Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Jag är sur över att vi inte kommit iväg och köpt en pulka till Moa eller ens ut på en promenad i det fina vädret. Lilla damen ville inte sova middag vid 11 som hon brukar och jag gav upp försöken ganska fort och lät henne vara vaken tills hon blev trött helt enkelt, och då var klockan 13. Hon sov i knappa timmen bara av någon anledning och sen fick hon käk (en halv burk kyckligt och pasta och MASSOR av blåbär och hallon efteråt), men jag har insett att jag måste ge henne något med päron i också, för blåbären är stoppande och då bajsar hon bara harkluttar typ. Dem är känsliga bebismagarna.
 När vi var klara och hela och rena vad klockan nästan 15 och då insåg jag att det är söndag och affärerna stänger vid 16, så det skulle icke hinnas inhandla någon pulka idag. Blev då skitarg och började städa- har upptäckt att jag alltid gör det när jag är sur. Dammsög som en galning och roade mig med att gnugga bort div. äckliga fläckar på köksgolvet med vått hushållspapper. Mikael har råkat ha sönder vår skurhink- hur fan man nu lyckas med det.
Och när städrycket var över så var Moa trött och gnällig igen och nu somnade hon och det har mörkat ute och blir därför inte heller någon promenad. Skitdag, jag HATAR när mina planer går i stöpet.
En sån här fin pulka från Stadium SKA i alla fall inhandlas i morgon, även om snön garanterat smält bor till dess:


Såg nu att det fanns en annan variant med högra kanter som såg aningen bättre ut men den verkar inte ha något säkerhetsbälte vilket är ett måste för annars kommer hon bara att glida iväg direkt.


Har suttit och funderat mörka tankar över ifall mitt liv framstår som tragiskt i andras ögon (och när jag säger andra, så syftar jag på såna som inte har några barn själva).
Jag är ju liksom till 110% fokuserad på BEBIS-BEBIS-BEBIS, ja eller MOA-MOA-MOA egentligen. Hon tar upp i stort sett all min vakna tid och när hon för en gångs skull tar en liten tupplur så tänker jag på henne, tittar på foton på henne eller diskuterar bebisar med andra mammor på internet. Moa är mitt liv helt enkelt, och JAG älskar mitt liv.
Men jag kan inte låta bli att undra hur andra ser på det, och undra om folk tycker att jag är vansinnigt tråkig när man diskuterar vad som hänt i helgen, under nyår och så vidare och det enda man säger är "nej, vi var bara hemma".
Tycker folk synd om för att man sitter hemma med bebis medan de själva har tretusen bekanta som det fikas och festas med typ 20 timmar om dygnet? Det tror jag. Jag tror även att jag tappat hälften av mina bloggläsare sedan jag blev gravid och inte kan chockera med galenskaper och upptåg och långa historier om allt som hänt just den helgen.
Och det är väl hur som helst okej antar jag, på samma sätt som jag spyr på andras livstilar så får dem väl spy på min.
Nej, nu spår alla tankegångar ut, skitsamma. Är på ett ruskigt dåligt humör idag, tror att det är PMS av allra högsta kaliber.
Skitdag.