Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Såja, nu kanske jag äntligen ska få lite bloggtid igen när herrn börjat jobba. Gött.

Igår var vi på dop för Vincent, Mikaels brorson och för all del min gamle, kära vän Mathias och lägenhetspartner Josses lilla son- vilket också innebär att han kommer bli jämnårig kusin till vår lill* bebis när den äntligen ploppar ut. Det roliga är att det kommer att hinnas födas två till små kusin eftersom att både Mikaels syster och brors tjej också är gravida, så det blir FYRA nya barnbarn 2008 för svärmor och svärfar.
En sak som är tröttsam är att jag känner hur många som helst som ska få barn i år och ALLA har beräknad födsel innan mig. Så när vår bebbe äntligen kommer ut så kommer jag ha tvingats längta ihjäl mig efter att ha sett typ en miljon nya små bebisar.

Hur som helst, dopet i alla fall. Det var i Skene kyrka vilket innebär en bra bit att åka, jag får lite rysningar i kroppen när jag befinner mig i den kommunen eftersom att det var där jag gick gymnasiet, och gymnasiet är ju ingen rolig historia.
Mikael var gudfar och fick därför sitta längst fram hela tiden, hehe. Han är väl inte direkt typen som njuter av att stå framför folk så jag tyckte lite synd om honom, men gudföräldrarna behövde i alla fall bara stå där och slapp obehaliga saker som att tända ljus och annat. Vincent var så duktig så och skrek inte ens när prästen bar honom; vilket jag hade gjort. Sen var det väldigt många psalmer som skulle sjungas och Mikaels andra brorson Sebbe blev ganska rastlös, så han roade sig med att läsa högt ur psalmboken på en tvåårings vis, terrorisera sin far och dra upp min kjol. Det gjorde ingenting eftersom att jag ändå hade mina sexiga mamma-strumpbyxor som går upp till bröstkorgen ungefär.

Sedan var det fika och smörgåstårta i en bygdegård i närheten, herreJÄVLAR vilken smarrig smörgåstårta, jag åt två portioner och hade gärna ätit tio till om det inte var för att jag inte orkade förflytta mitt feta arsle från långbordet. Fick lite tillfälle att spana in söta Vincent, han är så söt att jag bara vill grina och ta med honom hem i handväskan, Mikaels syster föreslog att det var hormoner och hon har nog rätt.
Här kommer lite bilder, det var något konstigt med ljuset i kyrkan så inte bara jag misslyckades med att ta kort, och resten av korten är väl lite sådär "mingelkort" eftersom att ingen tittar i kameran.

Bild från kyrkan där man knappt ser ett skit men man kan i alla fall uppfatta gestalter, sedan en bild på Sebbe som leker med en fin kopp, här ser vi Vincent med mamma Josse, Vincent med svärmor och sist öppning av doppresenter (även här svek kameran mig).