Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Ååååh, jag har precis fått någon slags lyckoknäpp och sitter här och drömmer mig bort...

Moa har varit så galet mysig idag (hon är ALLTID mysig förstås), men idag har jag varit alldeles oerhört förälskad TROTS att hon vaknat flera gånger och vrålat i sovrummet efter nattning och att hon har blivit grötvägrare- igen- hon bara kniper ihop munnen och flinar elakt mot mig.
Jag rotade fram min bärsele i klädkammaren, tänkte testa den på tjockisbebisen nu när hon blivit aningen större än när hon var ett nyfött litet kryp. Först försökte jag ha henne framåtvänd men det såg helt sinnesjukt ut, har en bärsele av den ergonomiska sorten som har ett stort tygskynke som ryggstöd och istället för två hål för benen som en vanlig sele så sitter bebisen i grodställning med benen spretande åt sidan, och jag hade missuppfattat det hela och trodde att hon skulle kunna sitta framåt också, men det gick minsann inte. Visserligen var hon glad och nöjd men det såg inte speciellt bekvämt ut. Nog för att bebisar är flexibla men någon måtta får det ju vara. Här en en bild på selen så kanske ni kan se det framför er:

 

Hur som helst fick hon sitta inåtvänd som vanligt och blev inte alls förbannad över att sitta "fastlåst" som jag hade trott, hon njöt i fulla muggar. Sen sprang vi ner på torget och handlade lite och då fick hon sitta kvar i selen så att vi slapp släpa ut vagnen för att förflytta oss typ 200 meter till affären. Hon blev nog lite småskraj över den nya utsikten och kurade ihop sig intill mig och jag knäppte min jacka för att det inte skulle blåsa på mig och kände mig som en gravid jättekvinna igen med tält-utstyrseln. Fick grova flashbacks och det kändes nästan som om hon låg i min mage och guppade runt som hon galet nog gjorde för inte alls längesen.

Resten av dagen har hon fnissat och haft sig hela tiden, hon lyssnade hyfsat uppmärksamt medan jag läste hennes första bok "Lilla grisen vill leka" och sen framåtkvällen när vi tvingades oss till att titta på Lets Dance (VARFÖR sänds inget vettigt på teve på fredagar? Varför?) så chockade hon oss totalt genom istället för att försöka banka sönder allt i närheten och kravla som en dåre åt alla håll bli mjuk som gelé i kroppen, avlossa ett par ljuvliga kattunge-gäspningar och sjunka ner mot mitt bröst, stoppa tummen i mun och somna! Vår bebis somnar AAALDRIG utan hårda ansträngningar från min sida, hur trött hon än är ska det kämpas mot sömnen varje gång. Men inte ikväll.
Dessvärre fick jag ju väcka henne ändå och byta blöja, klä på pyjamas och ge henne en sista slurk ersättning. Sen fick vi brottas lite i alla fall innan hon ville somna om, men ändå.

Längtar ihjäl mig till nästa lilla bebis, då är man BEREDD på ett helt annat sätt än vad vi var när Moset föddes. Då vet jag att jag inte kommer dö av smärtan under förlossningen, jag kommer inte vara ett stort frågetecken inför spädbarnskötseln och jag vet att jag är en kanonmamma. Jag vet att babyblousen går över och slipper förhoppningsvis all ångest- eller i alla fall den totalt obefogade ångesten.
Det finns ingenting i världen som slår känslan att vara mamma, det var hundra gånger jobbigare än jag väntat mig och tusen gånger mer underbart. Det går inte att beskriva med ord helt enkelt.

Vi var såklart tvugna att föreviga Moas mirakulösa insomnade idag, hehe. Min fina, fina flicka!: