Dagens outfit 28/1-10
Kofta: HM storlek 80
Klänning: Kappahl storlek 92
Strumpbyxor: Kappahl storlek 86.
Klänning: Kappahl storlek 92
Strumpbyxor: Kappahl storlek 86.
Dagens outfit 27/2-10
Tröja: Name it storlek 92.
Byxor: Lindex stjärnbyxa storlek 86.
Byxor: Lindex stjärnbyxa storlek 86.
Helgen
I fredags var min sista dag på jobbet och det var med tungt hjärta jag lämnade mina söta arbetskamrater får jag lov att säga. Jag har väldigt lätt att göra mig hemmastad på ställen och jag har en (nästan sjuklig) förmåga att söka efter modersgestalter och samtliga medarbetare är liksom i 50-60-årsåldern och helt underbara.
Alla sekreterare sitter utspridda på olika våningar och jag var helt tårögd när jag gick runt på min vanliga tur med postvagnen och kramade alla hejdå. Men sedan, strax efter lunch blev jag inlurad i Tinas rum som ligger bredvid mitt och där hade samtliga sekreterare smygit in (det är en gåta hur jag lyckats missa det!) och trängt ihop sig också fick jag en presentpåse med en jättefin ljuslykta, en ask choklad och en gravid-tidning. Dom är så söta!
Ett jättegulligt kort fick jag också, och det krävdes rejäl ansträngning för att inte bryta ihop och hulka och få snor i hela ansiktet.
Jag kommer sakna allihop massor, men förhoppningsvis är jag snart tillbaka igen, har ju mitt timkontrakt på ett år.
Igår hade vi lördagsmys med film och långpromenad (jag gnällde dock hela vägen med tanke på skitvädret och min högra sko som läcker in). Det blev även hemkörningspizza och familjetupplur mitt på dagen- det bästa som finns.
Just det, bilhelvetet är ju sönder också. Väljer att inte tänka så mycket på det eftersom det gör mig väldigt, väldigt upprörd. Så idag hyrde vi bil när vi skulle på dop, Mikael skulle vara gudfar så det ville vi ju absolut inte missa!
Åh vad mysigt det var! Moa sjöng och härjade och gjorde mer liv av sig än vad man tror är fysiskt möjligt av någon som väger knappa 11 kilo så det var fullt upp i kyrkan, lite svettigt blev det men hon var glad i alla fall så det var en trevlig underhållning!
Kanongod fika blev det efteråt och pyttelilla Viggo som döpte var söt som en karamell. Moa åt köttbullemacka och lekte vilt med killkusinerna, så hon var helt slut i bilen på väg hem sen.
På tal om helt slut så storhandlade vi efter dopet idag och när allt äntligen var inpackat i skåpen så hade jag sjukt ont i ryggen och en hel del sammandragningar så jag fick lägga mig och pusta ut i sängen en stund. Det märks att man inte är ung och fräsch längre, haha.
Nu när jag är mamma"ledig" igen tänkte jag roa mig med att lägga ut "dagens outfit"-bilder på Mosan. Det är festligt i andra mammabloggar.
Alla sekreterare sitter utspridda på olika våningar och jag var helt tårögd när jag gick runt på min vanliga tur med postvagnen och kramade alla hejdå. Men sedan, strax efter lunch blev jag inlurad i Tinas rum som ligger bredvid mitt och där hade samtliga sekreterare smygit in (det är en gåta hur jag lyckats missa det!) och trängt ihop sig också fick jag en presentpåse med en jättefin ljuslykta, en ask choklad och en gravid-tidning. Dom är så söta!
Ett jättegulligt kort fick jag också, och det krävdes rejäl ansträngning för att inte bryta ihop och hulka och få snor i hela ansiktet.
Jag kommer sakna allihop massor, men förhoppningsvis är jag snart tillbaka igen, har ju mitt timkontrakt på ett år.
Igår hade vi lördagsmys med film och långpromenad (jag gnällde dock hela vägen med tanke på skitvädret och min högra sko som läcker in). Det blev även hemkörningspizza och familjetupplur mitt på dagen- det bästa som finns.
Just det, bilhelvetet är ju sönder också. Väljer att inte tänka så mycket på det eftersom det gör mig väldigt, väldigt upprörd. Så idag hyrde vi bil när vi skulle på dop, Mikael skulle vara gudfar så det ville vi ju absolut inte missa!
Åh vad mysigt det var! Moa sjöng och härjade och gjorde mer liv av sig än vad man tror är fysiskt möjligt av någon som väger knappa 11 kilo så det var fullt upp i kyrkan, lite svettigt blev det men hon var glad i alla fall så det var en trevlig underhållning!
Kanongod fika blev det efteråt och pyttelilla Viggo som döpte var söt som en karamell. Moa åt köttbullemacka och lekte vilt med killkusinerna, så hon var helt slut i bilen på väg hem sen.
På tal om helt slut så storhandlade vi efter dopet idag och när allt äntligen var inpackat i skåpen så hade jag sjukt ont i ryggen och en hel del sammandragningar så jag fick lägga mig och pusta ut i sängen en stund. Det märks att man inte är ung och fräsch längre, haha.
Nu när jag är mamma"ledig" igen tänkte jag roa mig med att lägga ut "dagens outfit"-bilder på Mosan. Det är festligt i andra mammabloggar.
Magen vecka 15
Man kan väl säga att magen är MYCKET, MYCKET större än sist. Såhär såg Moa-magen ut på kvällen i vecka 23 kanske. Det här är en morgonbild i vecka 15...
Nu rör sig lilla bebisen!
Jag har känt något som känts väldigt mycket som fosterrörelser i säkert två veckor nu, och nu är det absolut ingen tvekan som saken längre! Nu bubblas det ganska regelbundet och pickar i magen och det är lika häftigt den här gången!
Jag ska dock njuta av tiden innan det kommer riktiga (smärtsamma...) sparkar och diverse våldsamma rörelser. Den här bebisen kan OMÖJLIGT vara mer aktiv i magen än Mosan var dock, hon var aldrig, aldrig still mer än 20-30 min åt gången.
Fan vad jag längtar till rutin-UL! Mamma ser fram emot att träffa dig skruttbebis!
Jag ska dock njuta av tiden innan det kommer riktiga (smärtsamma...) sparkar och diverse våldsamma rörelser. Den här bebisen kan OMÖJLIGT vara mer aktiv i magen än Mosan var dock, hon var aldrig, aldrig still mer än 20-30 min åt gången.
Fan vad jag längtar till rutin-UL! Mamma ser fram emot att träffa dig skruttbebis!
Oro
Det som jag oroar mig mest inför nästa barns ankomst (förutom att Moa ska bli vansinnigt arg och ledsen över nykomlingen, även om hon lär komma över det i sinom tid...) är att jag ska bli förlossningsdeppig igen.
Jag grät ju och mådde skit rent ut sagt i två veckor sist, och även om det förmodligen inte var en riktig förlossningsdepression eftersom den gick över så fort, så var det garanterat ingen baby blues heller.
Och jag vill inte vara ett vrak i två veckor (eller peppar, peppar- ÄNNU längre!). Det går väl an att sitta och grina åt ingenting när man bara har en liten nyföding hos sig, men nu kommer jag att ha en tvååring också som antagligen kommer undra varför mamma är så ledsen.
Man vet ju aldrig, jag kanske kommer att må kanon. Rent teoretiskt kommer det ju gå lättare den här gången eftersom jag vet att det är övergående och bara hormoner som spökar, men blir man riktigt deppig så tänker man ju inte så logiskt.
Men jag har i alla fall ett bättre utgångsläge den här gången. Efter förlossningen ska jag KRÄVA att få sova hyfsat bra ett par nätter så att jag har krafter innan vi ska hem (förhoppningsvis kommer jag inte att vara vaken två DYGN innan tvåan föds som jag var med Moa...). Jag ska tvinga mig till att äta och dricka ordentligt, jag ska se till att ta dit en massa besökare även om det innebär att dom får se gråteländet och jag ska vara ute i friska luften så mycket det bara går, istället för att sitta inne med neddragna persienner helt isolerad. Om inte annat så kommer jag ju tvingas vara aktiv för Mosans skull.
Jag vill JÄTTEGÄRNA amma ett bra tag med det här barnet, men märker jag att amningen tar all energi och ger mig ångest som sist så får den faktiskt avvaras. Bröstmjölk är inte ovärderlig, det är däremot en fungerande mamma.
Nej, det ska nog gå vägen det här!
Jag grät ju och mådde skit rent ut sagt i två veckor sist, och även om det förmodligen inte var en riktig förlossningsdepression eftersom den gick över så fort, så var det garanterat ingen baby blues heller.
Och jag vill inte vara ett vrak i två veckor (eller peppar, peppar- ÄNNU längre!). Det går väl an att sitta och grina åt ingenting när man bara har en liten nyföding hos sig, men nu kommer jag att ha en tvååring också som antagligen kommer undra varför mamma är så ledsen.
Man vet ju aldrig, jag kanske kommer att må kanon. Rent teoretiskt kommer det ju gå lättare den här gången eftersom jag vet att det är övergående och bara hormoner som spökar, men blir man riktigt deppig så tänker man ju inte så logiskt.
Men jag har i alla fall ett bättre utgångsläge den här gången. Efter förlossningen ska jag KRÄVA att få sova hyfsat bra ett par nätter så att jag har krafter innan vi ska hem (förhoppningsvis kommer jag inte att vara vaken två DYGN innan tvåan föds som jag var med Moa...). Jag ska tvinga mig till att äta och dricka ordentligt, jag ska se till att ta dit en massa besökare även om det innebär att dom får se gråteländet och jag ska vara ute i friska luften så mycket det bara går, istället för att sitta inne med neddragna persienner helt isolerad. Om inte annat så kommer jag ju tvingas vara aktiv för Mosans skull.
Jag vill JÄTTEGÄRNA amma ett bra tag med det här barnet, men märker jag att amningen tar all energi och ger mig ångest som sist så får den faktiskt avvaras. Bröstmjölk är inte ovärderlig, det är däremot en fungerande mamma.
Nej, det ska nog gå vägen det här!
Måndag
Förra veckan var det gubbar på taket här på Sahlgrenska och hackade bort istappar (jag följde allt väldigt noga från min fönsterplats och fick ont i magen när dom hängde över takkanten på det snöiga taket). Men NU, NU kan vi snacka istappar! Det är riktiga jävla mördartappar på säkert två meter som hänger ner, helt jävla livsfarligt.
Vaktis har satt ut "Rasrisk från tak"-skylten vid porten hemma och jag förstår varför, för det rasslar förbi utanför fönstret hela tiden av skit som ramlar ner.
Jag förbannar snön! Till skillnad från alla andra så har jag förbannat snön från första början. Av 365 dagar på ett år vill jag endast ha snö en enda dag- på julafton. Kan man inte välja att ha snö endast på julafton så tackar jag hellre nej helt. Det kanske blir en annan femma när Moa är skicklig nog att springa omkring och leka i snön men just nu hatar vi den båda två, jag och min sidekick. Dessutom är bilen helt insnöad på parkeringen OCH batteriet är dött. Det var jätteroligt att upptäcka igår efter att Mikael skottat som en galning och jag och Mosan frusit bredvid en lååång stund.
Helgen har gått i lugnets tecken (för ovanlighetens skull...) och det har ätits jävligt god mat och kollats på film. Pga ett desperat godissug tog vi med barnet ut i vagnen och fick "lite extra motion" genom att köra vagnhelvetet genom en meter tjocka snödrivor på trottoarerna hela vägen. Jävla snö.
Vaktis har satt ut "Rasrisk från tak"-skylten vid porten hemma och jag förstår varför, för det rasslar förbi utanför fönstret hela tiden av skit som ramlar ner.
Jag förbannar snön! Till skillnad från alla andra så har jag förbannat snön från första början. Av 365 dagar på ett år vill jag endast ha snö en enda dag- på julafton. Kan man inte välja att ha snö endast på julafton så tackar jag hellre nej helt. Det kanske blir en annan femma när Moa är skicklig nog att springa omkring och leka i snön men just nu hatar vi den båda två, jag och min sidekick. Dessutom är bilen helt insnöad på parkeringen OCH batteriet är dött. Det var jätteroligt att upptäcka igår efter att Mikael skottat som en galning och jag och Mosan frusit bredvid en lååång stund.
Helgen har gått i lugnets tecken (för ovanlighetens skull...) och det har ätits jävligt god mat och kollats på film. Pga ett desperat godissug tog vi med barnet ut i vagnen och fick "lite extra motion" genom att köra vagnhelvetet genom en meter tjocka snödrivor på trottoarerna hela vägen. Jävla snö.
Graviditetsvecka 15
Vecka 15
Jag tror att spökveckorna har startat för jag känner mig inte så gravid längre, jag har inte ens känt av min onda foge i svanken efter släpande på Moa. Men mardrömmarna fortsätter och kondisen är sämre än sämst (som vanligt...). Förra veckan var jag helt dödligt trött så jag hoppas på mer energi den här veckan.
Livmodern har börjat med svaga sammandragningar (främst när jag är kissenödig eller vid orgasm).
Din bebis är denna vecka ungefär 11 cm lång och väger omkring 68-94 gram. Såhär dags i graviditeten kan du enkelt se att du är gravid, och om du har kläder som följer kroppen så kan antagligen andra också se att du är gravid. Du kan sannolikt känna din livmoder någon decimeter under naveln.
Om din graviditet inte ännu är daterad så kan din läkare enkelt bestämma fostrets ålder genom att mäta huvudet vid en ultraljudsundersökning.
Den fantastiska utvecklingen fortsätter i en rasande fart och bebisen ser mer och mer ut som en färdig människa för varje dag. Då fostrets hud är så tunn kan du se blodkärlen genom den. Bebisen täcks nu av lanugohår, som dock kommer att försvinna innan förlossningen. Håret på huvudet och ögonbrynen fortsätter att växa. Vissa bebisar föds nästan helt utan hår, medan andra redan har en liten kalufs!
Om du gör en ultraljudsundersökning vid den här tiden så kanske du får se din bebis suga på tummen. Skelettet fortsätter att hårdna genom att binda till sig kalcium. Det är enkelt att förstå varför kalcium är så viktigt i kosten under graviditeten!
Bebisen har en betydande rörlighet och kan böja armarna vid armbågarna och forma handen till en knytnäve.
Jag tror att spökveckorna har startat för jag känner mig inte så gravid längre, jag har inte ens känt av min onda foge i svanken efter släpande på Moa. Men mardrömmarna fortsätter och kondisen är sämre än sämst (som vanligt...). Förra veckan var jag helt dödligt trött så jag hoppas på mer energi den här veckan.
Livmodern har börjat med svaga sammandragningar (främst när jag är kissenödig eller vid orgasm).
Magen vecka 14
En rolig lista
Snodd av Josse. Det var jättelängesen jag fyllde i en lista och nu började det klia i fingrarna!
När fick du/ni reda på att du va gravid? - 27 december 2007 och 13 dec 2009 (det är något med mina ägg i december månad...).
Vad blev reaktionen? - Helt tokig av lycka både gångerna, men nu andra gången fick jag lite panik över att svärmor precis skaffat mig ett nytt jobb.
Var barnet planerat? - Väldigt planerade, jag gör ingenting halvdant.
Hur var dina "40" veckor? - Med Moa var det kanon bortsett från lite krämpor och samma sak den här gången, men jag vågar inte uttala mig än:) Jag älskar att vara gravid i alla fall och har turen att må bra.
Fick du bristningar? - Ja, och det förstår jag med den monstermagen. Nu har jag ju redan varit "uttöjd" en gång så jag hoppas på att slippa fler, men det är ju hormonellt också.
Hur många veckor och dagar gick du? - 42+6.
Hur mycket gick du upp i vikt? - 15 kilo. Den här gången ska jag vägra vågen, haha.
Vilken tid startade dina värkar? - Kl 14 måndag eftermiddag (15 sep).
Gick ditt vatten? - Nej, hinnorna togs på förlossningen.
Vem hade du med dig på förlossningen? - Mikael.
Hur var din förlossning? - Rätt vidrig, mest för att det tog sån tid och för att jag var så rädd.
Hur lång tid tog din förlossning? - 42 timmar.
Hur mycket gick du ner i vikt efter förlossningen? - När vi kom hem från BB hade jag gått ner alla 15 extrakilon, gick ner med under amningen (sen gick jag upp igen, haha).
Ditt barn
När va barnet planerat att komma? 3 september 08 (nu är den lille beräknad till 19-21 aug).
Vad trodde du det var för kön? - Flicka med Moa, nu tror jag på pojke.
Blev det en tjej eller kille? - Världens finaste tjeja!
När kom han/hon? - 17 september kl 09.42.
Hur mycket vägde han/hon? - 3690 gram.
hur lång va han/hon?? - 52 cm.
Vad fick barnet för namn? - Moa Emelie Veronika.
Vad har ditt barn för storlek på kläder nu? - Vi har precis bytt till 92.
Sovtider? - 06 till 19.30 utan middagslur.
Hur mycket väger ditt barn nu? - Svårt att säga, men jag tror inte hon väger många gram över 11 kilo, hon är lång men en speta som sin mor var en gång i tiden.
Det senaste utveckligen ditt barn gjort? - Just nu är det häftigt att man märker att Moa vet vart saker ska vara. Hon försöker ställa in petflaskor i kylen, stoppar blöjor (oanvända...) i blöjhinken, hjälper till att hänga tvätt på torkställningen och försöker klä på sig.
Kläder och saker:
Vart köper du dina barnkläder? - Gud, överallt! Men mest på Lindex.
En baby/barnbutik du gillar? - Finns det någon jag INTE gillar?
Nått märke du föredrar? - Molo, Mee too, Name it och allt annat färgglatt.
Vad är favoritplagget ditt barn har? - Oj då, hur fan ska man kunna välja? Men hon är stentuff i sina jeansleggings just nu i alla fall!
Vad är det dyraste ditt barn har? - I klädväg är det nog vinteroverallen.
Senaste du inhandlade? - En gosedjursleopard (som Moa vet säger "grr"!).
Bästa leksaken ditt barn har? - För tillfället är det böcker.
Någon sak du VERKLIGEN ska spara? - I stort sett allt. Allt gör mig nostalgisk.
Om du fick välja:
Nytt eller begagnat - Nytt...
Ligg eller sittdel - Liggdel, praktiskt, varmt och bra.
Sovande eller vaken - Vaken såklart. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte pustar ut av lättnad när yrvädret sover.
Napp eller snutte - Napp, för det är kul att köpa.
Du som förälder:
Trivs du med föräldrarollen? - Självklart, Mosan är det finaste jag gjort:)
Är du stolt över ditt barn? - Vansinnigt stolt, tänk av JAG skapat något så ljuvligt!
Hur ser dina matvanor ut? - För tillfället bättre än vanligt, men det är graviditetens "fel":).
Stressar du mycket? - Stressar gör jag väl inte, men jag oroar mig väldigt mycket. Överdrivet mycket ibland.
Hur ser dina sovtider ut? - Nu har jag somnat 21 hela veckan men som ogravid sover jag från ca 23-06.
Vad gör du helst en fredag? - Lagar god middag och parkerar mig i soffan med Mikael och lillskiten.
På vilket sett har du förändras? - Jag har inte förändrats så mycket, förutom att jag lärt mig att prioritera och är betydligt mer harmonisk.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? - Jag är zombifierad och tänker inte.
Umgås du mycket med andra föräldrar? - Ja.
Vad är bäst med att fått barn? - Det är oslagbart och omöjligt att förklara. En kärlek man aldrig känt innan.
Och slutligen.. hinner du med "egen tid"? - Ja det gör jag, vi har fått bukt på dom sena nattningarna nu så jag är mer än nöjd med ca 2 timmar egentid på kvällarna (dessutom är jag ju på jobbet hela dagarna just nu!).
När fick du/ni reda på att du va gravid? - 27 december 2007 och 13 dec 2009 (det är något med mina ägg i december månad...).
Vad blev reaktionen? - Helt tokig av lycka både gångerna, men nu andra gången fick jag lite panik över att svärmor precis skaffat mig ett nytt jobb.
Var barnet planerat? - Väldigt planerade, jag gör ingenting halvdant.
Hur var dina "40" veckor? - Med Moa var det kanon bortsett från lite krämpor och samma sak den här gången, men jag vågar inte uttala mig än:) Jag älskar att vara gravid i alla fall och har turen att må bra.
Fick du bristningar? - Ja, och det förstår jag med den monstermagen. Nu har jag ju redan varit "uttöjd" en gång så jag hoppas på att slippa fler, men det är ju hormonellt också.
Hur många veckor och dagar gick du? - 42+6.
Hur mycket gick du upp i vikt? - 15 kilo. Den här gången ska jag vägra vågen, haha.
Vilken tid startade dina värkar? - Kl 14 måndag eftermiddag (15 sep).
Gick ditt vatten? - Nej, hinnorna togs på förlossningen.
Vem hade du med dig på förlossningen? - Mikael.
Hur var din förlossning? - Rätt vidrig, mest för att det tog sån tid och för att jag var så rädd.
Hur lång tid tog din förlossning? - 42 timmar.
Hur mycket gick du ner i vikt efter förlossningen? - När vi kom hem från BB hade jag gått ner alla 15 extrakilon, gick ner med under amningen (sen gick jag upp igen, haha).
Ditt barn
När va barnet planerat att komma? 3 september 08 (nu är den lille beräknad till 19-21 aug).
Vad trodde du det var för kön? - Flicka med Moa, nu tror jag på pojke.
Blev det en tjej eller kille? - Världens finaste tjeja!
När kom han/hon? - 17 september kl 09.42.
Hur mycket vägde han/hon? - 3690 gram.
hur lång va han/hon?? - 52 cm.
Vad fick barnet för namn? - Moa Emelie Veronika.
Vad har ditt barn för storlek på kläder nu? - Vi har precis bytt till 92.
Sovtider? - 06 till 19.30 utan middagslur.
Hur mycket väger ditt barn nu? - Svårt att säga, men jag tror inte hon väger många gram över 11 kilo, hon är lång men en speta som sin mor var en gång i tiden.
Det senaste utveckligen ditt barn gjort? - Just nu är det häftigt att man märker att Moa vet vart saker ska vara. Hon försöker ställa in petflaskor i kylen, stoppar blöjor (oanvända...) i blöjhinken, hjälper till att hänga tvätt på torkställningen och försöker klä på sig.
Kläder och saker:
Vart köper du dina barnkläder? - Gud, överallt! Men mest på Lindex.
En baby/barnbutik du gillar? - Finns det någon jag INTE gillar?
Nått märke du föredrar? - Molo, Mee too, Name it och allt annat färgglatt.
Vad är favoritplagget ditt barn har? - Oj då, hur fan ska man kunna välja? Men hon är stentuff i sina jeansleggings just nu i alla fall!
Vad är det dyraste ditt barn har? - I klädväg är det nog vinteroverallen.
Senaste du inhandlade? - En gosedjursleopard (som Moa vet säger "grr"!).
Bästa leksaken ditt barn har? - För tillfället är det böcker.
Någon sak du VERKLIGEN ska spara? - I stort sett allt. Allt gör mig nostalgisk.
Om du fick välja:
Nytt eller begagnat - Nytt...
Ligg eller sittdel - Liggdel, praktiskt, varmt och bra.
Sovande eller vaken - Vaken såklart. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte pustar ut av lättnad när yrvädret sover.
Napp eller snutte - Napp, för det är kul att köpa.
Du som förälder:
Trivs du med föräldrarollen? - Självklart, Mosan är det finaste jag gjort:)
Är du stolt över ditt barn? - Vansinnigt stolt, tänk av JAG skapat något så ljuvligt!
Hur ser dina matvanor ut? - För tillfället bättre än vanligt, men det är graviditetens "fel":).
Stressar du mycket? - Stressar gör jag väl inte, men jag oroar mig väldigt mycket. Överdrivet mycket ibland.
Hur ser dina sovtider ut? - Nu har jag somnat 21 hela veckan men som ogravid sover jag från ca 23-06.
Vad gör du helst en fredag? - Lagar god middag och parkerar mig i soffan med Mikael och lillskiten.
På vilket sett har du förändras? - Jag har inte förändrats så mycket, förutom att jag lärt mig att prioritera och är betydligt mer harmonisk.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? - Jag är zombifierad och tänker inte.
Umgås du mycket med andra föräldrar? - Ja.
Vad är bäst med att fått barn? - Det är oslagbart och omöjligt att förklara. En kärlek man aldrig känt innan.
Och slutligen.. hinner du med "egen tid"? - Ja det gör jag, vi har fått bukt på dom sena nattningarna nu så jag är mer än nöjd med ca 2 timmar egentid på kvällarna (dessutom är jag ju på jobbet hela dagarna just nu!).
Irriterande!
Har insett en sak som är väldigt irriterande, och det är när en grupp människor exempelvis sitter och diskuterar en teveserier, alla är väldigt uppspelta och engagerade i karaktärerna (exempelvis "Ullared" som gick på femman). Och sen kommer plötsligt någon och säger "men herregud, det fattar ni väl att det bara är skådespelare, ingen är ju sådär på riktigt". Och sen ser alla plötsligt väldigt ledsna ut- och jag har svårt för när människor ser plötsligt ledsna ut.
Ett liknande scenario är om någon har med sig vad h*n tror är ett väldigt nyttigt livsmedel till lunch till exempel och någon viktigpetter kommer och påpekar att hon har minsann läst att det inte alls är nyttigt utan har mer socker och skit i sig än coca cola. Då blir folk också ledsna, och snopna.
MEN, sen finns det ett tillfälle då jag själv inte kan hålla käften, och det är dessa förbannade vandringssägner. Sen jag började jobba här har jag hört den där förbannade historien om den lilla flickan som blir bortrövat i varuhuset och som sedan hittas med rakat huvud och pojkkläder i ett omklädningsrum i källaren hoppat upp som samtalsämne titt som tätt.
Det är ett jävla mirakel att inte ALLA hört den än och att inte ALLA fattar att det inte är sant, för när man säger det skakar alla på huvudet och säger "nej, nej det är sant jag lovar". Och när man ifrågasätter VARFÖR denna fasansfulla nyhet inte varit på löpsedeln i samtliga dagstidningar utan bara kan ses i ett jävla kedjemejl så försöker alla prata bort det och blir skitsura. Senast pratades det om att det hänt på IKEA och när jag sa att samma fejkhistoria funnits innan fast om Gekås så försvarar sig folk med att: "ja, det där på Gekås var ju fake, men den här gången har det VERKLIGEN HÄNT!".
Suck.
Ett liknande scenario är om någon har med sig vad h*n tror är ett väldigt nyttigt livsmedel till lunch till exempel och någon viktigpetter kommer och påpekar att hon har minsann läst att det inte alls är nyttigt utan har mer socker och skit i sig än coca cola. Då blir folk också ledsna, och snopna.
MEN, sen finns det ett tillfälle då jag själv inte kan hålla käften, och det är dessa förbannade vandringssägner. Sen jag började jobba här har jag hört den där förbannade historien om den lilla flickan som blir bortrövat i varuhuset och som sedan hittas med rakat huvud och pojkkläder i ett omklädningsrum i källaren hoppat upp som samtalsämne titt som tätt.
Det är ett jävla mirakel att inte ALLA hört den än och att inte ALLA fattar att det inte är sant, för när man säger det skakar alla på huvudet och säger "nej, nej det är sant jag lovar". Och när man ifrågasätter VARFÖR denna fasansfulla nyhet inte varit på löpsedeln i samtliga dagstidningar utan bara kan ses i ett jävla kedjemejl så försöker alla prata bort det och blir skitsura. Senast pratades det om att det hänt på IKEA och när jag sa att samma fejkhistoria funnits innan fast om Gekås så försvarar sig folk med att: "ja, det där på Gekås var ju fake, men den här gången har det VERKLIGEN HÄNT!".
Suck.
Moa 17 månader!
Hur jäkla bra blev inte månadens bilder då? Jag bara undrar(!).
Lilla gullrumpan, bara en månad kvar tills hon är 1,5 år! Jag får svår panik när jag tänker på hur stor hon är, så det känns väldigt lugnande att veta att det är en till bebis på gång, så slipper man lämna bebisbubblan åtminstone ett tag till.
Hon bet ju sin lilla tunga härromdagen, och hon bet rejält! På kvällen var hon arg när jag skulle klä av henne och bet sig igen i frustration och det kom ännu mer blod, fruktansvärt. Antagligen är det en del saliv som det blandas med så att det ser värre ut än vad det är, men blod är ju inte min grej och att se MIN DOTTERS BLOD är absolut inte min grej. Hur som helst så är tungan nästan läkt nu, det såg läskigt ut ett tag, som om den växte ihop till en liten extra tungspets längst ut. Men nu är det bra, tack och lov.
Lilla Moa, snart är jag hemma hos henne igen. Mina tre månader på jobbet är över om en vecka, jag har blivit erbjuden tre månader till men det funkar inte riktigt ekonomiskt, för vi har nästan bara lägsta nivå-dagar kvar av föräldrapenning, så det blir för knapert om Mikael ska vara hemma då för jag tjänar inte alls lika bra som honom.
Jävligt tråkigt att sluta på jobbet för jag trivs jättebra, och dessutom är det rena semestern nu under graviditeten jämfört med att tampas med Moa. MEN HELVETE vad jag saknar henne! Mina fogar kommer att gråta av allt bärande och plockande hela dagarna och sleten kommer jag att bli, men fy fan vad härligt att få umgås med min favorittjej i hela världen hela dagarna igen!
Lilla gullrumpan, bara en månad kvar tills hon är 1,5 år! Jag får svår panik när jag tänker på hur stor hon är, så det känns väldigt lugnande att veta att det är en till bebis på gång, så slipper man lämna bebisbubblan åtminstone ett tag till.
Hon bet ju sin lilla tunga härromdagen, och hon bet rejält! På kvällen var hon arg när jag skulle klä av henne och bet sig igen i frustration och det kom ännu mer blod, fruktansvärt. Antagligen är det en del saliv som det blandas med så att det ser värre ut än vad det är, men blod är ju inte min grej och att se MIN DOTTERS BLOD är absolut inte min grej. Hur som helst så är tungan nästan läkt nu, det såg läskigt ut ett tag, som om den växte ihop till en liten extra tungspets längst ut. Men nu är det bra, tack och lov.
Lilla Moa, snart är jag hemma hos henne igen. Mina tre månader på jobbet är över om en vecka, jag har blivit erbjuden tre månader till men det funkar inte riktigt ekonomiskt, för vi har nästan bara lägsta nivå-dagar kvar av föräldrapenning, så det blir för knapert om Mikael ska vara hemma då för jag tjänar inte alls lika bra som honom.
Jävligt tråkigt att sluta på jobbet för jag trivs jättebra, och dessutom är det rena semestern nu under graviditeten jämfört med att tampas med Moa. MEN HELVETE vad jag saknar henne! Mina fogar kommer att gråta av allt bärande och plockande hela dagarna och sleten kommer jag att bli, men fy fan vad härligt att få umgås med min favorittjej i hela världen hela dagarna igen!
Måndag
Jag har haft en huvudvärk från hell hela dagen så nu sitter jag mest här och blinkar olyckligt och längtar tills det är läggdags (21.30 som vanligt, hehe...).
I lördag firade jag och Mikael alla hjärtans med att ha barnvakt! Det var längesen sist nu, vi har inte haft en enda barnfri stund sedan i september. Mamma och Lina kom hit och fick brottas med lillmos medan vi åkte till stan och gick på bio och käkade middag.
"Farsan" såg vi, av Josef Fares. Helt okej film men det var liksom själva grejen som var det mysiga, vi har ALDRIG gått på bio ihop- det är ju helt sjukt egentligen. Vi hann PRECIS i tid tills filmen började, vi hittade givetvis ingen parkeringsplats utan fick tillslut ställa oss vid Heden och halvspringa bort till Bergakungen för att hinna. Köpte popcorn och baconchips (fick en extra bytta popcorn av den virriga tjejen i kassan, yes!) och hann precis in och sätta oss när reklamen var slut. Pinsamt dock att klämma sig fram och säga "ursäkta, ursäkta, ursäkta) till alla sura människor som var tvugna att flytta sina ben.
Sen var det matdags och efter mycket om och men hittade vi vår restaurang "Meditterane" vid avenyn. Jag är inte känd för mitt fina lokalsinne direkt, jag hade aldrig hittat tillbaka till bilen efteråt om jag varit där själv.
Jävligt mysig restaurang och JÄVLIGT god mat! Matsalen vi satt i ser ut som en grotta och det finns små vattenfall på väggarna- väldigt festligt. Vi beställde en mixed grill-tallrik för två personer och vilket jävla berg med mat! Det var grillat fläskkött, lamm och kyckling på spett, en vansinnig mängd grönsaker, klyftpotatis och tre olika såser till. Nu blir jag jävligt sugen bara jag tänker på det...
Jag är så grymt sugen på alkohol den här graviditeten! Till och med öl vill jag ha, och jag gillar inte ens öl. Dog lite inombords när jag såg drinklistan och Likör 43 med mjölk samt Vanilla Sky...
Hur som helst så var vi hemma strax före 21 och vi stannade till och hyrde film på vägen. Mosan hade varit snäll mot mormor och moster och sov sött, min duktiga tjej.
Nej, nu tar huvudvärken över på allvar...
I lördag firade jag och Mikael alla hjärtans med att ha barnvakt! Det var längesen sist nu, vi har inte haft en enda barnfri stund sedan i september. Mamma och Lina kom hit och fick brottas med lillmos medan vi åkte till stan och gick på bio och käkade middag.
"Farsan" såg vi, av Josef Fares. Helt okej film men det var liksom själva grejen som var det mysiga, vi har ALDRIG gått på bio ihop- det är ju helt sjukt egentligen. Vi hann PRECIS i tid tills filmen började, vi hittade givetvis ingen parkeringsplats utan fick tillslut ställa oss vid Heden och halvspringa bort till Bergakungen för att hinna. Köpte popcorn och baconchips (fick en extra bytta popcorn av den virriga tjejen i kassan, yes!) och hann precis in och sätta oss när reklamen var slut. Pinsamt dock att klämma sig fram och säga "ursäkta, ursäkta, ursäkta) till alla sura människor som var tvugna att flytta sina ben.
Sen var det matdags och efter mycket om och men hittade vi vår restaurang "Meditterane" vid avenyn. Jag är inte känd för mitt fina lokalsinne direkt, jag hade aldrig hittat tillbaka till bilen efteråt om jag varit där själv.
Jävligt mysig restaurang och JÄVLIGT god mat! Matsalen vi satt i ser ut som en grotta och det finns små vattenfall på väggarna- väldigt festligt. Vi beställde en mixed grill-tallrik för två personer och vilket jävla berg med mat! Det var grillat fläskkött, lamm och kyckling på spett, en vansinnig mängd grönsaker, klyftpotatis och tre olika såser till. Nu blir jag jävligt sugen bara jag tänker på det...
Jag är så grymt sugen på alkohol den här graviditeten! Till och med öl vill jag ha, och jag gillar inte ens öl. Dog lite inombords när jag såg drinklistan och Likör 43 med mjölk samt Vanilla Sky...
Hur som helst så var vi hemma strax före 21 och vi stannade till och hyrde film på vägen. Mosan hade varit snäll mot mormor och moster och sov sött, min duktiga tjej.
Nej, nu tar huvudvärken över på allvar...
Graviditetsvecka 14
Vecka 14
Det flyter på bra! Lite illamående emellanåt, gråter över det mesta (härromdagen grät jag över att jag älskade havet så mycket!), magen är rund och go och jag känner nu med ganska stor säkerhet vart kanten på livmodern går.
Din bebis är nu 8.1 till 11.4 cm från huvud till stjärt, och väger omkring 52-68 gram. Storleken motsvarar ungefär en grapefrukt.
Ansiktet hos fostret utvecklas alltmer; nu kan man tydligt se en näsrygg och att öron och ögon vandrar mot sina slutliga positioner på huvudet. En annan stor förändring är bildandet av lanugohåret som är ett fint hår som växer över hela kroppen i virvlande mönster efter hudens struktur (som senare bland annat kommer att utgöra bebisens fingeravtryck).
Lanugohåret kommer att falla av innan förlossningen och ersättas av grövre hår.
Bebisens sköldkörtel har mognat och börjar producera hormoner. Om bebisen är en pojke så bildas en prostata, och hos flickor vandrar äggstockarna ner från magen till ljumskarna.
De mjuka broskdelarna börjar nu också delvis att omvandlas till skelett. Bebisen har ögonbryn men inga ögonfransar.
Du känner dig kanske lite mer energisk från och med nu och framåt i graviditeten. Den värsta tröttheten ger vanligtvis med sig och många kvinnor lyser upp under den här delen. Livmodern växer från dag till dag och du kan följa dess tillväxt genom att försiktigt lokalisera den övre delen med fingarna. Den kommer gradvis att växa upp i magen, från under blygdbenet till ovanför din navel. På grund av din växande mage och att du binder mer vätska i kroppen så kommer du sannolikt att börja behöva bära kläder för gravida ganska snart.
Det flyter på bra! Lite illamående emellanåt, gråter över det mesta (härromdagen grät jag över att jag älskade havet så mycket!), magen är rund och go och jag känner nu med ganska stor säkerhet vart kanten på livmodern går.
Världens finaste flicka
Hon är så stor nu! Och hon blir bara ljuvligare och ljuvligare för varje dag som går- vart ska det här sluta?
Idag sprang hon rakt in i hörnet på soffbordet, hon hade varit på jakt efter vällingflaskan som Mikael ställt dit, och fastän vi har hörnskydd slog hon munnen jättehårt och bet sig i tungan och blödde floder! TACK OCH LOV att inte jag var hemma och fick bevittna det hela.
Magen vecka 13
Ser ni det läskiga armhåle-eksemet?
Helvetes jävla skit!
Idag, TRE veckor efter startad budgivning ringde telefonen, och se, det var den lille mäklaren! Bara det var ju häpnadsväckande- att HAN ringde OSS för kanske första gången någonsin.
Vad tror ni nu har dykt upp TRE JÄVLA VECKOR efter startad budgivning? JO JUST DET! En till budgivare!
Tycker ni inte att det är festligt att säljaren så lämpligt blev akut sjuk i måndags när vi skulle träffas och skriva kontrakt på huset som VI vunnit budgivningen på? Vilket lustigt sammaträffande att budgivare 2 liksom kände det på sig!
Budgivare nummer 2 hade budat på det här huset förra gången det var till salu, vunnit budgivningen och dragit sig ur. Men genom ett lustigt sammanträffande så tog han en promenad förbi huset härromdagen och tänkte att "äsch, det är nog dags att slå till nu istället". Och det gjorde han.
Han bjöd utgångspriset och hade jag fått bestämma hade vi budat över honom, men Mikael vägrar och jag förstår varför. Varken säljarhelvetet eller hormäklaren är värda en spänn till! Men jag vill ju verkligen, verkligen ha det här huset och hade redan flyttat in i tanken. Så idag är jag väldigt, väldigt upprörd och försöker på bästa sätt avleda tankarna för min bebismage mår inte bra av att jag är upprörd och stressad.
Men om någon skulle ha lust att göra en drive-by-dödsskjutning förbi Fastighetsbyrån i Kinna är det helt okej för min del!
Vad tror ni nu har dykt upp TRE JÄVLA VECKOR efter startad budgivning? JO JUST DET! En till budgivare!
Tycker ni inte att det är festligt att säljaren så lämpligt blev akut sjuk i måndags när vi skulle träffas och skriva kontrakt på huset som VI vunnit budgivningen på? Vilket lustigt sammaträffande att budgivare 2 liksom kände det på sig!
Budgivare nummer 2 hade budat på det här huset förra gången det var till salu, vunnit budgivningen och dragit sig ur. Men genom ett lustigt sammanträffande så tog han en promenad förbi huset härromdagen och tänkte att "äsch, det är nog dags att slå till nu istället". Och det gjorde han.
Han bjöd utgångspriset och hade jag fått bestämma hade vi budat över honom, men Mikael vägrar och jag förstår varför. Varken säljarhelvetet eller hormäklaren är värda en spänn till! Men jag vill ju verkligen, verkligen ha det här huset och hade redan flyttat in i tanken. Så idag är jag väldigt, väldigt upprörd och försöker på bästa sätt avleda tankarna för min bebismage mår inte bra av att jag är upprörd och stressad.
Men om någon skulle ha lust att göra en drive-by-dödsskjutning förbi Fastighetsbyrån i Kinna är det helt okej för min del!
Graviditetsvecka 13
Din bebis väger nu 43-52 gram och mäter nu hela 6.6-7.9 cm mellan huvud och rumpa, vilket ungefär motsvarar storleken av en persika! Mer skall dock komma; fram till vecka 24 kommer din bebis att gå igenom en riktig växtspurt.
Den här veckan var illamåendet helt borta med Mosan, det tvivlar jag starkt på att det är nu. Men jag mår mest illa när jag är hungrig eller om jag tänker på något äckligt.
Börjar grubbla på när det är BF egentligen, jag räknar att jag är i vecka 12+3 idag medan både min barnmorska och gynakuten säger 12+5, men jag känner mig rätt säker på när jag hade ägglossning ändå så jag räknar med det sena datumet så slipper man bli förbannad sen om man blir flyttad (för ja, minsta lilla dag kan reta upp en när man väntar och väntar och väntar).
Har börjat drömma hemska drömmar. En klassiker som jag drömde MÅNGA gånger sist gång också är att jag dricker cider och blossar cigaretter och helt GLÖMMER att jag är gravid och får panik i drömmen sen. Och sen är det dom riktigt hemska drömmarna, jag har drömt att jag glömt bort Moa när vi har varit i stan (säkert en dåligt samvete-dröm) och värst av allt var när jag tog en tupplur på dagen och drömde att både Mikael och Moa hade ramlat ner från ett tak och dött, jag bara grät och grät och sprang ut i vardagsrummet och hulkade så att min kära familj blev förvirrade.
På tal om hysteriska gråtattacker, hyr INTE filmen "Anticrist" som finns ute nu. Första scenen var så vansinnigt brutal att jag panikgrät och Mikael blev helt ställd. Resten av filmen är pervers och bisarr, fast visst, sällan har vi pratat så om en film efteråt.
Moderkakan förser nu fostret med det mesta av de näringsämnen och syre som fostret behöver genom navelsträngen. Moderkakan är också utvecklad och redo att ta över hormonproduktionen från dina äggstockar. Moderkakan kommer att producera progestoron och estirol, två hormoner som är nödvändiga för graviditeten
Vävnaden som ska bli bebisens skelett gundläggs nu, särskilt i skallen, armar och ben. Ögonlocken möts nu och kommer inte att öppnas på nästan fyra månader. Ögonen som började på sidan av huvudet vandrar nu mot framsidan av ansiktet och sina slutliga placeringar. Vid en visuell undersökning skulle man vid den här tiden kunna skilja en pojke från en flicka då de externa könsdelarna börjat bildas. Tandanlag för alla 20 tänder är redan bildade och i halsen har stämbanden börjat att utvecklas.
Vid den här tidpunkten i graviditeten har du ett konstant flöde av graviditetshormoner i kroppen och illamående och andra tidiga symptom kommer sannolikt att börja avta. Eftersom andra trimestern närmar sig så kommer förmodligen även känslor av ängslighet och oro att börja avta i takt med att missfallsrisken minskar.
Du har antagligen gått upp i vikt och din midja har ökat i omfång. Kläder som tidigare passade sitter nu tight och känns obehagliga.
Börjar grubbla på när det är BF egentligen, jag räknar att jag är i vecka 12+3 idag medan både min barnmorska och gynakuten säger 12+5, men jag känner mig rätt säker på när jag hade ägglossning ändå så jag räknar med det sena datumet så slipper man bli förbannad sen om man blir flyttad (för ja, minsta lilla dag kan reta upp en när man väntar och väntar och väntar).
Har börjat drömma hemska drömmar. En klassiker som jag drömde MÅNGA gånger sist gång också är att jag dricker cider och blossar cigaretter och helt GLÖMMER att jag är gravid och får panik i drömmen sen. Och sen är det dom riktigt hemska drömmarna, jag har drömt att jag glömt bort Moa när vi har varit i stan (säkert en dåligt samvete-dröm) och värst av allt var när jag tog en tupplur på dagen och drömde att både Mikael och Moa hade ramlat ner från ett tak och dött, jag bara grät och grät och sprang ut i vardagsrummet och hulkade så att min kära familj blev förvirrade.
På tal om hysteriska gråtattacker, hyr INTE filmen "Anticrist" som finns ute nu. Första scenen var så vansinnigt brutal att jag panikgrät och Mikael blev helt ställd. Resten av filmen är pervers och bisarr, fast visst, sällan har vi pratat så om en film efteråt.
Tjuvtitt på lillbebis
Igår fick jag en jättekonstig smärta i magen, som en kramp som inte ville släppa. Det kändes som en ond sammandragning som höll i sig i flera timmar, jag kände faktiskt att livmodern var jättehårt. Jävligt läskigt, så i morse gjorde jag ett besök på gynakuten.
När jag lämnat urinprov och tagit lite prover fick jag sitta och halvsova i nästan två timmar och blev då inkallad av en kvinnlig överläkaren som "ville prata lite" med mig, det var inte dags för undersökning än. Hon undrade om det var okej att en utlänsk läkarstudent gick göra sin examination på mig, med andra ord sin första gynundersökning. Det var tydligen en man från iran som aldrig hade fått undersöka en kvinna innan, och jag avböjde rätt fort. Men sen sa läkaren att jag var längst bak i kön för tillfället och att hon skulle ta mig i förväg om jag tackade ja, så då var jag ju tvungen att nappa. Ju längre väntetid där, desto längre tid att jobba över på eftermiddagen och mindre tid med Mosan när jag kom hem.
MEN, nu hade jag turen på min sida och läkarstudenten dök inte upp! Så jag fick komma in snabbare ändå, eftersom att hon lovat. Och vilket KANONLÄKARE! Hon pratade och pratade och jag glömde nästan bort att jag låg där och vresade. Hon kikade på livmodertappen och det såg jättebra ut, sen fick jag göra ett ultraljud och det var helt fantastiskt!
Vet inte om det var för att bebisen var i perfekt storlek för att kunna se allt bra eller om dom har grym utrustning där på akuten, för bilden var kanon och bebisen helt tokig! Och så stor redan! H*n vred på sig, flaxade med armarna och stoppade händerna i munnen och sög på tummen. Gud vad jag längtar till rutin-UL nu!
Tack och lov att allt såg bra ut, jag hann bli lite skakis där i väntrummet. Fick lite panik över att jag var där ensam för även om jag ändå TRODDE att bebis mådde bra så finns ju alltid risken. Läkaren trodde att smärtan var någon slags ihållande sammandragning eller förvärk, tydligen kan det kännas annorlunda andra graviditeten. Det var absolut ingenting som var fel i alla fall, till vår stora lycka.
Nu tycker jag bannemej att det får bli augusti snart!
När jag lämnat urinprov och tagit lite prover fick jag sitta och halvsova i nästan två timmar och blev då inkallad av en kvinnlig överläkaren som "ville prata lite" med mig, det var inte dags för undersökning än. Hon undrade om det var okej att en utlänsk läkarstudent gick göra sin examination på mig, med andra ord sin första gynundersökning. Det var tydligen en man från iran som aldrig hade fått undersöka en kvinna innan, och jag avböjde rätt fort. Men sen sa läkaren att jag var längst bak i kön för tillfället och att hon skulle ta mig i förväg om jag tackade ja, så då var jag ju tvungen att nappa. Ju längre väntetid där, desto längre tid att jobba över på eftermiddagen och mindre tid med Mosan när jag kom hem.
MEN, nu hade jag turen på min sida och läkarstudenten dök inte upp! Så jag fick komma in snabbare ändå, eftersom att hon lovat. Och vilket KANONLÄKARE! Hon pratade och pratade och jag glömde nästan bort att jag låg där och vresade. Hon kikade på livmodertappen och det såg jättebra ut, sen fick jag göra ett ultraljud och det var helt fantastiskt!
Vet inte om det var för att bebisen var i perfekt storlek för att kunna se allt bra eller om dom har grym utrustning där på akuten, för bilden var kanon och bebisen helt tokig! Och så stor redan! H*n vred på sig, flaxade med armarna och stoppade händerna i munnen och sög på tummen. Gud vad jag längtar till rutin-UL nu!
Tack och lov att allt såg bra ut, jag hann bli lite skakis där i väntrummet. Fick lite panik över att jag var där ensam för även om jag ändå TRODDE att bebis mådde bra så finns ju alltid risken. Läkaren trodde att smärtan var någon slags ihållande sammandragning eller förvärk, tydligen kan det kännas annorlunda andra graviditeten. Det var absolut ingenting som var fel i alla fall, till vår stora lycka.
Nu tycker jag bannemej att det får bli augusti snart!
Måndag
Suck, idag skulle vi iväg och dels fixa sista underskriften för lönelöftet med Swedbank och sedan till Fastighetsbyrån och träffa säljarna och skriva på köpekontrakten. Men så blev säljaren sjuk förstås, så vi sköt upp alltihop till nästa måndag då vi ändå ska till huset för besiktning.
Men jag tog inte ledigt i onödan i alla fall, för jag har hunnit med ett besök på vårdcentralen TILL SLUT, mina armhålor har kliat så att jag rivit mig blodig i snart två månader och jag har försökt få bukt på det med alla möjliga salvor men icke.
Jag trodde först att det berodde på att jag torrakade mig en gång och sedan trodde jag att det kanske var någon äcklig armhåle-svamp och nu började jag överväga ifall jag helt enkelt ärvt min mors väldigt utbredda eksem som en blixt från klar himmel, jag som inte ens brukar bli det minsta torr.
Men jag hann knappt lyfta på armen innan läkaren konstaterade att jag inte tålde min deodorant utan hade fått en kraftig reaktion på den i och med att jag smetar på nya lager varje dag. Köpte ju ett lager med kanske tio deodoranter av samma märke sist i Ullared, så jag har ju inte bytt sort på ett tag heller. Det konstiga är att det är Ldb, samma märke som jag alltid använder, men det här var någon ny parfym i.
Så nu får jag inte använda NÅGON SLAGS deodorant på minst en månad, och då kan jag om jag måste använda någon mild variant från apoteket. Kul. Tänk om det hade varit sommar och svettigt som fan ute! Nu kan man i alla fall gömma sina neutrala armhålor under tjocka tröjor.
Smycken ska jag helst undvika ett bra tag också. Han hade någon mirakelsalva som han kunde skriva ut, men den var lite tveksam under graviditet. Såg inne på fass.se att den gett missbildningar på musbebisar under djurförsök, så jag tackade vänligt med bestämt nej.
Nu är det middagslagardags! Lasagne står på menyn idag.
Men jag tog inte ledigt i onödan i alla fall, för jag har hunnit med ett besök på vårdcentralen TILL SLUT, mina armhålor har kliat så att jag rivit mig blodig i snart två månader och jag har försökt få bukt på det med alla möjliga salvor men icke.
Jag trodde först att det berodde på att jag torrakade mig en gång och sedan trodde jag att det kanske var någon äcklig armhåle-svamp och nu började jag överväga ifall jag helt enkelt ärvt min mors väldigt utbredda eksem som en blixt från klar himmel, jag som inte ens brukar bli det minsta torr.
Men jag hann knappt lyfta på armen innan läkaren konstaterade att jag inte tålde min deodorant utan hade fått en kraftig reaktion på den i och med att jag smetar på nya lager varje dag. Köpte ju ett lager med kanske tio deodoranter av samma märke sist i Ullared, så jag har ju inte bytt sort på ett tag heller. Det konstiga är att det är Ldb, samma märke som jag alltid använder, men det här var någon ny parfym i.
Så nu får jag inte använda NÅGON SLAGS deodorant på minst en månad, och då kan jag om jag måste använda någon mild variant från apoteket. Kul. Tänk om det hade varit sommar och svettigt som fan ute! Nu kan man i alla fall gömma sina neutrala armhålor under tjocka tröjor.
Smycken ska jag helst undvika ett bra tag också. Han hade någon mirakelsalva som han kunde skriva ut, men den var lite tveksam under graviditet. Såg inne på fass.se att den gett missbildningar på musbebisar under djurförsök, så jag tackade vänligt med bestämt nej.
Nu är det middagslagardags! Lasagne står på menyn idag.
Nu är vi HUSÄGARE!
Ja, det händer en hel del spännande nu den sista tiden! Efter mycket om och men fick vi vårt hus för den nätta summan 665 000 kr igår! (20 000 under utgångsbudet). Det känns helt sjukt knäppt måste jag säga, vi måste nog smälta detta ett litet tag. På måndag ska vi träffa säljarna och skriva kontrakt och prata igenom när överlåtelsen ska ske och sådär.
MEN, det är ju fortfarande en väldigt viktig bit kvar innan det är HELT klart och det är ju besiktningen. Men det borde väl ändå inte finnas några jättestora fel på huset? Vore det något jätteallvarligt borde ju säljarna vara medvetna om detta och hur blåst är man inte om man försöker mörka och hoppas på det bästa? Vilket pucko som helst förstår ju att man måste undersöka huset noga innan man köper det- så det lär ju komma fram.
Så idag måste jag försöka få tag i en besiktningsman som verkar proffsig och få en dejt med honom inom kort. Besiktning är en dyr historia, men det är ett rötskadat hus också så pengarna är ju välinvesterade.
Mer om detta när jag inte sitter på jobbet!
Idag började jag gråta på väg till bussen. Gick förbi mitt kära konditori på torget och ser att det glänser i snön, då är det någon horunge som slagit sönder en stor ruta. Och där inne stod min favoritbagare i hela världen och sopade glasflisor och såg SÅ ledsen ut. FY FAN säger jag bara!
För övrigt var det festligt att så många kommenterade min lunch igår! Pannkakor måste vara väldigt populärt Emelie! Och gott det var det, det var så jävla gott att jag köpte hem färdiga pannkakor igår från ICA och glufsade i mig ännu mer.
MEN, det är ju fortfarande en väldigt viktig bit kvar innan det är HELT klart och det är ju besiktningen. Men det borde väl ändå inte finnas några jättestora fel på huset? Vore det något jätteallvarligt borde ju säljarna vara medvetna om detta och hur blåst är man inte om man försöker mörka och hoppas på det bästa? Vilket pucko som helst förstår ju att man måste undersöka huset noga innan man köper det- så det lär ju komma fram.
Så idag måste jag försöka få tag i en besiktningsman som verkar proffsig och få en dejt med honom inom kort. Besiktning är en dyr historia, men det är ett rötskadat hus också så pengarna är ju välinvesterade.
Mer om detta när jag inte sitter på jobbet!
Idag började jag gråta på väg till bussen. Gick förbi mitt kära konditori på torget och ser att det glänser i snön, då är det någon horunge som slagit sönder en stor ruta. Och där inne stod min favoritbagare i hela världen och sopade glasflisor och såg SÅ ledsen ut. FY FAN säger jag bara!
För övrigt var det festligt att så många kommenterade min lunch igår! Pannkakor måste vara väldigt populärt Emelie! Och gott det var det, det var så jävla gott att jag köpte hem färdiga pannkakor igår från ICA och glufsade i mig ännu mer.
Pannkakor!
Måste bara meddela att jag precis varit nere i matsalen och köpt följande lunch: Stor tallrik med kött och grönsaks-soppa, bröd och smör och som dessert PANNKAKOR MED GRÄDDE OCH SYLT.
Det ska bli så jävla gott att jag är helt till mig!
Det ska bli så jävla gott att jag är helt till mig!
Magbilder!
Vecka 10
Vecka 11
Vecka 12
Inte alls svullen, haha. Om någon skulle undra varför min armhåla glänser så är det av deodorant och inget annat groteskt.
Vecka 11
Vecka 12
Inte alls svullen, haha. Om någon skulle undra varför min armhåla glänser så är det av deodorant och inget annat groteskt.
Mammas stora tjej
Tänkte ge er en uppdatering om husbudandet och det är FORTFARANDE inte klart trots att det har hållit på sedan förra måndagen och vi är den enda budgivaren.
Varje dag har sett ungefär likadan ut och gått ut på följande: 1. Vi väntar på att höra av mäklaren som ska uppdatera oss om läget. 2. Mäklaren hör inte av sig. 3. Vi ringer mäklaren, väldigt irriterade. 4. Mäklaren svarar inte. Han har faktiskt aldrig någonsin svarat i sin telefon när man har ringt. 5. Mäklaren ringer upp oss och säger något luddigt, helt utan betydelse. 6. Vi frågar mäklaren hur läget är och ber honom prata med säljaren och sedan återkomma till oss. 7. Mäklaren lovar att återkomma men återkommer inte.
Sen händer samma sak varje dag, bortsett från igår när Mikael envisades med att inte ringa mäklaren på hela dagen för att få honom att ringa oss, men det gjorde han såklart inte. Så idag ska jag ringa och säga att nu får det fanimej vara nog! Vi har sagt oss vara villiga att höja budet med 10 000 men det har ju fan inte framgått om säljaren nappar på det eller inte, och det kan vara en fördel att veta.
Hur upptagen kan en mäklare i en jävla bonnhåla vara egentligen? Det är ju inte direkt som om det säljs så många hus om dagarna att han inte har tid med oss.
På tal om något helt annat och aningen ljuvligare så har Mosan fått en ny tand (tand nummer sex, haha) och även börjat sluta sova på dagarna. Hon är ju inte ens 1,5 år än men hon har aldrig haft något stort sömnbehov. Sover hon middag somnar hon 21 på kvällen och vaknar 05 på morgonen, och det är inte roligt. Förra veckan vaknade hon av en slump runt klockan 08 på morgonen och vägrade sedan sova middag och var pigg och glad till 19 på kvällen då hon somnade som en liten ängel om sov snällt i TOLV timmar. Vi gillar´t.
Förmodligen kommer hon att ha behov av tuppluren mitt på dagen sen när hon börjar på dagis, för där lär hon väl bli utmattad. I lördags lekte hon med kusin Julia hela dagen och var helt slut, så då somnade hon i bilen hem sen, men en vanlig dag behöver hon faktiskt ingen middagslur.
Tiden går fort, ack så fort. Jag håller tummarna för en riktigt tröttbebis nästa gång, två såna här piggeliner blir tufft, hehe.
Varje dag har sett ungefär likadan ut och gått ut på följande: 1. Vi väntar på att höra av mäklaren som ska uppdatera oss om läget. 2. Mäklaren hör inte av sig. 3. Vi ringer mäklaren, väldigt irriterade. 4. Mäklaren svarar inte. Han har faktiskt aldrig någonsin svarat i sin telefon när man har ringt. 5. Mäklaren ringer upp oss och säger något luddigt, helt utan betydelse. 6. Vi frågar mäklaren hur läget är och ber honom prata med säljaren och sedan återkomma till oss. 7. Mäklaren lovar att återkomma men återkommer inte.
Sen händer samma sak varje dag, bortsett från igår när Mikael envisades med att inte ringa mäklaren på hela dagen för att få honom att ringa oss, men det gjorde han såklart inte. Så idag ska jag ringa och säga att nu får det fanimej vara nog! Vi har sagt oss vara villiga att höja budet med 10 000 men det har ju fan inte framgått om säljaren nappar på det eller inte, och det kan vara en fördel att veta.
Hur upptagen kan en mäklare i en jävla bonnhåla vara egentligen? Det är ju inte direkt som om det säljs så många hus om dagarna att han inte har tid med oss.
På tal om något helt annat och aningen ljuvligare så har Mosan fått en ny tand (tand nummer sex, haha) och även börjat sluta sova på dagarna. Hon är ju inte ens 1,5 år än men hon har aldrig haft något stort sömnbehov. Sover hon middag somnar hon 21 på kvällen och vaknar 05 på morgonen, och det är inte roligt. Förra veckan vaknade hon av en slump runt klockan 08 på morgonen och vägrade sedan sova middag och var pigg och glad till 19 på kvällen då hon somnade som en liten ängel om sov snällt i TOLV timmar. Vi gillar´t.
Förmodligen kommer hon att ha behov av tuppluren mitt på dagen sen när hon börjar på dagis, för där lär hon väl bli utmattad. I lördags lekte hon med kusin Julia hela dagen och var helt slut, så då somnade hon i bilen hem sen, men en vanlig dag behöver hon faktiskt ingen middagslur.
Tiden går fort, ack så fort. Jag håller tummarna för en riktigt tröttbebis nästa gång, två såna här piggeliner blir tufft, hehe.
Graviditetsvecka 12
Fostrets längd är denna veckan ungefär 5cm och väger mellan c:a 40 gram, mer än en fördubbling på bara 3 veckor!
Vid den här tiden börjar fostrets skelett att bildas och förkalkas så sakteliga, även om ändarna förblir mjuka och flexibla ända upp i tonåren för att kroppen ska kunna växa. Matsmältningssystemet förmår nu göra sammandragningar som för maten genom tarmarna, och det kan också tillgodogöra sig socker.
Hypofysen har börjat producera hormoner och det är vanligen möjligt att höra hjärtslagen med en doppler hjärtmonitor. Bebisen har också börjat utveckla reflexer och dess hud är väldigt känslig. Hjärnan är fullt utvecklad och detta gör att den nu kan uppleva smärta. Ögonlocken har bildats och täcker ögonen men kommer att förbli stängda fram till den sjunde månaden för att skydde de ännu inte färdiga ögonen.
Även om du inte kan känna bebisen röra sig ännu så kan man stimulera honom så att han öppnar munnen och rör fingrar och tår.
I slutet av veckan är din livmoder för stor för att rymmas helt och hållet i ditt bäcken. Det är möjligt att du kan känna livmodern strax ovanför blygdbenet.
Livmodern fortsätter att växa genom hela graviditeten, och återgår till normal storlek inom några veckor efter förlossningen. Innan graviditeten är livmodern nästan solid och väger c:a 70 gram, men vid förlossningen väger den omkring 1.1 kg och innesluter fostret, fostervattnet och moderkakan!
Det kan hända att du börjar känna dig bättre och inte lika illamående då denna hos många kvinnor brukar avta omkring vecka 12. Det är också möjligt att det börjar synas på din mage att det finns en liten bebis därinne, särskilt om det inte är din första graviditet.
Rymliga och löst sittande kläder känns bäst nu. Det är inte bara magen som växer, utan också dina bröst, höfter och midja ökar i omfång.
Yes, då var THE GOLDEN WEEK nådd! Med Mosan i magen var jag så rädd för missfall att jag bokstavligen räknade ner timmarna till den veckan, jag är rädd nu också men nu vet man ändå att det kan gå vägen.
Illamåendet är bättre men inte borta, och även magen är bättre. Dock ska jag ringa min BM idag och be om råd angående en helt galen KLÅDA som har slagit till som en blixt från klar himmel! Värst är det i armhålorna, på ryggen, på rumpan och baksidan av låren, det kliar så att jag blir galen snart! Klåda kan i värsta fall bero på leverförändringar i samband med graviditeten så det är bäst att kolla upp även om risken är väldigt liten.
Jag är fortsatt svullen och ser ut som om jag var i sjätte månaden, men jag kan med ansträngning dra in magen så att den blir nästintill platt, så någon livmoder är det inte än. Jag har ju sjukt lång överkropp och minns att jag inte kände livmodertoppen förrän i vecka 15 förra gången.
