Ett stycke nybadad bebis
Det finns inget mysigare!
Saker som provocerar den här mamman
Moa har precis somnat- ALLDELES FÖR SENT! Men det är inte så konstigt för hon har sovit skumt hela dagen, 3,5 jävla timme sov hon på eftermiddagen och vaknade inte förrän 18.30 (när vi precis skulle äta min goda lasagne- såklart).
Som tur var så har pappsen busat med henne hela kvällen så att hon blivit hyfsat trött igen och möjlig att natta. Men hon VÄGRADE äta gröt nu på kvällen, tror att det beror på att det blev så sent. Hon bara knep ihop munnen och stirrade arg, TROTS att jag låtsasåt gröt själv och sa "mmm" och dessutom sjöng "haren på skaren"-låten.
Kom på en rolig liten lista, ska bjuda på fåniga saker som gör mig allmänt grinig.
SAKER SOM PROVOCERAR DEN DEN HÄR MAMMAN ÄR ALLTSÅ FÖLJANDE:
- Folk som skryter om att de minsann fött barn utan smärtlindring. Jag är ju rätt mallig själv och hade säkert också passat på att nämna det i var och varannan mening men det är ju löjigt, jag fattar inte grejen-precis som jag inte förstår folk som har huvudvärk men som vägrar ta en huvudvärkstablett. Är man duktig för att man väljer att ha mer ont än vad man behöver eller vadå?
Roligast är när folk säger att dem "fött utan smärtlindring, jag hade endast lustgas". Lustgas ÄR smärtlindring, dit räknas även massage och varma bad- titta i förlossningsjournalen om ni inte tror mig. Är så less på att folk ska tävla om att vara "duktigast" hela tiden. Jag tackade nej till ryggbedövningen först av anledningen att jag är skitskraj för nålar- inte för att jag är en stenhård kvinna. Sen tog jag den ändå och den fungerade inte, kan man då säga att jag fött barn utan smärtlindring? Det var ingen jävla lindring av smärtan kan jag säga, inte lustgasen hela för den delen men där blev man så snurrig att man glömde plågan för ett par sekunder i alla fall. Och kvinnor som VILL ha bedövning men som inte hinner? Är man lika duktig då om man faktiskt bett om det men blivit utan? Och just det, många blir ju klippta under förlossningen, då får man en spruta med lokalbedövning i mellangården, och det är ju också en bedövning. Har man verkligen fött "naturligt" då?
Som ni ser kan jag fortsätta i all evighet. Tycker att det är enormt underhållande.
- Folk utan barn som har maaage att säga att dem är trötta. Ja, så bitter kan jag bli emellanåt. Det spelar liksom ingen roll om personen i fråga skulle ha jobbat dygnet runt i en vecka utan rast- jag vill bara skrocka åt det. För hur slutkörd man än är som ickeförälder så vet man att man kan komma hem, slänga sig i sängen och sova en vecka om man skulle vilja det, ingen kommer att kräva att man går upp 10 gånger på en natt för att stoppa in en napp, ingen kommer att vråla i ens öra på morgonen så att man får gå upp och fixa någon annans frukost- och framför allt; sen kan man ligga i soffan hela dagen och pilla sig i naveln utan att behöva göra annat än att äta godis och kanske ta sig en krogrunda på kvällen.
Jag älskar att leva mitt bebisliv, men uppebarligen är jag omedvetet grymt avundsjuk på alla som kan glassa runt och bara ha sig själv att ansvara för.
Skäms lite, men tycker ändå att man får lov att vara lite bitter när man lever med sin egen underbara, men ack så krävande dygnet-runt-diktator på 8 kilo.
- Dessa ständigt förekommande råd att man ska låta små bebisar ligga och skrika, att man skämmer bort bebisen om man kommer till undsättning hela tiden eller fånigast av allt, att bebisen tränar sina lungor när den vrålar.
Jag har en ytterst nöjd dotter, och det tror jag beror på att jag INTE låter henne ligga och skrika. Nu är hon så stor att man kan tyda vad skriker beror på, jag vet när hon är hungrig, jag vet när hon är övertrött, jag vet när hon blir skraj för främlingar och jag vet när hon vill ha sällskap. Det visste jag inte när hon var nyfödd, men även då förstod jag att hon skrek av en anledning. Och skriker min bebis plockar jag upp henne, det kommer jag även göra med alla framtida bebisar.
Man kan liksom inte skämma bort ett spädbarn, barnet skriker inte för att det är kul. En sån liten unge förstår inte konsten att manipulera än, och skrattar knappast hånfullt när den har lurat sin lättlurade mor att komma till räddning.
- Snygga brudar, förstås. Så fort jag ser en pingla på stan blänger jag och tänker att "vänta du bara tills du fött barn, då är den där midjan ett minne blott", alternativt så vill jag skjuta ner henne med ett maskingevär. Speciellt om Mikael är med, då blir jag riktigt jävla hatisk.
När jag ser bilder på min gamla mage (eller tänker på mina forna tuttar för den delen) så börjar jag nästan grina. Självförtroendet på topp som ni ser. Enda trösten är att det kunde varit ÄNNU värre, och det hjälper faktiskt ibland.
- När folk frågar vad man gjort i helgen. Det börjar bli uttjatat.
- Mammor som är superaktiva, som springer omkring på sjuttioelva bebisaktiviteter, som fikar med kompisar sju dagar i veckan och som tar mod och lust att gå till Öppna förskolan. Som med alla andra punkter så bottnar surheten i att jag känner mig aningen otillräcklig själv, jag som hittills knallat iväg på EN föräldragruppsträff.
Det finns en liten (ytterst liten) röst i mig som frågar mig själv om Moa blir understimulerad på något sätt, men det brukar jag bara garva åt sen när jag ser henne stirra fascinerat på samma skallra som hon lekt med de senaste tre veckorna utan att tröttna. Skulle nog tippa på att det snarare är många mammalediga som blir understimulerade, folk som har ett större behov av att hitta på saker och umgås med fler människor. Och själv är jag ju en soffpotatis.
Nej, nu får det räcka. Natti!
Som tur var så har pappsen busat med henne hela kvällen så att hon blivit hyfsat trött igen och möjlig att natta. Men hon VÄGRADE äta gröt nu på kvällen, tror att det beror på att det blev så sent. Hon bara knep ihop munnen och stirrade arg, TROTS att jag låtsasåt gröt själv och sa "mmm" och dessutom sjöng "haren på skaren"-låten.
Kom på en rolig liten lista, ska bjuda på fåniga saker som gör mig allmänt grinig.
SAKER SOM PROVOCERAR DEN DEN HÄR MAMMAN ÄR ALLTSÅ FÖLJANDE:
- Folk som skryter om att de minsann fött barn utan smärtlindring. Jag är ju rätt mallig själv och hade säkert också passat på att nämna det i var och varannan mening men det är ju löjigt, jag fattar inte grejen-precis som jag inte förstår folk som har huvudvärk men som vägrar ta en huvudvärkstablett. Är man duktig för att man väljer att ha mer ont än vad man behöver eller vadå?
Roligast är när folk säger att dem "fött utan smärtlindring, jag hade endast lustgas". Lustgas ÄR smärtlindring, dit räknas även massage och varma bad- titta i förlossningsjournalen om ni inte tror mig. Är så less på att folk ska tävla om att vara "duktigast" hela tiden. Jag tackade nej till ryggbedövningen först av anledningen att jag är skitskraj för nålar- inte för att jag är en stenhård kvinna. Sen tog jag den ändå och den fungerade inte, kan man då säga att jag fött barn utan smärtlindring? Det var ingen jävla lindring av smärtan kan jag säga, inte lustgasen hela för den delen men där blev man så snurrig att man glömde plågan för ett par sekunder i alla fall. Och kvinnor som VILL ha bedövning men som inte hinner? Är man lika duktig då om man faktiskt bett om det men blivit utan? Och just det, många blir ju klippta under förlossningen, då får man en spruta med lokalbedövning i mellangården, och det är ju också en bedövning. Har man verkligen fött "naturligt" då?
Som ni ser kan jag fortsätta i all evighet. Tycker att det är enormt underhållande.
- Folk utan barn som har maaage att säga att dem är trötta. Ja, så bitter kan jag bli emellanåt. Det spelar liksom ingen roll om personen i fråga skulle ha jobbat dygnet runt i en vecka utan rast- jag vill bara skrocka åt det. För hur slutkörd man än är som ickeförälder så vet man att man kan komma hem, slänga sig i sängen och sova en vecka om man skulle vilja det, ingen kommer att kräva att man går upp 10 gånger på en natt för att stoppa in en napp, ingen kommer att vråla i ens öra på morgonen så att man får gå upp och fixa någon annans frukost- och framför allt; sen kan man ligga i soffan hela dagen och pilla sig i naveln utan att behöva göra annat än att äta godis och kanske ta sig en krogrunda på kvällen.
Jag älskar att leva mitt bebisliv, men uppebarligen är jag omedvetet grymt avundsjuk på alla som kan glassa runt och bara ha sig själv att ansvara för.
Skäms lite, men tycker ändå att man får lov att vara lite bitter när man lever med sin egen underbara, men ack så krävande dygnet-runt-diktator på 8 kilo.
- Dessa ständigt förekommande råd att man ska låta små bebisar ligga och skrika, att man skämmer bort bebisen om man kommer till undsättning hela tiden eller fånigast av allt, att bebisen tränar sina lungor när den vrålar.
Jag har en ytterst nöjd dotter, och det tror jag beror på att jag INTE låter henne ligga och skrika. Nu är hon så stor att man kan tyda vad skriker beror på, jag vet när hon är hungrig, jag vet när hon är övertrött, jag vet när hon blir skraj för främlingar och jag vet när hon vill ha sällskap. Det visste jag inte när hon var nyfödd, men även då förstod jag att hon skrek av en anledning. Och skriker min bebis plockar jag upp henne, det kommer jag även göra med alla framtida bebisar.
Man kan liksom inte skämma bort ett spädbarn, barnet skriker inte för att det är kul. En sån liten unge förstår inte konsten att manipulera än, och skrattar knappast hånfullt när den har lurat sin lättlurade mor att komma till räddning.
- Snygga brudar, förstås. Så fort jag ser en pingla på stan blänger jag och tänker att "vänta du bara tills du fött barn, då är den där midjan ett minne blott", alternativt så vill jag skjuta ner henne med ett maskingevär. Speciellt om Mikael är med, då blir jag riktigt jävla hatisk.
När jag ser bilder på min gamla mage (eller tänker på mina forna tuttar för den delen) så börjar jag nästan grina. Självförtroendet på topp som ni ser. Enda trösten är att det kunde varit ÄNNU värre, och det hjälper faktiskt ibland.
- När folk frågar vad man gjort i helgen. Det börjar bli uttjatat.
- Mammor som är superaktiva, som springer omkring på sjuttioelva bebisaktiviteter, som fikar med kompisar sju dagar i veckan och som tar mod och lust att gå till Öppna förskolan. Som med alla andra punkter så bottnar surheten i att jag känner mig aningen otillräcklig själv, jag som hittills knallat iväg på EN föräldragruppsträff.
Det finns en liten (ytterst liten) röst i mig som frågar mig själv om Moa blir understimulerad på något sätt, men det brukar jag bara garva åt sen när jag ser henne stirra fascinerat på samma skallra som hon lekt med de senaste tre veckorna utan att tröttna. Skulle nog tippa på att det snarare är många mammalediga som blir understimulerade, folk som har ett större behov av att hitta på saker och umgås med fler människor. Och själv är jag ju en soffpotatis.
Nej, nu får det räcka. Natti!
Blä för dagis
Var precis inne och kontrollerade att Moa andades (som vanligt) och hon hade roterat i sängen och låg som en ostbåge med armarna i vädret, lillskrutten. Mikael åkte precis så nu börjar det kännas lite tomt här hemma, så jag väntar på pip från sovrummet. Men egentligen är det rätt skönt att varken har bebis eller sambo klistrad på sig, men det är inte speciellt roligt längre stunder, tur att vi har klängiga personligheter alla tre, ett enormt behov att kroppskontakt helt klart.
Men till min stora sorg så blir Moa mindre och mindre lik ett litet pungdjur och tycker (oftast) att det är roligare att utforska och sabotera saker än att ligga kärleksfullt på sin slöa moder och bara kramas.
Jag kommer att gråta blod om det visar sig att hon växer upp till ett sånt barn som skriker "blä" och springer iväg när man ska ha pusskalas. Skiter faktiskt i vilket, jag kommer att vara starkare än henne i många år till och fram till dess kommer jag att tvångskramas, hur politiskt inkorrekt det än är.
Jag förnekar som sagt just nu att det finns en framtid, jag föredrar att intala mig själv att vi alltid kommer att glida runt i en lycklig bebisbubbla- men faktum är att jag tvingat mig själv att smida lite planer i alla fall.
Jag tänker inte ens tänka tanken på att ägna mig åt annat än Moa förrän år 2009 är över, inga extrajobb eller studier så långt ögat når. Vi har möjlighet och ekonomi att dra ut på mammaledigheten lite och då gör vi självklart det, jag tänker INTE sätta henne på dagis innan hon är stor nog att gå själv och framförallt prata själv, och inte ens då vet man ju om hon är mentalt redo för att bli bortlämnad hela dagarna (detta är min åsikt, ingen kritik alls till andra som skolar in på dagis tidigare, det är upp till föräldrar och barn och alla är inte höns som jag).
Men till nästa vårtermin ska jag plugga på distans på Komvux och läsa upp mina IG och eventuellt lite fler nyttiga ämnen så att jag redo att kasta mig in i universitetsvärlden sen om jag bestämmer mig för att plugga vidare- vilket jag med största sannolikhet kommer att göra. Just nu har jag inte kompetens till vidare studier för jag har för många poäng som inte är godkända. Förbannade, jävla pissmatematik! Det kommer att bli en utmaning att tvinga sig att plugga matte igen, den saken är klar- dessutom blir det inte lättare av att jag ska ta hand om Moa samtidigt, men det är bara att bita ihop.
Om dessa planer fungerar så kommer Moa inte vara tvungen att börja på dagis förrän sommaren/hösten 2010 och då har hon hunnit bli två år, en betydligt mer passande ålder för att bli bortlämnad.
Ska väl inte sticka under stol med att om det finns möjlighet att plugga/jobba hemifrån sen så kommer jag att satsa på det, jag får ont i magen av tanken på att väcka henne skittidigt på morgonen, stressa med frukost och påklädning och skynda till dagis, jobba hela dagen och sedan hämta upp övertrött barn som ska sova ett par timmar senare. Dagisfröknarna kommer att få uppleva mitt barn mer än jag själv- fy.
Sen måste vi flytta ASAP också. Den vilda jakten på hus går vidare.
Nu vaknade Moa, så nu får jag avrunda och förbereda dagens lunch.
Sist bjuder jag på min och Moas favoritlåt för tillfället, hon blir jätteglad när den spelas och det blir även hennes mor sedan hon hörde den under Victorias secret-galan:
Men till min stora sorg så blir Moa mindre och mindre lik ett litet pungdjur och tycker (oftast) att det är roligare att utforska och sabotera saker än att ligga kärleksfullt på sin slöa moder och bara kramas.
Jag kommer att gråta blod om det visar sig att hon växer upp till ett sånt barn som skriker "blä" och springer iväg när man ska ha pusskalas. Skiter faktiskt i vilket, jag kommer att vara starkare än henne i många år till och fram till dess kommer jag att tvångskramas, hur politiskt inkorrekt det än är.
Jag förnekar som sagt just nu att det finns en framtid, jag föredrar att intala mig själv att vi alltid kommer att glida runt i en lycklig bebisbubbla- men faktum är att jag tvingat mig själv att smida lite planer i alla fall.
Jag tänker inte ens tänka tanken på att ägna mig åt annat än Moa förrän år 2009 är över, inga extrajobb eller studier så långt ögat når. Vi har möjlighet och ekonomi att dra ut på mammaledigheten lite och då gör vi självklart det, jag tänker INTE sätta henne på dagis innan hon är stor nog att gå själv och framförallt prata själv, och inte ens då vet man ju om hon är mentalt redo för att bli bortlämnad hela dagarna (detta är min åsikt, ingen kritik alls till andra som skolar in på dagis tidigare, det är upp till föräldrar och barn och alla är inte höns som jag).
Men till nästa vårtermin ska jag plugga på distans på Komvux och läsa upp mina IG och eventuellt lite fler nyttiga ämnen så att jag redo att kasta mig in i universitetsvärlden sen om jag bestämmer mig för att plugga vidare- vilket jag med största sannolikhet kommer att göra. Just nu har jag inte kompetens till vidare studier för jag har för många poäng som inte är godkända. Förbannade, jävla pissmatematik! Det kommer att bli en utmaning att tvinga sig att plugga matte igen, den saken är klar- dessutom blir det inte lättare av att jag ska ta hand om Moa samtidigt, men det är bara att bita ihop.
Om dessa planer fungerar så kommer Moa inte vara tvungen att börja på dagis förrän sommaren/hösten 2010 och då har hon hunnit bli två år, en betydligt mer passande ålder för att bli bortlämnad.
Ska väl inte sticka under stol med att om det finns möjlighet att plugga/jobba hemifrån sen så kommer jag att satsa på det, jag får ont i magen av tanken på att väcka henne skittidigt på morgonen, stressa med frukost och påklädning och skynda till dagis, jobba hela dagen och sedan hämta upp övertrött barn som ska sova ett par timmar senare. Dagisfröknarna kommer att få uppleva mitt barn mer än jag själv- fy.
Sen måste vi flytta ASAP också. Den vilda jakten på hus går vidare.
Nu vaknade Moa, så nu får jag avrunda och förbereda dagens lunch.
Sist bjuder jag på min och Moas favoritlåt för tillfället, hon blir jätteglad när den spelas och det blir även hennes mor sedan hon hörde den under Victorias secret-galan:
Et voila!
Såhär fin blev min nya bloggdesign, skapad av Isabella !
Jag är grymt nöjd och väldigt tacksam, för jag hade ALDRIG lyckats åstadkomma detta själv- den saken är säker!
Nu är min blogg inte bara läsvärd, den är SNYGG också, hehe.
Återigen, TACK Isabella!
Jag är grymt nöjd och väldigt tacksam, för jag hade ALDRIG lyckats åstadkomma detta själv- den saken är säker!
Nu är min blogg inte bara läsvärd, den är SNYGG också, hehe.
Återigen, TACK Isabella!
Onsdag
Ännu mer dålig uppdatering jag vet- men min bebis gillar som sagt inte att sova speciellt mycket på dagarna.
I dag har vi varit och kikat i affärer, insåg precis att INGET köpes vilket var lustigt med tanke på mitt suktande efter mängder av saker. Bland annat har jag hittat vårens skor! Har insett att efter ha varit rund som en flodhäst i nio månader+övernervös halvsunkig nybliven mamma i sex månader så är det nu dags att återvända till min forna personlighet, HÖGA KLACKAR-Sofia. Men det blir en mild variant med platå/kil-klack så att jag inte blir alltför ostabil när jag ska kånka barn och vagnar. Provade och de satt som gjutet på min ljuva fot:
Provade lite jackor på HM också, hittade ingen höjdare men är rätt säker på att jag vill ha en kort variant i år. Garvade åt Mikael som provade diverse kepsar och mössor och hitta en MASSA fint på HM till Moa- rätt överraskande, jag brukar hålla mig till Lindex. Hittar underligt nog inget av alla söta sommarplagg jag såg i affären på hemsidan nu... Galet söta solklänningar och bodys i småblommigt och med puffärmar och spets.
Men dessa söta skor fanns det i alla fall bild på, och det finns en matchande solhatt till! Puttinutt!
Sen tog vi en lååång sväng inne på Åhlens som för mig är en väldigt underskattad affär, herregud det är ju som ett miniköpcentrum inuti köpcentrumet, det finns ju allt! Sprang förbi sminkavdelningen för jag är i ett sjukt AKUT behov av smink och har inte pengar till det, så jag vill inte bli läskad.
Jag kastade mig över påskpyntet på inredningsavdelningen såklart och förälskade mig i en guldmålad skulptur av en hare... Jag har en jävligt tacky sida som kommer fram när jag ser något som glänser eller glittrar, jag vill bara kasta mig fram och smeka härligheterna. Det är inte alla som stulit en glittrande julgranskula på krogen och blivit förvånad men glad då hon hittat den i byxfickan dagen efter (den var i hårdplast tack och lov). Jag var lite tjuvaktig under mina alkoholiserade dagar, men kan trösta mig med att det finns dem som är värre, ett ex till mig snodde alltid askfat när man var ute och smugglade hem- nykter. Ööööh...
Hur som helst var det en trevlig shoppningtur utan shopping, jag började nästan grina när jag såg "7th heaven- Säsong 5"-boxen och inte fick köpa med mig den. Moa vägrade först somna trots flera varv runt torget utomhus innan vi gick in, men sen slockade hon inne på Polarn och Pyret lustigt nog (hon brukar aaaaldrig somna inomhus i vagnen) och sen sov hon i över en timme medan vi spanade, trötta bäsen. Fick förresten TVÅ positiva överraskningar på bussen idag, det satt en gubbe med en sån där väska med hjul som gamlingar har vid barnvagnsplatsen och han bara flög upp när han såg mig för att sätta sig någon annanstans, trots att jag propsade på att han skulle sitta kvar- det var fullt tillräckligt med plats för både han och vagnen, söta gubbe! Tackade hjärtligt. Och på vägen hem var det en annan mustachklädd män i rock som satt och vinkade till Moa hela vägen, dessvärre förstod hon inte grejen och var ohyfsad och vinkade inte tillbaka, haha.
Moa, mitt lilla mos. Hon är sjövild och gör mig helt utmattad dagarna i ända, och gud så go hon är! Men stackars vår stereo- femtioelva gånger om dagen rullar hon dit i gåstolen och pillar och trycker på knappar, hon har lärt sig vart man öppnar cd-facket och tycker att det är skitkul när den öppnar sig och åker in igen när man petar på den(eller sliter, snarare). Och sitter hon i gåstolen och man pysslar med något i köket och ropar på henne så rullar hon alltid dit och placerar sig vid tröskeln till hallen och spanar in i köket. Min smarta tjej.
Nu sitter hon riktigt bra också, vågar inte lämna henne själv på golvet men hon trillar ytterst sällan och kan sitta och banka med skallror i en halvtimme helt orubblig (ja, eller orubblig är väl fel ord, men för att vara en liten bebis är hon väldigt stabil).
Och vet ni vad? Satt idag och funderade på att byta till blogspot.se istället för att min blogg är så sjukt ful. Och då kommer en räddande ängel från ingenstans och erbjuder sig helt frivilligt att fixa min design- själv har jag inte en susning. Så snart kommer ni få se på andra bullar!
UPPDATERING: DET BLEV NÅGOT SKUMT MED BILDERNA HÄR ÖVER, AV NÅGON UNDERLIGT ANLEDNING VILL DEM INTE VISAS, GÖR ETT NYTT FÖRSÖK SENARE.
I dag har vi varit och kikat i affärer, insåg precis att INGET köpes vilket var lustigt med tanke på mitt suktande efter mängder av saker. Bland annat har jag hittat vårens skor! Har insett att efter ha varit rund som en flodhäst i nio månader+övernervös halvsunkig nybliven mamma i sex månader så är det nu dags att återvända till min forna personlighet, HÖGA KLACKAR-Sofia. Men det blir en mild variant med platå/kil-klack så att jag inte blir alltför ostabil när jag ska kånka barn och vagnar. Provade och de satt som gjutet på min ljuva fot:
Provade lite jackor på HM också, hittade ingen höjdare men är rätt säker på att jag vill ha en kort variant i år. Garvade åt Mikael som provade diverse kepsar och mössor och hitta en MASSA fint på HM till Moa- rätt överraskande, jag brukar hålla mig till Lindex. Hittar underligt nog inget av alla söta sommarplagg jag såg i affären på hemsidan nu... Galet söta solklänningar och bodys i småblommigt och med puffärmar och spets.
Men dessa söta skor fanns det i alla fall bild på, och det finns en matchande solhatt till! Puttinutt!
Sen tog vi en lååång sväng inne på Åhlens som för mig är en väldigt underskattad affär, herregud det är ju som ett miniköpcentrum inuti köpcentrumet, det finns ju allt! Sprang förbi sminkavdelningen för jag är i ett sjukt AKUT behov av smink och har inte pengar till det, så jag vill inte bli läskad.
Jag kastade mig över påskpyntet på inredningsavdelningen såklart och förälskade mig i en guldmålad skulptur av en hare... Jag har en jävligt tacky sida som kommer fram när jag ser något som glänser eller glittrar, jag vill bara kasta mig fram och smeka härligheterna. Det är inte alla som stulit en glittrande julgranskula på krogen och blivit förvånad men glad då hon hittat den i byxfickan dagen efter (den var i hårdplast tack och lov). Jag var lite tjuvaktig under mina alkoholiserade dagar, men kan trösta mig med att det finns dem som är värre, ett ex till mig snodde alltid askfat när man var ute och smugglade hem- nykter. Ööööh...
Hur som helst var det en trevlig shoppningtur utan shopping, jag började nästan grina när jag såg "7th heaven- Säsong 5"-boxen och inte fick köpa med mig den. Moa vägrade först somna trots flera varv runt torget utomhus innan vi gick in, men sen slockade hon inne på Polarn och Pyret lustigt nog (hon brukar aaaaldrig somna inomhus i vagnen) och sen sov hon i över en timme medan vi spanade, trötta bäsen. Fick förresten TVÅ positiva överraskningar på bussen idag, det satt en gubbe med en sån där väska med hjul som gamlingar har vid barnvagnsplatsen och han bara flög upp när han såg mig för att sätta sig någon annanstans, trots att jag propsade på att han skulle sitta kvar- det var fullt tillräckligt med plats för både han och vagnen, söta gubbe! Tackade hjärtligt. Och på vägen hem var det en annan mustachklädd män i rock som satt och vinkade till Moa hela vägen, dessvärre förstod hon inte grejen och var ohyfsad och vinkade inte tillbaka, haha.
Moa, mitt lilla mos. Hon är sjövild och gör mig helt utmattad dagarna i ända, och gud så go hon är! Men stackars vår stereo- femtioelva gånger om dagen rullar hon dit i gåstolen och pillar och trycker på knappar, hon har lärt sig vart man öppnar cd-facket och tycker att det är skitkul när den öppnar sig och åker in igen när man petar på den(eller sliter, snarare). Och sitter hon i gåstolen och man pysslar med något i köket och ropar på henne så rullar hon alltid dit och placerar sig vid tröskeln till hallen och spanar in i köket. Min smarta tjej.
Nu sitter hon riktigt bra också, vågar inte lämna henne själv på golvet men hon trillar ytterst sällan och kan sitta och banka med skallror i en halvtimme helt orubblig (ja, eller orubblig är väl fel ord, men för att vara en liten bebis är hon väldigt stabil).
Och vet ni vad? Satt idag och funderade på att byta till blogspot.se istället för att min blogg är så sjukt ful. Och då kommer en räddande ängel från ingenstans och erbjuder sig helt frivilligt att fixa min design- själv har jag inte en susning. Så snart kommer ni få se på andra bullar!
UPPDATERING: DET BLEV NÅGOT SKUMT MED BILDERNA HÄR ÖVER, AV NÅGON UNDERLIGT ANLEDNING VILL DEM INTE VISAS, GÖR ETT NYTT FÖRSÖK SENARE.
BVC-besök
Dålig uppdatering, kan ju meddela att jag skrev ett JÄTTELÅNGT inlägg igår, och när jag var nästan klar måste jag har kommit åt någon knapp för hela jävla texten försvann. Höll på att börja gråta och kunde inte för mitt liv ta mig samman och skriva om allting igen.
Idag har vi i alla fall varit på en för tidig 6-månaderskontroll på BVC, Moa blir inte ett halvår förrän den sjuttonde men eftersom att hon inte kunde vaccineras sist när hon var sjuk så flyttades det fram till nu. Barnläkaren var där i dag (eller DOKTORN som sköterske-Linda säger hela tiden med beundran i rösten). Han är jäkligt trevlig i alla fall DOKTORN, han lyssnade på Moas hjärta, kollade så att hon kunde dra upp huvudet själv när han höll henne i händerna och sen klämde han på lilla magen och i ljumskarna, hann aldrig fråga vad det var han kände på så jag ska ta och googla upp det. Moa var lugn och snäll och skrattade till och med när han klämde på magen. Allt var kanon, och sedan vägdes och mättes hon:
Moa 5 mån och nästan 3 veckor:
8550 gram
71 centimeter
43,7 cm huvudomkrets.
Hon växer hur bra som helst och kurvan är spikrak fortfarande, men till nästa gång tror jag att vikten kommer att dala lite med tanke på hur sjukt aktiv hon blivit. Rulla-rulla-rulla och kravla-kravla-kravla är allt som gäller nu, blir helt snurrig av att hålla koll på henne.
Vi passade även på att fråga hur vi ska göra med Moas skräck för brummande hushållsmaskiner och precis som vi trodde så ska man försöka ignorera att hon blir ledsen och låtsas som ingenting, så nu är det slut på att stänga in sig i sovrummet med henne när Mikael dammsuger och annat fånigt, men det är jävligt svårt att inte försöka "rädda" henne från läskigheterna.
Och sist var det alltså dags för sprutan, sköterskan var så stressig idag att jag inte hann bli speciellt nervös den här gången, och jävlar vilken tuff liten tjej vi har! Sist skrek hon till och snyftade under sticket men den här gången pep hon bara till och verkade inte ens lägga märke till sprutan. Hon är tuffare än sin mor, den saken är klar!
Sen handlade vi på Kvantum och promenerade hem, nu är det ösregn/snö utanför men det var grymt skönt väder i morse! Moa satt i vagnen med bara overallen och en filt och hon var jättevarm så vi plockade till och med bort filten för att hon skulle slippa svettas. Då vet man att det är vår på gång! Blir ju aningen skeptisk när jag tittar ut genom fönstret nu, men, men.
Fyndade Katerina Janouch skittjocka bok "Barnliv" för endast 99 spänn så jag tänkte läsa lite i den nu medans unga damen sover. I går åt hon en portion gröt för första gången, hon har ju hatat gröt innan men jag gav det ett försök till och det gick minsann ner! Känns jätteskönt eftersom hon dissade vällingen också. Själv drack jag välling i nappflaska tills jag var sex år, det är fina grejer välling. Så jag hoppas att gröt-accepterande håller i sig nu!
Idag har vi i alla fall varit på en för tidig 6-månaderskontroll på BVC, Moa blir inte ett halvår förrän den sjuttonde men eftersom att hon inte kunde vaccineras sist när hon var sjuk så flyttades det fram till nu. Barnläkaren var där i dag (eller DOKTORN som sköterske-Linda säger hela tiden med beundran i rösten). Han är jäkligt trevlig i alla fall DOKTORN, han lyssnade på Moas hjärta, kollade så att hon kunde dra upp huvudet själv när han höll henne i händerna och sen klämde han på lilla magen och i ljumskarna, hann aldrig fråga vad det var han kände på så jag ska ta och googla upp det. Moa var lugn och snäll och skrattade till och med när han klämde på magen. Allt var kanon, och sedan vägdes och mättes hon:
Moa 5 mån och nästan 3 veckor:
8550 gram
71 centimeter
43,7 cm huvudomkrets.
Hon växer hur bra som helst och kurvan är spikrak fortfarande, men till nästa gång tror jag att vikten kommer att dala lite med tanke på hur sjukt aktiv hon blivit. Rulla-rulla-rulla och kravla-kravla-kravla är allt som gäller nu, blir helt snurrig av att hålla koll på henne.
Vi passade även på att fråga hur vi ska göra med Moas skräck för brummande hushållsmaskiner och precis som vi trodde så ska man försöka ignorera att hon blir ledsen och låtsas som ingenting, så nu är det slut på att stänga in sig i sovrummet med henne när Mikael dammsuger och annat fånigt, men det är jävligt svårt att inte försöka "rädda" henne från läskigheterna.
Och sist var det alltså dags för sprutan, sköterskan var så stressig idag att jag inte hann bli speciellt nervös den här gången, och jävlar vilken tuff liten tjej vi har! Sist skrek hon till och snyftade under sticket men den här gången pep hon bara till och verkade inte ens lägga märke till sprutan. Hon är tuffare än sin mor, den saken är klar!
Sen handlade vi på Kvantum och promenerade hem, nu är det ösregn/snö utanför men det var grymt skönt väder i morse! Moa satt i vagnen med bara overallen och en filt och hon var jättevarm så vi plockade till och med bort filten för att hon skulle slippa svettas. Då vet man att det är vår på gång! Blir ju aningen skeptisk när jag tittar ut genom fönstret nu, men, men.
Fyndade Katerina Janouch skittjocka bok "Barnliv" för endast 99 spänn så jag tänkte läsa lite i den nu medans unga damen sover. I går åt hon en portion gröt för första gången, hon har ju hatat gröt innan men jag gav det ett försök till och det gick minsann ner! Känns jätteskönt eftersom hon dissade vällingen också. Själv drack jag välling i nappflaska tills jag var sex år, det är fina grejer välling. Så jag hoppas att gröt-accepterande håller i sig nu!
Kalejs
I dag har vi varit på femårskalas, det är fina tillställningar minsann. Åt marängsviss (hoppas verkligen att det stavas så nu, så jag slipper känna mig som en helidiot) och det har jag inte ätit på år och dar, LJUVLIGT! Fick verkligen använda all min självbehärskning för att inte ta mer femton gånger och slicka skålen.
Nu ska ni få höra hur jävla slöa vi var idag... Eller VI är fel ord, MIKAEL snarare. Tanken var att vi skulle åka kommunalt till Kungsbacka härifrån vilket är en bit men helt överkomligt, herregud jag pendlade ju till jobbet den vägen varje morgon och kväll förr. Men herrn i huset var inte så sugen på att kliva upp i tid i morse och brölade bara "vi tar en taxi" och drog täcket över huvudet när jag försökte väcka honom femtioelva gångar. Placerade till och med Moa på hans bröstkorg så att hon låg där och brummade och sparkades men utan resultat. Trodde först att han pratade i sömnen men icke, vi tog en taxi till kalaset både dit och hem. Hur långt kan det var härifrån? 4 mil kanske? Hur som helst så blev det dyrt- men väl värt pengarna enligt honom. Hans hat mot bussar är enormt, och jag klagar ju inte direkt. Moa var nöjd också över sina första taxiresor, somnade sött.
Det var som förväntat vrålkul att se Moa leka med sin bebiskusin som är bara sju veckor äldre. Men nu hade Julia dragit ifrån rejält i storlek och kändes mycket större och framförallt mer stabil. Det lektes i alla fall på filten, och det slets leksaker ur händer hej vilt, Moa tyckte att det var skitintressant att pilla på Julia och jag fick fånga henne flera gånger när hon kastade sig framåt med sina sylvassa naglar mot Julias stackars bebisansikte.
Moa var lite blyg i övrigt, kan inte klandra henne över att hon blir lite förskräckt av alla dessa människor och barn. Hon bröt ihop totalt när hon satt hos farmor och Mikaels systers sambo stack fram huvudet och sa hej, haha. Fast när vi fikade satt hon i farfars knä och var helt iskall, hon verkar väldigt förtjust i honom- sist han var här en snabbis skrattade hon massor och tutade förtjust på tutan på gåstolen.
Det var jättekul att träffa alla andra små kusiner också, och födelsedagsbarnet blev väldigt glad över sin klänning (vilket förvånade mig eftersom barn inte brukar vara så förtjust i mjuka paket...).
Här kommer lite bilder:
Sen åkte vi hem och tryckte i oss varsin fet semla och varsin ännu fetare pizza. Jag tog en capriccosa med vitlökssås idag för jag kände mig lite härligt nostalgisk sådär. Har kikat på en brittisk gangsterfilm också, som ärligt talat sög (förlåt älskling, men det gjorde den).
Nu ska jag snart sova för jag är SKITTRÖTT:
Nu ska ni få höra hur jävla slöa vi var idag... Eller VI är fel ord, MIKAEL snarare. Tanken var att vi skulle åka kommunalt till Kungsbacka härifrån vilket är en bit men helt överkomligt, herregud jag pendlade ju till jobbet den vägen varje morgon och kväll förr. Men herrn i huset var inte så sugen på att kliva upp i tid i morse och brölade bara "vi tar en taxi" och drog täcket över huvudet när jag försökte väcka honom femtioelva gångar. Placerade till och med Moa på hans bröstkorg så att hon låg där och brummade och sparkades men utan resultat. Trodde först att han pratade i sömnen men icke, vi tog en taxi till kalaset både dit och hem. Hur långt kan det var härifrån? 4 mil kanske? Hur som helst så blev det dyrt- men väl värt pengarna enligt honom. Hans hat mot bussar är enormt, och jag klagar ju inte direkt. Moa var nöjd också över sina första taxiresor, somnade sött.
Det var som förväntat vrålkul att se Moa leka med sin bebiskusin som är bara sju veckor äldre. Men nu hade Julia dragit ifrån rejält i storlek och kändes mycket större och framförallt mer stabil. Det lektes i alla fall på filten, och det slets leksaker ur händer hej vilt, Moa tyckte att det var skitintressant att pilla på Julia och jag fick fånga henne flera gånger när hon kastade sig framåt med sina sylvassa naglar mot Julias stackars bebisansikte.
Moa var lite blyg i övrigt, kan inte klandra henne över att hon blir lite förskräckt av alla dessa människor och barn. Hon bröt ihop totalt när hon satt hos farmor och Mikaels systers sambo stack fram huvudet och sa hej, haha. Fast när vi fikade satt hon i farfars knä och var helt iskall, hon verkar väldigt förtjust i honom- sist han var här en snabbis skrattade hon massor och tutade förtjust på tutan på gåstolen.
Det var jättekul att träffa alla andra små kusiner också, och födelsedagsbarnet blev väldigt glad över sin klänning (vilket förvånade mig eftersom barn inte brukar vara så förtjust i mjuka paket...).
Här kommer lite bilder:
Sen åkte vi hem och tryckte i oss varsin fet semla och varsin ännu fetare pizza. Jag tog en capriccosa med vitlökssås idag för jag kände mig lite härligt nostalgisk sådär. Har kikat på en brittisk gangsterfilm också, som ärligt talat sög (förlåt älskling, men det gjorde den).
Nu ska jag snart sova för jag är SKITTRÖTT:
Favorit i repris
Satt och googlade mitt eget namn idag (ja, jag vet, lite tragiskt) och vad dyker upp om inte en äldre herres blogg där han har klistrat in ett ack så gammalt blogginlägg som JAG skrivit. Läste det igen och tyckte att det var skitkul, så nu lägger jag upp det på min blogg också- igen.
ONSDAG 4 APRIL 2007:
Något som är sjukt jävla roligt är hur handikappade våra föräldrars generation är när det gäller ny teknik, allt ifrån datorer till mobiltelefoner. Måste återge lite roliga episoder när det gäller detta, den första väljer jag att inte avslöja vem det är, men det är en god väns far i alla fall som ska logga in på Nordeas hemsida och envisas med att göra det själv fastän han är helt clueless:
Fadern sätter sig först ner i datorstolen och sitter och blänger misstänksamt på bildskärmen en stund;
F: Jahaja. Hur kommer man in på det där Internet nu då?
Min vän: Hrm, ja du klickar på den lilla ikonen som heter Internet Explorer.
Fadern böjer sig sakta fram och trycker sedan bestämt en gång på ikonen.
F: Men det händer ju ingenting!
Min vän: Nej, du måste dubbelklicka.
Fadern ser då sjukt förvirrad ut och ruskar på huvudet.
Min vän: Klicka två gånger alltså.
Fadern klickar sedan lika bestämt en gång till, väntar några sekunder och klickar sedan igen.
F: Nej du, det funkar inte.
Min vän: Du måste klicka snabbt *suckar*.
Efter några försök lyckas till slut fadern öppna internet och startsidan kommer upp.
F: Men vad fan, det här är ju inte Nordea!
Min vän: Nej det är inte Nordea, man måste skriva in adressen först, http://www.nordea.se./
Under grym koncentration börjar då hans far skriva in adressen med tungan i mungipan och trycker sedan enter.
F: Hörrudu, det händer ingenting här!
Min vän tittar på skärmen och meddelar att man måste markera adressfältet först, annars kommer ingenting att hända nu eller någonsin. Fadern lyckas till slut komma underfund med vad adressfältet är för något och faktiskt skriva in adressen med bara några mindre missförstånd angående att "man borde faktiskt säga dubbelve-dubbelve-dubbelve istället" för att man ska förstå att det inte är enkel-V som ska skrivas in. Nordeas hemsida ploppar sedan upp.
F: Oj! Du, ska jag trycka på "Privat" eller "Företag"?
Min vän: Ja du, jag vet inte... är du ett företag?
F: Hrm, nej det har du rätt i...
Besöket på Nordea fortsätter sedan relativt problemfritt till det dyker upp ett pop-upfönster och fadern ramlar nästan av stolen av chocken.
F: Vad fan är det här nu då? Virus, virus!
Min vän: Nej det är inget virus, stäng ner fönstret bara.
F: Vadå fönstret? Och hur då?
Min vän: Fönster är ett annat ord för ruta. I det högra hörnet finns ett litet kryss, klicka på det.
Min vän ser sedan till sin stora förskräckelse att istället för att stänga pop-upfönstret drar hans far istället muspekaren längst upp på skärmen och klickar ner Nordeasidan. Han blir då så trött att han går därifrån och fadern istället ropar på sin fru som tvingas stå och peka och guida honom genom samma procedur en gång till, för han vägrar låta någon annan göra det åt honom.
Det här är så jävla typiskt det möjligtvis kan bli, har ett annat exempel om min egen far (här kan jag nämna namn dessutom, eftersom det är min legitima rätt som dotter att förnedra mina föräldrar):
Pappa ringer mig en dag och är som vanligt fly förbannad över att tvingas uppdatera antivirus-programmet på datorn, varje gång det händer skulle man kunna tro att det är någon som tvingar honom till tortyr i ett irakiskt fängelse.
Pappa: Fan Soffan! Nu håller den där jävla Norton på att krångla igen, snart slänger jag ut den här jävla datorn åt helvete!
Jag: Vad är det nu då?
Det visar sig att uppdateringen på något sätt fastnat och står still och tydligen finns det inget "jävla kryss i hörnet att trycka på heller".
Jag: Okej, då får du väl trycka ctrl+alt+delete då.
Pappa: Va?
Jag: Det är tre knappar du kan trycka på så ska det komma upp en ruta där du kan avsluta Norton. Ser du ctrl-knappen? Den är längst ner till vänster.
Pappa: Hmm, nej det finns ingen sån knapp.
Jag: Jo det finns på alla datorer. Kolla längst ner till VÄNSTER.
Pappa: Hmm jaha vänster, ja där är den ja.
Jag: Bra. Nu trycker du på Alt-knappen, ser du den?
Pappa hittar alt-knappen förvånadsvärt snabbt.
Jag: Nu ska du bara trycka ner delete också.
Pappa: Huh?
Jag: En knapp till, den finns åt höger på tagentbordet.
Pappa: Det finns ingen jävla knapp som heter så.
Jag: Jo det finns det, den sitter i en ruta med fem andra knappar.
Pappa: Nej Soffan, jag har ingen sån knapp på den här datorn.
Jag: JO DET HAR DU, LETA NU ISTÄLLET.
Pappa: Är du säker på att den finns på alla datorer?
Jag: Ja det är jag säker på *suckar*.
Efter mycket om och men hittar han till slut den jävla knappen.
Pappa: Ja vad nu då?
Jag: Tryck ner alla knappar samtidigt, först ctrl, sen alt och sedan delete.
Pappa: Tre knappar samtidigt? Fan Soffan, då måste jag lägga ner telefonen.
Han lägger ner luren och jag kan riktigt höra hur mycket han koncentrerar sig för att lyckas med bedriften att trycka ner TRE knappar SAMTIDIGT.
Jag: Kom det upp en liten ruta nu?
Pappa: Ja.
Jag: Då klickar du på Norton och väljer avsluta aktivitet.
Pappa började då babbla om en massa konstiga saker som inte alls verkade ha med aktivitetshanteraren att göra, som jag tyckte att han borde fått upp på skärmen, så vi löste hela problemet genom att han helt enkelt drog ut sladden till sin dator.
Andra skrämmande grejer som jag och Veronika diskuterade igår är hur våra föräldrar envisas med att skriva in HELA namnet när dem söker på någon i telefonboken på mobilen eller att dem vägrar använda ordlistan när dem skriver SMS för att "dem tycker att det deras eget sätt fungerar bra!".
ONSDAG 4 APRIL 2007:
Något som är sjukt jävla roligt är hur handikappade våra föräldrars generation är när det gäller ny teknik, allt ifrån datorer till mobiltelefoner. Måste återge lite roliga episoder när det gäller detta, den första väljer jag att inte avslöja vem det är, men det är en god väns far i alla fall som ska logga in på Nordeas hemsida och envisas med att göra det själv fastän han är helt clueless:
Fadern sätter sig först ner i datorstolen och sitter och blänger misstänksamt på bildskärmen en stund;
F: Jahaja. Hur kommer man in på det där Internet nu då?
Min vän: Hrm, ja du klickar på den lilla ikonen som heter Internet Explorer.
Fadern böjer sig sakta fram och trycker sedan bestämt en gång på ikonen.
F: Men det händer ju ingenting!
Min vän: Nej, du måste dubbelklicka.
Fadern ser då sjukt förvirrad ut och ruskar på huvudet.
Min vän: Klicka två gånger alltså.
Fadern klickar sedan lika bestämt en gång till, väntar några sekunder och klickar sedan igen.
F: Nej du, det funkar inte.
Min vän: Du måste klicka snabbt *suckar*.
Efter några försök lyckas till slut fadern öppna internet och startsidan kommer upp.
F: Men vad fan, det här är ju inte Nordea!
Min vän: Nej det är inte Nordea, man måste skriva in adressen först, http://www.nordea.se./
Under grym koncentration börjar då hans far skriva in adressen med tungan i mungipan och trycker sedan enter.
F: Hörrudu, det händer ingenting här!
Min vän tittar på skärmen och meddelar att man måste markera adressfältet först, annars kommer ingenting att hända nu eller någonsin. Fadern lyckas till slut komma underfund med vad adressfältet är för något och faktiskt skriva in adressen med bara några mindre missförstånd angående att "man borde faktiskt säga dubbelve-dubbelve-dubbelve istället" för att man ska förstå att det inte är enkel-V som ska skrivas in. Nordeas hemsida ploppar sedan upp.
F: Oj! Du, ska jag trycka på "Privat" eller "Företag"?
Min vän: Ja du, jag vet inte... är du ett företag?
F: Hrm, nej det har du rätt i...
Besöket på Nordea fortsätter sedan relativt problemfritt till det dyker upp ett pop-upfönster och fadern ramlar nästan av stolen av chocken.
F: Vad fan är det här nu då? Virus, virus!
Min vän: Nej det är inget virus, stäng ner fönstret bara.
F: Vadå fönstret? Och hur då?
Min vän: Fönster är ett annat ord för ruta. I det högra hörnet finns ett litet kryss, klicka på det.
Min vän ser sedan till sin stora förskräckelse att istället för att stänga pop-upfönstret drar hans far istället muspekaren längst upp på skärmen och klickar ner Nordeasidan. Han blir då så trött att han går därifrån och fadern istället ropar på sin fru som tvingas stå och peka och guida honom genom samma procedur en gång till, för han vägrar låta någon annan göra det åt honom.
Det här är så jävla typiskt det möjligtvis kan bli, har ett annat exempel om min egen far (här kan jag nämna namn dessutom, eftersom det är min legitima rätt som dotter att förnedra mina föräldrar):
Pappa ringer mig en dag och är som vanligt fly förbannad över att tvingas uppdatera antivirus-programmet på datorn, varje gång det händer skulle man kunna tro att det är någon som tvingar honom till tortyr i ett irakiskt fängelse.
Pappa: Fan Soffan! Nu håller den där jävla Norton på att krångla igen, snart slänger jag ut den här jävla datorn åt helvete!
Jag: Vad är det nu då?
Det visar sig att uppdateringen på något sätt fastnat och står still och tydligen finns det inget "jävla kryss i hörnet att trycka på heller".
Jag: Okej, då får du väl trycka ctrl+alt+delete då.
Pappa: Va?
Jag: Det är tre knappar du kan trycka på så ska det komma upp en ruta där du kan avsluta Norton. Ser du ctrl-knappen? Den är längst ner till vänster.
Pappa: Hmm, nej det finns ingen sån knapp.
Jag: Jo det finns på alla datorer. Kolla längst ner till VÄNSTER.
Pappa: Hmm jaha vänster, ja där är den ja.
Jag: Bra. Nu trycker du på Alt-knappen, ser du den?
Pappa hittar alt-knappen förvånadsvärt snabbt.
Jag: Nu ska du bara trycka ner delete också.
Pappa: Huh?
Jag: En knapp till, den finns åt höger på tagentbordet.
Pappa: Det finns ingen jävla knapp som heter så.
Jag: Jo det finns det, den sitter i en ruta med fem andra knappar.
Pappa: Nej Soffan, jag har ingen sån knapp på den här datorn.
Jag: JO DET HAR DU, LETA NU ISTÄLLET.
Pappa: Är du säker på att den finns på alla datorer?
Jag: Ja det är jag säker på *suckar*.
Efter mycket om och men hittar han till slut den jävla knappen.
Pappa: Ja vad nu då?
Jag: Tryck ner alla knappar samtidigt, först ctrl, sen alt och sedan delete.
Pappa: Tre knappar samtidigt? Fan Soffan, då måste jag lägga ner telefonen.
Han lägger ner luren och jag kan riktigt höra hur mycket han koncentrerar sig för att lyckas med bedriften att trycka ner TRE knappar SAMTIDIGT.
Jag: Kom det upp en liten ruta nu?
Pappa: Ja.
Jag: Då klickar du på Norton och väljer avsluta aktivitet.
Pappa började då babbla om en massa konstiga saker som inte alls verkade ha med aktivitetshanteraren att göra, som jag tyckte att han borde fått upp på skärmen, så vi löste hela problemet genom att han helt enkelt drog ut sladden till sin dator.
Andra skrämmande grejer som jag och Veronika diskuterade igår är hur våra föräldrar envisas med att skriva in HELA namnet när dem söker på någon i telefonboken på mobilen eller att dem vägrar använda ordlistan när dem skriver SMS för att "dem tycker att det deras eget sätt fungerar bra!".
Fredag
Vill börja med att gnälla över folk som inte tar hänsyn när man kommer släpande på barnvagnar! Inte för att jag hade förväntat mig att någon jävel SKULLE ta hänsyn, men ändå. Blev ändå rätt chockad när jag vaggade fram med min bebismage och hade uppenbart ont och höll på att kissa ner mig hela tiden och ingen jävel kunde flytta på sig och erbjuda mig en plats. Det hände EN GÅNG och då var det en äldre kvinna som frågade om hon skulle hoppa in så att jag fick plats på sätet bredvid.
Och nu är det lika helkört också, om möjligt ännu värre. Man kunde ju tro att det skulle vara självupptagna tonåringar som skulle vara värst men icke, det är dessa jävla gamlingar. Jag är och har alltid varit väldigt förtjust i den äldre generationen och jag har nog hoppat ut och gett bort min sittplats sissådär 1000 gånger under åren (ja, till och med när jag var höggravid!). Även när jag var en totalt ohyfsad femtonåring så skulle jag aldrig drömma om att sitta kvar om någon äldre behövde min plats. Och vad får man för det? Inte ett skit. Det verkar som om gamlingar dras till barnvagnsplatsen på något mystiskt sått, och då syftar jag inte på stackare med käpp eller rullator utan på pigga men sura jävla tanter som ska envisas med att sitta kvar på det enda sätet i bussen som inte är till för dem, så att jag får parkera vagnen i gången och typ stå i trappan själv och hoppas på att bussen inte behöver tvärbromsa. Varför? Detta jävla gnäll om ungdomar också kan dem inte uppföra sig själv. Dessutom är det många som glor på en och himlar med ögonen för att man har mage att komma där med vagn med en hemsk bebis i. Ja det är fruktansvärt.
Tacka vet jag folk som kan uppföra sig och SNÄLLA tanter som vill kika i barnvagnen och gulla. Man kan ju tycka att man borde få gott tillbaka från sina egna goda gärningar, men jag lär mig visst aldrig att man inte tjänar på att vara trevlig. Ska försöka skaffa mig en stenhård roffa-åt-mig-personlighet istället.
Vi har varit smarta nu och gjort upp ett matschema för den kommande veckan, så slipper man stå där varje eftermiddag och stirra sorgset in i frysen och ge upp och laga spagetti och köttfärssås som vanligt eller ringa på pizza.
Jag älskar att laga mat men har liksom varken ork eller tid till att klura ut olika kulinariska upplevelser varje dag, speciellt inte när man glömmer slänga ut köttet att tina innan.
Kan fortfarande inte bestämma mig om jag ska
1) Äta nyttigt, bli slimmad och komma i mina gamla eller
2) Vara nöjd med min småfeta kropp och köpa kläder i en större storlek och slippa bli kvävd av vartenda klädesplagg jag har i garderoben.
Alternativ ett är vansinnigt tråkigt och påfrestande på psyket och alternativ två är mindre kul för plånboken, men desto roligare. Ett jävla dilemma alltså. Kräks ju lite inombords varje gång jag ser mig i spegeln men med lite nya snygga kläder och lite solbränna så är det inte så jävla farligt, jag tycker att ett par extrakilon klär de flesta om man bara kan bära upp det snyggt och inte går och känner sig ful hela tiden. Självförtroende är grejen, och mitt är noll just nu när jag kämpar med att klämma in mig i gamla kläder som var nästintill för små på den tiden då jag faktiskt var smal. Har bikiniångest för första gången i mitt liv inför den här sommaren. Så jävla typiskt att äntligen när man kommit över komplexen för ansiktet så ska man få kroppskomplex istället.
Vad göra? Vad göra? Jag hatar att motionera och jag älskar att vräka i mig mat. Jag har så fullt upp med att vara mamma hela dagarna att jag tycker att jag förtjänar någon slags belöning i slutet på dagen- i form av mat. Skulle ju vilja sluta snusa också men då kommer jag helt klart att bli ännu hungrigare. Suck.
Här får ni en söt bild på Moset i alla fall, för att kompensera detta griniga inlägg.
Och nu är det lika helkört också, om möjligt ännu värre. Man kunde ju tro att det skulle vara självupptagna tonåringar som skulle vara värst men icke, det är dessa jävla gamlingar. Jag är och har alltid varit väldigt förtjust i den äldre generationen och jag har nog hoppat ut och gett bort min sittplats sissådär 1000 gånger under åren (ja, till och med när jag var höggravid!). Även när jag var en totalt ohyfsad femtonåring så skulle jag aldrig drömma om att sitta kvar om någon äldre behövde min plats. Och vad får man för det? Inte ett skit. Det verkar som om gamlingar dras till barnvagnsplatsen på något mystiskt sått, och då syftar jag inte på stackare med käpp eller rullator utan på pigga men sura jävla tanter som ska envisas med att sitta kvar på det enda sätet i bussen som inte är till för dem, så att jag får parkera vagnen i gången och typ stå i trappan själv och hoppas på att bussen inte behöver tvärbromsa. Varför? Detta jävla gnäll om ungdomar också kan dem inte uppföra sig själv. Dessutom är det många som glor på en och himlar med ögonen för att man har mage att komma där med vagn med en hemsk bebis i. Ja det är fruktansvärt.
Tacka vet jag folk som kan uppföra sig och SNÄLLA tanter som vill kika i barnvagnen och gulla. Man kan ju tycka att man borde få gott tillbaka från sina egna goda gärningar, men jag lär mig visst aldrig att man inte tjänar på att vara trevlig. Ska försöka skaffa mig en stenhård roffa-åt-mig-personlighet istället.
Vi har varit smarta nu och gjort upp ett matschema för den kommande veckan, så slipper man stå där varje eftermiddag och stirra sorgset in i frysen och ge upp och laga spagetti och köttfärssås som vanligt eller ringa på pizza.
Jag älskar att laga mat men har liksom varken ork eller tid till att klura ut olika kulinariska upplevelser varje dag, speciellt inte när man glömmer slänga ut köttet att tina innan.
Kan fortfarande inte bestämma mig om jag ska
1) Äta nyttigt, bli slimmad och komma i mina gamla eller
2) Vara nöjd med min småfeta kropp och köpa kläder i en större storlek och slippa bli kvävd av vartenda klädesplagg jag har i garderoben.
Alternativ ett är vansinnigt tråkigt och påfrestande på psyket och alternativ två är mindre kul för plånboken, men desto roligare. Ett jävla dilemma alltså. Kräks ju lite inombords varje gång jag ser mig i spegeln men med lite nya snygga kläder och lite solbränna så är det inte så jävla farligt, jag tycker att ett par extrakilon klär de flesta om man bara kan bära upp det snyggt och inte går och känner sig ful hela tiden. Självförtroende är grejen, och mitt är noll just nu när jag kämpar med att klämma in mig i gamla kläder som var nästintill för små på den tiden då jag faktiskt var smal. Har bikiniångest för första gången i mitt liv inför den här sommaren. Så jävla typiskt att äntligen när man kommit över komplexen för ansiktet så ska man få kroppskomplex istället.
Vad göra? Vad göra? Jag hatar att motionera och jag älskar att vräka i mig mat. Jag har så fullt upp med att vara mamma hela dagarna att jag tycker att jag förtjänar någon slags belöning i slutet på dagen- i form av mat. Skulle ju vilja sluta snusa också men då kommer jag helt klart att bli ännu hungrigare. Suck.
Här får ni en söt bild på Moset i alla fall, för att kompensera detta griniga inlägg.
Skogsfamiljerna!
Sitter med spetsade öron och lyssnar efter eventuella vrål från sovrummet, Moa somnade som vanligt vid 21 men har skrikit efter nappis ett par gånger. Och jag vet varför, hon rullar över på rygg hela tiden. Detta rullande alltså! Hon har rullat som en besatt nu senaste veckan, det ser skitkul ut när man lägger henne på golvet och hon rullar och rullar och rullar i ett helt galet tempo. Hon hinner knappt ta sig från mage till rygg innan hon är tillbaka på mage igen, och jag kryper efter hönsmamma som jag är med hjärtat i halsgropen och försöker se till att hon inte bankar huvudet i golvet mitt i alla galna kast. Det kommer att HEMSKT när hon ska börja gå, VARFÖR kan hon inte vara som jag var som bebis som aldrig förflyttade sig någonstans?
Dessutom är skötbordet farligt nu, innan har hon legat snällt och lekt med fötterna men nu ska hon försöka rulla där med, så nu är det slut på tiden då hon kunde ligga kvar där medan jag kissade, har ju visserligen full uppsikt över henne men har ingen lust att behöva kasta mig upp från toalettholken om hon skulle få för sig att rulla iväg. Ack, ack det går alldeles för fort...
Idag har vi varit iväg och handlat. Lämnade först tillbaka våra FEM DAR FÖRSENADE hyrfilmer i videobutiken, vi var jättenervösa över att vi skulle få skäll (två vuxna, mogna människor) och hade nog övervägt att aldrig våga gå dit igen om det inte vore för att vi är stammisar och älskar film. Femtio ynka spänn fick vi böta och inte nog med det, jag fick leka lite med tre cockerspanielhundar bakom disken, dem brukar stå där och spana ibland och ser löjligt gulliga ut, en svart, en brun och en gulvit, och nu fick jag äntligen kramas med dem. Lite roliga personlighetsskiftningar tror jag, först var det "åh heeej, heeej gossevoffsen" och sen ett brutalt "FYYYYYY"-vrål när en stackars spaniel ville nosa på barnvagnen. Som tur var hade hundägaren gått iväg precis då.
I alla fall så blev det en promenad och sen begav vi oss till leksaksaffären, har inget minne av när jag var i en leksaksaffär sist, jag hade glömt magin.
Höll på att bryta ihop totalt när jag sprang på inte mindre än mina FAVORITLEKSAKER som liten, SKOGSFAMILJERNA!
Hur kunde jag glömma dem? Hur kan man glömma något så ljuvligt? Hade inte Mikael varit med och jag varit aningen tätare hade jag genast köpt en familj till Moa. Har aldrig känt ett sånt köpbehov på år och dag, jag får huvudvärk bara av att tänka på det.
Sofia Quick presents for you bloggreaders:
THE COTTON-TAIL FAMILY
THE BRAMBLE FAMILY
THE TIMBERTOP FAMILY
THE FURBANKS FAMILY
Jag tror inte att ni förstår hur vansinnigt nostalgisk jag blir! Det är ju helt fantastiskt att skogsfamiljerna dyker upp såhär igen när jag har en liten tös som behöver dem! Fast frågan är om jag behöver dem mer, för jag blir lite skärrad när jag tänker på att hon kanske kommer slita av huvuden eller göra annat hemskt. Det kan vara såna där "fina leksaker" som man bara får leka med ibland under uppsyn av vuxen.
Hur som helst så köpte vi presenter till småkusinerna, en boll till Lukas och en piratdräkt till Sebbe. Sen blev det en sväng in på Lindex där jag köpte en fin rosa velourklänning till helgens födelsedagsbarn Emilia. Vi har fixat i ordning en cd med lite blandad hemsk småflicke-pop också.
På Hemköp fick jag den hemska nyheten att Libers skötbordsunderlägg inte längre finns i sortimentet, jag HOPPAS att det bara gäller just Hemköp och dem inte slutat säljas för med en bebis som kissar 15 gånger om dagen på skötbordet så BEHÖVS det underlägg för att inte vartenda litet plagg ska bli nedkissat, jag kan ju inte klä av stackaren naken varje gång det ska bytas blöja.
Dessutom är skötbordet farligt nu, innan har hon legat snällt och lekt med fötterna men nu ska hon försöka rulla där med, så nu är det slut på tiden då hon kunde ligga kvar där medan jag kissade, har ju visserligen full uppsikt över henne men har ingen lust att behöva kasta mig upp från toalettholken om hon skulle få för sig att rulla iväg. Ack, ack det går alldeles för fort...
Idag har vi varit iväg och handlat. Lämnade först tillbaka våra FEM DAR FÖRSENADE hyrfilmer i videobutiken, vi var jättenervösa över att vi skulle få skäll (två vuxna, mogna människor) och hade nog övervägt att aldrig våga gå dit igen om det inte vore för att vi är stammisar och älskar film. Femtio ynka spänn fick vi böta och inte nog med det, jag fick leka lite med tre cockerspanielhundar bakom disken, dem brukar stå där och spana ibland och ser löjligt gulliga ut, en svart, en brun och en gulvit, och nu fick jag äntligen kramas med dem. Lite roliga personlighetsskiftningar tror jag, först var det "åh heeej, heeej gossevoffsen" och sen ett brutalt "FYYYYYY"-vrål när en stackars spaniel ville nosa på barnvagnen. Som tur var hade hundägaren gått iväg precis då.
I alla fall så blev det en promenad och sen begav vi oss till leksaksaffären, har inget minne av när jag var i en leksaksaffär sist, jag hade glömt magin.
Höll på att bryta ihop totalt när jag sprang på inte mindre än mina FAVORITLEKSAKER som liten, SKOGSFAMILJERNA!
Hur kunde jag glömma dem? Hur kan man glömma något så ljuvligt? Hade inte Mikael varit med och jag varit aningen tätare hade jag genast köpt en familj till Moa. Har aldrig känt ett sånt köpbehov på år och dag, jag får huvudvärk bara av att tänka på det.
Sofia Quick presents for you bloggreaders:
THE COTTON-TAIL FAMILY
THE BRAMBLE FAMILY
THE TIMBERTOP FAMILY
THE FURBANKS FAMILY
Jag tror inte att ni förstår hur vansinnigt nostalgisk jag blir! Det är ju helt fantastiskt att skogsfamiljerna dyker upp såhär igen när jag har en liten tös som behöver dem! Fast frågan är om jag behöver dem mer, för jag blir lite skärrad när jag tänker på att hon kanske kommer slita av huvuden eller göra annat hemskt. Det kan vara såna där "fina leksaker" som man bara får leka med ibland under uppsyn av vuxen.
Hur som helst så köpte vi presenter till småkusinerna, en boll till Lukas och en piratdräkt till Sebbe. Sen blev det en sväng in på Lindex där jag köpte en fin rosa velourklänning till helgens födelsedagsbarn Emilia. Vi har fixat i ordning en cd med lite blandad hemsk småflicke-pop också.
På Hemköp fick jag den hemska nyheten att Libers skötbordsunderlägg inte längre finns i sortimentet, jag HOPPAS att det bara gäller just Hemköp och dem inte slutat säljas för med en bebis som kissar 15 gånger om dagen på skötbordet så BEHÖVS det underlägg för att inte vartenda litet plagg ska bli nedkissat, jag kan ju inte klä av stackaren naken varje gång det ska bytas blöja.
Grymt tråkiga sysslor
* Knyta ihop soppåsen och gå ut med den. Har inte besökt soprummet på över ett halvår, Mikael får brottas med stanken och spindlarna.
* Dammtorka.
* Sortera gamla räkningar och viktiga papper som ska in i pärmar.
* Dammsuga under dubbelsängen. Mikael tycker att jag är slarvig som inte dammsuger under soffan, precis som om vilken klen tjej som helst kan slänga upp en hel soffa på ena armen bara sådär.
* Bada Moa, faktiskt. Hon är alltid på vippen till gråtfärdig, det är ett jävla pådrag att få ner badbaljan från hyllan i klädkammaren, jag glömmer alltid plocka fram tvättlappar och att ta ut snusen innan så att den börjar rinna när jag står där och håller sprattlande, ASHAL bebis och inte kan slänga ut den (snusen, inte Moa).
* Vika ihop papperskassar- det gör jag ALDRIG.
* Vattna blommor.
* Tömma blöjhinken- hänger väl ihop med sopfobin.
* Para ihop Mikaels 3000 svarta strumpor efter varje tvätt. Dessutom viker jag hans kalsonger som jag ändå bara trycker in i garberoben sen. Why?
* Logga in på försäkringskassan för att begära mer föräldrapenning.
* Handla gigantiska paket med köttfärs som sedan ska delas in i mindre bitar i fryspåsar.
* Tvätta fönster- det gör jag ALDRIG.
* Vänta på den extremt sega hissen.
* Radera sms i mobilen när det är fullt.
* Radera bilder på kameran när den är full.
* Besöka arbetsförmedligen, vilket jag tack och lov slipper nu.
* Byta lakan, är alltid helt svettig efteråt.
* Raka bort diverse kroppshår.
* Klippa tånaglarna.
* Skala potatis.
* Göra rent vitlökspressen.
* All slags motion.
* Rensa avloppsbrunnen i duschen på hår.
* Tömma dammsugaren! Att jag inte kom på det innan!
Så, nu har jag gnällt av mig lite.
* Dammtorka.
* Sortera gamla räkningar och viktiga papper som ska in i pärmar.
* Dammsuga under dubbelsängen. Mikael tycker att jag är slarvig som inte dammsuger under soffan, precis som om vilken klen tjej som helst kan slänga upp en hel soffa på ena armen bara sådär.
* Bada Moa, faktiskt. Hon är alltid på vippen till gråtfärdig, det är ett jävla pådrag att få ner badbaljan från hyllan i klädkammaren, jag glömmer alltid plocka fram tvättlappar och att ta ut snusen innan så att den börjar rinna när jag står där och håller sprattlande, ASHAL bebis och inte kan slänga ut den (snusen, inte Moa).
* Vika ihop papperskassar- det gör jag ALDRIG.
* Vattna blommor.
* Tömma blöjhinken- hänger väl ihop med sopfobin.
* Para ihop Mikaels 3000 svarta strumpor efter varje tvätt. Dessutom viker jag hans kalsonger som jag ändå bara trycker in i garberoben sen. Why?
* Logga in på försäkringskassan för att begära mer föräldrapenning.
* Handla gigantiska paket med köttfärs som sedan ska delas in i mindre bitar i fryspåsar.
* Tvätta fönster- det gör jag ALDRIG.
* Vänta på den extremt sega hissen.
* Radera sms i mobilen när det är fullt.
* Radera bilder på kameran när den är full.
* Besöka arbetsförmedligen, vilket jag tack och lov slipper nu.
* Byta lakan, är alltid helt svettig efteråt.
* Raka bort diverse kroppshår.
* Klippa tånaglarna.
* Skala potatis.
* Göra rent vitlökspressen.
* All slags motion.
* Rensa avloppsbrunnen i duschen på hår.
* Tömma dammsugaren! Att jag inte kom på det innan!
Så, nu har jag gnällt av mig lite.
Tänk vad som hinner hända på fem månader!
Onsdag
Har varit grymt flitig här på morgonen, så nu tänkte jag vila mig medan lillarumpan sover.
Hon har den senaste veckan brutit sin vana att vakna nio på morgonen och skjutit fram det hela en hel timme, buhuuu... Vi var skittrötta i morse efter att ha legat och babblat halva natten som vanligt, så stackars Moa låg och sparkade på oss och pep argt jättelänge och ingen orkade gå upp, först försökte jag med "ääälskling, om du går upp ska du få JÄTTEMYCKET massage sen". Och Mikael svarar "jag tänker inte gå upp" och jag väser att det ska han fan visst det, och han väser tillbaka att han gick upp igår och jag väser att vi kan ju börja snacka om vem som ska gå upp när han börjar ta hand om Moa lika mycket som mig under dagarna och kvällarna. Men nej. Jag fick gå upp såklart, smällde igen sovrumsdörren och kastade morgonrocken på honom. Jag är väldigt dramatisk på morgonen, och han kan glömma ett befintligt sexliv under en lång tid framöver. Fucking bastard.
Hur som helst så har jag och Moa haft det jättemysigt hela morgonen och jag städade hela köket medans hon lekte med sin skitroliga plastnyckelknippa i matstolen. Jag har världens snällaste bebis. Så länge hon får sitta upp och har något att pilla med är hon hur nöjd som helst bara jag vänder mig om från disken emellanåt och säger "Heeeeej" eller sjunger på någon av hennes favorittruddelutter "I ett hus i skogens slut" eller "Tio små apor hoppade i sängen". Då lägger hon huvudet på sned och smilar upp sig innan hon fortsätter med att tugga, banka och slänga saker på golvet.
Favoritsaken att dra i just nu är förutom kontroller och telefoner plastburken med våtservetter som vi har vi sidan av skötbädden, hon kravlar och kravlar och kravlar sliter i den där jävla lådan och om det råkar vara lite servetter kvar så att burken är lätt att lyfta flyger den iväg åt alla möjliga håll. Testade att henne en liknande tupperwarelåda att leka med, men det var inte lika kul.
Höll på att garva ihjäl mig förut när hon hade ätit och skulle rapa och hon som vanligt lutade sig bakåt och stirrade på mig och så fnittrade hon och jag kände hur hela blöjan vibrerade av pruttar, sen fnissade hon ännu mer och klämde ut bajs mellan varven. Kan ju inte klandra henne, det finns väl ingen som är så behagligt som att bajsa när magen är full.
Igår åt hon en ekologisk puré med morot och oxkött från HiPP, jag som brukar ÄLSKA all barnmat tyckte faktiskt att den luktade skit men den var väldigt populär hos Moa och det är ju huvudsaken.
Har frusta jordgubbar i frysen som legat där länge nu som jag måste få tummen ur och mosa snart, det kommer hon nog älska! Min matglada lilla tös.
Igår satt jag (min dumma jävla idiot) och googlade på spädbarnsdöd och bet på naglarna, är så övernojig att jag helt klart ska hålla mig borta från såna artiklar. Sen hittade jag en tråd på familjeliv.se om en bebis som dött i magen på en mamma som var gravid i vecka 34 och satt och grinade som ett barn. Det är helt sjukt fruktansvärt att något sådant ens kan inträffa, den sorgen är för vidrig för att ens tänkas på.
Och igår började Desperate Housewifes, fan vad bra det är! Äntligen ett skäl till att ens äga en teve. Är det bara jag som tycker att det är tråkigt att Gabrielle ska spela någon form av white trash-mamma nu? Älskade att sukta efter hennes grymt fina klänningar.
Hon har den senaste veckan brutit sin vana att vakna nio på morgonen och skjutit fram det hela en hel timme, buhuuu... Vi var skittrötta i morse efter att ha legat och babblat halva natten som vanligt, så stackars Moa låg och sparkade på oss och pep argt jättelänge och ingen orkade gå upp, först försökte jag med "ääälskling, om du går upp ska du få JÄTTEMYCKET massage sen". Och Mikael svarar "jag tänker inte gå upp" och jag väser att det ska han fan visst det, och han väser tillbaka att han gick upp igår och jag väser att vi kan ju börja snacka om vem som ska gå upp när han börjar ta hand om Moa lika mycket som mig under dagarna och kvällarna. Men nej. Jag fick gå upp såklart, smällde igen sovrumsdörren och kastade morgonrocken på honom. Jag är väldigt dramatisk på morgonen, och han kan glömma ett befintligt sexliv under en lång tid framöver. Fucking bastard.
Hur som helst så har jag och Moa haft det jättemysigt hela morgonen och jag städade hela köket medans hon lekte med sin skitroliga plastnyckelknippa i matstolen. Jag har världens snällaste bebis. Så länge hon får sitta upp och har något att pilla med är hon hur nöjd som helst bara jag vänder mig om från disken emellanåt och säger "Heeeeej" eller sjunger på någon av hennes favorittruddelutter "I ett hus i skogens slut" eller "Tio små apor hoppade i sängen". Då lägger hon huvudet på sned och smilar upp sig innan hon fortsätter med att tugga, banka och slänga saker på golvet.
Favoritsaken att dra i just nu är förutom kontroller och telefoner plastburken med våtservetter som vi har vi sidan av skötbädden, hon kravlar och kravlar och kravlar sliter i den där jävla lådan och om det råkar vara lite servetter kvar så att burken är lätt att lyfta flyger den iväg åt alla möjliga håll. Testade att henne en liknande tupperwarelåda att leka med, men det var inte lika kul.
Höll på att garva ihjäl mig förut när hon hade ätit och skulle rapa och hon som vanligt lutade sig bakåt och stirrade på mig och så fnittrade hon och jag kände hur hela blöjan vibrerade av pruttar, sen fnissade hon ännu mer och klämde ut bajs mellan varven. Kan ju inte klandra henne, det finns väl ingen som är så behagligt som att bajsa när magen är full.
Igår åt hon en ekologisk puré med morot och oxkött från HiPP, jag som brukar ÄLSKA all barnmat tyckte faktiskt att den luktade skit men den var väldigt populär hos Moa och det är ju huvudsaken.
Har frusta jordgubbar i frysen som legat där länge nu som jag måste få tummen ur och mosa snart, det kommer hon nog älska! Min matglada lilla tös.
Igår satt jag (min dumma jävla idiot) och googlade på spädbarnsdöd och bet på naglarna, är så övernojig att jag helt klart ska hålla mig borta från såna artiklar. Sen hittade jag en tråd på familjeliv.se om en bebis som dött i magen på en mamma som var gravid i vecka 34 och satt och grinade som ett barn. Det är helt sjukt fruktansvärt att något sådant ens kan inträffa, den sorgen är för vidrig för att ens tänkas på.
Och igår började Desperate Housewifes, fan vad bra det är! Äntligen ett skäl till att ens äga en teve. Är det bara jag som tycker att det är tråkigt att Gabrielle ska spela någon form av white trash-mamma nu? Älskade att sukta efter hennes grymt fina klänningar.
Tisdag
Sitter här och är mått vansinnig på en jävla GRÄVSKOPA som tydligen tyckte att det var en god idé att braka loss utav helvete precis när Moa ska sova, och vår annars extremt tystlåtna granne spelar någon skum musik, igår lät det som sissådär femton värdelösa pianistelever satt och plinkade på varsin jävla piano.
Fast man ska inte klaga, vi hör ALDRIG våra grannar över och under (gissningsvis beror det på att i stort sett alla här i huset är pensionärer med en hel del år på nacken) och snubben med halstatueringen här bredvid gör nästan aldrig något liv av sig, trots att han har barn. En gång kom han till och med och knackade på och frågade om det var okej att han borrade. Skulle tippa på att det är VI som för mest oväsen på det här stället. Ja eller Mikael då, när han ska envisas med att ha hög musik hela tiden (jag hatar alla höga ljud även om det är bra musik, OM man inte är packad och kan sitta och vråla med och det läget befinner jag mig ju i ganska sällan...).
På tal om grannar så kom det en konstig tant när jag stod och väntade på hissen med Moa och en miljon bebisprylar härromdagen. Först sa jag hej med min käcka "prata-med-tanter-stämma" och hon bara ställde sig där utan så mycket som en nickning. Sen sa jag att hon kunde få använda hissen före oss om hon ville, för det skulle ta ett litet tag att lyfta in och ut alla prylar. Hon svarade inte utan stod bara där. Kände mig rätt irriterad och då TROR JAG att hon frågade om vi var nyinflyttade och jag svarade nej och då låste hon helt plötsligt upp dörren till ena lägenheten i bottenplan och försvann in. Öh. Så varför hon stod vid hissen och var otrevlig har jag ingen aning om.
I natt har Moa sovit hela natten utan minsta pip igen, så grymt jävla lyxigt att inte ens behöva stoppa in nappen. Dessutom gick nattningen helt smärtfritt och utan bråk och i morse gick Mikael upp och jag fick sovmorgon, så nu har jag energi utav helvete. Inte tillräckligt mkt energi för att orka städa eller andra otäckheter, men jag kan skylla på att Moa sover middag och inte får bli störd.
Har inga planer alls i veckan förutom att det ska handlas presenter till Moas kusiner för i helgen ska vi på femårskalas allra minst, ska bli skitkul att se hur alla kusinbebisarna har växt! Nu är Moa såpass stor att jag tror att hon kommer bli väldigt intresserad av att spana in killar och tjejer i sin egen storlek, innan har hon och lilla Julia legat på golvet och varit allmänt ovetade/ointresserade av varandra. Risken finns väl att småttingarna kommer peta ut ögonen på varandra då dem inte är särskilt smidiga med åh så sött! Får se upp för kusin Lukas bara som är snart ett år och STOR- i julas använde han storlek 86 på kläder och var då 9-10 månader. Fast det är bara bra att Moa lär sig att försvara sig redan i och för sig, hon ska bli en tuff tjej och inte en mes som sin mamma.
Nu ska jag in på Hemnet.se och kolla om det kommit in lite nya hus- vilket det ytterst sällan har. Men jag har min drömlya som jag dregglar efter varje dag. Kanske kan få priset och månadskostnaden att sjunka med ren tankekraft till slut.
Fast man ska inte klaga, vi hör ALDRIG våra grannar över och under (gissningsvis beror det på att i stort sett alla här i huset är pensionärer med en hel del år på nacken) och snubben med halstatueringen här bredvid gör nästan aldrig något liv av sig, trots att han har barn. En gång kom han till och med och knackade på och frågade om det var okej att han borrade. Skulle tippa på att det är VI som för mest oväsen på det här stället. Ja eller Mikael då, när han ska envisas med att ha hög musik hela tiden (jag hatar alla höga ljud även om det är bra musik, OM man inte är packad och kan sitta och vråla med och det läget befinner jag mig ju i ganska sällan...).
På tal om grannar så kom det en konstig tant när jag stod och väntade på hissen med Moa och en miljon bebisprylar härromdagen. Först sa jag hej med min käcka "prata-med-tanter-stämma" och hon bara ställde sig där utan så mycket som en nickning. Sen sa jag att hon kunde få använda hissen före oss om hon ville, för det skulle ta ett litet tag att lyfta in och ut alla prylar. Hon svarade inte utan stod bara där. Kände mig rätt irriterad och då TROR JAG att hon frågade om vi var nyinflyttade och jag svarade nej och då låste hon helt plötsligt upp dörren till ena lägenheten i bottenplan och försvann in. Öh. Så varför hon stod vid hissen och var otrevlig har jag ingen aning om.
I natt har Moa sovit hela natten utan minsta pip igen, så grymt jävla lyxigt att inte ens behöva stoppa in nappen. Dessutom gick nattningen helt smärtfritt och utan bråk och i morse gick Mikael upp och jag fick sovmorgon, så nu har jag energi utav helvete. Inte tillräckligt mkt energi för att orka städa eller andra otäckheter, men jag kan skylla på att Moa sover middag och inte får bli störd.
Har inga planer alls i veckan förutom att det ska handlas presenter till Moas kusiner för i helgen ska vi på femårskalas allra minst, ska bli skitkul att se hur alla kusinbebisarna har växt! Nu är Moa såpass stor att jag tror att hon kommer bli väldigt intresserad av att spana in killar och tjejer i sin egen storlek, innan har hon och lilla Julia legat på golvet och varit allmänt ovetade/ointresserade av varandra. Risken finns väl att småttingarna kommer peta ut ögonen på varandra då dem inte är särskilt smidiga med åh så sött! Får se upp för kusin Lukas bara som är snart ett år och STOR- i julas använde han storlek 86 på kläder och var då 9-10 månader. Fast det är bara bra att Moa lär sig att försvara sig redan i och för sig, hon ska bli en tuff tjej och inte en mes som sin mamma.
Nu ska jag in på Hemnet.se och kolla om det kommit in lite nya hus- vilket det ytterst sällan har. Men jag har min drömlya som jag dregglar efter varje dag. Kanske kan få priset och månadskostnaden att sjunka med ren tankekraft till slut.
Tre ljuvliga klänningar!
Titta så söta!
Den första klänningen med fjärilar är helt klart en favorit, men VARFÖR måste det vara halterneck-modell? Det blir aldrig snygg med behå under, även om den har såna där fiffiga funktioner, MÖJLIGTVIS kan det se bra ut om behån är axelbandslös, men då brukar brösten få en väldigt konstig form. Nu är mina tuttar visserligen så jävla degiga att det kanske går att platta till dem och slippa behån och ändå komma undan med det?
Den sista med djugelmönstret tycker säkert många är ful som fan, men jag tycker att den är skittuff!
Allihop från mitt kära Gina.
Gulle-Moa
Hittills har Moa fått njuta av följade kulinariska upplevelser:
* Potatis.
* Pasta.
* Morot.
* Palsternacka.
* Gröt.
* Broccoli.
* Blomkål.
* Majs.
* Gröna ärtor.
* Tomat (tomatsås).
* Gul lök.
* Citron.
* Äpple.
* Päron.
* Banan.
* Blåbär.
* Hallon.
* Mango.
* Aprikos.
* Nötkött.
* Griskött.
*Kyckling
* Rödspätta.
* Majskrokar.
* Vitpeppar, lagerblad, dill.
Ja, hon börjar bli en riktig storätare nu, lilla damen. Hittills har nog största favoriten varit burken Biff stroganoff med nötkött, morot, lök och tomatsås och efterätten Päron och banan med youghurt.
Och idag har hon lärt sig att åla! Det går fort och det går lätt men det går BAKLÄNGES vilket gör henne skitsur eftersom hon helt klart vill framåt och fånga leksakerna som jag så skojigt viftar med. Hon är så duktig! Var tvungen att skippa filten under henne för att det skulle fungera vilket jag inte riktigt gillar, golvet är kallt att ligga på och eftersom att hon är rädd för dammsugaren så städar vi inte sådär vansinnigt ofta (inte för att man hade hunnit vara ett städfreak ändå...). Men oj vilken fart hon fick!
Och nu på kvällen satt hon nakenfis på golvet utan att trilla i mer än fem minuter (ja, jag tog givetvis tiden), hon välte inte ens till slut men lutade sig mer och mer framåt och det såg inte så bekvämt ut så då plockade jag upp henne. Kära nån, vad fort hon lär sig en massa nytt... Hon ska pilla på allt hon ser och gör dödsföraktade kast åt sidorna när hon sitter i knäet efter fjärrkontroller och annat som hon inte få pilla på, för allt hon får tag i ska givetvis ätas på. Hennes nya favorit är att slänga sig framåt och tugga på mina knän, så jag går alltid omkring med två stora blöta fläckar på byxorna, hehe.
Mammas tjej, hon växer för fort...
* Potatis.
* Pasta.
* Morot.
* Palsternacka.
* Gröt.
* Broccoli.
* Blomkål.
* Majs.
* Gröna ärtor.
* Tomat (tomatsås).
* Gul lök.
* Citron.
* Äpple.
* Päron.
* Banan.
* Blåbär.
* Hallon.
* Mango.
* Aprikos.
* Nötkött.
* Griskött.
*Kyckling
* Rödspätta.
* Majskrokar.
* Vitpeppar, lagerblad, dill.
Ja, hon börjar bli en riktig storätare nu, lilla damen. Hittills har nog största favoriten varit burken Biff stroganoff med nötkött, morot, lök och tomatsås och efterätten Päron och banan med youghurt.
Och idag har hon lärt sig att åla! Det går fort och det går lätt men det går BAKLÄNGES vilket gör henne skitsur eftersom hon helt klart vill framåt och fånga leksakerna som jag så skojigt viftar med. Hon är så duktig! Var tvungen att skippa filten under henne för att det skulle fungera vilket jag inte riktigt gillar, golvet är kallt att ligga på och eftersom att hon är rädd för dammsugaren så städar vi inte sådär vansinnigt ofta (inte för att man hade hunnit vara ett städfreak ändå...). Men oj vilken fart hon fick!
Och nu på kvällen satt hon nakenfis på golvet utan att trilla i mer än fem minuter (ja, jag tog givetvis tiden), hon välte inte ens till slut men lutade sig mer och mer framåt och det såg inte så bekvämt ut så då plockade jag upp henne. Kära nån, vad fort hon lär sig en massa nytt... Hon ska pilla på allt hon ser och gör dödsföraktade kast åt sidorna när hon sitter i knäet efter fjärrkontroller och annat som hon inte få pilla på, för allt hon får tag i ska givetvis ätas på. Hennes nya favorit är att slänga sig framåt och tugga på mina knän, så jag går alltid omkring med två stora blöta fläckar på byxorna, hehe.
Mammas tjej, hon växer för fort...
Måndag
Nu är jag tillbaka! Varken hann elle orkade skriva något igår för fullspäckade helgen hade tröttat ut lilla damen som var supergrinig och övertrött, hon har sovit som en sten hela natten sen 21 igår, ljuvligt!
Skippade Baby&barn-mässan i lördags för jag misstänkte att Moa var lite småkrasslig, det visade sig sen rätt fort att jag varit paranoid men givetvis tar man inga risker att åka in till stan och släpa runt henne i gigantiska folksamlingar om man tror att hon mår dåligt, det skulle knappast någon förälder med vett göra. Men det var lite synd för det hade nog varit rätt skoj.
Hur som helst kom mamma och Lina och plockade upp mig och lilla Moset på eftermiddagen sen, var fan tvungen att plocka med mig halva lägenheten, alla bebisprylar fick knappt plats i bagaget. Ju yngre bebis, desto mer packning sägs det ju. Lyckades få med mig alla möjliga növändiga och icke nödvändiga prylar, kom till och med ihåg TANDBORSTE (som jag alltid glömmer) och Moas gosehund. Men tror ni inte att jag glömmer det viktigaste av allt TROTS att jag ställt fram det på köksbänken redan tidigt på morgonen för att inte glömma? Just det, ersättningen. Har med mig ett par tetrapack med färdigblandad men det lilla räckte inte på långa vägar så när vi kommit fram och jag packade ur jätteväskan fick stackars mormor åka igen och köpa mer. Dessutom fanns inte NAN utan bara BabySemp men det funkade bra, som tur är.
Moa var så grymt jävla duktig hela tiden vi var borta, hon har ju blivit så blyg att jag fasade för det hela men hon sa inte ett pip på hela tiden utan var jättego och glad. Burnade loss som fan i gåstolen och njöt av aningen större ytor än här hemma i vår pyttelägenhet. Tog en promenad med syster på kvällen, käkade grymt goda grillspett med fläskfilé och entrocote och sedan somnade Moa och sov snällt i sin resesäng (som verkade jävligt obekväm) hela kvällen och jag och mamma låg i soffan och kollade på "Legally Blonde". Mamma dissar Melodifestivalen ännu mer än mig, som tur är.
Natten var lite jobbig dock, låg vaken i evigheter, fick hoppa upp och stoppa in Moas napp en hel del gånger och vaknade löjligt tidigt på morgonen av att jag var grymt kissenödig och hade glömt lypsyl på kvällen och då spricker mina läppar direkt. Vågade mig först inte upp för jag ville inte väcka Moa utan låg och låtsades som att allt var frid och fröjd, men sen gick jag upp ändå och kunde inte somna om på evigheter, och när jag äntligen somnade vaknade Moa, hehe.
Igår tog vi en morgonpromenad på åtta jävla kilometer och Moa sov som en prinsessa, JAG höll dock på att avlida av alla uppförsbackar. Det var svinkallt ute men jag svettades som en gris för jag lånade en jättetjock (neongul!) arbetsjacka för att inte frysa ihjäl i min kappa. Ute i skogen kan man faktiskt se hur suspekt ut som helst.
Efter promenaden fick Moa smaka lite rödspetta-puré och sen lagade mamma lunch till oss och efter det blev det MINISEMLOR- jag älskar mammas semlor! Så jävla gött. Bebisen fick en massa fina presenter också, mormor är nästan lika tokig i att handla bebiskläder som jag är. Det blev en mörkrosa overall som kommer passa bra till hösten, en vit liten blus, en UNDERBAR Molo-dress (wiho!) dessvärre var den i storlek 68 och inte 86 som mamma trodde så nu får vi verkligen skynda oss att använda den för Moa har redan gått över till storlek 74 och sist men inte minst en galet söt blommig dress från Me Too- ja det stämmer, nu har min bebis mer märkeskläder än mig, hehe.
Åkte och hämtade upp bakis-Mikael i Frillesås och storhandlade sedan på ICA Maxi, det BEHÖVDES kan jag lova. Moa fick sitta i en sån där fräck babysits som finns på en del kundvagnar, hon såg väldigt förvirrad ut.
Och sen kom vi som sagt hem och lilltjejen blev väldigt grinig, men efter hennes solskenshumör hela helgen så var hon i sin fulla rätt att gnälla hur mkt hon ville, hehe. Hon blev inte ens skraj för hundarna hemma hos mamma, trots att dem skällde och hoppade. Lilla nya valpen är sjukt söt och stod på bakbenen hela tiden som en liten cirkusvovve. Dock fick dem inte komma för nära Moa, vill inte att hon ska bli skraj för hundar när hon är såhär liten utan att dem ska vara lugna och hälsa fint första gången.
JÄVLIGT trevlig helg hur som helst!
Nej, nu ska jag busa lite med lillbruttan.
Skippade Baby&barn-mässan i lördags för jag misstänkte att Moa var lite småkrasslig, det visade sig sen rätt fort att jag varit paranoid men givetvis tar man inga risker att åka in till stan och släpa runt henne i gigantiska folksamlingar om man tror att hon mår dåligt, det skulle knappast någon förälder med vett göra. Men det var lite synd för det hade nog varit rätt skoj.
Hur som helst kom mamma och Lina och plockade upp mig och lilla Moset på eftermiddagen sen, var fan tvungen att plocka med mig halva lägenheten, alla bebisprylar fick knappt plats i bagaget. Ju yngre bebis, desto mer packning sägs det ju. Lyckades få med mig alla möjliga növändiga och icke nödvändiga prylar, kom till och med ihåg TANDBORSTE (som jag alltid glömmer) och Moas gosehund. Men tror ni inte att jag glömmer det viktigaste av allt TROTS att jag ställt fram det på köksbänken redan tidigt på morgonen för att inte glömma? Just det, ersättningen. Har med mig ett par tetrapack med färdigblandad men det lilla räckte inte på långa vägar så när vi kommit fram och jag packade ur jätteväskan fick stackars mormor åka igen och köpa mer. Dessutom fanns inte NAN utan bara BabySemp men det funkade bra, som tur är.
Moa var så grymt jävla duktig hela tiden vi var borta, hon har ju blivit så blyg att jag fasade för det hela men hon sa inte ett pip på hela tiden utan var jättego och glad. Burnade loss som fan i gåstolen och njöt av aningen större ytor än här hemma i vår pyttelägenhet. Tog en promenad med syster på kvällen, käkade grymt goda grillspett med fläskfilé och entrocote och sedan somnade Moa och sov snällt i sin resesäng (som verkade jävligt obekväm) hela kvällen och jag och mamma låg i soffan och kollade på "Legally Blonde". Mamma dissar Melodifestivalen ännu mer än mig, som tur är.
Natten var lite jobbig dock, låg vaken i evigheter, fick hoppa upp och stoppa in Moas napp en hel del gånger och vaknade löjligt tidigt på morgonen av att jag var grymt kissenödig och hade glömt lypsyl på kvällen och då spricker mina läppar direkt. Vågade mig först inte upp för jag ville inte väcka Moa utan låg och låtsades som att allt var frid och fröjd, men sen gick jag upp ändå och kunde inte somna om på evigheter, och när jag äntligen somnade vaknade Moa, hehe.
Igår tog vi en morgonpromenad på åtta jävla kilometer och Moa sov som en prinsessa, JAG höll dock på att avlida av alla uppförsbackar. Det var svinkallt ute men jag svettades som en gris för jag lånade en jättetjock (neongul!) arbetsjacka för att inte frysa ihjäl i min kappa. Ute i skogen kan man faktiskt se hur suspekt ut som helst.
Efter promenaden fick Moa smaka lite rödspetta-puré och sen lagade mamma lunch till oss och efter det blev det MINISEMLOR- jag älskar mammas semlor! Så jävla gött. Bebisen fick en massa fina presenter också, mormor är nästan lika tokig i att handla bebiskläder som jag är. Det blev en mörkrosa overall som kommer passa bra till hösten, en vit liten blus, en UNDERBAR Molo-dress (wiho!) dessvärre var den i storlek 68 och inte 86 som mamma trodde så nu får vi verkligen skynda oss att använda den för Moa har redan gått över till storlek 74 och sist men inte minst en galet söt blommig dress från Me Too- ja det stämmer, nu har min bebis mer märkeskläder än mig, hehe.
Åkte och hämtade upp bakis-Mikael i Frillesås och storhandlade sedan på ICA Maxi, det BEHÖVDES kan jag lova. Moa fick sitta i en sån där fräck babysits som finns på en del kundvagnar, hon såg väldigt förvirrad ut.
Och sen kom vi som sagt hem och lilltjejen blev väldigt grinig, men efter hennes solskenshumör hela helgen så var hon i sin fulla rätt att gnälla hur mkt hon ville, hehe. Hon blev inte ens skraj för hundarna hemma hos mamma, trots att dem skällde och hoppade. Lilla nya valpen är sjukt söt och stod på bakbenen hela tiden som en liten cirkusvovve. Dock fick dem inte komma för nära Moa, vill inte att hon ska bli skraj för hundar när hon är såhär liten utan att dem ska vara lugna och hälsa fint första gången.
JÄVLIGT trevlig helg hur som helst!
Nej, nu ska jag busa lite med lillbruttan.
Off we go!
I dag åker jag och Moa och hälsar på hennes mormor så nu blir den en bloggpaus på sissådär 1,5 dygn.
Bara så att ni vet vart ni har mig.
Moa säger hejdå och trevlig helg!
Bara så att ni vet vart ni har mig.
Moa säger hejdå och trevlig helg!
Tänkvärt minst sagt!
Hittade detta inlägg på familjeliv.se: http://www.familjeliv.se/Forum-3-20/m41588356.html
Och där står följande, för er som inte orkar klicka er vidare:
"Är Sveriges bebisföräldrar bortskämda?"
Alltså jag inser att många kommer att känna sig påhoppade av denna tråd, men detta är nåt jag verkligen funderat på.
Man läser i trådar hur folk med små bebisar vill få dem att fungera som små¨perfekta klockor, Sova vid en viss tid, på ett visst sätt, och sövningen får inte ta för lång tid och man ska "slippa" vagga till söms, och helst ska ungen sova i eget rum också så man inte blir störd av deras snarkningar.
Många säger att det är viktigt att mamma är utsövd och får "egentid" för då kommer de att vara bättre mammor.
Alltså, jag fattar inte detta. Ja, det kan vara skitjobbigt att ha bebis och ha vaknätter och ungar som vaknar 20 ggr per natt och på dagtid får man kanske inte ens tid att duscha eller gå på muggen ensam. Jamen det är ju så det ÄR tänker jag. Det är ju DÄRFÖR vi har så sjukt lång föräldrarledighet i Sverige, jämfört mot de flesta andra länder. Just för att man har insett att bebisar ÄR krävande, inte har några rutiner eller fungerar perfekt under de första 1½ året Därför har vi lyxen att kunna vara hemma och ORKA ha vaknätter, vyssja barn till sömns och att inte få egentid. Tillskillnad från många andra länder där man vackert får orka med alla dessa saker FAST man måste tillbaks till jobbet efter en månad eller två.
Vi får ledigt för barnens bästa, för att vi ska orka ge dem all denna uppmärksamhet och närhet. Inte för att vi ska ha EGENTID...Kan man inte under denna förhållandesvis korta tid låta bebisar vara bebisar utan att drilla dem med massa metoder och annat elände?
Så jävla klockrent skrivit måste jag säga, ÄVEN om jag tycker att det är jobbigt när Moa sömnstrejkar och att jag förmodligen hade dött om min bebis vaknat en gång i timmen varje natt.
Bebisar är ju faktiskt bebisar så jävla kort tid. Innan jag vet ordet av kommer jag att följa Moa till första skoldagen och straxd därefter kommer hon väl att flytta hemifrån och från sin stackars mamma. Första veckorna som mamma när jag var så galet nedstämd ni vet så låg jag på kvällarna och tänkte "en dag till avklarad tills hon är stor" och nu får jag panik när jag tittar på gamla bilder och inser vilken rasande takt hon växer i.
Brukar försöka intala mig orden "TA VARA PÅ DEN HÄR UNDERBARA TIDEN- DEN KOMMER ALDRIG TILLBAKA" så fort jag känner mig utmattad och har huvudvärk och bara vill stänga in mig i sovrummet/ta en cigarett på balkongen. Jag vill inte se tillbaka på bebisbubblan om ett par år och ångra mig att jag inte passade på att sniffa i bebishuvudet eller prutta henne i magen för att jag hade så jävla bråttom att få henne att vara den perfekta bebisen (någon sån avsikt har jag visserligen aldrig haft). Men ni fattar.
Så jag ska med gott samvete låta bli att tvinga mig ut på krogen för "egentid". Jag sitter hellre här, och luktar på blommorna...
Och där står följande, för er som inte orkar klicka er vidare:
"Är Sveriges bebisföräldrar bortskämda?"
Alltså jag inser att många kommer att känna sig påhoppade av denna tråd, men detta är nåt jag verkligen funderat på.
Man läser i trådar hur folk med små bebisar vill få dem att fungera som små¨perfekta klockor, Sova vid en viss tid, på ett visst sätt, och sövningen får inte ta för lång tid och man ska "slippa" vagga till söms, och helst ska ungen sova i eget rum också så man inte blir störd av deras snarkningar.
Många säger att det är viktigt att mamma är utsövd och får "egentid" för då kommer de att vara bättre mammor.
Alltså, jag fattar inte detta. Ja, det kan vara skitjobbigt att ha bebis och ha vaknätter och ungar som vaknar 20 ggr per natt och på dagtid får man kanske inte ens tid att duscha eller gå på muggen ensam. Jamen det är ju så det ÄR tänker jag. Det är ju DÄRFÖR vi har så sjukt lång föräldrarledighet i Sverige, jämfört mot de flesta andra länder. Just för att man har insett att bebisar ÄR krävande, inte har några rutiner eller fungerar perfekt under de första 1½ året Därför har vi lyxen att kunna vara hemma och ORKA ha vaknätter, vyssja barn till sömns och att inte få egentid. Tillskillnad från många andra länder där man vackert får orka med alla dessa saker FAST man måste tillbaks till jobbet efter en månad eller två.
Vi får ledigt för barnens bästa, för att vi ska orka ge dem all denna uppmärksamhet och närhet. Inte för att vi ska ha EGENTID...Kan man inte under denna förhållandesvis korta tid låta bebisar vara bebisar utan att drilla dem med massa metoder och annat elände?
Så jävla klockrent skrivit måste jag säga, ÄVEN om jag tycker att det är jobbigt när Moa sömnstrejkar och att jag förmodligen hade dött om min bebis vaknat en gång i timmen varje natt.
Bebisar är ju faktiskt bebisar så jävla kort tid. Innan jag vet ordet av kommer jag att följa Moa till första skoldagen och straxd därefter kommer hon väl att flytta hemifrån och från sin stackars mamma. Första veckorna som mamma när jag var så galet nedstämd ni vet så låg jag på kvällarna och tänkte "en dag till avklarad tills hon är stor" och nu får jag panik när jag tittar på gamla bilder och inser vilken rasande takt hon växer i.
Brukar försöka intala mig orden "TA VARA PÅ DEN HÄR UNDERBARA TIDEN- DEN KOMMER ALDRIG TILLBAKA" så fort jag känner mig utmattad och har huvudvärk och bara vill stänga in mig i sovrummet/ta en cigarett på balkongen. Jag vill inte se tillbaka på bebisbubblan om ett par år och ångra mig att jag inte passade på att sniffa i bebishuvudet eller prutta henne i magen för att jag hade så jävla bråttom att få henne att vara den perfekta bebisen (någon sån avsikt har jag visserligen aldrig haft). Men ni fattar.
Så jag ska med gott samvete låta bli att tvinga mig ut på krogen för "egentid". Jag sitter hellre här, och luktar på blommorna...
Haha!
Skönt att se att det inte bara är jag som är en mes!
Familjeliv.se är bäst!
