Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Nu har det varit byggpojkar här i ungefär en månad eftersom alla balkonger ska rivas och byggas upp på nytt. Kan meddela att det inte är så roligt. Jag tyckte att det var illa nog när ställningsbyggarna var här eftersom vi måste ha persiennerna neddragna överallt för att folk inte ska stå och glo rätt in. Det var innan det sattes igång att borra betong... Det är sånt jävla oljud att man inte hör någonting, så att titta på teve/lyssna på musik/samtala/höra sig själv tänka är att förglömma och det gör ONT i öronen. Vill inte riktigt föreställa mig hur ont det gör i Moas bebisöron som lär vara aningen mer känsliga än våra. Fick rådet att skaffa såna där lurar till henne och det är givetvis inhandlat- men att få henne att ha på sig dom är ju en annan femma. Byggansvarig herre är varmt välkommen hem hit och sätta på Moa lurarna en gång var femte sekund, så får han se hur lätt det är.

Detta resulterar i att vi inte kan vara hemma mellan 07-17 på dagarna, förutom vid byggpojkarnas fika och lunchrast då. Jag tackar gud för ÖF och FRUKTAR för nästa vecka då det är stängt.

Dessutom känns det som om jag bor i akvarium eftersom 5-6 olika människor hinner passera precis utanför fönstret den korta stund det tar att äta en kaviarmacka. Och dom glor!

Det ska bli jättehemskt att flytta härifrån, verkligen.

Idag har jag och lill-Mos varit och lunchat med svärmor (jag GICK till Sahlgrenska hemifrån, vadå superkvinna?!) och sedan lekte vi på Plikta-lekparken i Slottskogen i åtskilliga timmar. Det gick bra bortsett från en rutschkanevurpa, en rejäl bajsblöja och att Moa hann springa rätt in i en Irlänsk varghund innan jag hann fånga henne- hon är helt hundtokig! Vrålar "Vovve!!!" och kastar sig handlöst på dom.

Vi träffade även en liten pojke som sa att jag hade ett ägg i magen och inte en bebis när hans mormor pekade och frågade vad han trodde att Moas mamma skulle få i sommar, klockrent! Kan ju inte klandra honom direkt för det missförståndet!

Min foglossning är DÖDEN, så jag är så förbannat stolt över mig själv att jag håller igång hela dagarna ändå. Det är värt det även om jag fäller en tår eller två på kvällarna när smärtan hinner ikapp. Haha, det här skulle jag sett under förra graviditeten när jag var lat utan dess like och upplevde mig själv som skör som en mingvas, nu är det bara att bita ihop. På fredag får jag dock en lite paus för då ska jag hoppa in och jobb, FAN VAD NICE!

Fick en fråga om namnförslag till lillbebis, vi har FÖR många tjejnamn att välja på och inte ett enda pojknamn som faller oss i smaken- lagen om alltings jävlighet. Fast vi hade inget spikat sist heller och det föll sig ju ändå rätt naturligt så jag hoppas på det bästa!