Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Fick en fråga om vi ska flytta till större nu när lilla hjärtat kommit till världen och JA DET SKA VI! Ju förr desto bättre för satan vad det börjar krypa i kroppen på mig nu.
Vi bor jävligt bra till, i ett lugnt område trots att det ligger i en storstad, mataffärer, klädaffärer, biografter, restauranger och vad man nu kan önska sig är bara ett stenkast borta. MEN nu har ju Moa gjort sitt intåg i våra liv, och då blir prioriteringana annorlunda.

Kräver ny bostad (väldigt gärna ett hus) därför att:
* Det är så förbannat jävla trångt. Varenda garderob är proppfull (jag öppnar min garderobsdörr med fruktan att begravas av plötsligt klädras varje gång). Moa har snott en trådback av mig och en av Mikael och alla hennes kläder ligger i såna gigantiska högar att jag får gräva en kvart för att hitta rätt body/klänning/strumpor. 
För att inte tala om mina stackars skor som ligger huller om buller och skadar varandra, dessutom har Mikael en ful ovana att slänga in saker PÅ mina skor så att dem blir ännu mer nedtryckta och ledsna.
I badrummet finns typ tre centimeter tom golvyta, det är kul när man ska städa...
* Jag vill ha trädgård! Nöjer mig med en liten jävla plätt gräs där man kan sitta och sola på sommaren och ställa vagnen så att bebis får sussa i friska luften efter promenader. Har en fin bild i huvudet av att plantera smultronbuskar och grejer också, men det är kanske lite väl ambitiöst.
* Framförallt vill jag inte att Moa ska växa upp i stan. Är medveten om att det blir folk av stadsbarn också (vore ju skrämmande annars) men jag är uppväxt på landet och det är så en barndom ska vara i mina ögon. Hur kul är det att gå ut med barnvagnen bland alla bilar och avgasmoln? Ska man fly till närmasta större gräsplätt får man gå till Slottskogen och samsas med 70 000 andra människor, varav hälften är fulla ungdomar. En gammal kompis till mig växte upp på Hisingen och berättades att deras mammor letade genom sandlådorna efter SPRUTOR innan ungarna kunde leka. SPRUTOR! Där jag bodde var det värsta man kunde hitta i sandlådan en gammal kattskit.
Jag vill att Moa ska kunna lämna tomten på egen hand när hon blir större utan att riskera någon gang-rape eller liknande. Sjuka människor finns det överallt men i något mindre utsträckning. I Frillesås (min barndoms byhåla) var den farligaste typen man kunde träffa Fylle-Bengt och han hade knappast gjort någon något ont. Om inte ens jag vågar gå ut själv efter mörkrets inbrott- tror ni då att Moa någonsin kommer få lämna hemmet? Knappast.
För att inte tala om när hon ska börja i skolan... Om jag hade växt upp i stan hade jag varit död nu, så naiv som jag var, följde med vem som helst hem- drack allt jag blev bjuden på och åt piller som jag inte visste vad det var. Jösses. 
Dåligt sällskap kan ju vem som helst hamna i, men jag tänker inte underlätta det för Moa genom att bo i stad med skumma typer ÖVERALLT.

Är inne på hemnet och kikar flitigt nu, vill flytta så fort som möjligt. Det lär väl dröja med tanke på att man ska hitta något man verkligen vill ha och hinna sälja den här lägenheten för ett bra pris. Men jag hoppas att det går jävligt fort! 
Country-side for the win!