Tänkvärt minst sagt!
Hittade detta inlägg på familjeliv.se: http://www.familjeliv.se/Forum-3-20/m41588356.html
Och där står följande, för er som inte orkar klicka er vidare:
"Är Sveriges bebisföräldrar bortskämda?"
Alltså jag inser att många kommer att känna sig påhoppade av denna tråd, men detta är nåt jag verkligen funderat på.
Man läser i trådar hur folk med små bebisar vill få dem att fungera som små¨perfekta klockor, Sova vid en viss tid, på ett visst sätt, och sövningen får inte ta för lång tid och man ska "slippa" vagga till söms, och helst ska ungen sova i eget rum också så man inte blir störd av deras snarkningar.
Många säger att det är viktigt att mamma är utsövd och får "egentid" för då kommer de att vara bättre mammor.
Alltså, jag fattar inte detta. Ja, det kan vara skitjobbigt att ha bebis och ha vaknätter och ungar som vaknar 20 ggr per natt och på dagtid får man kanske inte ens tid att duscha eller gå på muggen ensam. Jamen det är ju så det ÄR tänker jag. Det är ju DÄRFÖR vi har så sjukt lång föräldrarledighet i Sverige, jämfört mot de flesta andra länder. Just för att man har insett att bebisar ÄR krävande, inte har några rutiner eller fungerar perfekt under de första 1½ året Därför har vi lyxen att kunna vara hemma och ORKA ha vaknätter, vyssja barn till sömns och att inte få egentid. Tillskillnad från många andra länder där man vackert får orka med alla dessa saker FAST man måste tillbaks till jobbet efter en månad eller två.
Vi får ledigt för barnens bästa, för att vi ska orka ge dem all denna uppmärksamhet och närhet. Inte för att vi ska ha EGENTID...Kan man inte under denna förhållandesvis korta tid låta bebisar vara bebisar utan att drilla dem med massa metoder och annat elände?
Så jävla klockrent skrivit måste jag säga, ÄVEN om jag tycker att det är jobbigt när Moa sömnstrejkar och att jag förmodligen hade dött om min bebis vaknat en gång i timmen varje natt.
Bebisar är ju faktiskt bebisar så jävla kort tid. Innan jag vet ordet av kommer jag att följa Moa till första skoldagen och straxd därefter kommer hon väl att flytta hemifrån och från sin stackars mamma. Första veckorna som mamma när jag var så galet nedstämd ni vet så låg jag på kvällarna och tänkte "en dag till avklarad tills hon är stor" och nu får jag panik när jag tittar på gamla bilder och inser vilken rasande takt hon växer i.
Brukar försöka intala mig orden "TA VARA PÅ DEN HÄR UNDERBARA TIDEN- DEN KOMMER ALDRIG TILLBAKA" så fort jag känner mig utmattad och har huvudvärk och bara vill stänga in mig i sovrummet/ta en cigarett på balkongen. Jag vill inte se tillbaka på bebisbubblan om ett par år och ångra mig att jag inte passade på att sniffa i bebishuvudet eller prutta henne i magen för att jag hade så jävla bråttom att få henne att vara den perfekta bebisen (någon sån avsikt har jag visserligen aldrig haft). Men ni fattar.
Så jag ska med gott samvete låta bli att tvinga mig ut på krogen för "egentid". Jag sitter hellre här, och luktar på blommorna...
Och där står följande, för er som inte orkar klicka er vidare:
"Är Sveriges bebisföräldrar bortskämda?"
Alltså jag inser att många kommer att känna sig påhoppade av denna tråd, men detta är nåt jag verkligen funderat på.
Man läser i trådar hur folk med små bebisar vill få dem att fungera som små¨perfekta klockor, Sova vid en viss tid, på ett visst sätt, och sövningen får inte ta för lång tid och man ska "slippa" vagga till söms, och helst ska ungen sova i eget rum också så man inte blir störd av deras snarkningar.
Många säger att det är viktigt att mamma är utsövd och får "egentid" för då kommer de att vara bättre mammor.
Alltså, jag fattar inte detta. Ja, det kan vara skitjobbigt att ha bebis och ha vaknätter och ungar som vaknar 20 ggr per natt och på dagtid får man kanske inte ens tid att duscha eller gå på muggen ensam. Jamen det är ju så det ÄR tänker jag. Det är ju DÄRFÖR vi har så sjukt lång föräldrarledighet i Sverige, jämfört mot de flesta andra länder. Just för att man har insett att bebisar ÄR krävande, inte har några rutiner eller fungerar perfekt under de första 1½ året Därför har vi lyxen att kunna vara hemma och ORKA ha vaknätter, vyssja barn till sömns och att inte få egentid. Tillskillnad från många andra länder där man vackert får orka med alla dessa saker FAST man måste tillbaks till jobbet efter en månad eller två.
Vi får ledigt för barnens bästa, för att vi ska orka ge dem all denna uppmärksamhet och närhet. Inte för att vi ska ha EGENTID...Kan man inte under denna förhållandesvis korta tid låta bebisar vara bebisar utan att drilla dem med massa metoder och annat elände?
Så jävla klockrent skrivit måste jag säga, ÄVEN om jag tycker att det är jobbigt när Moa sömnstrejkar och att jag förmodligen hade dött om min bebis vaknat en gång i timmen varje natt.
Bebisar är ju faktiskt bebisar så jävla kort tid. Innan jag vet ordet av kommer jag att följa Moa till första skoldagen och straxd därefter kommer hon väl att flytta hemifrån och från sin stackars mamma. Första veckorna som mamma när jag var så galet nedstämd ni vet så låg jag på kvällarna och tänkte "en dag till avklarad tills hon är stor" och nu får jag panik när jag tittar på gamla bilder och inser vilken rasande takt hon växer i.
Brukar försöka intala mig orden "TA VARA PÅ DEN HÄR UNDERBARA TIDEN- DEN KOMMER ALDRIG TILLBAKA" så fort jag känner mig utmattad och har huvudvärk och bara vill stänga in mig i sovrummet/ta en cigarett på balkongen. Jag vill inte se tillbaka på bebisbubblan om ett par år och ångra mig att jag inte passade på att sniffa i bebishuvudet eller prutta henne i magen för att jag hade så jävla bråttom att få henne att vara den perfekta bebisen (någon sån avsikt har jag visserligen aldrig haft). Men ni fattar.
Så jag ska med gott samvete låta bli att tvinga mig ut på krogen för "egentid". Jag sitter hellre här, och luktar på blommorna...
Kommentarer
Postat av: Kristin
Jag håller med i mycket. Det jag sätter mig emot är dock att det alltid ska vara mamman som ska rucka på allt och sätta sitt liv på paus. Jag skulle vilja säga att eftersom man (i de flesta förhållanden) är två så behöver man inte vara någon martyr som inte sover, inte äter, aldrig kommer ur morgonrocken eller inte sett en film på ett år. Det går alldeles utmärkt att ha ett liv om man delar på ansvaret för barnen!
Men de ÄR bebisar en väldigt kort tid, så man ska absolut passa på att njuta!
Postat av: Kristin
Trackback
