Tjuvtitt på lillbebis
Igår fick jag en jättekonstig smärta i magen, som en kramp som inte ville släppa. Det kändes som en ond sammandragning som höll i sig i flera timmar, jag kände faktiskt att livmodern var jättehårt. Jävligt läskigt, så i morse gjorde jag ett besök på gynakuten.
När jag lämnat urinprov och tagit lite prover fick jag sitta och halvsova i nästan två timmar och blev då inkallad av en kvinnlig överläkaren som "ville prata lite" med mig, det var inte dags för undersökning än. Hon undrade om det var okej att en utlänsk läkarstudent gick göra sin examination på mig, med andra ord sin första gynundersökning. Det var tydligen en man från iran som aldrig hade fått undersöka en kvinna innan, och jag avböjde rätt fort. Men sen sa läkaren att jag var längst bak i kön för tillfället och att hon skulle ta mig i förväg om jag tackade ja, så då var jag ju tvungen att nappa. Ju längre väntetid där, desto längre tid att jobba över på eftermiddagen och mindre tid med Mosan när jag kom hem.
MEN, nu hade jag turen på min sida och läkarstudenten dök inte upp! Så jag fick komma in snabbare ändå, eftersom att hon lovat. Och vilket KANONLÄKARE! Hon pratade och pratade och jag glömde nästan bort att jag låg där och vresade. Hon kikade på livmodertappen och det såg jättebra ut, sen fick jag göra ett ultraljud och det var helt fantastiskt!
Vet inte om det var för att bebisen var i perfekt storlek för att kunna se allt bra eller om dom har grym utrustning där på akuten, för bilden var kanon och bebisen helt tokig! Och så stor redan! H*n vred på sig, flaxade med armarna och stoppade händerna i munnen och sög på tummen. Gud vad jag längtar till rutin-UL nu!
Tack och lov att allt såg bra ut, jag hann bli lite skakis där i väntrummet. Fick lite panik över att jag var där ensam för även om jag ändå TRODDE att bebis mådde bra så finns ju alltid risken. Läkaren trodde att smärtan var någon slags ihållande sammandragning eller förvärk, tydligen kan det kännas annorlunda andra graviditeten. Det var absolut ingenting som var fel i alla fall, till vår stora lycka.
Nu tycker jag bannemej att det får bli augusti snart!
När jag lämnat urinprov och tagit lite prover fick jag sitta och halvsova i nästan två timmar och blev då inkallad av en kvinnlig överläkaren som "ville prata lite" med mig, det var inte dags för undersökning än. Hon undrade om det var okej att en utlänsk läkarstudent gick göra sin examination på mig, med andra ord sin första gynundersökning. Det var tydligen en man från iran som aldrig hade fått undersöka en kvinna innan, och jag avböjde rätt fort. Men sen sa läkaren att jag var längst bak i kön för tillfället och att hon skulle ta mig i förväg om jag tackade ja, så då var jag ju tvungen att nappa. Ju längre väntetid där, desto längre tid att jobba över på eftermiddagen och mindre tid med Mosan när jag kom hem.
MEN, nu hade jag turen på min sida och läkarstudenten dök inte upp! Så jag fick komma in snabbare ändå, eftersom att hon lovat. Och vilket KANONLÄKARE! Hon pratade och pratade och jag glömde nästan bort att jag låg där och vresade. Hon kikade på livmodertappen och det såg jättebra ut, sen fick jag göra ett ultraljud och det var helt fantastiskt!
Vet inte om det var för att bebisen var i perfekt storlek för att kunna se allt bra eller om dom har grym utrustning där på akuten, för bilden var kanon och bebisen helt tokig! Och så stor redan! H*n vred på sig, flaxade med armarna och stoppade händerna i munnen och sög på tummen. Gud vad jag längtar till rutin-UL nu!
Tack och lov att allt såg bra ut, jag hann bli lite skakis där i väntrummet. Fick lite panik över att jag var där ensam för även om jag ändå TRODDE att bebis mådde bra så finns ju alltid risken. Läkaren trodde att smärtan var någon slags ihållande sammandragning eller förvärk, tydligen kan det kännas annorlunda andra graviditeten. Det var absolut ingenting som var fel i alla fall, till vår stora lycka.
Nu tycker jag bannemej att det får bli augusti snart!
Kommentarer
Trackback
