Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Idag kommer Emelie hit och hälsar på efter jobbet så det blir lite besök för en gångs skull, har suttit och funderat på hur mycket jag orkar fixa i ordning men jag har redan förvarnat henne att det är en aning stökigt. Eller det är inte alls stökigt egentligen, men vi har ett par tomma kartonger på golvet i hallen som jag inte orkar slänga, dels måste man springa till återvinnscentralen på andra sidan gatan och dels så hatar jag att vika kartong, har en fobi mot att skära mig på papper så jag antar att det kan ha med det att göra.
Härligt väder i alla fall, så jag kanske kan få Emelie att gå med mig ut på en promenix, det är inte lönt att tjata på Mikael om att gå med mig på vardagarna när han kommit hem och det förstår jag, jag hade inte heller velat gå ut och gå om jag hade bränt fast pappskivor och kastat rullar med isolering hela dagarna på ett soligt tak.

Har varit på arbetsförmedlingen på möte idag IGEN. Måste säga att den här gången var det rätt underhållande ändå, en av dem jobbiga, tjatiga brudarna fick något slags vansinnigt raseriutbrott och började gapa och ha sig när vi fick en ny ytterst fånig inlämningsuppgift.
Först blev jag väldigt förtjust för jag höll med om att det var slöseri med vår tid och att det var förnedrande att sitta och göra inlämningsuppgifter som verkade vara lämpade för förskolebarn, jag satt till och med och nickade glatt och bebisen sparkade som en galning i magen, troligtvis på grund av oljudet. Men sedan slutade hon liksom aldrig utan började vara skittyken mot handläggarna och gapa om att "SKAFFA ETT JOBB ÅT MIG DÅ FÖR HELVETE!" precis som om det var stackarna som höll i mötets fel att hon inte hade något jobb. Sedan fortsatte hon mala på om att hennes pappa ägde Göteborgs största krogar och att hon kunde få jobb som chef där när hon ville men att hon liksom var för fin för såna skitjobb.
Och när den ena jobbiga bruden äntligen var klar så började en annan jobbig brud också gapa över hon inte fick jobb på Stena Line för att hennes mamma hade jobbat där och dem inte hade gillat hennes mamma, och gnällde på handläggarna om att hon inte tänkte byta efternamn bara för att få jobb precis som om det var handläggarna som döpt henne.
Jag tyckte faktiskt SYND om den stackars killen där framme för han såg helt förstörd ut så jag log mitt snällaste leende mot honom några gånger, såg sedan till att klappa lite på magen också så att han skulle förstå att jag inte satt där och flirtade.

Nej, nu ska jag ta tag i köket så att det inte ser alltför hemskt ut innan min käre vän kommer, det blev en massa disk i gårkväll för vi åt chokladpudding med vipsgrädde och gjorde en sån stor laddning att vi var tvunga att äta ur stora skålar- fy fan vad illa vi mådde efteråt. Tror att vi åt sex portioner pudding och dessutom tre deciliter grädde på det. Men gott var det.
Höres senare!