Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Nu har das bebe somnat för natten- hoppas jag, hon har lagt till med en ful ovana att vakna efter sissådär tjugo minuter och vilja bli gungad till sömns igen. Förutom idag när hon sov en stund och vi fixade med maten kom världens högsta illvrål från sovrummet, vet inte vad det kan ha varit, magknip eller en läskig dröm kanske, hon lugnade i alla fall ner sig direkt- som tur var, så slapp jag ont i hjärtat.

Har suttit och kollat på "Den rätte för Rosing" nu, dem körde premiäravsnittet i repris till min stora glädje för herrn i huset ville komma på något annat härromdagen när det sändes. Woho! Underhålling på hög nivå! Linda Rosing gör mig helt matt men det är därför det är så kul att kolla på också!
Kommer aldrig kunna förtstå tjusningen med heta latino-män som han Chippendalesnubben som spelar någon slags levande Don Juan, skulle lägga benen på ryggen och springa direkt om någon sådan närmade sig och lockade med inoljade bröstmuskler och kärleksdikter. Men så är jag en enkel kvinna också. Är en hemlig romantiker innerst inne inne men inte på ett sånt sätt att jag hade klarat av att någon plinkade på en gitarr och sjöng egenkomponerade kärlekslåtar, eller att sitta i en häst och vagnkärra... När jag och Mikael var i Grekland så var det en gubbe med en pålle som erbjöd vagnturer som sprang fram och tillbaka längs med gågatan på vår lilla ort och vi funderade faktiskt på att ge det en chans, men vi hade ju garvat ihjäl oss och knappast suttit allvarliga och tittat varandra i ögonen. Men vad vet jag, det kanske är sånt som kommer med åren. Än så länge är vi bara osnutna ungdomar trots allt.


Och sist men inte minst, svar på kommentar- det var så många som reagerade på inlägget (till min fördel, trevligt nog:

"Att vara tjock, lågavlönad och skuldsatt är ingenting man föds med och inte kan styra över. Börja banta, skaffa bättre jobb och betala av dom skulderna så är problemet löst. Till dig, bloggskrivaren, nej du behöver inte be mig om ursäkt. Och inte någon annan heller för den delen, du har rätt att uttrycka dig som du vill i detta fall. Däremot, nästa gång kanske du kan tänka ett steg längre? Tror inte att du hade känt på samma sätt om det hade varit din dotter som hade ds. Det är allt jag säger. På vilket sätt tycker du att jag har förolämpat dig? Genom att anse att du uttrycker dig illa, eller genom att inte vilja läsa din blogg mer, vilket du ju borde vara glad för? Med vänliga hälsningar."

Jag tycker att du förolämpat mig genom att dra enorma proportioner över ett (i mitt tycke, och tydligen det flestas) ganska oskyldigt ordval. Jag vet att du har läst min blogg tidigare och då tycker jag att du borde inse att jag aldrig skulle skriva något sådant, och hade du KÄNT mig hade du vetat att jag nog fan är den sista människan på jorden som skulle få för mig att medvetet vara elak mot någon som inte förtjänat det.
Du är varmt välkommen att läsa min blogg eller att låta bli, på egen risk så att säga om du är så överkänslig. Ett bra exempel är att jag skulle reagera på att någon skrev t.ex "Min hund var helt galen idag" och få det till "Vad menar du med galen?  Galen som i psykiskt sjuk? Menar du att jag är som en hund för att jag mått psykiskt dåligt och ätit antidepressiva/skurit mig i armarna?". Man kan tolka vad som helst i vilken mening som helst om man sitter och ältar saker för länge.
Sen beklagar jag om det var känsligt för dig att folk uttrycker sig sådant av någon tidigare dålig erfarenhet, inget snack om den saken. Men man kan inte för den sakens skull häva ur sig en massa konstigheter utan grund.

ÄNNU en rätt jobbig natt, jag VET att jag är aningen bortskämd men vi är vana vid att sussa natten lång och få en hyfsad sovmorgon att det känns sjukt jobbigt att stoppa in nappen 4-5 gånger per natt och sen vaknade Moa kvart i sex också ville inte somna om, trots att hon somnade så sent i går. Som tur var så gick min sagolika karl upp i dag igen vilket var tur för mig, för jag var fortfarande helt dödstrött när han och Moa kom och väckte mig vid nio.
Men Moa har den mest effektiva väckningstekniken någonsin, ingen människa lyckas fortsätta sova när hon ligger bredvid och tjoar och smiskar en i ansiktet eller kör in en sylvass pekfingernagel under läppen på en... Dessutom är hon så söt att ögonen oftast tvingar sig själva att öppnas och snegla på henne där hon ligger, oavsett om man vill eller ej.

Igår käkade vi LAX förresten, första gången vi äter firre sedan i somras, så det var på tiden. Väldigt mumsigt, även om jag måste säga att jag föredrar kött. Alla dessa ben som måste pillas ut skrämmer mig, plus att jag aldrig skulle ta i en rå fisk heller, töntig som jag är.
Kan fortfarande inte släppa fisketuren med en gammal pojkvän och hans femåriga lillasyster var med i den lilla ekan och hon plockade upp alla sprattlade fiskar från golvet (skrovet heter det på båtar va?) och bröt nacken av dem så att det bara skvätte blod överallt och sen kramade hon mitt byxben med sina blodiga händer. Höll på att svimma. Dessutom flög det krokar hej vilt fram och tillbaka i båten, hade kanske inte varit någon fara om jag inte råkade veta att samma pojkvän en vecka tidigare hade råkat fastna med sin egen fiskekrok i ÖGONBRYNET. Så nej, det kändes inte säkert att sitta där. Höll på att kissa ner mig, hade lyckligtvis en tröja med luva som jag tog på mig.
Men bortsätt från fångsten av fisk och att den har ben så är det gott i alla fall, och nyttigt. Måste se till att äta det oftare sen när Moa börjar äta av vår mat. Mikael hade aldrig hört talas om att man blir smart av att äta fisk, en propaganda som jag hört en miljon gånger av i stort sett alla vuxna jag mötte när jag var liten. Vägrar tro att det bara är skitsnacka, Omega-3 är väl bra för hjärnan om inte annat?

Igår kväll tog jag och Moa en promenad i mörkret, jag brukar aldrig våga mig ut efter mörkrets inbrott här i farliga storstan men nu var snuset slut och det var ett måste. Skönt att promenera, synd bara att jag är så paranoid att jag tror att alla jag möter (inklusive bilar) har onda avsikter bara för att det är mörkt.
MEN jag är inte helt ute och cyklar ändå, för pappa meddelade oss att han hört på nyheterna härromdagen att precis i Frölunda där vi bor hade det varit en galen tant som var ute på permission förra helgen tillsammans med två vårdare OCH en väktare och hon hade ändå lyckats slita sig loss och hoppa på en femårig pojke, välta honom från hans cykel och sparka på honom. Tänk vad lite illariktade sparkar hade kunnat göra mot Moas lilla bebishuvud. Fy fan säger jag...

Här kommer i alla fall två söta bilder på min lilla tofsvippa:




 

Fick följande kommentar på gårdagens inlägg om Moas leksak:

"Hm... Den här raden i din blogg, "men det lät helt mongo" känns väl inte helt klockren va? Hur tyckte du att den lät, som om den var mongolid, alltså hade downs syndrom? Jag känner en liten tjej med ds, och jag tar illa upp å hennes vägnar för hur nedsättande du uttrycker dig. Kommer nog inte att läsa din blogg något mer."

Svar:
JA, det var precis så jag menade. Genom att använda uttrycket mongo så uttalade jag mitt sedan länge gömda hat för alla utvecklingsstörda. Jag ville såra alla med utvecklingsstörningar, framförallt små barn med Down Syndrom, vände mig faktiskt direkt till den lilla tjejen du känner- tro det eller ej, men jag kände att detta främmande, oskyldiga barn förtjänade en utskällning!
Jag tänker absolut inte be om ursäkt, för är det någon om förolämpat någon så är det du som förolämpat mig. Är det något du kan kritisera mig för så skulle det väl vara mitt ordförråd i så fall, eftersom det slinker med ord som finns på en fjortonårings top 10-list emellanåt. I bland säger jag negerboll också och det är ett sätt att uttrycka mitt hat mot svarta och min hemliga dröm att äta upp deras huvuden.   

Sitter här med en ölkorv och filosoferar.
Moa somnade en hel halvtimme efter utsatt bedtime klockan 21 idag, TRODDE verkligen att hon hade somnat när jag stoppade ner henne i sängen men efter ett par minuter hör jag gapskratt där inne och när jag kom in hade hon lyckats få tag i spyfilten som jag hänt över kanten på spjälsängen och låg och brottades med den. Suck.

Glömde ju skriva det igår att jag höll på att kissa ner mig av våldsamt skratt när jag skulle introducera aktivitetstavlan för bebisar som Moa fick i julklapp men som hon inte har testat igen. Hon blev mest förbannad över att den inte gick att stoppa in i munnen men bankade lite förbannat på diverse platshjul, kulor och handtag. Och det finns en pegagogisk röst inprogrammerad som ska ropa ut lite siffror, djurläten och färger för att hon ska lära sig, ja ni fattar.
Hon gav sig på ett visst snurrhjul hela tiden där rösten skulle rabbla "ett, två, tre" men det lät helt mongo, "ett" gick bra att säga men sen lät det "öööh trääää". Snodde tavlan från Moa och skakade på den och kollade så att batterierna satt som dem skulle. Allt verkade okej men rösten lät fortfarande skumt. Testade att trycka på lite olika knappar och om kossan sa rösten "blåå ku" och när man drog i någon annan jävla flärp säger rösten "ska vi spille?" och det går upp en ljus för mig och jag vrålar till Mikael att leksakshelvetet är ju på norska!
Förbannade Fisher Price en lång stund och muttrade om att "så går det när man handlar på gekås". Sen ser jag att det finns en finurlig knapp på sidan där man kan ställa in språket! Så sen fick Moa leka med en när den pratade danska och finska en lång stund. Höll på att skratta ihjäl mig. Det var ju TUR att det inte var finska inställt från första början för då hade jag aldrig kopplat att det var något skumt med språket utan bara trott att den var sönder. Förmodligen samma sak med danskan om det inte vore för att jag tittat på så många avsnitt med "Unga mödrar".

På lördag ska MIKAEL ÅKA IFRÅN OSS. Han ska ner till Frillesås och leva jävel med sina killkompisar, att han bara vågar. Det kommer att bli första natten jag sover själv med Moa, någon som vill slå vad om att hon förmodligen kommer härja natten lång bara för det? Hehe.
Ska träffa Josse och kusin Vincent i stan, för dem blir också övergivna av karln i huset. Blir en liten sväng i affärer hoppas jag och Baby och barn-mässan. MEN jag har börjat fundera på om det är så smart att ta med Moa in på en fullproppad mässa med förmodligen 50% hostiga barn, hennes immunförvar har ju på sistone verkat ligga i totala botten. Får se hur det blir, in till stan ska jag i alla fall för jag tänker INTE sitta ensam och uggla när han ska iväg och roa sig! Nevah!

Till att börja med innan jag glömmer det, böckerna jag helt klart tipsar alla gravida och nyblivna mammor om är "Handbok för gravida" och "Så överlever du ditt första år som mamma" av Vicky Iovine- går att köpa skitbilligt som pocket för typ 40-50 spänn över internet. LÄS!

I natt har det varit ett jäkla pipande från spjälsängen och jag har smugit upp en massa gånger och stoppat in nappen, sen vaknade Moa HALV SJU i morse vilket är tidighetsrekord sedan många månader tillbaka, Mikael klev upp och jag fick ligga kvar och gotta mig till 10, lovely.
Jag lovar att natten blev skum bara för att hon somnade innan 21 igår, det är någon magisk gräns där. Misstänker att vi kommer få leva med en kvällspigg bebis för alltid, för hennes sovvanor är skrämmande lika mina. När jag var liten somnade jag alltid skitsent, jag låg alltid vaken och spanade på klockradion som lyste i mörkret och väntade in 22.22 varje kväll. Det var mitt favoritklockslag. Jag sov inte i mitt eget rum förrän jag var åtta, nio år- innan dess sov jag i dubbelsängen med pappa och mamma sov på övervåningen i min säng för att hon stördes av att vi snarkade (såhär i efterhand låter det inte så hälsosamt för deras förhållande, haha). Hur som helst så somnade alltid pappa långt innan mig och jag låg alltid vaken i flera timmar och tänkte intressanta tankar, bland annat brukade jag alltid ligga och mäta ut passande flyktvägar om det eventuellt skulle dyka upp en häxa/varg/orm under någon kant av sängen.
Jag är så glad att jag minns så mycket från när jag var liten, fan vilken häftig tid det var! Måste nog säga att från det att jag föddes till jag blev sissådär 10-11 så var min barndom helt jävla perfekt! Det är nog därför jag vill flytta ner till lilla byhålan Frillesås igen, för att jag hoppas på att Moa ska få det lika mysigt.
Det blir fan inte mer idylliskt än så, vi ska gå till stranden och bada varje dag, plocka björnbär i skogen, 'äta frukost på altanen, gå till bibblan och låna hem en massa barnböcker att läsa när det regnar och vid jul ska hon också få en STOR leksak som plötsligt står utanför dörren därför att EN TOMTE-HELIKOTER HAR SLÄPPT AV DEN DÄR! (kommer aldrig glömma hur tufft jag tyckte att det var att en HELIKOPTER hade lämnat min sacco-säck, att det råkade vara ett hål stort som en näve där det läckte frigolitbollar struntade jag i, även om mamma och pappa var lite arga på tomten).
Och vi ska grilla varje kväll det är fint väder och Moa ska få en julkalender med små minipresenter som hon ska få öppna varje dag fram till jul.
Nu börjar jag nästan grina här, tack kära mor och far!

Mina kära Emelie har mejlat över lite bilder hon tog på Moas dop som hade aningen bättre kvalitet än bajskorten vi fick till. Hatar vår kamera, den driver mig till VANSINNE!
Här är i alla fall lite bilder (och, ja dubbelhakan är där nu igen. Börjar bli så van att det nästan känns som om den klär mig):

I går var jag i Frölunda och velade medan Moa sov middag, hon märkte inte ens att jag var borta för hon sov när jag gick och vaknade PRECIS när jag kom tillbaka. Dålig napp i Frölunda dock, bebispulkorna fanns inte kvar på Stadium, buhuuu... Det var rea på alla "vinterlek"-prylar och stora pulkor såldes ut för typ 19 spänn så det var väl utplockat sedan länge. Hade kunnat fråga killen med backslicket som stod i kassan men jag lät bli, det är helt enkelt inte meningen att jag ska få någon pulka til Moa i år. Dessutom hade snön i stort sett smält bort redan.
Sen skulle jag handla lite nya bebiskläder på Lindex men utbudet var helt katastrofalt så jag sparade slantarna istället och satsar på att handla upp dem i stan i helgen istället. Tro det eller ej men bodys i storlek 74 sitter redan på tok för tight, vilket är väldigt underligt med tanke på att hon "bara" var 69 cm lång på kollen sist. Hon har nog ganska lång överkropp helt enkelt, för byxorna passar och ärmarna är nästan lite för långa (vilket är skit, för hon tuggar på dem hela tiden).
Fick i alla fall köpt en söt blommig mössa i hjälmmodell på HM, den är lite stor än men kommer att passa i vår+ bebistofsar! Hon är ju så gullig i tofs att det är totalt ansvarslöst att inte sätta upp håret.
 
På eftermiddagen kom min far och hälsade på eftersom han fyllde år. 52 år är han nu, den gamle. Han är exakt 30 år äldre än mig, född 57 och jag 87, så det är smidigt att hålla reda på hur gammal han är eftersom vi alltid fyller samma, +/- 30 år. Han dök upp två timmar tidigare än beräknat så jag blev skitstressad men hann ändå laga till pannbiff och potatismos i ett rasande tempo- vilken festmåltid va? Tyckte att det smakade skit också, råkade blanda i typ en halvliter för mycket mjölk i moset så det fick en skrämmande konsistens. Blev givetvis skitsur, har aldriga lagat mat åt pappa innan och vill ju imponera med mina cooking-skills som den pappas flicka jag är ut i fingertopparna.
Moa fick klä upp sig med jeansen hon fick av morfar i doppresent, hennes första jeans! Det kändes så högtidligt, buhu. Hon var förresten rätt skraj när han dök upp, fick inga gråtattacker dock men stirrade helt paralyserat med stora ögon en bra stund, sen lugnade hon ner sig och satt med i köket i sin matstol och babblade och åt på sin gummifot.
Och avslappnad på allvar blev hon när hon fick komma ner i sin tuffa bil och slira omkring lite, hon är så grymt mallig när hon sitter där. Hon gick till och med med på att sitta lite i morfars knä (ytterst kort stund dock, ska poängteras). Sen började hon stirra hysteriskt efter mamma och underläppen ploppade ut som alltid innan en depp-attack.

Vi har planerat att ha barnvakt för allra första gången 28 mars, på vår tvåårsdag. Då är hon nästan 6 och en halv månad så det är väl på tiden antar jag... Mamma ska komma hit ett par timmar med vi går ut och äter middag. Så blyg som Moa har blivit så fasar jag lite för det där... Ja, eller blyg är väl fel ord- hon är bara extremt mammig och får lite småpanik om hon inte har mig inom synhåll. Och barnvakt över natten LÄR DRÖJA, det känns helt fruktansvärt bara tanken på att lämna bort henne så länge. 
Men det ska bli väldigt trevligt att komma ut lite i alla fall, vi spånar som fan på vart vi ska käka middag. Någon göteborgare som kan tipsa om den ultimata restaurangen? 

Här är två bilder från igår, på första bilder ser man (eller jag ser i alla fall, viss skräck lysa i bebisens ögon):




 

Satt uppe sådär löjlig sent igår igen och dataspelsnördade oss- sen gick jag in i en tråd på familjeliv.se om en tjej som bodde Australien och hade haft en sån här spindel på sin badrumsspegel härromkvällen när hon skulle borsta tänderna:



Bara en sån sak kan ju få en att dö en snabb död men sen sprang jag på den här videon i spindelhatartråden och satt bara och gapade och tänkte att 1) Om jag var killen i videon skulle jag ta livet av mig/vara scarred for life och aldrig bli mig själv igen men FRAMFÖRALLT 2) Att jag skulle vara villig att betala en FET summa pengar för att vara den lyckliga kvinnan att få pilla ut detta är någons rygg. Jag är ju helt galet förtjust i att klämma finnar på andra men det här för ju det hela till en helt annat dimension! Det hade varit en VANSINNIGT tillfredsställande upplevelse!

Se och spy:

Jag är sur över att vi inte kommit iväg och köpt en pulka till Moa eller ens ut på en promenad i det fina vädret. Lilla damen ville inte sova middag vid 11 som hon brukar och jag gav upp försöken ganska fort och lät henne vara vaken tills hon blev trött helt enkelt, och då var klockan 13. Hon sov i knappa timmen bara av någon anledning och sen fick hon käk (en halv burk kyckligt och pasta och MASSOR av blåbär och hallon efteråt), men jag har insett att jag måste ge henne något med päron i också, för blåbären är stoppande och då bajsar hon bara harkluttar typ. Dem är känsliga bebismagarna.
 När vi var klara och hela och rena vad klockan nästan 15 och då insåg jag att det är söndag och affärerna stänger vid 16, så det skulle icke hinnas inhandla någon pulka idag. Blev då skitarg och började städa- har upptäckt att jag alltid gör det när jag är sur. Dammsög som en galning och roade mig med att gnugga bort div. äckliga fläckar på köksgolvet med vått hushållspapper. Mikael har råkat ha sönder vår skurhink- hur fan man nu lyckas med det.
Och när städrycket var över så var Moa trött och gnällig igen och nu somnade hon och det har mörkat ute och blir därför inte heller någon promenad. Skitdag, jag HATAR när mina planer går i stöpet.
En sån här fin pulka från Stadium SKA i alla fall inhandlas i morgon, även om snön garanterat smält bor till dess:


Såg nu att det fanns en annan variant med högra kanter som såg aningen bättre ut men den verkar inte ha något säkerhetsbälte vilket är ett måste för annars kommer hon bara att glida iväg direkt.


Har suttit och funderat mörka tankar över ifall mitt liv framstår som tragiskt i andras ögon (och när jag säger andra, så syftar jag på såna som inte har några barn själva).
Jag är ju liksom till 110% fokuserad på BEBIS-BEBIS-BEBIS, ja eller MOA-MOA-MOA egentligen. Hon tar upp i stort sett all min vakna tid och när hon för en gångs skull tar en liten tupplur så tänker jag på henne, tittar på foton på henne eller diskuterar bebisar med andra mammor på internet. Moa är mitt liv helt enkelt, och JAG älskar mitt liv.
Men jag kan inte låta bli att undra hur andra ser på det, och undra om folk tycker att jag är vansinnigt tråkig när man diskuterar vad som hänt i helgen, under nyår och så vidare och det enda man säger är "nej, vi var bara hemma".
Tycker folk synd om för att man sitter hemma med bebis medan de själva har tretusen bekanta som det fikas och festas med typ 20 timmar om dygnet? Det tror jag. Jag tror även att jag tappat hälften av mina bloggläsare sedan jag blev gravid och inte kan chockera med galenskaper och upptåg och långa historier om allt som hänt just den helgen.
Och det är väl hur som helst okej antar jag, på samma sätt som jag spyr på andras livstilar så får dem väl spy på min.
Nej, nu spår alla tankegångar ut, skitsamma. Är på ett ruskigt dåligt humör idag, tror att det är PMS av allra högsta kaliber.
Skitdag.

Jag som alltid skakat på huvudet åt dyra bebis och barnkläder. Avskyr märkeshysterin och har inte fattat grejen med att köpa något just för att det är dyrt och har ett pyttigt märke någonstans när man kan få massor av billiga, typ lika fina varianter.
Så ser jag detta. Helt jävla oemotståndligt och det är DITT FEL Meja!
Sjukt jävla ha-behov.


Dessa godbitar kommer alla från Molo också kostar runt 350:- styck:


 


Den första är klart favoriten. Eller? Jag älskar allihop... Är det rimligt att handla dyrare kläder till sin bebis än till sig själv? Hon är ju trots allt min pride and joy- förtjänar det bästa av det bästa. Fast hon dregglar ju bara och kräks och skulle förmodligen vara precis lika glad om man klädde henne i plastfolie.


Suck.

Är det NÅGON som kan överglänsa detta fjortisbeteende?

* Jag rakade bort ögonbrynen och målade dit nya med svart kajalpenna (några av mina väninnor använde brun kajal för NATURLIGARE resultat, hehe).
* Jag var uppriktigt imponerad av killar som skröt om att dem rökte John Silver utan filter.
* Jag varierade mellan "Du gamla du fria" och "Bumbibjörnarna" som ringsignal på mobilen och hade Labrettas låt "Bimbo" inspelad på mobilsvaret där jag och Veronika sjöng med.
* Jag hade alltid med mig en tuschpenna i handväskan för att kunna klottra på diverse bussar.
* Jag hade buffaloskor (som jag ärvde av en tjej med betydligt större fötter än mig men jag envisades med att klampa omkring i dem trots att dem var fyra storlekar för stora).
* Vi blandade häxor som vi var tvugna att dricka med sugrör för att inte spy.
* Jag uppgav min BH-stolek på min Lunarstorm-presentation.
* Jag piercade mig själv i naveln och underläppen.
* Vi kom för sent till lektionerna med flit för att få kvarsittning som "dem coola".
* Vi snattade snobben-trosor på HM.
* Vi sa rätt ut till lärarna (och ja, detta är tyvärr seriöst) att vi var tvugna att allihop åka till ungdomsmottagningen samtidigt för att klamydiatesta oss då vi haft gangbang i helgen när vi ville slippa skolan.
* Jag sparade alla mina gamla ciggpaket i min strumplåda för att senare kunna "bygga en cigarettpaket-vägg". Och mamma hittade dem! Ah!
* Vi var givetvis "patrioter" och lyssnade på Ultima Thule och Pluton Svea och mellan varven koncenterade vi oss på "A.C.A.B" istället. Detta trots att vi knappt träffat en utlänsk person i bonnhålan där vi bodde och absolut aldrig pratat med en polis. Jag hade till och med en torshammare på ett halsband- det är fräckt.
* Jag bar savann-byxor. Dock inga rosa vilket ger mig minuspoäng. Min kära vän Tina hade ett par VITA savannbyxor som vi typ dyrkade som en gud.
* Vid ett tillfälle hade någon bekant hört att "alla tyckte att vi var så töntiga som alltid hängde ihop alla fem som svansar på varandra". Detta syftades på mig och mina fyra tjejkompisar. Därför var vi tvugna att i fortsättningen se till att aldrig dyka upp på fester samtidigt, så vi förfestade ihop och sedan åkte vi till festerna i omgångar två och två så att det skulle se bättre ut.
* Jag hade en lista där jag skrev upp hur många jag hade hånglat med.
* Jag tyckte att dagen då skolkatalogen kom var årets bästa dag.
* Jag snodde min då sjuåriga lillasysters tröjor och använde dem. Kortast och tightast möjligt skulle det vara.
* Vi sprayade date-parfymen i munnen när vi hade tjuvrökt.
* Mitt favoritcitat var följande "Jag är inte otrevlig, du är helt enkelt oviktig. Jag kommer att ge dig en fin, blänkande femkrona om du bara går din väg. Jag kan bara vara trevlig mot en person per dag, och idag är inte din dag, inte i morgon heller" eller hur fan den där ramsan nu gick.
* Jag ställde upp i diverse sportevengemang under skoltid bara för att få spana in killar från andra skolor som var där.
* Jag skröt om att "jag och min pojkvän har knullat 30 gånger" (och ja- jag räknade).
* Vi ringde upp såna där dejtingnummer och drev med alla kåta gubbar och asgarvade och slängde på luren. En gång var en killkompis med och medan jag pratade förföriskt med någon gubbe vrålade han helt plötsligt i bakgrunden "VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED KÄRRING! SITTER DU OCH PRATAR SNUSK NU IGEN, GE MIG NAMNEN PÅ KILLEN DU PRATAR MED SÅ SKA JAG DÖDA HONOM!" och sedan bankade vi på en massa kastruller och gallskrek och gjorde diverse närkampsljud i bakgrunden och gubben i luren blev SKITRÄDD.


Ja, det var tider det...

Nu har jag suttit och knåpat ihop en video på onetruemedia.com och tyckte att den blev SÅ MYSIG!
FATTA vad glad jag blev när jag hittade världens finast låt att ha med i bakgrunden också. Så titta och njut, själv får jag låta bli för annars gråter jag som ett barn!

Nu har Moa somnat för sin middagslur, rätt tufft att hon är som en klocka på morgonen. Oftast vaknar hon prick 9 och går man upp då kan man räkna med att hon somnar prick 11 sen. Eller som idag, då vi var löjligt slöa och Mikael hämtade henne när hon vaknade och hon fick ligga mellan oss och tjoa och dra oss i håret och smiska oss i ansiktet (pimp-handen som vi kallar det) i dryga halvtimmen, då somnar hon också en halvtimme senare för middagsluren.
Härlig natt i dag med, den här förkylningen har varit rena barnleken, det var bara första natten som var lite jobbig och sen har hon sovit hur bra som helst, trots igensnorad näsa. Men i natt var det otäckt, skulle tippa på att jag vaknade runt klockan 5 av att hon grymtade och gnydde borta i sängen, krånglade mig upp för att stoppa in nappen och då hade hon glidit ner för kudden och låg under täcket, och när jag slet bort det så kippade hon liksom till, så det kan ju hända att hon haft svårt att andas där under, men troligtvis blev hon bara förvånad och kall när täcket försvann. Varför kan du inte ligga still på nätterna unge? Nu när vi höjt upp huvudändan på sängen är det ju ännu större risk att hon glider ner, men det är en måste om hon ska kunna sova.
Nu är hon snart ett halvår och då minskar risken för plötslig spädbarnsdöd rejält, det finns ytterst små fall med såpass stora bebisar men det KAN såklart hända och bara tanken får mig att vilja kräkas av skräck. Tur att hon sover med nappen i alla fall, det minskar risken tydligen och TUR att hon är så stark att hon förmodligen utan problem hade kunnat rulla runt om hon råkade hamna på mage med ansiktet nedåt.

I dag ska vi iväg och handla, försöka storhandla så gott det går med barnvagn och utan bil. Kylen är löjligt tom, har inte en enda grönsak förutom en gurka och lite ensam vitlök och inte ens matlagningsgrädde. Fick ha LÄTTMJÖLK i min kasslergrattäng igår, fy fan.
Måste ju skryta om att jag inte druckit läsk på hela veckan, inga bullar, chips eller annat gott. Åt visserligen glass med varma hallon härromdagen, men det räknas nästan som nyttigheter mot vad jag i vanliga fall smäller i mig. Hade en jobbig kväll igår med insomnia-barnet och var helt matt och yr i skallen när hon äntligen somnat så jag kastade mig mot köket i panik mot något sött eller fettdrypande. Fanns fan INGENTING! Så jag åt upp Moas majskrokar med salt på, det var faktiskt gott! Vi har micropopcorn också men jag valde mellan popcorn/eventuellt vaken bebis pga poppandet och sovande bebis vann. 
Men i dag ska det handlas i alla fall, ska se om jag kan lura in Mikael på Lindex och köpa lite Moa-kläder, det bara värker i hjärtat på mig efter att ha kollat på hemsidan. Och nu borde man ju kunna köpa upp sig lite storlek 74 va? Hon kan väl FAN inte behöva storlek 80 på ett bra tag i alla fall? När man kollar på storleksguider och brukar det stå att 74-80 passar till barn 9-12 månader. Kan ju utgå från att det där inte stämmer med tanke på att hon redan har storlek 74 och är ynka 5 månader, men någon hejd på växandet måste det ju vara! Eller?

Det är värsta snölandskapet ute och det bara snöar och snöar och det ska bli spännande att testa vagnen i snöunderlag för första gången. Insett att vi nog MÅSTE köpa en pulka om vi ser någon i dag, så kan vi dra henne på den hem! Det är ju hur sött som helst! När jag var bebis hade vi en stor St Bernhardshund som fick dra en pulka efter sig med mig i! Detta måste ju vara det gulligaste någonsin! Nu har ju min far två galna hundar och min mor har en halvgalen (två egentligen eftersom att dem har en ny valp som jag inte träffat ännu) så dessvärre skulle jag över min döda kropp låta något av odjuren dra mitt stackars barn på en pulka, möjligtvis nästa år och om man befinner sig på en plats där det helt säkert inte finns några löpande tikar.    

Och på tal om annat som måste köpas till Moa så har vi hittat världens sötaste pålle i gummi. Det finns såna i väntrummet på BVC och jag blev helt kär första gången jag såg dem och nu har Moa fått provsitta och då var det klart- en sån måste vi ha.
Frågan är om man ska ha originalet "Rody":



ELLER en annan variant som egentligen är sötare- och finns i ROSA!:

Sitter här och känner mig smått förvirrad, Mikael sover och lilla Moa sover och har sovit sedan klockan 22 i går kväll, hon väckte mig för en timme sedan ungefär och jag flög upp ur sängen och klädde på mig och gjorde mig beredd på att byta kissig blöja, suga ut snor med näsfridan och göra en flaska med käk superfort till hungriga bebisen som inte ätit på hela natten. Men när jag ska lyfta upp bebis så sover hon som en sten.
Har varit inne och pussat lite på Mikael och gjort lite allmäna oljud för att hon ska vakna men icke, hon sover djupt. Så här sitter jag och ser dum ut.

Om man skulle ta och fixa i ordning lite gröt? Min mage var helt sjukt förstörd i går, jag hade SÅ ONT och då fick jag tipset av några vänliga själar att äta gröt. Men jag pallar nog inte med havregrynsgröten, hoppas att mannagryn går lika bra i så fall.
Gröt passar ju sig idag, det känns ju onekligen som juletider utanför när det är snö hela tiden. Usch! Läste att Moas lilla kusin skulle ut och åka pulka idag och fick en sjukt lust att köpa en pulka till pruttbebisen också, där kunde hon lilla som i en liten kokong i sin åkpåse och glida fram över den knastrande snön. Tråkigt nog så hade det knappast gynnat hennes förkylning, även om det ska vara okej att vara ute i kylan i vagnen i alla fall.
Och vart fan ska man gå liksom? Vi har en gräsplätt som går runt huset faktiskt, men hur kul är det att släpa runt en sovande bebis där fram och tillbaka? Stackars alla grannar på bottenplan om jag ska cirkulera utanför deras fönster hela tiden. Sen finns det ju bara en massa skabbiga bilvägar i stort sett, och inte en jävla backe så långt ögat når. Och finns det en back är det garanterat gamla kondomer nedgrävda i snön och annat äckel.
Som ni märker är det bäst för oss alla om vi lämnar stan ASAP.

Nu vaknade hon! Wiho!

Bebis mår bättre! Och inte nog med det, hon sov HELA natten trots snuvan, det trodde jag aldrig för hon var ganska kinkig igårkväll. Jag var så inställd på att hon skulle hålla oss vakna halva natten att jag för en gångs skull fick och la mig innan midnatt så jag sova ovanligt länge. Underbart.

Idag har jag varit i stan hos barnmorskan. Inser mer och mer att vi MÅSTE flytta från storstan snart, jag mår fan illa av att se alla miljoner människor som väller fram som myror överallt, galna taxibilar, fyllon, stinkade tobaksrök, gapande fjortisar och dessa jävla bilar överallt- sände en tacksam tanke över att Moa inte var med och blev förgiftad av allt äckel. När jag var liten hade mamma en handduk över vagnen när vi var i stan för hon var så nojig över alla avgaser och jag KLANDRAR HENNE INTE.
Hos barnmorskan fick jag vänta en kvart efter utsatt tid innan jag fick komma in som vanligt, bad henne kolla mitt blodvärde som lyckligtvis låg på topp och sedan var det dags för gynundersökning och cellprovtagning. Jag fick hoppa upp i stolen halvnaken och hon sprang iväg för att hämta något. I fem minuter! Plockade givetvis ner benen från benhållarna ganska omgående men det var inte så kul att sitta där i fem minuter utan byxor med jag hörde alla barnmorskor fika och skratta i rummet bredvid, hehe. Och undersökningen gjorde ONT! Vet inte vad hon sysslade med i början men jösses vad våldsamt hon rotade runt- tydligen hade hon gjort "fel" och när hon väl trixat in det där jävla skohornet på rätt sätt gick provtagningen smidigt. Bad henne kolla in att stygnen var borta och om allt såg okej ut, och det gjorde det. "Jag ser att dem har sytt en hel del men det ser inte FULT ut" ut sa hon och jag var tvungen att garva. Känns bra att veta att jag har snygga ärr där nere... Hon erbjöd mig att ta en titt själv med en spegel i ljuset från hennes strålkastarlampa typ tre gånger och jag avböjde artigt.

Sen tog jag världens snabbaste sväng i stan, kände som sagt avsky men var helt enkelt tvungen att springa in på Lindex och köpa dessa sjukt söta brallor till Moa:



Nej, nu vaknar hon där inne tror jag, babblar som fan. Ska springa och plocka upp henne. Har en vansinnig huvudvärk och Mikael har spelat samma låt på repeat sedan jag kom hem 12.45, kanske skulle gå och puckla på stereon med något jävligt hårt.

Nu har min lilla pruttbebis blivit ännu en månad äldre (buhuhu!). Och sjuk IGEN! Trodde inte mina ögon igår när jag såg att det glänste under näsan på henne när hon satt i stolen medan jag fixade käk, men jodå. Snoret rann, och det rann rejält. MEN det är ändå betydligt lindrigare den här gången, för hon har ingen feber och är lika pigg och matglad som vanligt, det är väl snarare jag och Mikael som är helt slut efter att ha sprungit och stoppat in nappen hundra gånger i natt.
Trodde inte alls att hon skulle vilja ha någon vanlig mat idag för sist hon var sjuk vägrade hon, så jag värme bara en liten portion kalvkött-puré men JÖSSES vad hungrig hon var! Så hon åt upp en halv STOR burk med paradispuré till efterrätt (päron, mango och ananas). Förväntar mig nu ett rejält bajslass.

Så det blev ingen spruta idag, sköterskan ville vänta eftersom att hon var dålig och kanske har en infektion i kroppen, för i så fall kan immunförsvaret vara upptagna med att bekämpa förkylningen och inte ta upp vaccinet på samma sätt.
Men det blev vanlig vägning och mätning i alla fall:
Vikt: 8020 gram.
Längd: 69 cm.
Huvudomfång: 43,5 cm.
Jag gissade som vanligt ganska rätt. Hon är fortfarande STOR för sin ålder, inget snack om den saken och kurvan fortsätter att peka uppåt lika mycket som tidigare, jag som trodde att den skulle plana ut. Vår stora starka tjej.
Hon har haft lite röda utslag på hakan och halsen som precis som jag trodde beror på allt dreggel, dessutom kan det tydligen också bero på att tänder är på gång, skulle inte förvåna mig det minsta.
Sköterskan sköt fram tiden för sex månaders kontrollen till 9 mars redan, så får vi ta sprutan då istället. Och då är det läkarbesök samtidigt, ska bli spännande.

I morgon ska jag till barnmorskan för cellprovtagning. Ska bli så sjukt kul att fläka upp sig i gyn-stolen. Ska bli skönt att få det överstökat i alla fall. Kommer helt klart få ont i hjärtat igen av att besöka MVC utan att få skutta upp på britsen och lyssna på hjärtljud. Hoppas att jag får komma dit snart igen fast med ett pyre i magen!

Här är mammas fina 5-månaderstjej:

Moa, min lilla pruttbebis och underbara dotter!

JAG ÄLSKAR...
... Ditt leende, när du fnissar, frustar och tjuter av skratt!
... Din ljuvliga mjölkiga lilla andedräkt som man kan bli hög på. Både jag och Mikael brukar sticka ditt näsan så fort vi kan och få vår dagliga dos av milk-parfume (det bästa är den lilla mjölkpusten som kommer när hon gäspar). Och för att inte tala om bebishuvudlukten, ingen kan ju motstå att sniffa bebisar i hjässan.
... Att stirra på dig, dag in och dag ut. Helt sanslöst att vi tillverkat något så vackert! Vilket ansikte! Vi kommer ju aldrig våga släppa ut dig bland alla pojkbebisar, tänk vad många hjärtan du kommer att krossa min tös.
... Att nypa i dina bebislår som bara blir rundare och rundare, snart kommer benen att fastna i matstolen, hehe. Fascinerande att så många små veck får plats på en enda liten bebis. Sötaste vecket hittills är det nyligen tillkomna i nackgropen, aaaah!
... Att se dig lära dig en massa nytt och växa i ett helt galet tempo. Det är blandade känslor där, för jag får panik av tanken på jag inte alltid kommer att ha en Moa-bebis. Det går för fort! Alldeles för jävla fort! Du har redan dubblat din födelsevikt och vuxit två decimeter!
... Att du är min, att JAG fått den stora äran och uppgiften att få ta hand om världens underbaraste lilla flicka. Jag ska njuta av varje sekund, och jag ska göra allt i min makt för att du ska få en kanonuppväxt. Du är det bästa som någonsin hänt mig!




Och Mikael, mannen i mitt liv! 
Tänkte ha skrivit att jag älskar dig lika mycket som när det först blev vi, men jag älskar dig ÄNNU MER. Du har gett mig det finaste man kan önska sig, en egen familj. Skulle aldrig kunna önska en bättre pappa till mitt barn eller en bättre pojkvän. Du gör mig så jävla lycklig!
Vill alltid ha dig vid min sida, nu och för alltid. Det finns ingen bättre, svårare än så är det inte. Utan dig funkar det bara inte. Dessutom är du het som få! Skulle kunna mala på i all evighet men det blir så snyftigt och enformigt. Du är helt enkelt mitt livs stora kärlek, och jag släpper dig aldrig! (oavsett om du vill eller ej!)

Det kanske var lite "otur" över den här dagen ändå, för världens sötaste lille gubbe har dött. Det är min låtsaspappas farbror, som bor granne med min mor och syster. Han var nästan nittio år gammal och har väl varit lite krasslig i många år, men han brukar alltid komma över titt som tätt, vid jul är han alltid med och firar och brukar alltid blanda jättestarka groggar till alla och sitta och sprida allmän mysfaktor. Han fick kika på Moa sist jag var där och han var jätteglad och mamma tog av henne strumporna så att han skulle få hälsa på en yttepytteliten bebisfot.
Och idag dog han i sömnen. Mamma ringde och var jätteledsen, hon var jättefäst vid honom. Sjukt sorgligt, men jag börjar ändå förstå det där med att döden inte är så hemsk om man är gammal och nästan alla nära och kära är borta- han bodde ju själv och kunde inte göra så mycket mer än att sitta i sitt lilla kök. Jag hoppas att han har det bra där han är och jag är glad att han slapp bli jättedålig och lida nu i slutet.
Vila i frid lille Ture!

I övrigt har dagen varit otursfri, förutom att handtagen på TVÅ matkassar gick sönder när vi försökte bogsera hem allt på bussen.
Inne på Babyproffsen kom en man fram till mig och ställde femtioelva frågor om vår barnvagn, han och hans fru körde runt testvagnarna som galningar där inne och var allmänt förvirrade. Jag svarade förstås gärna (jag älskar vår vagn) och tipsade honom om att också beställa vagn från Tyskland. Var nästan på väg att erbjuda honom att testköra våran med befintlig bebis i, men riktig så tuff är jag fan inte. Vi fick köpt våra svindyra blöjpåsar i alla fall, har blivit så bekväm med blöjhinken nu att jag inte kan tänka mig att slänga stinkande bajsblöjor i vanliga soporna, speciellt med tanke på att vårt soprum ligger på ett jobbigt ställe så man orkar inte springa dit stup i kvarten. Vad fan hände med de härliga sopnedkasten? Det är ju hur smidigt som helst att bara öppna ytterdörren. Tycker att man förtjänar den lyxen när man bor i ett lägenhetshus.
Sen var vi på COOP och handlade också, blev åter igen besviken på barnmatsutbudet, fanns inget roligt alls att välja på. Köpte i alla fall två dräggellappar till Moa på klädavdelningen, det kan hon VERKLIGEN behöva. Testade en ny blöjsort också, Pampers "Active Fit" och dem verkar kalasbra, nu på natten får hon dock ha dem vanliga "Baby Dry" för dem verkar säkrare (och ja, jag är medveten om att blöjor är rätt ointressant för de flesta, men nu är det ju MIN blogg, hehe).
I kassan såg jag Cp-Michael, en gammal vidrig bekant som lyckas dyka upp precis överallt där jag är. Blä. Han snodde min mobil en gång och ringde någon, sen åkte han iväg på sina jävla inlines och pratade upp mina pengar i säkert en halvtimme medan jag sprang efter och vrålade besatt. Och då hade jag abbonemang på mobilen, kul. Det var väl en sissådär sju år sedan, men jag blir fortfarande sur när jag tänker på det. Jag är ekonomisk och snål. 

Nu ska jag roa mig med mitt kära datorspel, Moa verkar ha somnat för natten men man ska inte ropa hej än, den saken är säker.  

Jag har blivit utmanad igen, den här gången av Sandra (eller Saza som hon heter för mig i vår bebistråd, hehe).

REGLER
1. Länka till den som utmanade dig.
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade!

Hehe, detta kan nog bli tråkigt för er som läst mig blogg länge, för det har säkert kommit upp på tapeten innan. Är ingen särskild hemlig person så jag har ju inte HUR många snaskiga hemligheter som helst att bjuda på!

SJU SANNINGAR OM MIG

1. Under en period drack jag såna kopiösa mängder alkohol att jag lyckades med bedrifter som att däcka i en duschkabin med vattnet igång, bli hemkörd av en krogvakt eftersom jag satt på huk på gatan (ja, det var mitt på avenyn) och störtlipade mitt i natten för att jag inte fick tag i någon taxi och även dansa runt en strippstång på herrklubben Babydolls här i stan (bör väl tillägga att jag INTE strippade, utan bara klängde i stången som en packad babian).
Också undrar folk varför man tröttnat på att "leva livet" och vill ha ett lugnt familjeliv!
2. Hade jag inte tagit mitt förnuft till fånga hade jag gärna blivit gravid igen NU.
3. Jag snusar typ upp en dosa snus per dag. Det blir DYRT.
4. Jag kan aldrig riktigt koppla av. Enda sen jag var liten har jag tänkt över varje drag jag gör, har någon konstig idé om jag är med i en film och är ständigt övervakad. Kanske därför jag alltid stått och grinat framför spegeln, för att verkligen se själv hur synd det är om mig och hur tragisk jag ser ut när jag gråter. Känner mig alltid lite iakktagen, och inte blev det bättre av när jag en gång var hemma hos en kille för många herrans år sen, och han var iväg en stund för att köpa cigaretter och medan han var borta drog jag på musik för fullt och skuttade runt i sofforna och dansade men när jag hörde att han stod och rasslade med dörrnyckeln utanför satte jag mig ner direkt lite nonchalant sådär och när han kommit in tittar han misstänkt på mig en lång stund och frågar "har du dansat?". Det var så jävla creepy.
Hur som helst hoppas jag att detta inte är någon slags paranoid personlighetsstörning utan jag bara är lite väl egocentrisk.
5. När jag skulle ta stelkrampssprutan i fyran grät jag över detta varje natt i flera månader innan. Och jag svimmade vid sticket.


I dag är det fredagen den trettonde. Det är väldigt fint väder för en otursdag. Fast Moa känner nog av vibbarna av konstigheter i luften för hon har totalvägrat sova middag, fick henne till slut att somna för typ tjugo minuter sen och nu pep hon och när jag kom in låg hon och stirrade och var äckligt vaken igen, så det är helt klart slut på den sovstunden. Skitunge, en timme kan hon väl sova i alla fall! Hon är precis som sin mor, jag var vaken JÄMT som bebis och min mor och far fick aldrig någon vuxentid. Och dem är skilda sedan länge, haha.
Vi ska iväg till Sisjön idag, ska till babyproffsen och köpa blöjpåsar+ eventuellt kika på hoppgunga till Moa. Fast jag misstänker att det är ett onödigt köp, hon gillar inte att inte kunna förflytta sig (även om hon kan skutta upp och ned), hade jag satt ner henne i babysittern nu hade hon blivit vansinnig. Det är ingen lättroad bebis vi har, tur att vi har gåstolen, den är GULD värd.
Ska handla på COOP också, vi tömmer kyl och frys löjligt fort! Inte konstigt att man börjar bli rätt fet.

Kass uppdatering, jag vet. Skulle skrivit i går kväll med blogg.se var helt mongo vid inloggningen så jag gav upp.

I dag har söta Veronika varit här. Moa var JÄTTEBLYG och blev skraj för stackars Veronika till en början och var vansinnigt skeptisk en lång stund tills vi gick ut på en promenad. Måste säga att jag blir väldigt frustrerad när hon inte vill visa upp sin vanliga, skitglada sida för besökare men det är ju så sällan hon träffar andra så man kan ju inte klandra henne direkt, så länge hon har sin kära mor inom synhåll brukar det flyta på bra. Lustigt att bebisarna redan kan vara så mammiga!
Vi tog en liten promenad till Lidl av alla ställen för att undersöka om dem hade barnmatsburkar där (har grubblat på det länge) och det hade dem, fast typ tre sorter att välja på varav en enda var för femmånadersbebisar. Värdelöst. Hittade ett löjligt billigt bageri i alla fall och köpte gårdagens semlor för ynka tio spänn! Svinbilligt var det i övrigt också, två kronor för en fralla exempelvis.
Så det blev fika och mys när vi kom hem, då hade Moa vant sig vid inkräktaren och satt förnöjt i sin stol och tjoade och åt på sin bitleksak som vanligt. Tur det. En väldigt mysig dag i alla fall. Jag älskar min Veronika.

I går fick jag en lååång sovmorgon och när jag vaknade hade Mikael gått upp tidigt och städad samt handlat frukost nere i bageriet, jättegoda mackor och kanelbullar. Så det knaprade vi på i soffan och tittade på film medan Moa sov middag. Perfekt.
I morgon ska vi iväg och försöka storhandla utan bil, det ska bli jävligt intressant. Vi brukar alltid ha lyxen att bli skjutsade av Mikaels föräldrar men deras bil är sönder så nu får vi klara oss på egen hand- kanske lika bra det så att vi får körkort själva snart och slipper bli runtskjutsade som småbarn. Det funkar inte längden att inte ha bil när man har barn. Mikael ska snart göra teoriprovet och därefter uppkörning, och jag satsar på att fixa kortet till sommaren när han är ledig. Fy fan vad gött det ska bli, enda nackdelen med bil är väl att vi kommer bli ännu slöare och få ännu mindre motion än vad vi redan får, hehe. Fast ett bekvämt liv är ett trevligt liv, det måste jag säga.

Får se om jag kan uppdatera lite senare, har total idétorka.