Mammas stora tjej
Tänkte ge er en uppdatering om husbudandet och det är FORTFARANDE inte klart trots att det har hållit på sedan förra måndagen och vi är den enda budgivaren.
Varje dag har sett ungefär likadan ut och gått ut på följande: 1. Vi väntar på att höra av mäklaren som ska uppdatera oss om läget. 2. Mäklaren hör inte av sig. 3. Vi ringer mäklaren, väldigt irriterade. 4. Mäklaren svarar inte. Han har faktiskt aldrig någonsin svarat i sin telefon när man har ringt. 5. Mäklaren ringer upp oss och säger något luddigt, helt utan betydelse. 6. Vi frågar mäklaren hur läget är och ber honom prata med säljaren och sedan återkomma till oss. 7. Mäklaren lovar att återkomma men återkommer inte.
Sen händer samma sak varje dag, bortsett från igår när Mikael envisades med att inte ringa mäklaren på hela dagen för att få honom att ringa oss, men det gjorde han såklart inte. Så idag ska jag ringa och säga att nu får det fanimej vara nog! Vi har sagt oss vara villiga att höja budet med 10 000 men det har ju fan inte framgått om säljaren nappar på det eller inte, och det kan vara en fördel att veta.
Hur upptagen kan en mäklare i en jävla bonnhåla vara egentligen? Det är ju inte direkt som om det säljs så många hus om dagarna att han inte har tid med oss.
På tal om något helt annat och aningen ljuvligare så har Mosan fått en ny tand (tand nummer sex, haha) och även börjat sluta sova på dagarna. Hon är ju inte ens 1,5 år än men hon har aldrig haft något stort sömnbehov. Sover hon middag somnar hon 21 på kvällen och vaknar 05 på morgonen, och det är inte roligt. Förra veckan vaknade hon av en slump runt klockan 08 på morgonen och vägrade sedan sova middag och var pigg och glad till 19 på kvällen då hon somnade som en liten ängel om sov snällt i TOLV timmar. Vi gillar´t.
Förmodligen kommer hon att ha behov av tuppluren mitt på dagen sen när hon börjar på dagis, för där lär hon väl bli utmattad. I lördags lekte hon med kusin Julia hela dagen och var helt slut, så då somnade hon i bilen hem sen, men en vanlig dag behöver hon faktiskt ingen middagslur.
Tiden går fort, ack så fort. Jag håller tummarna för en riktigt tröttbebis nästa gång, två såna här piggeliner blir tufft, hehe.
Varje dag har sett ungefär likadan ut och gått ut på följande: 1. Vi väntar på att höra av mäklaren som ska uppdatera oss om läget. 2. Mäklaren hör inte av sig. 3. Vi ringer mäklaren, väldigt irriterade. 4. Mäklaren svarar inte. Han har faktiskt aldrig någonsin svarat i sin telefon när man har ringt. 5. Mäklaren ringer upp oss och säger något luddigt, helt utan betydelse. 6. Vi frågar mäklaren hur läget är och ber honom prata med säljaren och sedan återkomma till oss. 7. Mäklaren lovar att återkomma men återkommer inte.
Sen händer samma sak varje dag, bortsett från igår när Mikael envisades med att inte ringa mäklaren på hela dagen för att få honom att ringa oss, men det gjorde han såklart inte. Så idag ska jag ringa och säga att nu får det fanimej vara nog! Vi har sagt oss vara villiga att höja budet med 10 000 men det har ju fan inte framgått om säljaren nappar på det eller inte, och det kan vara en fördel att veta.
Hur upptagen kan en mäklare i en jävla bonnhåla vara egentligen? Det är ju inte direkt som om det säljs så många hus om dagarna att han inte har tid med oss.
På tal om något helt annat och aningen ljuvligare så har Mosan fått en ny tand (tand nummer sex, haha) och även börjat sluta sova på dagarna. Hon är ju inte ens 1,5 år än men hon har aldrig haft något stort sömnbehov. Sover hon middag somnar hon 21 på kvällen och vaknar 05 på morgonen, och det är inte roligt. Förra veckan vaknade hon av en slump runt klockan 08 på morgonen och vägrade sedan sova middag och var pigg och glad till 19 på kvällen då hon somnade som en liten ängel om sov snällt i TOLV timmar. Vi gillar´t.
Förmodligen kommer hon att ha behov av tuppluren mitt på dagen sen när hon börjar på dagis, för där lär hon väl bli utmattad. I lördags lekte hon med kusin Julia hela dagen och var helt slut, så då somnade hon i bilen hem sen, men en vanlig dag behöver hon faktiskt ingen middagslur.
Tiden går fort, ack så fort. Jag håller tummarna för en riktigt tröttbebis nästa gång, två såna här piggeliner blir tufft, hehe.
Kommentarer
Trackback
