Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Börjar med en stilig bild, om ni tycker att armhålan ser blöt ut beror det på att jag just satt på mig deo (eller vem vet? kanske är jag bara onaturligt svettig?). Den här gången tog jag bilden det första jag gjorde på morgonen så att bara rundningen från livmodern skulle synas- så fort jag äter något så svullnar ju resten av magen upp så att det ser ut som om jag är i sjunde månaden.



(Och ja, jag tycker att det är väldigt trevligt att jag hittat nya ljus-funktioner på kameran för då slipper alla bristningar/celluliter att synas lika tydligt, hihi).

I går blev det dålig uppdatering av bloggen eftersom att Mikael dök upp från jobbet redan klockan tio och jag som vanligt blev förvisad från datorstolen. Kunde ju ha passat på att göra något vettigt istället men jag hamnade förstås istället i soffan hela kvällen. Det känns som om mitt intresse för motion börjar dala mer och mer, jag som var så jävla duktig för ett par veckor sedan. Men man tappar lätt lusten för att gå promenader i samma lilla bostadsområde, speciellt eftersom att det regnar.
Mitt nya intresse är att dricka milkshakes. Vi fick en mixer i somras som har använts allt för lite, men igår släpade jag fram den och mixade glass, mjölk och banan och FY FAN vad gott det var, jag började nästan gråta för att jag var så lycklig över att just jag fick lyckan att dricka dem, mmm... Eftersom att bebisens skelett bildas nu så tycker jag att det kan vara en trevlig gest att vräka i mig mjölkprodukter.

Nu till något väldigt mycket otrevligare. Jag älskar ulliga kattungar precis som alla andra tjejer men jag är faktiskt livrädd för vuxna katter, i alla fall dem jag inte känner. Alla kattälskare jag känner tycker att det är ganska underhållande att jag är räddare för en misse som fräser än för en sur hund som morrar.
Får jag välja mellan att bli attackerad av antingen en katt eller en hund så väljer jag lätt hunden, om den inte skulle råka vara en Pitbull eller så. Grejen med katter är att dem är så sjukt oberäkneliga, dem har grymt vassa klor också har min mor skrämt upp mig med historier om katter som klöser ut ögonen på folk (det är även hennes fel att jag är rädd för hästar och de flesta fåglar).
Hur som helst så när jag skulle sova igår dök det självklart upp en MARSKATT här utanför av alla jävla saker som kan dyka upp. Nämligen en hankatt i parningstider som går omkring och skriker längs husen, och dem låter fan som små torterade barn. Mikael hade redan somnat så jag la mig under täcket och försökte låta bli att tänka tankar som att den satt på vår balkong eller fönsterbräde och skulle stirra på mig med gula, lysande ögon när jag gick upp för nattens kissrunda.
Ska jag vara ärlig är jag fortfarande lite skraj för att han är på balkongen, buhu. Sånt där behöver man aldrig oroa sig för med människans bästa vän, hunden.

På tal om kissande så blir jag snart helt vansinnig. Jag tror på fullt allvar nu att bebisen har lagt sig runt min urinblåsa och kramar den med sina centimeterlånga armar dygnet runt. Jag kissar typ 2-3 gånger i timmen under eftermiddagen/kvällen.
Igår gjorde jag ett test att inte dricka något efter klockan 21, sen kissade jag FYRA gånger innan jag gick och la mig men fick ÄNDÅ gå upp vid tresnåret och sedan en gång till vid sju. Om bebisen försöker visa vem det är som bestämmer så har h*n fan lyckats!