Vecka 24
Vecka 24
Nu går det att höra barnets hjärta med ett vanligt stetoskop. Någon gång runt denna vecka är det dags för ett besök hos din MVC. Om du inte börjat träna dina muskler i bäckenbotten, så är det hög tid. Bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut, vilket kan leda till att du läcker urin när du hostar eller skrattar. Denna muskelgrupp används inte i dagliga aktiviteter och det kan därför vara svårt att veta om man tränar rätt. Ett tips för att träna upp musklerna igen efter att du fött är det kliniskt testade träningshjälpmedlet, Axuaflex, som finns att läsa om och beställa i graviditetsshop.
Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig. Många känner sig lugnare och gladare. Livmodern når nu ovanför naveln.
Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g. Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt. I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.
Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft. Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske. I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas. Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop.
Vilken spjälsäng?
Det blir en massa blandade inlägg i bloggen idag! Det får ni leva med nu när jag är lite krasslig och inte orkar röra på mig, sitter så fint här så med laptopen i knäet.
Är inne och kikar lite på IKEA´s sida på bebisprylar, det är ju inte superbråttom än direkt men jag vill ha spjälsängen och sånt klart åtminstone en månad innan BF (beräknad födsel) för det är trots allt många bebisar som föds för tidigt.
Så, vilken av dessa sängar är sötast? Jag är rätt inne på den träfärgade eftersom att den ser rejäl och bra ut och dessutom passar den till våra gula tapeter, hehe. Men den vita är ju också söt, blir extra sött om det är en liten tös!
Jag gillar trämöbler, har nog rätt bonnig smak egentligen men trä och blåvittrutigt och volanger på gardiner och prydnadskossor får mig att le.
Egentligen hade jag velat ha en "Baby-bay"-spjälsäng om jag hade fått välja och inte behövt tänka på priset, den verkar hur bra som helst men kostar också dubbelt så mycket som en vanlig säng och är svår att få tag i, dessutom är den liten och bebis kommer inte att få plats särskilt länge. Men visst är den söt!:
Dagens middag
Min egen hunk-lista
Skrattade en del åt en par i femtioårsåldern som var framför mig hela hemvägen, dem hade en cykel och den stackars kvinnan fick skjuta sin karl på pakethållaren men vinglade hela tiden så att dem fick stanna- det hade gått dubbelt så fort att leda den jävla cykeln. Tyckte också att det var lite underligt att hon skjutade honom och inte tvärtom, Mikael skulle förmodligen aldrig i livet gå med på att sitta på en pakethållare bakom mig pga sin manliga stolthet.
Just det ja, givetvis tycker jag INTE att det är jobbigt att ni ställer frågor i bloggen! Det är bara skoj och jag försöker verkligen svara på allt, annars får ni upprepa frågan igen om jag skulle missa den. Tack till alla som är gulliga och skickar länkar förresten!
Nu ska jag bjuda på en snygg-kille-lista som också är hämtad från ett gammalt blogginlägg, men nu när jag inte skriver på lunar längre kan jag ju lägga in bilder också så att ni ser vad jag pratar om, lovely!
SOFIAS LISTA PÅ VÄRLDENS SEXIGASTE MÄN:
10. Alexander Skarsgård
Såg honom i nån mystisk serie på ettan för ett tag sen innan vi skaffade Boxer till teven och då var han faktiskt inte mycket att ha, men förr var han i alla fall jäkligt snygg. Vet inte om det beror på att man själv var typ fjorton år men visst satt man och drägglade en aning efter honom när han var med i "Vingar av glas".
9. Brad Pitt
Det tar emot en liten aning att ha med Brad, jag brukar alltid gnälla om att han är så jävla överskattad och det är han faktiskt också. Men nu råkar det ju faktiskt vara så att jag är svag för blondiner och så länge han inte bär sitt groteska helskägg är han faktiskt jävligt het.
8. George Clooney
Ja, jag vet att han är jävligt gammal. Jag har väldigt svårt för att finna män som passerat trettioårsstrecket attraktiva, kan inte riktigt förstå Persbrant-hysterin även om hans röst må vara sexig (Förlåt Veronika, slå mig inte!) men Clooney är och har alltid varit förbannat sexig. Här har vi åtminstone något som jag och min mor är överrens om, höhö.
7. Eddie Cibrian (Cole i Sunset Beach)
Vad fan, det är ett faktum, Sunset Beach ÄR beroendeframkallande. Och han var förbannat snygg! Och det är tamejfan en bedrift att lyckas med att charma mig trots att man är med i en av de mest tragiska teveserierna som någonsin sänts på teve.
6. Sugar Ray
Egentligen har han ett jävligt kantigt ansikte vilket jag inte brukar gilla, men fy fan vad sexig han är ändå med alla tatueringar och piercings. Blir ju helt knäsvag när jag ser honom i videon till den där "Butterfly"-låten.
5. Big Brother-Danne
Han som var med förra säsongen, den blonde norrlänningen som var kär i den töntiga norska bruden. Fy fan vad han var porrig, den med liten smör på skulle man knappast tacka nej till.
4. Jude Law
Jag är inte överförtjust i den brittiska engelskan måste jag säga men han är blond, han är snygg och han får mig att dräggla.
3. Paul Walker
Vin Diesel kan dra dit pepparn växer, är det något som gör "2 fast 2 furious" värt att ses så är det denna blonde snygging. Det är för fan en BILFILM, men han får det att vara värt varenda sekund.
2. Colin Farrell
Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad det är som gör honom så sexig, men det är han. Till och med ögonbrynen som är helt jävla gigantiska är sexiga.
1. Heath Ledger
Man kan ju säga som så, det krävs då fan inte mycket hjärna för att lista ut vad den här mannen fått sitt förnamn ifrån. Mums, mums, mums säger Sofia och tackar gud för denna gåva i form av en man.
( Och nu är han död, varföööööör?:´( )
Måste tillägga det också att helklart porrigast av alla är min egen Mikael, och det menar jag verkligen, i mina ögon finns det inget vackrare, och med solbrännan han har dragit på sig är det helt sjukt, den solbrända nacken är så ljuvligt att man bara vill slicka på den.
Åh, min underbara karl!
Det är så synd om mig!
Försökt ringa mamma också som jag alltid gör när jag är sjuk för att hon ska trösta mig och tycka synd om mig, men hon svarar fan inte i mobilen, precis som om det inte vore tillräckligt illa att hon inte är här och pysslar om mig med blåbärssoppa och en massa kuddar och disneyfilm. Men nej, nu när man är vuxen är det inte alls lika mysigt att vara sjuk längre, jag hade velat börjat med städningen inför svärföräldrarnas besök i helgen eller åtminsone gå en promenad och köpa bacon- tänkte göra fläskpannkaka idag, det var åratal sen jag åt det. Men jag är så matt i hela kroppen att jag blir glad om jag orkar slänga in en maskin med sängkläder.
Jag har fått frågan vad jag gillar för musik i kommentarerna. Det är lite blandat men jag är hårdrocksbrud i grund och botten, det skulle man inte kunna tro! Ju argare, gapigare musik desto bättre, man skulle kunna säga att min musiksmak representerar allt min personlighet inte är, eller åtminstone visar.
Om sanningen ska fram så älskar jag musik som åtminstone 90% av befolkningen avskyr, sån musik som ger folk ont i huvudet. Förutom rock så lyssnar jag på punk, Oi! (som inte betyder att man är rasist på något vis) och resten kan jag nog inte sätta namn på, jag är värdelös på att avgöra i fall musik är psykobilly eller rockabilly eller annat trams. Det enda jag kan säga med säkerhet är att jag avskyr tuggummipop och klassisk musik.
Här är ett smakprov på musik jag gillar,
"Perfectly Broken" med Raised Fist. Ni behöver inte vara snälla och skriva, "åh den var bra" om ni inte gillar det för jag är väldigt medveten om att det är oljud för de flesta
Och här har ni "All this and more" med Mad Sin, dem har betydligt bättre låtar men alla var live utom denna:
Sist men inte minst får ni en låt som jag ändå tror att många gillar, "Whiskey in the jar" med Metallica.
Sicko
Hann aldrig skriva det igår att bebisen var vild och galen hela dagen, tydligen bryr den sig inte alls om att jag mår pyton vilket är skönt att veta. Och sedan jag vaknade har det också varit fullt ös i magen, vilket känns väldigt bra eftersom jag tycker att den varit så lugn hela veckan- det kan jag lova att den inte är längre!
I bland funkar det att sätta igång kickandet om man trycker in handen i midjan så att det blir mindre plats där inne och igår märkte jag att den sparkade tillbaka varje gång jag ropade "BEBISEN!". Roade mig med det där säkert en timme och sedan försökte jag få bebisen att kommunicera ännu mer och sa till den att den skulle sparka om den var en kille, och visst sparkade den. Dessvärre frågade jag samma sak fast om den var en tjej och det sparkades där med, så jag blev inte klokare.
Man märker så tydligt hur livmodern växer uppåt också, för nu får jag ganska ofta sparkar en bit över naveln vilket känns helt sjukt fräckt, innan har det mest sparkats neråt ljumskarna. Jag hoppas dock att min livmoder inte kommer växa så högt upp att bebisen kan hamna under revbenen för det gör tydligen riktigt ont om den kilar fast sig där. Kan redan få ont i revbenen om jag suttit framåtlutad länge så jag hoppas som sagt att bebis tycker att undre delen av magen är mysigare.
Här är tre magbilder från vecka 5, vecka 13 (tror jag) och sist nu då vecka 23. Även om det inte är samma vinklar så ser man ändå en betydlig skillnad!
Nu ska vi rycka upp oss!
* Fått frågan om jag vill bo kvar i vår lägenhet efter att bebisen kommit och börjat sno all plats. Svaret är både ja och nej, trivs jättebra i lägenheten som är jättefin och området är också kalasbra, det är perfekt att bo i utkanten av stan för det är nära till allt men ändå inte bilar och folk överallt. Men samtidigt så kommer det bli trångt, vi har ju bara ett sovrum så det blir att trycka ihop oss där alla tre, och alla bebisprylar tar ju verkligen plats, bäsarna måste ju ha massor av kläder så att dem har att byta med när dem ska kräkas och bajsa ner sig hela tiden, hehe.
Vi har sagt att vi kan bo kvar här något år till i alla fall, men när plutten börjar gå så vill vi ha större, dessutom är det opraktiskt att bo på fjärde våningen med småbarn. Ser verkligen fram emot att titta på hus och greja sen, så att man kan få en trädgård som bebis kan springa runt och leva djävul i.
* Fick frågan om jag har någon talang och nej, jag är rätt talanglös. Mina största talanger måste dock vara:
- Berätta historier, jag är grymt bra på att överdriva så att vardagliga saker låter jättespännande.
- Stava, grammatik är min grej.
- Snurra pennor mellan fingrarna (väääldigt nödvändig sak att kunna).
- Hålla koll på grejer, jag tappar aldrig bort något. Är antagligen ensam i Sverige om att aldrig tappat bort en mobil ens på fyllan.
- Massera folk har jag hört att jag är grymt bra på, tackar och bockar.
- Googla- jag hittar ALLT!
* Mina tre största önskningar är just nu en frisk bebis, att jag blir en bra mamma och att vi lever lyckliga i alla våra dagar. Bebisfixerad som sagt!
Förresten, hur hemskt var inte Desperate Housewives igår? Blev helt chockad!
~The sweetest man ever~
Aldrig har någon fått mig att skratta så och aldrig har en gubbe med så elak humor kunnat så snäll ut när han i hemlighet drev med hela världen.
Vila i frid
Bertil "Ajaj" Quick
1929-2003
Usch och fy!
" En kompis till mej tog sitt liv i somras. han hängde sej i hällesåkers fotbolls plan. kan inte sluta fråga mej själv varför? hur skall man gå till väga för att komma igenom detta egentligen? har inte ens vågat besöka hans grav :S har du förlorat någon? uch så hemskt".
Jag läste den faktiskt för en bra stund sen men blev så förvirrad över vad jag skulle svara att jag fortsatte grubbla ute i solen. Sånt där är så hemskt att man verkligen aldrig vet vad man ska säga, det finns inget riktigt svar på det, i alla fall så har inte jag hittat något än så länge. Jag brukar ha ganska mycket dödsångest i vanliga fall och nu när jag är gravid är det tio gånger värre- får hela tiden för mig att bebisen ska sluta sprattla och att Mikael råkar ut för något på jobbet (att han jobbar på tak gör ju inte det hela mindre läskigt) och att han ska försvinna och jag ska förlora det bästa jag har OCH att lilla bebisen i magen aldrig ska få träffa sin pappa.
Enda sedan jag var liten har jag inte kunnat tänka på att dö eller att andra ska dö utan att hjärtat börjar klappa och jag nästan börjar gråta, så jag försöker än i dag intala mig att varken jag själv eller någon jag älskar någonsin ska dö och än så länge har jag haft sån tur att ingen riktigt nära mig har dött.
Det var helt fruktansvärt när min farfar dog, jösses vad jag älskade den mannen. Fast hur orättvist det än kändes att han var tvungen att dö så är det i alla fall lättare att smälta när en äldre människa dör, det är man beredd på och i de flesta fall så känner ju gamlingarna att dem levt ett bra liv och hunnit med det dem velat.
Men när en yngre människa dör så känns det inte alls likadant, jag menar inte bara barn utan även vuxna, såna som liksom inte får vara kvar så länge som dem "borde". En av mina bästa kompisars mamma dog för ett par år sedan och det kändes och känns så fel, min kompis hade förtjänat att få ha henne kvar så betydligt mycket längre, ingen ska behöva säga farväl till sin mamma när dem fortfarande är barn, och ingen mamma ska behöva lämna sina barn innan dem blivit vuxna! Hela bilden av verkligheten blir så fel.
Det enda svaret jag kan komma med till dig som skrev är att jag tycker inte att man måste "komma över någon" eller att man ska acceptera att dem är borta, för det är inte okej att en ung människa dör och framförallt är det inte okej att folk ska må så dåligt att dem vill dö själva. Alla har ju sitt eget sätt att sörja och det är ingenting man ska få dåligt samvete över, man måste inte besöka en grav för att banka in i skallen att personen är borta, känns det bättre att minnas dem som levande så varför skulle man inte få göra det?
Jag pratade precis med min söta farmor (var tvungen att ringa henne, man ska verkligen passa på att lägga lite tid på dem man tycker om som snart kan vara borta) och vi pratade lite om farfar och hon berättade att hon ser honom titt som tätt och härromdagen hade han legat borta på sin säng och flinat och varit ung och pigg och ropat dit henne för att få en puss. Och jag vill så himla gärna tro att det kanske var farfar som spökade lite för henne, vi kan ju faktiskt inte veta hur och om dem döda finns kvar och ser oss långt efter att vi tror att dem är borta och hur som helst så tycker jag att det är underbart att våra minnen kan lura oss ibland så att vi inbillar oss att vi ser saker, för det betyder ju att dem lever vidare hos oss i alla fall.
Nej fy fan, nu blev det ALLDELES för sorgligt för mig, har grinat så mycket nu att jag knappt ser vad jag skriver längre. Så nu får det räcka.
Onsdag
Emelie fick sin tjugoårspresent som hon skulle fått i maj FÖRRA året men som hon inte hunnit få än, vi har inte haft en tanke på den när vi träffats och den har legat så fint inslagen så i min garderob och dammat, hon fick i alla fall en t-shirt som hon var väldans söt i. Verkligen på tiden att vi träffades. Jag var vågad nog att tillåta henne att röka på balkongen (med stängd dörr givetvis) och det var imponerande av en cigarettpolis som jag.
Här är två bilder på en söt Emelie och en likblek Sofia:
I dag var jag duktig och gick upp tidigt för att se till att vara först på plats på arbetsförmedlingen så att jag slapp sitta och vänta så länge, man får skriva upp sitt namn på en lista så ropar dem upp en när det är ens tur. Jag kom dit strax efter nio och upptäckte att på onsdagar öppnar dem inte nio UTAN KLOCKAN JÄVLA TIO!
Först blev jag så sur att jag tänkte åka hem men jag samlade mig och fick sedan roa mig med att spatsera fram och tillbaka på parkeringen utanför arbetsförmedligen, inte ens en förbannad bänk fanns det att sitta på. Övervägde ett tag att slå mig ner på gräsmatten men jag lät bli, en arg gravid kvinna på en gräsmatta ser inte så snyggt ut och dessutom skulle det blivit knöligt att ta sig upp efteråt.
När klockan började närma sig tio dök det upp mer folk som ställde sig och väntade utanför, varav tre stycken som går i samma fjantiga ungdomsgrupp som jag, så jag blängde lite arg på dem så att dem skulle fatta att jag var där först, jag hade faktiskt stått där sjukt jävla länge och väntat. Men givetvis lyckades SAMTLIGA tre personer springa före mig när dörrarna låstes upp och skriva sina äckliga namn på listan, trots att jag hade ställt mig nära ingången och markerat mitt revir. Faktum är att till och med en fet gubbe i medelåldern hann skriva sitt namn före mitt på listan, trots att den är till för ungdomar. Oj, vad arg jag var. Så fort mamma kommer tillbaka från lunchen på jobbet ska jag ringa och skälla ut henne för att hon gjort mig så väluppfostrad att jag inte kan med att kasta mig före folk i kö trots att jag stod längst fram.
Fick dessutom prata med en ny idiotisk handläggare när det äntligen blev min tur och inte den mysiga tanten som jag brukar få träffa. Det tog evigheter och han envisades med att skriva ut varenda ledigt jobb som fanns på platsbanken, jag sa att jag kunde tänka mig i stort sett vad som helst UTOM telefonförsäljarjobb eller något som är farligt för bebisen, men ÄNDÅ envisades han att skriva ut såna jobb ändå och babblade om att "jag måste jobba om jag skulle ha råd att köpa kläder till mitt barn".
Precis som om jag var någon dum jävla skitunge som inte förstod att barn kostar pengar och att jag var ensamstående utan rätt till föräldrapenning och bodde hemma hos mamma. Just sånt där är jobbigt med att vänta barn när man är ung, folk verkar tro att alla unga föräldrar är helt oansvariga. Vi har en stabil ekonomi och jag har jobbat ihop en bra mammapenning, annars hade vi inte skaffat barn nu. Så ska någon idiotförklaras så är det handläggaridioten.
Tog en sväng in på HM och Lindex innan jag åkte hem och tittade på babykläder, det finns så mycket sött nu att man blir galen, speciellt för småtjejer. Jag blir helt tokig när jag ser små vita solhattar, rosa små lackskor och bodys med rosetter och volanger runt rumpan. Det krävdes verkligen all min självbehärskning för att inte köpa något, även om jag känner mig så säker på att det är en flicka i magen så är ju chansen att det är en pojk ändå 50%. Eller 51% snarare, tydligen föds det lite fler pojkar i världen men det finns fler kvinnor i befolkningen eftersom att vi blir äldre.
Ska svara på era frågor lite senare, nu är jag sugen på att lapa sol!
Magen vecka 23
Högstadieminnen
Fick en fråga i en kommentar som gav mig lite ont i hjärtat, någon undrade hur man hittar kompisar såhär på äldre dar när man inte går i skolan längre och kanske inte träffar så många jämnåriga. Jag är faktiskt helt fel person att fråga detta för jag är så bortskämd att jag haft mina tjejkompisar i hur många år som helst, Tina och Veronika har jag hållit ihop med sedan vi var TVÅ ÅR gamla, och Memme och Emelie har jag känt sedan grundskolan och dem har jag haft turen att behålla alla dessa år och det är nog tur det, för jag är också jättedålig på det där med att ta kontakt med nytt folk.
Jag har flyttat runt en massa och känner inte en kotte där jag bor, förutom en tjej som jag kände lite halvt under gymnasietiden som också flyttat hit senare men henne umgås jag aldrig med. När jag jobbade på kontoret nu i ett år så var jag en ensamvarg, just för att det bara fanns folk i femtioårsåldern som jobbade på samma ställe som man inte hade mycket mer att prata om än att säga hej på morgonen. Sedan fanns det yngre tjejer på en annan avdelning men jag är inte personen som slänger mig fram till deras bord i matsalen på lunchrasten direkt.
Men tyvärr är det ju så att man måste bjuda lite på sig om man vill träffa nya människor, man får tvinga sig själv av vara social. Internet är ju ett bra sätt om man är blyg att lära känna människor, eller din pojkvän kanske har killkompisar som har flickvänner du som skrev kommentaren?
Själv är jag så självupptagen och besatt av bebistankar att jag känner att jag försummar de få kompisarna jag som tur var har, så jag hade helt enkelt inte hunnit med fler hur galet det än låter.
Det var kul att ni gillade mitt sista inlägg för dagen igår! Tänkte dela med mig av ännu mer nostalgiminnen!
(Förlåt till er gamla läsare som måste läsa gamla inlägg igen!).
BLANDADE HÖGSTADIE-MINNEN:
* Ekorre-incidenten:
En dag någon gång i högstadiet satt jag på en bänk bakom skolan och solade med Richard i min klass och två andra, kommer inte riktigt ihåg vilka det var men hur som helst så ser vi plötsligt en liten ekorre som klättrar runt i ett träd framför oss (jag kommer från landet så det fanns en del träd runt vår skola). Vi är så där uttråkade som bara tonåringar kan vara och Richard tar upp en liten sten eller möjligtvis en kotte som han försökte pricka stammen på trädet med så att ekorren skulle börja hoppa och underhålla oss lite. Tyvärr missar han stammen och träffar istället den stackars, stackars ekorren som ramlar ner från trädet som en vante, ner på cykelbanan på andra sidan staketet.
Vi flyger upp allihop för att kolla om ekorren verkar levnadsduglig men den ligger bara på vägen och ser allmänt död ut, och någon fräser till Richard att han fan får flytta den så att den inte ska bli överkörd av någon brutal cyklist eller moppepojke. Efter mkt om och med går Richard med på att flytta ekorren till diket och vi andra ställer oss i en klunga en bit bort och biter på naglarna, Richard lyfter upp djuret i svansen och plötsligt blir ekorren förvandlad från att ha varit ett snällt, fluffigt samt skadat litet djur till ett rabiessmittat ODJUR, den sprattlar som fan och fräser som en mkt stor katt och Richard blir livrädd och kastar iväg den. Givetvis mot oss som står där, och jag har nog aldrig hört sådana hjärtskärande skrik som när vi allihop kastade oss åt sidorna medan ekorren flög i en båge genom luften liksom i slowmotion. FY FAN vad läskigt det var, tack och lov lyckades allas ansikten undvika ekorreattacken och den sprang i väg pigg och kry in i buskarna.
* Emelies fight med träslöjdlärare:
Vi var riktigt jävliga i högstadiet, det kan ingen förneka. Lärarna hade ingenting att säga till om och vi gjorde i stort sett precis vad vi ville och skrattade bara när vi blev skällda på, men Emelie visade sig vid detta tillfälle vara kaxigare än oss allihop.
Det var vinter och vi avnjöt vår kanske tionde cigg för dagen vid cykelställen, vi brukade röka lite överallt trots att det var strängt förbjudet och idag stod vi faktiskt utanför skolans område för en gångs skull, men ändå dyker det som vanligt upp en gnällig lärare. Det var träslöjdläraren Robert, allmänt känd som "bögläraren" i våra munnar, och han brukade faktiskt hålla sig till sitt lilla område runt slöjdsalen men jag antar att han var rastvakt och förmodligen hade tråkigt så han dök upp och började predika om rökningen. Istället för att oja sig och prata om "hur farligt det var för oss" som de flesta andra lärare så hade han någon slags taktik där han babblade om att han inte ville använda sina skattepengar för att finansiera våra sjukhusplatser när vi fick lungcancer och dog typ, han trodde nog att vi skulle få en AHA!-upplevelse med vi brydde oss exakt lika lite som när alla andra lärare gormade om ciggen.
Hur som helst stod vi där och tjötade med honom om hur lite vi brydde oss om farliga cigaretter och vad han tyckte om det när Emelie plötsligt får för sig att böja sig fram och blåsa ut sin rök rakt i böglärarens ansikte, och det skulle hon inte ha gjort. Den i vanliga fall ruskigt mesiga mannen blir helt vansinnig och rycker ciggen ur Emelie hand och slänger den åt helvete och ser sedan ut som om han vill stycka henne med en motorsåg. Det råder total tystnad och vi andra står där med gapande munnar och bögläraren vrålar "DET DÄR VAR JÄVLIGT DUMT GJORT VA!?" en millimeter från Emelie ansikte, och istället för att börja störtlipa som ett barn vilket jag hade gjort var Emelie helt kolugn, öppnade väskan, tog fram sitt cigarettpaket och svarar "Ja det där var jävligt dumt gjort för nu måste jag ju tända en till".
Jag tror att bögläraren stormade därifrån som reaktion på denna fullkomliga brist på respekt. Fast jag tror ändå att Emelie som trots detta är en väldigt snäll tös letade upp honom senare och bad om ursäkt (Emelie om du läser får du gärna lägga till en kommentar:) ).
* Natten i skogen:
Något geni fick för sig att vi skulle använda hela vår klasskassa som vi samlat ihop i två år till ett läger i skogen som skulle "förbättra gemenskapen" i klassen vilket egentligen var helt meningslös eftersom att vi redan var vråltighta, man inser det såhär i efterhand.
Sagt och gjort, det var slutet av november och SVINKALLT ute, men vi åkte ändå snällt med långt åt helvete upp i skogen. Dagen tillbringades med en massa fåniga aktiviteter, man skulle bygga mänskliga broar och sådant i grupper, tack och lov slapp jag vara med efter att jag ramlat baklänges och slått skallen i stubbe efter att ha hängt i något jävla rep (för övrigt så var vår mystiska bildlärare Ray med när det inträffade och efter det älskade han mig och var mkt trevligare mot mig än dem andra elaka barnen).
Det var ruskigt kallt hela dagen trots värmebyxor och hela kittet, och när solen gick ner blev det riktigt jävla svinkallt. Ingen toa fanns det vid lägerplatsen heller så alla tjejer samt en kille som heter Benny begav sig i släptåg genom skogen för att komma till ett hus med toalett, det var kolsvart ute och på vägen tillbaks ramlade Tina som jag höll i handen och drog med sig mig ner i fallet i en vatten/gyttjepöl så att vi blev om möjligt ännu kallare med blöta kläder. Käkade lite korv och så och sedan skulle vi släpa in våra sovsäckar i kåtan (ett stort tält med hål i taket) som vi skulle sova i, där fanns det också en brasa och Benny hällde en hel flaska med t-sprit i elden och brände bort ögonbrynen och nästan hela taket.
Stackars Tina blev febrig så vi fick bädda ner henne tidigt, hon var helt borta och låg och yrade i sin sovsäck, det enda klara ordet vi fick ur henne på hela kvällen var ett "NEEEJ!"
när en sliskig kille föreslog att han skulle krypa ner hos henne och hålla henne varm, haha.
Sedan var det dags att sova vilket visade sig var helt jävla omöjligt, det var inte bara minusgrader utan det blåste in genom en massa hål i tältet också, alla var skitsura och jag ägnade kvällen åt att kedjeröka och gunga fram och tillbaka på mitt liggunderlag, och trots att vi alla höll på att frysa ihjäl orkade vår lärare Åsa sätta sig upp i sovsäcken och säga "Fröken Quick nu släcker du cigaretten!" varje gång hon hörde min tändare.
Till slut när vi nästan hade somnat allihop hör man ett slaskande, välbekant ljud och det visar sig att en av brudarna (vill inte nämna namn) har krypit ner i en av herrarnas sovsäck och nu ligger och suger av honom mitt i tältet bland alla 23 elever ink. en lärare. Alla blev genast pigga och roade sig med att slänga pinnar på kärleksparet.
Jag lyckades till slut somna genom att krypa ner med huvudet först i sovsäcken och dra ner min mössa över näsan, men jag kan lova att så kalla har vi aldrig varit i våra liv.
Nästa morgon var våra påmålade ögonbryn bortkletade (vi rakade ju bort dem riktiga brynen och målade då) och man hade sot från brasan i alla möjliga hål som näsa och öron. Alla var arga och jag kan nog lätt säga att det var dem mest bortslösade pengarna i världshistorien att åka på den resan.
Jihoo!
Härligt väder i alla fall, så jag kanske kan få Emelie att gå med mig ut på en promenix, det är inte lönt att tjata på Mikael om att gå med mig på vardagarna när han kommit hem och det förstår jag, jag hade inte heller velat gå ut och gå om jag hade bränt fast pappskivor och kastat rullar med isolering hela dagarna på ett soligt tak.
Har varit på arbetsförmedlingen på möte idag IGEN. Måste säga att den här gången var det rätt underhållande ändå, en av dem jobbiga, tjatiga brudarna fick något slags vansinnigt raseriutbrott och började gapa och ha sig när vi fick en ny ytterst fånig inlämningsuppgift.
Först blev jag väldigt förtjust för jag höll med om att det var slöseri med vår tid och att det var förnedrande att sitta och göra inlämningsuppgifter som verkade vara lämpade för förskolebarn, jag satt till och med och nickade glatt och bebisen sparkade som en galning i magen, troligtvis på grund av oljudet. Men sedan slutade hon liksom aldrig utan började vara skittyken mot handläggarna och gapa om att "SKAFFA ETT JOBB ÅT MIG DÅ FÖR HELVETE!" precis som om det var stackarna som höll i mötets fel att hon inte hade något jobb. Sedan fortsatte hon mala på om att hennes pappa ägde Göteborgs största krogar och att hon kunde få jobb som chef där när hon ville men att hon liksom var för fin för såna skitjobb.
Och när den ena jobbiga bruden äntligen var klar så började en annan jobbig brud också gapa över hon inte fick jobb på Stena Line för att hennes mamma hade jobbat där och dem inte hade gillat hennes mamma, och gnällde på handläggarna om att hon inte tänkte byta efternamn bara för att få jobb precis som om det var handläggarna som döpt henne.
Jag tyckte faktiskt SYND om den stackars killen där framme för han såg helt förstörd ut så jag log mitt snällaste leende mot honom några gånger, såg sedan till att klappa lite på magen också så att han skulle förstå att jag inte satt där och flirtade.
Nej, nu ska jag ta tag i köket så att det inte ser alltför hemskt ut innan min käre vän kommer, det blev en massa disk i gårkväll för vi åt chokladpudding med vipsgrädde och gjorde en sån stor laddning att vi var tvunga att äta ur stora skålar- fy fan vad illa vi mådde efteråt. Tror att vi åt sex portioner pudding och dessutom tre deciliter grädde på det. Men gott var det.
Höres senare!
Back in the days
Har suttit och läst i mina gamla blogginlägg och garvat för fullt, och eftersom att det är långt i från alla mina läsare som hängt med ett tag så tänkte jag bjuda på en bit ur en gammal blogg, hehe.
Så här har ni den!:
P.s Japp, jag använder King Edward och liknande sorter till potatissalladen D.s
EN LITEN SAMMANFATTNING ÖVER UNDERLIGA PERSONER JAG MÖTT GENOM ÅREN, WHY ME, WHY?
* Äckelpeddot:
Detta är den kanske enda gången i mitt liv som jag visat upp den minsta gnutta stake, den enda gången som visar att jag på NÅGOT VIS skiljer mig från ett försvarslöst spädbarn.
Detta var på nattbussen, linje 732 till Frillesås och jag var tretton år. Hade spenderat kvällen hos min pojkvän och hans kompis i Kungsbacka. Nykter var jag också har jag för mig, vilket gjorde att jag blev ännu mer irriterad när det plötsligt dyker upp ett huvud som ler mot mig något säte framför.
Det var en dyngrak kille (man?) som måste varit minst trettio som antagligen försökte sig på kvällens sista ragg på bussen hem. Han satt i alla fall där och log perverst medan jag försökte kolla åt ett annat håll, när han inte slutade hoppade jag in ett snäpp till det inre sätet för att slippa se fanskapet. Givetvis tar det max 10 sekunder innan han är där och dunsar ner bredvid mig, stinker sprit och viskar alla möjliga opassande saker. Då ringer min mobil och jag passar på att pressa mig förbi honom och byta plats medan jag pratar (man blir ju alltid mkt modigare om man har någon att prata med samtidigt). Men aset följer såklart efter och fortsätter sitt jävla kackel, så jag byter säte igen och IGEN följer han efter. Vid det laget är jag så uttråkad så när äcklet säger "jag är jättebra på att slicka fitta" och gör en ansats att dyka ner med huvudet mellan mina ben gör jag det enda rätta (som jag förmodligen inte hade vågat idag), jag lappar till honom i ansiktet. Då visar det sig att vi tydligen har haft publik för längre bak är det några ungdomar som klappar i händerna. Och vad gör fyllot? Han börjar låta på något oroväckande sätt och sedan inser jag att han sitter och grinar! Haha! Fy fan vad stolt jag är över mig själv ibland. Sen gick han i alla fall av rätt snabbt så jag kunde fortsätta resan i lugn och ro.
* Kinestjuven:
Jag hade som vanligt missat sista bussen hem så att jag fick vänta på första turen som går på söndagmorgonen, vilket innebar ganska många timmar dödtid. Jag var fyllesjuk efter en lång kväll och givetvis trött eftersom att klockan började närma sig sex på morgonen, så jag bestämde mig för att åka pendeltåget fram och tillbaka medan jag väntade, lika gärna det som att trängas med fyllon på terminalen. Tåget var helt tomt vid den här tiden så jag la mig ner över några säten och sov en stund, med axelbandet på väskan omsorgsfullt lindat runt armen så att jag skulle vakna om någon drog i den och sedan tog jag av mig skorna för att slippa göra tågvärdarna upprörda.
Kan inte ha sovit speciellt länge för sen vaknar jag av att det känns som om någon iakttar mig. Flyger upp fort som fan och vad ser jag? Det står en kines framför mig och inte nog med det, han har mina skor i famnen! "SLÄPP MINA SKOR!" skrek jag och sedan tyckte jag nästan synd om honom en millisekund när han släppte dem och rusade därifrån. Det hade varit nåt, att åka hem i strumporna. Frågan är varför man tar någons skor? Och den STORA frågan är, hur fan kunde någon vilja ha skorna jag hade då, vita gympadojor som var skitiga som fan som Mathias skrivit på med bläckpenna? Hmm.
* Världens sötaste barn:
Förutom att dra till mig konstigt folk så hade jag även en tendens att skaffa ovänner när jag var yngre, kan än idag inte förstå varför för även om jag var ett pain-in-the-ass när jag var yngre så var jag knappast någon som var elak eller uppkäftig, men ändå så tyckte folk att det var kul att bråka med mig.
Min främsta dispyt som jag hade i tonåren var med en brud som blev förflyttad till vår klass från en annan skola för att hon ställde till med en massa bekymmer (tydligen är det väldigt populärt att skicka ut problembarnen till små skolor på landet, men inte fan funkar det). Hon var i alla fall tyken, uppmärksamhetstörstande och givetvis blond och snygg och vi hatade varandra, orkar inte dra upp allt tjafs men hur som helst hamnade vi på samma bussen dag.
Äckeltjejen, Johanna som hon hette (heter) och hennes kompis satt längst bak och jag stod längst fram bland en massa småbarn, bussen var helt proppfull. Såklart började dem skrika en massa skit där bak när dem såg mig och jag behöll för en gångs skull min värdighet och skrek inte tillbaks, jag hade ju trots allt en hel skolklass med småttingar runt mig (möjligtvis pekade jag väl finger åt dem om man ska vara helt ärlig).
Jag har ju en sexig tandställning nu för tiden, men då var mina tänder riktigt, riktigt FULA och självfallet älskade ju folk som inte gillade mig att påpeka detta, så dem gapade "Bäverhora" och annat där bak, och även att "djur ska vistas i bakre delen av bussen" (vilket jag i ett annat sammanhang hade tyckt varit ganska fyndigt, hehe). Jag låtsades som ingenting men efter ett tag frågade en av småtjejerna varför dem skrek så elaka saker till mig, jag svarade då att det var för att dem tyckte att mina tänder var så fula. "Va? Dina tänder är inte fula, titta mina är också sneda!" sa en liten kille då och sedan öppnade varenda unge i närheten munnen och visade sina egna gluggar, sneda och utstående tänder för mig för att visa att jag inte var ensam, försäkrade dem alla om att dem hade rätt, det är inget fel på en för att man inte har raka tänder. Sedan ville alla bli kompis med mig och tvingade mig att skriva upp mitt lunarnick i deras handflator.
Så jävla söta ungar! Fy fan vad det värmde kan jag säga, för även om man knappast bryr sig om vad en galen fjortis skriker till en så blir man ändå glad över sånt där. Tack till er, alla söta barn på bussen den gången, ni gjorde min dag!
Orkar inte med att skriva ner fler historier nu men ska göra en snabbgenomgång här för några andra skumma typer/guldkorn, skulle jag skriva om alla skulle jag få sitta här i DAGAR:
* Mannen med fez som friade till mig på bussen och till och med visade upp en vigselring.
* En kille som ljög ihop en historia om att jag liknade hans kompis Alexandra som sedan blev min pojkvän.
* Den snåla tanten som satt sig bredvid mig i en helt tom buss och log elakt hela tiden medan hon läskade mig med sin påse med godis-persikor.
* Tanten som kom fram till mig och Tina och hällde solrosfrön i våra händer.
* Fyllot som drev en egen verksamhet tillsammans med sin mystiske kompanjon "Salomon". Dem tillverkade tröjor med batiktryck.
* Chauffören som gick med på att stanna bussen mitt på vägen och jaga ut en bålgeting bara för att jag var så rädd för den (förmodligen tröttnade han väl på att se mig springa fram och tillbaka och skrika i bakspegeln).
* Killen som spenderade 2,5 timme med mig när jag väntade på bussen bara för att han var så fascinerad över min koring-piercing i näsan (som förövrigt var fejk och i plast).
Heartbreak hotel
Jag har faktiskt inte testat att göra potatissalladen med färskpotatis men det funkar säkert, tycker att färskpotatis är löjligt gott och det gör ju ingenting om potatisbitarna är lite småhårda, bara gott.
Slaskskrapan med tigerfejset köpte vi i en vanlig Hemköp-affär och mitt tuffa förkläde köpte vi sist vi var på Ullared.
Idag har jag förutom att städa pratat en lång stund med en av mina flickor som var väldigt deppig, återigen har stackaren råkat ut för en idiotkille (för alla killar som dumpar mina kompisar är solklara idioter i mina ögon).
Olycklig kärlek är ju det värsta som finns, ändå är vi tjejer så duktiga på att dras till killar som är fel- och det är säkert samma sak för killar men det är ju så UPPENBART att tjejer är mästare på att välja fel eller åtminstone inte rätt. Jag är ju typ sämst i världen och absolut dåligast av alla på att välja bra killar så det var REN TUR att jag fick in en lyckoträff nu till slut efter mängder av drägg till killar.
Hatar att se mina töser ledsna! Dumma, dumma pojkar som inte har vett nog att uppskatta ett guldkorn när dem har ett framför sig, men det är ju bara att hoppas att dem får sitta ensamma resten av livet och stirra på text-tv och pilla på sin egen snopp lite halvhjärtat medan mina asskicking-kompisar hittar grymma killar som faktiskt förtjänar dem.
När vi var fjortisar så klottrade vi fjantiga små ordspråk överallt med tuschpennor (som vi snott från bildsalen i skolan) och det fanns faktiskt ett som är ganska gulligt och om som passar sig än idag. Så kom ihåg följade alla ni stackars flickor som har otur i kärlek än en gång! (För det blir liksom aldrig lättare hur ofta hjärtat än blir krossat).
"No boy is ever worth you tears
and the one who are will
never make you cry"
Potatissalladsrecept på begäran!
Stina har önskat sig ett recept i en kommentar och det delar jag gärna med mig av- grymt smaskigt!
Potatissallad (Recept knyckt från svärmor från början med min egna lilla touch!)
För 2 personer:
4-6 potatisar beroende på storlek
En halv purjolök
En liten rödlök
5 dl Turkisk youghurt
2 matskedar olivolja
Valfri mängd chilisås
Pressad vitlök
Svartpeppar
Citronpeppar
Skala potatisen och hacka i tärningar och låt sedan koka och svalna.
Hacka sedan purjo och rödlöken och blanda med de kalla potatistärningarna, gegga sedan ihop allt med den turkiska youghurten och oljan och krydda efter smak. Sedan kan man om man vill tillsätta vitlök och chilisås, jag brukar bara ta en skvätt själv.
Hur lätt som helst!
Har förresten fått en kommentar från Alice 11 år, oj vad förvånad jag blev över att jag har så unga läsare, väldigt skoj men åh vilken panik jag får över att jag svär så mycket! Hehe.
Förresten Alice så kanske vi döper våran lilla bebis till Alice också om det visar sig att det är en flicka!
Duktiga Sofia
Hittills har jag spenderat morgonen åt att göra mina ytterst fjantiga inlämningsuppgifter som vi ska ha med oss och redovisa MUNTLIGT i grupp på arbetsförmedligen i morgon- suck. Jag har alltså betalat 400 spänn i månaden i a-kasseavgift för att få cirka 4000 kronor varje månad som arbetslös och då måste jag ändå springa på en meningslös kurs två dagar i veckan trots att jag är gravid och ska föda inom kort.
Men, men det är väl bara att bita ihop och gå dit, men dem får ju fatta att jag varken tänker söka eller börja på ett jobb som kräver en massa fysiskt arbete och som varken är bra för mig eller bebisen, det finns ingen a-kassa i världen som är värd att riskera bebisens säkerhet, speciellt inte om det handlar om 4000 ynka kronor i månaden.
Snart hade jag tänkt börja städa och ha mig, så jag samlar lite kraft och skriver ett inlägg under tiden. Egentligen vill man ju låtsas som att det inte alls är stökigt och gå ut i solen i stället, speciellt med tanke på att vi bjudit hit Mikaels föräldrar till helgen och ändå måste städa en gång till i slutet av veckan, men jag klarar inte av när det är såhär stökigt- en jobbig gen jag ärvt av min mor.
Efter grillningen igår avslutades kvällen med chips och dipp och en film, "No country for old men". Det har kommit en ny chipssmak som heter "Sourcream and Pepper" som är vansinnigt god, det var nästan FÖR gott tillsammans med vitlöksdippen så jag satte i halsen men fortsatte ändå att äta såklart och fick en jobbig hostattack som höll i sig i tjugo minuter.
Sovit som en kratta har jag gjort i natt, varit uppe och kissat två gånger, vaknat av jobbiga drömmar och dessutom har jag vaknat av att mina händer har gjort helt galet ont och varit som bortdomnade, så jag misstänker att jag kanske dragit på mig vätska i kroppen redan nu, men det är ju underligt att händerna är precis som vanligt nu på morgonen. Ont gjorde det i alla fall så jag hoppas att jag slipper det mer. Mikael var dessutom väldigt, väldigt pratsam i morse klockan fem innan han skulle bege sig till jobbet vilket var trevligt bortsett från att jag blev helt pigg och inte kunde somna om på jättelänge. Så ikväll kommer jag förmodligen att somna som en sten.
Nej nu måste jag sätta igång här men först vill jag bara visa vilka grymt söta skötväskor jag hittat- dyra som stryk visserligen men ÅH SÅ FINA, jag förtjänar nästan en sån om jag ska springa omkring med bebisspya i håret och annat trevligt under bebis första levnadsår.
Titta så fina dem är!
Bola
Veronika berättade att hon hade gått en promenad på NIO KILOMETER med en gammal bekant härromdagen som är i nionde månaden. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag vet bara att redan när jag var i tredje månaden så hade jag gråtit blod efter att ha promenerat nio kilometer (skulle nog i för sig ha gråtit även när jag inte var gravid...). Hur som helst är det osolidarisk att som gravid vara så vältränad och pigg, det är att dra skam över oss "vanliga" gravida som pustar och håller sig för magen så fort vi böjer oss ner i köket.
Idag får jag bara konstiga sparkar av bebisen, vet inte ens om det ens är sparkar eller om den vrider på sig och håller på för det känns inte alls som vanligt, misstänker att den vänt ryggen utåt och nu roar sig åt att enbart sparka boll med mina inälvor. Det är i alla fall underhållande att märka att om jag trycker på ena sidan av magen så dröjer det inte många sekunder innan bebisen blir sur och försöker få tillbaka utrymmet och sparkar på min hand så att jag ska flytta på mig.
Har hittat en ny meningslös men gullig gravidpryl. I ett sånt här smycke eller "bola" som det tydligen heter så finns det en liten minixylofon som ger ifrån sig ett lågt, lågt ljud när mamman rör sig som barnet kan höra från tjugoende graviditetsveckan om man bär smycket i en kedja ner på magen och som tydligen ska vara rogivande för bebisen inne i magen. Antagligen bara båg men vilket mysig grej ändå... Synd att man är arbetslös och inte så jävla tät för tillfället, jag klarar inte av att slösa för mkt nu på saker som inte är till bebisen trots att jag inte har mycket kläder att variera mig med nu när magen är rund och go.
Vi har varit och handlat idag och dem hade inga kanelbullar utan bara någon torr gammal fralla och jag känner paniken växa sig större över det faktum att jag inte kommer ha några bullar i morgon, åt upp den sista innan vi knallade iväg till affären förut. Men vi har i alla fall kanel så jag kan ju testa ifall det funkar lika bra att äta filmjölk med kanel eller något istället. Buhu.
Mätt som ett jävla as!
Först var vi och handlade tusen grilltillbehör som oljor och marinader och redskap och till och med grillspettspinnar och även massa smaskig stark korv och marinerad fläskfilé. SEN gick vi vidare till Rusta för att köpa grillen jag skrev om förut och den gick inte att hitta, och när jag frågade en butikspersonal så sa att han att grillen nog fanns med att (jag citerar) "ingen kunde hitta den, vi vet inte vart den är". Kul. Våra grilldrömmar gick upp i rök eller "grillades" om man vill vara fyndig.
Men vi hade gett oss fan på att få vår grill så vi gick vidare till Jula där vi hittade en elektrisk grill som såg nice ut- den kostade 800 spänn men vi slog till ändå och släpade hem åbäket på bussen.
Och det visade sig vara succé- fan vad gött det blev. Jag gjorde potatissallad igen och spett med smålökar och champinjoner som åkte in i kylen i vitlöksmarinad. Nu är vi väldigt, väldigt mätta och nu ska vi ligga och rulla som sjölejon och flämta resten av kvällen. Yeah.
Här får ni lite bilder!
Kan inte låta bli att lägga in en bild på den roliga slaskskrapan vi köpte med tigeransikte, hehe:
Här är mitt sexiga förkläde som jag har när jag utför mina husfrusysslor:
Såhär bra är vi på att grilla!:)
Och sist men inte minst en bild på mig som slängt mig i soffan och är sjukt mätt!
License to grill
Idag ska vi åka till Sisjön och Rusta och köpa en elgrill som vi kan ha på balkongen, det blir inte riktigt lika gott som en vanligt kolgrill men tyvärr så uppskattar ju inte grannarna all rök som kommer från en sådan. Så nu har vi hittat en variant som åtminstone SER UT som en vanlig grill och det är hur som helst väldigt mycket smarrigare än att steka. Titta, här är vår lilla vän:
Sedan blir det en liten sväng till Coop också, ska köpa marinad och Mikael är ute efter en sån där sprayflaska som man har olja i som kocken i "License to grill" brukar göra. Han är vår stora idol här i världen och vi funderar på att flytta till England bara för att kunna bekanta oss med honom så att vi får komma på hans grillpartyn- att kolla på det där programmet är ju nästan bättre än sex...
Just det, ska tacka för ännu mer för alla snälla kommentarer och svara på lite frågor.
Innan jag blev gravid och arbetslös så jobbade jag på kontor på ett elföretag, jobbade heltid där ett år och innan dess har jag jobbat på lovet medan jag gick i skolan på samma ställe- ett skittråkigt jobb om man ska vara ärlig. Sitta framför datorn och knappa in siffror eller kopiera eller sortera i pärmar är sällan speciellt underhållande, men det gav ju en mysig lön varje månad som jag saknar nu.
Förutom det jobbade jag ett par veckor med att stå på stan som en idiot och försöka värva medlemmar till Rädda Barnen, men det känns mer som en väldigt utdragen tortyr istället för ett jobb, det jobbet är INGET jag rekommenderar om man inte älskar att få höra en massa elaka kommentarer från främlingar hela dagarna eller stå upp i ett folkhav med en pärm i handen utan rast i typ fem timmar varje dag.
Mitt drömjobb är som ni säkert förstår att få skriva, även om det är tillräckligt att ha det som en hobby så hade det ju förstås varit drömmen att tjäna pengar på det man älskar. Så vem vet, det kanske blir någon form av bok i framtiden men till dess nöjer jag mig med bloggen:).
Sist men inte minst har jag fått frågan om mitt favoritdjur, hehe. Det är hundar, jag blir så lycklig att jag bara vill gråta av hundar i alla dess storlekar och former. Så om några år när vi flyttat till något större ska det minsann köpas hund här, oavsett vad Mikael som är kattmänniska tycker. Just nu har jag två hundar hos pappa och en hos mamma men dem träffar jag alldeles för sällan.
Speciell hälsning till Stylte lille, GOD I MISS YOU! Läste din kommentar hundra gånger i går.
