Onsdag
Det visade sig att Moa inte alls var sjuk- tack gode gud för det. Och nu har hon sovit bra i två nätter igen, möjligtvis lite oroligare än vanligt men ingenting att gnälla om, igår sov som en sten från 23 till 08 och inatt från 22 till strax innan 07. Då fick hon komma till mig och jag låg och viftade förstrött med handen i luften och halvsov medan hon inspekterade och snaskade på min hand+ smiskade mig i ansiktet och bollade med sin egen napp i nästan en timme.
Fan vilken tur att hon inte har mitt morgonhumör och vaknar och är sur och gallskriker vilket jag gärna hade gjort om jag var ett spädbarn. Hon skiner upp som en sol varje gång man kommer bort och kikar ner i spjälsängen. Nu åker hon omkring i sin gåstol och roar sig med att banka sin katt-skallra mot soffbordet, hur orkar man så här tidigt på morgonen?
Själv känner jag mig helt slut trots bra sömn och sllmänt deppig, är 110% säker på att det är PMS, men det blir inte mindre tröttsamt för det. Gjorde en tabbe härromdagen när Moa var grining och inte ville sova att jag satte henne i selen och sen ställde jag mig framför teven och gjorde idiotiska gymnastiska övningar med benen för att hon skulle somna- och det funkade. Men nu har jag på något sätt använt muskler som jag inte ens visste jag hade och har SKITONT.
Igår var vi hos min farmor och Moas gammelfarmor och hälsade på. Resan dit gick väldigt smidigt och vi träffade en bebis som hette Kerstin som hade en grymt fräck, supergammal barnvagn. Det tog behagliga 45 minuter som det skulle enligt tidtabellen och Moa sov som en ängel hela vägen.
Hemvägen var en annan femma, en kille(!) hoppade också på med barnvagn så man fick inte plats att sitta bredvid, han tog sin bebis i knäet och jag satte mig på sätet bakom mittgången och fick hänga över kanten hela resan och hålla i vagnen (när det kommer till att åka buss är det inte så käckt att ha en trehjuling), sen klev hela världens befolkning på bussen och det var skittrångt, chauffören körde som en galning och mitt i en kurva FLÖG killens barnvagn iväg och jag gjorde dagens hjältedåd genom att hoppa ner från min plats och resa upp hans vagn igen. Istället för 45 minuter tog det en timme och en kvart att komma hem. Det kära barnet sov dock som en stock ändå, trots gapande skolklasser och chaufförens röst i högtalaren som skällde hela tiden.
Hos farmor var det mysigt som alltid. Man blir alltid väldigt trött i huvudet av att lyssna på henne i många timmar, så det är tur att hon är en sån tuff tant som hon faktiskt är. Moa var charmerande och lekte snällt på golvet medan jag åt en ljuvlig middag med kött, potatis och sås och sen spanade hon in alla fiskmåsar som flög utanför fönstret (åttonde våningen).
Farmor berättade att när pappa var liten gjorde man egen välling på vatten och vetemjöl för att det var billigast, och hon ville så gärna att pappa skulle ha tjocka, mysiga lår så hon hade alltid i vispgrädde i vällingen också, haha.
Nej, nu måste jag ta hand om bebisen innan hon river hela vardagsummet.
Fan vilken tur att hon inte har mitt morgonhumör och vaknar och är sur och gallskriker vilket jag gärna hade gjort om jag var ett spädbarn. Hon skiner upp som en sol varje gång man kommer bort och kikar ner i spjälsängen. Nu åker hon omkring i sin gåstol och roar sig med att banka sin katt-skallra mot soffbordet, hur orkar man så här tidigt på morgonen?
Själv känner jag mig helt slut trots bra sömn och sllmänt deppig, är 110% säker på att det är PMS, men det blir inte mindre tröttsamt för det. Gjorde en tabbe härromdagen när Moa var grining och inte ville sova att jag satte henne i selen och sen ställde jag mig framför teven och gjorde idiotiska gymnastiska övningar med benen för att hon skulle somna- och det funkade. Men nu har jag på något sätt använt muskler som jag inte ens visste jag hade och har SKITONT.
Igår var vi hos min farmor och Moas gammelfarmor och hälsade på. Resan dit gick väldigt smidigt och vi träffade en bebis som hette Kerstin som hade en grymt fräck, supergammal barnvagn. Det tog behagliga 45 minuter som det skulle enligt tidtabellen och Moa sov som en ängel hela vägen.
Hemvägen var en annan femma, en kille(!) hoppade också på med barnvagn så man fick inte plats att sitta bredvid, han tog sin bebis i knäet och jag satte mig på sätet bakom mittgången och fick hänga över kanten hela resan och hålla i vagnen (när det kommer till att åka buss är det inte så käckt att ha en trehjuling), sen klev hela världens befolkning på bussen och det var skittrångt, chauffören körde som en galning och mitt i en kurva FLÖG killens barnvagn iväg och jag gjorde dagens hjältedåd genom att hoppa ner från min plats och resa upp hans vagn igen. Istället för 45 minuter tog det en timme och en kvart att komma hem. Det kära barnet sov dock som en stock ändå, trots gapande skolklasser och chaufförens röst i högtalaren som skällde hela tiden.
Hos farmor var det mysigt som alltid. Man blir alltid väldigt trött i huvudet av att lyssna på henne i många timmar, så det är tur att hon är en sån tuff tant som hon faktiskt är. Moa var charmerande och lekte snällt på golvet medan jag åt en ljuvlig middag med kött, potatis och sås och sen spanade hon in alla fiskmåsar som flög utanför fönstret (åttonde våningen).
Farmor berättade att när pappa var liten gjorde man egen välling på vatten och vetemjöl för att det var billigast, och hon ville så gärna att pappa skulle ha tjocka, mysiga lår så hon hade alltid i vispgrädde i vällingen också, haha.
Nej, nu måste jag ta hand om bebisen innan hon river hela vardagsummet.
Kommentarer
Trackback
