Juli har varit fullspäckad om man säger så, förutom flytten som innebär en miljon resor till diverse möbelaffärer/byggvaruhus/stormarknader så har vi hunnit med en tripp till Ullared (hej och hå, vad dyrt det blev!), utflykt till Borås djurpark, massor av dopp i diverse badvatten och den senaste veckan har Mikael varit iväg på LAN och jag och Mosan har roat oss för fullt med mormor.
Allt är färdigt nu förutom lite tavlor och sånt som väntats medvetet med att hängas upp eftersom bostadsbolaget kommer hit och tapetserar om hela Mosans rum och en vägg i vårt sovrum i början av augusti. Vi har byggt staket runt uteplatsen också och det är inte helt färdigt än eftersom vi inte kan bestämma oss för om vi ska hägna in en liten rabatt eller inte.
Men jävlar vad vi trivs bra än så länge! FAN vilken skillnad i yta! Och det är helt sjukt skönt att ha en uteplats där Moa kan härja runt. Hon är väldigt nöjd med flytten såvitt jag kan avläsa, hon har fått sin egna säng nu som hon älskar, hon somnar där själv på kvällen vilket hon ALDRIG har gjort innan. När jag säger "somnar själv" så innebär det dock att jag sitter bredvid och sjunger i hennes barbapapa-puff medan hon dricker välling visserligen, men det är en grym förbättring efter att ha somnat i min famn varje kväll i snart två år.
Hon har även kommit över sin rädsla för sand(!), lyckats rymma spritt språngande naken en dag så att en granne fick komma bärandes på henne (det var nog höjden av skräck att inte veta vart hon var under någon minut där) och varit allmänt underbar. Hon bjuder oss på tepartyn flertalet gånger per dag och blir mer och mer besatt av grodor. Hon är sjukt jävla fantastisk! 22 månader redan, det är tokigt.
Bebis i magen växer ju på kan man säga. Är nu i vecka 37 och barnmorskan säger att vi kan förvänta oss en rejäl bebbe den här gången, förmodligen en bit över 4 kilo. På senaste kontrollen i början av vecka 35 gissade hon på att den vägde en bra bit över 2,5 kilo redan. Och det känns kan jag säga. Det är än så länge världens snällaste bebis som gör väldigt lite ljud från sig, men när hen väl bökar runt känns hela magen på sprängningsgränsen.
Har mått oförskämt bra fram till nu trots värmen och jagandet av Mosan, det är först denna veckan jag börjar känna mig lite svullen och det är fan inte dåligt. Nattsömnen börjar tryta lite också, men gud vilket skillnad jämfört med förra graviditeten! Jag känner mig som rena fitnessbruden i jämförelse.
Passar på att svara på kommentaren ang. oljan som ska minska bristningar som jag använde innan förlossningen med Moa. Det var Weledas förberedelseolja och jag smorde flitigt varje dag där nere från vecka 34. Eftersom jag sprack "all the way" så att säga kan jag inte direkt hylla den där oljan men det kanske hade blivit ännu värre utan den, vem vet? Tror att det mer berodde på slarv under krystandet som gav mig mitt hemska öde.
Tänkte skriva mitt förlossningsbrev rätt omgående förresten, det ska jag dela med mig av här inne med.
