Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Nu har jag BÅDE städat undan det värsta i lägenheten OCH gått en promenad, det är helt klart mer än tjugo grader i skuggan idag och förmodligen årets varmaste dag i Göteborg hittills.

Fick en fråga i en kommentar som gav mig lite ont i hjärtat, någon undrade hur man hittar kompisar såhär på äldre dar när man inte går i skolan längre och kanske inte träffar så många jämnåriga. Jag är faktiskt helt fel person att fråga detta för jag är så bortskämd att jag haft mina tjejkompisar i hur många år som helst, Tina och Veronika har jag hållit ihop med sedan vi var TVÅ ÅR gamla, och Memme och Emelie har jag känt sedan grundskolan och dem har jag haft turen att behålla alla dessa år och det är nog tur det, för jag är också jättedålig på det där med att ta kontakt med nytt folk.
Jag har flyttat runt en massa och känner inte en kotte där jag bor, förutom en tjej som jag kände lite halvt under gymnasietiden som också flyttat hit senare men henne umgås jag aldrig med. När jag jobbade på kontoret nu i ett år så var jag en ensamvarg, just för att det bara fanns folk i femtioårsåldern som jobbade på samma ställe som man inte hade mycket mer att prata om än att säga hej på morgonen. Sedan fanns det yngre tjejer på en annan avdelning men jag är inte personen som slänger mig fram till deras bord i matsalen på lunchrasten direkt.
Men tyvärr är det ju så att man måste bjuda lite på sig om man vill träffa nya människor, man får tvinga sig själv av vara social. Internet är ju ett bra sätt om man är blyg att lära känna människor, eller din pojkvän kanske har killkompisar som har flickvänner du som skrev kommentaren?
Själv är jag så självupptagen och besatt av bebistankar att jag känner att jag försummar de få kompisarna jag som tur var har, så jag hade helt enkelt inte hunnit med fler hur galet det än låter.

Det var kul att ni gillade mitt sista inlägg för dagen igår! Tänkte dela med mig av ännu mer nostalgiminnen!
(Förlåt till er gamla läsare som måste läsa gamla inlägg igen!).

BLANDADE HÖGSTADIE-MINNEN:
* Ekorre-incidenten:
En dag någon gång i högstadiet satt jag på en bänk bakom skolan och solade med Richard i min klass och två andra, kommer inte riktigt ihåg vilka det var men hur som helst så ser vi plötsligt en liten ekorre som klättrar runt i ett träd framför oss (jag kommer från landet så det fanns en del träd runt vår skola). Vi är så där uttråkade som bara tonåringar kan vara och Richard tar upp en liten sten eller möjligtvis en kotte som han försökte pricka stammen på trädet med så att ekorren skulle börja hoppa och underhålla oss lite. Tyvärr missar han stammen och träffar istället den stackars, stackars ekorren som ramlar ner från trädet som en vante, ner på cykelbanan på andra sidan staketet.
Vi flyger upp allihop för att kolla om ekorren verkar levnadsduglig men den ligger bara på vägen och ser allmänt död ut, och någon fräser till Richard att han fan får flytta den så att den inte ska bli överkörd av någon brutal cyklist eller moppepojke. Efter mkt om och med går Richard med på att flytta ekorren till diket och vi andra ställer oss i en klunga en bit bort och biter på naglarna, Richard lyfter upp djuret i svansen och plötsligt blir ekorren förvandlad från att ha varit ett snällt, fluffigt samt skadat litet djur till ett rabiessmittat ODJUR, den sprattlar som fan och fräser som en mkt stor katt och Richard blir livrädd och kastar iväg den. Givetvis mot oss som står där, och jag har nog aldrig hört sådana hjärtskärande skrik som när vi allihop kastade oss åt sidorna medan ekorren flög i en båge genom luften liksom i slowmotion. FY FAN vad läskigt det var, tack och lov lyckades allas ansikten undvika ekorreattacken och den sprang i väg pigg och kry in i buskarna.

* Emelies fight med träslöjdlärare:
Vi var riktigt jävliga i högstadiet, det kan ingen förneka. Lärarna hade ingenting att säga till om och vi gjorde i stort sett precis vad vi ville och skrattade bara när vi blev skällda på, men Emelie visade sig vid detta tillfälle vara kaxigare än oss allihop.
Det var vinter och vi avnjöt vår kanske tionde cigg för dagen vid cykelställen, vi brukade röka lite överallt trots att det var strängt förbjudet och idag stod vi faktiskt utanför skolans område för en gångs skull, men ändå dyker det som vanligt upp en gnällig lärare. Det var träslöjdläraren Robert, allmänt känd som "bögläraren" i våra munnar, och han brukade faktiskt hålla sig till sitt lilla område runt slöjdsalen men jag antar att han var rastvakt och förmodligen hade tråkigt så han dök upp och började predika om rökningen. Istället för att oja sig och prata om "hur farligt det var för oss" som de flesta andra lärare så hade han någon slags taktik där han babblade om att han inte ville använda sina skattepengar för att finansiera våra sjukhusplatser när vi fick lungcancer och dog typ, han trodde nog att vi skulle få en AHA!-upplevelse med vi brydde oss exakt lika lite som när alla andra lärare gormade om ciggen.
Hur som helst stod vi där och tjötade med honom om hur lite vi brydde oss om farliga cigaretter och vad han tyckte om det när Emelie plötsligt får för sig att böja sig fram och blåsa ut sin rök rakt i böglärarens ansikte, och det skulle hon inte ha gjort. Den i vanliga fall ruskigt mesiga mannen blir helt vansinnig och rycker ciggen ur Emelie hand och slänger den åt helvete och ser sedan ut som om han vill stycka henne med en motorsåg. Det råder total tystnad och vi andra står där med gapande munnar och bögläraren vrålar "DET DÄR VAR JÄVLIGT DUMT GJORT VA!?" en millimeter från Emelie ansikte, och istället för att börja störtlipa som ett barn vilket jag hade gjort var Emelie helt kolugn, öppnade väskan, tog fram sitt cigarettpaket och svarar "Ja det där var jävligt dumt gjort för nu måste jag ju tända en till".
Jag tror att bögläraren stormade därifrån som reaktion på denna fullkomliga brist på respekt. Fast jag tror ändå att Emelie som trots detta är en väldigt snäll tös letade upp honom senare och bad om ursäkt (Emelie om du läser får du gärna lägga till en kommentar:) ).

* Natten i skogen:
Något geni fick för sig att vi skulle använda hela vår klasskassa som vi samlat ihop i två år till ett läger i skogen som skulle "förbättra gemenskapen" i klassen vilket egentligen var helt meningslös eftersom att vi redan var vråltighta, man inser det såhär i efterhand.
Sagt och gjort, det var slutet av november och SVINKALLT ute, men vi åkte ändå snällt med långt åt helvete upp i skogen. Dagen tillbringades med en massa fåniga aktiviteter, man skulle bygga mänskliga broar och sådant i grupper, tack och lov slapp jag vara med efter att jag ramlat baklänges och slått skallen i stubbe efter att ha hängt i något jävla rep (för övrigt så var vår mystiska bildlärare Ray med när det inträffade och efter det älskade han mig och var mkt trevligare mot mig än dem andra elaka barnen).
Det var ruskigt kallt hela dagen trots värmebyxor och hela kittet, och när solen gick ner blev det riktigt jävla svinkallt. Ingen toa fanns det vid lägerplatsen heller så alla tjejer samt en kille som heter Benny begav sig i släptåg genom skogen för att komma till ett hus med toalett, det var kolsvart ute och på vägen tillbaks ramlade Tina som jag höll i handen och drog med sig mig ner i fallet i en vatten/gyttjepöl så att vi blev om möjligt ännu kallare med blöta kläder. Käkade lite korv och så och sedan skulle vi släpa in våra sovsäckar i kåtan (ett stort tält med hål i taket) som vi skulle sova i, där fanns det också en brasa och Benny hällde en hel flaska med t-sprit i elden och brände bort ögonbrynen och nästan hela taket.
Stackars Tina blev febrig så vi fick bädda ner henne tidigt, hon var helt borta och låg och yrade i sin sovsäck, det enda klara ordet vi fick ur henne på hela kvällen var ett "NEEEJ!"
när en sliskig kille föreslog att han skulle krypa ner hos henne och hålla henne varm, haha.
Sedan var det dags att sova vilket visade sig var helt jävla omöjligt, det var inte bara minusgrader utan det blåste in genom en massa hål i tältet också, alla var skitsura och jag ägnade kvällen åt att kedjeröka och gunga fram och tillbaka på mitt liggunderlag, och trots att vi alla höll på att frysa ihjäl orkade vår lärare Åsa sätta sig upp i sovsäcken och säga "Fröken Quick nu släcker du cigaretten!" varje gång hon hörde min tändare.
Till slut när vi nästan hade somnat allihop hör man ett slaskande, välbekant ljud och det visar sig att en av brudarna (vill inte nämna namn) har krypit ner i en av herrarnas sovsäck och nu ligger och suger av honom mitt i tältet bland alla 23 elever ink. en lärare. Alla blev genast pigga och roade sig med att slänga pinnar på kärleksparet.
Jag lyckades till slut somna genom att krypa ner med huvudet först i sovsäcken och dra ner min mössa över näsan, men jag kan lova att så kalla har vi aldrig varit i våra liv.
Nästa morgon var våra påmålade ögonbryn bortkletade (vi rakade ju bort dem riktiga brynen och målade då) och man hade sot från brasan i alla möjliga hål som näsa och öron. Alla var arga och jag kan nog lätt säga att det var dem mest bortslösade pengarna i världshistorien att åka på den resan.