Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

I morgon börjar jag på den ytterst meningslösa "jobbgaranti"-kursen för ungdomar på arbetsförmedlingen. Saken är ju rätt solklar att jag kommer inte att få något jobb innan bebis ska ploppa ut vilket alla är medvetna om, men det spelar tydligen inte roll.
Det jobbigaste är inte heller att spendera två dar i veckan där borta- jag har ändå inget vettigt för mig- utan det är resterande kursdeltagare. Kan ju dra en snabbis här så kanske ni förstår:
Irritationsobjekt ett:
En brud som tror att varenda gruppinformation vi haft hittills handlar om henne och enbart henne. Istället för att sitta tyst och snäll och vänta på att handläggarna ska förklara saker och ting så räcker hon upp handen hela tiden och ska berätta sin livshistoria. Okej att man ställer frågor som rör oss stackars arbetslösa barn men hon tror liksom att alla trettio pers som sitter där och lyssnar är intresserade av att höra vilka jobb hon sökt, hur lite pengar hon har och vilken dag i månaden hon ska betala sin hyra.
Jag tror faktiskt inte att hon är medveten om att det är ett gruppmöte, förmodligen är hon blind. Jag hoppas nästan det, för det skulle förklara så mkt.
Irritationsobjekt två:
En annan tjej som alltid sitter längst fram och som även hon verkar ha något funktionshinder, i detta fallet måste det vara hörseln för hon räcker upp handen i ett i ett och fråga exakt samma saker som handläggarna precis har berättat. Säger tanten där framme "Vi kommer i fortsättningen att ses på tisdagar och onsdagar" och till och med skriver upp det på tavlan så kan man ge sig fan på att bruden i nästa sekund räcker upp handen och frågar "Vilka dagar i veckan är det vi ska ses?". Det slår liksom aldrig fel, hon är som en jävla papegoja.
Irritationsobjekt tre, fyra, fem och sex:
Detta är dem "tuffa grabbarna" som dök upp först under sista mötet och som alla verkar vara bästa polare och som skiter i allt. Dem sitter längst bak i rummet med fötterna på bordet och sitter och garvar hela tiden som pubertetsflickor och kommer då och då med kommentarer som "Ey, den skiten åkte i soporna såklart, höhö" när handläggarna frågade om alla läst sina brev som arbetsförmedlingen skickat ut.
Fy fan vad jag avskyr dem, och jösses vad jag ville spetsa allihop sist när dem tjötade så mkt att man inte hörde vad stackars tanten där framme sa och mötet aldrig tog slut för att irritationsobjekt två (se ovan) ville ha allting upprepat inte bara en utan ungefär femton gånger. Jag hoppas att den rabiata, gravida kvinna inom mig snart kan visa sig utåt och skälla ut fanskapen.


Nu har jag och bebisen varit ute och gått en sväng igen, i sommarskor med öppen tå och allt. Skitgött väder, bortsett från att det blåser full storm, jag satt en stund på en bänk och läste men fick ge upp när det blåste sand i ögat på mig hela tiden...