mikael brukar tycka att jag är lite gnällig men nu tycker till och med han att det är ruggigt synd om mig.
Gjorde en tabbe igår när jag satt helt fridfullt och tittade på teve. Jag har en piercing i tungan som har suttit där sedan jag var fjorton och det var så förbannat coolt med tungpiercing, nu har jag den mest för att den känns som en kroppsdel och det känns helt tomt i munnen så fort jag tar ut den.
Hur som helst så brukar folk med tungpiercing sitta och leka med dem i munnen hela tiden och jag är inget undantag, även om det mer beror på en ful vana än att jag vill visa upp hur tuff jag är som har en piercing som förr i tiden.

Just igår hade jag oturen att fastna med den översta kulan i staven i inte mindre än min tandställning i övre käken (har sagt flera år att det är ALLDELES för mycket metall i min käft). Och för er som inte har fastnat  med en tungpiercing någon gång kan jag tala om att det är en förbannat obehaglig känsla och eftersom att tungan är en muskel så försöker man liksom omedvetet rycka sig loss- istället för att i lung och ro pilla loss skiten. I vanliga fall brukar också staven lossna, men inte igår. Den satt kvar fastkilad och stället slet jag av den lilla köttsträngen som sitter under tungan. Inte helt av förstås, då hade jag knappast suttit här nu och skrivit blogg.
Men HERREJÄVLAR vad jag tjöt och jösses vad blod det sprutade., aj, aj, aj. Mikael vågade knappt titta och servade mig med isbitar att lägga under tungan under kvällen.
Fick även ta en panodil för jävlar vad ont det gjorde, idag har jag tänkt låta bli- även om det är helt ofarligt för bebisen så känns det inte bra att äta tabletter. Det trodde jag fan aldrig att en före detta pillerknaprare som gjorde slut på två askar Ipren i månaden skulle säga.
I alla fall så var natten inte rolig för jag har vaknat av att det pulserar av smärta i tungjäveln, känner mig nästan lite febrig men det är betydligt bättre nu i alla fall.

Snart fyller min söta lillasyster år så jag antar att det är dags att bege mig hem till mor på obygden för att fira henne på något sätt. Måste dock hålla fast vid att fjorton är en vidrig ålder att fylla, en ålder som borde bli eliminerad från jordens yta. Minst 80% av allt hemskt i mitt liv hände när jag var fjorton. Men så är min syster betydigt smartare och på alla vis förståndigare än vad jag var, det ska jag se till om inte annat, hehe.
Jag saknar henne i alla fall! Förstår inte varför hon skulle få en ansikte som en ängel medan jag mer ser ut som en förvirrad ungälg.

Look how cute she is!