Bebismagen nu och då- Vecka 39
Tyckte att det var festligt att ta likadana bilder som jag tog i vecka 38+5 med Mosan, en bild från sidan och en bakifrån. Hade tänkt ta på mig samma linne för mindre missvisande resultat, men det fanns ingenstans och när det väl dök upp var jag så less att jag inte orkade ta nya bilder. Man ser ju lite mindre ut i svart men som ni ser är det ju ingen jätteskillnad storleksmässigt längre, förutom att jag själv är 10 kilo tyngre än förra graviditeten...
Magen med lillbebis vecka 38+5 Aug 2010.
Magen med Moa vecka 38+5 Aug 2008
När vi ändå pratar mage så var jag hos barnmorskan igår igen och fick följande siffror:
Blodtryck: 110/65.
SF-mått: 36 cm.
Bebis hjärtljud: 155 slag/minuten.
Fosterläge: Huvud nedåt (ruckbart).
Det såg ut ungefär som vanligt med andra ord, det togs inget HB eller sockervärde eftersom det legat så bra hela vägen. SF-måttet är precis lika som med Moa, det ligger lite-lite över normalkurvan. Men vilken seg unge att fixera sig då! Barnmorskan intygade dock att det ligger väldigt lågt och att det är VÄLDIGT, VÄLDIGT osannolikt att hen kommer att flytta sig till något annat läge även om huvudet inte sitter fast. Hon sa även att hon kände på sig att jag skulle slippa en massa övertid den här gången, men poängterade noga att det bara var en känsla (försent, mitt hopp väcktes direkt).
Har massor att skriva om egentligen, jag har dragit igång en vansinnig mängd projekt här hemma som jag sitter och pysslar med långt in på småtimmarna. Märkte aldrig av det där bobyggandet direkt förra gången, så nu tar jag igen det med råge! Tänkte fota lägenheten snart så att ni får se hur tjusigt vi har fixat till det!
Graviditetsvecka 39
Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vikt: 3 450 gram.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.
Hos barnmorskan/kontroller
Nu kan det vara dags för sista besöket hos barnmorskan före förlossningen. Men försök att inte bli allt för besviken om det blir några besök till. Barnmorskan kontrollerar hur barnet ligger, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Idag förs journalen elektroniskt, så det enda ni behöver tänka på att ta med i pappersform är blodgrupperingskortet.
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vikt: 3 450 gram.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.
Hos barnmorskan/kontroller
Nu kan det vara dags för sista besöket hos barnmorskan före förlossningen. Men försök att inte bli allt för besviken om det blir några besök till. Barnmorskan kontrollerar hur barnet ligger, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Idag förs journalen elektroniskt, så det enda ni behöver tänka på att ta med i pappersform är blodgrupperingskortet.
Nu börjar det bli väldigt dags! Och nej, jag är fan inte redo. BB-väskan är inte helt färdigpackad, jag hittar inte nyföddinsatsen som ska sitta i babyskyddet och jag har inte hunnit tvätta alla minikläder samt klädseln till vagnen. Spjälisen är i alla fall bäddad och amningskudde+ lammfällen är tvättade och redo. Har dessutom laddat upp med pytteblöjor, både Libero och Huggies beroende på vilka lillbebis stjärt föredrar. Jag har till och med fixat saker som Moas födelsedagspresenter för det kommer jag aldrig hinna med sen.
Kroppsligt är jag trött, förvirrad och slår fötterna i allt för att magen skymmer sikten. Blygdbenet börjar värka rejält när jag går men *peppar, peppar* jag är hyfsat smidig än så länge trots min jättelika kroppshydda.
Inlägget om råddjuret postade jag i söndags förresten, men det behagade inte dyka upp förrän nu...?
Läskigt
Efter några tämligen lugna dagar förra veckan (gud, jag var helt slut efter jobbet i onsdags! Trodde att det skulle vara rena barnleken att sitta i min kontorsstol med jättemagen men NEEEJ, jag hade mer ont i ryggen och svullnare fötter än en heldag med utelek med Mosan) så skulle vi på tvåårskalas hos Moas kusin Julia igår.
Natten mellan fredag och lördag var asjobbig, lillskiten krånglade och stökade runt i vår säng säkert i två timmar mitt i natten och jag var dyngsvettig, sur och hade dessutom kickboxningsmatch i magen. Därav försov vi oss och (hör och häpna!) ingen av oss vaknade förrän 10.10, femtio minuter innan det var kalasdags i Frillesås. Flög iväg och skyndade så gott vi kunde och på vägen dit körde vi om en bil när vi var ungefär halvvägs (vilket visade sig vara Mikaels bror med familj som var på väg till samma kalas), sen hann vi bara fatta det var något på vägen framför oss, jag tjöt ett vansinnesvrål och sen hördes bara en jättesmäll av ett rådjur som flög högt i luften. Vi bromsade och framluckan flög upp av sig själv på rutan- därav vansinnesvrål nummer två från mig. Skrek till Moa att "det är ingen fara gumman" eller något liknande och fick sedan med lite assistans klättrat ur bilen och hoppat in till henne därbak.
Helvete vad skakis jag var, jag är väldigt förvånad att jag varken grinade eller svimmade av, men det hade jag säkert gjort om jag inte fått vatten att klunka i mig. Moa var rätt oförstående så jag gjorde mitt bästa för att hålla god min. Hon märkte antagligen ingenting alls där i baksätet för det blev knappt någon inbromsning ens tack och lov, men jag inbillade mig ändå att hennes lilla nacke fått sig ett knyck och att mitt bälte klämt till lillbebis alldeles för hårt. Fy fan, tänk om det hade varit en älg! Eller tänk om vi hade haft sån otur att rådjuret hade kraschat in genom rutan... Vill inte ens tänka på det. Jag som redan är bilrädd sedan Moa föddes, vad fan som helst kan ju hända på en enda sekund!
Hur som helst stannade en jägare nästan direkt och plockade upp råddjuret, det verkar krylla av jägare här i trakterna och sen stannade ytterligare TRE andra jägare och erbjöd sig. Sen stannade även en snäll man som jobbade som ambulansförare och frågade om vi var okej, sen kom en präst och ville hjälpa till och minst tre, fyra andra privatpersoner. Helt sjukt trevliga människor! Man märker lite skillnad mot stan...
Vi fick vänta på bärningsbilen i ca 1,5 timme eftersom även den råkade ut för en olycka och fick bärgas därifrån... Men när den väl kom flöt allt på bra och imorgon hämtar vi en hyrbil medan vår Kia är inne på reparation. Hon klarade sig ganska bra men det blev lite mos framtill och det lär väl dröja innan vi får tillbaka henne, men vi är bara dödligt tacksamma att vi klarade oss såpass bra som vi ändå gjorde. Hua!
Barnmorskebesök vecka 36+6
Sitter på jobbet och ska jobba sent så nu tar jag mig en paus och lägger in dagens siffror!
Graviditetsvecka 36+6:
Blodtryck: 105/60.
HB-värde: 131.
B-glukos: 4,7.
Viktuppgång: +7 kilo.
SF-mått: 36 cm.
Bebis hjärtslag: 137 slag/minut.
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt.
Allt såg bra ut (jag är bra på att vara gravid, synd att jag inte är lika bra på att föda barn som att bära dom, haha). Fast förra kontrollen var bebis så gott som fixerad och nu kunde BM flytta huvudet ganska mycket, det gillar jag ju inte. Är inte jätteförtjust i att jag gått upp 2 kilo på bara två veckor heller, men det var rätt väntat för fötterna och anklarna börjar se rätt svullna ut.
Frågade även min vanliga BM idag om hon tror att bebis kommer bli en tungviktare (förra kontrollen var hon på semester så jag var hos en annan) och hon lugnade mig lite. Hon tror att bebis är relativt stor men ingen "jättebebis" som hon uttryckte det. Efter mycket klämmande och hummande så tippade hon på att den väger ungefär 3400-3500 nu och att den troligtvis skulle sluta på 3,9-4 kilo. Och huvudet kändes normalstort till min stora lycka.
Mos-grodan var supergullig och knyckte ett stetoskop som hon lyssnade på sin egen mage med när vi var där, haha. Saknar henne nu när jag jobbat hela dagen, och detta trots att hon var vaken mellan 01-03 i natt och roade sig med att krypa mellan oss i sängen och säga "tittut" och petas i ansiktet. Vette katten vad det var med henne, men jag hoppas att det var en engångsgrej...
Graviditetsvecka 36+6:
Blodtryck: 105/60.
HB-värde: 131.
B-glukos: 4,7.
Viktuppgång: +7 kilo.
SF-mått: 36 cm.
Bebis hjärtslag: 137 slag/minut.
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt.
Allt såg bra ut (jag är bra på att vara gravid, synd att jag inte är lika bra på att föda barn som att bära dom, haha). Fast förra kontrollen var bebis så gott som fixerad och nu kunde BM flytta huvudet ganska mycket, det gillar jag ju inte. Är inte jätteförtjust i att jag gått upp 2 kilo på bara två veckor heller, men det var rätt väntat för fötterna och anklarna börjar se rätt svullna ut.
Frågade även min vanliga BM idag om hon tror att bebis kommer bli en tungviktare (förra kontrollen var hon på semester så jag var hos en annan) och hon lugnade mig lite. Hon tror att bebis är relativt stor men ingen "jättebebis" som hon uttryckte det. Efter mycket klämmande och hummande så tippade hon på att den väger ungefär 3400-3500 nu och att den troligtvis skulle sluta på 3,9-4 kilo. Och huvudet kändes normalstort till min stora lycka.
Mos-grodan var supergullig och knyckte ett stetoskop som hon lyssnade på sin egen mage med när vi var där, haha. Saknar henne nu när jag jobbat hela dagen, och detta trots att hon var vaken mellan 01-03 i natt och roade sig med att krypa mellan oss i sängen och säga "tittut" och petas i ansiktet. Vette katten vad det var med henne, men jag hoppas att det var en engångsgrej...
Måndag
Börjar med att svara på kommentarer! Tack för det hjärtliga välkomnandet tillbaka!
Alexandra:
Moas säng är ett hemmabygge av min far som han snickrade ihop till min lillasyster när hon var liten, den står direkt på golvet utan ben och huvudgaveln är huvudet på en nalle och fotänden är fötterna. Toksöt! Ska fota och lägga upp i bloggen så att ni får se, fördelen är främst att det är skvatt omöjligt för henne att trilla ur då det är ganska höga kanter och ingen fallhöjd, och nackdelen är att det är rätt svårt att lägga sig där bredvid henne om det skulle behövas. I alla fall om man är höggravid och vill komma upp igen...
Det gick supersmidigt att få henne att somna där redan första kvällen, innan när hon haft spjälisen utan ena sidan uppe har hon bara rest sig upp hela tiden. Man märker tydligt att hon njuter av det större utrymmet! Ikväll var första nattningen av kanske tjugo som jag fick säga till på skarpen att hon skulle ligga ner för hon flängde omkring som en tok helt övertrött.
Johanna:
Men vilket sammanträffande! Var du också lite halvnöjd med den där barnmorskan eller är det bara jag som är känslig? Kände du igen mig från bloggen eller hur visste du att det var jag?
Hanna:
Japp, jag sprack från "hål till hål" så att säga under förra förlossningen. Känns dock överraskande lite även om det låter hemskt, och jag läkte jättefort efteråt. Dock var ringmuskeln illa ute och väldigt nära att gå sönder, och det är ju inget drömscenario. Så jag hoppas på bättre tur nästa gång eller vad man nu ska säga...
En ganska seg men skön dag har vi haft idag. Varit ute med Mosan och lekt på den stora lekplatsen vid skolan här, ätit hamburgare och sen har jag tagit mig en två timmar lång tupplur så det var i princip dags att natta lillfis när jag vaknade- det var en udda upplevelse.
Är inte alls behagligt gravid längre, har en bebisfot som skaver på samma ställe i magen och har så gjort i ett ANTAL veckor och nu känns hela högra sidan som ett jätteblåmärke och nu guppar bebisens huvud på blåsan så fort jag rör mig och jag börjar känna den välbekanta "ett-knippe-humrar-mellan-benen"-känslan i blygdbensfogen. Aj. Så kom hemskt gärna ut i förväntad tid bebis!
Bilder från juli
Magbilder v. 35+6
Här är lite magbilder, inte helt färska men ändå!
Gissa bebis!
Tänkte att det kunde vara dags för en liten gissningslista när tvåan tros komma och vad ni tror att det är för en typ. Har ingen koll på alls om jag lyckats behålla några läsare efter mitt lååånga datoruppehåll men vafan, vi kör.
Startar listan med våra gissningar:
NÄR KOMMER TVÅAN?
12 augusti
Pojke, 4200 gram och 56 centimeter föds kl. 09.13 (Gissar Mikael, bebispappan).
15 augusti
Flicka, 4330 gram föds 18.23 (Gissar Johanna).
16 augusti
Pojke, 3820 gram och 52 centimeter föds klockan 23.40 (Gissar Susanne).
18 augusti
Flicka, 3100 gram och 51 centimeter föds klockan 09.15 (Gissar Kajsa).
19 augusti
Pojke, 4105 gram, 53 centimeter föds kl. 03.10 (Gissar anonym).
20 augusti
Pojke, 2900 gram och 50 centimeter föds klockan 23.15 (Gissar Camilla 1).
Pojke, 3540 gram föds klockan 16.30 (Gissar Camilla 2).
23 augusti
Pojke, 3789 gram och 53 centimeter föds 06.14 (Gissar Josefine, faster).
29 augusti
Flicka, 3950 gram och 52 cm föds kl 01.15 (Gissar Sarah).
3 september
Pojke, 4050 gram och 53 centimeter föds klockan 02.40 (Gissar Sofia, bebismamman).
Så om du vill vara med och gissa kan du kommentera detta inlägg och gissa på datum, kön, längd, vikt och vilken tid på dygnet den lille föds. Kan ju tillägga att bebis är beräknad att födas 18 augusti och förra gången gick jag över tiden 14 dagar och lill-Mosan vägde 3690 gram och var 52 centimeter lång.
Tillbaka
Juli har varit fullspäckad om man säger så, förutom flytten som innebär en miljon resor till diverse möbelaffärer/byggvaruhus/stormarknader så har vi hunnit med en tripp till Ullared (hej och hå, vad dyrt det blev!), utflykt till Borås djurpark, massor av dopp i diverse badvatten och den senaste veckan har Mikael varit iväg på LAN och jag och Mosan har roat oss för fullt med mormor.
Allt är färdigt nu förutom lite tavlor och sånt som väntats medvetet med att hängas upp eftersom bostadsbolaget kommer hit och tapetserar om hela Mosans rum och en vägg i vårt sovrum i början av augusti. Vi har byggt staket runt uteplatsen också och det är inte helt färdigt än eftersom vi inte kan bestämma oss för om vi ska hägna in en liten rabatt eller inte.
Men jävlar vad vi trivs bra än så länge! FAN vilken skillnad i yta! Och det är helt sjukt skönt att ha en uteplats där Moa kan härja runt. Hon är väldigt nöjd med flytten såvitt jag kan avläsa, hon har fått sin egna säng nu som hon älskar, hon somnar där själv på kvällen vilket hon ALDRIG har gjort innan. När jag säger "somnar själv" så innebär det dock att jag sitter bredvid och sjunger i hennes barbapapa-puff medan hon dricker välling visserligen, men det är en grym förbättring efter att ha somnat i min famn varje kväll i snart två år.
Hon har även kommit över sin rädsla för sand(!), lyckats rymma spritt språngande naken en dag så att en granne fick komma bärandes på henne (det var nog höjden av skräck att inte veta vart hon var under någon minut där) och varit allmänt underbar. Hon bjuder oss på tepartyn flertalet gånger per dag och blir mer och mer besatt av grodor. Hon är sjukt jävla fantastisk! 22 månader redan, det är tokigt.
Bebis i magen växer ju på kan man säga. Är nu i vecka 37 och barnmorskan säger att vi kan förvänta oss en rejäl bebbe den här gången, förmodligen en bit över 4 kilo. På senaste kontrollen i början av vecka 35 gissade hon på att den vägde en bra bit över 2,5 kilo redan. Och det känns kan jag säga. Det är än så länge världens snällaste bebis som gör väldigt lite ljud från sig, men när hen väl bökar runt känns hela magen på sprängningsgränsen.
Har mått oförskämt bra fram till nu trots värmen och jagandet av Mosan, det är först denna veckan jag börjar känna mig lite svullen och det är fan inte dåligt. Nattsömnen börjar tryta lite också, men gud vilket skillnad jämfört med förra graviditeten! Jag känner mig som rena fitnessbruden i jämförelse.
Passar på att svara på kommentaren ang. oljan som ska minska bristningar som jag använde innan förlossningen med Moa. Det var Weledas förberedelseolja och jag smorde flitigt varje dag där nere från vecka 34. Eftersom jag sprack "all the way" så att säga kan jag inte direkt hylla den där oljan men det kanske hade blivit ännu värre utan den, vem vet? Tror att det mer berodde på slarv under krystandet som gav mig mitt hemska öde.
Tänkte skriva mitt förlossningsbrev rätt omgående förresten, det ska jag dela med mig av här inne med.
Barnmorskebesök vecka 32 (31+4)
Igår var vi hos barnmorskan, första gången Mikael var med den här gången förutom vid inskrivningen, vi har faktiskt valt att låta honom passa Mosgrisen innan för man blir så idiotstressad av att ha med henne på sånt där, har man väldig tur så blir hon blyg och vill sitta i knäet hela tiden men allra oftast så flänger hon runt som en galning och rycker allt hon ser. Sist hon var med hos barnmorskan rullade hon ut flera meter sånt papper som ligger på britsen och pillade på en skrivares samtliga knappar.
Här är i alla fall siffrorna:
Som ni ser ligger den inte på tvären längre, tjoho! Misstänkte att så var fallet för jag känner fötter i revbenen hela tiden. Fan vad skönt! Barnmorskan påpekade dock att huvudet är väldigt, väldigt rörligt fortfarande så hen kan ju fortfarande ändra länge några gånger, men det känns bra att det pekar nedåt för tillfället i allafall, Moa var ju helt fixerad i vecka 33.
Jag fick beröm för mina kalasfina värden än en gång, allt flyter på precis som det ska. Än så länge har jag haft en löjligt bra graviditet trots allt. Visst gör foglossningen ruggigt ont på kvällarna men med tanke på att jag släpar runt på Moa hela dagarna och håller igång med henne så kunde det varit BETYDLIGT värre. Jag har ju massor av sammandragningar varje dag men det är oundvikligt, det blir ju lyftande och böjande och springande när man har en liten att ta hand om sen innan. När jag var gravid med Moa kände jag mig som en skör liten fågel och vågade knappt ta en promenad på mer än en kilometer, nu hade jag velat åka tillbaka i tiden och hånskratta åt mig själv, haha.
Vi har köpt ett Wii så nu är det fullt upp här hemma och träningsvärk utav helvete som gäller!
Här är i alla fall siffrorna:
Vecka 31+4:
Blodtryck: 105/60.
Sf-mått: 30 cm.
Bebis hjärtslag: 148 slag/minuten.
P-glukos: 5,3.
P-glukos: 5,3.
Fosterläge: Huvud nedåt (rörligt).
Som ni ser ligger den inte på tvären längre, tjoho! Misstänkte att så var fallet för jag känner fötter i revbenen hela tiden. Fan vad skönt! Barnmorskan påpekade dock att huvudet är väldigt, väldigt rörligt fortfarande så hen kan ju fortfarande ändra länge några gånger, men det känns bra att det pekar nedåt för tillfället i allafall, Moa var ju helt fixerad i vecka 33.
Jag fick beröm för mina kalasfina värden än en gång, allt flyter på precis som det ska. Än så länge har jag haft en löjligt bra graviditet trots allt. Visst gör foglossningen ruggigt ont på kvällarna men med tanke på att jag släpar runt på Moa hela dagarna och håller igång med henne så kunde det varit BETYDLIGT värre. Jag har ju massor av sammandragningar varje dag men det är oundvikligt, det blir ju lyftande och böjande och springande när man har en liten att ta hand om sen innan. När jag var gravid med Moa kände jag mig som en skör liten fågel och vågade knappt ta en promenad på mer än en kilometer, nu hade jag velat åka tillbaka i tiden och hånskratta åt mig själv, haha.
Vi har köpt ett Wii så nu är det fullt upp här hemma och träningsvärk utav helvete som gäller!
Två månader till BF
Idag är det den artonde och exakt två månader kvar till lillbebis är beräknad, hjälp vad fort det har gått! Räknar ju fortfarande iskallt med åtminstone en halv månads övertid, men det är ändå nära.
Jag känner mig ganska lugn över hur min lilltjej ska reagera när den lille kommer. Jag tror att hon är för liten för att verkligen inse att "här kommer en rival". Hon kommer utan tvekan att bli ledsen och jättearg över att inte få samma uppmärksamhet som hon är van vid, och hon kommer inte gilla den nya upplevelsen att vänta på sin tur- Fröken Moa väntar inte på någon. Men hon kommer nog inte kunna koppla att det är nykomlingen som ställer till med allt detta, utan mest bli arg på mig över att jag är en elak mamma, och det kan jag leva med även om det skär i hjärtat. På ett sätt kan det nog vara nyttigt för henne TROTS att hon är så liten att inte få som hon vill när helst hon vill hela tiden, det som gör ont i mig är om hon skulle känns sig utbytt eller oälskad (får en klump i halsen av bara tanken!).
Men när den nya bebisen växt till sig lite och inte bara vill äta, sova och bajsa så kommer hon garanterat att tycka att det är jätteroligt, och herregud det är ju bara en tidsfråga innan dom kan leka och hitta på sattyg ihop!
Är JAG redo för en nyfödd igen då? Spontant så känner jag att NEJ det är jag bannemej inte, haha. TÄNK om den nya bebisen kommer ha kolik i tre månader eller vara en sån typ som vill äta varann timme hela natten första året? Mina erfarenheter av Moa gör att jag är beredd på en total klängapa som inte går att lägga ifrån sig en enda sekund första sissådär fyra månaderna och som inte alls fungerar att amma. Men det där med sömnen eller timslånga gråtattacker har vi ingen erfarenhet av, eller låt oss säga att det är en infektionskänslig typ som drar på sig virus efter virus eller kanske är sjuk på något sätt på allvar- det är jag inte redo för.
Men en sak som jag lärt mig under mina snart två år som mamma är att man liksom inte kan vara redo, och även om man tror sig vara redo så spelar det ändå ingen roll. Man får ta det som det kommer och det finns bara en enda regel som gäller och det är att allt är övergående och hur jobbigt det än är vissa stunder så väger allt underbart upp det utan minsta tvivel. Därför kan jag säga att jag längtar mig helt TOKIG efter lillbebis även om jag är livrädd för var som möjligtvis väntar. Jag ska få sniffa nyfödd igen! Tjoho!
Torsdag
Ska skriva ett inlägg bara för din skull Johanna:)
Vi har haft en ond bacill här hemma, först var ju lillmosan dålig i nästan en vecka (usch, det var ingen rolig historia) och förra veckan golvade herr jättebacill även mig och hoppade över till Mikael i måndags, men han fick bara en lindrig variant- troligtvis för att jag är en så ömsint vårdare.
Veckan har givetvis spenderats i solen, min bortskrämda solbränna är tillbaka igen. Jag och Moa har slagit läger på gården på ÖF och haft med oss filt och kylväska med diverse picknicmat varje dag. I tisdags var vi på synnerligen dåligt humör båda två och jag gav mig på ett mission impossible och stoppade grinigt barn i vagnen och rullade den fram och tillbaka under ett träd en stund. Och hon SOMNAR! Efter en liten lur vaknade hon men fortsatte sedan att sova bredvid mig på filten när jag plockade upp henne för att pussa henne vaken. Chockerande minst sagt! Var ju givetvis tvungen att fånga detta extremt sällsynta tillfälle och tog en tupplur jag också, som en strandad val med den tjocka magen och matchande bakdel i vädret. När jag vaknade hade det dukats upp till långbord och en massa kommunanställda hade personalmöte+lunch på altanen någon meter ifrån oss där vi låg och sussade. Det kändes lite halvpinsamt så vi smög hemåt.
På tal om strandad val har jag bara gått upp 3 ynka kilon den här graviditeten, skrämmande fakta för jag är ändå fet som en gris. Orkade inte stå upp och borsta håret idag så jag satte mig på en stol framför hallspegeln och fan vad tjock jag är! Vilka överarmar, vilka lår! Nä, i höst ska jag bli smal och smidig igen.
(För träningstiden är oändlig med nyfödd+galen tvååring).
Mosfisen 21 månader!
Ingen ork eller tid att blogga, får väl se om jag kommer igång på allvar igen när det det är höst och regnet öser ner hela dagarna. Nu vill jag passa på att mysa med grodungen i solen innan lillebruschan (eller syrran) kommer ut. Dessutom har vi ASMYCKET att göra inför flytten, även om jag fixat en hel del redan- jag är ju trots allt flyttveteran.
Här är ljuvligheten:
Och här är en bonusbild på vecka 31-magen som jag inte orkar göra ett eget inlägg till. Snygga ådror va! Den känns helt proppfull till bristningsgränsen redan, men så ligger ju bebisen skumt också, hoppas att hen vill vända sig nedåt snart!
Här är ljuvligheten:
Och här är en bonusbild på vecka 31-magen som jag inte orkar göra ett eget inlägg till. Snygga ådror va! Den känns helt proppfull till bristningsgränsen redan, men så ligger ju bebisen skumt också, hoppas att hen vill vända sig nedåt snart!
Magen vecka 30
Urk, jag är sjuk. Mitt immunförsvar är fan i botten under den här graviditeten om man jämför med i vanliga fall.
Natten sög balle och jag har mått skitilla och haft ont i magen, bebisen har varit helt tokig och flängt runt och gett mig en massa onda sammandragningar.
Återkommer när jag är piggare.
Pojke eller flicka?
Tillverkning skedde: Före ägglossning (flicka) / Vid ägglossning (pojke) Nu hade vi ju sex vid mer än ett tillfälle men jag brukar ha koll på ägglossning.
Illamående: Mycket (flicka) / Lite (pojke) Kunde varit betydligt värre!
Sugen på: Sött (flicka) / Salt/surt (pojke) Sugen på det mesta, haha!
Mammans skönhet: Stjäls av barnet (flicka) / Bibehållen/bättre (pojke) Har helt klart känt mig snyggare den här graviditeten än förra, förutom alla extra fettvalkar då.
Magens form: Utbredd, syns bakifrån (flicka) / Utstående/toppig syns inte bakifrån (pojke)
Utputande navel: Tidigt (flicka) / Sent/inte alls (pojke) Den poppade ut riktigt tidigt den här gången!
Pigmentrand: Nej (flicka) / Ja (pojke)
Halsbränna: Ingen/lite (flicka) / Ja (pojke) Inget att gnälla över egentlige, men före den här graviditeten visste jag inte ens hur halsbränna kändes, det vet jag nu...
Urinvägsinfektioner: Många (flicka) / Inga/få (pojke)
Blödande tandkött: Mycket (flicka) / Inte alls/lite (pojke) Dock mindre än Moagraviditeten.
Håret på mammans ben: Normalt växande (flicka) / Ökad tillväxt (pojke)
På ultraljudet: Håller armarna någon annanstarns (flicka) / Håller armarna mellan benen (pojke)
Hjärtfrekvens: Över 140 slag/min (flicka) / Under 140 slag/min (pojke) Över 150 varje gång!
Babyn hickar: Mycket (flicka) / Lite (pojke) Gud jag blir osäker, tidigare hickades det mer, kanske inte känner det nu när bebisen ligger på tvären?.
Babyn sparkar: Mest på vänster sida (flicka) / Mest på höger sida (pojke)
Illamående: Mycket (flicka) / Lite (pojke) Kunde varit betydligt värre!
Sugen på: Sött (flicka) / Salt/surt (pojke) Sugen på det mesta, haha!
Mammans skönhet: Stjäls av barnet (flicka) / Bibehållen/bättre (pojke) Har helt klart känt mig snyggare den här graviditeten än förra, förutom alla extra fettvalkar då.
Magens form: Utbredd, syns bakifrån (flicka) / Utstående/toppig syns inte bakifrån (pojke)
Utputande navel: Tidigt (flicka) / Sent/inte alls (pojke) Den poppade ut riktigt tidigt den här gången!
Pigmentrand: Nej (flicka) / Ja (pojke)
Halsbränna: Ingen/lite (flicka) / Ja (pojke) Inget att gnälla över egentlige, men före den här graviditeten visste jag inte ens hur halsbränna kändes, det vet jag nu...
Urinvägsinfektioner: Många (flicka) / Inga/få (pojke)
Blödande tandkött: Mycket (flicka) / Inte alls/lite (pojke) Dock mindre än Moagraviditeten.
Håret på mammans ben: Normalt växande (flicka) / Ökad tillväxt (pojke)
På ultraljudet: Håller armarna någon annanstarns (flicka) / Håller armarna mellan benen (pojke)
Hjärtfrekvens: Över 140 slag/min (flicka) / Under 140 slag/min (pojke) Över 150 varje gång!
Babyn hickar: Mycket (flicka) / Lite (pojke) Gud jag blir osäker, tidigare hickades det mer, kanske inte känner det nu när bebisen ligger på tvären?.
Babyn sparkar: Mest på vänster sida (flicka) / Mest på höger sida (pojke)
Blev jag något klokare! NEIN! Men jag tror ju fortfarande att det är en bebis med snopp där inne.
Sjukstuga dag 2114
Känns det som i alla fall, haha. Men nu är det på bättringsvägen i alla fall, det tror jag åtminstone för Moa sitter helt själv(!) och underhåller sig med att plocka ur ett blöjpaket istället för att hänga på mig och snyfta maaaamma!(!).
Vi var faktiskt på vårdcentralen igår, fick en tid 40 minuter efter jag ringde så då får man ju passa på. Givetvis var det en stor mörk man med skrovlig röst som undersökte henne så hon tjöt ju som en siren men öron, hals och lungor lät bra.
Sen fick vi gå till labbet och ta blodprov (aj, aj i mitt stackars mammahjärta och det var inte heller poppis men efter att ha fått ett fint tiger-klistermärke så lugnade hon sig. Det visades någon slags höjning på sänkan men inte tillräckligt för att han skulle skriva ut antibiotika så vi ska återkomma imorgon om det inte blivit bättre, men nu har tempen i alla fall blivit lägre så det ska väl inte behövas.
Det sja bli spännande att se om det blir en massa matkrångel nu efter att hon levt på välling och piggelin i några dagar, vid totalt oregelbunda tider, vi som hade fått till ett sånt bra flyt nu! Men, men är man sjuk så är man.
Nu är samtliga tre visningar av lägenheten avklarade, FAN vad skönt! Är SÅ less på att städa, plocka bort prylar och bli utslängd från lägenheten så att främlingar kan gå runt och snoka. Budgivningen börjar idag, det har varit totalt sjutton spekulanter och intresset ska tydligen vara hett enligt mäklar-Lina.
Vi var faktiskt på vårdcentralen igår, fick en tid 40 minuter efter jag ringde så då får man ju passa på. Givetvis var det en stor mörk man med skrovlig röst som undersökte henne så hon tjöt ju som en siren men öron, hals och lungor lät bra.
Sen fick vi gå till labbet och ta blodprov (aj, aj i mitt stackars mammahjärta och det var inte heller poppis men efter att ha fått ett fint tiger-klistermärke så lugnade hon sig. Det visades någon slags höjning på sänkan men inte tillräckligt för att han skulle skriva ut antibiotika så vi ska återkomma imorgon om det inte blivit bättre, men nu har tempen i alla fall blivit lägre så det ska väl inte behövas.
Det sja bli spännande att se om det blir en massa matkrångel nu efter att hon levt på välling och piggelin i några dagar, vid totalt oregelbunda tider, vi som hade fått till ett sånt bra flyt nu! Men, men är man sjuk så är man.
Nu är samtliga tre visningar av lägenheten avklarade, FAN vad skönt! Är SÅ less på att städa, plocka bort prylar och bli utslängd från lägenheten så att främlingar kan gå runt och snoka. Budgivningen börjar idag, det har varit totalt sjutton spekulanter och intresset ska tydligen vara hett enligt mäklar-Lina.
Barnmorskebesök vecka 29 och sjukstuga
Idag har jag varit hos barnmorskan, inte hos min vanliga för hon hade blivit sjuk så jag fick komma till hennes kollega istället, också en väldigt sympatisk kvinna (även om INGEN slår MIN vanliga barnmorska, haha).
Eftersom alla värden och vikten var bra sist så kollade inte det idag, men följande siffor fick vi mätt:
Vecka 28+4:
Blodtryck: 115/70.
Sf-mått: 28 cm.
Bebis hjärtslag: 153 slag/minuten.
Fosterläge: Tvärläge.
Jäkla unge! Jag har nojat över att den här bebisen alltid ligger tvärs över magen för om jag inte minns fel låg Moa med huvud nedåt väldigt tidigt och var ju helt fixerad på kollen i vecka 32, och nu vill jag ha det likadant och inte veta av några ostbågefasoner! Och visst låg den tvärs över med huvudet åt höger, det förklarar varför det protesteras oavsett vilken sida jag ligger åt och varför jag slipper kissa hela tiden. Det är i alla fall ingen anledning att oroa sig ännu för det är många veckor kvar att vända sig, tydligen föredrar många bebisar att ligga på tvären så länge det går när det finns plats över i magen.
Annars var ju allt bra, rekordhögt blodtryck, haha. Nu har hjärtslagen legat på över 150 slag vid varenda mätning trots att den är så lugn jämfört med Mosisen.
På tal om lillmos så är hon inte alls kry, min allra käraste flicka! Hon har haft sitt livs slöaste dagar idag och igår, och rekordhög feber på nästan 40 grader, hon har haft max 38,5 innan och det är mycket det också med tanke på att hon har väldigt låg normaltemp. Åh vad hon är ynklig och trött! Hon vill bara halvligga i soffan hela tiden och bryter ihop totalt och vrålar MAMMAAA om jag är mer än 30 centimeter ifrån henne. Inatt var hon jättefebrig och hackade tänder och svettades om vartannat, jag kan säga att jag inte sovit många timmar sedan i lördags.
Jag hoppas på tredagarsfeber, kan inte begripa vad det skulle vara annars. Hon har levt på glass idag men dricker jätteduktigt och så länge det inte blir värre får man väl avvakta. Men det gör ont i hjärtat när hon är så klen, hon är ju världens mest energiska unge.
Håll tummarna att hon kryar på sig!
Magen vecka 27
Här kommer vecka 27-magen aningen försenad:)
Onsdag
Imorgon ska vi nog kunna sticka in lite bilder, det funkade att koppla in kameran på Mikaels dator så jag får passa på när han är på jobbet, vågar inte gå nära hans revir nu på kvällen när det är speltid...
Nu har det varit byggpojkar här i ungefär en månad eftersom alla balkonger ska rivas och byggas upp på nytt. Kan meddela att det inte är så roligt. Jag tyckte att det var illa nog när ställningsbyggarna var här eftersom vi måste ha persiennerna neddragna överallt för att folk inte ska stå och glo rätt in. Det var innan det sattes igång att borra betong... Det är sånt jävla oljud att man inte hör någonting, så att titta på teve/lyssna på musik/samtala/höra sig själv tänka är att förglömma och det gör ONT i öronen. Vill inte riktigt föreställa mig hur ont det gör i Moas bebisöron som lär vara aningen mer känsliga än våra. Fick rådet att skaffa såna där lurar till henne och det är givetvis inhandlat- men att få henne att ha på sig dom är ju en annan femma. Byggansvarig herre är varmt välkommen hem hit och sätta på Moa lurarna en gång var femte sekund, så får han se hur lätt det är.
Detta resulterar i att vi inte kan vara hemma mellan 07-17 på dagarna, förutom vid byggpojkarnas fika och lunchrast då. Jag tackar gud för ÖF och FRUKTAR för nästa vecka då det är stängt.
Dessutom känns det som om jag bor i akvarium eftersom 5-6 olika människor hinner passera precis utanför fönstret den korta stund det tar att äta en kaviarmacka. Och dom glor!
Det ska bli jättehemskt att flytta härifrån, verkligen.
Idag har jag och lill-Mos varit och lunchat med svärmor (jag GICK till Sahlgrenska hemifrån, vadå superkvinna?!) och sedan lekte vi på Plikta-lekparken i Slottskogen i åtskilliga timmar. Det gick bra bortsett från en rutschkanevurpa, en rejäl bajsblöja och att Moa hann springa rätt in i en Irlänsk varghund innan jag hann fånga henne- hon är helt hundtokig! Vrålar "Vovve!!!" och kastar sig handlöst på dom.
Vi träffade även en liten pojke som sa att jag hade ett ägg i magen och inte en bebis när hans mormor pekade och frågade vad han trodde att Moas mamma skulle få i sommar, klockrent! Kan ju inte klandra honom direkt för det missförståndet!
Min foglossning är DÖDEN, så jag är så förbannat stolt över mig själv att jag håller igång hela dagarna ändå. Det är värt det även om jag fäller en tår eller två på kvällarna när smärtan hinner ikapp. Haha, det här skulle jag sett under förra graviditeten när jag var lat utan dess like och upplevde mig själv som skör som en mingvas, nu är det bara att bita ihop. På fredag får jag dock en lite paus för då ska jag hoppa in och jobb, FAN VAD NICE!
Fick en fråga om namnförslag till lillbebis, vi har FÖR många tjejnamn att välja på och inte ett enda pojknamn som faller oss i smaken- lagen om alltings jävlighet. Fast vi hade inget spikat sist heller och det föll sig ju ändå rätt naturligt så jag hoppas på det bästa!
Graviditetsvecka 28
Vecka 28
Bebisen är nu ungefär 25 cm från huvud till stjärt, 40 cm från topp till tå och väger omkring 1300-1400 gram.
Hjärnan fortsätter att utvecklas och bildar nu alla veck och vindlingar som karaktäriserar en fullt utvecklad hjärna. Håret på bebisens huvud blir längre.
Man kan nu få en antydan till om bebisen vill komma ut med fötterna eller huvudet först. Bli inte orolig om det visar sig att den ligger med fötterna nedåt; det finns fortfarande tid för den att vända sig, och din läkare kan också försiktigt försöka vända på bebisen.
Översta delen av din livmoder är nu c:a 7,5 cm ovanför naveln och din viktökning ligger förmodligen mellan 7 och 11 kg.
Du kommer förmodligen att besöka MVC varannan vecka från och med nu, även om det varierar från landsting till landsting. Vecka 28 utförs en del viktiga tester, som t.ex. om du har graviditetsdiabetes, järn och rhesusfaktor för att se om du är Rh negativ eller positiv, och om du kommer att behöva gammaglobulin efter förlossningen för att förhindra att din kropp bildar antikroppar mot din bebis blod.
Hua, jag har redan fått en liten antydan till hur det känns att vara höggravid under sommaren. Jag hade förträngt det sedan sist... Det är ingen höjdare kan jag meddela, värmen har fått mig att bli lite svullen och matt redan nu och det är ju ett tag kvar och det är VARMT!
Bebis har haft två hyfsat lugna dagar nu men annars är det full rulle, speciellt på kvällen och natten. Det känns som om hen försöker ställa sig upp i magen när jag ligger på sidan, det spjärnar på åt alla håll, PRECIS så gjorde Moa också. Moa hade även ett krafsande som hon satte igång med om magen blev lite klämd och det gör lillefot i magen också, men hen krafsar för fullt hela dagarna, det känns lite läskigt för händerna är SÅ långt ner ibland, vid blygdbenet.
Jösses vad vi är nyfikna på vem det är där inne nu!
