Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Nu ska vi snart ut och handla lite men tänkte skriva en snabbis innan i alla fall.

Igår var vi och tittade på koutsläppet och precis som jag trodde så ösregnade det, det ösregnade redan på morgonen, medan vi var där och resterande tid av dagen. När vi åkte dit hade vi ändå hopp om att vädret skulle ordna sig och jag hade tagit min tunna jacka och Mikael hade inte tagit någon jacka alls utan bara en collegetröja, så jag blev ganska skraj när vi började närma oss och såg allt folk som klampade runt med sina blåställ och inplastade barnvagnar. Svärfar erbjöd mig att låna en regnjacka som dem hade i bilen och det var jag väldigt, väldigt tacksam över och jag tror nog att han ångrade att han inte tagit den själv i efterhand.
Nästan en och en halv timme fick vi stå i spöregnet innan dem släppte ut de förbannade korna. Gick en meningslös poängpromenad och svarade på frågor om mjölk (eller jag och Mikael vägrade svara på några frågor utan gick bara med som sällskap och surade). Sedan bjöds man i alla fall på bulle och mjölk vilket var trevligt bortsett från att det regnade så mycket på bullarna att pärlsockret och kanelen klibbade ihop till en jävla smet.
Sedan släppte bönderna ut lite får och en vallhund men inte ens det kunde muntra upp mig (och jag älskar hundar som utför sysslor), hela jag var dränkt och lerig och hade en mystisk mensvärk i svanken och inbillade mig att jag hade blod i trosorna vilket givetvis bara var regnvatten som trängt in överallt.

Vi var så lyckliga när det var dags att åka hem. Inte ens Emilia, 4 år var road utan gick bara och höll för näsan för att det luktade gödsel överallt. Vi stannade i alla fall till vid Willys och brände pengar på onödig mat.
Sedan satt vi och kikade på film och var lyckliga över att vi var inomhus och torra igen hela dagen. Kollade på "Min brors flickvän" och "27 dresses" som var väldigt underhållande, Mikael var väl kanske inte lika imponerad.

Nu ska jag busa lite med bebisen i magen som sparkar mig konstant, sedan ska vi ge oss iväg. Bebis fyller ju faktiskt 23 veckor idag, det är inte fy skam det inte.

Hehe, ja jag VET att kläderna är fasansfulla och att jag inte ens orkat ta på mig en behå till veckans magbild men jag får väl skylla på de fasansfulla upplevelserna i lervällingen i kohagen idag, berättar mer i morgon.
Se vad stor den är i alla fall!

Har snöat in mig lite på skor nu, så jag kunde inte låta bli att kika lite på Scorett också, trots att priserna gör mig så galet deprimerad. Hittade så mycket sött att jag får lägga in dem i två omgångar verkar det som, får omöjligt plats med alla pumps och annat härligt på samma bild.
Här har ni i alla fall en massa ljuvliga!

Övre raden från vänster:
Rosasvart ballerina 499:-

Blommig ballerina 550:- (Min favorit, jag ÄLSKAR dem!)

Silverfärgad ballerina 450:-

Rutiga ballerina 699:-

Mellanraden från vänster:
Svart sko med silverhjärta 399:-

Skinnloafer 999:-

Replay-sko 799:-

Ljusrosa loafer 799:-

Undre raden från vänster:
Rutig tygsko 250:-

Tygsko med stjärnor 250:-

Randig tygsko 250:-

Har suttit och drägglat lite efter söta skor på internet idag så jag passade på att spara ner några favoriter, är fortfarande sur över att graviditet och klackar inte funkar ihop men drömma går ju! Hittade ändå en hel del snygga utan klack också tycker jag.
Övre raden är från Skopunkten (som för övrigt inte känns lika billiga längre?) och resten av skorna är från Din Sko- trevliga och rimliga priser!




Övre raden från vänster:

Svarta pumps 249:-

Rosa skor med satinband 249:-

Svart sandal 249:-

Vit tygsko 149:-

Mellanraden från vänster:

Rosa pumps 299:-

Svartvit ballerinasko 299:-

Skinnpumps 399:-

Guldsandaler med strass 399:- (Hur söta som helst för er som tar studenten eller har bal i vår!- och för oss andra också såklart)

Undre raden från vänster:
Grå tygsko 199:-

Ankelboots 399:-

Svart sandal 349:-

Cerise tygsko 299:-

Nyss hemkommen från arbetsförmedlingen- IGEN! Fick vänta i en timme och fyrtio minuter på att få komma in till Birgitta och vi säger ändå inget vettigt utan skrockar bara menande åt att jag ska tvingas springa där som en galning trots att ingen människa i världens skulle anställa någon som ska föda om några månader.
På vägen hem köpte jag en Risifrutti- ville egentligen inte ha den men kände mig tvungen att köpa något när jag gått in i fiskaffären för att köpa skinka som var slut, det funkar liksom inte att gå in i ett livsmedelsaffär och säga "nej jag tittar bara" när expiditen frågar vad man vill ha. På tal om det avskyr jag när butiksbiträden ska springa efter en i affären och fråga om man behöver hjälp med något och att man ska säga till om det är något och sedan nästan klättrar över skynket till provrummen när man står och byter om. Mamma hatar också såna där påflugna jävlar så när vi kollar i affärer så brukar vi smita ut direkt i fall det visar sig att tjejen bakom kassan anfaller en så fort man kommer in.
Jaja, hur som helst så slank jag in i bageriet också eftersom att bullar och kakor är min nya craving, det är något med kanel och pärlsocker och smör som gör mig helt vansinnigt upphetsad. Köpte fyra stora kanelbullar (som jag har för avsikt att äta helt själv, hehe) och sedan slog gravidhormonerna till, bagaren lät så himla glad och käck och sa "tusen tack, tusen tack!" när jag betalade och då blev jag så rörd att jag sa att jag ville ha en fralla också- vilket jag inte alls ville men det var roligt att göra bagaren glad. Frallan var god i alla fall, väldigt god.

Är det valborg idag eller? Jag trodde att det var i morgon men jag kanske är helt ute och cyklar som vanligt. Hur som helst så är det i alla fall nästan som en fredag idag eftersom att Mikael är ledig i morgon och övermorgon så det blir en lång, mysig helg.
I morgon ska vi ju åka och titta på när korna blir utsläppta, fan vad fräckt. Jag pratade med Tina på MSN och hon missuppfattade hela grejen och trodde att det var arbetsförmedlingen som skulle tvinga hela ungdomsgruppen att åka till Fjärås och titta på korna, fy fan vad jag garvade åt henne.
I alla fall så har svärmor skickat mail till mig och förvarnat att vi nog ska undvika att ta på oss några fina skor eftersom det med största sannolikhet inte är asfalterat i kohagen så nu har jag ångest för vilka skor jag ska ta. Mikael har fuskat och tagit med sig gummistövlar hem från jobbet men jag har inte minsta susning om vad jag ska ha på fötterna, det känns inte som om något par av mina skor kommer att smälta in. Så håll tummarna att det inte regnar i alla fall så att jag måste utsätta mina stackars skor för metertjock lera eller något.
Ska bli spännande att se hur stor Mikaels syster har blivit också, hon ska ha bebis fem veckor innan mig och det lär nog ha hänt mycket sedan vi sågs sist.

Hehe, ja just det. Fick en fråga igår ifall jag har få vänner eftersom att jag går på så många ensamma promenader. Och ja, jag har ganska få vänner egentligen, men dem jag har ser jag lite som riktiga elit-exemplar eftersom att jag känt dem i hundra år och dem är lojala som vallhundar.
Tyvärr bor vi rätt långt från varandra efter alla mina hundratals flyttar och tråkigt nog för mig så har dem som bor i närheten faktiskt jobb att gå till på dagarna, hehe. Så jag spenderar många timmar ensam när Mikael är på jobbet- bortsett från bebisplutten då, den är minsann alltid med! Kan tycka att det är tråkigt att man inte träffar sina kompisar ens i närheten så mycket som man gjorde när man var yngre, men jag vet vart dem finns och dem vet vart jag finns och så kommer det att förbli tills den dagen vi sitter på ålderdomshemmet.
Åh, nu blev jag alldeles gråtmild.

Ps. Fick frågan vad jag heter i efternamn, mitt fullständiga namn är Sofia Johanna Quick och både för och andranamn valdes av vår gamla hund som fick plocka lappar med namn på från golvet D.s  

Oh, vad det gläder mig att så många av mina läsare också är väldigt, väldigt trötta på platinablonda bimbos med miniatyrhundar (dock inget ont om hundar!) som viftar med pappas plånbok. Det mest ocharmiga som finns är nog folk som värderar sig själva och andra efter sina plånböcker...
Sedan tror jag och HOPPAS att blondinbella och andra fån mest skriver en massa skit för att dem vill göra folk förbannade och därmed få mer läsare- jag VILL bara inte tro att det verkligen finns folk som är förbannade över att en kille hoppat framför tåget så att  det blivit stopp i trafiken och hon fått sitta med sina shoppningpåsar i en bilkö och seriöst skriver "fan, måste folk ta livet av sig när det är rea i stan!". Det var sista gången jag läste i Blondinbellas blogg vill jag lova, jag tänker ICKE se till att hon tjänar mer pengar på att vara en känslokall bitch och dessvärre gör hon ju det på läsare.

Tusen tack åter igen för alla vänliga ord! Bästa komplimangerna är helt klart att ni tror att jag kommer bli en bra mamma, det är givetvis prioritet ett. Fast det är farligt att hålla på och smickra mig sådär nu när gravidhormonerna svämmar över, och än länge vet vi ju inte hurpass bra mamma jag kommer att bli, men jag vet ju att jag kommer att göra mitt allra bästa i djungeln av bajsblöjor och sönderbitna bröstvårtor.
Försöker föreställa mig de allra värsta scenariorna, att bebisen skriker dygnet runt och jag och Mikael gråter för att vi är så trötta och att jag spräcker ändtarmen under förlossningen men än så länge så känner jag mig inte det minsta avskräckt- underligt nog:D.
Nu ska jag spela dator med min käreste men jag skriver mer i morgon och svarar på alla nya frågor som ploppat upp:)

All cred till er, om ni tycker att min blogg är den bästa så borde den ju också dra till sig förstklassiga läsare, inte sant? (Lite smöreri förtjänar ni allt!).

Kunde inte låta bli att jollra lyckligt åt följande kommentar som jag fått idag på bloggen:

"du slår kenza,blondinbella,stina-lee med hästlängder,mer av dej tjejen!"

Nog för att jag och Sveriges alla blondinbellor lever väldigt, väldigt skilda liv och jag egentligen inte alls vill förknippas med någon utav kändisbloggarna så kan jag ändå inte låta bli att skriva HAHA! Jag har varken modellkontrakt, nya outfits varje dag eller gratissaker som lottas ut i min blogg och ändå tycker folk att min blogg är mer spännande att läsa! Booyah!

Fast... jag kan ju tacka bebisen i magen för mycket av uppmärksamheten också, det ska inte stickas under stol med. Eller att Lunarstorm utnämde mig till årets bloggare, det var en massa läsare som hittade fram till min lilla blogg tack vare det. Känner mig nästan lite skyldig som börjar blogga på blogg.se istället för gamla hederliga lunar...
Men en sak undrar jag, kanske ni läsare har koll på det. Hur i helvete har Kenza och dem andra töserna råd med alla dessa nya kläder? Blondinbella har man ju förstått har en pappa som är miljardär eller något, har alla dem andra det också?:S



P.s Bjuder på en bild från Grekland som inte har det minsta med texten att göra, förutom att jag ser så belåten ut- precis som nu D.s

Fått frågan igen om hur det känns att bli en sån ung mamma- väntade bara på att det skulle dyka upp, hehe.
Som jag sagt innan så tycker jag inte att jag är någon ung mamma, de enda gångerna jag tänker på att vi är unga är exempelvis när vi sitter i väntrummet hos barnmorskan och alla andra par som sitter där är 30+ och somliga faktiskt redan gråhåriga. Då brukar jag känna mig som en riktig outsider och anstränga mig för att inte tandställningen ska synas (trots att även vuxna har tandställning skriker det liksom ändå tolvåring om den...).

Det finns ju både för och nackdelar med att skaffa barn tidigt, helt klart. Vi har varken varit gifta i tio år, tvåplansvilla eller fina universitetsdiplom. Ett par i trettioårsåldern kommer i sin tur antagligen få mindre tid med sina barn och barnbarn, dem kanske fokuserar mer på sina fina karriärer och om man ska vara ärlig så har dem betydligt svårare att bli gravida och det är större risk att barnen inte blir friska.
Men att det ena eller andra skulle vara bättre på något vis är ju omöjligt att säga, det beror på helt på vem det är som ska få den lilla bebisen. Jag har umgåtts med folk som varit femton år äldre än mig och som inte skulle klara av att vara ansvariga för en hamster, ålder är inte samma sak som mognad, eller livserfarenhet för den delen! 
Själv har jag bott själv sedan jag var sexton och jag har klarat mig ypperligt på egen hand medan jag vet skrämmande många jämnåriga som inte ens vet hur man kör igång en tvättmaskin (mest gossar visserligen, men ändå).
Sen tycker jag att det är tröttsamt med det här snacket om att man ska ta tillvara på sin ungdom och leva livet. Jag har supit, festat och flängt runt med en massa killar sedan jag var tretton, skulle det vara att leva livet då eller? Det enda jag tycker är synd att jag inte hann med innan jag blev gravid är möjligtvis att resa lite mer, man kan ju liksom glömma spontana tågluffarresor och annat med en snorig tvååring i famnen men det är ett litet pris att betala med tanke på vad jag får i stället.

Nej fy fan, jag har levt barnlös i tjugo år och under de åren har jag hunnit med väldigt, väldigt mycket och jag har för längesen kommit fram till slutsatsen att ett liv som ung, bekymmerslös singel som "lever livet" och är ute på nya hyss varje helg, det är ingenting för mig. Jag vill inte vara fri och ensam, jag vill ha det mysigt med min Mikael och vår bebis som jag älskar över allt annat. 

Nu ska jag börja tillaga en härlig skinkstek tills min arbetande karl kommer hem från jobbet, hehe. 

Sådärja, hemma från vansinnigt tråkiga kursen på arbetsförmedlingen,  till min glädje dock var bara en av de jobbiga brudarna där vilket innebar att alla satt tysta som muren precis som jag, det är så det ska vara. Lyssnade på rödhårig dam som informerade om "nya, spännande sätt att söka jobb på" som om vi var idioter, jag blev så sömnig så sömnig och hatade mig själv för att jag satt mig längst fram och alltså inte kunde gäspa utan att se oförskämd ut. Ska dit i morgon igen och till dess har jag en massa fåniga inlämningsuppgifter att göra.

Har även hunnit med en sväng till apoteket på morgonen och köpt nya tabletter mot magkatarren och varit väldigt, väldigt nära att ramla omkull handlöst mitt på magen- dem lägger nya plattor utanför vårt hus och idag hade dem satt upp någon slags vajer längs med marken precis utanför porten när jag sprang ut samtidigt som jag pillade på min MP3 och hade tankarna på annat håll. Jag var bara någon decimeter från vajern när en av jobbkillarna vrålade "SE UPP FÖR SNÖRET!" och det var ren tur att jag inte hade höjt volymen på min musik för då hade jag aldrig hört honom utan sprungit rätt på.
Usch, vågar inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om jag hade snubblat trots att bebis ligger såpass skyddat i min mage, detta kunde ju ha blivit den värsta dagen i mitt liv. Så nu kommer jag inte att kunna släppa ögonen från vägen framför mig de närmsta fyra månaderna, den saken är klar. Tack snälla byggarbetare, trots att jag utan tvekan hade klandrat dem om jag snubblat (hemska, jävla tanke).


Jag har fått lite nya frågor i kommentarerna på bloggen så jag tänkte svara på dem. Först och främst så som sagt nej, jag tjänar ingenting på bloggen och jag har ungefär 50-150 unika besökare varje dag, men betydligt fler sidvisningar.
Sedan var det någon som undrade hur det var att berätta för vänner och familj att jag var gravid...
Mina närmsta vänner visste redan att vi försökte skaffa en bebis så dem blev inte speciellt överraskade när jag berätta för dem, det var också dem som fick veta först- förutom Mikael som var med när jag gjorde testet förstås. Jag skickade något grymt fånigt SMS till mina flickor där jag skrev "Grattis, du ska bli moster" eller något liknande eftersom jag ser dem som en del av min familj, och det dröjde väl knappt en minut innan mobilen började ringa hysteriskt:).
  Jag var inte lika sugen på att berätta för mor min, för jag visste att hon inte skulle tycka att det var någon höjdare men det var ju tvunget att göras, så jag fiskade upp mitt positiva graviditetstest när vi satt i bilen efter jobbet (vi jobbade på samma ställe då) och hennes spontana reaktion var "Åh nej! Ja, ja jag älskar dig ändå" vilket ändå var bättre än vad jag väntat mig. Sedan surade hon i ett par veckor och vi pratade knappt med varandra, så jag var ganska arg där ett tag som ni säkert förstår. Även om hon inte tyckte att bebis var en god idé så tycker man ändå att ens egen mamma ska kunna låtsas vara lite glad för ens skull i alla fall.
Och det löste sig också efter ett tag, antingen fick hon väl dåligt samvete eller också så kanske hon faktiskt tycker att det är lite, lite mysigt med ett barnbarn ändå för nu pratar vi om bebben och hon har till och med varit med och kikat på bebisprylar och pratar om gamla barnböcker från när jag var liten som vi ska få sen.
   Sedan har vi ju pappa då, kan ju tillägga att mina föräldrar är skilda så det gick liksom inte att slå två flugor i en smäll. Jag tyckte faktiskt att det var rätt jobbigt att berätta för honom så jag fegade och skickade ett SMS istället för att ringa, hehe. Och när han ringde efter ett par timmar pep jag till Mikael att jag inte ville svara, är man på smällen är det ett så uppebart tecken på att man har sex, och att döttrar har sex brukar ju sällan vara en uppskattad tanke- åtminstone ingenting man har lust att diskutera med sin pappa.
Men jag svarade ändå och han var skitglad! "Vad fan är det du säger Soffan?" röt han han i luren och jag mumlade något nervöst om att det har du väl läst varpå han röt "Fan vad skoj!" och jag drog en lättnadens suck. Han är i alla fall väldigt förtjust i tanken på att bli morfar. Duktig pappa.
Och söta lillasyster blev glad också, henne får vi inte glömma- men jag hann aldrig berätta det själv för att mamma skvallrade först.

Sist men inte minst så blev Mikaels föräldrar skitglada. Dem hade nog anat ugglor i mossen när jag tackade nej till mina älskade cider på julafton när jag anade att det kanske var en bebis i magen. Vi firade nyår hos dem och jag tror nästan att dem var lika glada över bebbebeskedet som vi, Mikaels pappa var nog nästan gladare, hehe. Han tyckte att det var så perfekt att vi skulle få en liten bebis för vi var ett sånt fint par- tackar och bockar och kan inte låta bli att hålla med förstås.
Ser svärmor som en liten guru inom graviditetområdet också, hon har trots allt fyra barn varav två är tvillingar, och har man burit runt på tvillingar i nio månader så är man rätt allsmäktig sen, så hon känns som en väldigt pålitlig källa att ringa om det skulle vara något.

Och ja just det, fick en fråga om vad jag skulle göra på valborg och om det är farligt för bebisen att vistas på platser med en massa oljud. Svaret är nej, det är inte farligt för bebisen, den ligger så fint inbäddad i livmoder också har den ju en massa fostervatten runt omkring sig så ljudet utifrån blir väldigt dämpat, ungefär som när man simmar under vattnet. Därmed inte sagt att man ska ställa sig framför högtalarna på en rockkonsert direkt, det tror jag inte att bebis skulle uppskatta:)
Hur som helst så har jag inga som helst planer för valborg, det känns som en väldigt meningslös högtid, speciellt när man inte kan dricka så det blir med största sannolikhet hemmamys med Mikael och bebben.

Har nu nästan bestämt mig för att det blir en sjal till bebis, har hittills inte hört någon som inte tycker att sjal är bättre än sele om dem har testat båda. Min fasa har ju varit att bebben liksom ska glida ut ur sjalen men tydligen är det nästintill omöjligt, och man lär märka det så länge man inte är medvetslös.
Största dilemmat är ändå ifall det kommer vara omöjligt att få på Mikael en sjal? Han vill ju som de flesta killar inte förknippas med någonting som anses vara ett hiskeligt damplagg (vilket jag visserligen är väldigt tacksam över...). Får se till att köpa någon tuff killfärg så kanske det går lättare, för jag tror inte att han kommer att kunna motstå det, det ser ju så VANSINNIGT mysigt ut att bära runt på bebis som på en koalaunge. Dessutom älskar tydligen bebbarna att bli omkringburna sådär som små pungdjur...

I morgon börjar jag på den ytterst meningslösa "jobbgaranti"-kursen för ungdomar på arbetsförmedlingen. Saken är ju rätt solklar att jag kommer inte att få något jobb innan bebis ska ploppa ut vilket alla är medvetna om, men det spelar tydligen inte roll.
Det jobbigaste är inte heller att spendera två dar i veckan där borta- jag har ändå inget vettigt för mig- utan det är resterande kursdeltagare. Kan ju dra en snabbis här så kanske ni förstår:
Irritationsobjekt ett:
En brud som tror att varenda gruppinformation vi haft hittills handlar om henne och enbart henne. Istället för att sitta tyst och snäll och vänta på att handläggarna ska förklara saker och ting så räcker hon upp handen hela tiden och ska berätta sin livshistoria. Okej att man ställer frågor som rör oss stackars arbetslösa barn men hon tror liksom att alla trettio pers som sitter där och lyssnar är intresserade av att höra vilka jobb hon sökt, hur lite pengar hon har och vilken dag i månaden hon ska betala sin hyra.
Jag tror faktiskt inte att hon är medveten om att det är ett gruppmöte, förmodligen är hon blind. Jag hoppas nästan det, för det skulle förklara så mkt.
Irritationsobjekt två:
En annan tjej som alltid sitter längst fram och som även hon verkar ha något funktionshinder, i detta fallet måste det vara hörseln för hon räcker upp handen i ett i ett och fråga exakt samma saker som handläggarna precis har berättat. Säger tanten där framme "Vi kommer i fortsättningen att ses på tisdagar och onsdagar" och till och med skriver upp det på tavlan så kan man ge sig fan på att bruden i nästa sekund räcker upp handen och frågar "Vilka dagar i veckan är det vi ska ses?". Det slår liksom aldrig fel, hon är som en jävla papegoja.
Irritationsobjekt tre, fyra, fem och sex:
Detta är dem "tuffa grabbarna" som dök upp först under sista mötet och som alla verkar vara bästa polare och som skiter i allt. Dem sitter längst bak i rummet med fötterna på bordet och sitter och garvar hela tiden som pubertetsflickor och kommer då och då med kommentarer som "Ey, den skiten åkte i soporna såklart, höhö" när handläggarna frågade om alla läst sina brev som arbetsförmedlingen skickat ut.
Fy fan vad jag avskyr dem, och jösses vad jag ville spetsa allihop sist när dem tjötade så mkt att man inte hörde vad stackars tanten där framme sa och mötet aldrig tog slut för att irritationsobjekt två (se ovan) ville ha allting upprepat inte bara en utan ungefär femton gånger. Jag hoppas att den rabiata, gravida kvinna inom mig snart kan visa sig utåt och skälla ut fanskapen.


Nu har jag och bebisen varit ute och gått en sväng igen, i sommarskor med öppen tå och allt. Skitgött väder, bortsett från att det blåser full storm, jag satt en stund på en bänk och läste men fick ge upp när det blåste sand i ögat på mig hela tiden...

Hej allihop!
Hann aldrig skriva något under gårdagen för vi satt bänkade framför Mikaels dator och glodde på film konstant hela dagen (hans nya bildskärm är grymt käck).
Vi kollade på "Juno" som jag velat se skitlänge (jag grinade förstås, jag kan inte se en bebis längre utan att grina), sedan kollade vi på "Happy Feet" (jag grinade igen när den dansande pingvinen hamnade i fångenskap) och sedan lyckades jag se både "Meet the spartans" och nästan hela nya säsongen av "American Dad" utan att gråta, då var jag stolt. Vill dock inte ens tänka på all skit vi vräkte i oss igår, men jag kan ge er en hint att det började med kanelbullar, varvades med en påse chips och avslutades med två chokladkakor och det var ändå en hel del däremellan...
Mikael var snäll och lät mig sitta i vår glassiga fåtölj medan han själv satt och vred sig i datorstolen hela dagen, det kan man kalla en ansvarsfull blivande far.

Det är tydligen hur skönt väder som helst ute idag, Mikael ringde mig kvart i åtta när jag sov som en sten och gastade om att det redan var femton grader, så idag hade jag tänkt komma igång med min obefintliga solbränna men det är MULET! Helt oförklarligt hur det kan vara mulet men ändå så varmt, får se om det blir bättre, en promenad ska jag i alla fall släpa mig ut på.
Jag har varit jättenojig i helgen över mina sammandragningar. Det är livmodern som drar ihop sig och blir stenhård då och då som en träning innan förlossningen, vilket är helt normalt och förmodligen rätt nödvändigt. Men jag har självklart fått för mig att jag har alldeles för många varje dag och att dem kommer för tätt, vilket inte alls är bra. Har man en massa sammandragningar KAN det nämligen betyda att man kan börja öppna sig och förlossningen kan komma igång på tok för tidigt och finns det något att oroa sig för så är det givet att jag ska börja oroa mig.
Men igår var det lugnt och idag känns det också bra så nu ska jag försöka att släppa tanken på det där, jag tror inte att bebis har några planer på att titta ut än och det gör inte ont även om det är äckligt när magen blir hård som sten så det ska nog vara lugnt.
Kolla den här tuffa bilden på en bebbe i vecka 22, lika stor som vår:

   

Mikael fick sig ett par sparkar i lördags kväll också, det var flera veckor sen sist! Då blev han belåten må ni tro, och vi berömde den blyga bebisen som brukar vägra sparka på någon annan än mor sin, det är ju väldigt populärt.

Fått en fråga om jag och Mikael bråkar, och nej det kan jag inte påstå att vi gör. De enda gångerna jag varit riktigt jävla förbannad på honom är när han har blivit snöfull och somnat någonstans och vägrat vakna, då har jag vrålat och varit vansinnig vill jag lova, mest för att jag varken kan släpa på 80 kilo avdäckad karl och eftersom jag inte heller har haft någon lust att lämna kvar honom till vargarna.
Men i vanliga fall när vi är vid våra sinnens fulla bruk så bråkar vi aldrig, är ganska fredliga av oss. På sin höjd väser jag en massa elakt när han lämnar bestick i vasken (diskmaskinen står för fan 2 CM DÄRIFRÅN!) och han morrar en hel del när jag har kammat håret någonstans och lämnat efter mig en hel peruk.

Nu sitter jag här och jäser och magen är proppfylld av mat och bebis. Grillningen gick utmärkt bortsett från att det var lite kyligt så vi valde att äta inne, men SATAN vad gött det var! Min potatissallad var hur smarrig som helst och köttet var helt sinnessjukt gott. Vi växlade knappt ett ord vid måltiden för att vi var för upptagna med att vräka i oss.

Här kommer lite bilder och jag är medveten om hur blek och osminkad och allmänt trist jag ser ut och jag kunde inte bry mig mindre!:). Jag är även medveten om vilken sjukt snygg grabb jag har och nej, jag vet inte hur det gick till att snärja honom.
P.s Notera att bebisen fick vara med på ett kort också, iklädd sexiga mammabyxor D.s

             

I dag har vi varit och storhandlat och nu ligger grillbehören i kylen, Entrecote i marinad och hemmagjord potatissallad (det ska bli spännande att se hur detta smakar...). Det är inte ens sol här idag men nog jävlar ska vi grilla ändå! Har köpt en engångsgrill och en käck tändare med en katt på så nu är vi väldigt redo- börjar det regna får vi väl äta inomhus och stå med paraply vid grillen.

Haha, ni kan aldrig gissa vad vi ska göra på torsdag! Det brukar gå en reklam på tv4 varje vår att man ska komma och titta när korna på våra bondgårdar släpps ut på bete för första gången varje år. Och jajjemen, svärföräldrarna skulle tydligen ta med Mikaels systerdotter Emilia till en bondgård i Fjärås och titta på koutsläppet nu på torsdag och jag nappade ju direkt! Jag har ALLTID velat kolla på glada kor som springer helt galet, jag är väldigt svag för kor. Tror att det är något jag ärvt av mamma för hon har en konstig tendens att köpa prydnadskor som hon sprider runt i huset.
Synd att det är lite tidigt bara, men vad fan, det skadar inte att gå upp före klockan nio någon enstaka gång (jag är faktiskt duktig nog att ställa klockan på senast nio även om jag råkar var arbetslös, annars sover jag säkert tills Mikael kommer hem om inte bebis väcker mig genom att sparka på blåsan).

Drabbades precis av en galen abstinens efter mina älskade töser, JÖSSES vad jag saknar dem!
Tina och Ve träffar jag ändå relativt ofta men ändå inte ofta nog, Emelie har jag inte sett på evigheter (inte en enda gång sedan jag blev gravid kom jag på, och jag har varit gravid hela livet känns det som) och vi ska inte ens tala om Memme, henne har jag inte sett röken av på mer än ett år nu- och det finns egentligen ingen anledning till det, vi bor varken 100 mil från varandra eller är dödligt sjuka och andra giltiga skäl finns inte. 
Jag SAKNAR ER FLICKOR!!!

      

Flickorna i mitt liv från vänster Veronika, Tina, Emelie och Memme. Det är för övrigt dem som vi ska uppkalla bebis efter om det blir en tös (känns lite väl elakt att döpa en pojk efter dem...).


Har precis ätit en kebabtallrik och suttit på balkongen en stund, det är ett jävla liv nerifrån torget, en massa glada pensionärer och en gubbe som gapar i microfon, det är så kallad torgfest. Jag låtsas vara lika lite lockad av att gå dit som Mikael är, men egentligen är jag rätt sugen. Nästa år ska jag och bebisen gå dit, den kommer vara för liten för att kunna säga ifrån:)

Pust, nu har jag fixat ordning lite här hemma, fredagar är en ganska go dag att städa när man inte jobbar, så kan man känna sig duktig när Mikael kommer hem och är lyckligast i världen för att det är helg- det enda tråkiga med att städa just innan helgen är väl att det brukar växa ett större och större berg med ölburkar lite överallt på fredag och lördag, men han har börjat lära sig att det är bäst för honom att dem är slängda eller åtminstone gömda när jag går upp på morgonen.
Det jag saknar MINST med helgfestande är att vara bakis morgonen efter och ta hand om skiten som man vanligen lämnar efter sig innan man däckar någonstans. Allra värst var det när man hade haft fest och förut en massa ölburkar och glas med gammal grogg så hittade man fimpar överallt och gamla snusrester och om man hade riktig otur en sovande bekant i soffan eller i badkaret...
Kvällarna brukade ju börja bra med att man beordrade alla att slänga tomburkar i en stor sopsäck och man sprang och tömde askfat titt som tätt men allteftersom tiden gick slutar liksom alla att bry sig och dagen efter såg det ut som andra världskriget och saken blev ju inte bättre om man börjat kvällen med att bjuda på mat så att diskhon var full med kläggiga tallrikar. Sedan finns det alltid personer med dåliga ovanor som Veronika som alltid sitter och pillar bort etiketterna på vinflaskor eller folk som ska hålla på och pilla med stearinet i värmeljus.

Idag tror jag faktiskt att det blir pizza till middag, det var grymt längesen nu och en gång i månaden kan man ju unna sig lyxen att slippa laga käk. Måste se till att äta lite mer också, man ska se till att äta ofta när man gravid så att inte blodsockret hinner sjunka för då blir man yr och eländig, helst ska man få i sig typ tre mellanmål om dagen plus frukost, lunch och middag och det äter jag verkligen inte nu.
Måste se till att gå upp i vikt till nästa besök på MVC så att den elaka barnmorskan inte blänger sådär suspekt på mig igen... Jag äter precis som förr men det verkar som om bebis snor all god näring för jag märker ju att mina armar är lite tunnare och Mikael påstår att rumpan är mindre, det vet jag inte om jag kan hålla men om men å andra sidan har han bättre koll på min bakdel än vad jag själv har så jag utgår från att det stämmer.
Detta kommer nog kännas som ett lyxproblem när jag är i nionde månaden och väger 110 kilo, hehe.

Kul att så många gillade mammakläderna jag la ut! Det finns ju trots allt en del fina grejer som inte ser ut som tält. Angående jeansen från Polarn o Pyret så håller jag fast vid att nej, det är inte värt att investera i för min del, hade jag varit gravid över vinterhalvåret när man måste ha byxor hade det varit en sak men nu känns det lite sent påtänkt. Sedan får man inte förglömma att jag är snålast till stan och det ska jävligt mycket till innan jag bränner såna summor på kläder, har aldrig lagt 6-700 spänn för ett par byxor i hela mitt liv, så ska jag göra det ska dem kunna användas läääänge:D

Just det, fick frågan om det finns snygga mammakläder och vet inte riktigt vad jag ska svara på det... Läste i en bok att någon har kommit med citatet att det är ingen som blir gravid för att det finns ett snyggt klädutbud direkt, för det finns det inte.
Vi som är gravida nu har ju tur eftersom det är mycket tunikor och sånt i modet, för mkt kläder kan man ju ha även om det inte är mammakläder, speciellt nu när inte magen har hunnit bli gigantisk utan bara är en fin liten bulle.
Jag kan absolut fortfarande ha många av mina linnen och tröjor så länge dem har varit av modell längre innan, men om sanningen ska fram så är det mycket skönare när kläderna är anpassade för att magen ska ha plats att växa, mammakläderna har ju mer tyg framtill så att dem fortfarande sitter fint i ryggen.

Här har jag letat upp åtminstone några plagg som jag tycker är helt okej för att vara mammakläder, men det finns mest kläder i mysdräktsmaterial vilket INTE är min stil:



Övre raden från vänster:
HM Vit blus 198:-
HM Blå skjorta 149:-
Lindex Vit topp 199:-
Lindex Linne 299:-

Undre raden från vänster:
Ellos Klänning 299:-
Lindex Shorts 249:-
Lindex Klänning 499:-
Polarn o Pyret Jeans 595:-

Det är synd att många mammakläder ska vara så förbannat dyra. Jag har bara sett snygga brallor på Polarn och Pyret men det kostar ju därefter också, jag tänker INTE slänga ut nästan tusen spänn på ett par byxor som jag bara kan ha ett par månader, det är jag för snål för. Speciellt inte nu när jag ändå kommer att ha bebismagen på sommaren, det finns så mkt annat man kan ha när det är varmt ute.

PREGNANT-NEEWS OF THE WEEK:

Vecka 22
Dina bröst kan eventuellt läcka råmjölk, ditt barns första kost. Montgomerys körtlar på vårtgårdarna, producerar ett fuktigt ämne som skyddar dina bröstvårtor vid amning. Din hudfärg kan förändras och områden med mycket pigment t.ex. vårtgårdar, födelsemärken och fräknar mörknar. Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa hår som vanligt igen. Kom ihåg att sköta tandhygienen, hormonerna kan påverka ditt tandkött och få det att svullna.

Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.