Whäää, vad nostalgisk jag blir!
Sitter och tittar på Moa-bilder som vanligt och måste dela med mig av några godbitar...
På BB med mjölkmustaschen:
Napp-träning. Med en ESSKA-napp som hon fortfarande spottar ut, så man förstår varför det inte funkade:
Ett trött mos:
Såhär bloggades det ett tag, med Moa som en boll på mitt bröst dygnet runt:
Snygg sitt-ställning!
På BB med mjölkmustaschen:
Napp-träning. Med en ESSKA-napp som hon fortfarande spottar ut, så man förstår varför det inte funkade:
Ett trött mos:
Såhär bloggades det ett tag, med Moa som en boll på mitt bröst dygnet runt:
Snygg sitt-ställning!
Borde sova, men...
Tidsfördriv.
Fyra tvprogram jag brukar se:
* Unga Mödrar
* Desperate Housewives
* Lyxfällan
* Family Guy
Fyra saker jag gjorde i går:
* Busade med fröken Prutt
* Åt pizza med oxfilé
* Dregglade efter kläder på internet
* Fick massage
Fyra som står på min önskelista:
* Ett hus
* Ny garderob
* Ny kamera
* Ny dammsugare!
Fyra saker jag avskyr:
* Att bli väckt omänskliga tider
* Folk som gör en massa oväsen och väcker sovande bebis (hör lite ihop med ovanstående punkt)
* Snö
* All slags kritik (jag äro felfri)
Fyra saker jag tycker om att göra:
* Umgås med mina nära och kära
* Ätä
* Busa med Moa så att hon tjuter av skratt
* Glassa på stranden
Fyra saker jag åt i går:
* Pizza, som sagt
* Chips
* En bulle
* Äggmacka
Fyra namn jag skulle kunna tänka mig att döpa ett barn till (förutom det/dem jag redan har)
* Alice
* Max
* Isabella
* Elly
Fyra jobb jag skulle vilja ha: (Lönen är 25.000:- på samtliga du än väljer)
* Psykolog
* Proffesionell bloggare, haha
* Barnmorska
* Reseledare
Fyra snabbmatsställen jag gillar:
* McDonalds
* Burger King
* ?
* ?
Fyra personer som jag ringer eller sms:ar nästan varje dag:
* Mikael
* Mamma
* Min far
* ?
Fyra bloggar jag utmanar:
* http://albinsmoder.blogg.se/index.html
* http://emsiss.blogg.se/
* http://klutt.blogspot.com/
* http://skumling.blogg.se/
(Utmanar alla tråd-tjejerna!)
Fyra tvprogram jag brukar se:
* Unga Mödrar
* Desperate Housewives
* Lyxfällan
* Family Guy
Fyra saker jag gjorde i går:
* Busade med fröken Prutt
* Åt pizza med oxfilé
* Dregglade efter kläder på internet
* Fick massage
Fyra som står på min önskelista:
* Ett hus
* Ny garderob
* Ny kamera
* Ny dammsugare!
Fyra saker jag avskyr:
* Att bli väckt omänskliga tider
* Folk som gör en massa oväsen och väcker sovande bebis (hör lite ihop med ovanstående punkt)
* Snö
* All slags kritik (jag äro felfri)
Fyra saker jag tycker om att göra:
* Umgås med mina nära och kära
* Ätä
* Busa med Moa så att hon tjuter av skratt
* Glassa på stranden
Fyra saker jag åt i går:
* Pizza, som sagt
* Chips
* En bulle
* Äggmacka
Fyra namn jag skulle kunna tänka mig att döpa ett barn till (förutom det/dem jag redan har)
* Alice
* Max
* Isabella
* Elly
Fyra jobb jag skulle vilja ha: (Lönen är 25.000:- på samtliga du än väljer)
* Psykolog
* Proffesionell bloggare, haha
* Barnmorska
* Reseledare
Fyra snabbmatsställen jag gillar:
* McDonalds
* Burger King
* ?
* ?
Fyra personer som jag ringer eller sms:ar nästan varje dag:
* Mikael
* Mamma
* Min far
* ?
Fyra bloggar jag utmanar:
* http://albinsmoder.blogg.se/index.html
* http://emsiss.blogg.se/
* http://klutt.blogspot.com/
* http://skumling.blogg.se/
(Utmanar alla tråd-tjejerna!)
Måndag
I dag har jag varit i stan och fikat med min käraste Veronika (ja, bebisen var också med förstås). Egentligen var det en lunch inplanerad men NÅGON har inte hajat att det är sommartid än och sov till 13 istället för max 12 som var planen så jag fick vackert vänta tills lilla törnrosa vaknat och ätit en burk rödspätta innan vi kunde ge oss i väg, så det fick bli en eftermiddagsfika istället.
Fiken vid Avenyn var fulla så vi begav oss till Fröken Olsson istället så det blev en välbehövd promenad på köpet. Moa fick sitta i en mystisk matstol som var för stor för henne och hon var som vanligt vild och galen. Vart har min bebis som bara ville mysa i knäet tagit vägen? Nu blir hon så sjuk rastlös direkt om hon inte får kräla fritt. Hur som helst var det som alltid myspys att träffa Veronika, är sur över att jag glömde kameran hemma, den sitter som klistrad i handen i stort sett jämt.
I dag har jag blivit småchockad och belåten av medmänskligheten för en gångs skull, och dessutom av tonårsherrar. På bussen på väg in till stan var det en kille som högg tag i framhjulet på vagnen medan jag höll på att backa av, blev helt förskräckt och undrade såklart vad han gjorde med min vagn. Sen förstod jag av hans stolta leende att han faktiskt försökte hjälpa mig av (att bussen var låg och jag redan hade rullat ut halva vagnen är en annan femma, det är tanke som räknas). Och på bussen på väg hem kommer en annan kille och sätter fart mot vagnplatsen just när jag kliver på och parkerar, först tänkte jag "nej nu jävlar, ska han sätta sig där trots att han ser att jag kommer?" men den stackars pojken gick dit och fällde upp säten som var neddragna för att jag skulle få bättre plats! GULLUNGE! Där ser man, man är inte omringad av totala idioter ändå. Han fick ett tack och mitt största, strålande leende.
Förresten så har jag blivit bjuden på mitt första partaj på EVIGHETER, det är Veronika som äntligen pluggat klart och ska ha examensfirande i ett festvåning mitt i stan.Det är inte förrän i juni men jag är redan eld och lågor. Det får nog dock bli mjukpartande för min del, är helt enkelt för ovan vid tillställningar där det bjuds alkohol, känner inte för att göra bort mig första gången jag går ut på år och dar. Ja, det är faktiskt snart två år sedan jag festade ordentligt.
Klädseln anges som "Fancy and Fabulous", fan att jag glömde fråga vad som menas med det. Är det uppklätt eller VÄLDIGT uppklätt? Det är hur som helst ett bra tillfälle att köpa en skitsnygg klänning.
Både Mikael och Moa sover och det borde jag väl också göra, har en bultande huvudvärk och en lömsk mensvärk som inte slagit till riktigt än, men det vet jag att den kommer att göra. Om man bortser från barnet så måste avsaknaden av mens vara det bästa med att vara gravid, höhö. Idag bölade jag igen när Rachel födde barn i Vänner, fast jag sett det avsnittet säkert fyra gånger. Jag längtar tills jag får göra om det där, fast nästa gång vill jag också vara vid medvetande och inte helt snöfull på lustgas. Jag varken grät eller skrattade när hon kom ut utan koncentrerade mig bara på att försöka hålla armen stilla så att jag inte tappade henne.
Som tur är har jag fått många, många tillfällen att böla över det lilla underverket sen dess, men nästa gång vill jag verkligen fånga ögonblicket och äta smörgås med god aptit efteråt.
Fiken vid Avenyn var fulla så vi begav oss till Fröken Olsson istället så det blev en välbehövd promenad på köpet. Moa fick sitta i en mystisk matstol som var för stor för henne och hon var som vanligt vild och galen. Vart har min bebis som bara ville mysa i knäet tagit vägen? Nu blir hon så sjuk rastlös direkt om hon inte får kräla fritt. Hur som helst var det som alltid myspys att träffa Veronika, är sur över att jag glömde kameran hemma, den sitter som klistrad i handen i stort sett jämt.
I dag har jag blivit småchockad och belåten av medmänskligheten för en gångs skull, och dessutom av tonårsherrar. På bussen på väg in till stan var det en kille som högg tag i framhjulet på vagnen medan jag höll på att backa av, blev helt förskräckt och undrade såklart vad han gjorde med min vagn. Sen förstod jag av hans stolta leende att han faktiskt försökte hjälpa mig av (att bussen var låg och jag redan hade rullat ut halva vagnen är en annan femma, det är tanke som räknas). Och på bussen på väg hem kommer en annan kille och sätter fart mot vagnplatsen just när jag kliver på och parkerar, först tänkte jag "nej nu jävlar, ska han sätta sig där trots att han ser att jag kommer?" men den stackars pojken gick dit och fällde upp säten som var neddragna för att jag skulle få bättre plats! GULLUNGE! Där ser man, man är inte omringad av totala idioter ändå. Han fick ett tack och mitt största, strålande leende.
Förresten så har jag blivit bjuden på mitt första partaj på EVIGHETER, det är Veronika som äntligen pluggat klart och ska ha examensfirande i ett festvåning mitt i stan.Det är inte förrän i juni men jag är redan eld och lågor. Det får nog dock bli mjukpartande för min del, är helt enkelt för ovan vid tillställningar där det bjuds alkohol, känner inte för att göra bort mig första gången jag går ut på år och dar. Ja, det är faktiskt snart två år sedan jag festade ordentligt.
Klädseln anges som "Fancy and Fabulous", fan att jag glömde fråga vad som menas med det. Är det uppklätt eller VÄLDIGT uppklätt? Det är hur som helst ett bra tillfälle att köpa en skitsnygg klänning.
Både Mikael och Moa sover och det borde jag väl också göra, har en bultande huvudvärk och en lömsk mensvärk som inte slagit till riktigt än, men det vet jag att den kommer att göra. Om man bortser från barnet så måste avsaknaden av mens vara det bästa med att vara gravid, höhö. Idag bölade jag igen när Rachel födde barn i Vänner, fast jag sett det avsnittet säkert fyra gånger. Jag längtar tills jag får göra om det där, fast nästa gång vill jag också vara vid medvetande och inte helt snöfull på lustgas. Jag varken grät eller skrattade när hon kom ut utan koncentrerade mig bara på att försöka hålla armen stilla så att jag inte tappade henne.
Som tur är har jag fått många, många tillfällen att böla över det lilla underverket sen dess, men nästa gång vill jag verkligen fånga ögonblicket och äta smörgås med god aptit efteråt.
Söndag
Fan vilken nice dag vi hade igår hörni! Moa klarade sin första stund från mamsen och pappsen helt galant!
Mamma dök upp här vid 14-tiden igår och attackerade Moa som vanligt, och som vanligt så var Moa förtjust. Hon fick en massa nya tufffa leksaker, två mjuka pip-böcker, ett Hello Kitty-set med burkar och spadar och en vattenkanna och sen fick hon en ny pyjamis till min stora glädje, tycker varenda pyjamas sitter som ett korvskinn nu. Just det, en Max-bok fick hon också, alla barn älskar Max-böckerna.
Så vi fikade och Moa visade upp hur fint hon kan sitta och lagom tills vi ringde på taxin så fick Moa på sig sina ytterkläder och hon och mormor begav sig ut på vagnpromenad. Hon har stenhård och reagerade knappt när jag vinkade farväl. En lite klump i magen fick jag allt.
Vi valde den amerikanska restaurangen att käka på- det lockade alltför mkt med grillade stekar. När vi kom dit var det gott om plats men jösses vad det strömmade in folk efter bara en liten stund! En familj med en liten unge satte sig på bordet tätt intill oss och första tanken var "neeeej, varför gick vi ingen annanstans?" men dem var tysta och snälla och vi märkte knappt att att dem satt där, tack och lov. Vore ju trist om första middagen utan barn skulle präglas av en annan unges gapande.
Beställde in en nachokorg med fyra olika såser till förrätt, jävlar vad vi åt. Mikael lade beslag på Texas-chilin som var grymt god, haha. Mikael drack öl och jag drack cider i stora frostade bägare. Sen fick vi sallad och var typ proppmätta när huvudrätten kom in. Jag beställde en stor bit entrecoté och Mikael fick en helt gigantisk portion revbensspjäll. Min mage svullnade upp helt groteskt och jag såg ut att vara gravid i sjätte månaden (mamma tittade till och med lite misstänksamt på mig när vi kom hem).
Sen tog vi en sväng till Hemmakväll-butiken bredvid och köpte chips och sen blev det taxi hem för vi hade Moa-abstinens, Mikael längtade nog ännu mer än jag. Mamma blev helt paff att vi kom hem så tidigt, hon hade stoppat på parkeringspengar till 22 och vi kom inlallandes vid 18.30, haha. Det hade gått hur bra som helst när vi var borta och det lektes för fullt när vi kom hem, Moa hade inte sagt ett pip på hela tiden. Satan vad skönt att veta att det går bra att lämna bort henne.
Sen spenderade vi kvällen med att kolla på Robinson och sedan satte vi på en film men orkade bara se halva och kröp sedan till kojs, man blir väldigt trött av att vara ute på äventyr när man inte är van- haha.
Här är min lovely dinner:
Och idag är det sommartid- jag hatar sommartid. Det innebär att vi har förlorat en värdefull timme av vår älskade söndag, men jag hoppas att Moa kanske vill sova lite längre i morgon på morgonen när det är mörkare. Hon har vaknat klockan 7 tre dagar i rad nu, blääää.
Grattis till oss!
Idag firar vi två år tillsammans, jag och karln i huset!
Snart kommer mamma hit för hon ska passa Mosis medan vi ska ut och roa oss på vuxet vis så att säga. Så nu har här städats, jag har skrubbat köket nästintill spotless och Mikael härjar runt med dammsugaren som han på något vis lyckats laga trots nachochips-incidenten. Moa var inte alls skraj för dammsugarljudet idag, och bättre upp-jag lyckades till och med få henne att somna trots allt brummande och städkalabaliken- vad är detta för ny, stenhård bebis?
Givetvis är hon ovanligt, äckligt gullig idag bara för att vi ska få dåligt samvete över att vi ska lämna bort henne. Hon har inte sagt så mycket som ett pip sedn hon vaknade idag (kvart över 7, äckligt tidigt igen). Nu när hon inte vaknar nio på morgonen som hon var snäll nog att göra innan tycker jag bannemej att hon kan somna tidigare på kvällen- sagt och gjort så nattade jag henne strax efter 20 igår utan problem, underbart med en extra timme vuxentid på kvällen och dessutom väldigt skönt att slippa hennes kvällsgnäll sista timmen innan sovdags.
I alla fall så har hon smilat konstant hela dagen och gurglat "dada" hela tiden, mina försök att få henne att säga "mama" istället har verkligen inte lyckats. Åh min lilla guldklimp, fy vad jag kommer att sakna henne när vi är borta även om det bara är ett par timmar...
Vi kollade på vårt första avsnitt av Lets Dance igår faktiskt, fan vad härligt att Magnus vann och inte den lilla blondinen som till min stora irritation är typ 40 bast och smalare än mig. Vi skickade till och med SMS, haha.
Magnus Samuelsson är ju hur mysig som helst, får ett trängade behov av att vilja att han ska lyfta mig så att man får en illusion över att vara lätt som en fjäder. Vi firade i soffan med att äta pringleschips och dip (ganska dåliga dipp-chips måste jag säga som chipsexpert, tanken är god men dem bryts av hela tiden). Vi har förresten den senaste veckan betat av Lejonkungen ett, två och tre som de mogna, vuxna människor vi är.
Nej, nu ska jag ta tag i hemmet och hjälpa min älskade städar-gosse. Att man kan trivas så bra med någon är för mig en gåta. För att inte tala om hur fina barn vi tillverkar, det måste ju vara ödet som fört oss samman.
Tack Sandra för min finfina award i din blågg!:)
Snart kommer mamma hit för hon ska passa Mosis medan vi ska ut och roa oss på vuxet vis så att säga. Så nu har här städats, jag har skrubbat köket nästintill spotless och Mikael härjar runt med dammsugaren som han på något vis lyckats laga trots nachochips-incidenten. Moa var inte alls skraj för dammsugarljudet idag, och bättre upp-jag lyckades till och med få henne att somna trots allt brummande och städkalabaliken- vad är detta för ny, stenhård bebis?
Givetvis är hon ovanligt, äckligt gullig idag bara för att vi ska få dåligt samvete över att vi ska lämna bort henne. Hon har inte sagt så mycket som ett pip sedn hon vaknade idag (kvart över 7, äckligt tidigt igen). Nu när hon inte vaknar nio på morgonen som hon var snäll nog att göra innan tycker jag bannemej att hon kan somna tidigare på kvällen- sagt och gjort så nattade jag henne strax efter 20 igår utan problem, underbart med en extra timme vuxentid på kvällen och dessutom väldigt skönt att slippa hennes kvällsgnäll sista timmen innan sovdags.
I alla fall så har hon smilat konstant hela dagen och gurglat "dada" hela tiden, mina försök att få henne att säga "mama" istället har verkligen inte lyckats. Åh min lilla guldklimp, fy vad jag kommer att sakna henne när vi är borta även om det bara är ett par timmar...
Vi kollade på vårt första avsnitt av Lets Dance igår faktiskt, fan vad härligt att Magnus vann och inte den lilla blondinen som till min stora irritation är typ 40 bast och smalare än mig. Vi skickade till och med SMS, haha.
Magnus Samuelsson är ju hur mysig som helst, får ett trängade behov av att vilja att han ska lyfta mig så att man får en illusion över att vara lätt som en fjäder. Vi firade i soffan med att äta pringleschips och dip (ganska dåliga dipp-chips måste jag säga som chipsexpert, tanken är god men dem bryts av hela tiden). Vi har förresten den senaste veckan betat av Lejonkungen ett, två och tre som de mogna, vuxna människor vi är.
Nej, nu ska jag ta tag i hemmet och hjälpa min älskade städar-gosse. Att man kan trivas så bra med någon är för mig en gåta. För att inte tala om hur fina barn vi tillverkar, det måste ju vara ödet som fört oss samman.
Tack Sandra för min finfina award i din blågg!:)
Lyckost Mikael...
...Som har såna här fräcka promenad-tjejer va!?
Torsdag
Hurra, idag är jag mitt vanliga, glada jag igen. I går var jag sur som en jävla citron och det klär inte mig alls. Hatar griniga människor, mig själv inkluderat. Men visst fan har man all rätt att vara sur och less ibland, det tär verkligen på krafterna att behaga en liten bebis hela dagarna och man kan bli helt galen av frustration av att aldrig få vila.
I natt sov Moa helt underbart, hon pep till en gång vid femtiden när Mikael klev upp men tystnade direkt när han stoppade in nappen så jag kunde bara kura ner mig under täcket igen.
Morgonen har ägnats åt grötfrukost och bebisbad. Hon tycker att det är riktigt skoj nu när hon kan sitta upp i baljan, jag satte mig på arslet bredvid som en jättebebis på det kalla duschgolvet istället för att sitta på huk och bryta ryggen av mig och vips så blev det hela behagligare för mig också.
Blir full av skratt när jag tänker på Moas första bad, hur gammal kan hon ha varit? Fyra dagar kanske? Vi var supernervösa och mätte vattentemperaturen supernoga, hängde båda två över baljan och vräkte i säkert tio olika badleksaker som hon inte ens reagerade på- och sen bajsade hon i baljan! (föga förvånande eftersom hon bajsade en gång var femte minut ungefär som nyfödd) och vi fick panik och jag slet upp henne och torkade henne ren på skötbordet medan Mikael hällde ut bajsvatten, och fick göra om hela proceduren igen efter att han skrubbat baljan med rengöringsmedel. Vi var helt slut och alldeles skakiga efteråt. Ja, vad ska man säga? Det är tur att man lär sig mer efter hand...
Hur som helst som gillar hon sina badleksaker aningen mer nu, hon har en blinkande Nemo-fisk som hon gör galna utfall mot när han guppar iväg, lite småfarligt eftersom baljan är hal av babyoljan. Sen roade hon sig med att snaska på en tvättlapp och blev inte ens arg när jag tvättade hennes öron. Duktiga pruttkorven.
Nu börjar det dra ihop sig mot lördag, vår tvåårsdag och den stora BARNPASSARDAGEN. Hör allt lite skrämmande spökmusik spelat av en orgel i bakhuvudet när jag tänker på det. Men faktum är att mamma kommer hit i ett par timmar och passar Moa, läskigare än så är det inte. Men fyyyy ändå, första gången hon är borta från mamma och pappa sedan hon föddes... Och innan dess låg hon ju och hade det mysigt i min trygga mage.
Fast det är nog dags nu ändå, hon börjar bli stor lilla skruttan, herregud hon blir ju snart sju månader... Och fan vet att jag kan behöva en liten, liten stund som annat än alarmerande mamma. Återstår att se om jag kan koppla av bara, men jag hoppas på det.
Men det återstår ett GIGANTISKT problem, min mor är ett städfreak av sällan skådat like så jag planerade att göra en rejäl storstädning här i morgon så att hon kan acceptera omgivningen och vad händer då? Jo, dammsugaren har gått sönder. Och vet ni VARFÖR dammsugaren har gått sönder? Jo det är för att NÅGON i detta hushåll tyckte att det var en god idé att dammsuga upp nachochips som han tappade på golvet, stora chips i liten dammsugare funkar inte.
Fast det var väl lika bra det i och för sig, för nu måste vi köpa en ny och jag slipper känna hat mot den vi har nu, den har sugit så jävla dåligt i över ett år nu att det hade varit fan så mycket mer effektivt att ta hit någon av pappas galna hundar och låta den gå loss på golvet. Skitdammsugare, blir arg bara jag tänker på den.
Så nu vet jag inte hur jag ska lösa städningen inför moderns ankomst, kan ju fråga vaktis om jag får låna hans kvast, haha. Eller så går jag bara runt och puttar undan alla dammråttor under sofforna och andra skymmande möbler.
Nu ska jag kika lite på HM.se, fick ett grymt erbjudande med posten igår.
I natt sov Moa helt underbart, hon pep till en gång vid femtiden när Mikael klev upp men tystnade direkt när han stoppade in nappen så jag kunde bara kura ner mig under täcket igen.
Morgonen har ägnats åt grötfrukost och bebisbad. Hon tycker att det är riktigt skoj nu när hon kan sitta upp i baljan, jag satte mig på arslet bredvid som en jättebebis på det kalla duschgolvet istället för att sitta på huk och bryta ryggen av mig och vips så blev det hela behagligare för mig också.
Blir full av skratt när jag tänker på Moas första bad, hur gammal kan hon ha varit? Fyra dagar kanske? Vi var supernervösa och mätte vattentemperaturen supernoga, hängde båda två över baljan och vräkte i säkert tio olika badleksaker som hon inte ens reagerade på- och sen bajsade hon i baljan! (föga förvånande eftersom hon bajsade en gång var femte minut ungefär som nyfödd) och vi fick panik och jag slet upp henne och torkade henne ren på skötbordet medan Mikael hällde ut bajsvatten, och fick göra om hela proceduren igen efter att han skrubbat baljan med rengöringsmedel. Vi var helt slut och alldeles skakiga efteråt. Ja, vad ska man säga? Det är tur att man lär sig mer efter hand...
Hur som helst som gillar hon sina badleksaker aningen mer nu, hon har en blinkande Nemo-fisk som hon gör galna utfall mot när han guppar iväg, lite småfarligt eftersom baljan är hal av babyoljan. Sen roade hon sig med att snaska på en tvättlapp och blev inte ens arg när jag tvättade hennes öron. Duktiga pruttkorven.
Nu börjar det dra ihop sig mot lördag, vår tvåårsdag och den stora BARNPASSARDAGEN. Hör allt lite skrämmande spökmusik spelat av en orgel i bakhuvudet när jag tänker på det. Men faktum är att mamma kommer hit i ett par timmar och passar Moa, läskigare än så är det inte. Men fyyyy ändå, första gången hon är borta från mamma och pappa sedan hon föddes... Och innan dess låg hon ju och hade det mysigt i min trygga mage.
Fast det är nog dags nu ändå, hon börjar bli stor lilla skruttan, herregud hon blir ju snart sju månader... Och fan vet att jag kan behöva en liten, liten stund som annat än alarmerande mamma. Återstår att se om jag kan koppla av bara, men jag hoppas på det.
Men det återstår ett GIGANTISKT problem, min mor är ett städfreak av sällan skådat like så jag planerade att göra en rejäl storstädning här i morgon så att hon kan acceptera omgivningen och vad händer då? Jo, dammsugaren har gått sönder. Och vet ni VARFÖR dammsugaren har gått sönder? Jo det är för att NÅGON i detta hushåll tyckte att det var en god idé att dammsuga upp nachochips som han tappade på golvet, stora chips i liten dammsugare funkar inte.
Fast det var väl lika bra det i och för sig, för nu måste vi köpa en ny och jag slipper känna hat mot den vi har nu, den har sugit så jävla dåligt i över ett år nu att det hade varit fan så mycket mer effektivt att ta hit någon av pappas galna hundar och låta den gå loss på golvet. Skitdammsugare, blir arg bara jag tänker på den.
Så nu vet jag inte hur jag ska lösa städningen inför moderns ankomst, kan ju fråga vaktis om jag får låna hans kvast, haha. Eller så går jag bara runt och puttar undan alla dammråttor under sofforna och andra skymmande möbler.
Nu ska jag kika lite på HM.se, fick ett grymt erbjudande med posten igår.
Ännu mera onsdag
Moa sover! Vad är detta? Hon har redan sovit en stund idag på förmiddagen och brukar inte sova igen förrän närmare 16-17-tiden, men jag klagar då inte.
Idag har vi varit flitiga. Bebis har ätit en STOR portion gröt men riktigt god aptit för första gången, hon gillar nog den här nya Äpplegröten från Nestlé- eller också var det bara en ren tillfällighet.
Sen gav vi oss ut på promenad, fy fan vilket pill det är att få med sig bebis, väska och åkpåse ner i hissen, in i förrådet och sedan på något vänster försöka få fast den jävla åkpåsen i selen på vagnen samtidigt som man balanserar bebis på andra armen. Det GÅR INTE kan jag tala om, så jag får släpa med mig allt ut till entrén och lägga Moa på en halvskabbig bänk och liksom kroka benet runt henne samtidigt som jag sätter fast åkpåsen. Behöver väl inte ens säga att det är ÄNNU MINDRE roligt att göra samma procedur när man kommer hem igen och har matkassar att bära?
Hur som helst gick vi en promenad och vädret var nice som fan, inte alls lika kallt och vidrigt som jag trodde. Så jag och Moa fick svettas lite, påbyltade som vi var. Inser att jag MÅSTE köpa ett parasoll till vagnen om vi ska kunna vistas utomhus i solljus, för hur jag än drar i sufletten lyckas alltid solen leta sig fram till hennes ansikte ändå. Man kan fråga sig vilken jävla jubelidiot som kom på tanken att sätta ett NÄT-TYG på sidorna av sufletten, solen lyser ju rätt in. Och Moa gillar icke att bli bländad, så hon korvar sig som en ål och stånkar och mössan åker ner framför ögonen hela tiden så hon ser jätteförvånad ut, höll på att skratta ihjäl mig och kände mig elak. Så halva vägen fick jag gå och dra vagnen baklänges för att skydda den lilla stackaren.
Så går vi där i godan ro och ska precis svänga uppför en liten backa runt hörnet på pizzerian och mot ICA, och där kommer ett fyllo halvspringande mot oss och han FRUSTADE som en jävla tjur. Min första instinkt gjorde att jag började backa ner för backen med vagnen igen och stirrade förskräckt samtidigt som min hjärna kopplade tusen olika kampsports-manövrar ifall han skulle gå till attack. Men han bara vinglade förbi oss till min stora lycka. Råkade säkert kissa ner mig lite grann.
Hur som helst, när vi kom hem åt Moa kyckling med pasta, mango till efterrätt och sen fick hon titta på medan jag skalade potatis och stoppade in tvätt. Idag blir det potatismos och pölse allra minst! Blev sjukt sugen på röd korv i affären. Sen fick hon ligga på golvet och brottas med sin katt en stund, hon var vansinnigt arg på katten och bet den och började gråta då och då (kan det vara tandköttet som är ömt mån tro?) och sen fick hon hoppa rakt i säng. Det är tur att man har en glad och lättläst bebis, för så fort det är minsta gnäll på gång vet man att NU ÄR DET SOVDAGS.
Här är en bild på underverket. Hon är ju så tuff i sin nya outfit, även om mössan hasar ner hela tiden.
Idag har vi varit flitiga. Bebis har ätit en STOR portion gröt men riktigt god aptit för första gången, hon gillar nog den här nya Äpplegröten från Nestlé- eller också var det bara en ren tillfällighet.
Sen gav vi oss ut på promenad, fy fan vilket pill det är att få med sig bebis, väska och åkpåse ner i hissen, in i förrådet och sedan på något vänster försöka få fast den jävla åkpåsen i selen på vagnen samtidigt som man balanserar bebis på andra armen. Det GÅR INTE kan jag tala om, så jag får släpa med mig allt ut till entrén och lägga Moa på en halvskabbig bänk och liksom kroka benet runt henne samtidigt som jag sätter fast åkpåsen. Behöver väl inte ens säga att det är ÄNNU MINDRE roligt att göra samma procedur när man kommer hem igen och har matkassar att bära?
Hur som helst gick vi en promenad och vädret var nice som fan, inte alls lika kallt och vidrigt som jag trodde. Så jag och Moa fick svettas lite, påbyltade som vi var. Inser att jag MÅSTE köpa ett parasoll till vagnen om vi ska kunna vistas utomhus i solljus, för hur jag än drar i sufletten lyckas alltid solen leta sig fram till hennes ansikte ändå. Man kan fråga sig vilken jävla jubelidiot som kom på tanken att sätta ett NÄT-TYG på sidorna av sufletten, solen lyser ju rätt in. Och Moa gillar icke att bli bländad, så hon korvar sig som en ål och stånkar och mössan åker ner framför ögonen hela tiden så hon ser jätteförvånad ut, höll på att skratta ihjäl mig och kände mig elak. Så halva vägen fick jag gå och dra vagnen baklänges för att skydda den lilla stackaren.
Så går vi där i godan ro och ska precis svänga uppför en liten backa runt hörnet på pizzerian och mot ICA, och där kommer ett fyllo halvspringande mot oss och han FRUSTADE som en jävla tjur. Min första instinkt gjorde att jag började backa ner för backen med vagnen igen och stirrade förskräckt samtidigt som min hjärna kopplade tusen olika kampsports-manövrar ifall han skulle gå till attack. Men han bara vinglade förbi oss till min stora lycka. Råkade säkert kissa ner mig lite grann.
Hur som helst, när vi kom hem åt Moa kyckling med pasta, mango till efterrätt och sen fick hon titta på medan jag skalade potatis och stoppade in tvätt. Idag blir det potatismos och pölse allra minst! Blev sjukt sugen på röd korv i affären. Sen fick hon ligga på golvet och brottas med sin katt en stund, hon var vansinnigt arg på katten och bet den och började gråta då och då (kan det vara tandköttet som är ömt mån tro?) och sen fick hon hoppa rakt i säng. Det är tur att man har en glad och lättläst bebis, för så fort det är minsta gnäll på gång vet man att NU ÄR DET SOVDAGS.
Här är en bild på underverket. Hon är ju så tuff i sin nya outfit, även om mössan hasar ner hela tiden.
Den här är ju så jävla bra!
Lista
Istället för att ta en välbehövd tupplur nu när das bebis sover så snor jag en lista från Josse. Kan liksom inte låta bli så fort jag ser en listjävel.
Lovar du att vara ärlig? Ja...
Du heter: Sofia Johanna Quick.
Smeknamn: Soffan, Soffi, Fia osv...
Låt som när du är ledsen sörjer till?: Lustigt att den frågan skulle komma upp för jag hade en av tidernas deppigaste låt i huvudet härromdagen, "Out of reach" med Gabrielle. Sen får vi inte glömma "Lonely this christmas" med The Mud eller "Crack in the mirror" med Cock Sparrer.
Beroende av: Kramar, snus och Coca cola.
Vad tror folk om dig?: Skulle tippa på att jag uppfattas som glad, förvirrad och mesig.
Stämmer det?: Ja, det stämmer ganska bra.
Vad får du oftast komplimanger för?: Håret, naglarna och min längd. Innan fick jag alltid komplimanger för min mage, fast nu var det ett tag sen. Jag förstår inte varför?...
Vad säger du för att imponera på någon?: Jag har faktiskt inga sådana behov.
Hur imponerar man på dig?: Lite hyfs och medkänsla kommer man en bra bit med.
Brukar du skratta för dig själv?: Ja, gud ja.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Nu står jag i kylan och väntar på Matte. Saknar er redan!".
Var bor du?: Göteborg, sveriges framsida.
Trivs du där?: Det gör jag egentligen, men nu när jag har barn känns det som att det är på tok för mycket folk här och på tok för lite natur.
Äger du några converse: Nej, det är inte min grej. Jag är en klacksko-tjej, och kan jag inte ha klackar vill jag ha något sött och feminint. Dock tycker jag att converse är snyggt på andra.
Sprit, cider, vin eller öl: Cider, eller en god drink. Satan vad längesen jag drack en drink!
Brukar du bli för full: Nej- den tiden av mitt liv är för längesen passerad. Fast hade jag gett mig ut på krogen nu hade jag säkert blivit dyngrak på ett par öl, min kropp tål nog inte alkohol längre.
Vad har du för mobil operatör: Parlino.
Är du allergisk mot något: Insektsbett.
Har du haft sex idag: Nej, men det kanske jag borde?.
Hur svarar du i mobilen: Min mobil ringer aldrig, haha. Svarar oftast hej, eftersom jag alltid vet vem det är. Svarar inte när konstiga nummer ringer.
Vem ringde du senast?: Mikael.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Vi pratade om hur trötta vi var och att vi längtar tills han kommer hem.
Antal timmar sömn inatt: Lite osammanhängande kanske sju/åtta timmar, så jag fattar inte varför jag är så trött.
Sov du ensam: Nej, jag sover aldrig ensam- lucky me!
Brukar du komma i tid: Ja, även om man får stressa ihjäl sig varje gång man ska iväg någonstans, Moa tar tid och Mikael är snäppet värre.
När mår du bra: När bebisen är glad, haha!
När blev du fotad senast: Några veckor sen kanske? Jag är fotografen i den här familjen.
Hur känner du dig nu: Trött och hängig. Det är synd om mig.
Vanligaste färg på dina kläder: Måste väl ändå vara svart ändå, men jag har rätt färgglada kläder över lag.
Vad tycker du om fötter: Fötter är trevliga, rätt harmlösa kroppsdelar.
Vad saknar du: Mina vänner som jag träffar alltför sällan.
Hade du en bra kväll igår: Ja, det var "Den rätte för Rosing" och "Desperate Housewives" med chips till det.
Favorit dryck på morgonen: Juice eller Oboy.
Rakar du benen: Ja, givetvis. Saknar min obefintliga hårväxt under graviditeten!
När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan 23-24.
Är du blyg?: Nja, blyg är väl fel ord, men jag är inte supersocial heller- har dock en tendens att babbla något fruktansvärt.
Sysslar du med någon idrott: Nej!
Vill du hellre ha mail än brev: Nej, det hade varit skitfräckt att få ett riktigt, handskrivet brev.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja det gör jag! Men så är jag ju obotlig romantiker också.
Har du spytt offentligt: Ja, fast inte ens under mina vilda festardagar spydde jag speciellt mkt.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Jag skulle lätt utforska min nya, underliga kropp!
Är du nöjd med ditt liv: Ja det är jag!
Är du bortskämd: Nej, jag är inte bortskämd. Jag ger och jag tar:)
Vad gör du i morgon: Ingen aning.
Vad är det värsta du vet?: Elaka människor, smuts och att kliva upp tidigt på morgonen.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka?: Jag är sjukt snål förutom när det gäller saker till Moa eller god mat, och det kan aldrig vara slöseri.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild?: Jag är så grymt ointresserad av kändisar så jag vet inte.
Vad längtar du till?: Sommaren och tills vi flyttar till hus. Fan vad härligt.
Har du bra vänner och äkta vänskap?: Ja, jag har har ett skolboksexempel på äkta vänskap, vilket är få förunnat.
Vad använder du för shampoo?: Head&Shoulders.
Vad är det finaste du fått?: Ett ljuvligt barn!
En speciell dag du minns: Har hur många fina dagar i minnet för att sätta ord på någon.
Hur gammal är du: 21 år.
Tycker du om någon just nu: Ja.
Du samlar på: Det skulle väl vara bebiskläder då:)
Gröna eller röda äppeln: Röda.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Jag går mest och surar för mig själv, ringer sällan upp någon för att gnälla. Mikael får dock lyssna på mina klagosånger!
Gillar du golf: Nej.
Vilken tid gick du upp idag: Strax före 8.
Har du sovit i din egna säng inatt: Ja.
Har du strumpor på dig nu: Ja.
Är det okej att gråta: Självklart.
När grät du senast: Oj, det var längesen! Men det kom nog några tårar när vi tittade på en sjukt hemsk film för ett tag sedan som hette "Red".
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Då skulle vi köpa ett jävligt nice hus utan att behöva tänka allt för mkt på lånet, och sen skulle jag tamejfan unna mig en ny jacka, hehe.
Bär du glasögon eller linser: Både och, linser på dagarna och glasögon om jag tvingas upp mitt i natten eller tidigt på morgonen.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nej, verkligen inte.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: Det beror på när Moa behagar vakna och om Mikael ger mig sovmorgon eller ej.
Har du piercing: I öronen förstås, också har jag satt in min navelpiercing igen. Helt sanslöst att det var möjligt med tanke på hur min navel såg ut när jag var gravid!
Vill du gifta dig: Ja det vill jag, förbannat tråkigt att inte ha samma efternamn som sitt eget barn.
Vill du ha barn: Självklart, vi har dock inte bestämt NÄR än. Vill helst att Moa ska bli bortskämd ett bra tag och få all vår tid, samtidigt som det längtas efter ett barn till redan.
Solar du ofta: Nu är det ju vinter, men planen är att sola rejält i vår/sommar.
Är du bra på att laga mat: Ja, det får jag väl säga.
Är du flygrädd: Nej.
Hur vig är du: Inte alls.
Är du musikalisk?: Nej, jag blev helt lyrisk när jag lyckades spela "lilla snigel" på mobilknapparna härromdagen. Både jag och Moa uppskattade det!
Vad dricker du helst när du är törstig: Cola, alltid cola!
Vilken är din favoritglass: Jag gillar det mesta.
Tror du på ett liv efter döden: Ja, sån dödsångest som jag har MÅSTE jag tro på det.
Tycker du om sushi: Har aldrig smakat det, och det lockar inte. Är ingen fisk-människa.
Vad äter du helst när du ser på film: Chips och dipp!.
Bor dina föräldrar tillsammans: Nej.
Har du tandläkarskräck: Nej, men det borde jag ha efter alla mina tortyrbesök.
Är du morgon- eller kvällsmänniska: Kvällsmänniska helt klart!
Vilken ögonfärg har du: Gröngråblå- som de flesta.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Ja.
Biter du på naglarna: Nej.
Röker du: Nej, verkligen inte. Äcklas av det samtidigt som jag är så SJUKT SUGEN.
Hur ofta tränar/motionerar du: Aldrig.
Senaste låt du hörde: Sjöng "Ingen vill veta vad du köpt din tröja" högt som fan innan, räknas det?.
Onsdag
Det visade sig att Moa inte alls var sjuk- tack gode gud för det. Och nu har hon sovit bra i två nätter igen, möjligtvis lite oroligare än vanligt men ingenting att gnälla om, igår sov som en sten från 23 till 08 och inatt från 22 till strax innan 07. Då fick hon komma till mig och jag låg och viftade förstrött med handen i luften och halvsov medan hon inspekterade och snaskade på min hand+ smiskade mig i ansiktet och bollade med sin egen napp i nästan en timme.
Fan vilken tur att hon inte har mitt morgonhumör och vaknar och är sur och gallskriker vilket jag gärna hade gjort om jag var ett spädbarn. Hon skiner upp som en sol varje gång man kommer bort och kikar ner i spjälsängen. Nu åker hon omkring i sin gåstol och roar sig med att banka sin katt-skallra mot soffbordet, hur orkar man så här tidigt på morgonen?
Själv känner jag mig helt slut trots bra sömn och sllmänt deppig, är 110% säker på att det är PMS, men det blir inte mindre tröttsamt för det. Gjorde en tabbe härromdagen när Moa var grining och inte ville sova att jag satte henne i selen och sen ställde jag mig framför teven och gjorde idiotiska gymnastiska övningar med benen för att hon skulle somna- och det funkade. Men nu har jag på något sätt använt muskler som jag inte ens visste jag hade och har SKITONT.
Igår var vi hos min farmor och Moas gammelfarmor och hälsade på. Resan dit gick väldigt smidigt och vi träffade en bebis som hette Kerstin som hade en grymt fräck, supergammal barnvagn. Det tog behagliga 45 minuter som det skulle enligt tidtabellen och Moa sov som en ängel hela vägen.
Hemvägen var en annan femma, en kille(!) hoppade också på med barnvagn så man fick inte plats att sitta bredvid, han tog sin bebis i knäet och jag satte mig på sätet bakom mittgången och fick hänga över kanten hela resan och hålla i vagnen (när det kommer till att åka buss är det inte så käckt att ha en trehjuling), sen klev hela världens befolkning på bussen och det var skittrångt, chauffören körde som en galning och mitt i en kurva FLÖG killens barnvagn iväg och jag gjorde dagens hjältedåd genom att hoppa ner från min plats och resa upp hans vagn igen. Istället för 45 minuter tog det en timme och en kvart att komma hem. Det kära barnet sov dock som en stock ändå, trots gapande skolklasser och chaufförens röst i högtalaren som skällde hela tiden.
Hos farmor var det mysigt som alltid. Man blir alltid väldigt trött i huvudet av att lyssna på henne i många timmar, så det är tur att hon är en sån tuff tant som hon faktiskt är. Moa var charmerande och lekte snällt på golvet medan jag åt en ljuvlig middag med kött, potatis och sås och sen spanade hon in alla fiskmåsar som flög utanför fönstret (åttonde våningen).
Farmor berättade att när pappa var liten gjorde man egen välling på vatten och vetemjöl för att det var billigast, och hon ville så gärna att pappa skulle ha tjocka, mysiga lår så hon hade alltid i vispgrädde i vällingen också, haha.
Nej, nu måste jag ta hand om bebisen innan hon river hela vardagsummet.
Fan vilken tur att hon inte har mitt morgonhumör och vaknar och är sur och gallskriker vilket jag gärna hade gjort om jag var ett spädbarn. Hon skiner upp som en sol varje gång man kommer bort och kikar ner i spjälsängen. Nu åker hon omkring i sin gåstol och roar sig med att banka sin katt-skallra mot soffbordet, hur orkar man så här tidigt på morgonen?
Själv känner jag mig helt slut trots bra sömn och sllmänt deppig, är 110% säker på att det är PMS, men det blir inte mindre tröttsamt för det. Gjorde en tabbe härromdagen när Moa var grining och inte ville sova att jag satte henne i selen och sen ställde jag mig framför teven och gjorde idiotiska gymnastiska övningar med benen för att hon skulle somna- och det funkade. Men nu har jag på något sätt använt muskler som jag inte ens visste jag hade och har SKITONT.
Igår var vi hos min farmor och Moas gammelfarmor och hälsade på. Resan dit gick väldigt smidigt och vi träffade en bebis som hette Kerstin som hade en grymt fräck, supergammal barnvagn. Det tog behagliga 45 minuter som det skulle enligt tidtabellen och Moa sov som en ängel hela vägen.
Hemvägen var en annan femma, en kille(!) hoppade också på med barnvagn så man fick inte plats att sitta bredvid, han tog sin bebis i knäet och jag satte mig på sätet bakom mittgången och fick hänga över kanten hela resan och hålla i vagnen (när det kommer till att åka buss är det inte så käckt att ha en trehjuling), sen klev hela världens befolkning på bussen och det var skittrångt, chauffören körde som en galning och mitt i en kurva FLÖG killens barnvagn iväg och jag gjorde dagens hjältedåd genom att hoppa ner från min plats och resa upp hans vagn igen. Istället för 45 minuter tog det en timme och en kvart att komma hem. Det kära barnet sov dock som en stock ändå, trots gapande skolklasser och chaufförens röst i högtalaren som skällde hela tiden.
Hos farmor var det mysigt som alltid. Man blir alltid väldigt trött i huvudet av att lyssna på henne i många timmar, så det är tur att hon är en sån tuff tant som hon faktiskt är. Moa var charmerande och lekte snällt på golvet medan jag åt en ljuvlig middag med kött, potatis och sås och sen spanade hon in alla fiskmåsar som flög utanför fönstret (åttonde våningen).
Farmor berättade att när pappa var liten gjorde man egen välling på vatten och vetemjöl för att det var billigast, och hon ville så gärna att pappa skulle ha tjocka, mysiga lår så hon hade alltid i vispgrädde i vällingen också, haha.
Nej, nu måste jag ta hand om bebisen innan hon river hela vardagsummet.
What a night
Är det inte väldigt typiskt att första dagen Mikael börjar jobba efter flera månaders ledighet så flippar bebis ut totalt på natten? Från 22 till 03 så vaknade hon flera gånger i timmen och gnällde och bökade men somnade om med nappen varje gång, man såg hur trött hon var men ändå kunde hon inte sova. Jag var helt övertygad om att HELVETE NU ÄR HON FÖRKYLD IGEN, så vi klev upp och hon fick näsdroppar och en flaska käk och sen sov hon i nästan tre timmar tills kl 6 i morse när hon vaknade.
Men nu fattar jag ingenting för hon verkar lika kry som vanligt och jag ser inte spåret av något snor även om hon låter lite småtäppt emellanåt. Lite seg har hon varit, men vem skulle INTE vara det efter den här överjävliga natten? Stackars, stackars Mikael som var tvungen att stiga upp kl 5 i morse när bebisen härjat hela natten. Fast å andra sidan sett är det jag som sprungit som en gummiboll hela natten och måste tackla det tuffaste jobbet hela dagen som den allsmäktiga mamman.
Jag hoppas verkligen att det inte är sjukdom på gång, utan att det har varit kliande tandkött eller lite överstimulans sedan igår. Vi var ju och handlade och Moa var lite småsur i vagnen så jag lyfte upp henne och hon fick sitta på min höft medan vi gled omkring bland klädstånd och folk överallt, hon har aldrig fått nöjet att ha en sån utsikt innan, JUST för att jag varit rädd att hon ska bli trött i huvudet av alla nya intryck. Jag är en väldigt överbeskyddande mor, och det verkar ju vara på sin plats.
Sen är tänderna en möjlighet också, för igår fick hon leka med en hushållspappersrulle och HERREGUD vad hon gick loss på den, morrade och slet och gnagde som en galning, den blev helt blöt och sladdrig nästan direkt och när vi plockade undan den vrålade hon och blev SKITFÖRBANNAD. Mikael typ kastade tillbaka den till henne av ren förskräckelse, haha.
Konstiga bebis. Hon lär sig sjukt mycket nytt för varje dag som går. Just nu tränar hon väldigt mycket på ord och de vanligaste meningarna är "Dadadadada", "Gägägägägägä" och sist men inte minst utan BÄST; "Mämämämämä". Ibland låter det klockrent som om hon säger mamma och jag blir helt euforisk. Jag kommer bli sjukt sur om hon säger pappa innan mamma, den saken är klar, så nu ska jag smygträna henne medan Mikael jobbar.
I gårkväll höll jag på att kollapsa av trötthet för hon var på sitt allra mest fnissiga humör och det innebär att man inte kan låta bli att underhålla henne, så jag sprang omkring i lägenheten med henne i luften så att hon fick leka flygplan, dyka och svänga och snurra runt samtidigt som man gör brummande ljud till, och hon höll på att skratta ihjäl sig. Sen fortsatte vi i badrummet när hon låg på skötbordet och jag gjorde galna hopp i sidled mellan duschkabinen och dörren, jag var så trött och varm efteråt att vi fick öppna balkongdörren på vid gavel trots att det blåste kuling utanför.
Just det, igår köpte jag brun-utan-sol. Har bara testat spray innan och bodylotion som ska ge lite färg så jag var jävligt skeptisk till att det skulle funka, men det blev faktiskt ganska lyckat! Färg har jag i alla fall nu, dock var det så längesen jag såg mig själv solbränd att jag inte kan avgöra om det ser naturligt ut eller ej- tycker att det ser lite VÄL gult ut, men det är bättre än inget tills vidare. Kunde ju inte sola alls när jag var gravid förra sommaren så det är fan dags att vara annat än kritvit/blåaktig nu.
Men nu fattar jag ingenting för hon verkar lika kry som vanligt och jag ser inte spåret av något snor även om hon låter lite småtäppt emellanåt. Lite seg har hon varit, men vem skulle INTE vara det efter den här överjävliga natten? Stackars, stackars Mikael som var tvungen att stiga upp kl 5 i morse när bebisen härjat hela natten. Fast å andra sidan sett är det jag som sprungit som en gummiboll hela natten och måste tackla det tuffaste jobbet hela dagen som den allsmäktiga mamman.
Jag hoppas verkligen att det inte är sjukdom på gång, utan att det har varit kliande tandkött eller lite överstimulans sedan igår. Vi var ju och handlade och Moa var lite småsur i vagnen så jag lyfte upp henne och hon fick sitta på min höft medan vi gled omkring bland klädstånd och folk överallt, hon har aldrig fått nöjet att ha en sån utsikt innan, JUST för att jag varit rädd att hon ska bli trött i huvudet av alla nya intryck. Jag är en väldigt överbeskyddande mor, och det verkar ju vara på sin plats.
Sen är tänderna en möjlighet också, för igår fick hon leka med en hushållspappersrulle och HERREGUD vad hon gick loss på den, morrade och slet och gnagde som en galning, den blev helt blöt och sladdrig nästan direkt och när vi plockade undan den vrålade hon och blev SKITFÖRBANNAD. Mikael typ kastade tillbaka den till henne av ren förskräckelse, haha.
Konstiga bebis. Hon lär sig sjukt mycket nytt för varje dag som går. Just nu tränar hon väldigt mycket på ord och de vanligaste meningarna är "Dadadadada", "Gägägägägägä" och sist men inte minst utan BÄST; "Mämämämämä". Ibland låter det klockrent som om hon säger mamma och jag blir helt euforisk. Jag kommer bli sjukt sur om hon säger pappa innan mamma, den saken är klar, så nu ska jag smygträna henne medan Mikael jobbar.
I gårkväll höll jag på att kollapsa av trötthet för hon var på sitt allra mest fnissiga humör och det innebär att man inte kan låta bli att underhålla henne, så jag sprang omkring i lägenheten med henne i luften så att hon fick leka flygplan, dyka och svänga och snurra runt samtidigt som man gör brummande ljud till, och hon höll på att skratta ihjäl sig. Sen fortsatte vi i badrummet när hon låg på skötbordet och jag gjorde galna hopp i sidled mellan duschkabinen och dörren, jag var så trött och varm efteråt att vi fick öppna balkongdörren på vid gavel trots att det blåste kuling utanför.
Just det, igår köpte jag brun-utan-sol. Har bara testat spray innan och bodylotion som ska ge lite färg så jag var jävligt skeptisk till att det skulle funka, men det blev faktiskt ganska lyckat! Färg har jag i alla fall nu, dock var det så längesen jag såg mig själv solbränd att jag inte kan avgöra om det ser naturligt ut eller ej- tycker att det ser lite VÄL gult ut, men det är bättre än inget tills vidare. Kunde ju inte sola alls när jag var gravid förra sommaren så det är fan dags att vara annat än kritvit/blåaktig nu.
Dagens babyshopping!
En stickad "Hello kitty"-klänning från HM
En solklänning med matchande sandaler från HM (ja, jag vet att jag ser het ut med mina noppiga leggings)
Två vanliga bodys och de matchande trosorna till solklänningen!
Jeansjacka i storlek 80 som är rätt stor än, och en blommig mössa från Lindex
Modellen var rätt uttråkad som ni ser, såhär är en tydligare bild på plaggen
En solklänning med matchande sandaler från HM (ja, jag vet att jag ser het ut med mina noppiga leggings)
Två vanliga bodys och de matchande trosorna till solklänningen!
Jeansjacka i storlek 80 som är rätt stor än, och en blommig mössa från Lindex
Modellen var rätt uttråkad som ni ser, såhär är en tydligare bild på plaggen
Lördag
Fan vilket nice väder det är! Tog en långpromenad i dag också och Moa slapp sin varma overall som blivit för liten trots att det är storlek 74...). Hon fick ha på sig sin fula ekorrjacka som gammelfarmor köpt+ tossor och mössa förstås och var väldigt nöjd. I morgon ska vi iväg och handla lite och då tänkte jag köpa en RIKTIG jacka till henne. Frågan är VILKEN JACKA bara, alla i affärerna verkar löjligt tunna, och det är ju inte sommartemperatur ute än direkt, visst kan man ha tjocka kläder under men det blir ett jävla meck och då kan man lika gärna fortsätta med overall ett tag till.
Och JAG om någon skulle också behöva en ny jacka, det finns inte en jävla chans i helvtet att jag går med min jävla slitna trenchcoat som har tappat typ tre knappar i år igen. Till och med min regnjacka ser snyggare ut.
Oj, jag sparade inlägget för ett antal timmar sedan och kom inte ihåg det förrän nu.
Kvällen har spenderats framför teven för en gång skull (ja, jag är faktiskt seriös- vi kollar ytterst sällan på teve), det blidde "Sveriges smartaste barn", "Robinson" och det där nya programmet där deltagarna hypnotiseras på trean. Dem smarta barnen är fan helt fenomenala, jag klarade varje fråga i först omgången till min stora glädje, vilken vansinnig förnedring det vore annars! Men sen fick ungarna snabbfrågor och vi satt bara och stammade här i soffan och hann inte med alls medan dem håvade in rätta svar på löpande band.
"Robinson" har jag alltid tyckt är underhållande så det var kul att det börjat igen. Fy fan vad jag aldrig hade satt mig i den sitsen! Kan inte tänka mig något vidrigare än att vada omkring i smuts och lera bland kryp och giftiga djur och inte ha tillgång till mat, dusch eller ens en toalett. Enda sen jag var liten har jag HATAT att vara smutsig, får panik av minsta sandkornet under nageln. Så NEJ TACK, fy fan. För att inte tala om de fysiska tävlingarna, hade struntat i det totalt och gått hem direkt. I dag stod dem på den legendariska "plankan" och jag tror inte ens att jag hade lyckats klättra upp på plankan- än mindre stå kvar.
Vi testade en nyöppnad pizzeria idag, och åt så att vi mådde illa. Mår faktiskt fortfarande illa, trots att vi har varsin halv pizza kvar i kylen. Tror att det var något lurt. Men mättande, det var det.
Moa äter som en liten varg varje dag utan undantag. Hon äter oss ur huset helt klart, det lilla matvraket. Men jag hade inte förväntat mig något annat med tanke på att hon är vårt barn och vi är obesegrade frossare.
Så jävla go är hon, vår lilla guldklimp. Skriver mer i morgon, för nu ska här sovas.
Och JAG om någon skulle också behöva en ny jacka, det finns inte en jävla chans i helvtet att jag går med min jävla slitna trenchcoat som har tappat typ tre knappar i år igen. Till och med min regnjacka ser snyggare ut.
Oj, jag sparade inlägget för ett antal timmar sedan och kom inte ihåg det förrän nu.
Kvällen har spenderats framför teven för en gång skull (ja, jag är faktiskt seriös- vi kollar ytterst sällan på teve), det blidde "Sveriges smartaste barn", "Robinson" och det där nya programmet där deltagarna hypnotiseras på trean. Dem smarta barnen är fan helt fenomenala, jag klarade varje fråga i först omgången till min stora glädje, vilken vansinnig förnedring det vore annars! Men sen fick ungarna snabbfrågor och vi satt bara och stammade här i soffan och hann inte med alls medan dem håvade in rätta svar på löpande band.
"Robinson" har jag alltid tyckt är underhållande så det var kul att det börjat igen. Fy fan vad jag aldrig hade satt mig i den sitsen! Kan inte tänka mig något vidrigare än att vada omkring i smuts och lera bland kryp och giftiga djur och inte ha tillgång till mat, dusch eller ens en toalett. Enda sen jag var liten har jag HATAT att vara smutsig, får panik av minsta sandkornet under nageln. Så NEJ TACK, fy fan. För att inte tala om de fysiska tävlingarna, hade struntat i det totalt och gått hem direkt. I dag stod dem på den legendariska "plankan" och jag tror inte ens att jag hade lyckats klättra upp på plankan- än mindre stå kvar.
Vi testade en nyöppnad pizzeria idag, och åt så att vi mådde illa. Mår faktiskt fortfarande illa, trots att vi har varsin halv pizza kvar i kylen. Tror att det var något lurt. Men mättande, det var det.
Moa äter som en liten varg varje dag utan undantag. Hon äter oss ur huset helt klart, det lilla matvraket. Men jag hade inte förväntat mig något annat med tanke på att hon är vårt barn och vi är obesegrade frossare.
Så jävla go är hon, vår lilla guldklimp. Skriver mer i morgon, för nu ska här sovas.
En skojig lista
Snodd av Emily!
Graviditeten
*Vilka var dina favoritkläder? Min korta mamma-jeanskjol (som jag använder än), och mina haremsbyxor, det är ju poppis i år så man kan säga att jag låg före modet!.
*Vad var din/dina favoriträtter? : Någon speciell maträtt var det väl inte direkt, men ett par cravings var saltgurka, delikatessyoghurt, ölkorv och jordgubbar.
*Vad var dina/din favoritdryck? : Chokladmjölk, i början var jag även skitsugen på Fanta på burk men när Mikael köpte ett helt flak började jag må illa av det i stället, haha.
*Vad tyckte du inte om? : Första veckorna mådde jag illa och fick skitont i magen av typ allt, men värst var när Mikael gjorde varma mackor med burkköttfärs...
*Var det någon favoriträtt som ändrades? : Nej, inte direkt.
*Vad var du mest sugen på? : I början var det frukt och grönt men sedan dök ett enormt socker och fettbehov upp- mitt vanliga beteende med andra ord.
*Hade du halsbränna? : Nej.
*Hade du foglossning? : Ja, hon låg så långt ner att fogarna i bäckenet var helt fruktansvärda sista två månaderna, kände även av det i ryggen och jag promenade mycket.
*Hade du sammandragningar? : Ja, mycket sammandragningar redan från vecka 20.
*Mådde du illa? : Ja, från vecka 8-11 men jag spydde aldrig, så det var skonsamt illamående.
*Vilken sovställning var bäst? : Endast på sidan hela graviditeten, men så sover jag i vanliga fall också som tur var.
*När var din BF dag? : 3 september 2008.
*Gick du över tiden? Ja. 14 dagar.
*Hur mycket gick du upp i vikt? 15 kilo.
*Hade du mycket vätska i kroppen? Fötterna var väldigt svullna under sommarmånaderna, men inte alls så illa som för vissa andra.
*Hur var ditt psyke? Det var ungefär som vanlig, sällan arg men väldigt gråtmild. Fast när jag gick på övertid var jag inte rolig att ha och göra med.
*Gnällde/klagade du? Ja det gjorde jag, men mest för att jag är så sjukt otålig att jag ville att ungen skulle vara ute i stort sett samma dag som jag plussade.
*Vad trodde du det var för kön? En tjej, var lite tveksam i slutet dock.
*Visste du vad det var för kön? Nej.
*Hur låg ditt SF mått? : Sista måttet var 37 cm, stod stilla sista tre veckorna.
*Var du rädd för något? Jag var rädd hela tiden, för missfall, för att det skulle vara något fel på barnet och för att något skulle hända överhuvudtaget.
*Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Snabb, relativt smärtfri och vid medvetande. Tji fick jag!:)
*Hur ser du på graviditeten idag? Helt underbart, bästa tiden i mitt liv innan Moa kom ut, vill göra om det MASSOR av gånger helst.
Förlossningen
*När började din förlossning? 15 september.
*Hur började den? Slemproppen lossnade vid ett-tiden på dagen och värkarna började strax efter.
*När åkte du/ni in till förlossningen? På kvällen dagen efter, hade då haft regelbunda värkar i 1,5 dygn.
*Varför? För att jag inte orkade gå hemma längre, även om vi inte trodde att det var dags..
*Vem/vilka åkte du in med? Mina kära Mikael.
*Fick du/ni åka hem igen? Nej.
*Vilket sjukhus skedde förlossningen på? Varbergs sjukhus.
*Hur mycket var du öppen när ni kom in? 3 cm, utplånad tapp.
*Vad hände under tiden du/ni låg inne på förlossningen? Jag badade, gick med en gåstol och vrålade.
*Vilka/vilken var med under förlossningen? Hann med två olika barnmorskor, de bytte skift på morgonen.
*Tog du nått smärtstillande? : EDA och lustgas.
*Grät du? Ja!
*Vad tyckte du var jobbigast? Måste nog vara dödsångesten vid smärtan.
*Var du rädd för något? Smärtan!
*Hur lång tid tog det? 9 timmar efter att vi kom in.
*Hur ser du på förlossningen idag? Nu har jag ju typ glömt smärtan, men jag vet att det var en jävligt läskig men samtidigt grymt mäktig upplevelse.
*Vad blev det för kön?: Världens vackraste lilla flicka!
*Hur mycket vägde barnet? 3690 gram.
*Hur lång var barnet? 52 cm.
*Vad var huvudomfången? 36 cm
*Hur mådde barnet? : Hon mådde utmärkt. På kvällen andades hon lite snabbt, vilket berodde på att hon svalt fostervatten, men det gick över på någon timme
Torsdag
Nu har vi precis kommit in efter en lång promenix i solen. Vi skulle låta Moa få gunga i en bebisgunga för första gången och sprang omkring med vagnen och letade efter den ultimata lekplatsen (om man nu kan hitta en sån i storstan) men blev aldrig nöjda, antingen såg gungorna skrangliga ut eller också fanns det ingen käck gunga utan bara såna där med ett stort däck och ett mindre under, det är hon aningen för liten för.
Till slut hittade vi en godkänd gunga och då hade Moa somnat, hehe. Så vi gick en sväng, handlade på ICA och satt oss sedan på en parkbänk och åt glass. Det var lite optimistiskt för det började blåsa som fan och blev riktigt kallt med glassen. Moa vaknade i alla fall efter en stund och fick gunga. Skulle ljuga om jag sa att hon var jätteimponerad, hon tyckte nog att det var lite småkul, fast det var lite för kallt så det blev ingen lång lekstund.
Skriver mer sedan, nu ska vi kika på en massa avsnitt av "Hogan knows best". Till det ska vi nog käka lite nachochips med salsa som ett litet mellanmål sådär. Nyttigt.
Här är gungbruden!:
P.S Börjar bli less på alla lustiga kommentarer. Fick en kommentar på mitt videoklipp om att Moa inte alls kryper (vad man nu vill få fram med det?) och nej Angelica, hon kryper INTE, därav heter inlägget "Moa FÖRSÖKER krypa".
Däremot, stort tack för alla fina kommentarer jag får! Hade gärna svarat på alla om jag inte haft fullt upp med min ickekrypande bebis...:P D.S
Till slut hittade vi en godkänd gunga och då hade Moa somnat, hehe. Så vi gick en sväng, handlade på ICA och satt oss sedan på en parkbänk och åt glass. Det var lite optimistiskt för det började blåsa som fan och blev riktigt kallt med glassen. Moa vaknade i alla fall efter en stund och fick gunga. Skulle ljuga om jag sa att hon var jätteimponerad, hon tyckte nog att det var lite småkul, fast det var lite för kallt så det blev ingen lång lekstund.
Skriver mer sedan, nu ska vi kika på en massa avsnitt av "Hogan knows best". Till det ska vi nog käka lite nachochips med salsa som ett litet mellanmål sådär. Nyttigt.
Här är gungbruden!:
P.S Börjar bli less på alla lustiga kommentarer. Fick en kommentar på mitt videoklipp om att Moa inte alls kryper (vad man nu vill få fram med det?) och nej Angelica, hon kryper INTE, därav heter inlägget "Moa FÖRSÖKER krypa".
Däremot, stort tack för alla fina kommentarer jag får! Hade gärna svarat på alla om jag inte haft fullt upp med min ickekrypande bebis...:P D.S
Kräk
Sitter inne på familjeliv.se och hittade detta anonyma inlägg:
"Jag och min kille tjafsade. Tillslut blir han irriterad och kastar iväg en bläckpenna mot mig. Som träffar rakt i ögat. Det började blöda och gjorde jätteont. Ett tag svartnade det framför ögat, men synen kom tillbaka successivt sen.
Nu har jag varit på akuten för att kolla ögat. Läkaren kunde se att det var rött i ögat, samt att jag hade sår och svullnad även på ögonlocket. Jag fick en kräm som ska användas i ögat var 3:e timma i 3 dagar. Om det fortfarande gör ont efter det ska jag göra en ny undersökning av ögat.
Hur tycker ni att jag ska göra med min kille. Jag känner att jag behöver råd. När jag var ledsen och arg hotade jag honom med att anmäla honom, men det har jag inte gjort. Fast nu har jag slängt ut honom. Han ångrar sig och ber om ursäkt. Han säger att han älskar mig och att det inte var meningen att skada mig. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill inte ha det så! Nästa gång vi tjafsar kanske det händer nåt värre..."
Tacksam för råd!"
Blev väldigt förvånad när jag ser att typ trettio personer svarat henne att hon är löjlig och att det "bara var en penna". Tjejen har dessutom två barn med sin man som satt i närheten. Jag har hittills varit den enda som inte tyckte att det var ett okej beteende.
Som jag redan nämnt i bloggen så har jag ett ex som var dum i huvudet, och med honom tillbringade jag tre vidriga år dessvärre. Så jag anser att detta är ett varningstecken, sen kanske jag är paranoid, men hellre lite paranoid än en dörrmatta. Jag har spelat dörrmatta länge nog.
De första varningstecknen jag märkte var att exet slog sönder saker när han blev arg, sparkade på datorn, slog hål i garderobsdörrar och liknande- detta har jag märkt är ett ganska förekommande beteende (hos arga tonårspojkar i alla fall, som inte vet vad dem ska göra av sin aggression), men det kändes liksom lite överdrivet.
Dagen innan vi skulle flytta till en gemensam lägenhet satt han som vanligt klistrad vid något superviktigt datorspel och kunde inte slita sig när hunden ville kissa så jag tog med den på en promenad. Det var vinter och en jävla massa snö och både jag och schäfern var helt snötäckta när vi kom in, så jag tänkte skoja till det lite och smög fram till honom när han satt med hörlurarna på och inte hörde vi datorn och stack min snöiga vante i hans nacke- varpå han hoppar till och dör i spelet, och då blev han så jävla förbannad att han flög upp och sparkade och slängde iväg alla papperskassar fulla med cd-skivor som vi packat ner inför flytten (och det var måååånga kassar) så det låg skivor överallt, några stackare hade till och med flugit ut i hallen. Blev helt ställd och samlade ihop alla skivorna igen och packade ner dem och tassade på tå resten av kvällen. Tänk om jag hade fattat bättre och lagt benen på ryggen då...
Sen flyttade vi ihop och det tog exakt tre dagar innan skiten mjukstartade.
Vi satt och käkade frukost i soffan, polarmackor med ost och han börjar gnälla över hur fort osten tar slut. Jag skrattade då och påpekade att det är inte så konstigt när man såg hans smörgåsar, med tre lager ostskivor. Och han stirrar på mig med hat i blicken och säger "Jag visste att du skulle säga så, din jävla hora". Blev så jävla paff att jag bara fräste något osammanhängde tillbaka och då kastar fanskapet sin ost på mig! Kan säkert låta komiskt om man inte ser situationen framför sig, det var inget komiskt över det hela. Så jag slänger tillbaka osten och då kastar han sitt glas coca cola i ansiktet på mig (innehållet, inte glaset), jag är vansinnig och lyfter upp mitt eget glas i ren panik men då tar han tag i min handled och häller ut även min cola på mig. Då reste jag mig för att springa därifrån och kräket kommer efter, håller fast mig och lyckas hälla hela jävla colaflaskan över mig (och väggen, kan tilläggas). Sen låste jag in mig och bölade i badrummet en lång stund och sen kom han och bönade och bad om förlåtelse, han hade varit så stressad det sista i och med flytten. Och det köpte jag- och det skulle jag inte ha gjort. Borde egentligen skriva mer om fanskapet, tror att jag behöver det.
Saken är i alla fall den att det spelar inte roll om man kastar en penna eller en brevpress på sin partner- någonstans är det tamejfan fel.
"Jag och min kille tjafsade. Tillslut blir han irriterad och kastar iväg en bläckpenna mot mig. Som träffar rakt i ögat. Det började blöda och gjorde jätteont. Ett tag svartnade det framför ögat, men synen kom tillbaka successivt sen.
Nu har jag varit på akuten för att kolla ögat. Läkaren kunde se att det var rött i ögat, samt att jag hade sår och svullnad även på ögonlocket. Jag fick en kräm som ska användas i ögat var 3:e timma i 3 dagar. Om det fortfarande gör ont efter det ska jag göra en ny undersökning av ögat.
Hur tycker ni att jag ska göra med min kille. Jag känner att jag behöver råd. När jag var ledsen och arg hotade jag honom med att anmäla honom, men det har jag inte gjort. Fast nu har jag slängt ut honom. Han ångrar sig och ber om ursäkt. Han säger att han älskar mig och att det inte var meningen att skada mig. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill inte ha det så! Nästa gång vi tjafsar kanske det händer nåt värre..."
Tacksam för råd!"
Blev väldigt förvånad när jag ser att typ trettio personer svarat henne att hon är löjlig och att det "bara var en penna". Tjejen har dessutom två barn med sin man som satt i närheten. Jag har hittills varit den enda som inte tyckte att det var ett okej beteende.
Som jag redan nämnt i bloggen så har jag ett ex som var dum i huvudet, och med honom tillbringade jag tre vidriga år dessvärre. Så jag anser att detta är ett varningstecken, sen kanske jag är paranoid, men hellre lite paranoid än en dörrmatta. Jag har spelat dörrmatta länge nog.
De första varningstecknen jag märkte var att exet slog sönder saker när han blev arg, sparkade på datorn, slog hål i garderobsdörrar och liknande- detta har jag märkt är ett ganska förekommande beteende (hos arga tonårspojkar i alla fall, som inte vet vad dem ska göra av sin aggression), men det kändes liksom lite överdrivet.
Dagen innan vi skulle flytta till en gemensam lägenhet satt han som vanligt klistrad vid något superviktigt datorspel och kunde inte slita sig när hunden ville kissa så jag tog med den på en promenad. Det var vinter och en jävla massa snö och både jag och schäfern var helt snötäckta när vi kom in, så jag tänkte skoja till det lite och smög fram till honom när han satt med hörlurarna på och inte hörde vi datorn och stack min snöiga vante i hans nacke- varpå han hoppar till och dör i spelet, och då blev han så jävla förbannad att han flög upp och sparkade och slängde iväg alla papperskassar fulla med cd-skivor som vi packat ner inför flytten (och det var måååånga kassar) så det låg skivor överallt, några stackare hade till och med flugit ut i hallen. Blev helt ställd och samlade ihop alla skivorna igen och packade ner dem och tassade på tå resten av kvällen. Tänk om jag hade fattat bättre och lagt benen på ryggen då...
Sen flyttade vi ihop och det tog exakt tre dagar innan skiten mjukstartade.
Vi satt och käkade frukost i soffan, polarmackor med ost och han börjar gnälla över hur fort osten tar slut. Jag skrattade då och påpekade att det är inte så konstigt när man såg hans smörgåsar, med tre lager ostskivor. Och han stirrar på mig med hat i blicken och säger "Jag visste att du skulle säga så, din jävla hora". Blev så jävla paff att jag bara fräste något osammanhängde tillbaka och då kastar fanskapet sin ost på mig! Kan säkert låta komiskt om man inte ser situationen framför sig, det var inget komiskt över det hela. Så jag slänger tillbaka osten och då kastar han sitt glas coca cola i ansiktet på mig (innehållet, inte glaset), jag är vansinnig och lyfter upp mitt eget glas i ren panik men då tar han tag i min handled och häller ut även min cola på mig. Då reste jag mig för att springa därifrån och kräket kommer efter, håller fast mig och lyckas hälla hela jävla colaflaskan över mig (och väggen, kan tilläggas). Sen låste jag in mig och bölade i badrummet en lång stund och sen kom han och bönade och bad om förlåtelse, han hade varit så stressad det sista i och med flytten. Och det köpte jag- och det skulle jag inte ha gjort. Borde egentligen skriva mer om fanskapet, tror att jag behöver det.
Saken är i alla fall den att det spelar inte roll om man kastar en penna eller en brevpress på sin partner- någonstans är det tamejfan fel.
MOA FÖRSöKER KRYPA
Hon var lite less där efter ett hårt träningspass! Men det är på g nu!
Moas dag
Sexmånadersdagen har firats på följande vis:
- Som jag skrev rev Moa ner sin allra första krukväxt. Antar att man får skylla sig själv när man har en klängväxt i ett lågt fönster. Lite synd bara för det var den ena levande växten i detta hushåll bortsett från fikusträdet (det lär hon aldrig kunna välta!).
- Moa fick en rejäl frukost, jag lyckades lura i den lilla stackarn en hel portion gröt. Hur? Jo man gör så att man blandar gröten med en 1/3 burk bananpuré och sedan GÖMMER MAN tallriken samtidigt som man håller upp bananburken i hennes synfält så att hon TROR att varje sked kommer från hennes älskade burk och inte alls från äckelpäckel-gröttallriken. För en ännu mer skadeglad effekt sjuger man "Mamma lurar Moa, hahahaha" hela tiden, det tycker både hon och jag är underhållande. Senare under dagen satte hon även i sig en stor burk med ris och kyckling och en halv burk med mango. Mitt älskade lilla matvrak.
- Vi tog en långpromenad i det härliga vädret, men nej bebis somnar ej, trots att sovtiden för förmiddagspasset var passerad sedan länge. Så då tar jag en EXTRA lång väg för att verkligen försäkra mig om att hon ska somna, bebis somnar inte. Istället spottar hon ut den enda nappen vi har med på marken så att den blir obrukbar och skrattar högt åt sin mor som frustande försöker ta sig upp för en vidrigt uppförsbacke (fick stanna tre gånger och ta av mig halsduken och spotta saliv åt alla håll av trötthet). Sen när vi är nästan framme vid Frölunda torg somnar hon exakt 2 sekunder innan vi kommer in och jag måste klä av henne overallen. Bebis vaknar och somnar inte om under mammas shoppingtur.
- Vi möter upp fadern och tar en sväng till Expert där Moa blir galen av lycka och tjuter som en lycklig räv, jag höll på att skratta ihjäl mig och får lämna butiken. Sen går vi till Donken och äter varsin megameny (Mikael fick dock äta upp min cheeseburgare). Moa fortsätter med sitt galna glädjevrål och alla ska fram och gulla och kika i vagnen.
Sen blir det en sväng till ett café för att skapa en mysigare ät-stämning för bebis som ska matas. Hon höll på att fnittra ihjäl sig hela tiden, undrar om det kan bero på att hon VET att det är hennes dag i dag eller om det berodde på övertrötthet? Tåls att tänkas på.
Sedan köper vi Moas första skor, i storlek 20 vilket är alldeles för stort men då har hon något att växa i. Bebis somnar och vaknar cirka tio minuter senare.
- Väl hemma är jag sjukt trött och Moa sjukt pigg men jag tar ändå med henne in i sovrummet och vi bäddar ner oss i min säng för första gången på jag vet inte hur länge, jag killade henne på ryggen och satte igång en enformig speldosa samt lät henne krafsa mig så mycket hon ville (har nu ett sår på näsan och ett på nyckelbenet) och vips somnar hon och jag slumrade till lite jag med, sen låg jag bara och kikade på henne en lång stund och höll på att börja grina över att hon är så ljuvlig, så underbar och så MIN!
Grattis min älskling!
Moa tackar så mycket för alla era fina gratulationer!
- Som jag skrev rev Moa ner sin allra första krukväxt. Antar att man får skylla sig själv när man har en klängväxt i ett lågt fönster. Lite synd bara för det var den ena levande växten i detta hushåll bortsett från fikusträdet (det lär hon aldrig kunna välta!).
- Moa fick en rejäl frukost, jag lyckades lura i den lilla stackarn en hel portion gröt. Hur? Jo man gör så att man blandar gröten med en 1/3 burk bananpuré och sedan GÖMMER MAN tallriken samtidigt som man håller upp bananburken i hennes synfält så att hon TROR att varje sked kommer från hennes älskade burk och inte alls från äckelpäckel-gröttallriken. För en ännu mer skadeglad effekt sjuger man "Mamma lurar Moa, hahahaha" hela tiden, det tycker både hon och jag är underhållande. Senare under dagen satte hon även i sig en stor burk med ris och kyckling och en halv burk med mango. Mitt älskade lilla matvrak.
- Vi tog en långpromenad i det härliga vädret, men nej bebis somnar ej, trots att sovtiden för förmiddagspasset var passerad sedan länge. Så då tar jag en EXTRA lång väg för att verkligen försäkra mig om att hon ska somna, bebis somnar inte. Istället spottar hon ut den enda nappen vi har med på marken så att den blir obrukbar och skrattar högt åt sin mor som frustande försöker ta sig upp för en vidrigt uppförsbacke (fick stanna tre gånger och ta av mig halsduken och spotta saliv åt alla håll av trötthet). Sen när vi är nästan framme vid Frölunda torg somnar hon exakt 2 sekunder innan vi kommer in och jag måste klä av henne overallen. Bebis vaknar och somnar inte om under mammas shoppingtur.
- Vi möter upp fadern och tar en sväng till Expert där Moa blir galen av lycka och tjuter som en lycklig räv, jag höll på att skratta ihjäl mig och får lämna butiken. Sen går vi till Donken och äter varsin megameny (Mikael fick dock äta upp min cheeseburgare). Moa fortsätter med sitt galna glädjevrål och alla ska fram och gulla och kika i vagnen.
Sen blir det en sväng till ett café för att skapa en mysigare ät-stämning för bebis som ska matas. Hon höll på att fnittra ihjäl sig hela tiden, undrar om det kan bero på att hon VET att det är hennes dag i dag eller om det berodde på övertrötthet? Tåls att tänkas på.
Sedan köper vi Moas första skor, i storlek 20 vilket är alldeles för stort men då har hon något att växa i. Bebis somnar och vaknar cirka tio minuter senare.
- Väl hemma är jag sjukt trött och Moa sjukt pigg men jag tar ändå med henne in i sovrummet och vi bäddar ner oss i min säng för första gången på jag vet inte hur länge, jag killade henne på ryggen och satte igång en enformig speldosa samt lät henne krafsa mig så mycket hon ville (har nu ett sår på näsan och ett på nyckelbenet) och vips somnar hon och jag slumrade till lite jag med, sen låg jag bara och kikade på henne en lång stund och höll på att börja grina över att hon är så ljuvlig, så underbar och så MIN!
Grattis min älskling!
Moa tackar så mycket för alla era fina gratulationer!
Månad för månad
Bjuder på ett ypperlig liten bildsamling!
~ Två dagar innan Moa kom till världen ~
~ Två dagar innan Moa kom till världen ~
~ Moa nyfödd ~
~ Moa 1 månad ~
~ Moa 2 månader ~
~ Moa 3 månader ~
~ Moa 4 månader ~
~ Moa 5 månader ~
~ Moas 6-månadersdag ~
~ Och sist men inte minst, en bild på den demolerade magen, sex månader efter förlossning ~
Det är ingen vanlig dag...
FÖR I DAG ÄR DET MOAS 6-MÅNADERSDAG- HURRA HURRA HURRA!
Detta har hon hittills firat med att sova hela natten igen från 21 igår till 8 i morse precis som hon brukar göra, jihoo! Nu är jag ganska säker på att det var som jag trodde, hon var lite gasig och hård i magen, igår slukade hon nästan en hel stor burk med mango och päron efter maten så nu har lilla bebismagen kommit igång igen! Eller också kanske vi bara hade tur i natt, men så vägrar jag att tänka.
Mitt lilla, lilla knytte, tänk att det är sex långa månader sedan hon föddes, för exakt sex månader sedan låg jag på förlossningen och krystade för fullt, hon var ute 09.24 så nu hade hon nästan slunkit ut.
Helt sjukt vad fort det gått, för inte alls längesen var hon ett litet hjälplöst kryp i min mage (och för inte så himla längesen var hon en ännu mer hjälplös spermie).
Jävlar nu, välte hon ut en blomkruka. Återkommer senare.
Grattis världens sötaste lillasyster
Du är femton år idag! Du har snart avklarat de tuffaste åren i ditt liv och du har gjort det jävligt bra! Den mysigaste och sötaste lillasystern och nu även mostern i världen. I´m so damn proud!
Das bebis säger också GRATTIS!
Nej, nu jävlar...
Borde väl egentligen bara ignorera följande kommentar men jag kan bara inte, trots att jag är alldeles för trött för sånt här jävla trams.
"Hur fan kan man ha en sådan inställning att flickan inte ska få mat på natten om hon är hungrig.. Tänk om någon skulle neka dig att få mat när du är hungrig.....
Har man den inställningen skulle du aldrig skaffat barn.. SÅ HÄR ÄR LIVET NÄR MAN HAR BARN ACCEPTERA DET........."
Kära ANONYM (misstänker faktiskt att det är samma rabiata kärring som blev så vansinnigt upphetsad av ordet mongo för ett tag sedan). Jag har ett alldeles underbart lite flickebarn, ett friskt barn på sex månader som ligger HÖGT upp på tillväxtkurvan. Ett barn som äter cirka 900 ml ersättning per dygn och två mål mat med efterrätt, hon äter så mycket mer än sina jämnåriga att jag börjar undra om jag inte övermatar henne en aning.
Vidare är hon ett barn som haft en dygnsrytm sedan hon föddes, hon har sovit hela nätter sedan hon var fyra veckor gammal vilket hon behöver med tanke på att hon är väldigt aktiv och sällan sover på dagarna. Hon är ingen nyföding som har behov av näring dygnet runt och hon är heller inget barn som har den dåliga ovanan att vilja äta flera gånger per natt i flera år. Jag vet mitt barns behov.
Hade du läst ordentligt hade du också sett att VI HAR GÅTT UPP och matat mitt i natten nu när hon av någon underlig anledning vaknat. Givetvis plockar vi upp henne direkt och kollar om det är maten som är problemet om hon börjar skrika, jag låter inte mitt barn skrika. MEN, när hon ligger och leker i sängen mitt i natten, pratar med taklampan och roar sig med att försöka klättra i spjälskyddet så försöker jag få henne att somna om. Samma sak om hon ligger och piper eller kravlar och blundar och ser trött ut, då sliter jag inte upp henne ur sängen för att fixa mat direkt, för hon ska lära sig att somna om på egen hand när hon vaknar till, hon ska lära sig att på natten ska det vara tyst och mörkt och då ska man sova.
Hur du väljer att ta hand om dina barn är din ensak, ha det så kul. Och har du fler klagomål på mitt sätt och vågar stå för vem du är så ska du få se på fan! INGEN, speciellt ingen anonym idiot på nätet har någon som helst rätt att yttra sig på liknande sätt.
"Hur fan kan man ha en sådan inställning att flickan inte ska få mat på natten om hon är hungrig.. Tänk om någon skulle neka dig att få mat när du är hungrig.....
Har man den inställningen skulle du aldrig skaffat barn.. SÅ HÄR ÄR LIVET NÄR MAN HAR BARN ACCEPTERA DET........."
Kära ANONYM (misstänker faktiskt att det är samma rabiata kärring som blev så vansinnigt upphetsad av ordet mongo för ett tag sedan). Jag har ett alldeles underbart lite flickebarn, ett friskt barn på sex månader som ligger HÖGT upp på tillväxtkurvan. Ett barn som äter cirka 900 ml ersättning per dygn och två mål mat med efterrätt, hon äter så mycket mer än sina jämnåriga att jag börjar undra om jag inte övermatar henne en aning.
Vidare är hon ett barn som haft en dygnsrytm sedan hon föddes, hon har sovit hela nätter sedan hon var fyra veckor gammal vilket hon behöver med tanke på att hon är väldigt aktiv och sällan sover på dagarna. Hon är ingen nyföding som har behov av näring dygnet runt och hon är heller inget barn som har den dåliga ovanan att vilja äta flera gånger per natt i flera år. Jag vet mitt barns behov.
Hade du läst ordentligt hade du också sett att VI HAR GÅTT UPP och matat mitt i natten nu när hon av någon underlig anledning vaknat. Givetvis plockar vi upp henne direkt och kollar om det är maten som är problemet om hon börjar skrika, jag låter inte mitt barn skrika. MEN, när hon ligger och leker i sängen mitt i natten, pratar med taklampan och roar sig med att försöka klättra i spjälskyddet så försöker jag få henne att somna om. Samma sak om hon ligger och piper eller kravlar och blundar och ser trött ut, då sliter jag inte upp henne ur sängen för att fixa mat direkt, för hon ska lära sig att somna om på egen hand när hon vaknar till, hon ska lära sig att på natten ska det vara tyst och mörkt och då ska man sova.
Hur du väljer att ta hand om dina barn är din ensak, ha det så kul. Och har du fler klagomål på mitt sätt och vågar stå för vem du är så ska du få se på fan! INGEN, speciellt ingen anonym idiot på nätet har någon som helst rätt att yttra sig på liknande sätt.
I am SO FUCKING TIRED
Ååååh vad jag tycker synd om mig själv just nu alltså. Moa har sovit riktigt jävla dåligt i två nätter i rad utan att vara sjuk så jag fattar fan inte grejen.
Hon har vaknat vid fyratiden på natten båda dagarna och velat ha nappen eller att man stoppa om henne. Inget konstigt med det, förutom att hon sen VÄGRAT somna om igen vilket innebär en maktkamp. Man går upp igen och igen och igen och stoppar in den där satans nappen och lägger henne rätt i sängen (på vänstersidan ska det vara, allt annat är otänkbart), även ska hon rulla hela jävla tiden, typ en nanosekund efter att man lagt henne rätt. Så då testar man något nytt, lägger henne på vänster sidan, buffar i rumpan eller killar henne lite på ryggen. Men nä, det hjälpte inte. Har till och med stått långa stunder halvnaken vid spjälsängen och huttrat i vårt svinkalla sovrum och övervakat så att inte nappen skulle åka ut precis när hon var på väg att somna om. Nejdå. Det är roligare att slita ut nappen med flit och klösa på spjälskyddet.
I går låg jag faktiskt där i mörkret och grinade över att hon aldrig somnade om men då tog tack och lov Mikael över som en räddande ängel vid sextiden (hur han lyckats sova vidare helt oberörd när vi utkämpat första världskriget är en gåta) och då somnade ungen om och sov till TJUGO I ELVA! Men idag fick jag gå upp och mata tidigt på morgonen trots att jag sprungit som en jävla idiot. Tror ni att jag var glad? Tror ni att Moa somnade om? Svar nej. Hon somnade först nu halv elva efter att ha härjat sedan fem i morse.
Så nu är liksom frågan; Är detta mitt nya liv och i så fall VARFÖR? Varför vaknar ungen som sovit som en prinsessa sedan hon var en månad gammal? En teori är såklart tänder på gång för hon har varit GNÄLLIG minst sagt om kvällarna det sista. Men det känns som om jag skyllt allt styggt beteende på tänder det sista och det ploppar då aldrig upp någon. En annan teori är gas i magen, för hon har pruttat en massa när hon vaknat och jag misstänker att det beror på att hon inte fått någon fruktpuré de senaste två dagarna och är hård i magen. I dag ska det inhandlas frukt vill jag lova!
En sak är säker, hon ska INTE förvänta sig att det kommer att erbjudas mat mitt i natten helt plötsligt när det aldrig gjort det förut. På den punkten är jag stenhård, hur kallhjärtat det än kan låta att neka en bebis mat. Hon behöver ingen mat på natten, beror detta på ett plötsligt ökat näringsbehov får hon se till att äta mer på dagarna. Vad hon däremot behöver är god sömn på natten utan en matpaus och fan vet att det BEHÖVER JAG MED!
Hon har vaknat vid fyratiden på natten båda dagarna och velat ha nappen eller att man stoppa om henne. Inget konstigt med det, förutom att hon sen VÄGRAT somna om igen vilket innebär en maktkamp. Man går upp igen och igen och igen och stoppar in den där satans nappen och lägger henne rätt i sängen (på vänstersidan ska det vara, allt annat är otänkbart), även ska hon rulla hela jävla tiden, typ en nanosekund efter att man lagt henne rätt. Så då testar man något nytt, lägger henne på vänster sidan, buffar i rumpan eller killar henne lite på ryggen. Men nä, det hjälpte inte. Har till och med stått långa stunder halvnaken vid spjälsängen och huttrat i vårt svinkalla sovrum och övervakat så att inte nappen skulle åka ut precis när hon var på väg att somna om. Nejdå. Det är roligare att slita ut nappen med flit och klösa på spjälskyddet.
I går låg jag faktiskt där i mörkret och grinade över att hon aldrig somnade om men då tog tack och lov Mikael över som en räddande ängel vid sextiden (hur han lyckats sova vidare helt oberörd när vi utkämpat första världskriget är en gåta) och då somnade ungen om och sov till TJUGO I ELVA! Men idag fick jag gå upp och mata tidigt på morgonen trots att jag sprungit som en jävla idiot. Tror ni att jag var glad? Tror ni att Moa somnade om? Svar nej. Hon somnade först nu halv elva efter att ha härjat sedan fem i morse.
Så nu är liksom frågan; Är detta mitt nya liv och i så fall VARFÖR? Varför vaknar ungen som sovit som en prinsessa sedan hon var en månad gammal? En teori är såklart tänder på gång för hon har varit GNÄLLIG minst sagt om kvällarna det sista. Men det känns som om jag skyllt allt styggt beteende på tänder det sista och det ploppar då aldrig upp någon. En annan teori är gas i magen, för hon har pruttat en massa när hon vaknat och jag misstänker att det beror på att hon inte fått någon fruktpuré de senaste två dagarna och är hård i magen. I dag ska det inhandlas frukt vill jag lova!
En sak är säker, hon ska INTE förvänta sig att det kommer att erbjudas mat mitt i natten helt plötsligt när det aldrig gjort det förut. På den punkten är jag stenhård, hur kallhjärtat det än kan låta att neka en bebis mat. Hon behöver ingen mat på natten, beror detta på ett plötsligt ökat näringsbehov får hon se till att äta mer på dagarna. Vad hon däremot behöver är god sömn på natten utan en matpaus och fan vet att det BEHÖVER JAG MED!
Söndag
Idag har vi varit på party igen, en liten kusin fyllde tre och lillebrodern fyllde ett. Vi fick skjuts dit av Mikael syster och sötbebis-Julia. Fan vad tröttsamt och på något sätt pinsamt att tigga skjuts med folk överallt, just den här gången var hon snäll nog att erbjuda sig men det är ju inte allt för sällan man får ringa till folk med bil och låta ynklig i telefonen och be om tjänster. Men nu har vi snart vår egen bil, fy fan vad underbart det ska bli! Har klarat mig utan bil i så gott som tjugoett år nu och det får fanimej vara tillräckligt! (mamma skulle fan envisas med att cykla ÖVERALLT när jag var liten).
Hur som helst så var det jättekul på kalaset, fick mig några jävligt goda skratt. Moa lekte med Julia igen, såklart. Dem är ju så sjukt söta där dem sitter och försöker välta varandra och ha samma leksak samtidigt. Och Moa var inte alls speciellt skraj idag, vi var så stolta så. Fast en sån där bebis som älskar att bli runtskickad i en skock med människor blir hon nog aldrig, man märker tydligt att hon är blyg för hon är väldigt svårflörtad av andra och vänder ibland ohyfsat bort huvudet när någon annan pratar med henne för att titta på mig istället, mamma är finast. Det är lite trist att hon inte visar upp sin sjövilda, gurglade sida bland folk men innerst inne är jag väldigt glad över att hon är så mammig, då känner jag ´mig speciell och det är jag ju också- my daughter, my privileges.
Försökte precis lägga upp lite tjusiga bilder men det gick minsann inte för sig... JÄVLA SKITBLOGG! Ska försöka lösa det senare.
För övrigt har jag slutat snusa idag, sådär bara hux, flux liksom. Det går inte så jävla bra, jag har suttit med en brödbit under läppen de senaste timmarna och känner mig allmänt uppstressad och irriterad. Varför utsätter jag då mig själv för detta? Jo, det beror på att det blir så sjukt jävla dyrt, snusar nästan en dosa om dagen á 40 spänn- inte billigt. Frågan är om det är värt det, än så länge har det passerat ca 6-7 snusfria timmar och jag är jävligt less. Både jag och Mikael malde i oss en hel chipspåse på ungefär 5-10 minuter av ren frustration. It´s no fun.
Jaja, jag ger det ett försök tills i morgon.
Hur som helst så var det jättekul på kalaset, fick mig några jävligt goda skratt. Moa lekte med Julia igen, såklart. Dem är ju så sjukt söta där dem sitter och försöker välta varandra och ha samma leksak samtidigt. Och Moa var inte alls speciellt skraj idag, vi var så stolta så. Fast en sån där bebis som älskar att bli runtskickad i en skock med människor blir hon nog aldrig, man märker tydligt att hon är blyg för hon är väldigt svårflörtad av andra och vänder ibland ohyfsat bort huvudet när någon annan pratar med henne för att titta på mig istället, mamma är finast. Det är lite trist att hon inte visar upp sin sjövilda, gurglade sida bland folk men innerst inne är jag väldigt glad över att hon är så mammig, då känner jag ´mig speciell och det är jag ju också- my daughter, my privileges.
Försökte precis lägga upp lite tjusiga bilder men det gick minsann inte för sig... JÄVLA SKITBLOGG! Ska försöka lösa det senare.
För övrigt har jag slutat snusa idag, sådär bara hux, flux liksom. Det går inte så jävla bra, jag har suttit med en brödbit under läppen de senaste timmarna och känner mig allmänt uppstressad och irriterad. Varför utsätter jag då mig själv för detta? Jo, det beror på att det blir så sjukt jävla dyrt, snusar nästan en dosa om dagen á 40 spänn- inte billigt. Frågan är om det är värt det, än så länge har det passerat ca 6-7 snusfria timmar och jag är jävligt less. Både jag och Mikael malde i oss en hel chipspåse på ungefär 5-10 minuter av ren frustration. It´s no fun.
Jaja, jag ger det ett försök tills i morgon.
Melodifestivalen
Ja, även vi har tvingat oss att titta ikväll, men när Moa somnade vid 21 så flydde vi fältet direkt, men jag har faktiskt på skiten i bakgrunden- röstningen är trots allt höjdpunkten.
Självklart går det dåligt för min favoritlåt med Emilia. Men att det går ännu sämre för tönt-Agnes väger upp det hela- har alltid tyckt att hon är ett riktigt spån, och inte ens ett underhållande sådant. Sen måste jag ju säga att låten med Sarah Dawn Finer var vacker, men jag tror att jag mest gillar henne för att hon var med i Bert, sånt måste hyllas.
Och nu leder Måns; förstår inte varför. Men om han vinner blir i alla fall farmor glad, hon har till och med varit och tittat på honom när han uppträdde på Liseberg, tillsammans med endast fjortonåringar kan jag tro, hon talar med kärlek i rösten om "Kärra Mia-Måns".
Inte ens några fina scenkläder bjöds det på, annars kan det ju vara halva nöjet. Det enda som var någotlunda fint var klänningen som lilltjejen hade på sig.
Moa har varit en riktig monsterbebis hela kvällen så nu ska jag slänga mig tillbaka och njuta av tystet. I morgon blir det barnkalas igen och det lär ta en del på krafterna. Trevlig kväll!
Självklart går det dåligt för min favoritlåt med Emilia. Men att det går ännu sämre för tönt-Agnes väger upp det hela- har alltid tyckt att hon är ett riktigt spån, och inte ens ett underhållande sådant. Sen måste jag ju säga att låten med Sarah Dawn Finer var vacker, men jag tror att jag mest gillar henne för att hon var med i Bert, sånt måste hyllas.
Och nu leder Måns; förstår inte varför. Men om han vinner blir i alla fall farmor glad, hon har till och med varit och tittat på honom när han uppträdde på Liseberg, tillsammans med endast fjortonåringar kan jag tro, hon talar med kärlek i rösten om "Kärra Mia-Måns".
Inte ens några fina scenkläder bjöds det på, annars kan det ju vara halva nöjet. Det enda som var någotlunda fint var klänningen som lilltjejen hade på sig.
Moa har varit en riktig monsterbebis hela kvällen så nu ska jag slänga mig tillbaka och njuta av tystet. I morgon blir det barnkalas igen och det lär ta en del på krafterna. Trevlig kväll!
Beslutsångest
Den tjugoåttonde mars ska vi har barnvakt för allra första gången, för vi ska ut och äta middag på vår tvåårsdag förstås. Känns som värsta grejen, vilken grymt konstig känsla det kommer vara att inte ha Moa i närheten för första gången på över ett halvår. Känner mig inte SÅ nojig än i alla fall för min mor kommer hit och barnvaktar och Moa har alltid varit fäst vid henne och busat för fullt.
Det stora problemet är dock, vart fan ska käka? Jag har till och med startat en tråd på familjeliv.se och bett om tips på den ultimata restaurangen här i götet, och jag är fortfarande förvirrad. Så sällan som vi kommer iväg vill man ju att det ska vara ett kanonställe liksom.
Dessa alternativ är på tapeten just nu:
- Texas Longhorn på Linnégatan:
Amerikansk restaurang. Jag misstänker att det här stället har en rätt låg mysfaktor men grillat kött är ju det bästa vi vet.
Exempel på förrätt:
Det stora problemet är dock, vart fan ska käka? Jag har till och med startat en tråd på familjeliv.se och bett om tips på den ultimata restaurangen här i götet, och jag är fortfarande förvirrad. Så sällan som vi kommer iväg vill man ju att det ska vara ett kanonställe liksom.
Dessa alternativ är på tapeten just nu:
- Texas Longhorn på Linnégatan:
Amerikansk restaurang. Jag misstänker att det här stället har en rätt låg mysfaktor men grillat kött är ju det bästa vi vet.
Exempel på förrätt:
En korg med nachochips som toppas med Texas no bean chili, cheddarostsås, hackad rödlök, gräslök, gräddfil & jalapenos.
Exempel på varmrätt:
Entrecote, biff och oxfilé i valfri storlek (200-1 kilo!), alla huvudrätter serveras med sallad, grillad majskolv och pommes eller bakad potatis.
Exempel på efterrätt:
Halloncheesecake.
- Tranquilo vid Kungstorget
Sydamerikansk restaurang. Inredningen är i miami-stil och helt klart glassig, men på kvällarna är det tydligen nattklubb och jag fruktar att ett stort antal söndermejkade "inne-brudar" ska invadera. Menyn ser riktigt skoj ut dock!
Exempel på förrätt:
Skaldjurssallad med svart quinoa slungad i passionfruktsdressing serveras med picklad ingefära och saltrostade mandlar.
Exempel på varmrätt:
Grillad anka med pumpakärnskrydda serveras med sötpotatisfries, mangoguacamole samt rödvinsås smaksatt
med hallon och mörk choklad.
Exempel på efterrätt:
Bananasplit med pistageglass och chokladkolaglass, maränger, kolasås samt flamberade marshmallows.
- Knossos, Grecque, Den lilla tavernan och Mykonos- lite utspritt runt stan
Grekiska restauranger. Det är ungefär samma utbud på alla ställen så det är inte så noga vilket man väljer tror jag, har fått samtliga rekommenderade och älskar grekisk mat.
Exempel på förrätt:
Marinerad fårost med olivmolja, oliver och soltorkade tomater samt vitlöksbröd.
Exempel på varmrätt:
Marinerad fläskfilé på spätt, grillad kycklingfilé på spätt samt lammfärsbiffar. Serveras med wokade grönsaker och ungsbakade potatisklyftor.
Exempel på efterrätt:
Mörk och ljus chokladtryffel.
- La Sombrita vid Linné:
Spansk restaurang. Inget att anmärka på faktiskt, ser dock ut som en lite småtrist lokal.
Exempel på förrätt:
Spanska ostar servers med vindruvor och kex.
Exempel på varmrätt:
Baconlindad ryggbiff fylld med mojosås och getost serveras med wokade grönsaker och rödvinssås.
Exempel på efterrätt:
Chokladmousse med grädde.
Så nu är den stora frågan? Vad fan ska man välja? Det hade ju varit aningen lättare om man varit aningen småkräsen men nu älskar ju vi stort sett ALL MAT.
Ge mig MER bebisar!
Ååååh, jag har precis fått någon slags lyckoknäpp och sitter här och drömmer mig bort...
Moa har varit så galet mysig idag (hon är ALLTID mysig förstås), men idag har jag varit alldeles oerhört förälskad TROTS att hon vaknat flera gånger och vrålat i sovrummet efter nattning och att hon har blivit grötvägrare- igen- hon bara kniper ihop munnen och flinar elakt mot mig.
Jag rotade fram min bärsele i klädkammaren, tänkte testa den på tjockisbebisen nu när hon blivit aningen större än när hon var ett nyfött litet kryp. Först försökte jag ha henne framåtvänd men det såg helt sinnesjukt ut, har en bärsele av den ergonomiska sorten som har ett stort tygskynke som ryggstöd och istället för två hål för benen som en vanlig sele så sitter bebisen i grodställning med benen spretande åt sidan, och jag hade missuppfattat det hela och trodde att hon skulle kunna sitta framåt också, men det gick minsann inte. Visserligen var hon glad och nöjd men det såg inte speciellt bekvämt ut. Nog för att bebisar är flexibla men någon måtta får det ju vara. Här en en bild på selen så kanske ni kan se det framför er:
Hur som helst fick hon sitta inåtvänd som vanligt och blev inte alls förbannad över att sitta "fastlåst" som jag hade trott, hon njöt i fulla muggar. Sen sprang vi ner på torget och handlade lite och då fick hon sitta kvar i selen så att vi slapp släpa ut vagnen för att förflytta oss typ 200 meter till affären. Hon blev nog lite småskraj över den nya utsikten och kurade ihop sig intill mig och jag knäppte min jacka för att det inte skulle blåsa på mig och kände mig som en gravid jättekvinna igen med tält-utstyrseln. Fick grova flashbacks och det kändes nästan som om hon låg i min mage och guppade runt som hon galet nog gjorde för inte alls längesen.
Resten av dagen har hon fnissat och haft sig hela tiden, hon lyssnade hyfsat uppmärksamt medan jag läste hennes första bok "Lilla grisen vill leka" och sen framåtkvällen när vi tvingades oss till att titta på Lets Dance (VARFÖR sänds inget vettigt på teve på fredagar? Varför?) så chockade hon oss totalt genom istället för att försöka banka sönder allt i närheten och kravla som en dåre åt alla håll bli mjuk som gelé i kroppen, avlossa ett par ljuvliga kattunge-gäspningar och sjunka ner mot mitt bröst, stoppa tummen i mun och somna! Vår bebis somnar AAALDRIG utan hårda ansträngningar från min sida, hur trött hon än är ska det kämpas mot sömnen varje gång. Men inte ikväll.
Dessvärre fick jag ju väcka henne ändå och byta blöja, klä på pyjamas och ge henne en sista slurk ersättning. Sen fick vi brottas lite i alla fall innan hon ville somna om, men ändå.
Längtar ihjäl mig till nästa lilla bebis, då är man BEREDD på ett helt annat sätt än vad vi var när Moset föddes. Då vet jag att jag inte kommer dö av smärtan under förlossningen, jag kommer inte vara ett stort frågetecken inför spädbarnskötseln och jag vet att jag är en kanonmamma. Jag vet att babyblousen går över och slipper förhoppningsvis all ångest- eller i alla fall den totalt obefogade ångesten.
Det finns ingenting i världen som slår känslan att vara mamma, det var hundra gånger jobbigare än jag väntat mig och tusen gånger mer underbart. Det går inte att beskriva med ord helt enkelt.
Vi var såklart tvugna att föreviga Moas mirakulösa insomnade idag, hehe. Min fina, fina flicka!:
Moa har varit så galet mysig idag (hon är ALLTID mysig förstås), men idag har jag varit alldeles oerhört förälskad TROTS att hon vaknat flera gånger och vrålat i sovrummet efter nattning och att hon har blivit grötvägrare- igen- hon bara kniper ihop munnen och flinar elakt mot mig.
Jag rotade fram min bärsele i klädkammaren, tänkte testa den på tjockisbebisen nu när hon blivit aningen större än när hon var ett nyfött litet kryp. Först försökte jag ha henne framåtvänd men det såg helt sinnesjukt ut, har en bärsele av den ergonomiska sorten som har ett stort tygskynke som ryggstöd och istället för två hål för benen som en vanlig sele så sitter bebisen i grodställning med benen spretande åt sidan, och jag hade missuppfattat det hela och trodde att hon skulle kunna sitta framåt också, men det gick minsann inte. Visserligen var hon glad och nöjd men det såg inte speciellt bekvämt ut. Nog för att bebisar är flexibla men någon måtta får det ju vara. Här en en bild på selen så kanske ni kan se det framför er:
Hur som helst fick hon sitta inåtvänd som vanligt och blev inte alls förbannad över att sitta "fastlåst" som jag hade trott, hon njöt i fulla muggar. Sen sprang vi ner på torget och handlade lite och då fick hon sitta kvar i selen så att vi slapp släpa ut vagnen för att förflytta oss typ 200 meter till affären. Hon blev nog lite småskraj över den nya utsikten och kurade ihop sig intill mig och jag knäppte min jacka för att det inte skulle blåsa på mig och kände mig som en gravid jättekvinna igen med tält-utstyrseln. Fick grova flashbacks och det kändes nästan som om hon låg i min mage och guppade runt som hon galet nog gjorde för inte alls längesen.
Resten av dagen har hon fnissat och haft sig hela tiden, hon lyssnade hyfsat uppmärksamt medan jag läste hennes första bok "Lilla grisen vill leka" och sen framåtkvällen när vi tvingades oss till att titta på Lets Dance (VARFÖR sänds inget vettigt på teve på fredagar? Varför?) så chockade hon oss totalt genom istället för att försöka banka sönder allt i närheten och kravla som en dåre åt alla håll bli mjuk som gelé i kroppen, avlossa ett par ljuvliga kattunge-gäspningar och sjunka ner mot mitt bröst, stoppa tummen i mun och somna! Vår bebis somnar AAALDRIG utan hårda ansträngningar från min sida, hur trött hon än är ska det kämpas mot sömnen varje gång. Men inte ikväll.
Dessvärre fick jag ju väcka henne ändå och byta blöja, klä på pyjamas och ge henne en sista slurk ersättning. Sen fick vi brottas lite i alla fall innan hon ville somna om, men ändå.
Längtar ihjäl mig till nästa lilla bebis, då är man BEREDD på ett helt annat sätt än vad vi var när Moset föddes. Då vet jag att jag inte kommer dö av smärtan under förlossningen, jag kommer inte vara ett stort frågetecken inför spädbarnskötseln och jag vet att jag är en kanonmamma. Jag vet att babyblousen går över och slipper förhoppningsvis all ångest- eller i alla fall den totalt obefogade ångesten.
Det finns ingenting i världen som slår känslan att vara mamma, det var hundra gånger jobbigare än jag väntat mig och tusen gånger mer underbart. Det går inte att beskriva med ord helt enkelt.
Vi var såklart tvugna att föreviga Moas mirakulösa insomnade idag, hehe. Min fina, fina flicka!:
Ett stycke nybadad bebis
Det finns inget mysigare!
Saker som provocerar den här mamman
Moa har precis somnat- ALLDELES FÖR SENT! Men det är inte så konstigt för hon har sovit skumt hela dagen, 3,5 jävla timme sov hon på eftermiddagen och vaknade inte förrän 18.30 (när vi precis skulle äta min goda lasagne- såklart).
Som tur var så har pappsen busat med henne hela kvällen så att hon blivit hyfsat trött igen och möjlig att natta. Men hon VÄGRADE äta gröt nu på kvällen, tror att det beror på att det blev så sent. Hon bara knep ihop munnen och stirrade arg, TROTS att jag låtsasåt gröt själv och sa "mmm" och dessutom sjöng "haren på skaren"-låten.
Kom på en rolig liten lista, ska bjuda på fåniga saker som gör mig allmänt grinig.
SAKER SOM PROVOCERAR DEN DEN HÄR MAMMAN ÄR ALLTSÅ FÖLJANDE:
- Folk som skryter om att de minsann fött barn utan smärtlindring. Jag är ju rätt mallig själv och hade säkert också passat på att nämna det i var och varannan mening men det är ju löjigt, jag fattar inte grejen-precis som jag inte förstår folk som har huvudvärk men som vägrar ta en huvudvärkstablett. Är man duktig för att man väljer att ha mer ont än vad man behöver eller vadå?
Roligast är när folk säger att dem "fött utan smärtlindring, jag hade endast lustgas". Lustgas ÄR smärtlindring, dit räknas även massage och varma bad- titta i förlossningsjournalen om ni inte tror mig. Är så less på att folk ska tävla om att vara "duktigast" hela tiden. Jag tackade nej till ryggbedövningen först av anledningen att jag är skitskraj för nålar- inte för att jag är en stenhård kvinna. Sen tog jag den ändå och den fungerade inte, kan man då säga att jag fött barn utan smärtlindring? Det var ingen jävla lindring av smärtan kan jag säga, inte lustgasen hela för den delen men där blev man så snurrig att man glömde plågan för ett par sekunder i alla fall. Och kvinnor som VILL ha bedövning men som inte hinner? Är man lika duktig då om man faktiskt bett om det men blivit utan? Och just det, många blir ju klippta under förlossningen, då får man en spruta med lokalbedövning i mellangården, och det är ju också en bedövning. Har man verkligen fött "naturligt" då?
Som ni ser kan jag fortsätta i all evighet. Tycker att det är enormt underhållande.
- Folk utan barn som har maaage att säga att dem är trötta. Ja, så bitter kan jag bli emellanåt. Det spelar liksom ingen roll om personen i fråga skulle ha jobbat dygnet runt i en vecka utan rast- jag vill bara skrocka åt det. För hur slutkörd man än är som ickeförälder så vet man att man kan komma hem, slänga sig i sängen och sova en vecka om man skulle vilja det, ingen kommer att kräva att man går upp 10 gånger på en natt för att stoppa in en napp, ingen kommer att vråla i ens öra på morgonen så att man får gå upp och fixa någon annans frukost- och framför allt; sen kan man ligga i soffan hela dagen och pilla sig i naveln utan att behöva göra annat än att äta godis och kanske ta sig en krogrunda på kvällen.
Jag älskar att leva mitt bebisliv, men uppebarligen är jag omedvetet grymt avundsjuk på alla som kan glassa runt och bara ha sig själv att ansvara för.
Skäms lite, men tycker ändå att man får lov att vara lite bitter när man lever med sin egen underbara, men ack så krävande dygnet-runt-diktator på 8 kilo.
- Dessa ständigt förekommande råd att man ska låta små bebisar ligga och skrika, att man skämmer bort bebisen om man kommer till undsättning hela tiden eller fånigast av allt, att bebisen tränar sina lungor när den vrålar.
Jag har en ytterst nöjd dotter, och det tror jag beror på att jag INTE låter henne ligga och skrika. Nu är hon så stor att man kan tyda vad skriker beror på, jag vet när hon är hungrig, jag vet när hon är övertrött, jag vet när hon blir skraj för främlingar och jag vet när hon vill ha sällskap. Det visste jag inte när hon var nyfödd, men även då förstod jag att hon skrek av en anledning. Och skriker min bebis plockar jag upp henne, det kommer jag även göra med alla framtida bebisar.
Man kan liksom inte skämma bort ett spädbarn, barnet skriker inte för att det är kul. En sån liten unge förstår inte konsten att manipulera än, och skrattar knappast hånfullt när den har lurat sin lättlurade mor att komma till räddning.
- Snygga brudar, förstås. Så fort jag ser en pingla på stan blänger jag och tänker att "vänta du bara tills du fött barn, då är den där midjan ett minne blott", alternativt så vill jag skjuta ner henne med ett maskingevär. Speciellt om Mikael är med, då blir jag riktigt jävla hatisk.
När jag ser bilder på min gamla mage (eller tänker på mina forna tuttar för den delen) så börjar jag nästan grina. Självförtroendet på topp som ni ser. Enda trösten är att det kunde varit ÄNNU värre, och det hjälper faktiskt ibland.
- När folk frågar vad man gjort i helgen. Det börjar bli uttjatat.
- Mammor som är superaktiva, som springer omkring på sjuttioelva bebisaktiviteter, som fikar med kompisar sju dagar i veckan och som tar mod och lust att gå till Öppna förskolan. Som med alla andra punkter så bottnar surheten i att jag känner mig aningen otillräcklig själv, jag som hittills knallat iväg på EN föräldragruppsträff.
Det finns en liten (ytterst liten) röst i mig som frågar mig själv om Moa blir understimulerad på något sätt, men det brukar jag bara garva åt sen när jag ser henne stirra fascinerat på samma skallra som hon lekt med de senaste tre veckorna utan att tröttna. Skulle nog tippa på att det snarare är många mammalediga som blir understimulerade, folk som har ett större behov av att hitta på saker och umgås med fler människor. Och själv är jag ju en soffpotatis.
Nej, nu får det räcka. Natti!
Som tur var så har pappsen busat med henne hela kvällen så att hon blivit hyfsat trött igen och möjlig att natta. Men hon VÄGRADE äta gröt nu på kvällen, tror att det beror på att det blev så sent. Hon bara knep ihop munnen och stirrade arg, TROTS att jag låtsasåt gröt själv och sa "mmm" och dessutom sjöng "haren på skaren"-låten.
Kom på en rolig liten lista, ska bjuda på fåniga saker som gör mig allmänt grinig.
SAKER SOM PROVOCERAR DEN DEN HÄR MAMMAN ÄR ALLTSÅ FÖLJANDE:
- Folk som skryter om att de minsann fött barn utan smärtlindring. Jag är ju rätt mallig själv och hade säkert också passat på att nämna det i var och varannan mening men det är ju löjigt, jag fattar inte grejen-precis som jag inte förstår folk som har huvudvärk men som vägrar ta en huvudvärkstablett. Är man duktig för att man väljer att ha mer ont än vad man behöver eller vadå?
Roligast är när folk säger att dem "fött utan smärtlindring, jag hade endast lustgas". Lustgas ÄR smärtlindring, dit räknas även massage och varma bad- titta i förlossningsjournalen om ni inte tror mig. Är så less på att folk ska tävla om att vara "duktigast" hela tiden. Jag tackade nej till ryggbedövningen först av anledningen att jag är skitskraj för nålar- inte för att jag är en stenhård kvinna. Sen tog jag den ändå och den fungerade inte, kan man då säga att jag fött barn utan smärtlindring? Det var ingen jävla lindring av smärtan kan jag säga, inte lustgasen hela för den delen men där blev man så snurrig att man glömde plågan för ett par sekunder i alla fall. Och kvinnor som VILL ha bedövning men som inte hinner? Är man lika duktig då om man faktiskt bett om det men blivit utan? Och just det, många blir ju klippta under förlossningen, då får man en spruta med lokalbedövning i mellangården, och det är ju också en bedövning. Har man verkligen fött "naturligt" då?
Som ni ser kan jag fortsätta i all evighet. Tycker att det är enormt underhållande.
- Folk utan barn som har maaage att säga att dem är trötta. Ja, så bitter kan jag bli emellanåt. Det spelar liksom ingen roll om personen i fråga skulle ha jobbat dygnet runt i en vecka utan rast- jag vill bara skrocka åt det. För hur slutkörd man än är som ickeförälder så vet man att man kan komma hem, slänga sig i sängen och sova en vecka om man skulle vilja det, ingen kommer att kräva att man går upp 10 gånger på en natt för att stoppa in en napp, ingen kommer att vråla i ens öra på morgonen så att man får gå upp och fixa någon annans frukost- och framför allt; sen kan man ligga i soffan hela dagen och pilla sig i naveln utan att behöva göra annat än att äta godis och kanske ta sig en krogrunda på kvällen.
Jag älskar att leva mitt bebisliv, men uppebarligen är jag omedvetet grymt avundsjuk på alla som kan glassa runt och bara ha sig själv att ansvara för.
Skäms lite, men tycker ändå att man får lov att vara lite bitter när man lever med sin egen underbara, men ack så krävande dygnet-runt-diktator på 8 kilo.
- Dessa ständigt förekommande råd att man ska låta små bebisar ligga och skrika, att man skämmer bort bebisen om man kommer till undsättning hela tiden eller fånigast av allt, att bebisen tränar sina lungor när den vrålar.
Jag har en ytterst nöjd dotter, och det tror jag beror på att jag INTE låter henne ligga och skrika. Nu är hon så stor att man kan tyda vad skriker beror på, jag vet när hon är hungrig, jag vet när hon är övertrött, jag vet när hon blir skraj för främlingar och jag vet när hon vill ha sällskap. Det visste jag inte när hon var nyfödd, men även då förstod jag att hon skrek av en anledning. Och skriker min bebis plockar jag upp henne, det kommer jag även göra med alla framtida bebisar.
Man kan liksom inte skämma bort ett spädbarn, barnet skriker inte för att det är kul. En sån liten unge förstår inte konsten att manipulera än, och skrattar knappast hånfullt när den har lurat sin lättlurade mor att komma till räddning.
- Snygga brudar, förstås. Så fort jag ser en pingla på stan blänger jag och tänker att "vänta du bara tills du fött barn, då är den där midjan ett minne blott", alternativt så vill jag skjuta ner henne med ett maskingevär. Speciellt om Mikael är med, då blir jag riktigt jävla hatisk.
När jag ser bilder på min gamla mage (eller tänker på mina forna tuttar för den delen) så börjar jag nästan grina. Självförtroendet på topp som ni ser. Enda trösten är att det kunde varit ÄNNU värre, och det hjälper faktiskt ibland.
- När folk frågar vad man gjort i helgen. Det börjar bli uttjatat.
- Mammor som är superaktiva, som springer omkring på sjuttioelva bebisaktiviteter, som fikar med kompisar sju dagar i veckan och som tar mod och lust att gå till Öppna förskolan. Som med alla andra punkter så bottnar surheten i att jag känner mig aningen otillräcklig själv, jag som hittills knallat iväg på EN föräldragruppsträff.
Det finns en liten (ytterst liten) röst i mig som frågar mig själv om Moa blir understimulerad på något sätt, men det brukar jag bara garva åt sen när jag ser henne stirra fascinerat på samma skallra som hon lekt med de senaste tre veckorna utan att tröttna. Skulle nog tippa på att det snarare är många mammalediga som blir understimulerade, folk som har ett större behov av att hitta på saker och umgås med fler människor. Och själv är jag ju en soffpotatis.
Nej, nu får det räcka. Natti!
Blä för dagis
Var precis inne och kontrollerade att Moa andades (som vanligt) och hon hade roterat i sängen och låg som en ostbåge med armarna i vädret, lillskrutten. Mikael åkte precis så nu börjar det kännas lite tomt här hemma, så jag väntar på pip från sovrummet. Men egentligen är det rätt skönt att varken har bebis eller sambo klistrad på sig, men det är inte speciellt roligt längre stunder, tur att vi har klängiga personligheter alla tre, ett enormt behov att kroppskontakt helt klart.
Men till min stora sorg så blir Moa mindre och mindre lik ett litet pungdjur och tycker (oftast) att det är roligare att utforska och sabotera saker än att ligga kärleksfullt på sin slöa moder och bara kramas.
Jag kommer att gråta blod om det visar sig att hon växer upp till ett sånt barn som skriker "blä" och springer iväg när man ska ha pusskalas. Skiter faktiskt i vilket, jag kommer att vara starkare än henne i många år till och fram till dess kommer jag att tvångskramas, hur politiskt inkorrekt det än är.
Jag förnekar som sagt just nu att det finns en framtid, jag föredrar att intala mig själv att vi alltid kommer att glida runt i en lycklig bebisbubbla- men faktum är att jag tvingat mig själv att smida lite planer i alla fall.
Jag tänker inte ens tänka tanken på att ägna mig åt annat än Moa förrän år 2009 är över, inga extrajobb eller studier så långt ögat når. Vi har möjlighet och ekonomi att dra ut på mammaledigheten lite och då gör vi självklart det, jag tänker INTE sätta henne på dagis innan hon är stor nog att gå själv och framförallt prata själv, och inte ens då vet man ju om hon är mentalt redo för att bli bortlämnad hela dagarna (detta är min åsikt, ingen kritik alls till andra som skolar in på dagis tidigare, det är upp till föräldrar och barn och alla är inte höns som jag).
Men till nästa vårtermin ska jag plugga på distans på Komvux och läsa upp mina IG och eventuellt lite fler nyttiga ämnen så att jag redo att kasta mig in i universitetsvärlden sen om jag bestämmer mig för att plugga vidare- vilket jag med största sannolikhet kommer att göra. Just nu har jag inte kompetens till vidare studier för jag har för många poäng som inte är godkända. Förbannade, jävla pissmatematik! Det kommer att bli en utmaning att tvinga sig att plugga matte igen, den saken är klar- dessutom blir det inte lättare av att jag ska ta hand om Moa samtidigt, men det är bara att bita ihop.
Om dessa planer fungerar så kommer Moa inte vara tvungen att börja på dagis förrän sommaren/hösten 2010 och då har hon hunnit bli två år, en betydligt mer passande ålder för att bli bortlämnad.
Ska väl inte sticka under stol med att om det finns möjlighet att plugga/jobba hemifrån sen så kommer jag att satsa på det, jag får ont i magen av tanken på att väcka henne skittidigt på morgonen, stressa med frukost och påklädning och skynda till dagis, jobba hela dagen och sedan hämta upp övertrött barn som ska sova ett par timmar senare. Dagisfröknarna kommer att få uppleva mitt barn mer än jag själv- fy.
Sen måste vi flytta ASAP också. Den vilda jakten på hus går vidare.
Nu vaknade Moa, så nu får jag avrunda och förbereda dagens lunch.
Sist bjuder jag på min och Moas favoritlåt för tillfället, hon blir jätteglad när den spelas och det blir även hennes mor sedan hon hörde den under Victorias secret-galan:
Men till min stora sorg så blir Moa mindre och mindre lik ett litet pungdjur och tycker (oftast) att det är roligare att utforska och sabotera saker än att ligga kärleksfullt på sin slöa moder och bara kramas.
Jag kommer att gråta blod om det visar sig att hon växer upp till ett sånt barn som skriker "blä" och springer iväg när man ska ha pusskalas. Skiter faktiskt i vilket, jag kommer att vara starkare än henne i många år till och fram till dess kommer jag att tvångskramas, hur politiskt inkorrekt det än är.
Jag förnekar som sagt just nu att det finns en framtid, jag föredrar att intala mig själv att vi alltid kommer att glida runt i en lycklig bebisbubbla- men faktum är att jag tvingat mig själv att smida lite planer i alla fall.
Jag tänker inte ens tänka tanken på att ägna mig åt annat än Moa förrän år 2009 är över, inga extrajobb eller studier så långt ögat når. Vi har möjlighet och ekonomi att dra ut på mammaledigheten lite och då gör vi självklart det, jag tänker INTE sätta henne på dagis innan hon är stor nog att gå själv och framförallt prata själv, och inte ens då vet man ju om hon är mentalt redo för att bli bortlämnad hela dagarna (detta är min åsikt, ingen kritik alls till andra som skolar in på dagis tidigare, det är upp till föräldrar och barn och alla är inte höns som jag).
Men till nästa vårtermin ska jag plugga på distans på Komvux och läsa upp mina IG och eventuellt lite fler nyttiga ämnen så att jag redo att kasta mig in i universitetsvärlden sen om jag bestämmer mig för att plugga vidare- vilket jag med största sannolikhet kommer att göra. Just nu har jag inte kompetens till vidare studier för jag har för många poäng som inte är godkända. Förbannade, jävla pissmatematik! Det kommer att bli en utmaning att tvinga sig att plugga matte igen, den saken är klar- dessutom blir det inte lättare av att jag ska ta hand om Moa samtidigt, men det är bara att bita ihop.
Om dessa planer fungerar så kommer Moa inte vara tvungen att börja på dagis förrän sommaren/hösten 2010 och då har hon hunnit bli två år, en betydligt mer passande ålder för att bli bortlämnad.
Ska väl inte sticka under stol med att om det finns möjlighet att plugga/jobba hemifrån sen så kommer jag att satsa på det, jag får ont i magen av tanken på att väcka henne skittidigt på morgonen, stressa med frukost och påklädning och skynda till dagis, jobba hela dagen och sedan hämta upp övertrött barn som ska sova ett par timmar senare. Dagisfröknarna kommer att få uppleva mitt barn mer än jag själv- fy.
Sen måste vi flytta ASAP också. Den vilda jakten på hus går vidare.
Nu vaknade Moa, så nu får jag avrunda och förbereda dagens lunch.
Sist bjuder jag på min och Moas favoritlåt för tillfället, hon blir jätteglad när den spelas och det blir även hennes mor sedan hon hörde den under Victorias secret-galan:
Et voila!
Såhär fin blev min nya bloggdesign, skapad av Isabella !
Jag är grymt nöjd och väldigt tacksam, för jag hade ALDRIG lyckats åstadkomma detta själv- den saken är säker!
Nu är min blogg inte bara läsvärd, den är SNYGG också, hehe.
Återigen, TACK Isabella!
Jag är grymt nöjd och väldigt tacksam, för jag hade ALDRIG lyckats åstadkomma detta själv- den saken är säker!
Nu är min blogg inte bara läsvärd, den är SNYGG också, hehe.
Återigen, TACK Isabella!
Onsdag
Ännu mer dålig uppdatering jag vet- men min bebis gillar som sagt inte att sova speciellt mycket på dagarna.
I dag har vi varit och kikat i affärer, insåg precis att INGET köpes vilket var lustigt med tanke på mitt suktande efter mängder av saker. Bland annat har jag hittat vårens skor! Har insett att efter ha varit rund som en flodhäst i nio månader+övernervös halvsunkig nybliven mamma i sex månader så är det nu dags att återvända till min forna personlighet, HÖGA KLACKAR-Sofia. Men det blir en mild variant med platå/kil-klack så att jag inte blir alltför ostabil när jag ska kånka barn och vagnar. Provade och de satt som gjutet på min ljuva fot:
Provade lite jackor på HM också, hittade ingen höjdare men är rätt säker på att jag vill ha en kort variant i år. Garvade åt Mikael som provade diverse kepsar och mössor och hitta en MASSA fint på HM till Moa- rätt överraskande, jag brukar hålla mig till Lindex. Hittar underligt nog inget av alla söta sommarplagg jag såg i affären på hemsidan nu... Galet söta solklänningar och bodys i småblommigt och med puffärmar och spets.
Men dessa söta skor fanns det i alla fall bild på, och det finns en matchande solhatt till! Puttinutt!
Sen tog vi en lååång sväng inne på Åhlens som för mig är en väldigt underskattad affär, herregud det är ju som ett miniköpcentrum inuti köpcentrumet, det finns ju allt! Sprang förbi sminkavdelningen för jag är i ett sjukt AKUT behov av smink och har inte pengar till det, så jag vill inte bli läskad.
Jag kastade mig över påskpyntet på inredningsavdelningen såklart och förälskade mig i en guldmålad skulptur av en hare... Jag har en jävligt tacky sida som kommer fram när jag ser något som glänser eller glittrar, jag vill bara kasta mig fram och smeka härligheterna. Det är inte alla som stulit en glittrande julgranskula på krogen och blivit förvånad men glad då hon hittat den i byxfickan dagen efter (den var i hårdplast tack och lov). Jag var lite tjuvaktig under mina alkoholiserade dagar, men kan trösta mig med att det finns dem som är värre, ett ex till mig snodde alltid askfat när man var ute och smugglade hem- nykter. Ööööh...
Hur som helst var det en trevlig shoppningtur utan shopping, jag började nästan grina när jag såg "7th heaven- Säsong 5"-boxen och inte fick köpa med mig den. Moa vägrade först somna trots flera varv runt torget utomhus innan vi gick in, men sen slockade hon inne på Polarn och Pyret lustigt nog (hon brukar aaaaldrig somna inomhus i vagnen) och sen sov hon i över en timme medan vi spanade, trötta bäsen. Fick förresten TVÅ positiva överraskningar på bussen idag, det satt en gubbe med en sån där väska med hjul som gamlingar har vid barnvagnsplatsen och han bara flög upp när han såg mig för att sätta sig någon annanstans, trots att jag propsade på att han skulle sitta kvar- det var fullt tillräckligt med plats för både han och vagnen, söta gubbe! Tackade hjärtligt. Och på vägen hem var det en annan mustachklädd män i rock som satt och vinkade till Moa hela vägen, dessvärre förstod hon inte grejen och var ohyfsad och vinkade inte tillbaka, haha.
Moa, mitt lilla mos. Hon är sjövild och gör mig helt utmattad dagarna i ända, och gud så go hon är! Men stackars vår stereo- femtioelva gånger om dagen rullar hon dit i gåstolen och pillar och trycker på knappar, hon har lärt sig vart man öppnar cd-facket och tycker att det är skitkul när den öppnar sig och åker in igen när man petar på den(eller sliter, snarare). Och sitter hon i gåstolen och man pysslar med något i köket och ropar på henne så rullar hon alltid dit och placerar sig vid tröskeln till hallen och spanar in i köket. Min smarta tjej.
Nu sitter hon riktigt bra också, vågar inte lämna henne själv på golvet men hon trillar ytterst sällan och kan sitta och banka med skallror i en halvtimme helt orubblig (ja, eller orubblig är väl fel ord, men för att vara en liten bebis är hon väldigt stabil).
Och vet ni vad? Satt idag och funderade på att byta till blogspot.se istället för att min blogg är så sjukt ful. Och då kommer en räddande ängel från ingenstans och erbjuder sig helt frivilligt att fixa min design- själv har jag inte en susning. Så snart kommer ni få se på andra bullar!
UPPDATERING: DET BLEV NÅGOT SKUMT MED BILDERNA HÄR ÖVER, AV NÅGON UNDERLIGT ANLEDNING VILL DEM INTE VISAS, GÖR ETT NYTT FÖRSÖK SENARE.
I dag har vi varit och kikat i affärer, insåg precis att INGET köpes vilket var lustigt med tanke på mitt suktande efter mängder av saker. Bland annat har jag hittat vårens skor! Har insett att efter ha varit rund som en flodhäst i nio månader+övernervös halvsunkig nybliven mamma i sex månader så är det nu dags att återvända till min forna personlighet, HÖGA KLACKAR-Sofia. Men det blir en mild variant med platå/kil-klack så att jag inte blir alltför ostabil när jag ska kånka barn och vagnar. Provade och de satt som gjutet på min ljuva fot:
Provade lite jackor på HM också, hittade ingen höjdare men är rätt säker på att jag vill ha en kort variant i år. Garvade åt Mikael som provade diverse kepsar och mössor och hitta en MASSA fint på HM till Moa- rätt överraskande, jag brukar hålla mig till Lindex. Hittar underligt nog inget av alla söta sommarplagg jag såg i affären på hemsidan nu... Galet söta solklänningar och bodys i småblommigt och med puffärmar och spets.
Men dessa söta skor fanns det i alla fall bild på, och det finns en matchande solhatt till! Puttinutt!
Sen tog vi en lååång sväng inne på Åhlens som för mig är en väldigt underskattad affär, herregud det är ju som ett miniköpcentrum inuti köpcentrumet, det finns ju allt! Sprang förbi sminkavdelningen för jag är i ett sjukt AKUT behov av smink och har inte pengar till det, så jag vill inte bli läskad.
Jag kastade mig över påskpyntet på inredningsavdelningen såklart och förälskade mig i en guldmålad skulptur av en hare... Jag har en jävligt tacky sida som kommer fram när jag ser något som glänser eller glittrar, jag vill bara kasta mig fram och smeka härligheterna. Det är inte alla som stulit en glittrande julgranskula på krogen och blivit förvånad men glad då hon hittat den i byxfickan dagen efter (den var i hårdplast tack och lov). Jag var lite tjuvaktig under mina alkoholiserade dagar, men kan trösta mig med att det finns dem som är värre, ett ex till mig snodde alltid askfat när man var ute och smugglade hem- nykter. Ööööh...
Hur som helst var det en trevlig shoppningtur utan shopping, jag började nästan grina när jag såg "7th heaven- Säsong 5"-boxen och inte fick köpa med mig den. Moa vägrade först somna trots flera varv runt torget utomhus innan vi gick in, men sen slockade hon inne på Polarn och Pyret lustigt nog (hon brukar aaaaldrig somna inomhus i vagnen) och sen sov hon i över en timme medan vi spanade, trötta bäsen. Fick förresten TVÅ positiva överraskningar på bussen idag, det satt en gubbe med en sån där väska med hjul som gamlingar har vid barnvagnsplatsen och han bara flög upp när han såg mig för att sätta sig någon annanstans, trots att jag propsade på att han skulle sitta kvar- det var fullt tillräckligt med plats för både han och vagnen, söta gubbe! Tackade hjärtligt. Och på vägen hem var det en annan mustachklädd män i rock som satt och vinkade till Moa hela vägen, dessvärre förstod hon inte grejen och var ohyfsad och vinkade inte tillbaka, haha.
Moa, mitt lilla mos. Hon är sjövild och gör mig helt utmattad dagarna i ända, och gud så go hon är! Men stackars vår stereo- femtioelva gånger om dagen rullar hon dit i gåstolen och pillar och trycker på knappar, hon har lärt sig vart man öppnar cd-facket och tycker att det är skitkul när den öppnar sig och åker in igen när man petar på den(eller sliter, snarare). Och sitter hon i gåstolen och man pysslar med något i köket och ropar på henne så rullar hon alltid dit och placerar sig vid tröskeln till hallen och spanar in i köket. Min smarta tjej.
Nu sitter hon riktigt bra också, vågar inte lämna henne själv på golvet men hon trillar ytterst sällan och kan sitta och banka med skallror i en halvtimme helt orubblig (ja, eller orubblig är väl fel ord, men för att vara en liten bebis är hon väldigt stabil).
Och vet ni vad? Satt idag och funderade på att byta till blogspot.se istället för att min blogg är så sjukt ful. Och då kommer en räddande ängel från ingenstans och erbjuder sig helt frivilligt att fixa min design- själv har jag inte en susning. Så snart kommer ni få se på andra bullar!
UPPDATERING: DET BLEV NÅGOT SKUMT MED BILDERNA HÄR ÖVER, AV NÅGON UNDERLIGT ANLEDNING VILL DEM INTE VISAS, GÖR ETT NYTT FÖRSÖK SENARE.
BVC-besök
Dålig uppdatering, kan ju meddela att jag skrev ett JÄTTELÅNGT inlägg igår, och när jag var nästan klar måste jag har kommit åt någon knapp för hela jävla texten försvann. Höll på att börja gråta och kunde inte för mitt liv ta mig samman och skriva om allting igen.
Idag har vi i alla fall varit på en för tidig 6-månaderskontroll på BVC, Moa blir inte ett halvår förrän den sjuttonde men eftersom att hon inte kunde vaccineras sist när hon var sjuk så flyttades det fram till nu. Barnläkaren var där i dag (eller DOKTORN som sköterske-Linda säger hela tiden med beundran i rösten). Han är jäkligt trevlig i alla fall DOKTORN, han lyssnade på Moas hjärta, kollade så att hon kunde dra upp huvudet själv när han höll henne i händerna och sen klämde han på lilla magen och i ljumskarna, hann aldrig fråga vad det var han kände på så jag ska ta och googla upp det. Moa var lugn och snäll och skrattade till och med när han klämde på magen. Allt var kanon, och sedan vägdes och mättes hon:
Moa 5 mån och nästan 3 veckor:
8550 gram
71 centimeter
43,7 cm huvudomkrets.
Hon växer hur bra som helst och kurvan är spikrak fortfarande, men till nästa gång tror jag att vikten kommer att dala lite med tanke på hur sjukt aktiv hon blivit. Rulla-rulla-rulla och kravla-kravla-kravla är allt som gäller nu, blir helt snurrig av att hålla koll på henne.
Vi passade även på att fråga hur vi ska göra med Moas skräck för brummande hushållsmaskiner och precis som vi trodde så ska man försöka ignorera att hon blir ledsen och låtsas som ingenting, så nu är det slut på att stänga in sig i sovrummet med henne när Mikael dammsuger och annat fånigt, men det är jävligt svårt att inte försöka "rädda" henne från läskigheterna.
Och sist var det alltså dags för sprutan, sköterskan var så stressig idag att jag inte hann bli speciellt nervös den här gången, och jävlar vilken tuff liten tjej vi har! Sist skrek hon till och snyftade under sticket men den här gången pep hon bara till och verkade inte ens lägga märke till sprutan. Hon är tuffare än sin mor, den saken är klar!
Sen handlade vi på Kvantum och promenerade hem, nu är det ösregn/snö utanför men det var grymt skönt väder i morse! Moa satt i vagnen med bara overallen och en filt och hon var jättevarm så vi plockade till och med bort filten för att hon skulle slippa svettas. Då vet man att det är vår på gång! Blir ju aningen skeptisk när jag tittar ut genom fönstret nu, men, men.
Fyndade Katerina Janouch skittjocka bok "Barnliv" för endast 99 spänn så jag tänkte läsa lite i den nu medans unga damen sover. I går åt hon en portion gröt för första gången, hon har ju hatat gröt innan men jag gav det ett försök till och det gick minsann ner! Känns jätteskönt eftersom hon dissade vällingen också. Själv drack jag välling i nappflaska tills jag var sex år, det är fina grejer välling. Så jag hoppas att gröt-accepterande håller i sig nu!
Idag har vi i alla fall varit på en för tidig 6-månaderskontroll på BVC, Moa blir inte ett halvår förrän den sjuttonde men eftersom att hon inte kunde vaccineras sist när hon var sjuk så flyttades det fram till nu. Barnläkaren var där i dag (eller DOKTORN som sköterske-Linda säger hela tiden med beundran i rösten). Han är jäkligt trevlig i alla fall DOKTORN, han lyssnade på Moas hjärta, kollade så att hon kunde dra upp huvudet själv när han höll henne i händerna och sen klämde han på lilla magen och i ljumskarna, hann aldrig fråga vad det var han kände på så jag ska ta och googla upp det. Moa var lugn och snäll och skrattade till och med när han klämde på magen. Allt var kanon, och sedan vägdes och mättes hon:
Moa 5 mån och nästan 3 veckor:
8550 gram
71 centimeter
43,7 cm huvudomkrets.
Hon växer hur bra som helst och kurvan är spikrak fortfarande, men till nästa gång tror jag att vikten kommer att dala lite med tanke på hur sjukt aktiv hon blivit. Rulla-rulla-rulla och kravla-kravla-kravla är allt som gäller nu, blir helt snurrig av att hålla koll på henne.
Vi passade även på att fråga hur vi ska göra med Moas skräck för brummande hushållsmaskiner och precis som vi trodde så ska man försöka ignorera att hon blir ledsen och låtsas som ingenting, så nu är det slut på att stänga in sig i sovrummet med henne när Mikael dammsuger och annat fånigt, men det är jävligt svårt att inte försöka "rädda" henne från läskigheterna.
Och sist var det alltså dags för sprutan, sköterskan var så stressig idag att jag inte hann bli speciellt nervös den här gången, och jävlar vilken tuff liten tjej vi har! Sist skrek hon till och snyftade under sticket men den här gången pep hon bara till och verkade inte ens lägga märke till sprutan. Hon är tuffare än sin mor, den saken är klar!
Sen handlade vi på Kvantum och promenerade hem, nu är det ösregn/snö utanför men det var grymt skönt väder i morse! Moa satt i vagnen med bara overallen och en filt och hon var jättevarm så vi plockade till och med bort filten för att hon skulle slippa svettas. Då vet man att det är vår på gång! Blir ju aningen skeptisk när jag tittar ut genom fönstret nu, men, men.
Fyndade Katerina Janouch skittjocka bok "Barnliv" för endast 99 spänn så jag tänkte läsa lite i den nu medans unga damen sover. I går åt hon en portion gröt för första gången, hon har ju hatat gröt innan men jag gav det ett försök till och det gick minsann ner! Känns jätteskönt eftersom hon dissade vällingen också. Själv drack jag välling i nappflaska tills jag var sex år, det är fina grejer välling. Så jag hoppas att gröt-accepterande håller i sig nu!
Kalejs
I dag har vi varit på femårskalas, det är fina tillställningar minsann. Åt marängsviss (hoppas verkligen att det stavas så nu, så jag slipper känna mig som en helidiot) och det har jag inte ätit på år och dar, LJUVLIGT! Fick verkligen använda all min självbehärskning för att inte ta mer femton gånger och slicka skålen.
Nu ska ni få höra hur jävla slöa vi var idag... Eller VI är fel ord, MIKAEL snarare. Tanken var att vi skulle åka kommunalt till Kungsbacka härifrån vilket är en bit men helt överkomligt, herregud jag pendlade ju till jobbet den vägen varje morgon och kväll förr. Men herrn i huset var inte så sugen på att kliva upp i tid i morse och brölade bara "vi tar en taxi" och drog täcket över huvudet när jag försökte väcka honom femtioelva gångar. Placerade till och med Moa på hans bröstkorg så att hon låg där och brummade och sparkades men utan resultat. Trodde först att han pratade i sömnen men icke, vi tog en taxi till kalaset både dit och hem. Hur långt kan det var härifrån? 4 mil kanske? Hur som helst så blev det dyrt- men väl värt pengarna enligt honom. Hans hat mot bussar är enormt, och jag klagar ju inte direkt. Moa var nöjd också över sina första taxiresor, somnade sött.
Det var som förväntat vrålkul att se Moa leka med sin bebiskusin som är bara sju veckor äldre. Men nu hade Julia dragit ifrån rejält i storlek och kändes mycket större och framförallt mer stabil. Det lektes i alla fall på filten, och det slets leksaker ur händer hej vilt, Moa tyckte att det var skitintressant att pilla på Julia och jag fick fånga henne flera gånger när hon kastade sig framåt med sina sylvassa naglar mot Julias stackars bebisansikte.
Moa var lite blyg i övrigt, kan inte klandra henne över att hon blir lite förskräckt av alla dessa människor och barn. Hon bröt ihop totalt när hon satt hos farmor och Mikaels systers sambo stack fram huvudet och sa hej, haha. Fast när vi fikade satt hon i farfars knä och var helt iskall, hon verkar väldigt förtjust i honom- sist han var här en snabbis skrattade hon massor och tutade förtjust på tutan på gåstolen.
Det var jättekul att träffa alla andra små kusiner också, och födelsedagsbarnet blev väldigt glad över sin klänning (vilket förvånade mig eftersom barn inte brukar vara så förtjust i mjuka paket...).
Här kommer lite bilder:
Sen åkte vi hem och tryckte i oss varsin fet semla och varsin ännu fetare pizza. Jag tog en capriccosa med vitlökssås idag för jag kände mig lite härligt nostalgisk sådär. Har kikat på en brittisk gangsterfilm också, som ärligt talat sög (förlåt älskling, men det gjorde den).
Nu ska jag snart sova för jag är SKITTRÖTT:
Nu ska ni få höra hur jävla slöa vi var idag... Eller VI är fel ord, MIKAEL snarare. Tanken var att vi skulle åka kommunalt till Kungsbacka härifrån vilket är en bit men helt överkomligt, herregud jag pendlade ju till jobbet den vägen varje morgon och kväll förr. Men herrn i huset var inte så sugen på att kliva upp i tid i morse och brölade bara "vi tar en taxi" och drog täcket över huvudet när jag försökte väcka honom femtioelva gångar. Placerade till och med Moa på hans bröstkorg så att hon låg där och brummade och sparkades men utan resultat. Trodde först att han pratade i sömnen men icke, vi tog en taxi till kalaset både dit och hem. Hur långt kan det var härifrån? 4 mil kanske? Hur som helst så blev det dyrt- men väl värt pengarna enligt honom. Hans hat mot bussar är enormt, och jag klagar ju inte direkt. Moa var nöjd också över sina första taxiresor, somnade sött.
Det var som förväntat vrålkul att se Moa leka med sin bebiskusin som är bara sju veckor äldre. Men nu hade Julia dragit ifrån rejält i storlek och kändes mycket större och framförallt mer stabil. Det lektes i alla fall på filten, och det slets leksaker ur händer hej vilt, Moa tyckte att det var skitintressant att pilla på Julia och jag fick fånga henne flera gånger när hon kastade sig framåt med sina sylvassa naglar mot Julias stackars bebisansikte.
Moa var lite blyg i övrigt, kan inte klandra henne över att hon blir lite förskräckt av alla dessa människor och barn. Hon bröt ihop totalt när hon satt hos farmor och Mikaels systers sambo stack fram huvudet och sa hej, haha. Fast när vi fikade satt hon i farfars knä och var helt iskall, hon verkar väldigt förtjust i honom- sist han var här en snabbis skrattade hon massor och tutade förtjust på tutan på gåstolen.
Det var jättekul att träffa alla andra små kusiner också, och födelsedagsbarnet blev väldigt glad över sin klänning (vilket förvånade mig eftersom barn inte brukar vara så förtjust i mjuka paket...).
Här kommer lite bilder:
Sen åkte vi hem och tryckte i oss varsin fet semla och varsin ännu fetare pizza. Jag tog en capriccosa med vitlökssås idag för jag kände mig lite härligt nostalgisk sådär. Har kikat på en brittisk gangsterfilm också, som ärligt talat sög (förlåt älskling, men det gjorde den).
Nu ska jag snart sova för jag är SKITTRÖTT:
The lovestory
Fick ett litet klagomål om att man inte någonstans i min blogg kan läsa om hur det gick till när jag och Mikael träffades och gjorde barn så att säga. Jag utgår alltid i från att alla som läser min blogg har hängt med sedan urminnes tider och fått det hela söndertjatat allt för många gånger, men vi tar det igen för nyfikna, nya läsare.
Ska försöka göra det hela någotlunda kortfattat, även om det inte är min stil.
Jag och Mikael har "känt" varandra i många herrans år eftersom att vi växte upp och gick i skolan i samma byhåla och även ett år i samma klass. Vi umgicks inte och var inte vänner, oftast var jag bara förbannad på honom för att han var allmänt tyken och knyckte cigaretter av mig utan att fråga. En gång hoppade han även jämfota på min sandalklädda fot med sina stålhättekängor och jag svor och skrek en lång stund. Kanske var ett dåligt raggningsförsök på tonårspojkars vis, inte vet jag- men det var absolut ingen kärlek i luften. Vi båda hade asgarvat om någon berättat vad framtiden hade för planer för oss.
Däremot var jag kompis med hans tvillingbror som jag hade kontakt med många år efter att vi slutat i grundskolan och en dag blev jag ditbjuden på fest och då lärde vi känna varandra. Hade en annan kille då (som inte var speciellt trevlig, milt uttryckt) så jag och Mikael var "kompisar" ett tag tills det tog slut med exet och då började en jävligt kaosartad karusell. Från början var det han som var intresserad och jag var allmänt förvirrad, och när jag väl trillade dit (och det gjorde jag med besked) så blev han skraj och visst inte om han vågade sig på en stadig flickvän. Sen ångrade han sig, och sedan tvekade han igen, så ångrade han sig och sen tvekade han igen, och så fortsatte det i vad som kändes som en evighet. Ni vet hur killar är. Det var en grymt påfrestande tid, det krävdes mycket blod, svett och tårar tills han blev min (vissa detaljer är bara våra så det förbli en hemlighet).
Och det visade sig vara värt allt slit. Två månader efter vi blev tillsammans blev jag av med min lägenhet och han erbjöd mig att flytta in hos honom. Och sen dess har jag liksom varit fast, herregud vad jag älskar den där karln, fick inte nog av honom- jag SPRANG hem från busshållsplatsen ibland när jag kom från jobbet för att jag längtade så efter honom. Han var och är en sån jävla kontrast mot alla rövhål jag kärat ner mig i under åren, har fortfarande inte fattat att jag haft en sån tur.
Och efter sju månader tillsammans slängde vi ut mina p-piller för nu skulle det bakas bebis. Sagt och gjort, efter 1,5 månad hade jag ett plus på stickan. och nio månader senare tittade Moa ut (ja, hon var ju två veckor försenad, den ondsinta ungen...).
Och nu är hon snart sex månader gammal och vi firar 2-årsdag i slutet av mars. Det gick fort, men alldeles perfekt för oss.
Så var det med det!
Ska försöka göra det hela någotlunda kortfattat, även om det inte är min stil.
Jag och Mikael har "känt" varandra i många herrans år eftersom att vi växte upp och gick i skolan i samma byhåla och även ett år i samma klass. Vi umgicks inte och var inte vänner, oftast var jag bara förbannad på honom för att han var allmänt tyken och knyckte cigaretter av mig utan att fråga. En gång hoppade han även jämfota på min sandalklädda fot med sina stålhättekängor och jag svor och skrek en lång stund. Kanske var ett dåligt raggningsförsök på tonårspojkars vis, inte vet jag- men det var absolut ingen kärlek i luften. Vi båda hade asgarvat om någon berättat vad framtiden hade för planer för oss.
Däremot var jag kompis med hans tvillingbror som jag hade kontakt med många år efter att vi slutat i grundskolan och en dag blev jag ditbjuden på fest och då lärde vi känna varandra. Hade en annan kille då (som inte var speciellt trevlig, milt uttryckt) så jag och Mikael var "kompisar" ett tag tills det tog slut med exet och då började en jävligt kaosartad karusell. Från början var det han som var intresserad och jag var allmänt förvirrad, och när jag väl trillade dit (och det gjorde jag med besked) så blev han skraj och visst inte om han vågade sig på en stadig flickvän. Sen ångrade han sig, och sedan tvekade han igen, så ångrade han sig och sen tvekade han igen, och så fortsatte det i vad som kändes som en evighet. Ni vet hur killar är. Det var en grymt påfrestande tid, det krävdes mycket blod, svett och tårar tills han blev min (vissa detaljer är bara våra så det förbli en hemlighet).
Och det visade sig vara värt allt slit. Två månader efter vi blev tillsammans blev jag av med min lägenhet och han erbjöd mig att flytta in hos honom. Och sen dess har jag liksom varit fast, herregud vad jag älskar den där karln, fick inte nog av honom- jag SPRANG hem från busshållsplatsen ibland när jag kom från jobbet för att jag längtade så efter honom. Han var och är en sån jävla kontrast mot alla rövhål jag kärat ner mig i under åren, har fortfarande inte fattat att jag haft en sån tur.
Och efter sju månader tillsammans slängde vi ut mina p-piller för nu skulle det bakas bebis. Sagt och gjort, efter 1,5 månad hade jag ett plus på stickan. och nio månader senare tittade Moa ut (ja, hon var ju två veckor försenad, den ondsinta ungen...).
Och nu är hon snart sex månader gammal och vi firar 2-årsdag i slutet av mars. Det gick fort, men alldeles perfekt för oss.
Så var det med det!
Favorit i repris
Satt och googlade mitt eget namn idag (ja, jag vet, lite tragiskt) och vad dyker upp om inte en äldre herres blogg där han har klistrat in ett ack så gammalt blogginlägg som JAG skrivit. Läste det igen och tyckte att det var skitkul, så nu lägger jag upp det på min blogg också- igen.
ONSDAG 4 APRIL 2007:
Något som är sjukt jävla roligt är hur handikappade våra föräldrars generation är när det gäller ny teknik, allt ifrån datorer till mobiltelefoner. Måste återge lite roliga episoder när det gäller detta, den första väljer jag att inte avslöja vem det är, men det är en god väns far i alla fall som ska logga in på Nordeas hemsida och envisas med att göra det själv fastän han är helt clueless:
Fadern sätter sig först ner i datorstolen och sitter och blänger misstänksamt på bildskärmen en stund;
F: Jahaja. Hur kommer man in på det där Internet nu då?
Min vän: Hrm, ja du klickar på den lilla ikonen som heter Internet Explorer.
Fadern böjer sig sakta fram och trycker sedan bestämt en gång på ikonen.
F: Men det händer ju ingenting!
Min vän: Nej, du måste dubbelklicka.
Fadern ser då sjukt förvirrad ut och ruskar på huvudet.
Min vän: Klicka två gånger alltså.
Fadern klickar sedan lika bestämt en gång till, väntar några sekunder och klickar sedan igen.
F: Nej du, det funkar inte.
Min vän: Du måste klicka snabbt *suckar*.
Efter några försök lyckas till slut fadern öppna internet och startsidan kommer upp.
F: Men vad fan, det här är ju inte Nordea!
Min vän: Nej det är inte Nordea, man måste skriva in adressen först, http://www.nordea.se./
Under grym koncentration börjar då hans far skriva in adressen med tungan i mungipan och trycker sedan enter.
F: Hörrudu, det händer ingenting här!
Min vän tittar på skärmen och meddelar att man måste markera adressfältet först, annars kommer ingenting att hända nu eller någonsin. Fadern lyckas till slut komma underfund med vad adressfältet är för något och faktiskt skriva in adressen med bara några mindre missförstånd angående att "man borde faktiskt säga dubbelve-dubbelve-dubbelve istället" för att man ska förstå att det inte är enkel-V som ska skrivas in. Nordeas hemsida ploppar sedan upp.
F: Oj! Du, ska jag trycka på "Privat" eller "Företag"?
Min vän: Ja du, jag vet inte... är du ett företag?
F: Hrm, nej det har du rätt i...
Besöket på Nordea fortsätter sedan relativt problemfritt till det dyker upp ett pop-upfönster och fadern ramlar nästan av stolen av chocken.
F: Vad fan är det här nu då? Virus, virus!
Min vän: Nej det är inget virus, stäng ner fönstret bara.
F: Vadå fönstret? Och hur då?
Min vän: Fönster är ett annat ord för ruta. I det högra hörnet finns ett litet kryss, klicka på det.
Min vän ser sedan till sin stora förskräckelse att istället för att stänga pop-upfönstret drar hans far istället muspekaren längst upp på skärmen och klickar ner Nordeasidan. Han blir då så trött att han går därifrån och fadern istället ropar på sin fru som tvingas stå och peka och guida honom genom samma procedur en gång till, för han vägrar låta någon annan göra det åt honom.
Det här är så jävla typiskt det möjligtvis kan bli, har ett annat exempel om min egen far (här kan jag nämna namn dessutom, eftersom det är min legitima rätt som dotter att förnedra mina föräldrar):
Pappa ringer mig en dag och är som vanligt fly förbannad över att tvingas uppdatera antivirus-programmet på datorn, varje gång det händer skulle man kunna tro att det är någon som tvingar honom till tortyr i ett irakiskt fängelse.
Pappa: Fan Soffan! Nu håller den där jävla Norton på att krångla igen, snart slänger jag ut den här jävla datorn åt helvete!
Jag: Vad är det nu då?
Det visar sig att uppdateringen på något sätt fastnat och står still och tydligen finns det inget "jävla kryss i hörnet att trycka på heller".
Jag: Okej, då får du väl trycka ctrl+alt+delete då.
Pappa: Va?
Jag: Det är tre knappar du kan trycka på så ska det komma upp en ruta där du kan avsluta Norton. Ser du ctrl-knappen? Den är längst ner till vänster.
Pappa: Hmm, nej det finns ingen sån knapp.
Jag: Jo det finns på alla datorer. Kolla längst ner till VÄNSTER.
Pappa: Hmm jaha vänster, ja där är den ja.
Jag: Bra. Nu trycker du på Alt-knappen, ser du den?
Pappa hittar alt-knappen förvånadsvärt snabbt.
Jag: Nu ska du bara trycka ner delete också.
Pappa: Huh?
Jag: En knapp till, den finns åt höger på tagentbordet.
Pappa: Det finns ingen jävla knapp som heter så.
Jag: Jo det finns det, den sitter i en ruta med fem andra knappar.
Pappa: Nej Soffan, jag har ingen sån knapp på den här datorn.
Jag: JO DET HAR DU, LETA NU ISTÄLLET.
Pappa: Är du säker på att den finns på alla datorer?
Jag: Ja det är jag säker på *suckar*.
Efter mycket om och men hittar han till slut den jävla knappen.
Pappa: Ja vad nu då?
Jag: Tryck ner alla knappar samtidigt, först ctrl, sen alt och sedan delete.
Pappa: Tre knappar samtidigt? Fan Soffan, då måste jag lägga ner telefonen.
Han lägger ner luren och jag kan riktigt höra hur mycket han koncentrerar sig för att lyckas med bedriften att trycka ner TRE knappar SAMTIDIGT.
Jag: Kom det upp en liten ruta nu?
Pappa: Ja.
Jag: Då klickar du på Norton och väljer avsluta aktivitet.
Pappa började då babbla om en massa konstiga saker som inte alls verkade ha med aktivitetshanteraren att göra, som jag tyckte att han borde fått upp på skärmen, så vi löste hela problemet genom att han helt enkelt drog ut sladden till sin dator.
Andra skrämmande grejer som jag och Veronika diskuterade igår är hur våra föräldrar envisas med att skriva in HELA namnet när dem söker på någon i telefonboken på mobilen eller att dem vägrar använda ordlistan när dem skriver SMS för att "dem tycker att det deras eget sätt fungerar bra!".
ONSDAG 4 APRIL 2007:
Något som är sjukt jävla roligt är hur handikappade våra föräldrars generation är när det gäller ny teknik, allt ifrån datorer till mobiltelefoner. Måste återge lite roliga episoder när det gäller detta, den första väljer jag att inte avslöja vem det är, men det är en god väns far i alla fall som ska logga in på Nordeas hemsida och envisas med att göra det själv fastän han är helt clueless:
Fadern sätter sig först ner i datorstolen och sitter och blänger misstänksamt på bildskärmen en stund;
F: Jahaja. Hur kommer man in på det där Internet nu då?
Min vän: Hrm, ja du klickar på den lilla ikonen som heter Internet Explorer.
Fadern böjer sig sakta fram och trycker sedan bestämt en gång på ikonen.
F: Men det händer ju ingenting!
Min vän: Nej, du måste dubbelklicka.
Fadern ser då sjukt förvirrad ut och ruskar på huvudet.
Min vän: Klicka två gånger alltså.
Fadern klickar sedan lika bestämt en gång till, väntar några sekunder och klickar sedan igen.
F: Nej du, det funkar inte.
Min vän: Du måste klicka snabbt *suckar*.
Efter några försök lyckas till slut fadern öppna internet och startsidan kommer upp.
F: Men vad fan, det här är ju inte Nordea!
Min vän: Nej det är inte Nordea, man måste skriva in adressen först, http://www.nordea.se./
Under grym koncentration börjar då hans far skriva in adressen med tungan i mungipan och trycker sedan enter.
F: Hörrudu, det händer ingenting här!
Min vän tittar på skärmen och meddelar att man måste markera adressfältet först, annars kommer ingenting att hända nu eller någonsin. Fadern lyckas till slut komma underfund med vad adressfältet är för något och faktiskt skriva in adressen med bara några mindre missförstånd angående att "man borde faktiskt säga dubbelve-dubbelve-dubbelve istället" för att man ska förstå att det inte är enkel-V som ska skrivas in. Nordeas hemsida ploppar sedan upp.
F: Oj! Du, ska jag trycka på "Privat" eller "Företag"?
Min vän: Ja du, jag vet inte... är du ett företag?
F: Hrm, nej det har du rätt i...
Besöket på Nordea fortsätter sedan relativt problemfritt till det dyker upp ett pop-upfönster och fadern ramlar nästan av stolen av chocken.
F: Vad fan är det här nu då? Virus, virus!
Min vän: Nej det är inget virus, stäng ner fönstret bara.
F: Vadå fönstret? Och hur då?
Min vän: Fönster är ett annat ord för ruta. I det högra hörnet finns ett litet kryss, klicka på det.
Min vän ser sedan till sin stora förskräckelse att istället för att stänga pop-upfönstret drar hans far istället muspekaren längst upp på skärmen och klickar ner Nordeasidan. Han blir då så trött att han går därifrån och fadern istället ropar på sin fru som tvingas stå och peka och guida honom genom samma procedur en gång till, för han vägrar låta någon annan göra det åt honom.
Det här är så jävla typiskt det möjligtvis kan bli, har ett annat exempel om min egen far (här kan jag nämna namn dessutom, eftersom det är min legitima rätt som dotter att förnedra mina föräldrar):
Pappa ringer mig en dag och är som vanligt fly förbannad över att tvingas uppdatera antivirus-programmet på datorn, varje gång det händer skulle man kunna tro att det är någon som tvingar honom till tortyr i ett irakiskt fängelse.
Pappa: Fan Soffan! Nu håller den där jävla Norton på att krångla igen, snart slänger jag ut den här jävla datorn åt helvete!
Jag: Vad är det nu då?
Det visar sig att uppdateringen på något sätt fastnat och står still och tydligen finns det inget "jävla kryss i hörnet att trycka på heller".
Jag: Okej, då får du väl trycka ctrl+alt+delete då.
Pappa: Va?
Jag: Det är tre knappar du kan trycka på så ska det komma upp en ruta där du kan avsluta Norton. Ser du ctrl-knappen? Den är längst ner till vänster.
Pappa: Hmm, nej det finns ingen sån knapp.
Jag: Jo det finns på alla datorer. Kolla längst ner till VÄNSTER.
Pappa: Hmm jaha vänster, ja där är den ja.
Jag: Bra. Nu trycker du på Alt-knappen, ser du den?
Pappa hittar alt-knappen förvånadsvärt snabbt.
Jag: Nu ska du bara trycka ner delete också.
Pappa: Huh?
Jag: En knapp till, den finns åt höger på tagentbordet.
Pappa: Det finns ingen jävla knapp som heter så.
Jag: Jo det finns det, den sitter i en ruta med fem andra knappar.
Pappa: Nej Soffan, jag har ingen sån knapp på den här datorn.
Jag: JO DET HAR DU, LETA NU ISTÄLLET.
Pappa: Är du säker på att den finns på alla datorer?
Jag: Ja det är jag säker på *suckar*.
Efter mycket om och men hittar han till slut den jävla knappen.
Pappa: Ja vad nu då?
Jag: Tryck ner alla knappar samtidigt, först ctrl, sen alt och sedan delete.
Pappa: Tre knappar samtidigt? Fan Soffan, då måste jag lägga ner telefonen.
Han lägger ner luren och jag kan riktigt höra hur mycket han koncentrerar sig för att lyckas med bedriften att trycka ner TRE knappar SAMTIDIGT.
Jag: Kom det upp en liten ruta nu?
Pappa: Ja.
Jag: Då klickar du på Norton och väljer avsluta aktivitet.
Pappa började då babbla om en massa konstiga saker som inte alls verkade ha med aktivitetshanteraren att göra, som jag tyckte att han borde fått upp på skärmen, så vi löste hela problemet genom att han helt enkelt drog ut sladden till sin dator.
Andra skrämmande grejer som jag och Veronika diskuterade igår är hur våra föräldrar envisas med att skriva in HELA namnet när dem söker på någon i telefonboken på mobilen eller att dem vägrar använda ordlistan när dem skriver SMS för att "dem tycker att det deras eget sätt fungerar bra!".
Fredag
Vill börja med att gnälla över folk som inte tar hänsyn när man kommer släpande på barnvagnar! Inte för att jag hade förväntat mig att någon jävel SKULLE ta hänsyn, men ändå. Blev ändå rätt chockad när jag vaggade fram med min bebismage och hade uppenbart ont och höll på att kissa ner mig hela tiden och ingen jävel kunde flytta på sig och erbjuda mig en plats. Det hände EN GÅNG och då var det en äldre kvinna som frågade om hon skulle hoppa in så att jag fick plats på sätet bredvid.
Och nu är det lika helkört också, om möjligt ännu värre. Man kunde ju tro att det skulle vara självupptagna tonåringar som skulle vara värst men icke, det är dessa jävla gamlingar. Jag är och har alltid varit väldigt förtjust i den äldre generationen och jag har nog hoppat ut och gett bort min sittplats sissådär 1000 gånger under åren (ja, till och med när jag var höggravid!). Även när jag var en totalt ohyfsad femtonåring så skulle jag aldrig drömma om att sitta kvar om någon äldre behövde min plats. Och vad får man för det? Inte ett skit. Det verkar som om gamlingar dras till barnvagnsplatsen på något mystiskt sått, och då syftar jag inte på stackare med käpp eller rullator utan på pigga men sura jävla tanter som ska envisas med att sitta kvar på det enda sätet i bussen som inte är till för dem, så att jag får parkera vagnen i gången och typ stå i trappan själv och hoppas på att bussen inte behöver tvärbromsa. Varför? Detta jävla gnäll om ungdomar också kan dem inte uppföra sig själv. Dessutom är det många som glor på en och himlar med ögonen för att man har mage att komma där med vagn med en hemsk bebis i. Ja det är fruktansvärt.
Tacka vet jag folk som kan uppföra sig och SNÄLLA tanter som vill kika i barnvagnen och gulla. Man kan ju tycka att man borde få gott tillbaka från sina egna goda gärningar, men jag lär mig visst aldrig att man inte tjänar på att vara trevlig. Ska försöka skaffa mig en stenhård roffa-åt-mig-personlighet istället.
Vi har varit smarta nu och gjort upp ett matschema för den kommande veckan, så slipper man stå där varje eftermiddag och stirra sorgset in i frysen och ge upp och laga spagetti och köttfärssås som vanligt eller ringa på pizza.
Jag älskar att laga mat men har liksom varken ork eller tid till att klura ut olika kulinariska upplevelser varje dag, speciellt inte när man glömmer slänga ut köttet att tina innan.
Kan fortfarande inte bestämma mig om jag ska
1) Äta nyttigt, bli slimmad och komma i mina gamla eller
2) Vara nöjd med min småfeta kropp och köpa kläder i en större storlek och slippa bli kvävd av vartenda klädesplagg jag har i garderoben.
Alternativ ett är vansinnigt tråkigt och påfrestande på psyket och alternativ två är mindre kul för plånboken, men desto roligare. Ett jävla dilemma alltså. Kräks ju lite inombords varje gång jag ser mig i spegeln men med lite nya snygga kläder och lite solbränna så är det inte så jävla farligt, jag tycker att ett par extrakilon klär de flesta om man bara kan bära upp det snyggt och inte går och känner sig ful hela tiden. Självförtroende är grejen, och mitt är noll just nu när jag kämpar med att klämma in mig i gamla kläder som var nästintill för små på den tiden då jag faktiskt var smal. Har bikiniångest för första gången i mitt liv inför den här sommaren. Så jävla typiskt att äntligen när man kommit över komplexen för ansiktet så ska man få kroppskomplex istället.
Vad göra? Vad göra? Jag hatar att motionera och jag älskar att vräka i mig mat. Jag har så fullt upp med att vara mamma hela dagarna att jag tycker att jag förtjänar någon slags belöning i slutet på dagen- i form av mat. Skulle ju vilja sluta snusa också men då kommer jag helt klart att bli ännu hungrigare. Suck.
Här får ni en söt bild på Moset i alla fall, för att kompensera detta griniga inlägg.
Och nu är det lika helkört också, om möjligt ännu värre. Man kunde ju tro att det skulle vara självupptagna tonåringar som skulle vara värst men icke, det är dessa jävla gamlingar. Jag är och har alltid varit väldigt förtjust i den äldre generationen och jag har nog hoppat ut och gett bort min sittplats sissådär 1000 gånger under åren (ja, till och med när jag var höggravid!). Även när jag var en totalt ohyfsad femtonåring så skulle jag aldrig drömma om att sitta kvar om någon äldre behövde min plats. Och vad får man för det? Inte ett skit. Det verkar som om gamlingar dras till barnvagnsplatsen på något mystiskt sått, och då syftar jag inte på stackare med käpp eller rullator utan på pigga men sura jävla tanter som ska envisas med att sitta kvar på det enda sätet i bussen som inte är till för dem, så att jag får parkera vagnen i gången och typ stå i trappan själv och hoppas på att bussen inte behöver tvärbromsa. Varför? Detta jävla gnäll om ungdomar också kan dem inte uppföra sig själv. Dessutom är det många som glor på en och himlar med ögonen för att man har mage att komma där med vagn med en hemsk bebis i. Ja det är fruktansvärt.
Tacka vet jag folk som kan uppföra sig och SNÄLLA tanter som vill kika i barnvagnen och gulla. Man kan ju tycka att man borde få gott tillbaka från sina egna goda gärningar, men jag lär mig visst aldrig att man inte tjänar på att vara trevlig. Ska försöka skaffa mig en stenhård roffa-åt-mig-personlighet istället.
Vi har varit smarta nu och gjort upp ett matschema för den kommande veckan, så slipper man stå där varje eftermiddag och stirra sorgset in i frysen och ge upp och laga spagetti och köttfärssås som vanligt eller ringa på pizza.
Jag älskar att laga mat men har liksom varken ork eller tid till att klura ut olika kulinariska upplevelser varje dag, speciellt inte när man glömmer slänga ut köttet att tina innan.
Kan fortfarande inte bestämma mig om jag ska
1) Äta nyttigt, bli slimmad och komma i mina gamla eller
2) Vara nöjd med min småfeta kropp och köpa kläder i en större storlek och slippa bli kvävd av vartenda klädesplagg jag har i garderoben.
Alternativ ett är vansinnigt tråkigt och påfrestande på psyket och alternativ två är mindre kul för plånboken, men desto roligare. Ett jävla dilemma alltså. Kräks ju lite inombords varje gång jag ser mig i spegeln men med lite nya snygga kläder och lite solbränna så är det inte så jävla farligt, jag tycker att ett par extrakilon klär de flesta om man bara kan bära upp det snyggt och inte går och känner sig ful hela tiden. Självförtroende är grejen, och mitt är noll just nu när jag kämpar med att klämma in mig i gamla kläder som var nästintill för små på den tiden då jag faktiskt var smal. Har bikiniångest för första gången i mitt liv inför den här sommaren. Så jävla typiskt att äntligen när man kommit över komplexen för ansiktet så ska man få kroppskomplex istället.
Vad göra? Vad göra? Jag hatar att motionera och jag älskar att vräka i mig mat. Jag har så fullt upp med att vara mamma hela dagarna att jag tycker att jag förtjänar någon slags belöning i slutet på dagen- i form av mat. Skulle ju vilja sluta snusa också men då kommer jag helt klart att bli ännu hungrigare. Suck.
Här får ni en söt bild på Moset i alla fall, för att kompensera detta griniga inlägg.
Skogsfamiljerna!
Sitter med spetsade öron och lyssnar efter eventuella vrål från sovrummet, Moa somnade som vanligt vid 21 men har skrikit efter nappis ett par gånger. Och jag vet varför, hon rullar över på rygg hela tiden. Detta rullande alltså! Hon har rullat som en besatt nu senaste veckan, det ser skitkul ut när man lägger henne på golvet och hon rullar och rullar och rullar i ett helt galet tempo. Hon hinner knappt ta sig från mage till rygg innan hon är tillbaka på mage igen, och jag kryper efter hönsmamma som jag är med hjärtat i halsgropen och försöker se till att hon inte bankar huvudet i golvet mitt i alla galna kast. Det kommer att HEMSKT när hon ska börja gå, VARFÖR kan hon inte vara som jag var som bebis som aldrig förflyttade sig någonstans?
Dessutom är skötbordet farligt nu, innan har hon legat snällt och lekt med fötterna men nu ska hon försöka rulla där med, så nu är det slut på tiden då hon kunde ligga kvar där medan jag kissade, har ju visserligen full uppsikt över henne men har ingen lust att behöva kasta mig upp från toalettholken om hon skulle få för sig att rulla iväg. Ack, ack det går alldeles för fort...
Idag har vi varit iväg och handlat. Lämnade först tillbaka våra FEM DAR FÖRSENADE hyrfilmer i videobutiken, vi var jättenervösa över att vi skulle få skäll (två vuxna, mogna människor) och hade nog övervägt att aldrig våga gå dit igen om det inte vore för att vi är stammisar och älskar film. Femtio ynka spänn fick vi böta och inte nog med det, jag fick leka lite med tre cockerspanielhundar bakom disken, dem brukar stå där och spana ibland och ser löjligt gulliga ut, en svart, en brun och en gulvit, och nu fick jag äntligen kramas med dem. Lite roliga personlighetsskiftningar tror jag, först var det "åh heeej, heeej gossevoffsen" och sen ett brutalt "FYYYYYY"-vrål när en stackars spaniel ville nosa på barnvagnen. Som tur var hade hundägaren gått iväg precis då.
I alla fall så blev det en promenad och sen begav vi oss till leksaksaffären, har inget minne av när jag var i en leksaksaffär sist, jag hade glömt magin.
Höll på att bryta ihop totalt när jag sprang på inte mindre än mina FAVORITLEKSAKER som liten, SKOGSFAMILJERNA!
Hur kunde jag glömma dem? Hur kan man glömma något så ljuvligt? Hade inte Mikael varit med och jag varit aningen tätare hade jag genast köpt en familj till Moa. Har aldrig känt ett sånt köpbehov på år och dag, jag får huvudvärk bara av att tänka på det.
Sofia Quick presents for you bloggreaders:
THE COTTON-TAIL FAMILY
THE BRAMBLE FAMILY
THE TIMBERTOP FAMILY
THE FURBANKS FAMILY
Jag tror inte att ni förstår hur vansinnigt nostalgisk jag blir! Det är ju helt fantastiskt att skogsfamiljerna dyker upp såhär igen när jag har en liten tös som behöver dem! Fast frågan är om jag behöver dem mer, för jag blir lite skärrad när jag tänker på att hon kanske kommer slita av huvuden eller göra annat hemskt. Det kan vara såna där "fina leksaker" som man bara får leka med ibland under uppsyn av vuxen.
Hur som helst så köpte vi presenter till småkusinerna, en boll till Lukas och en piratdräkt till Sebbe. Sen blev det en sväng in på Lindex där jag köpte en fin rosa velourklänning till helgens födelsedagsbarn Emilia. Vi har fixat i ordning en cd med lite blandad hemsk småflicke-pop också.
På Hemköp fick jag den hemska nyheten att Libers skötbordsunderlägg inte längre finns i sortimentet, jag HOPPAS att det bara gäller just Hemköp och dem inte slutat säljas för med en bebis som kissar 15 gånger om dagen på skötbordet så BEHÖVS det underlägg för att inte vartenda litet plagg ska bli nedkissat, jag kan ju inte klä av stackaren naken varje gång det ska bytas blöja.
Dessutom är skötbordet farligt nu, innan har hon legat snällt och lekt med fötterna men nu ska hon försöka rulla där med, så nu är det slut på tiden då hon kunde ligga kvar där medan jag kissade, har ju visserligen full uppsikt över henne men har ingen lust att behöva kasta mig upp från toalettholken om hon skulle få för sig att rulla iväg. Ack, ack det går alldeles för fort...
Idag har vi varit iväg och handlat. Lämnade först tillbaka våra FEM DAR FÖRSENADE hyrfilmer i videobutiken, vi var jättenervösa över att vi skulle få skäll (två vuxna, mogna människor) och hade nog övervägt att aldrig våga gå dit igen om det inte vore för att vi är stammisar och älskar film. Femtio ynka spänn fick vi böta och inte nog med det, jag fick leka lite med tre cockerspanielhundar bakom disken, dem brukar stå där och spana ibland och ser löjligt gulliga ut, en svart, en brun och en gulvit, och nu fick jag äntligen kramas med dem. Lite roliga personlighetsskiftningar tror jag, först var det "åh heeej, heeej gossevoffsen" och sen ett brutalt "FYYYYYY"-vrål när en stackars spaniel ville nosa på barnvagnen. Som tur var hade hundägaren gått iväg precis då.
I alla fall så blev det en promenad och sen begav vi oss till leksaksaffären, har inget minne av när jag var i en leksaksaffär sist, jag hade glömt magin.
Höll på att bryta ihop totalt när jag sprang på inte mindre än mina FAVORITLEKSAKER som liten, SKOGSFAMILJERNA!
Hur kunde jag glömma dem? Hur kan man glömma något så ljuvligt? Hade inte Mikael varit med och jag varit aningen tätare hade jag genast köpt en familj till Moa. Har aldrig känt ett sånt köpbehov på år och dag, jag får huvudvärk bara av att tänka på det.
Sofia Quick presents for you bloggreaders:
THE COTTON-TAIL FAMILY
THE BRAMBLE FAMILY
THE TIMBERTOP FAMILY
THE FURBANKS FAMILY
Jag tror inte att ni förstår hur vansinnigt nostalgisk jag blir! Det är ju helt fantastiskt att skogsfamiljerna dyker upp såhär igen när jag har en liten tös som behöver dem! Fast frågan är om jag behöver dem mer, för jag blir lite skärrad när jag tänker på att hon kanske kommer slita av huvuden eller göra annat hemskt. Det kan vara såna där "fina leksaker" som man bara får leka med ibland under uppsyn av vuxen.
Hur som helst så köpte vi presenter till småkusinerna, en boll till Lukas och en piratdräkt till Sebbe. Sen blev det en sväng in på Lindex där jag köpte en fin rosa velourklänning till helgens födelsedagsbarn Emilia. Vi har fixat i ordning en cd med lite blandad hemsk småflicke-pop också.
På Hemköp fick jag den hemska nyheten att Libers skötbordsunderlägg inte längre finns i sortimentet, jag HOPPAS att det bara gäller just Hemköp och dem inte slutat säljas för med en bebis som kissar 15 gånger om dagen på skötbordet så BEHÖVS det underlägg för att inte vartenda litet plagg ska bli nedkissat, jag kan ju inte klä av stackaren naken varje gång det ska bytas blöja.
Grymt tråkiga sysslor
* Knyta ihop soppåsen och gå ut med den. Har inte besökt soprummet på över ett halvår, Mikael får brottas med stanken och spindlarna.
* Dammtorka.
* Sortera gamla räkningar och viktiga papper som ska in i pärmar.
* Dammsuga under dubbelsängen. Mikael tycker att jag är slarvig som inte dammsuger under soffan, precis som om vilken klen tjej som helst kan slänga upp en hel soffa på ena armen bara sådär.
* Bada Moa, faktiskt. Hon är alltid på vippen till gråtfärdig, det är ett jävla pådrag att få ner badbaljan från hyllan i klädkammaren, jag glömmer alltid plocka fram tvättlappar och att ta ut snusen innan så att den börjar rinna när jag står där och håller sprattlande, ASHAL bebis och inte kan slänga ut den (snusen, inte Moa).
* Vika ihop papperskassar- det gör jag ALDRIG.
* Vattna blommor.
* Tömma blöjhinken- hänger väl ihop med sopfobin.
* Para ihop Mikaels 3000 svarta strumpor efter varje tvätt. Dessutom viker jag hans kalsonger som jag ändå bara trycker in i garberoben sen. Why?
* Logga in på försäkringskassan för att begära mer föräldrapenning.
* Handla gigantiska paket med köttfärs som sedan ska delas in i mindre bitar i fryspåsar.
* Tvätta fönster- det gör jag ALDRIG.
* Vänta på den extremt sega hissen.
* Radera sms i mobilen när det är fullt.
* Radera bilder på kameran när den är full.
* Besöka arbetsförmedligen, vilket jag tack och lov slipper nu.
* Byta lakan, är alltid helt svettig efteråt.
* Raka bort diverse kroppshår.
* Klippa tånaglarna.
* Skala potatis.
* Göra rent vitlökspressen.
* All slags motion.
* Rensa avloppsbrunnen i duschen på hår.
* Tömma dammsugaren! Att jag inte kom på det innan!
Så, nu har jag gnällt av mig lite.
* Dammtorka.
* Sortera gamla räkningar och viktiga papper som ska in i pärmar.
* Dammsuga under dubbelsängen. Mikael tycker att jag är slarvig som inte dammsuger under soffan, precis som om vilken klen tjej som helst kan slänga upp en hel soffa på ena armen bara sådär.
* Bada Moa, faktiskt. Hon är alltid på vippen till gråtfärdig, det är ett jävla pådrag att få ner badbaljan från hyllan i klädkammaren, jag glömmer alltid plocka fram tvättlappar och att ta ut snusen innan så att den börjar rinna när jag står där och håller sprattlande, ASHAL bebis och inte kan slänga ut den (snusen, inte Moa).
* Vika ihop papperskassar- det gör jag ALDRIG.
* Vattna blommor.
* Tömma blöjhinken- hänger väl ihop med sopfobin.
* Para ihop Mikaels 3000 svarta strumpor efter varje tvätt. Dessutom viker jag hans kalsonger som jag ändå bara trycker in i garberoben sen. Why?
* Logga in på försäkringskassan för att begära mer föräldrapenning.
* Handla gigantiska paket med köttfärs som sedan ska delas in i mindre bitar i fryspåsar.
* Tvätta fönster- det gör jag ALDRIG.
* Vänta på den extremt sega hissen.
* Radera sms i mobilen när det är fullt.
* Radera bilder på kameran när den är full.
* Besöka arbetsförmedligen, vilket jag tack och lov slipper nu.
* Byta lakan, är alltid helt svettig efteråt.
* Raka bort diverse kroppshår.
* Klippa tånaglarna.
* Skala potatis.
* Göra rent vitlökspressen.
* All slags motion.
* Rensa avloppsbrunnen i duschen på hår.
* Tömma dammsugaren! Att jag inte kom på det innan!
Så, nu har jag gnällt av mig lite.
Tänk vad som hinner hända på fem månader!
Onsdag
Har varit grymt flitig här på morgonen, så nu tänkte jag vila mig medan lillarumpan sover.
Hon har den senaste veckan brutit sin vana att vakna nio på morgonen och skjutit fram det hela en hel timme, buhuuu... Vi var skittrötta i morse efter att ha legat och babblat halva natten som vanligt, så stackars Moa låg och sparkade på oss och pep argt jättelänge och ingen orkade gå upp, först försökte jag med "ääälskling, om du går upp ska du få JÄTTEMYCKET massage sen". Och Mikael svarar "jag tänker inte gå upp" och jag väser att det ska han fan visst det, och han väser tillbaka att han gick upp igår och jag väser att vi kan ju börja snacka om vem som ska gå upp när han börjar ta hand om Moa lika mycket som mig under dagarna och kvällarna. Men nej. Jag fick gå upp såklart, smällde igen sovrumsdörren och kastade morgonrocken på honom. Jag är väldigt dramatisk på morgonen, och han kan glömma ett befintligt sexliv under en lång tid framöver. Fucking bastard.
Hur som helst så har jag och Moa haft det jättemysigt hela morgonen och jag städade hela köket medans hon lekte med sin skitroliga plastnyckelknippa i matstolen. Jag har världens snällaste bebis. Så länge hon får sitta upp och har något att pilla med är hon hur nöjd som helst bara jag vänder mig om från disken emellanåt och säger "Heeeeej" eller sjunger på någon av hennes favorittruddelutter "I ett hus i skogens slut" eller "Tio små apor hoppade i sängen". Då lägger hon huvudet på sned och smilar upp sig innan hon fortsätter med att tugga, banka och slänga saker på golvet.
Favoritsaken att dra i just nu är förutom kontroller och telefoner plastburken med våtservetter som vi har vi sidan av skötbädden, hon kravlar och kravlar och kravlar sliter i den där jävla lådan och om det råkar vara lite servetter kvar så att burken är lätt att lyfta flyger den iväg åt alla möjliga håll. Testade att henne en liknande tupperwarelåda att leka med, men det var inte lika kul.
Höll på att garva ihjäl mig förut när hon hade ätit och skulle rapa och hon som vanligt lutade sig bakåt och stirrade på mig och så fnittrade hon och jag kände hur hela blöjan vibrerade av pruttar, sen fnissade hon ännu mer och klämde ut bajs mellan varven. Kan ju inte klandra henne, det finns väl ingen som är så behagligt som att bajsa när magen är full.
Igår åt hon en ekologisk puré med morot och oxkött från HiPP, jag som brukar ÄLSKA all barnmat tyckte faktiskt att den luktade skit men den var väldigt populär hos Moa och det är ju huvudsaken.
Har frusta jordgubbar i frysen som legat där länge nu som jag måste få tummen ur och mosa snart, det kommer hon nog älska! Min matglada lilla tös.
Igår satt jag (min dumma jävla idiot) och googlade på spädbarnsdöd och bet på naglarna, är så övernojig att jag helt klart ska hålla mig borta från såna artiklar. Sen hittade jag en tråd på familjeliv.se om en bebis som dött i magen på en mamma som var gravid i vecka 34 och satt och grinade som ett barn. Det är helt sjukt fruktansvärt att något sådant ens kan inträffa, den sorgen är för vidrig för att ens tänkas på.
Och igår började Desperate Housewifes, fan vad bra det är! Äntligen ett skäl till att ens äga en teve. Är det bara jag som tycker att det är tråkigt att Gabrielle ska spela någon form av white trash-mamma nu? Älskade att sukta efter hennes grymt fina klänningar.
Hon har den senaste veckan brutit sin vana att vakna nio på morgonen och skjutit fram det hela en hel timme, buhuuu... Vi var skittrötta i morse efter att ha legat och babblat halva natten som vanligt, så stackars Moa låg och sparkade på oss och pep argt jättelänge och ingen orkade gå upp, först försökte jag med "ääälskling, om du går upp ska du få JÄTTEMYCKET massage sen". Och Mikael svarar "jag tänker inte gå upp" och jag väser att det ska han fan visst det, och han väser tillbaka att han gick upp igår och jag väser att vi kan ju börja snacka om vem som ska gå upp när han börjar ta hand om Moa lika mycket som mig under dagarna och kvällarna. Men nej. Jag fick gå upp såklart, smällde igen sovrumsdörren och kastade morgonrocken på honom. Jag är väldigt dramatisk på morgonen, och han kan glömma ett befintligt sexliv under en lång tid framöver. Fucking bastard.
Hur som helst så har jag och Moa haft det jättemysigt hela morgonen och jag städade hela köket medans hon lekte med sin skitroliga plastnyckelknippa i matstolen. Jag har världens snällaste bebis. Så länge hon får sitta upp och har något att pilla med är hon hur nöjd som helst bara jag vänder mig om från disken emellanåt och säger "Heeeeej" eller sjunger på någon av hennes favorittruddelutter "I ett hus i skogens slut" eller "Tio små apor hoppade i sängen". Då lägger hon huvudet på sned och smilar upp sig innan hon fortsätter med att tugga, banka och slänga saker på golvet.
Favoritsaken att dra i just nu är förutom kontroller och telefoner plastburken med våtservetter som vi har vi sidan av skötbädden, hon kravlar och kravlar och kravlar sliter i den där jävla lådan och om det råkar vara lite servetter kvar så att burken är lätt att lyfta flyger den iväg åt alla möjliga håll. Testade att henne en liknande tupperwarelåda att leka med, men det var inte lika kul.
Höll på att garva ihjäl mig förut när hon hade ätit och skulle rapa och hon som vanligt lutade sig bakåt och stirrade på mig och så fnittrade hon och jag kände hur hela blöjan vibrerade av pruttar, sen fnissade hon ännu mer och klämde ut bajs mellan varven. Kan ju inte klandra henne, det finns väl ingen som är så behagligt som att bajsa när magen är full.
Igår åt hon en ekologisk puré med morot och oxkött från HiPP, jag som brukar ÄLSKA all barnmat tyckte faktiskt att den luktade skit men den var väldigt populär hos Moa och det är ju huvudsaken.
Har frusta jordgubbar i frysen som legat där länge nu som jag måste få tummen ur och mosa snart, det kommer hon nog älska! Min matglada lilla tös.
Igår satt jag (min dumma jävla idiot) och googlade på spädbarnsdöd och bet på naglarna, är så övernojig att jag helt klart ska hålla mig borta från såna artiklar. Sen hittade jag en tråd på familjeliv.se om en bebis som dött i magen på en mamma som var gravid i vecka 34 och satt och grinade som ett barn. Det är helt sjukt fruktansvärt att något sådant ens kan inträffa, den sorgen är för vidrig för att ens tänkas på.
Och igår började Desperate Housewifes, fan vad bra det är! Äntligen ett skäl till att ens äga en teve. Är det bara jag som tycker att det är tråkigt att Gabrielle ska spela någon form av white trash-mamma nu? Älskade att sukta efter hennes grymt fina klänningar.
Tisdag
Sitter här och är mått vansinnig på en jävla GRÄVSKOPA som tydligen tyckte att det var en god idé att braka loss utav helvete precis när Moa ska sova, och vår annars extremt tystlåtna granne spelar någon skum musik, igår lät det som sissådär femton värdelösa pianistelever satt och plinkade på varsin jävla piano.
Fast man ska inte klaga, vi hör ALDRIG våra grannar över och under (gissningsvis beror det på att i stort sett alla här i huset är pensionärer med en hel del år på nacken) och snubben med halstatueringen här bredvid gör nästan aldrig något liv av sig, trots att han har barn. En gång kom han till och med och knackade på och frågade om det var okej att han borrade. Skulle tippa på att det är VI som för mest oväsen på det här stället. Ja eller Mikael då, när han ska envisas med att ha hög musik hela tiden (jag hatar alla höga ljud även om det är bra musik, OM man inte är packad och kan sitta och vråla med och det läget befinner jag mig ju i ganska sällan...).
På tal om grannar så kom det en konstig tant när jag stod och väntade på hissen med Moa och en miljon bebisprylar härromdagen. Först sa jag hej med min käcka "prata-med-tanter-stämma" och hon bara ställde sig där utan så mycket som en nickning. Sen sa jag att hon kunde få använda hissen före oss om hon ville, för det skulle ta ett litet tag att lyfta in och ut alla prylar. Hon svarade inte utan stod bara där. Kände mig rätt irriterad och då TROR JAG att hon frågade om vi var nyinflyttade och jag svarade nej och då låste hon helt plötsligt upp dörren till ena lägenheten i bottenplan och försvann in. Öh. Så varför hon stod vid hissen och var otrevlig har jag ingen aning om.
I natt har Moa sovit hela natten utan minsta pip igen, så grymt jävla lyxigt att inte ens behöva stoppa in nappen. Dessutom gick nattningen helt smärtfritt och utan bråk och i morse gick Mikael upp och jag fick sovmorgon, så nu har jag energi utav helvete. Inte tillräckligt mkt energi för att orka städa eller andra otäckheter, men jag kan skylla på att Moa sover middag och inte får bli störd.
Har inga planer alls i veckan förutom att det ska handlas presenter till Moas kusiner för i helgen ska vi på femårskalas allra minst, ska bli skitkul att se hur alla kusinbebisarna har växt! Nu är Moa såpass stor att jag tror att hon kommer bli väldigt intresserad av att spana in killar och tjejer i sin egen storlek, innan har hon och lilla Julia legat på golvet och varit allmänt ovetade/ointresserade av varandra. Risken finns väl att småttingarna kommer peta ut ögonen på varandra då dem inte är särskilt smidiga med åh så sött! Får se upp för kusin Lukas bara som är snart ett år och STOR- i julas använde han storlek 86 på kläder och var då 9-10 månader. Fast det är bara bra att Moa lär sig att försvara sig redan i och för sig, hon ska bli en tuff tjej och inte en mes som sin mamma.
Nu ska jag in på Hemnet.se och kolla om det kommit in lite nya hus- vilket det ytterst sällan har. Men jag har min drömlya som jag dregglar efter varje dag. Kanske kan få priset och månadskostnaden att sjunka med ren tankekraft till slut.
Fast man ska inte klaga, vi hör ALDRIG våra grannar över och under (gissningsvis beror det på att i stort sett alla här i huset är pensionärer med en hel del år på nacken) och snubben med halstatueringen här bredvid gör nästan aldrig något liv av sig, trots att han har barn. En gång kom han till och med och knackade på och frågade om det var okej att han borrade. Skulle tippa på att det är VI som för mest oväsen på det här stället. Ja eller Mikael då, när han ska envisas med att ha hög musik hela tiden (jag hatar alla höga ljud även om det är bra musik, OM man inte är packad och kan sitta och vråla med och det läget befinner jag mig ju i ganska sällan...).
På tal om grannar så kom det en konstig tant när jag stod och väntade på hissen med Moa och en miljon bebisprylar härromdagen. Först sa jag hej med min käcka "prata-med-tanter-stämma" och hon bara ställde sig där utan så mycket som en nickning. Sen sa jag att hon kunde få använda hissen före oss om hon ville, för det skulle ta ett litet tag att lyfta in och ut alla prylar. Hon svarade inte utan stod bara där. Kände mig rätt irriterad och då TROR JAG att hon frågade om vi var nyinflyttade och jag svarade nej och då låste hon helt plötsligt upp dörren till ena lägenheten i bottenplan och försvann in. Öh. Så varför hon stod vid hissen och var otrevlig har jag ingen aning om.
I natt har Moa sovit hela natten utan minsta pip igen, så grymt jävla lyxigt att inte ens behöva stoppa in nappen. Dessutom gick nattningen helt smärtfritt och utan bråk och i morse gick Mikael upp och jag fick sovmorgon, så nu har jag energi utav helvete. Inte tillräckligt mkt energi för att orka städa eller andra otäckheter, men jag kan skylla på att Moa sover middag och inte får bli störd.
Har inga planer alls i veckan förutom att det ska handlas presenter till Moas kusiner för i helgen ska vi på femårskalas allra minst, ska bli skitkul att se hur alla kusinbebisarna har växt! Nu är Moa såpass stor att jag tror att hon kommer bli väldigt intresserad av att spana in killar och tjejer i sin egen storlek, innan har hon och lilla Julia legat på golvet och varit allmänt ovetade/ointresserade av varandra. Risken finns väl att småttingarna kommer peta ut ögonen på varandra då dem inte är särskilt smidiga med åh så sött! Får se upp för kusin Lukas bara som är snart ett år och STOR- i julas använde han storlek 86 på kläder och var då 9-10 månader. Fast det är bara bra att Moa lär sig att försvara sig redan i och för sig, hon ska bli en tuff tjej och inte en mes som sin mamma.
Nu ska jag in på Hemnet.se och kolla om det kommit in lite nya hus- vilket det ytterst sällan har. Men jag har min drömlya som jag dregglar efter varje dag. Kanske kan få priset och månadskostnaden att sjunka med ren tankekraft till slut.
Tre ljuvliga klänningar!
Titta så söta!
Den första klänningen med fjärilar är helt klart en favorit, men VARFÖR måste det vara halterneck-modell? Det blir aldrig snygg med behå under, även om den har såna där fiffiga funktioner, MÖJLIGTVIS kan det se bra ut om behån är axelbandslös, men då brukar brösten få en väldigt konstig form. Nu är mina tuttar visserligen så jävla degiga att det kanske går att platta till dem och slippa behån och ändå komma undan med det?
Den sista med djugelmönstret tycker säkert många är ful som fan, men jag tycker att den är skittuff!
Allihop från mitt kära Gina.
Gulle-Moa
Hittills har Moa fått njuta av följade kulinariska upplevelser:
* Potatis.
* Pasta.
* Morot.
* Palsternacka.
* Gröt.
* Broccoli.
* Blomkål.
* Majs.
* Gröna ärtor.
* Tomat (tomatsås).
* Gul lök.
* Citron.
* Äpple.
* Päron.
* Banan.
* Blåbär.
* Hallon.
* Mango.
* Aprikos.
* Nötkött.
* Griskött.
*Kyckling
* Rödspätta.
* Majskrokar.
* Vitpeppar, lagerblad, dill.
Ja, hon börjar bli en riktig storätare nu, lilla damen. Hittills har nog största favoriten varit burken Biff stroganoff med nötkött, morot, lök och tomatsås och efterätten Päron och banan med youghurt.
Och idag har hon lärt sig att åla! Det går fort och det går lätt men det går BAKLÄNGES vilket gör henne skitsur eftersom hon helt klart vill framåt och fånga leksakerna som jag så skojigt viftar med. Hon är så duktig! Var tvungen att skippa filten under henne för att det skulle fungera vilket jag inte riktigt gillar, golvet är kallt att ligga på och eftersom att hon är rädd för dammsugaren så städar vi inte sådär vansinnigt ofta (inte för att man hade hunnit vara ett städfreak ändå...). Men oj vilken fart hon fick!
Och nu på kvällen satt hon nakenfis på golvet utan att trilla i mer än fem minuter (ja, jag tog givetvis tiden), hon välte inte ens till slut men lutade sig mer och mer framåt och det såg inte så bekvämt ut så då plockade jag upp henne. Kära nån, vad fort hon lär sig en massa nytt... Hon ska pilla på allt hon ser och gör dödsföraktade kast åt sidorna när hon sitter i knäet efter fjärrkontroller och annat som hon inte få pilla på, för allt hon får tag i ska givetvis ätas på. Hennes nya favorit är att slänga sig framåt och tugga på mina knän, så jag går alltid omkring med två stora blöta fläckar på byxorna, hehe.
Mammas tjej, hon växer för fort...
* Potatis.
* Pasta.
* Morot.
* Palsternacka.
* Gröt.
* Broccoli.
* Blomkål.
* Majs.
* Gröna ärtor.
* Tomat (tomatsås).
* Gul lök.
* Citron.
* Äpple.
* Päron.
* Banan.
* Blåbär.
* Hallon.
* Mango.
* Aprikos.
* Nötkött.
* Griskött.
*Kyckling
* Rödspätta.
* Majskrokar.
* Vitpeppar, lagerblad, dill.
Ja, hon börjar bli en riktig storätare nu, lilla damen. Hittills har nog största favoriten varit burken Biff stroganoff med nötkött, morot, lök och tomatsås och efterätten Päron och banan med youghurt.
Och idag har hon lärt sig att åla! Det går fort och det går lätt men det går BAKLÄNGES vilket gör henne skitsur eftersom hon helt klart vill framåt och fånga leksakerna som jag så skojigt viftar med. Hon är så duktig! Var tvungen att skippa filten under henne för att det skulle fungera vilket jag inte riktigt gillar, golvet är kallt att ligga på och eftersom att hon är rädd för dammsugaren så städar vi inte sådär vansinnigt ofta (inte för att man hade hunnit vara ett städfreak ändå...). Men oj vilken fart hon fick!
Och nu på kvällen satt hon nakenfis på golvet utan att trilla i mer än fem minuter (ja, jag tog givetvis tiden), hon välte inte ens till slut men lutade sig mer och mer framåt och det såg inte så bekvämt ut så då plockade jag upp henne. Kära nån, vad fort hon lär sig en massa nytt... Hon ska pilla på allt hon ser och gör dödsföraktade kast åt sidorna när hon sitter i knäet efter fjärrkontroller och annat som hon inte få pilla på, för allt hon får tag i ska givetvis ätas på. Hennes nya favorit är att slänga sig framåt och tugga på mina knän, så jag går alltid omkring med två stora blöta fläckar på byxorna, hehe.
Mammas tjej, hon växer för fort...
Måndag
Nu är jag tillbaka! Varken hann elle orkade skriva något igår för fullspäckade helgen hade tröttat ut lilla damen som var supergrinig och övertrött, hon har sovit som en sten hela natten sen 21 igår, ljuvligt!
Skippade Baby&barn-mässan i lördags för jag misstänkte att Moa var lite småkrasslig, det visade sig sen rätt fort att jag varit paranoid men givetvis tar man inga risker att åka in till stan och släpa runt henne i gigantiska folksamlingar om man tror att hon mår dåligt, det skulle knappast någon förälder med vett göra. Men det var lite synd för det hade nog varit rätt skoj.
Hur som helst kom mamma och Lina och plockade upp mig och lilla Moset på eftermiddagen sen, var fan tvungen att plocka med mig halva lägenheten, alla bebisprylar fick knappt plats i bagaget. Ju yngre bebis, desto mer packning sägs det ju. Lyckades få med mig alla möjliga növändiga och icke nödvändiga prylar, kom till och med ihåg TANDBORSTE (som jag alltid glömmer) och Moas gosehund. Men tror ni inte att jag glömmer det viktigaste av allt TROTS att jag ställt fram det på köksbänken redan tidigt på morgonen för att inte glömma? Just det, ersättningen. Har med mig ett par tetrapack med färdigblandad men det lilla räckte inte på långa vägar så när vi kommit fram och jag packade ur jätteväskan fick stackars mormor åka igen och köpa mer. Dessutom fanns inte NAN utan bara BabySemp men det funkade bra, som tur är.
Moa var så grymt jävla duktig hela tiden vi var borta, hon har ju blivit så blyg att jag fasade för det hela men hon sa inte ett pip på hela tiden utan var jättego och glad. Burnade loss som fan i gåstolen och njöt av aningen större ytor än här hemma i vår pyttelägenhet. Tog en promenad med syster på kvällen, käkade grymt goda grillspett med fläskfilé och entrocote och sedan somnade Moa och sov snällt i sin resesäng (som verkade jävligt obekväm) hela kvällen och jag och mamma låg i soffan och kollade på "Legally Blonde". Mamma dissar Melodifestivalen ännu mer än mig, som tur är.
Natten var lite jobbig dock, låg vaken i evigheter, fick hoppa upp och stoppa in Moas napp en hel del gånger och vaknade löjligt tidigt på morgonen av att jag var grymt kissenödig och hade glömt lypsyl på kvällen och då spricker mina läppar direkt. Vågade mig först inte upp för jag ville inte väcka Moa utan låg och låtsades som att allt var frid och fröjd, men sen gick jag upp ändå och kunde inte somna om på evigheter, och när jag äntligen somnade vaknade Moa, hehe.
Igår tog vi en morgonpromenad på åtta jävla kilometer och Moa sov som en prinsessa, JAG höll dock på att avlida av alla uppförsbackar. Det var svinkallt ute men jag svettades som en gris för jag lånade en jättetjock (neongul!) arbetsjacka för att inte frysa ihjäl i min kappa. Ute i skogen kan man faktiskt se hur suspekt ut som helst.
Efter promenaden fick Moa smaka lite rödspetta-puré och sen lagade mamma lunch till oss och efter det blev det MINISEMLOR- jag älskar mammas semlor! Så jävla gött. Bebisen fick en massa fina presenter också, mormor är nästan lika tokig i att handla bebiskläder som jag är. Det blev en mörkrosa overall som kommer passa bra till hösten, en vit liten blus, en UNDERBAR Molo-dress (wiho!) dessvärre var den i storlek 68 och inte 86 som mamma trodde så nu får vi verkligen skynda oss att använda den för Moa har redan gått över till storlek 74 och sist men inte minst en galet söt blommig dress från Me Too- ja det stämmer, nu har min bebis mer märkeskläder än mig, hehe.
Åkte och hämtade upp bakis-Mikael i Frillesås och storhandlade sedan på ICA Maxi, det BEHÖVDES kan jag lova. Moa fick sitta i en sån där fräck babysits som finns på en del kundvagnar, hon såg väldigt förvirrad ut.
Och sen kom vi som sagt hem och lilltjejen blev väldigt grinig, men efter hennes solskenshumör hela helgen så var hon i sin fulla rätt att gnälla hur mkt hon ville, hehe. Hon blev inte ens skraj för hundarna hemma hos mamma, trots att dem skällde och hoppade. Lilla nya valpen är sjukt söt och stod på bakbenen hela tiden som en liten cirkusvovve. Dock fick dem inte komma för nära Moa, vill inte att hon ska bli skraj för hundar när hon är såhär liten utan att dem ska vara lugna och hälsa fint första gången.
JÄVLIGT trevlig helg hur som helst!
Nej, nu ska jag busa lite med lillbruttan.
Skippade Baby&barn-mässan i lördags för jag misstänkte att Moa var lite småkrasslig, det visade sig sen rätt fort att jag varit paranoid men givetvis tar man inga risker att åka in till stan och släpa runt henne i gigantiska folksamlingar om man tror att hon mår dåligt, det skulle knappast någon förälder med vett göra. Men det var lite synd för det hade nog varit rätt skoj.
Hur som helst kom mamma och Lina och plockade upp mig och lilla Moset på eftermiddagen sen, var fan tvungen att plocka med mig halva lägenheten, alla bebisprylar fick knappt plats i bagaget. Ju yngre bebis, desto mer packning sägs det ju. Lyckades få med mig alla möjliga növändiga och icke nödvändiga prylar, kom till och med ihåg TANDBORSTE (som jag alltid glömmer) och Moas gosehund. Men tror ni inte att jag glömmer det viktigaste av allt TROTS att jag ställt fram det på köksbänken redan tidigt på morgonen för att inte glömma? Just det, ersättningen. Har med mig ett par tetrapack med färdigblandad men det lilla räckte inte på långa vägar så när vi kommit fram och jag packade ur jätteväskan fick stackars mormor åka igen och köpa mer. Dessutom fanns inte NAN utan bara BabySemp men det funkade bra, som tur är.
Moa var så grymt jävla duktig hela tiden vi var borta, hon har ju blivit så blyg att jag fasade för det hela men hon sa inte ett pip på hela tiden utan var jättego och glad. Burnade loss som fan i gåstolen och njöt av aningen större ytor än här hemma i vår pyttelägenhet. Tog en promenad med syster på kvällen, käkade grymt goda grillspett med fläskfilé och entrocote och sedan somnade Moa och sov snällt i sin resesäng (som verkade jävligt obekväm) hela kvällen och jag och mamma låg i soffan och kollade på "Legally Blonde". Mamma dissar Melodifestivalen ännu mer än mig, som tur är.
Natten var lite jobbig dock, låg vaken i evigheter, fick hoppa upp och stoppa in Moas napp en hel del gånger och vaknade löjligt tidigt på morgonen av att jag var grymt kissenödig och hade glömt lypsyl på kvällen och då spricker mina läppar direkt. Vågade mig först inte upp för jag ville inte väcka Moa utan låg och låtsades som att allt var frid och fröjd, men sen gick jag upp ändå och kunde inte somna om på evigheter, och när jag äntligen somnade vaknade Moa, hehe.
Igår tog vi en morgonpromenad på åtta jävla kilometer och Moa sov som en prinsessa, JAG höll dock på att avlida av alla uppförsbackar. Det var svinkallt ute men jag svettades som en gris för jag lånade en jättetjock (neongul!) arbetsjacka för att inte frysa ihjäl i min kappa. Ute i skogen kan man faktiskt se hur suspekt ut som helst.
Efter promenaden fick Moa smaka lite rödspetta-puré och sen lagade mamma lunch till oss och efter det blev det MINISEMLOR- jag älskar mammas semlor! Så jävla gött. Bebisen fick en massa fina presenter också, mormor är nästan lika tokig i att handla bebiskläder som jag är. Det blev en mörkrosa overall som kommer passa bra till hösten, en vit liten blus, en UNDERBAR Molo-dress (wiho!) dessvärre var den i storlek 68 och inte 86 som mamma trodde så nu får vi verkligen skynda oss att använda den för Moa har redan gått över till storlek 74 och sist men inte minst en galet söt blommig dress från Me Too- ja det stämmer, nu har min bebis mer märkeskläder än mig, hehe.
Åkte och hämtade upp bakis-Mikael i Frillesås och storhandlade sedan på ICA Maxi, det BEHÖVDES kan jag lova. Moa fick sitta i en sån där fräck babysits som finns på en del kundvagnar, hon såg väldigt förvirrad ut.
Och sen kom vi som sagt hem och lilltjejen blev väldigt grinig, men efter hennes solskenshumör hela helgen så var hon i sin fulla rätt att gnälla hur mkt hon ville, hehe. Hon blev inte ens skraj för hundarna hemma hos mamma, trots att dem skällde och hoppade. Lilla nya valpen är sjukt söt och stod på bakbenen hela tiden som en liten cirkusvovve. Dock fick dem inte komma för nära Moa, vill inte att hon ska bli skraj för hundar när hon är såhär liten utan att dem ska vara lugna och hälsa fint första gången.
JÄVLIGT trevlig helg hur som helst!
Nej, nu ska jag busa lite med lillbruttan.
