Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Hej allihop!
Hann aldrig skriva något under gårdagen för vi satt bänkade framför Mikaels dator och glodde på film konstant hela dagen (hans nya bildskärm är grymt käck).
Vi kollade på "Juno" som jag velat se skitlänge (jag grinade förstås, jag kan inte se en bebis längre utan att grina), sedan kollade vi på "Happy Feet" (jag grinade igen när den dansande pingvinen hamnade i fångenskap) och sedan lyckades jag se både "Meet the spartans" och nästan hela nya säsongen av "American Dad" utan att gråta, då var jag stolt. Vill dock inte ens tänka på all skit vi vräkte i oss igår, men jag kan ge er en hint att det började med kanelbullar, varvades med en påse chips och avslutades med två chokladkakor och det var ändå en hel del däremellan...
Mikael var snäll och lät mig sitta i vår glassiga fåtölj medan han själv satt och vred sig i datorstolen hela dagen, det kan man kalla en ansvarsfull blivande far.

Det är tydligen hur skönt väder som helst ute idag, Mikael ringde mig kvart i åtta när jag sov som en sten och gastade om att det redan var femton grader, så idag hade jag tänkt komma igång med min obefintliga solbränna men det är MULET! Helt oförklarligt hur det kan vara mulet men ändå så varmt, får se om det blir bättre, en promenad ska jag i alla fall släpa mig ut på.
Jag har varit jättenojig i helgen över mina sammandragningar. Det är livmodern som drar ihop sig och blir stenhård då och då som en träning innan förlossningen, vilket är helt normalt och förmodligen rätt nödvändigt. Men jag har självklart fått för mig att jag har alldeles för många varje dag och att dem kommer för tätt, vilket inte alls är bra. Har man en massa sammandragningar KAN det nämligen betyda att man kan börja öppna sig och förlossningen kan komma igång på tok för tidigt och finns det något att oroa sig för så är det givet att jag ska börja oroa mig.
Men igår var det lugnt och idag känns det också bra så nu ska jag försöka att släppa tanken på det där, jag tror inte att bebis har några planer på att titta ut än och det gör inte ont även om det är äckligt när magen blir hård som sten så det ska nog vara lugnt.
Kolla den här tuffa bilden på en bebbe i vecka 22, lika stor som vår:

   

Mikael fick sig ett par sparkar i lördags kväll också, det var flera veckor sen sist! Då blev han belåten må ni tro, och vi berömde den blyga bebisen som brukar vägra sparka på någon annan än mor sin, det är ju väldigt populärt.

Fått en fråga om jag och Mikael bråkar, och nej det kan jag inte påstå att vi gör. De enda gångerna jag varit riktigt jävla förbannad på honom är när han har blivit snöfull och somnat någonstans och vägrat vakna, då har jag vrålat och varit vansinnig vill jag lova, mest för att jag varken kan släpa på 80 kilo avdäckad karl och eftersom jag inte heller har haft någon lust att lämna kvar honom till vargarna.
Men i vanliga fall när vi är vid våra sinnens fulla bruk så bråkar vi aldrig, är ganska fredliga av oss. På sin höjd väser jag en massa elakt när han lämnar bestick i vasken (diskmaskinen står för fan 2 CM DÄRIFRÅN!) och han morrar en hel del när jag har kammat håret någonstans och lämnat efter mig en hel peruk.