Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Vill börja med att gnälla över folk som inte tar hänsyn när man kommer släpande på barnvagnar! Inte för att jag hade förväntat mig att någon jävel SKULLE ta hänsyn, men ändå. Blev ändå rätt chockad när jag vaggade fram med min bebismage och hade uppenbart ont och höll på att kissa ner mig hela tiden och ingen jävel kunde flytta på sig och erbjuda mig en plats. Det hände EN GÅNG och då var det en äldre kvinna som frågade om hon skulle hoppa in så att jag fick plats på sätet bredvid.
Och nu är det lika helkört också, om möjligt ännu värre. Man kunde ju tro att det skulle vara självupptagna tonåringar som skulle vara värst men icke, det är dessa jävla gamlingar. Jag är och har alltid varit väldigt förtjust i den äldre generationen och jag har nog hoppat ut och gett bort min sittplats sissådär 1000 gånger under åren (ja, till och med när jag var höggravid!). Även när jag var en totalt ohyfsad femtonåring så skulle jag aldrig drömma om att sitta kvar om någon äldre behövde min plats. Och vad får man för det? Inte ett skit. Det verkar som om gamlingar dras till barnvagnsplatsen på något mystiskt sått, och då syftar jag inte på stackare med käpp eller rullator utan på pigga men sura jävla tanter som ska envisas med att sitta kvar på det enda sätet i bussen som inte är till för dem, så att jag får parkera vagnen i gången och typ stå i trappan själv och hoppas på att bussen inte behöver tvärbromsa. Varför? Detta jävla gnäll om ungdomar också kan dem inte uppföra sig själv. Dessutom är det många som glor på en och himlar med ögonen för att man har mage att komma där med vagn med en hemsk bebis i. Ja det är fruktansvärt.
Tacka vet jag folk som kan uppföra sig och SNÄLLA tanter som vill kika i barnvagnen och gulla. Man kan ju tycka att man borde få gott tillbaka från sina egna goda gärningar, men jag lär mig visst aldrig att man inte tjänar på att vara trevlig. Ska försöka skaffa mig en stenhård roffa-åt-mig-personlighet istället.

Vi har varit smarta nu och gjort upp ett matschema för den kommande veckan, så slipper man stå där varje eftermiddag och stirra sorgset in i frysen och ge upp och laga spagetti och köttfärssås som vanligt eller ringa på pizza.
Jag älskar att laga mat men har liksom varken ork eller tid till att klura ut olika kulinariska upplevelser varje dag, speciellt inte när man glömmer slänga ut köttet att tina innan.
Kan fortfarande inte bestämma mig om jag ska
1) Äta nyttigt, bli slimmad och komma i mina gamla eller
2) Vara nöjd med min småfeta kropp och köpa kläder i en större storlek och slippa bli kvävd av vartenda klädesplagg jag har i garderoben.
Alternativ ett är vansinnigt tråkigt och påfrestande på psyket och alternativ två är mindre kul för plånboken, men desto roligare. Ett jävla dilemma alltså. Kräks ju lite inombords varje gång jag ser mig i spegeln men med lite nya snygga kläder och lite solbränna så är det inte så jävla farligt, jag tycker att ett par extrakilon klär de flesta om man bara kan bära upp det snyggt och inte går och känner sig ful hela tiden. Självförtroende är grejen, och mitt är noll just nu när jag kämpar med att klämma in mig i gamla kläder som var nästintill för små på den tiden då jag faktiskt var smal. Har bikiniångest för första gången i mitt liv inför den här sommaren. Så jävla typiskt att äntligen när man kommit över komplexen för ansiktet så ska man få kroppskomplex istället. 
Vad göra? Vad göra? Jag hatar att motionera och jag älskar att vräka i mig mat. Jag har så fullt upp med att vara mamma hela dagarna att jag tycker att jag förtjänar någon slags belöning i slutet på dagen- i form av mat. Skulle ju vilja sluta snusa också men då kommer jag helt klart att bli ännu hungrigare. Suck.

Här får ni en söt bild på Moset i alla fall, för att kompensera detta griniga inlägg.