Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Sitter inne på familjeliv.se och hittade detta anonyma inlägg:

"Jag och min kille tjafsade. Tillslut blir han irriterad och kastar iväg en bläckpenna mot mig. Som träffar rakt i ögat. Det började blöda och gjorde jätteont. Ett tag svartnade det framför ögat, men synen kom tillbaka successivt sen.
Nu har jag varit på akuten för att kolla ögat. Läkaren kunde se att det var rött i ögat, samt att jag hade sår och svullnad även på ögonlocket. Jag fick en kräm som ska användas i ögat var 3:e timma i 3 dagar. Om det fortfarande gör ont efter det ska jag göra en ny undersökning av ögat.

Hur tycker ni att jag ska göra med min kille. Jag känner att jag behöver råd. När jag var ledsen och arg hotade jag honom med att anmäla honom, men det har jag inte gjort. Fast nu har jag slängt ut honom. Han ångrar sig och ber om ursäkt. Han säger att han älskar mig och att det inte var meningen att skada mig. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill inte ha det så! Nästa gång vi tjafsar kanske det händer nåt värre..."

Tacksam för råd!"

Blev väldigt förvånad när jag ser att typ trettio personer svarat henne att hon är löjlig och att det "bara var en penna". Tjejen har dessutom två barn med sin man som satt i närheten. Jag har hittills varit den enda som inte tyckte att det var ett okej beteende.

Som jag redan nämnt i bloggen så har jag ett ex som var dum i huvudet, och med honom tillbringade jag tre vidriga år dessvärre. Så jag anser att detta är ett varningstecken, sen kanske jag är paranoid, men hellre lite paranoid än en dörrmatta. Jag har spelat dörrmatta länge nog.
De första varningstecknen jag märkte var att exet slog sönder saker när han blev arg, sparkade på datorn, slog hål i garderobsdörrar och liknande- detta har jag märkt är ett ganska förekommande beteende (hos arga tonårspojkar i alla fall, som inte vet vad dem ska göra av sin aggression), men det kändes liksom lite överdrivet.
Dagen innan vi skulle flytta till en gemensam lägenhet satt han som vanligt klistrad vid något superviktigt datorspel och kunde inte slita sig när hunden ville kissa så jag tog med den på en promenad. Det var vinter och en jävla massa snö och både jag och schäfern var helt snötäckta när vi kom in, så jag tänkte skoja till det lite och smög fram till honom när han satt med hörlurarna på och inte hörde vi datorn och stack min snöiga vante i hans nacke- varpå han hoppar till och dör i spelet, och då blev han så jävla förbannad att han flög upp och sparkade och slängde iväg alla papperskassar fulla med cd-skivor som vi packat ner inför flytten (och det var måååånga kassar) så det låg skivor överallt, några stackare hade till och med flugit ut i hallen. Blev helt ställd och samlade ihop alla skivorna igen och packade ner dem och tassade på tå resten av kvällen. Tänk om jag hade fattat bättre och lagt benen på ryggen då...

Sen flyttade vi ihop och det tog exakt tre dagar innan skiten mjukstartade. 
Vi satt och käkade frukost i soffan, polarmackor med ost och han börjar gnälla över hur fort osten tar slut. Jag skrattade då och påpekade att det är inte så konstigt när man såg hans smörgåsar, med tre lager ostskivor. Och han stirrar på mig med hat i blicken och säger "Jag visste att du skulle säga så, din jävla hora". Blev så jävla paff att jag bara fräste något osammanhängde tillbaka och då kastar fanskapet sin ost på mig! Kan säkert låta komiskt om man inte ser situationen framför sig, det var inget komiskt över det hela. Så jag slänger tillbaka osten och då kastar han sitt glas coca cola i ansiktet på mig (innehållet, inte glaset), jag är vansinnig och lyfter upp mitt eget glas i ren panik men då tar han tag i min handled och häller ut även min cola på mig. Då reste jag mig för att springa därifrån och kräket kommer efter, håller fast mig och lyckas hälla hela jävla colaflaskan över mig (och väggen, kan tilläggas). Sen låste jag in mig och bölade i badrummet en lång stund och sen kom han och bönade och bad om förlåtelse, han hade varit så stressad det sista i och med flytten. Och det köpte jag- och det skulle jag inte ha gjort. Borde egentligen skriva mer om fanskapet, tror att jag behöver det.

Saken är i alla fall den att det spelar inte roll om man kastar en penna eller en brevpress på sin partner- någonstans är det tamejfan fel.