Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Satt och googlade mitt eget namn idag (ja, jag vet, lite tragiskt) och vad dyker upp om inte en äldre herres blogg där han har klistrat in ett ack så gammalt blogginlägg som JAG skrivit. Läste det igen och tyckte att det var skitkul, så nu lägger jag upp det på min blogg också- igen.

ONSDAG 4 APRIL 2007:

Något som är sjukt jävla roligt är hur handikappade våra föräldrars generation är när det gäller ny teknik, allt ifrån datorer till mobiltelefoner. Måste återge lite roliga episoder när det gäller detta, den första väljer jag att inte avslöja vem det är, men det är en god väns far i alla fall som ska logga in på Nordeas hemsida och envisas med att göra det själv fastän han är helt clueless:
Fadern sätter sig först ner i datorstolen och sitter och blänger misstänksamt på bildskärmen en stund;
F: Jahaja. Hur kommer man in på det där Internet nu då?
Min vän: Hrm, ja du klickar på den lilla ikonen som heter Internet Explorer.
Fadern böjer sig sakta fram och trycker sedan bestämt en gång på ikonen.
F: Men det händer ju ingenting!
Min vän: Nej, du måste dubbelklicka.
Fadern ser då sjukt förvirrad ut och ruskar på huvudet.
Min vän: Klicka två gånger alltså.
Fadern klickar sedan lika bestämt en gång till, väntar några sekunder och klickar sedan igen.
F: Nej du, det funkar inte.
Min vän: Du måste klicka snabbt *suckar*.
Efter några försök lyckas till slut fadern öppna internet och startsidan kommer upp.
F: Men vad fan, det här är ju inte Nordea!
Min vän: Nej det är inte Nordea, man måste skriva in adressen först, http://www.nordea.se./
Under grym koncentration börjar då hans far skriva in adressen med tungan i mungipan och trycker sedan enter.
F: Hörrudu, det händer ingenting här!
Min vän tittar på skärmen och meddelar att man måste markera adressfältet först, annars kommer ingenting att hända nu eller någonsin. Fadern lyckas till slut komma underfund med vad adressfältet är för något och faktiskt skriva in adressen med bara några mindre missförstånd angående att "man borde faktiskt säga dubbelve-dubbelve-dubbelve istället" för att man ska förstå att det inte är enkel-V som ska skrivas in. Nordeas hemsida ploppar sedan upp.
F: Oj! Du, ska jag trycka på "Privat" eller "Företag"?
Min vän: Ja du, jag vet inte... är du ett företag?
F: Hrm, nej det har du rätt i...
Besöket på Nordea fortsätter sedan relativt problemfritt till det dyker upp ett pop-upfönster och fadern ramlar nästan av stolen av chocken.
F: Vad fan är det här nu då? Virus, virus!
Min vän: Nej det är inget virus, stäng ner fönstret bara.
F: Vadå fönstret? Och hur då?
Min vän: Fönster är ett annat ord för ruta. I det högra hörnet finns ett litet kryss, klicka på det.
Min vän ser sedan till sin stora förskräckelse att istället för att stänga pop-upfönstret drar hans far istället muspekaren längst upp på skärmen och klickar ner Nordeasidan. Han blir då så trött att han går därifrån och fadern istället ropar på sin fru som tvingas stå och peka och guida honom genom samma procedur en gång till, för han vägrar låta någon annan göra det åt honom.

Det här är så jävla typiskt det möjligtvis kan bli, har ett annat exempel om min egen far (här kan jag nämna namn dessutom, eftersom det är min legitima rätt som dotter att förnedra mina föräldrar):
Pappa ringer mig en dag och är som vanligt fly förbannad över att tvingas uppdatera antivirus-programmet på datorn, varje gång det händer skulle man kunna tro att det är någon som tvingar honom till tortyr i ett irakiskt fängelse.
Pappa: Fan Soffan! Nu håller den där jävla Norton på att krångla igen, snart slänger jag ut den här jävla datorn åt helvete!
Jag: Vad är det nu då?
Det visar sig att uppdateringen på något sätt fastnat och står still och tydligen finns det inget "jävla kryss i hörnet att trycka på heller".
Jag: Okej, då får du väl trycka ctrl+alt+delete då.
Pappa: Va?
Jag: Det är tre knappar du kan trycka på så ska det komma upp en ruta där du kan avsluta Norton. Ser du ctrl-knappen? Den är längst ner till vänster.
Pappa: Hmm, nej det finns ingen sån knapp.
Jag: Jo det finns på alla datorer. Kolla längst ner till VÄNSTER.
Pappa: Hmm jaha vänster, ja där är den ja.
Jag: Bra. Nu trycker du på Alt-knappen, ser du den?
Pappa hittar alt-knappen förvånadsvärt snabbt.
Jag: Nu ska du bara trycka ner delete också.
Pappa: Huh?
Jag: En knapp till, den finns åt höger på tagentbordet.
Pappa: Det finns ingen jävla knapp som heter så.
Jag: Jo det finns det, den sitter i en ruta med fem andra knappar.
Pappa: Nej Soffan, jag har ingen sån knapp på den här datorn.
Jag: JO DET HAR DU, LETA NU ISTÄLLET.
Pappa: Är du säker på att den finns på alla datorer?
Jag: Ja det är jag säker på *suckar*.
Efter mycket om och men hittar han till slut den jävla knappen.
Pappa: Ja vad nu då?
Jag: Tryck ner alla knappar samtidigt, först ctrl, sen alt och sedan delete.
Pappa: Tre knappar samtidigt? Fan Soffan, då måste jag lägga ner telefonen.
Han lägger ner luren och jag kan riktigt höra hur mycket han koncentrerar sig för att lyckas med bedriften att trycka ner TRE knappar SAMTIDIGT.
Jag: Kom det upp en liten ruta nu?
Pappa: Ja.
Jag: Då klickar du på Norton och väljer avsluta aktivitet.
Pappa började då babbla om en massa konstiga saker som inte alls verkade ha med aktivitetshanteraren att göra, som jag tyckte att han borde fått upp på skärmen, så vi löste hela problemet genom att han helt enkelt drog ut sladden till sin dator.
Andra skrämmande grejer som jag och Veronika diskuterade igår är hur våra föräldrar envisas med att skriva in HELA namnet när dem söker på någon i telefonboken på mobilen eller att dem vägrar använda ordlistan när dem skriver SMS för att "dem tycker att det deras eget sätt fungerar bra!".