Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Var precis inne och kontrollerade att Moa andades (som vanligt) och hon hade roterat i sängen och låg som en ostbåge med armarna i vädret, lillskrutten. Mikael åkte precis så nu börjar det kännas lite tomt här hemma, så jag väntar på pip från sovrummet. Men egentligen är det rätt skönt att varken har bebis eller sambo klistrad på sig, men det är inte speciellt roligt längre stunder, tur att vi har klängiga personligheter alla tre, ett enormt behov att kroppskontakt helt klart.
Men till min stora sorg så blir Moa mindre och mindre lik ett litet pungdjur och tycker (oftast) att det är roligare att utforska och sabotera saker än att ligga kärleksfullt på sin slöa moder och bara kramas. 
Jag kommer att gråta blod om det visar sig att hon växer upp till ett sånt barn som skriker "blä" och springer iväg när man ska ha pusskalas. Skiter faktiskt i vilket, jag kommer att vara starkare än henne i många år till och fram till dess kommer jag att tvångskramas, hur politiskt inkorrekt det än är. 

Jag förnekar som sagt just nu att det finns en framtid, jag föredrar att intala mig själv att vi alltid kommer att glida runt i en lycklig bebisbubbla- men faktum är att jag tvingat mig själv att smida lite planer i alla fall.
Jag tänker inte ens tänka tanken på att ägna mig åt annat än Moa förrän år 2009 är över, inga extrajobb eller studier så långt ögat når. Vi har möjlighet och ekonomi att dra ut på mammaledigheten lite och då gör vi självklart det, jag tänker INTE sätta henne på dagis innan hon är stor nog att gå själv och framförallt prata själv, och inte ens då vet man ju om hon är mentalt redo för att bli bortlämnad hela dagarna (detta är min åsikt, ingen kritik alls till andra som skolar in på dagis tidigare, det är upp till föräldrar och barn och alla är inte höns som jag).
Men till nästa vårtermin ska jag plugga på distans på Komvux och läsa upp mina IG och eventuellt lite fler nyttiga ämnen så att jag redo att kasta mig in i universitetsvärlden sen om jag bestämmer mig för att plugga vidare- vilket jag med största sannolikhet kommer att göra. Just nu har jag inte kompetens till vidare studier för jag har för många poäng som inte är godkända. Förbannade, jävla pissmatematik! Det kommer att bli en utmaning att tvinga sig att plugga matte igen, den saken är klar- dessutom blir det inte lättare av att jag ska ta hand om Moa samtidigt, men det är bara att bita ihop.
Om dessa planer fungerar så kommer Moa inte vara tvungen att börja på dagis förrän sommaren/hösten 2010 och då har hon hunnit bli två år, en betydligt mer passande ålder för att bli bortlämnad.
Ska väl inte sticka under stol med att om det finns möjlighet att plugga/jobba hemifrån sen så kommer jag att satsa på det, jag får ont i magen av tanken på att väcka henne skittidigt på morgonen, stressa med frukost och påklädning och skynda till dagis, jobba hela dagen och sedan hämta upp övertrött barn som ska sova ett par timmar senare. Dagisfröknarna kommer att få uppleva mitt barn mer än jag själv- fy.  

Sen måste vi flytta ASAP också. Den vilda jakten på hus går vidare.
Nu vaknade Moa, så nu får jag avrunda och förbereda dagens lunch.

Sist bjuder jag på min och Moas favoritlåt för tillfället, hon blir jätteglad när den spelas och det blir även hennes mor sedan hon hörde den under Victorias secret-galan: