Och anonym...
Säger det igen, om du vill prata är det bara att mejla. Struntar fullkomligt i att jag vet vem du är, jag är den sista personen som dömer någon och det stannar givetvis oss emellan. Säger som Ida skrev i en annan kommentar, det mest klockrena du borde göra är att gå ut och lägga en spya på golvet bland partygästerna, visa att dem inte är dem enda som kan bete sig svinigt.
Massa kramar till dig!
Lessions for my daughter
Jag är sjukt nervös inför dopet i morgon. Har i alla fall bestämt mig för vilka kläder det blir, skippade klänningen jag hade tänkt för jag insåg att den nog är alltför kort för kyrkan, den ser inte så kort ut framifrån men bakifrån gjorde min bakdel att den såg mindre lämplig ut, så nu slipper jag i alla fall strumpbyxor men får istället dras med ett par sjukt för små vanliga byxor som riskerar att spricka om jag böjer mig fram alltför många gånger. Det hade ju varit något, ett gigantiskt hål i röven på min dotters dop! Wihoo!
Har spånat lite på vad jag ska lära/göra/säga till Moa när hon blir äldre och börjar intressera sig för annat än att tugga på allt hon har i synhåll och kommit fram till följande:
Det är inget fel med att vara naken
Jag vill inte att hon ska bli lika pryd som mig. När jag var yngre var det extremt, då tog det en kvart för mig att byta om på stranden eftersom att jag skulle envisas med att ta på mig bikinitrosorna ÖVER de vanliga trosorna och sedan krångla ut de som satt underst, allt för att undvika att någon skulle få minsta skymt av mina kvinnliga delar eller ens VETA att jag hade några kvinnliga delar.
Nu är jag bara normalpryd men kan säga som så att även om jag är ensam hemma (vilket jag visserligen aldrig är längre...) så håller jag för mina ädla delar med händerna om jag måste hämta en handduk eller en förbannad schampooflaska för att den förra är slut då jag råkar vara naken. Jag hatar offentliga omklädningsrum och tjejer som står helt oberörda och fönar håret helt näck skrämmer mig. Skulle gärna vilja ha solglasögon på mig i såna situationer, alternativt blunda hela tiden.
Så vill jag inte att Moa ska bli, jag vill att hon ska springa omkring på stranden med sin babyrumpa vädret så länge som möjligt och jag vill inte att hon ska dö av förlägenhet den dagen någon drar ner hennes mysbyxor i skolan (ja, det har vi alla varit med om... En gång drog jag ner mina egna byxor mitt i en mattelektion för att en elak tjej ropade till mig att jag skulle dra upp dem och sluta visa röven, min prydhet måste varit borta den dagen.
Hon ska inte skämmas för sin kropp helt enkelt, jag vill att hon...
...Ska veta att hon alltid är vacker
Sedärja, knöt samman två punkter i min lista. Jag kommer såklart alltid att tycka att hon är den sötaste flickan på jorden, och jag ska göra mitt bästa för att hon också ska veta det. Sen att hon inte kommer att hålla med mig när hon står och grinar över finnar och annat jävulskap, men jag kanske kan hjärntvätta henne lite i alla fall så hon inte får världens komplex.
Hon ska veta att hon duger oavsett om hon är lång eller kort, tjock eller smal. Punkt slut.
Det är okej att slå tillbaka
Jag kanske fortfarande är för ung och dum för att förstå, men jag fattar fortfarande inte varför alla sa till en att "Man är lika dum själv om man slår tillbaka". Fan heller, är någon elak mot en har man rätt att ge igen. Vill inte att hon ska bli lika mesig som mig och inte ha stake nog att försvara sig. Man tjänar ingenting på att vara för snäll, oavsett hur mycket man försökter intala sig själv att "jag är bättre än honom/henne som inte sjunker till samma nivå". Bah.
Hon ska få lära sig att det ALDRIG, ALDRIG är okej att vara elak på någon (eller exempelvis kasta sand...) utan anledning, inget skulle göra mig så vansinnigt som att få ett samtal hem från någon lärare som berättar att Moa mobbat något stackars barn. Men om någon är elak mot henne ska hon inte bara stå och ta emot, hon har min fulla tilltålse att försvara sig.
För det är faktiskt så, att skit ska skit ha!
Jag ska inte ge henne dåligt samvete
Ett av de mest traumatiska ögonblicken i min barndom (som var härligt otraumatisk) var en när min mor använde frasen "Nu har du förstört hela min dag". Detta kunde till exempel vara för att jag var gnällig på morgonen och krånglade med kläderna. Det gjorde mig vansinnigt ledsen!
Jag tänker inte låta mitt dåliga humör gå ut över henne på det sättet, att på något sätt antyda att hon är anledningen till att mamma är ledsen eller stressad. Tänker aldrig bli en sån där tragisk människa som beklagar sig för sina barn över att livet inte blev som man förväntat sig, eller som påpekar vad man hade kunnat göra om man inte hade en unge att släpa på.
Inget barn har bett om att bli född, ingen tvingar någon att bli mamma. Är man bitter håller man det för sig själv.
Hon ska inte vara rädd för mig
Jag vill inte att hon ska bli en av dem stackars ungarna som ljuger om vart dem ska på kvällen, super sig dyngraka och inte vågar gå hem sen. Jag tror att jag kommer bli rätt sträng, så jag ska spåna på hur jag ska kunna kombinera strängheten och regler med att hon inte ska vara skraj när hon gjort något dumt.
Hon ska i alla fall veta att vad om hon än gör så älskar jag henne oändligt.
Det är inte okej att röka eller dricka
Jag kommer inte bli en sån där schyst morsa som köper ut några cider på midsommar eller liknande. Är tveksam till om hon ska få smaka ett glas hemma till middagen när hon blir äldre som många får, för det ger liksom dubbla budskap "du får inte dricka, men ände bjuder jag dig på alkohol".
Jag fick dricka hemma tidigt, och hade inga direkta förbud att dricka överhuvudtaget- samma sak med rökningen och se hur det slutade... Visst vill barn göra det som är förbjudet, men det finns inget som säger att de inte vill göra det även om det inte är förbjudet. Sen förstår jag också att man inte kan passa tonåringar dygnet runt, vill hon röka kommer hon att röka. Men hon kommer inte att få några pengar av mig att köpa cigaretter för och hon kommer då fan aldrig få ta ett bloss på MIN BALKONG:
Jag ska älska henne mest när hon förtjänar det som minst
Fint uttryck det där. Tycker inte att det finns något som heter "ge upp" när man är förälder. Jag var helt jävla utflippad som tonåring, skulle min mor veta hälften av alla dumheter jag gjort skulle hon svimma rakt av. Jag mådde så dåligt och var så självdestruktiv och det är ett under att jag klarat mig så bra som jag gjort till slut.
Jag vet att om jag hade fått den kärlek och det stöd som jag tveklöst är villig att ge Moa vad hon än gör, så hade det hjälpt mig något enormt under den tiden. Hur lite man än tror att man bryr sig om vad ens föräldrar gör och tycker när man är ett hormonmonster så har man fel, självklart bryr man sig. Att veta att någon älskar en oändligt och finns där när man faller, det är ovärderligt. Hon ska aldrig behöva känna att hon är ensam i världen, hennes mamma kommer alltid att finnas där.
Kan ta mitt eget snyftexempel. När jag var fjorton år var jag under en period ovän med mina bästa vänner, jag var olyckligt kär och vansinnigt olycklig. Jag började umgås med fel sällskap i ren frustration och det gillade inte min mamma, eftersom att detta sällskap både knarkade och sålde vapen och skit. Ignorerade dock min mor vilket jag alltid gjorde och hon varnade mig vid ett tillfälle att om jag åkte och träffade dessa personer igen så var jag inte välkommen hem igen.
Åkte givetvis dit ändå, trodde såklart att det bara var tomt snack som vanligt. Men det var det inte. Mamma ringde morgonen därefter och sa att hon hade packad mina saker och åkt och lämnat dem hos min far, för det var där jag skulle bo i fortsättningen- hon skulle komma dit och möta mig och ge mig ett busskort så att jag kunde ta bussen hem till honom.
Förstod fortfarande inte att hon menade allvar, så jag tog mig ett par snapsar och rökte lite hasch och en av pundarkillarna följde med mig ut och bort till macken där jag skulle träffa mamma. Jag var helt yr i skallen och stod där i snön endast iklädd en Slipknot-t-shirt med honom när hon kom åkandes. Hon tvärbromsade bilen och utan att titta på mig vevade hon ner rutan och slängde ut ett busskort på marken och körde därifrån. Och där stog jag, fjorton år gammal, hög som ett hus och grinade. Och den här incidenten spökar för mig fortfarande, ett tag därefter fick jag ett brev från henne när där det stod "Jag kan inte älska och respektera dig när du inte respekterar mig".
Detta är längesedan och numera funkar vi bra, men jag kommer alltid att ha en liten flicka inom mig som gråter över att hennes mamma gav upp och inte räddade henne när hon behövde det som mest.
Det ska aldrig Moa få uppleva.
Så var det med det, håll tummarna för att dopet blir lyckat i morgon!
Jag
Har spånat lite på vad jag ska lära/göra/säga till Moa när hon blir äldre och börjar intressera sig för annat än att tugga på allt hon har i synhåll och kommit fram till följande:
Det är inget fel med att vara naken
Jag vill inte att hon ska bli lika pryd som mig. När jag var yngre var det extremt, då tog det en kvart för mig att byta om på stranden eftersom att jag skulle envisas med att ta på mig bikinitrosorna ÖVER de vanliga trosorna och sedan krångla ut de som satt underst, allt för att undvika att någon skulle få minsta skymt av mina kvinnliga delar eller ens VETA att jag hade några kvinnliga delar.
Nu är jag bara normalpryd men kan säga som så att även om jag är ensam hemma (vilket jag visserligen aldrig är längre...) så håller jag för mina ädla delar med händerna om jag måste hämta en handduk eller en förbannad schampooflaska för att den förra är slut då jag råkar vara naken. Jag hatar offentliga omklädningsrum och tjejer som står helt oberörda och fönar håret helt näck skrämmer mig. Skulle gärna vilja ha solglasögon på mig i såna situationer, alternativt blunda hela tiden.
Så vill jag inte att Moa ska bli, jag vill att hon ska springa omkring på stranden med sin babyrumpa vädret så länge som möjligt och jag vill inte att hon ska dö av förlägenhet den dagen någon drar ner hennes mysbyxor i skolan (ja, det har vi alla varit med om... En gång drog jag ner mina egna byxor mitt i en mattelektion för att en elak tjej ropade till mig att jag skulle dra upp dem och sluta visa röven, min prydhet måste varit borta den dagen.
Hon ska inte skämmas för sin kropp helt enkelt, jag vill att hon...
...Ska veta att hon alltid är vacker
Sedärja, knöt samman två punkter i min lista. Jag kommer såklart alltid att tycka att hon är den sötaste flickan på jorden, och jag ska göra mitt bästa för att hon också ska veta det. Sen att hon inte kommer att hålla med mig när hon står och grinar över finnar och annat jävulskap, men jag kanske kan hjärntvätta henne lite i alla fall så hon inte får världens komplex.
Hon ska veta att hon duger oavsett om hon är lång eller kort, tjock eller smal. Punkt slut.
Det är okej att slå tillbaka
Jag kanske fortfarande är för ung och dum för att förstå, men jag fattar fortfarande inte varför alla sa till en att "Man är lika dum själv om man slår tillbaka". Fan heller, är någon elak mot en har man rätt att ge igen. Vill inte att hon ska bli lika mesig som mig och inte ha stake nog att försvara sig. Man tjänar ingenting på att vara för snäll, oavsett hur mycket man försökter intala sig själv att "jag är bättre än honom/henne som inte sjunker till samma nivå". Bah.
Hon ska få lära sig att det ALDRIG, ALDRIG är okej att vara elak på någon (eller exempelvis kasta sand...) utan anledning, inget skulle göra mig så vansinnigt som att få ett samtal hem från någon lärare som berättar att Moa mobbat något stackars barn. Men om någon är elak mot henne ska hon inte bara stå och ta emot, hon har min fulla tilltålse att försvara sig.
För det är faktiskt så, att skit ska skit ha!
Jag ska inte ge henne dåligt samvete
Ett av de mest traumatiska ögonblicken i min barndom (som var härligt otraumatisk) var en när min mor använde frasen "Nu har du förstört hela min dag". Detta kunde till exempel vara för att jag var gnällig på morgonen och krånglade med kläderna. Det gjorde mig vansinnigt ledsen!
Jag tänker inte låta mitt dåliga humör gå ut över henne på det sättet, att på något sätt antyda att hon är anledningen till att mamma är ledsen eller stressad. Tänker aldrig bli en sån där tragisk människa som beklagar sig för sina barn över att livet inte blev som man förväntat sig, eller som påpekar vad man hade kunnat göra om man inte hade en unge att släpa på.
Inget barn har bett om att bli född, ingen tvingar någon att bli mamma. Är man bitter håller man det för sig själv.
Hon ska inte vara rädd för mig
Jag vill inte att hon ska bli en av dem stackars ungarna som ljuger om vart dem ska på kvällen, super sig dyngraka och inte vågar gå hem sen. Jag tror att jag kommer bli rätt sträng, så jag ska spåna på hur jag ska kunna kombinera strängheten och regler med att hon inte ska vara skraj när hon gjort något dumt.
Hon ska i alla fall veta att vad om hon än gör så älskar jag henne oändligt.
Det är inte okej att röka eller dricka
Jag kommer inte bli en sån där schyst morsa som köper ut några cider på midsommar eller liknande. Är tveksam till om hon ska få smaka ett glas hemma till middagen när hon blir äldre som många får, för det ger liksom dubbla budskap "du får inte dricka, men ände bjuder jag dig på alkohol".
Jag fick dricka hemma tidigt, och hade inga direkta förbud att dricka överhuvudtaget- samma sak med rökningen och se hur det slutade... Visst vill barn göra det som är förbjudet, men det finns inget som säger att de inte vill göra det även om det inte är förbjudet. Sen förstår jag också att man inte kan passa tonåringar dygnet runt, vill hon röka kommer hon att röka. Men hon kommer inte att få några pengar av mig att köpa cigaretter för och hon kommer då fan aldrig få ta ett bloss på MIN BALKONG:
Jag ska älska henne mest när hon förtjänar det som minst
Fint uttryck det där. Tycker inte att det finns något som heter "ge upp" när man är förälder. Jag var helt jävla utflippad som tonåring, skulle min mor veta hälften av alla dumheter jag gjort skulle hon svimma rakt av. Jag mådde så dåligt och var så självdestruktiv och det är ett under att jag klarat mig så bra som jag gjort till slut.
Jag vet att om jag hade fått den kärlek och det stöd som jag tveklöst är villig att ge Moa vad hon än gör, så hade det hjälpt mig något enormt under den tiden. Hur lite man än tror att man bryr sig om vad ens föräldrar gör och tycker när man är ett hormonmonster så har man fel, självklart bryr man sig. Att veta att någon älskar en oändligt och finns där när man faller, det är ovärderligt. Hon ska aldrig behöva känna att hon är ensam i världen, hennes mamma kommer alltid att finnas där.
Kan ta mitt eget snyftexempel. När jag var fjorton år var jag under en period ovän med mina bästa vänner, jag var olyckligt kär och vansinnigt olycklig. Jag började umgås med fel sällskap i ren frustration och det gillade inte min mamma, eftersom att detta sällskap både knarkade och sålde vapen och skit. Ignorerade dock min mor vilket jag alltid gjorde och hon varnade mig vid ett tillfälle att om jag åkte och träffade dessa personer igen så var jag inte välkommen hem igen.
Åkte givetvis dit ändå, trodde såklart att det bara var tomt snack som vanligt. Men det var det inte. Mamma ringde morgonen därefter och sa att hon hade packad mina saker och åkt och lämnat dem hos min far, för det var där jag skulle bo i fortsättningen- hon skulle komma dit och möta mig och ge mig ett busskort så att jag kunde ta bussen hem till honom.
Förstod fortfarande inte att hon menade allvar, så jag tog mig ett par snapsar och rökte lite hasch och en av pundarkillarna följde med mig ut och bort till macken där jag skulle träffa mamma. Jag var helt yr i skallen och stod där i snön endast iklädd en Slipknot-t-shirt med honom när hon kom åkandes. Hon tvärbromsade bilen och utan att titta på mig vevade hon ner rutan och slängde ut ett busskort på marken och körde därifrån. Och där stog jag, fjorton år gammal, hög som ett hus och grinade. Och den här incidenten spökar för mig fortfarande, ett tag därefter fick jag ett brev från henne när där det stod "Jag kan inte älska och respektera dig när du inte respekterar mig".
Detta är längesedan och numera funkar vi bra, men jag kommer alltid att ha en liten flicka inom mig som gråter över att hennes mamma gav upp och inte räddade henne när hon behövde det som mest.
Det ska aldrig Moa få uppleva.
Så var det med det, håll tummarna för att dopet blir lyckat i morgon!
Jag
Svar på kommentar
"fan ligger med magsjuka inlåst i mitt sovvrum,sambon har fest utanför dörren. folk rycker i handtaget och jag gråter...känner mej så jävla ensam. har inte en enda vän. mår så dåligt just nu,vad ska man göra. har läst din blogg längenu,har ingen att vända mej till..."
Men usch! Fulla människor är det värsta som finns när man själv är nykter- och magsjuk på det!
Skulle helst vilja råda dig att krypa ner i sängen och sova, men det är väl inte det lättaste när fylledrägg rycker i dörren och brölar. Jävligt korkat av din sambo att ha fest när du är dålig, men nu när det är som det är så får väl för fan folket ta lite hänsyn och sluta rycka i dörren! Herregud, är det ett gäng fjortisar han har släpat hem eller?
Förstår om du inte vill gå ut till "festligheterna" men skicka ett sms till din sambos mobil och säg att han får se till att folk uppför sig som folk!
Du får gärna mejla mig om du vill, [email protected]. Kan inte lova att jag kan svara direkt för bebis ligger och lurar i sovrummet och vaknar och gapar emellanåt, men jag ska försöka!
Jättestor kram från mig och Moa!
Men usch! Fulla människor är det värsta som finns när man själv är nykter- och magsjuk på det!
Skulle helst vilja råda dig att krypa ner i sängen och sova, men det är väl inte det lättaste när fylledrägg rycker i dörren och brölar. Jävligt korkat av din sambo att ha fest när du är dålig, men nu när det är som det är så får väl för fan folket ta lite hänsyn och sluta rycka i dörren! Herregud, är det ett gäng fjortisar han har släpat hem eller?
Förstår om du inte vill gå ut till "festligheterna" men skicka ett sms till din sambos mobil och säg att han får se till att folk uppför sig som folk!
Du får gärna mejla mig om du vill, [email protected]. Kan inte lova att jag kan svara direkt för bebis ligger och lurar i sovrummet och vaknar och gapar emellanåt, men jag ska försöka!
Jättestor kram från mig och Moa!
Årets försenade nyårsvaka
Hade helt glömt min egenskapade lista som jag fyller i varje år, men här kommer den för år 2008.
Årets låtar: "Mercy"/ Duffy, "Never again"/ Nickelback, allt med Poets of the Fall.
Årets alkohol: Jag har ju varit nykter hela jävla året så ingen.
Årets inkomst: Det vet jag inte, men jag har ju inte jobbat. Min mammapenning ligger på ungefär 7000/månaden.
Årets "den med lite smör på": Mikael! Och Heath Ledger, må han vila i frid.
Årets käraste återseende: Memme!
Årets nya bekanta vi gillar: Alla mina mammakompisar som jag pratar med 100 ggr om dagen via internet.
Årets vredesutlösare: Har väl aldrig varit mindre arg än i år, men att bebisen aldrig kom ut gjorde mig vansinnig!
Årets pryl: Barnvagnen.
Årets sötaste existens: Moa, såklart!
Årets boende: I samma lilla lägenhet i Frölunda, jag är SÅ GLAD att jag sluppit flytta runt som en idiot i år!
Årets besvikelse: Ingen! Tamejfan ingen!
Årets aj-som-fan!: Ja gissa? FÖRLOSSNINGEN förstås, aldrig varit i närheten av sån aj-som-fan innan.
Årets revansch/envy me: Att jag är världens bästa mamma till världens bästa bebis!
Årets saknad: Högklackade skor delar platsen med min forna mage.
Årets kommentar: "Ska hon verkligen ha sånt stort huvud i förhållande till kroppen? Hon har väl inte vattenskalle?" Fråga Mikael när Moa var nyfödd och alldeles perfekt, haha.
Årets fylledrägg: Tina och Veronika, eftersom att jag blir helt matt bara av att höra om hur galet dem partar.
Årets jobb: Hemmafru och mor.
Årets udda personlighet: En kvinna som gick omkring med bebisen Nils i baljan på BB och såg allmänt förstörd ut (kan knappast klandra henne, hon var nyförlöst!).
Årets nyupptäckta ord: Läskiga ord som har med graviditet att göra, Perineum, kronbjudning, Niferex...
Årets blondin: Jag, eftersom att allt som inte handlar om förlossningar, växande magar och bebisar har varit totalt ointressant och obegripligt.
Årets glosa: "Billat" (Betyder något fult på ryska).
Årets fyllekalas: Inget, inget som ens är i närheten.
Årets idol: Veronika, som alltid.
Årets "never again": Kommer inte heller i fortsättningen att ägna mig åt rökning, supande eller pillerknaprande eller annat destuktivt som var min hobby förr.
Årets supa-sällskap: Som sagt, inget.
Årets mest förvirrade människa: Mikael, han vinner alltid den här kategorin på något vis.
Årets mest menlösa köp: Den fula klumpiga barnvagnen, skulle också vilja säga att bärselen var rätt meningslös eftersom att jag bara använde den i några veckor- men då var den guld värd. Köpte även en del platta fula skor som jag inte ens kunde med att använda när jag var gravid.
Årets bästa köp: Nya barnvagnen!
Årets äckel: Fyllot jag och Mikael mötte vid busshållplatsen som sprang omkring och var helt galen och viftade med ett järnrör, fan vad rädd jag var och satt och kramade bebismagen!.
Årets bästa tidsfördriv: Spela WoW helt klart! Nu behöver jag inga tidsfördriv längre när Moa är född, snarare tvärtom.
Årets matställe: Hemkörningpizza.
Årets motionspass: Många långa promenader.
Årets slugaste räv: Moa, hon vet alltid hur hon ska få mitt mammahjärta att smälta.
Årets spya: Ingen spya alls, men hulkade en hel del under tidig graviditet.
Årets telefonkontakt: Ingen kommer någonsin att kunna ta över Emelies plats på den tronen, det kommer aldrig att hända och då har det ändå varit fattigt med telefonsamtal i år.
Årets låtar: "Mercy"/ Duffy, "Never again"/ Nickelback, allt med Poets of the Fall.
Årets alkohol: Jag har ju varit nykter hela jävla året så ingen.
Årets inkomst: Det vet jag inte, men jag har ju inte jobbat. Min mammapenning ligger på ungefär 7000/månaden.
Årets "den med lite smör på": Mikael! Och Heath Ledger, må han vila i frid.
Årets käraste återseende: Memme!
Årets nya bekanta vi gillar: Alla mina mammakompisar som jag pratar med 100 ggr om dagen via internet.
Årets vredesutlösare: Har väl aldrig varit mindre arg än i år, men att bebisen aldrig kom ut gjorde mig vansinnig!
Årets pryl: Barnvagnen.
Årets sötaste existens: Moa, såklart!
Årets boende: I samma lilla lägenhet i Frölunda, jag är SÅ GLAD att jag sluppit flytta runt som en idiot i år!
Årets besvikelse: Ingen! Tamejfan ingen!
Årets aj-som-fan!: Ja gissa? FÖRLOSSNINGEN förstås, aldrig varit i närheten av sån aj-som-fan innan.
Årets revansch/envy me: Att jag är världens bästa mamma till världens bästa bebis!
Årets saknad: Högklackade skor delar platsen med min forna mage.
Årets kommentar: "Ska hon verkligen ha sånt stort huvud i förhållande till kroppen? Hon har väl inte vattenskalle?" Fråga Mikael när Moa var nyfödd och alldeles perfekt, haha.
Årets fylledrägg: Tina och Veronika, eftersom att jag blir helt matt bara av att höra om hur galet dem partar.
Årets jobb: Hemmafru och mor.
Årets udda personlighet: En kvinna som gick omkring med bebisen Nils i baljan på BB och såg allmänt förstörd ut (kan knappast klandra henne, hon var nyförlöst!).
Årets nyupptäckta ord: Läskiga ord som har med graviditet att göra, Perineum, kronbjudning, Niferex...
Årets blondin: Jag, eftersom att allt som inte handlar om förlossningar, växande magar och bebisar har varit totalt ointressant och obegripligt.
Årets glosa: "Billat" (Betyder något fult på ryska).
Årets fyllekalas: Inget, inget som ens är i närheten.
Årets idol: Veronika, som alltid.
Årets "never again": Kommer inte heller i fortsättningen att ägna mig åt rökning, supande eller pillerknaprande eller annat destuktivt som var min hobby förr.
Årets supa-sällskap: Som sagt, inget.
Årets mest förvirrade människa: Mikael, han vinner alltid den här kategorin på något vis.
Årets mest menlösa köp: Den fula klumpiga barnvagnen, skulle också vilja säga att bärselen var rätt meningslös eftersom att jag bara använde den i några veckor- men då var den guld värd. Köpte även en del platta fula skor som jag inte ens kunde med att använda när jag var gravid.
Årets bästa köp: Nya barnvagnen!
Årets äckel: Fyllot jag och Mikael mötte vid busshållplatsen som sprang omkring och var helt galen och viftade med ett järnrör, fan vad rädd jag var och satt och kramade bebismagen!.
Årets bästa tidsfördriv: Spela WoW helt klart! Nu behöver jag inga tidsfördriv längre när Moa är född, snarare tvärtom.
Årets matställe: Hemkörningpizza.
Årets motionspass: Många långa promenader.
Årets slugaste räv: Moa, hon vet alltid hur hon ska få mitt mammahjärta att smälta.
Årets spya: Ingen spya alls, men hulkade en hel del under tidig graviditet.
Årets telefonkontakt: Ingen kommer någonsin att kunna ta över Emelies plats på den tronen, det kommer aldrig att hända och då har det ändå varit fattigt med telefonsamtal i år.
Fredag
Vill börja med att svara på en kommentar som jag fick av på mitt inlägg om BVC:
"Jag tycker att det är bra att BVC är övertydliga om såna saker för att det är kanske inte lika självklart för andra som det är för dig och mig. Det handlar inte om att man är en dålig mamma eller pappa om man inte kan allting direkt, det kanske mer handlar om att man är väldigt osäker. Man kan inte veta allt direkt när man får sitt första barn, man lär sig under tiden. Så där kan jag inte riktigt hålla med dig om att det är skrämmande, snarare är det jättebra."
Håller med om att det såklart är jättebra att nyblivna föräldrar får veta vad det är som gäller. Men jag håller fortfarande fast vid att det mesta bör falla sig naturligt och om det inte gör det borde man har vett att ta reda på hur det funkar, det är väl det minsta man kan göra om man bestämmer sig för att skaffa barn.
Klart att man inte vet allt, jag hade inte bytt en blöja i mitt liv innan Moa kom till världen eller umgåtts med spädbarn överhuvudtaget bortsett från när min syster var liten och då var jag sex år gammal och var måttligt intresserad. Men vissa saker fattar ju vilken idiot som helst, som när BVC-sköterskan säger "Man ska ju inte lämna den nyfödda bebisen med teven som barnvakt" eller "när man börjar ge mat så ger man ju inte en tallrik med potatis och biff". Va? Gör man inte?
Det ÄR skrämmande om folk inte har sunt förnuft att fatta sånt. Men å andra sidan finns det ju dem som sitter och bolmar cigaretter med bebis i knäet, så det är inget som förvånar mig när det kommer till människans dumhet.
I går var vi i Frölunda, bokade tårtan och gjorde ett sista försök att hitta något på HM att ha på mig på dopet, utan resultat.
Köpte en svindyr hårtång som ska användas för att ge håret volym från Björn Axén, så nu har jag haft ont i magen sen igår på grund att mitt jävla slöseri. Skyller på Mikael som var med och hejade på och inte tyckte att jag skulle köpa någon billig skit som jag alltid gör annars. Håller på att lära mig hur den funkar och är rätt förvirrad, hoppas att jag lyckas få till det i morgon och slipper se ut som en idiot på dopet.
Kollade på sista avsnittet av "De halvt dolda" igår och grät floder, hoppas att ni kikat på serien för annars har ni missat något. Moa och jag var ovänner igår, eller jag var ovän med Moa i alla fall, hon var lika glad som vanligt. Hon vägrade sova på HELA DAGEN så jag förberedde mig på att hon skulle bli jätteledsen och övertrött så jag började försöka natta henne redan vid 19, då var jag helt slut efter att ha hållt igång med henne hela dagen. Men inte fan somnar ungen förrän närmare 23.30 ändå, trots extrema försök från min sida.
Uppdaterar senare, fick lite bråttom med en grej nu!
"Jag tycker att det är bra att BVC är övertydliga om såna saker för att det är kanske inte lika självklart för andra som det är för dig och mig. Det handlar inte om att man är en dålig mamma eller pappa om man inte kan allting direkt, det kanske mer handlar om att man är väldigt osäker. Man kan inte veta allt direkt när man får sitt första barn, man lär sig under tiden. Så där kan jag inte riktigt hålla med dig om att det är skrämmande, snarare är det jättebra."
Håller med om att det såklart är jättebra att nyblivna föräldrar får veta vad det är som gäller. Men jag håller fortfarande fast vid att det mesta bör falla sig naturligt och om det inte gör det borde man har vett att ta reda på hur det funkar, det är väl det minsta man kan göra om man bestämmer sig för att skaffa barn.
Klart att man inte vet allt, jag hade inte bytt en blöja i mitt liv innan Moa kom till världen eller umgåtts med spädbarn överhuvudtaget bortsett från när min syster var liten och då var jag sex år gammal och var måttligt intresserad. Men vissa saker fattar ju vilken idiot som helst, som när BVC-sköterskan säger "Man ska ju inte lämna den nyfödda bebisen med teven som barnvakt" eller "när man börjar ge mat så ger man ju inte en tallrik med potatis och biff". Va? Gör man inte?
Det ÄR skrämmande om folk inte har sunt förnuft att fatta sånt. Men å andra sidan finns det ju dem som sitter och bolmar cigaretter med bebis i knäet, så det är inget som förvånar mig när det kommer till människans dumhet.
I går var vi i Frölunda, bokade tårtan och gjorde ett sista försök att hitta något på HM att ha på mig på dopet, utan resultat.
Köpte en svindyr hårtång som ska användas för att ge håret volym från Björn Axén, så nu har jag haft ont i magen sen igår på grund att mitt jävla slöseri. Skyller på Mikael som var med och hejade på och inte tyckte att jag skulle köpa någon billig skit som jag alltid gör annars. Håller på att lära mig hur den funkar och är rätt förvirrad, hoppas att jag lyckas få till det i morgon och slipper se ut som en idiot på dopet.
Kollade på sista avsnittet av "De halvt dolda" igår och grät floder, hoppas att ni kikat på serien för annars har ni missat något. Moa och jag var ovänner igår, eller jag var ovän med Moa i alla fall, hon var lika glad som vanligt. Hon vägrade sova på HELA DAGEN så jag förberedde mig på att hon skulle bli jätteledsen och övertrött så jag började försöka natta henne redan vid 19, då var jag helt slut efter att ha hållt igång med henne hela dagen. Men inte fan somnar ungen förrän närmare 23.30 ändå, trots extrema försök från min sida.
Uppdaterar senare, fick lite bråttom med en grej nu!
Moa får kvällunderhållning!
Mysigaste skrattet fångat på film igen. Tänk vad roligt det verkar vara att vara bebis!
Ett hus tack!
Fick en fråga om vi ska flytta till större nu när lilla hjärtat kommit till världen och JA DET SKA VI! Ju förr desto bättre för satan vad det börjar krypa i kroppen på mig nu.
Vi bor jävligt bra till, i ett lugnt område trots att det ligger i en storstad, mataffärer, klädaffärer, biografter, restauranger och vad man nu kan önska sig är bara ett stenkast borta. MEN nu har ju Moa gjort sitt intåg i våra liv, och då blir prioriteringana annorlunda.
Kräver ny bostad (väldigt gärna ett hus) därför att:
* Det är så förbannat jävla trångt. Varenda garderob är proppfull (jag öppnar min garderobsdörr med fruktan att begravas av plötsligt klädras varje gång). Moa har snott en trådback av mig och en av Mikael och alla hennes kläder ligger i såna gigantiska högar att jag får gräva en kvart för att hitta rätt body/klänning/strumpor.
För att inte tala om mina stackars skor som ligger huller om buller och skadar varandra, dessutom har Mikael en ful ovana att slänga in saker PÅ mina skor så att dem blir ännu mer nedtryckta och ledsna.
I badrummet finns typ tre centimeter tom golvyta, det är kul när man ska städa...
* Jag vill ha trädgård! Nöjer mig med en liten jävla plätt gräs där man kan sitta och sola på sommaren och ställa vagnen så att bebis får sussa i friska luften efter promenader. Har en fin bild i huvudet av att plantera smultronbuskar och grejer också, men det är kanske lite väl ambitiöst.
* Framförallt vill jag inte att Moa ska växa upp i stan. Är medveten om att det blir folk av stadsbarn också (vore ju skrämmande annars) men jag är uppväxt på landet och det är så en barndom ska vara i mina ögon. Hur kul är det att gå ut med barnvagnen bland alla bilar och avgasmoln? Ska man fly till närmasta större gräsplätt får man gå till Slottskogen och samsas med 70 000 andra människor, varav hälften är fulla ungdomar. En gammal kompis till mig växte upp på Hisingen och berättades att deras mammor letade genom sandlådorna efter SPRUTOR innan ungarna kunde leka. SPRUTOR! Där jag bodde var det värsta man kunde hitta i sandlådan en gammal kattskit.
Jag vill att Moa ska kunna lämna tomten på egen hand när hon blir större utan att riskera någon gang-rape eller liknande. Sjuka människor finns det överallt men i något mindre utsträckning. I Frillesås (min barndoms byhåla) var den farligaste typen man kunde träffa Fylle-Bengt och han hade knappast gjort någon något ont. Om inte ens jag vågar gå ut själv efter mörkrets inbrott- tror ni då att Moa någonsin kommer få lämna hemmet? Knappast.
För att inte tala om när hon ska börja i skolan... Om jag hade växt upp i stan hade jag varit död nu, så naiv som jag var, följde med vem som helst hem- drack allt jag blev bjuden på och åt piller som jag inte visste vad det var. Jösses.
Dåligt sällskap kan ju vem som helst hamna i, men jag tänker inte underlätta det för Moa genom att bo i stad med skumma typer ÖVERALLT.
Är inne på hemnet och kikar flitigt nu, vill flytta så fort som möjligt. Det lär väl dröja med tanke på att man ska hitta något man verkligen vill ha och hinna sälja den här lägenheten för ett bra pris. Men jag hoppas att det går jävligt fort!
Country-side for the win!
Mina HM-favoriter
Blommig topp 149:-
Topp m. en ärm 149:-
Grå cardigan m. rostryck 199:-
Blå cardigan 298:- (Älskar!)
Grå kjol 98:-
Rosa klänning 298:- (Älskar!)
Mörkgrå klänning 198:-
Jeansjacka 298:- (Älskar igen...)
Tisdag
I dag har vi varit i kyrkan och träffat prästen! Han var jättetrevlig som väntat, även om vi tyckte att han blängde lite när vi svarade att vi varken var konfirmerade eller gifta, höhö. Jag lyckades med bedriften att inte svära EN ENDA GÅNG förutom när jag sa till Mikael "vart fan är mössan?" när vi skulle gå, men det hörde nog inte prästen. Blev stolt över mig själv.
Psalmerna som spikades var "Du vet väl om att du är värdefull" (jävligt typiskt, eftersom att den låten alltid får mig full i skratt då Tina gick omkring och sjöng "Du vet väl om att du är värdelös" i flera veckor när vi var unga och dumma), "Måne och sol" som jag inte heller gillar och "Tryggare kan ingen vara". Prästen verkade dissa mitt förslag som jag hade med mig, för han pratade bort det hela och bestämde själv, så jag spenderade tid med att lyssna på online-psalmer i onödan.
Det bestämdes även att Mikaels systerdotter Emilia ska vara med och hälla upp vatten i dopfunden, han tyckte att det var så sött när barn var med i ceremonin och det håller jag med om, så jag är glad att hon nappade på uppgiften! Sen ska gudmodern Tina få tända ett ljus såklart.
Vi fick även spana in församlinghemmet som inte alls var litet och skruttigt med gasspis och grejer som fördomsfulla jag hade förväntat mig utan SKITFRÄSCHT och nyrenoverat, köket såg riktigt glassigt ut och det fanns en sån där high tech- diskmaskin som finns på restauranger och storkök som diskar klart på ett kick, så nu använder vi riktigt porslin och inte plastskit som vi hade tänkt för att slippa diska.
Sist men inte minst fick vi en liten rundtur i kyrkan och var jättefin, rätt tufft att befinna sig i en tom kyrka. Har haft en grov kyrkoskräck innan eftersom jag alltid förknippat det med begravningar, men nu har vi varit på så många dop det sista att det bara känns fint. Fick se dopklänningarna som finns att låna också, en jättefin och en jävligt ful- dessvärre såg den fina rätt liten ut men jag hoppas att den passar lilla damen så att hon slipper ha den andra som såg ut som någon medeltidsutstyrsel i konstigt tyg med en stor beige krage.
Nej, det blir nog kanon det här (förutsett att jag kommer på vad fan jag ska ha på mig...).
Handlade lite på Kvantum på hemvägen (Moa fick två nya purér, blåbär och Hallon-Päron, får se om det är populärt, än så länge verkar hon vara mer grönsaksbebis än fruktbebis). Hur som helst så var det snöstorm från ingenstans när vi kom ut från affären och vi fick stå och frysa ihjäl i 20 min innan bussen kom, vilket är en hel evighet när man bor i stan där bussar kommer konstant.
I morgon är det BVC, jag är så GRYMT nyfiken på hur stor tjockisbebis har blivit nu. Gissade nästan rätt på grammet förra gången så jag får gissa igen, skulle tro att hon väger 7500 gram och är 66 centimeter. Egentligen tror jag att det är mer, men det var trots allt bara en månad sen hon vägdes och mättes sist, någon gång måste väl kurvan plana ut? Eller?
Fick ju förresten en länk om att Moa var jättelik Marie Plosjös systers (det var syster va?) bebis, jag spanade in länken och ja, visst var det likt! Fast Moa är ju mycket snyggare då, och Moa mamma är helt klart snyggare. Speciellt bystpartiet!
Här är dagens bild på snyggingen själv!
Psalmerna som spikades var "Du vet väl om att du är värdefull" (jävligt typiskt, eftersom att den låten alltid får mig full i skratt då Tina gick omkring och sjöng "Du vet väl om att du är värdelös" i flera veckor när vi var unga och dumma), "Måne och sol" som jag inte heller gillar och "Tryggare kan ingen vara". Prästen verkade dissa mitt förslag som jag hade med mig, för han pratade bort det hela och bestämde själv, så jag spenderade tid med att lyssna på online-psalmer i onödan.
Det bestämdes även att Mikaels systerdotter Emilia ska vara med och hälla upp vatten i dopfunden, han tyckte att det var så sött när barn var med i ceremonin och det håller jag med om, så jag är glad att hon nappade på uppgiften! Sen ska gudmodern Tina få tända ett ljus såklart.
Vi fick även spana in församlinghemmet som inte alls var litet och skruttigt med gasspis och grejer som fördomsfulla jag hade förväntat mig utan SKITFRÄSCHT och nyrenoverat, köket såg riktigt glassigt ut och det fanns en sån där high tech- diskmaskin som finns på restauranger och storkök som diskar klart på ett kick, så nu använder vi riktigt porslin och inte plastskit som vi hade tänkt för att slippa diska.
Sist men inte minst fick vi en liten rundtur i kyrkan och var jättefin, rätt tufft att befinna sig i en tom kyrka. Har haft en grov kyrkoskräck innan eftersom jag alltid förknippat det med begravningar, men nu har vi varit på så många dop det sista att det bara känns fint. Fick se dopklänningarna som finns att låna också, en jättefin och en jävligt ful- dessvärre såg den fina rätt liten ut men jag hoppas att den passar lilla damen så att hon slipper ha den andra som såg ut som någon medeltidsutstyrsel i konstigt tyg med en stor beige krage.
Nej, det blir nog kanon det här (förutsett att jag kommer på vad fan jag ska ha på mig...).
Handlade lite på Kvantum på hemvägen (Moa fick två nya purér, blåbär och Hallon-Päron, får se om det är populärt, än så länge verkar hon vara mer grönsaksbebis än fruktbebis). Hur som helst så var det snöstorm från ingenstans när vi kom ut från affären och vi fick stå och frysa ihjäl i 20 min innan bussen kom, vilket är en hel evighet när man bor i stan där bussar kommer konstant.
I morgon är det BVC, jag är så GRYMT nyfiken på hur stor tjockisbebis har blivit nu. Gissade nästan rätt på grammet förra gången så jag får gissa igen, skulle tro att hon väger 7500 gram och är 66 centimeter. Egentligen tror jag att det är mer, men det var trots allt bara en månad sen hon vägdes och mättes sist, någon gång måste väl kurvan plana ut? Eller?
Fick ju förresten en länk om att Moa var jättelik Marie Plosjös systers (det var syster va?) bebis, jag spanade in länken och ja, visst var det likt! Fast Moa är ju mycket snyggare då, och Moa mamma är helt klart snyggare. Speciellt bystpartiet!
Här är dagens bild på snyggingen själv!
Nu kliar det i fingrarna igen...
Det är inte bra att konversera för mycket med andra mammor som älskar bebisprylar, för man blir ännu mer ha-galen alltså... Just nu är jag sugen på att köpa en vår/sommar-åkpåse till vagnen, Moa blir redan lite småsvettig i vår tjocka underbara åkpåse från Elodie, så hon MÅSTE ju ha en svalare inom kort, hehe.
Dessa är från Babysnuggle och det finns massor av olika åkpåsar jag gillar, men detta är ändå topp-3:
Sen finns det ett annat alternativ, som är något dyrare dessvärre... Men ack så fina- finns i en massa olika färger och har flera lager som man kan växla mellan beroende på hur varmt det är... Märket heter Lodger Bunker
Borde ta mitt förnuft till fånga och köpa lite kläder till mig själv istället, DET BEHÖVS!
Dessa är från Babysnuggle och det finns massor av olika åkpåsar jag gillar, men detta är ändå topp-3:
Sen finns det ett annat alternativ, som är något dyrare dessvärre... Men ack så fina- finns i en massa olika färger och har flera lager som man kan växla mellan beroende på hur varmt det är... Märket heter Lodger Bunker
Borde ta mitt förnuft till fånga och köpa lite kläder till mig själv istället, DET BEHÖVS!
Måndag
Har suttit nu i flera timmar (ja i alla fall två...) och klurat på vilka festligheter vi ska bjuda på till dopet och har nu äntligen fått lite klarhet i det hela. Det blir smörgåstårta trots allt, två olika smaker till och med och en liten specialare till doptårta, vad det är får ni se tids nog, hehe. Sen ska det ju inhandlas dricka och grejer, och engångsbestick så att vi slipper någon jävla disk. Insåg precis att jag inte kollat upp det där med psalmer och sånt som jag lovade prästen och vi ska träffa honom i morgon så det börjar väl bli dags- minst sagt.
Fick precis avsluta och spara inlägget som utkast i sissådär fem timmar...Lilla damen somnade för en halvtimme sen vilket är mindre bra eftersom hon säkert kommer att somna sent för natten när hon powernappar nu. Men stackarn somnade nästan med flaskan i munnen och då är det liksom inte någon idé att försöka hålla henne vaken.
Har kikat lite på psalmer till dopet och så, det är inte speciellt lätt att ha någon koll på det där när man inte direkt är någon flitig kyrkobesökare, men det får bli "Tryggare kan ingen vara" (fantasifullt va!) och en annan barnpsalm som hette "Det gungar så fint när han håller dig mitt barn". Hehe.
Känner mig som jordens största hycklare. I högstadiet fick vi välja om vi ville gå med till kyrkan på jul och påsk-gudstjänsterna eller om vi ville stanna kvar och plugga istället- och jag valde alltid att stanna kvar trots att skolarbetet inte direkt var min grej. Fast nu är det faktiskt en annan grej, även om jag inte ser dopet som något gudsförknippat direkt utan mer att man firar Moa ankomst.
Håller på att bryta ihop över vad i helvete jag ska ha på mig, testade lite olika outfits idag och kan fan inte bestämma mig. Måste se till att ta det där beslutet snart för det kommer att bli katastof om jag står där på lördag och fortfarande inte har en aning, det kommer att sluta i ett svettig vredesutbrott. Det är tillräckligt illa att oroa sig för hur håret ska se ut och sminket på det, kläderna måste fan vara ordnade!
SKOR är också ett stort dilemma, först var problemet att jag inte ville ta några högklackade för att jag helt enkelt är så jävla orutinerad på att gå i klackar numera och det skulle vara livsfarligt att stappla omkring med Moa i famnen på 10 cm-klackar men sen kom jag på att jag ju faktiskt kan byta till andra skor när själva dopet är över och det är dags för fika, men sen kom jag på att jag ju faktiskt är 178 cm lång och förmodligen kommer att bli längre än Mikael om jag har riktigt höga klackar, och jag vill ju inte stå där framme och se ut som någon jävla amazonkvinna. Dagens i-landproblem.
Igår var vi och käkade en grymt god gryta hos svärföräldrarna. Moa strejkade och vägrade ligga på golvet när vi skulle käka, men vi löste situationen med att hon fick ligga nedanför bordet i sin vagnliggdel och leka med sin dinglande napphållare som vi satte fast, hon ser precis ut som en kattunge. Sen fick hon testsitta på deras träningscykel, ångrar att jag inte tog något kort för det såg grymt kul ut.
Mikael har fått tillbaka sin dator vilket innebär att jag har MIN dator tillbaka i mitt våld igen så nu ska jag uppdatera duktigare!
Fick precis avsluta och spara inlägget som utkast i sissådär fem timmar...Lilla damen somnade för en halvtimme sen vilket är mindre bra eftersom hon säkert kommer att somna sent för natten när hon powernappar nu. Men stackarn somnade nästan med flaskan i munnen och då är det liksom inte någon idé att försöka hålla henne vaken.
Har kikat lite på psalmer till dopet och så, det är inte speciellt lätt att ha någon koll på det där när man inte direkt är någon flitig kyrkobesökare, men det får bli "Tryggare kan ingen vara" (fantasifullt va!) och en annan barnpsalm som hette "Det gungar så fint när han håller dig mitt barn". Hehe.
Känner mig som jordens största hycklare. I högstadiet fick vi välja om vi ville gå med till kyrkan på jul och påsk-gudstjänsterna eller om vi ville stanna kvar och plugga istället- och jag valde alltid att stanna kvar trots att skolarbetet inte direkt var min grej. Fast nu är det faktiskt en annan grej, även om jag inte ser dopet som något gudsförknippat direkt utan mer att man firar Moa ankomst.
Håller på att bryta ihop över vad i helvete jag ska ha på mig, testade lite olika outfits idag och kan fan inte bestämma mig. Måste se till att ta det där beslutet snart för det kommer att bli katastof om jag står där på lördag och fortfarande inte har en aning, det kommer att sluta i ett svettig vredesutbrott. Det är tillräckligt illa att oroa sig för hur håret ska se ut och sminket på det, kläderna måste fan vara ordnade!
SKOR är också ett stort dilemma, först var problemet att jag inte ville ta några högklackade för att jag helt enkelt är så jävla orutinerad på att gå i klackar numera och det skulle vara livsfarligt att stappla omkring med Moa i famnen på 10 cm-klackar men sen kom jag på att jag ju faktiskt kan byta till andra skor när själva dopet är över och det är dags för fika, men sen kom jag på att jag ju faktiskt är 178 cm lång och förmodligen kommer att bli längre än Mikael om jag har riktigt höga klackar, och jag vill ju inte stå där framme och se ut som någon jävla amazonkvinna. Dagens i-landproblem.
Igår var vi och käkade en grymt god gryta hos svärföräldrarna. Moa strejkade och vägrade ligga på golvet när vi skulle käka, men vi löste situationen med att hon fick ligga nedanför bordet i sin vagnliggdel och leka med sin dinglande napphållare som vi satte fast, hon ser precis ut som en kattunge. Sen fick hon testsitta på deras träningscykel, ångrar att jag inte tog något kort för det såg grymt kul ut.
Mikael har fått tillbaka sin dator vilket innebär att jag har MIN dator tillbaka i mitt våld igen så nu ska jag uppdatera duktigare!
Min kommentar på kommentar...
Hade glömt bort att jag tänkte svara på en kommentar som jag fick på ett inlägg för ett tag sedan:
"Nästan sorgligt att se hur allting bara handlar om bebis så fort man har fått en :/ det är väl så antar jag.. men vart tar ens eget liv vägen? Nej jag ska definitivt vänta innan jag skaffar barn. Jag vill hinna leva mitt eget liv först.
(Menar ingenting illa med den här kommentaren, jag bara konstaterar. Älskar din blogg!)"
En sak är säker och det är att man INTE ska skaffa barn om man inte tror sig vara redo, så det gör du helt rätt i att vänta! Man är dum om man tror att livet ska fortsätta som innan och att bebis bara är en söt liten sak att gosa med, för det är ett heltidsjobb- 24 timmar om dygnet 365 dagar om året...
Jag råkar ha en väldigt snäll bebis (den bästa bebisen såklart, vilket alla mödrar tycker- hoppas jag...) men hon är extremt sällskapssjuk och vad jag än gör så är Moa med- såklart. Det jobbigaste med att ha barn tycker jag är att man aldrig riktigt kan vila, det är full fart hela dagen, hon somnar sent på kvällarna och när hon väl sover så vet man aldrig när hon kan få för sig att vakna, så man har liksom alltid ena örat spetsat- även i sömnen.
Men är det SORGLIGT att allt handlar om bebis? Gud nej! Det är ju liksom inte bara "en bebis" som tar upp all min tid och vänder tillvaron upp och ned, det är ju MIN bebis, MIN ÄLSKADE DOTTER. Hon blir bara roligare för var dag som går och jag njuter av varje sekund, även om man sliter sitt hår ibland. Jag kan inte tänka mig något som skulle kunna ge mig mer glädje än att vara just mamma- att det innebär att man inte kan festa på nyårsafton (kommentaren var på mitt nyårs-blogginlägg), att man inte får sova, äta eller göra en massa spontana saker när man vill betyder faktiskt inte ett skit i jämförelse, även om det kan vara svårt att föreställa sig det innan man har sin egna lilla marodör att ta hand om.
Sen kan man faktiskt göra en massa saker även om man har barn, det handlar bara om ork egentligen, jag kan släpa med henne på shoppingturer och liknande och det gör jag också emellanåt, om vi hade velat hade vi kunnat ha barnvakt och festat till det också- men just nu vill jag bara njuta av tiden när hon är riktigt liten. Jag lever livet nu som aldrig förr, jag blev ju gravid och födde ett barn för att jag ville ha mitt liv på det sättet och det har jag inte ångrat en sekund!
Grattis Moa fyra månader idag!
Lördag
Så var det lördag igen, veckan har bara flugit iväg.
Tackar för alla fina kommentarer om bloggen, grymt kul att höra- uppdaterar så ofta jag hinner med och dessvärre blir det ju ganska sporadiskt just nu. Inte bara för att fisbebis tar upp all tid men dessutom för att Mikaels dator är inne på lagning INGEN och han knycker min en hel del. Blir snart blodbad här hemma... Hehe.
Var ju på föräldragrupp i torsdags, önskar att jag kunde säga att jag gillade det men det vore en ganska fet lögn. Håller på att försöka klura ut hur jag ska slippa gå dit någon mer gång utan att ringa och meddela att "det var ingenting för mig". Eftersom att jag inte är tolv år längre och kan tvinga min mor att ringa åt mig så är det väl bara att bita i det sura äpplet antar jag... Ibland suger det att vara vuxen och ansvarsfull.
Det var EN mysig mamma där, som tydde sig till mig direkt. Dessvärre har jag ju en tendens att attrahera småkonstigt folk, så även om hon var trevlig så var tror jag inte att jag klarar av det hysteriska skrattet och ryckiga kroppsspråket speciellt länge... Till och med Moa stirrade lite skärrat på henne och hon är ändå van vid att folk tjuter och pratar med pipiga röster.
Skulle tippa på att det allt som allt var åtta, nio bebisar med föräldrar där. Två thailänska kvinnor var där med varsin supersöt bebis, dessvärre pratade dem inte svenska utan hade med sig en tolk bara för att få vara med (det kan man kalla ambitiöst!). Sen var det två par och en ensam pappa förvånande nog, resten var mammor så jag slapp i alla fall sitta och oroa mig för att alla skulle tro att jag var ensamstående.
Vi fick ägna oss åt menlösa aktiviteter som att gå runt i ringen och förklara varför våra barn fått sina namn och sen bläddrade en BVC-tant i en namnbok och läste upp betydelsen av namnet (jag var för övrigt den enda som redan visste vad Moa betydde, pluspoäng til mig). De thailändska barnen hette Viktoria och Karl, vilket jag tyckte var skojigt.
Det var lite halvkaos hela tiden, alla bebisar utom Moa skrek (haha!) i omgångar och alla satt och småpratade på egna håll medan BVC-tanterna försökte få en syl i vädret, massa frågor gick runt då man skulle berätta lite om sin förlossning, barnets sovvanor och så vidare, men som sagt var det ingen som lyssnade ändå. Kul att sitta där och ta mod till sig och prata inför en massa okända människor när inte en käft lyssnar på det man säger...
Bredvid mig satt en mamma med en olycklig bebis som inte heller verkade känna någon så jag gillade henne lite extra mycket och smilade upp mig mot hennes ledsna bebis hela tiden. Till det började närma sig slutet och vi skulle "sätta oss två och två och diskutera vad vi ville prata om på nästa träff". Då upptäckte jag att hon var efterbliven.
SAMTAL MELLAN SOFIA OCH "AXELS MAMMA":
A: Det skulle vara väldigt intressant att höra mer om barnets utveckling framöver.
S: Ja absolut. Det kan ju vara intressant.
(A stirrar intensivt på mig).
S: Jag vill gärna höra lite mer om mat och så till bebisar...
A: Mat?
S: Ja, när man kan börja öka på portionerna och sådär, än så länge kan man ju inte ge dem så mycket käk åt gången.
(A stirrar intensivt på mig).
S: Ja, eller, ja...
A: Jag helammar.
S: Okej, vad bra... Skönt när det funkar.
A: Men för er som inte ammar kan det ju vara intressant.
S: Mmm...
(A stirrar så att ögonen nästan trillar ut och jag vrider nervöst på mig).
S: Sen vet jag inte vad man kan prata om, känns som om man har hysad koll på det mesta...
(A stirrar...).
S: Det där med utveckligen som du sa var ju bra...
(A stirrar och jag bestämmer mig för att byta samtalsämne).
S: Din son var också född den sjuttonde va? Då föddes dem samma dag!
A: Ja.
(Jag mumlar till Moa om att hon och den lilla pojken är lika gamla).
A: Du födde på Mölndals sjukhus va?
S: Nej, vi åkte ner till Varberg. Jättebra ställe!
A: Jaha, för jag tycker att Mölndal är bäst.
S: Okej...
A: Jag stannade i fem dagar.
S: Okej, vi stannade bara där i två nätter, inser nu i efterhand att man skulle stannat längre och fått vila upp sig lite inför hemgången, hehe.
(A stirrar på mig som om jag var dum i huvudet).
S: Alltså, det var ju skönt att slippa laga mat och få hjälp så får man hade något att fråga över...
A: Amningen funkade inte i början.
S: Okej, det flöt på bra här men sen började det strula så jag fick sluta ganska tidigt eftersom att hon inte blev mätt på mjölken.
A: Vadå inte mätt?
S: Hon åt hela dagarna konstant och hann inte ens sova mellan matningarna eftersom att hon inte blev mätt.
A: Jaha, fast jag har lärt mig att små barn vill amma hela tiden vissa dagar.
S: Jo, fast det här pågick ju i tre veckor...
(A stirrar arg på mig).
S: Första gången hon fick en flaska ersättning sov hon i fyra timmar så man märkte att hon äntligen blev lite mätt för det gjorde hon aldrig innan.
A: Sov hon i TJUGOFYRA TIMMAR?
S: Nej i fyra timmar, annars hade det ju varit lite oroväckande...
(A stirrar på mig som om hon hatar mig).
Som tur var tog vår lilla pratstund slut sen och BVC-tanten började prata igen. Innan jag gick hem fick jag dessutom lite "öppna förskolan"-propaganda, det verkar som om det är kriminellt att inte besöka öppna förskolan. Vi hade mötet i förskolans lokaler och jag blev ännu mer säker på att jag INTE ville gå dit. Det luktade äckel och trolldeg överallt och när jag bytte blöja på stackars Moa på ett äckligt skötbord tappade jag blöjan, fick böja mig ner och såg en massa fasttorkat bebisbajs som runnit längs bänken. Fy fan.
Nej, föräldragruppen var fan ingenting för mig.
Igår var Moa med mig och Mikael hos frissan, hon var glad och flörtade med alla frisörskorna och höll låda i över två timmar då vi var där, alla tyckte att det var jättekul när hon började yla ikapp med musiken på radion. Min frissa trodde att det var en blivande schlagerbebis- så kan det nog vara för hon är inte särkilt förtjust i vår rock här hemma. Hehe.
Så jävla gött att vara nyfärgad och nyklippt, jag gick och slängde med håret hela kvällen.
Trevlig lördag allihop!
Onsdag
Jag är medveten om den kassa uppdateringen, bebis är frisk men inne i någon slags sömnstrejkperiod och det är fullt upp med att underhålla henne. Igår var hon vaken från 10 på morron till 00.30 på natten med bara någon tupplur på 20 minuter, sjukt. Som tur är så är hon glad trots denna vansinniga sömnbrist- det tackar vi gud för...
Idag har vi varit en sväng på Frölunda Torg. Mikael hade körlektion och då passade jag och Moa på att kika runt i affärer, jag gick runt till olika bagerier och fixade prislistor på tårtor inför dopet. Fy fan vad dyrt det är! Smörgåstårta ska vi inte tala om, t.ex kunde man köpa en smörgåstårta i 12 bitar för 665 jävla spänn! Där kommer vi inte att handla vill jag lova.
Fyndade en blus till mig och en klänning till Moa för 49 kronor totalt på HM, det var alla rea-plagg två för en och löjligt billigt. Köpte väl visserligen den där blusen mest för att det var billigt och inte för att jag verkligen ville ha den, men, men.
När Mikael blev klar gick vi och käkade på ett café, köpte varsin bit lasagne. Moa var snäll och fick kalasa på en flarra mjölk som omväxling, hehe. Givetvis la hon en rejäl bajsblöja vilket innebar att jag för första gången var tvungen att byta blöja på en vidrig jävla offentlig toalett. Jag har toalettskräck och kan inte tänka mig något mer fasansfullt än att placera mitt stackars barn i en sån svinig miljö. Tack och lov fanns det skötbord så hon slapp ligga på golvet (hade visserligen hellre bytit bajsblöjan i vagnen än att lägga henne på golvet). Höll på att kräkas hela tiden och Moa stirrade förvirrat på mig. Sen somnade hon under promenaden hem och sov vidare i liften i flera timmar, haha! Vi lurade vårt sömnstrejkande barn! Victory!
Nu känns det som om närmaste tiden är VÄLDIGT fullspäckad. Är inte van vid att ha saker planerat, det skrämmer mig.
I morgon ska jag på FÖRÄLDRAGRUPP på BVC. Är skitnervös, alla andra känner förmodligen varandra redan eftersom dem träffats under graviditeten (själv gick jag ju hos privat barnmorska inne i stan) och min fördomsfulla sida utgår från att alla kommer att vara närmare fyrtioårsåldern, alla kommer att vara amningsfanatiker och garanterat tro att jag är en stackars ensamstående, ung tjej eftersom att Mikael inte vågar följa med.
Jag hoppas att det blir kul i alla fall, om inte annat så tycker jag att det är vansinnigt roligt att se Moa ihop med andra bebisar och skulle det visa sig att folket är idioter går jag aldrig dit igen... (jag är så optimistiskt lagd).
På fredag ska jag och Mikael till frissan och göra oss vackra inför kommande dopet, fan vad härligt det ska bli att fräscha upp håret! På lördag ska jag nog träffa Veronika för en dejt, på söndag ska vi till svärföräldrarna på middag, på tisdag ska vi till kyrkan och prata med prästen och prova ut Moas dopklänning och på onsdag är det rutinbesök på BVC.
Bara lilla måndagen är ledig, då ska jag inte flytta min feta röv många millimeter vill jag lova.
Prästen vi ska ha på dopet verkar för övrigt jättetrevlig, han lät ganska ung och jobbade som lärare på halvtid. Käckt. Är ju lite prästrädd så jag blev väldigt glatt överraskad. Han bad mig spåna lite på vilka psalmer och liknande vi vill ha med så det ska jag försöka hinna med också.
Nu ska jag umgås med min karl.
Idag har vi varit en sväng på Frölunda Torg. Mikael hade körlektion och då passade jag och Moa på att kika runt i affärer, jag gick runt till olika bagerier och fixade prislistor på tårtor inför dopet. Fy fan vad dyrt det är! Smörgåstårta ska vi inte tala om, t.ex kunde man köpa en smörgåstårta i 12 bitar för 665 jävla spänn! Där kommer vi inte att handla vill jag lova.
Fyndade en blus till mig och en klänning till Moa för 49 kronor totalt på HM, det var alla rea-plagg två för en och löjligt billigt. Köpte väl visserligen den där blusen mest för att det var billigt och inte för att jag verkligen ville ha den, men, men.
När Mikael blev klar gick vi och käkade på ett café, köpte varsin bit lasagne. Moa var snäll och fick kalasa på en flarra mjölk som omväxling, hehe. Givetvis la hon en rejäl bajsblöja vilket innebar att jag för första gången var tvungen att byta blöja på en vidrig jävla offentlig toalett. Jag har toalettskräck och kan inte tänka mig något mer fasansfullt än att placera mitt stackars barn i en sån svinig miljö. Tack och lov fanns det skötbord så hon slapp ligga på golvet (hade visserligen hellre bytit bajsblöjan i vagnen än att lägga henne på golvet). Höll på att kräkas hela tiden och Moa stirrade förvirrat på mig. Sen somnade hon under promenaden hem och sov vidare i liften i flera timmar, haha! Vi lurade vårt sömnstrejkande barn! Victory!
Nu känns det som om närmaste tiden är VÄLDIGT fullspäckad. Är inte van vid att ha saker planerat, det skrämmer mig.
I morgon ska jag på FÖRÄLDRAGRUPP på BVC. Är skitnervös, alla andra känner förmodligen varandra redan eftersom dem träffats under graviditeten (själv gick jag ju hos privat barnmorska inne i stan) och min fördomsfulla sida utgår från att alla kommer att vara närmare fyrtioårsåldern, alla kommer att vara amningsfanatiker och garanterat tro att jag är en stackars ensamstående, ung tjej eftersom att Mikael inte vågar följa med.
Jag hoppas att det blir kul i alla fall, om inte annat så tycker jag att det är vansinnigt roligt att se Moa ihop med andra bebisar och skulle det visa sig att folket är idioter går jag aldrig dit igen... (jag är så optimistiskt lagd).
På fredag ska jag och Mikael till frissan och göra oss vackra inför kommande dopet, fan vad härligt det ska bli att fräscha upp håret! På lördag ska jag nog träffa Veronika för en dejt, på söndag ska vi till svärföräldrarna på middag, på tisdag ska vi till kyrkan och prata med prästen och prova ut Moas dopklänning och på onsdag är det rutinbesök på BVC.
Bara lilla måndagen är ledig, då ska jag inte flytta min feta röv många millimeter vill jag lova.
Prästen vi ska ha på dopet verkar för övrigt jättetrevlig, han lät ganska ung och jobbade som lärare på halvtid. Käckt. Är ju lite prästrädd så jag blev väldigt glatt överraskad. Han bad mig spåna lite på vilka psalmer och liknande vi vill ha med så det ska jag försöka hinna med också.
Nu ska jag umgås med min karl.
Söndag
Nu har jag placerat barnet på golvet- hon kommer helt klart att protestera snart men om hon någonsin ska lära sig att rulla från rygg till mage, åla eller göra andra bebissaker krävs det ju att hon spenderar åtminstone lite tid på golvet.
Hon har dock redan tröttnat. Tände taklampan för att se om det blev roligare i skarp belysning men icke.
Igår var vi på kalas, och inte vilket kalas som helst utan ETTÅRSKALAS, det bästa av kalas. Det var lille Vincent som fyllde ett, ofattbart att han redan blivit så stor. Knallar runt som en liten minimänniska... Och snuttan blir fyra månader om bara ett par dagar, det går SKRÄMMANDE FORT.
Moa är fortfarande lite krasslig, hon hostar och är betydligt slöare än vanligt, men hon höll sig vid relativt gott humör på kalaset igår trots mycket folk. Men man märker att hon inte är frisk, för hon är ganska svår att hålla nöjd längre stunder vad man än gör. Igår fick hon träffa en livs levande misse för första gången (om man bortser från alla katter som jag skrämmer bort när vi går med vagnen, hehe). Hon märkte förstås inte att den var där, trots att den kelade en massa med hennes fötter, den kunde lika gärna ha varit en fluffig kudde. Men tufft ändå. Måste se till att inte överföra min kattskräck till henne, att jag är rädd för katter, fåglar och hästar är helt och hållet min egen mors fel, så jag ska bara se till att Moa får vettiga fobier, som getingar och eldflammor (själv vågade jag inte använda en tändare förrän jag var 12 år gammal och blev så illa tvungen i samband med tjuvrökningen).
I fredags var jag inne i stan för att länsa Gina Tricot på fina grejer som jag kan ha på Moas dop. Kul. Gina Tricot i Femmanhuset (orkade inte spring till nästa butik) ser för närvarande ut som ett jävla bombnedslag- en krigszon). Det fanns inga s.k "nyheter" utan bara en massa rea-varor som samtliga var i storlek 34 eller också helt gräsligt fula, sladdriga jävla material med fula glitterklämmor och annat som skulle få vilken respektabel ung dam som helst att se ut som en öststatshora. Typ varenda plagg hade fläckar och var vrängda ut och in och SLÄPADE i golvet från sin galgar. Hitta en enda söt svart klänning med blommor nedtill men den orkade jag inte stå i världens längsta kö för att köpa. Började fan nästan grina, jag HATAR att inte hitta några fina grejer när det verkligen behövs- och det gör det.
Köpte i alla fall en söt klänning på Zara till slut, och även en ny overall till Moa, i brunt, rött och turkost. Inte rosa men det gick ändå, hon är störtsöt i den och den är alldeles lagom varm för att hon inte ska kokas levande i sin åkpåse i vagnen.
På tal om vagnen funderar jag seriöst på att byta till sittdelen snart, den har fullt liggläge, för det börjar bli SÅ TUNGT att släpa på den förbannade liften med min tjocka bebis i upp och ned för trapporna. Nackdelen att inte kunna lyfta med sig henne upp är ju att hon defintivt lär vakna om hon för en gångs skull lyckas sova vidare efter att vi kommer in, plus att det blir jobbigt att bära på väskor, matkassar och annat med en sprattlade bebis på ena armen. Ska försöka stå ut ett tag tilll.
Nu sitter Moa i sin gåstol, hon tröttnade som vanligt på att ligga på golvet efter typ två minuter. Gåstolen är dock jävligt populär, hon flänger runt som fan (dock inte nu för jag var elak och tog inte av strumporna så hon får inget grepp om golvet).
Nu ska jag väcka min slöa pojkvän så att vi kan äta frukost, Moa ska få en klick broccolipuré som hon älskar trots att det är helt identiskt bebisbajs i utseendet. Smaken var inte heller någon höjdare vill jag lova!
Ha det bra så länge!
Sjuklingen är på bättringsvägen!
I natt har plutten sovit TACK OCH LOV, tack för era söta kommentarer! Hon är fortfarande väldigt krasslig men febern är i alla fall borta och näsan är inte fullt så täppt längre antar jag eftersom att hon kan ligga i sängen och sova utan att vakna och kippa efter andan hela tiden. Har höjt upp sängen med två tjocka böcker under varje ben och gett henne näsdroppar (tack och lov finns det även till bebisar numera) och massor av koksaltlösning.
I går natt satt jag som sagt uppe hela natten fram till kl 6 på morgonen, hon sov dåligt men hon fick i alla fall lite sömn i upprätt ställning, stackarn... Var på apoteket igår, givetvis fanns det ingen snorsug där så det får bli en sväng förbi Babyproffsen snart så att vi har en sån hemma till nästa förkyldning- som jag hoppas dröjer... Vi har ju haft väldig tur ändå att hon inte blivit dålig förrän nu, att det inte kom när hon var riktigt liten och känslig. Nu har hon ju lite kilon att ta på i alla fall, hehe.
Hon har i alla fall ätit bra och varit glad under omständigheterna, till och med skrattat med sin hesa lilla röst ett par gånger. Mammas duktiga tjej! Ska skriva mer sen när jag hinner, nu ska jag och Mikael titta på "The bucket list" och äta lasagnerester sedan igår.
I går natt satt jag som sagt uppe hela natten fram till kl 6 på morgonen, hon sov dåligt men hon fick i alla fall lite sömn i upprätt ställning, stackarn... Var på apoteket igår, givetvis fanns det ingen snorsug där så det får bli en sväng förbi Babyproffsen snart så att vi har en sån hemma till nästa förkyldning- som jag hoppas dröjer... Vi har ju haft väldig tur ändå att hon inte blivit dålig förrän nu, att det inte kom när hon var riktigt liten och känslig. Nu har hon ju lite kilon att ta på i alla fall, hehe.
Hon har i alla fall ätit bra och varit glad under omständigheterna, till och med skrattat med sin hesa lilla röst ett par gånger. Mammas duktiga tjej! Ska skriva mer sen när jag hinner, nu ska jag och Mikael titta på "The bucket list" och äta lasagnerester sedan igår.
Moa är sjuk:(
Har inte hunnit uppdatera och kommer heller inte hinna det på ett tag tills lillprutten är bättre, hon har haft feber som tack och lov är borta nu och hon är snorig som fan och hostar. Det är SÅ SYND om henne! Hon kan inte ligga ner och sova så jag satt uppe till 6 i morse med henne i soffan tills Mikael tog över... Hon är så hes att hon knappt kan skrika utan kraxar bara och låter som en liten gris hela tiden.
Håll tummarna att hon snart blir frisk! Får så jävla ont i hjärtat när hon mår dåligt!
Håll tummarna att hon snart blir frisk! Får så jävla ont i hjärtat när hon mår dåligt!
Till Johanna
Måste ju svara på kommentarerna jag får!:)
Jag har hört det där med FÖR starka bäckenbottenmuskler hos ryttare på lite olika ställen, bland annat från div. barnmorskor. Sen får man ju ta det med en nypa salt, det finns säkerligen MÅNGA som föder utan problem alls, och en del stackare som har otur.
Däremot har jag hört att det är en ren myt att kvinnor med breda höfter har ett större bäcken, tydligen ska höftbredden inte alls ha något med det att göra, jag har alltid haft rätt rejäla höfter och för mig gick det då verkligen inte lätt att föda, haha. Hade ju värkarbete hur länge som helst innan det tills sist öppnade sig! Sen kan man ju tänka sig att en del av dem som faktiskt har ett för trångt bäcken för att bebisens huvud ska kunna komma ut förmodligt är rätt små i kroppen, såg på "Barnmorskorna" på SVT en asiatisk liten tjej som födde en STOR bebis på nästan fem kilo- det måste varit rätt tungt och förmodligen inte helt lätt att klämma ut...
För mig var Moas 3690 gram och huvudomkrets på 36 centimeter alldeles, alldeles tillräckligt, hehe. Tur att hon banat vägen nu för nästa unge, tycker faktiskt att jag förtjänar att den bara trillar ut!
Jag har hört det där med FÖR starka bäckenbottenmuskler hos ryttare på lite olika ställen, bland annat från div. barnmorskor. Sen får man ju ta det med en nypa salt, det finns säkerligen MÅNGA som föder utan problem alls, och en del stackare som har otur.
Däremot har jag hört att det är en ren myt att kvinnor med breda höfter har ett större bäcken, tydligen ska höftbredden inte alls ha något med det att göra, jag har alltid haft rätt rejäla höfter och för mig gick det då verkligen inte lätt att föda, haha. Hade ju värkarbete hur länge som helst innan det tills sist öppnade sig! Sen kan man ju tänka sig att en del av dem som faktiskt har ett för trångt bäcken för att bebisens huvud ska kunna komma ut förmodligt är rätt små i kroppen, såg på "Barnmorskorna" på SVT en asiatisk liten tjej som födde en STOR bebis på nästan fem kilo- det måste varit rätt tungt och förmodligen inte helt lätt att klämma ut...
För mig var Moas 3690 gram och huvudomkrets på 36 centimeter alldeles, alldeles tillräckligt, hehe. Tur att hon banat vägen nu för nästa unge, tycker faktiskt att jag förtjänar att den bara trillar ut!
Nattamat
Nu sitter jag här och jäser med en ölkorv av smaken "Hot Amigo" och en ljuvlig pineapple-cider. Det förtjänar jag, bebis har somnat för bara en liten stund sen. Stygg tös, hon som somnat vid åttatiden de senaste dagarna. HERREGUD vad frustrerande det kan vara när man ska natta henne och hon vägrar en tillvaro utan napp i munnen, men samtidigt ska man givetvis äta på sin hand, och då trillar nappen ut. Då blir man arg för att man inte har någon napp, men man vill ändå äta på sin käraste hand. Då trillar nappen ut. Undrar om det är för tidigt att lära henne det här om att både ha kakan och att äta den?
Jag är så otålig också, får myror i kroppen när hon inte vill sova när JAG VILL ATT HON SKA SOVA. Tycker liksom att vi är ett team som bör stötta varandra, haha. Det tycker inte Moa. Men jag antar att det jämnar ut sig för att hon är så förbannat söt med sina ekorrekinder och för att hon tvingas stå ut med min skönsång. Just nu är "I ett hus i skogens slut"-låten VÄLDIGT populär, speciellt om man gör rörelserna till. Skrämmande att jag minns vartenda move, det kom liksom automatiskt utan minsta eftertanke.
Hon har fått testköra sin racer idag också, hon körde väl inte mycket men var väldigt imponerad, konceptet att hon kan stå i den passar mig utmärkt för hon älskar att stå, man måste lyfta upp henne hela tiden så att hon kan promenera runt i knäet. Extra roligt är det när jag lyfter upp henne så att hon får stå ovanpå mina tuttar, men det är farligt ifall hon skulle råka kräkas, och det gör hon ju ganska frekvent. Men i gåstolen får hon stå så mycket hon vill utan att någon stackars mamma får mjölksyra i armarna.
I dag invigdes storlek 68-plaggen, och det är bara att konstatera att även dem snart är urväxta, förbannat! Nu måste jag vara supersnabb för att hinna använda alla kläderna innan dem blir för små, fast detta galna växande borde väl avta snart? Fortsätter det i den här takten kommer hon att vara två meter lång på sin treårsdag, haha.
Litetdahl, måste ju kommentera DIN kommentar på mitt förra inlägg. Fan vad fräckt! Blir lite smålyrisk över detta underliga sammanträffande, och tycker att det är orättvist att allt synkade utom att jag inte hittade några lock till mina backar! Fan ta er, IKEA i Kållered!
Nej, nej, nej. Upptäckte precis att ljusen vi har haft tända på ett fat (eller egentligen en ruggigt ful tallrik vi aldrig använder) på vardagsrumsbordet har smällt totalt och runnit överallt, tallriken är helt täckt och två paket med tändstickor som låg där är nu begravda i stearin, PLUS att det runnit ut på bordet. Fy fan vad trött jag blir. Ja, ja detta får Mikael fixa i morgon, det är trots allt han som är ljuständaren i det här huset. Suck. Visade Mikael precis och han sa "It´s a nice sculpture"...
Här är Moa i sin stol:
Och här är stearinhelvetet...
Jag är så otålig också, får myror i kroppen när hon inte vill sova när JAG VILL ATT HON SKA SOVA. Tycker liksom att vi är ett team som bör stötta varandra, haha. Det tycker inte Moa. Men jag antar att det jämnar ut sig för att hon är så förbannat söt med sina ekorrekinder och för att hon tvingas stå ut med min skönsång. Just nu är "I ett hus i skogens slut"-låten VÄLDIGT populär, speciellt om man gör rörelserna till. Skrämmande att jag minns vartenda move, det kom liksom automatiskt utan minsta eftertanke.
Hon har fått testköra sin racer idag också, hon körde väl inte mycket men var väldigt imponerad, konceptet att hon kan stå i den passar mig utmärkt för hon älskar att stå, man måste lyfta upp henne hela tiden så att hon kan promenera runt i knäet. Extra roligt är det när jag lyfter upp henne så att hon får stå ovanpå mina tuttar, men det är farligt ifall hon skulle råka kräkas, och det gör hon ju ganska frekvent. Men i gåstolen får hon stå så mycket hon vill utan att någon stackars mamma får mjölksyra i armarna.
I dag invigdes storlek 68-plaggen, och det är bara att konstatera att även dem snart är urväxta, förbannat! Nu måste jag vara supersnabb för att hinna använda alla kläderna innan dem blir för små, fast detta galna växande borde väl avta snart? Fortsätter det i den här takten kommer hon att vara två meter lång på sin treårsdag, haha.
Litetdahl, måste ju kommentera DIN kommentar på mitt förra inlägg. Fan vad fräckt! Blir lite smålyrisk över detta underliga sammanträffande, och tycker att det är orättvist att allt synkade utom att jag inte hittade några lock till mina backar! Fan ta er, IKEA i Kållered!
Nej, nej, nej. Upptäckte precis att ljusen vi har haft tända på ett fat (eller egentligen en ruggigt ful tallrik vi aldrig använder) på vardagsrumsbordet har smällt totalt och runnit överallt, tallriken är helt täckt och två paket med tändstickor som låg där är nu begravda i stearin, PLUS att det runnit ut på bordet. Fy fan vad trött jag blir. Ja, ja detta får Mikael fixa i morgon, det är trots allt han som är ljuständaren i det här huset. Suck. Visade Mikael precis och han sa "It´s a nice sculpture"...
Här är Moa i sin stol:
Och här är stearinhelvetet...
