Mitt kära, kära hår...
Ja så var det nu detta med håret ja. Jag tycker ändå att jag tagit hela hårchocken ganska bra ändå, trots att jag bara vill skrika rätt ut när jag får den där kittliga jävla luggen som är helt omöjlig att lägga bakom örat i ansiktet.
Vi var ju och klippte oss hos frisörskoleelever på ett gymnasium nere i stan och jag blev ju genast lite orolig när det visar sig att hon som ska klippa mig är typ tre år yngre än jag och helt darrig.
Men hon var duktig, det ska inte stickas under stol med. Mitt hår var ju en jävla utmaning om man säger så. Men som sagt så frågade hon om jag ville behålla längden vilket jag ville så hon visade hur mkt hon skulle toppa på dem långa partierna, det var sissådär en centimeter vilket ju inte är något så jag gav klartecken och sa att hon gärna fick klippa upp överhåret rejält så att det skulle se lite fluffigare ut.
2, 5 timme senare var jag klar och kände mig rätt nöjd när jag begav mig hemåt, trots att luggen redan då drev mig till vansinne. Det vill säga, enda tills jag kom hem och skulle sätta upp en toffs för att få bort den jävla kaluffsen ur ansiktet och märkte att jag har kvar kanske 15% av mitt hår. Det är fan så jävla lite hår kvar nu att jag hade kunnat sätta upp det med en liten fjollig klämma.
Härromdagen fick jag faktiskt håret att se jäkligt snyggt ut med lite mousse och spray och skit med igår skulle vi iväg igen och då gick det inte alls. Det såg ut som fan helt enkelt och sedan råkade jag se mig själv i profil i spegeln och upptäckte vilken kalkonhals jag har. Ni vet den där sjukdomen som gör att folk känner sig groteskt fula trots att dem inte är det? Jag tror fan att jag har motsatsen för jag tycker alltid att jag ser mycket snyggare ut i spegeln än när jag ser mig själv på kort. Då vill jag bara hänga mig.
Hur som helst så fick jag något slags hysteriskt sammanbrott igår precis innan svärföräldrarna kom och plockade upp oss, så det slutade med att jag satte upp en råttsvanstoffs och sedan försökte göra den till en fluffig, rejäl hårknut som jag brukar ha med hjälp av spännen. Sedan grät jag en skvätt så att Mikael var tvungen att stå och krama mig och klappa mig på ryggen som ett litet barn.
På tal om barn så har vi avverkat två barnkalas i helgen, och i fredags var jag ju i stan med min mor. Vi hade trevligt och fikade och jag fick köpt världens bästa behå som PASSADE (tro det eller ej...) och två par mamma-strumpbyxor. Sedan ville mamma gå med mig och titta på bebiskläder och då blev jag såklart väldigt uppspelt. Vi såg en massa söta Hello Kitty-grejer som eventuell dotter ska få.
Och sedan har vi varit och firat lille Sebastian och fyllde två år och Emilia som fyllde fyra. Här kommer lite bilder från helgen hade jag tänkt. Jag vet att det inte är några höjdarbilder men jag tycker inte att ni ska döma oss förrän ni själva försökt fota barn i rörelse:).
Vi var ju och klippte oss hos frisörskoleelever på ett gymnasium nere i stan och jag blev ju genast lite orolig när det visar sig att hon som ska klippa mig är typ tre år yngre än jag och helt darrig.
Men hon var duktig, det ska inte stickas under stol med. Mitt hår var ju en jävla utmaning om man säger så. Men som sagt så frågade hon om jag ville behålla längden vilket jag ville så hon visade hur mkt hon skulle toppa på dem långa partierna, det var sissådär en centimeter vilket ju inte är något så jag gav klartecken och sa att hon gärna fick klippa upp överhåret rejält så att det skulle se lite fluffigare ut.
2, 5 timme senare var jag klar och kände mig rätt nöjd när jag begav mig hemåt, trots att luggen redan då drev mig till vansinne. Det vill säga, enda tills jag kom hem och skulle sätta upp en toffs för att få bort den jävla kaluffsen ur ansiktet och märkte att jag har kvar kanske 15% av mitt hår. Det är fan så jävla lite hår kvar nu att jag hade kunnat sätta upp det med en liten fjollig klämma.
Härromdagen fick jag faktiskt håret att se jäkligt snyggt ut med lite mousse och spray och skit med igår skulle vi iväg igen och då gick det inte alls. Det såg ut som fan helt enkelt och sedan råkade jag se mig själv i profil i spegeln och upptäckte vilken kalkonhals jag har. Ni vet den där sjukdomen som gör att folk känner sig groteskt fula trots att dem inte är det? Jag tror fan att jag har motsatsen för jag tycker alltid att jag ser mycket snyggare ut i spegeln än när jag ser mig själv på kort. Då vill jag bara hänga mig.
Hur som helst så fick jag något slags hysteriskt sammanbrott igår precis innan svärföräldrarna kom och plockade upp oss, så det slutade med att jag satte upp en råttsvanstoffs och sedan försökte göra den till en fluffig, rejäl hårknut som jag brukar ha med hjälp av spännen. Sedan grät jag en skvätt så att Mikael var tvungen att stå och krama mig och klappa mig på ryggen som ett litet barn.
På tal om barn så har vi avverkat två barnkalas i helgen, och i fredags var jag ju i stan med min mor. Vi hade trevligt och fikade och jag fick köpt världens bästa behå som PASSADE (tro det eller ej...) och två par mamma-strumpbyxor. Sedan ville mamma gå med mig och titta på bebiskläder och då blev jag såklart väldigt uppspelt. Vi såg en massa söta Hello Kitty-grejer som eventuell dotter ska få.
Och sedan har vi varit och firat lille Sebastian och fyllde två år och Emilia som fyllde fyra. Här kommer lite bilder från helgen hade jag tänkt. Jag vet att det inte är några höjdarbilder men jag tycker inte att ni ska döma oss förrän ni själva försökt fota barn i rörelse:).
Kommentarer
Trackback
