Låtsasfredag

Nyss hemkommen från arbetsförmedlingen- IGEN! Fick vänta i en timme och fyrtio minuter på att få komma in till Birgitta och vi säger ändå inget vettigt utan skrockar bara menande åt att jag ska tvingas springa där som en galning trots att ingen människa i världens skulle anställa någon som ska föda om några månader.
På vägen hem köpte jag en Risifrutti- ville egentligen inte ha den men kände mig tvungen att köpa något när jag gått in i fiskaffären för att köpa skinka som var slut, det funkar liksom inte att gå in i ett livsmedelsaffär och säga "nej jag tittar bara" när expiditen frågar vad man vill ha. På tal om det avskyr jag när butiksbiträden ska springa efter en i affären och fråga om man behöver hjälp med något och att man ska säga till om det är något och sedan nästan klättrar över skynket till provrummen när man står och byter om. Mamma hatar också såna där påflugna jävlar så när vi kollar i affärer så brukar vi smita ut direkt i fall det visar sig att tjejen bakom kassan anfaller en så fort man kommer in.
Jaja, hur som helst så slank jag in i bageriet också eftersom att bullar och kakor är min nya craving, det är något med kanel och pärlsocker och smör som gör mig helt vansinnigt upphetsad. Köpte fyra stora kanelbullar (som jag har för avsikt att äta helt själv, hehe) och sedan slog gravidhormonerna till, bagaren lät så himla glad och käck och sa "tusen tack, tusen tack!" när jag betalade och då blev jag så rörd att jag sa att jag ville ha en fralla också- vilket jag inte alls ville men det var roligt att göra bagaren glad. Frallan var god i alla fall, väldigt god.

Är det valborg idag eller? Jag trodde att det var i morgon men jag kanske är helt ute och cyklar som vanligt. Hur som helst så är det i alla fall nästan som en fredag idag eftersom att Mikael är ledig i morgon och övermorgon så det blir en lång, mysig helg.
I morgon ska vi ju åka och titta på när korna blir utsläppta, fan vad fräckt. Jag pratade med Tina på MSN och hon missuppfattade hela grejen och trodde att det var arbetsförmedlingen som skulle tvinga hela ungdomsgruppen att åka till Fjärås och titta på korna, fy fan vad jag garvade åt henne.
I alla fall så har svärmor skickat mail till mig och förvarnat att vi nog ska undvika att ta på oss några fina skor eftersom det med största sannolikhet inte är asfalterat i kohagen så nu har jag ångest för vilka skor jag ska ta. Mikael har fuskat och tagit med sig gummistövlar hem från jobbet men jag har inte minsta susning om vad jag ska ha på fötterna, det känns inte som om något par av mina skor kommer att smälta in. Så håll tummarna att det inte regnar i alla fall så att jag måste utsätta mina stackars skor för metertjock lera eller något.
Ska bli spännande att se hur stor Mikaels syster har blivit också, hon ska ha bebis fem veckor innan mig och det lär nog ha hänt mycket sedan vi sågs sist.

Hehe, ja just det. Fick en fråga igår ifall jag har få vänner eftersom att jag går på så många ensamma promenader. Och ja, jag har ganska få vänner egentligen, men dem jag har ser jag lite som riktiga elit-exemplar eftersom att jag känt dem i hundra år och dem är lojala som vallhundar.
Tyvärr bor vi rätt långt från varandra efter alla mina hundratals flyttar och tråkigt nog för mig så har dem som bor i närheten faktiskt jobb att gå till på dagarna, hehe. Så jag spenderar många timmar ensam när Mikael är på jobbet- bortsett från bebisplutten då, den är minsann alltid med! Kan tycka att det är tråkigt att man inte träffar sina kompisar ens i närheten så mycket som man gjorde när man var yngre, men jag vet vart dem finns och dem vet vart jag finns och så kommer det att förbli tills den dagen vi sitter på ålderdomshemmet.
Åh, nu blev jag alldeles gråtmild.

Ps. Fick frågan vad jag heter i efternamn, mitt fullständiga namn är Sofia Johanna Quick och både för och andranamn valdes av vår gamla hund som fick plocka lappar med namn på från golvet D.s  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0