Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Egentligen så får jag kalla kårar av tanken på att umgås med en massa främlingar bara för att man råkar ha jämngamla bebisar, men nu börjar det dyka upp ett visst sug på att ändå träffa andra med nyfödingar att dela med sig av sitt nya intresse som upptar, ja all vaken tid. Frågan är bara vart fan man ska hitta dem?

* Babysim:
Nej. Dels missade jag kursstarten som är typ denna veckan och jag får inte bada än såhär tätt efter förlossningen, på grund av infektionsrisken. Insåg att jag skulle tycka att det var SKITMYSIGT att bada med Moa men å andra sidan sett så ger bassänger mig ångest, tänk på alla bajspartiklar och hudflagor som flyter omkring, jag tror inte att jag vill att min bebis ska svälja det vattnet direkt. Nä. Det är mammas fel, hon har gett mig bacillskräck av löjliga mått. Dessutom vet alla att barnpoolen är full med kiss, alla barn kissar i vattnet.

* Babymassage:
Det hade jag gillat, ska ta och googla efter sådana kurser nu direkt faktiskt, borde ju finnas något i närheten, vi bor för fan i Sveriges näst största stan. Klämma på små tjocka bebislämmar är ju det mysigaste som finns, dessutom hjälper det mot eventuellt magknip att massera magen på dem små. Har det en sövande effekt är ju det välkommet också.

* Öppna förskolan:
Nej, usch! Inte min grej alls, jag har för mkt fördomar för att gå dit, dessutom klarar jag inte av att vistas i miljöer där jag inte känner någon, kommer svettas som en gris tills någon tar kontakt med mig. Måste skärpa till mig och bli lite mer social och vänskaplig nu när jag är mamma, men dessutom har jag hört att alla mammor går runt med bebisarna i en ring och sjunger töntiga sånger på Öppna förskolan, och att det är lite smygkristet sådär och sånt klarar jag fan inte av! Kommer ju att garva så att jag kissar ner mig för att situationen blir så absurd och tvingas komma med dumma ursäkter som att "jag tänkte på ett roligt skämt jag hörde förut". Dessutom sitter säkert alla och ammar hej vilt så att man inte vet vart man ska titta (jag mår alltid dåligt pga detta i omklädningsrum).

* Babyrytmik:
Nej, av samma anledning som jag inte pallar Öppna förskolan.


Nu ska jag fortsätta spana på Tradera, ska nog buda på en käck barnvagn! 

P.S Ingen behöver ta illa upp ang. öppna förskolan, som sagt är det bara mina fördomar och givetvis förmodligen långt från sanningen D.S

På begäran kommer här ett klipp på lilltrollet. Jag är medveten om att det inte händer så mycket och att jag låter helt sinnessjuk- men det är okej, det är en av fördelarna med att ha en bebis, man får låta hur sinnessjuk man vill.
Förresten behöver man inte kunna agera om man är så söt som hon är, hehe.

Här är pluttan idag, sex veckor och en dag gammal. Börjar bli stora damen allra minst!

Detta är Moas favoritlåt. Än så kan hon ju inte riktigt bekräfta sitt gillande men vi har varit så fräcka att vi utsett den här låten, den spelades för henne även när hon låg i magen.

"Baby elephant walk"




Jag sjunger som en tok för henne också, stackars barn! Speciellt när hon matas brukar jag vråla på, hon stirrar alltid så hysteriskt på mig när hon äter att jag känner mig tvungen att underhålla henne på något slags vis.

Populära amnings och flaskmatarlåtar performed by Sofia Quick:
"The Scientist".
"Somewhere over the rainbow".
"Oh no Elin".
"Vad du är söt, min kära lilla Ponny" (vad fan är titeln på den låten?:S).
"We are the champinons".
"Sankta Lucia" (Ja, jag vet att det är en julsång men plötsligt har liksom alla barnlåtar eliminerats ur min hjärna).
"Råttan Max"

Här är för övrigt texten till Råttan Max, den är skitbra!

"En liten råtta gick på stan

Han hette Max och var så glad

Han hade fått en ostbit stor

Utav sin snälla råttemor.

Det var runt hörnet på vårt hus

Där mötte han en annan mus

Goddag, sa Max vad heter du

Vi leker att du är min fru.

Jag heter Oskar sade frun

Och bor uti en dragbasun

Ser inte du sa han och fnös

att inte jag är någon tös

Nähä sa Max

Det visste inte jag

Då leker vi nå´t annat bra

De började att sparka boll

Och Max han vann med 8-0"

Kul att ni gillade guldfisken, hehe. Brukar klämma på stackarn flera gånger om dagen bara för att det ser så kul ut med hennes lilla tandlösa mun och runda kinder, hon brukar le efteråt så kanske även hon tycker att det är skoj- fast förmodligen skrattar hon bara för att jag garvar eller också kan det ju vara ofrivilliga muskelryckningar eftersom att jag klämmer på henne...

Gårdagen var en pärs. Moa sov kasst för en gångs skull, hon vaknade runt 3 på natten och vägrade somna om ordentligt i flera timmar trots ihärdiga försök till att amma henne till sömns från min sida, klockan 6 gav jag upp och vi klev upp och hon fick en flaska ersättning, då blev hon nöjd och kunde somna om. Dock skulle ju jag till tandläkaren så jag fick ställa alarmet på mobilen och släpa mig upp, lillfisen var jättetrött och jag ville bara grina, döm mitt vansinne när jag upptäcker en lång stund senare att jag glömt ställa om klockan och att vi hade kunnat sova en välbehövelig timme till, nu fick jag istället underhålla trötta Moa en timme extra innan hon fick käk (ser alltid till att mata henne precis innan vi ska iväg för att slippa hysteriska hungerutbrott). Hon fick nöja sig med tutte och den är ju inte så populär längre direkt.
Galopperade till spårvagnen med bebis och barnvagn och annat viktigt och mötte upp Mikaels mamma som agerade barnvakt medan jag var hos tandis (nästa gång jag ska dit kanske jag får ta ur den förbannade rälsen, wihooo! Tre år har helveteskapet suttit där nu så det börjar kännas som om det är dags). Moa var snäll mot sin farmor och sov sött medan jag var borta.
Sen skulle åka hem, hade lite småbråttom för vi hade en BVC-tid att passa. Givetvis är den satans spårvagnen sen, det var som vanligt strömlöst inne i stan. Fick stå och vänta på åttan i en halvtimme, kallt och jävligt men Moa fortsatte sova i alla fall som tur var, hade inte varit någon höjdare om hon vaknat och insett att hon var hungrig. Allt är frid och fröjd på vagnen tills vi kommit halvvägs hem och den jävla chauffören ropar ut i högtalarna att han är så försenad att han inte kan köra resten av vägen så man får hoppa av här och ta någon annan spårvagn resten av vägen. Dessutom stannade han på ett konstigt ställe och inte alls på hållplatsen så jag kom inte av med vagnen utan fick ropa desperat om hjälp till en tjej som gick utanför. Jag var arg och hade skitbråttom och TACK OCH LOV kom det en buss strax därefter som inte var full och dessutom var handikappsanpassad så att jag kom på med min jättebarnvagn.

BVC-besöket gick bra även om jag bara hann ge Moa en halv dos med käk här hemma innan vi fick springa vidare till nästa buss (bokstavligt talat springa, tur att man inte är gravid längre). Hann inte rapa henne och det straffade sig för när jag lyfte upp henne ur vagnen på BVC kom århundradets högsta rap och en rejäl kaskadspya på min halsduk.
Hon hade växt så fint så, man ser att hon blivit knubbigare helt klart. Nu väger hon 4995 gram (hade hon inte spytt innan hade det lätt varit över 5 kilo!) och huvudmåttet var 38,7 cm.
Ska dit igen på måndag för då är det läkarbesök, som tur är blir det inga vaccinationer än, kommer må piss när hon får sprutor så då måste Mikael följa med för jag pallar inte att titta på när dem sticker henne. På BB stack dem henne i handen (PKU-test) och då gick jag också iväg, en ganska elak barnmorska skrattade elakt åt mig. Moa själv reagerade inte ens.

För övrigt är jag sur, har varit sur enda sen igår. BajsMikael ska åka iväg i helgen på en menlöst LAN, så han är inte populär just nu vill jag lova. På lördag ska jag åka till mamma och sova där till på söndag men fredagen är hittills ett stort frågetecken... Jag och bruttan får väl ha tjejkväll kanske, hade dock varit trevligt med vuxet sällskap också.

Titta vad hon kan! Så liten och vilket praktexemplar till guldfisk!

I går var vi på dop i Kungsbacka hos Moas kusin Julia, Mikaels systerdotter- hon är bara sju ynka veckor äldre än Moa så förhoppningsvis kommer dem nog att kunna roa varandra kungligt på släktträffar genom åren, dessutom finns det ju två bebiskusiner som till som är födda nu 2008, fast det är pojkar och killbaciller är ju aldrig trevligt när man är liten. Det stämmer dock inte i mitt fall, jag höll aldrig på och larvade mig och var rädd för killbaciller, jag var löjligt förtjust i gossar redan från födseln och sprang efter dem och tvångspussades redan på dagis. Redan då kunde man alltså ana vilken jobbig, efterhängsen brud jag skulle komma att växa upp som.

Hur som helst- dopet. Det blev inte minsta gnäll i kyrkan, Moa låg och sov i bilbarnstolen och vaknade bara då och då och snuttade lite snällt på nappis. Har märkt att alla pratar med en när man har en bebis, varenda tant blir som tokig och igår satt en hel familj framför oss i kyrkan och vände sig om och inspekterade vårt underverk titt som tätt och kom med artiga frågor om hur gammal hon är och så vidare, och när vi skulle gå visade plötsligt pappan i familjen lite intresse och kom med en ytterst begåvade frågan "är det eran?". Nej ville jag säga, vi sitter bara här ensamma på raden med en bebis som vi har A)Kidnappat B)Lånat från någon bekant bara för att det är så jävla roligt att släpa runt på andras spädbarn eller C)Vi vet inte vad ungen kommer ifrån, den bara låg här där vi råkade sätta oss. Idiot.
Efter dopet blev det smörgåstårta och fika och grejer hemma hos Mikaels syster, Moa fortsatte att bete sig exemplariskt och satt till och med snällt i en babysitter och kikade medan vi åt, se senaste dagarna har jag faktiskt kunnat lura henne att underhålla sig på soffkudden bredvid om man bara frestar lite med nappis och tänder någon rolig lampa- lampor är fortfarande hennes stora favoritunderhållning.
Vår doppresent (fotoram och album i puttinuttigt rosa spetstyg) uppskattades mycket. Moa lyckades bränna iväg en rejäl bajsblöja medan vi var där men bortsett från det skötte hon sig felfritt (precis som om hon bajsar för att vara olydig, hehe). Var rädd att det skulle bli lite kaos med alla människor runt omkring och att hon skulle bli skraj för att barn som kom fram och petade och klämde på stackarn men inte då, däremot tror jag nog att det blev lite mkt ändå för hon var ovanligt trött och klamrade sig fast vid mig, myshönan!







Hur söt är hon inte i sin klänning då? Man vill ju bara äta upp henne hel!!!

Hon tycker dessutom att det är roligt att kräkas ner i min urringning varje dag, hon skriker alltid som en gris varje gång jag ska äta något (bra bantningstips, skaffa bebis!) och idag kissade hon en galen stråle som rann ner från skötbordet och på mitt nyduschade ben. 
Men GUD vad jag älskar henne!!!

 

Börjar vänja mig vid att skriva med en hand nu, den andra är som vanligt upptagen med att hålla sovande bebis. Börjar bli rätt trött i min stackars arm nu sedan hon gjorde sitt intåg i våra liv, dock är uppgiften att hålla sovande bebis betydligt lättare än att hålla vaken bebis, hon gör såna galna grodhopp ibland när man som minst anar det, hon kan ligga helt stilla och se trött ut för att i nästa sekund ta spjärn med benen mot min mage eller lår och skjuta ifrån och hon är förvånadsvärt stark så man får vara vaken så att hon inte hoppar iväg åt sidorna eller nickar till för hastigt med sitt stora huvud.

Igår var vi på Familjerätten och skrev på papper om vårdnaden av Moa samt bekräftade att Mikael är hennes pappa juridiskt, så nu kan man äntligen skicka in hennes namnuppgifter till Skatteverket, var tvugna att vänta eftersom hon ska ha hans efternamn. Känns rätt surt det där med att jag inte kommer ha samma efternamn som min egen dotter, så nu får vi skynda oss att gifta oss så att jag också kan få känna familje-feeling. Hehe.
Sen tog vi en liten promenad genom stan (inget roligt alls eftersom jag bara gick och oroade mig för att någon skulle blåsa ciggrök ner i barnvagnen, dessutom träffade vi en tiggare/alkis som blev jättesur för att han inte fick några pengar av oss, tur att Mikael var med annars hade jag säkert tömt plånboken i hans äckliga hand). Jag har inget emot folk som står och tigger pengar men inte fan ska dem ha mage att bli arga för att man inte ger dem något! Jag må vara mesig som fan men i det här fallet håller jag med min karl, dem kan fan skaffa sig ett jobb som alla andra.
Sen shoppade jag loss på Gina Tricot medan Mikael och Moa väntade utanför med vagnen. Köpte lite nya trosor, en svart skjortklänning och ett par brallor och hela kalaset gick på under 300 spänn, we like. Blev så stressad av att dem väntade på mig där ute, annars hade det handlats mer. Har inte ett skit att ta på mig, och då överdriver jag faktiskt inte.
Köpte doppresent till lilla Julia också och åkte hem, beställde hem pizza och hade det allmänt asgött.

Idag har vi varit en sväng i Frölunda, det blev panik när kolsyrepatronen till vår Soda Streamer tog slut igen, så det var tvunget att ta en tripp trots äckelregnet. Har börjat gå långpromenader med vagnen varje dag nu som sagt, Moa får sova en bra stund och slipper bli övertrött och jobbig och dessutom vill jag trimma min halvsladdriga kropp, tänkte se till att få en söt liten stenhård rumpa genom att trava med monstervagnen i massa uppförsbackar.
Hur som helst, handlade lite idag också. En beige lite tjockare v-ringad tröja och en söt grå tröja med poloaktig krage till mig och fina bodys, en tröja med en kattunge och en sjukt söt jeanshängslekjol till Moa- dock i storlek 62 och 64 så hon får vänta lite med att använda det. Hon fick nya nappar också, fan vad skönt det är att hon tar napp nu, och vad löjligt gulligt det är! Man vill ju bara börja grina när man ser hur hon snuttar på nappen som åker in och ut också låter det som när kaniner dricker ur vattenflaskor... Får värsta flashbacks från när jag var sissådär 7 år och helt kaninfrälst och trodde att lycka i livet innebar att få en egen kanin (när jag väl fick en tröttnade jag rätt snabbt, hemska barn...).
Blev vansinnigt besviken när jag upptäckte att det förbannade Hemköp inte hade mina nya älsklingar, Salt och vinäger-chips. Härromdagen gick jag en sjukt lång promenix bara för att kunna köpa mer chips på Ica, det verkar som om det bara är dem som säljer just den sorten. Det var värt promenaden i alla fall.

Moa är så sjukt duktig, hon har fortsatt att sova hela nätterna den här veckan, hon gruffar lite på nätterna emellanåt men då är det bara att flytta henne lite (ja, hon ligger fortfarande alltid på min mage/bröst) eller klappa henne lite över ryggen så somnar hon om så gott så. Sedan ammar jag i sängen runt klockan 7 och sedan somnar vi om och brukar gå upp vid 9. Känner mig vansinnigt bortskämd, såhär bra ska man bara inte få lov att sova när man har spädbarn.
Har dock lärt mig att när det kommer till bebisar så ska man inte ta saker för givet, så fort man anar ett mönster så brukar det ändras, dem fattar inte galoppen med rutiner riktigt än så jag räknar med att nätterna säkert bli jobbiga framöver igen.

På tal om ingenting så är säkert ni läsare som inte fött barn nyfikna på om kroppen blir sådär totalförstörd efteråt som man kan tänka sig efter en graviditet och förlossning...
Måste säga att i mitt fall så NEJ. Gick upp 15 kilo vilket är en normal viktuppgång, men väldigt många går upp betydligt mer och då är det givetvis tuffare att återhämta sig, men nu utgår vi från mig.
Hade ju lyxen att alla extrakilon var borta när jag kom hem från BB, dessutom gjorde nog maratonammandet och att jag inte åt något sitt till också... Magen så riktigt vidrig ut första dagarna, den var som en deg (ni skulle sett hur hemskt det såg ut med degklumpsmagen när man hade på sig nättrosorna som man drar upp över magen som strumpbyxor för att att få plats med jättebindorna) men nu har den återhämtat sig så smått, nu är det egentligen bara en sektion i mitten på magen som känns lite mjuk och läskig eftersom magmusklerna inte hittat tillbaka dit än, men resten av magen känns normal och bäst av allt- bristningarna börjar redan blekna! Fick ju en del bristningar sista veckorna med min vanliga jävla tur, och det såg rätt hemskt ut det också första dagarna efter förlossningen men dem är redan mindre tydliga, det är precis som om dem drar ihop sig precis som huden.
Tuttarna kan jag egentligen inte uttala mig om än eftersom jag fortfarande har mjölk i dem, oftast ser dem jättesnygga ut men visst, när jag precis har ammat och "tömt" ett bröst på mjölk så ser det lite taxöronaktigt ut, så jag antar att jag kan vinka hejdå till mina gamla rätt fasta bröst när jag slutat amma. Tur att det finns push-upbehåar. Dessutom sägs det ju att när man passerat trettioårsstrecket så börjar titsen se tunna och ledsen ut oavsett om man fött barn och ammat eller ej, sen brukar jag ju inte springa runt och flasha brösten för folk speciellt ofta heller- dem är reserverade för Mikael (och Moa då, haha) och om han skulle klaga så lär helvetet braka loss så det vågar han nog inte.
Sist men inte minst, och viktigast av allt så kan jag meddela att trots att min dotter hade ett stort huvud och trots att jag sprack både invändigt och utvändigt och blev sydd med mängder av stygn (jag blev "ihoptråcklad" som barnmorskan kallade det) så är mina nedre regioner tillbaka i sitt ursprungliga skick! Vågade ju inte ens titta hur det såg ut på ett par veckor för det gjorde ju så ont att man knappt kunde torka sig efter toalettbesöken innan, men nu är det precis som om ingenting har hänt. Vi sexdebuterade första gången tre veckor efter förlossningen och det gjorde inte alls ont som jag hade trott, trots att jag misstänker att inte alla stygnen ens hade lossnat då. Var skiträdd innan att man skulle bli slapp som satan och knappt känna något längre men det gör man, trots att jag slarvat med knipövningarna. Inte fan skulle man kunna tro att ett helt spädbarn passerat genom samma öppning 20 fjuttiga dagar tidigare.
Kontentan är i alla fall att man BEHÖVER inte känna sig som en äcklig degklump efteråt bara för att man fött barn, sen kan jag väl inte påstå att jag "älskar min kropp mer än innan jag fick barn" som alla hurtbullemammor säger men jag ska inte säga att jag klagar.

Trevlig helg allihop.     

Ja, jag älskar ju horoskop, jag är rätt sur över att Moa inte kunde vänta ett par dagar till så att hon hade blivit våg som mamsen, men istället blev hon en liten jungfrubebis. (Vid närmare eftertanke är jag nog glad att hon inte dröjde ännu längre i magen med tanke på hur trött jag var på att vänta på henne!).


Jungfrubabyn
22 aug - 21 sep
Din lilla Jungfrubaby är nästan outtröttlig, med en ork och en envishet som ofta sträcker sig långväga över din.
För Jungfrun är det viktigt att förstå och göra sig förstådd så fort som möjligt. Lika viktigt är det också att lära sig världen runt omkring. Hon är därför sällan tyst, och har heller inte tid att sova särskilt långa stunder i sträck.

Oj, vad det stämmer hittills!

Den här bioreklamen skrämmer skiten ur mig! Visas altid på nätterna när jag sitter i mörkret och ammar.
Vidrigt eller vadå?!

 

Såja, passar på att skriva lite nu när Moa sover (på min mage instoppad i munkjackan). Har insett att hon börjar bli som en kroppsdel eftersom hon alltid sitter klistrad på mig, hehe. Har nog henne i famnen 20 timmar om dygnet MINST eftersom hon oftast sover på mig på nätterna. Två gånger nu den sista veckan har lilla dockan sovit HELA NATTEN, vilket är väldigt imponerande då en del barn inte sover hela nätter förrän dem är flera år.
I går till exempel somnade hon vid 23, sen sov vi till 07 innan hon ville ha käk, jag var lat och ammade i sängen där vi somnade om båda två och vaknade inte förrän ljuva klockan 10 på morgonen. Hon sov på mig hela tiden visserligen men jag har börjat vänja mig nu och tycker att det är rätt bekvämt lustigt nog, får inte ens ont i ryggen av att ligga i läskiga ställningar. Sömn är guld värt när man har en bebis!

I helgen ska vi på dop i Kungsbacka hos Moas lilla kusin, det ska bli väldigt spännande att se hur det funkar, än så länge har hon bara varit här hemma eller i vagnen när vi varit iväg, snacka om att hon kommer bli helt överstimulerad av alla människor. Med ens vanliga tur lär hon väl börja skrika i kyrkan med de härliga ekande väggarna, då kommer jag att fly fältet! Vi har redan planerat att sätta oss nära utgången så att man kommer ut snabbt och smärtfritt om det krävs.
Ska köpa doppresent på torsdag inne i stan tänkte jag, för då ska vi ändå iväg till familjerätten där Mikael ska få skriva på papper om att det är han som är pappa till Moa. Vill ta en sväng till Gina Tricot och köpa lite nya kläder också, jag har fan inte ett skit att ta på mig.
På tal om kläder så blev jag vansinnigt lycklig igår för att jag kom i mina gamla brallor, jag har blivit av med mina gravidkilon för längesen nu men höfterna har sagt stopp för alla mina byxor, antar att höftbenen blev rejält uttöjda under graviditeten, men nu verkar det alltså som om dem börjar bli normala igen. Det kändes helt sjukt att ha på sig något annat än leggings eller mysbyxor för första gången på jag vet inte hur länge... Snart kommer man att känna sig som sig själv igen!:D

Här är en bild på bruttan i en extremt fånig mössa, vi höll på att skratta ihjäl oss igår när hon hade på sig den jag och Mikael, hon såg så missnöjd ut och den åkte ner hela tiden så att hon inte såg något. Sötnos!

 

Snuttan sover så jag tänkte passa på att blogga lite och skriva ett aningen längre inlägg än vanligt, om jag nu hinner innan hon vaknar igen... Jävla typiskt att hon alltid ska sova jättesnällt på dagarna när Mikael är hemma men aldrig när vi är själva då det verkligen hade varit skönt om hon tog sig en middagslur, hehe.

Kan väl börja med att säga att jag är SÅ LYCKLIG! Alla bitar i mitt förut så tomma liv börjar läggas på plats.
Första två veckorna som nybliven mamma var helt fruktansvärda, jag beklagade ju mig här i bloggen också men det kan inte nog poängteras hur pissigt jag mådde. Jag trodde faktiskt att mina dagar som normal människa var räknade och att jag numera skulle vara ett vrak på heltid.
Andra natten på BB skrek Moa- nu i efterhand fattar jag inte varför vi bara satt där och såg olyckliga ut istället för att göra något för att få henne att lugna sig, i början sa barnmorskorna att hon skulle äta var fjärde timme och det trodde vi liksom var en benhård regel "men hon kan ju inte vara hungrig än, det har ju bara gått två timmar" sa vi till varandra och trodde att hon skulle sluta skrika om man bara rullade på bebisbaljan som hon låg i. Vi gick runt med den där förbannade baljan tretusen varv runt avdelningen och undrade vad vi gett oss in på. Sen lyckades bajsMikael (ja, då var han inte populär) somna och jag låg vaken i mörkret och stirrade och rullade baljan med handen och grät floder, just då hade jag gärna åkt hem utan bebis och låtsas som om ingenting hade hänt. Sov kanske en timme på natten sen och då drömde jag att vi hade skaffat en kattunge som visade sig vara jätteelak och att jag ångrade att vi skaffat den, snacka om ångest på morgonen sen!
Här är två bilder på Moa i baljan och på en väldigt, väldigt trött Sofia (kolla ögonen!) morgonen efter "HELVETESNATTEN".

 

När vi sen kom hem från BB så fortsatte ångesten, grät som sagt konstant. Hade ju inte sovit någonting den sista veckan innan hon till slut föddes så nu i efterhand förstår jag ju varför jag mådde som jag gjorde, första veckan ammade jag KONSTANT, grät hela tiden och varken åt eller drack nästan något, hade varken matlust eller ro att äta. Det tackade inte min magkatarr för kan jag lova, kunde typ inte stå upp utan att jag vek mig dubbelt av smärta.
Gud vad jag grät, jag kunde inte ens svara i telefon när någon ringde för att jag grät hela tiden. Jag kände mig verkligen som världens sämsta mamma, hade sådan ångest över hela situationen och det kändes som om hela livet var över/förstört. Älskade min bebis gjorde jag förstås, vilket gav mig ännu mer ångest över att jag mådde som jag gjorde eftersom jag så gärna ville vara den lyckliga nyblivna mamman som bara låg och sjöng och gullade med bebisen hela tiden, inte ett kallsvettandes vrak med hjärtklappning och gråten i halsen hela tiden.
Men som sagt så vände det plötsligt en dag, efter ett par nätter med lite sömn, MAT i magen och när den värsta hormonchocken avklingat. Och sen dess är det bara bättre och bättre. Jag var helt hundra på att jag hade åkt på en rejäl förlossningsdepression, det drabbar 10-15% av alla nyförlösta kvinnor och med min vanliga tur så var det ju klart att jag skulle åka på det, läste på en massa hemsidor och fick ännu mer panik när jag såg vad som väntade och läste att det brukade hålla i sig i flera månader. Men det var tydligen bara lite hederlig babyblues.

Och nu är hon snart fem veckor, min älskade lilla höna.
Det är sjukt jobbigt att vara förälder, betydligen mer krävande än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag som tyckte att jag var så himla förberedd för mammarollen, jag hade ju läst allt man kan tänkas behöva läsa och bara längtat efter min lilla PLANERADE bebis hur länge som helst. Jo visst. En sak är säker, man KAN inte föreställa sig hur det är att ha barn innan man har dem, att livet förändras är en sån fruktansvärd underdrift.
Det är jävligt tufft, bara löjligt att låtsas som om det är en dans på rosor att ha en bebis. Det är vansinnigt påfrestande både psykiskt och fysiskt att ha en liten människa som är totalt beroende av en i början, kan ge mig fan på att jag säkert ammade 20 timmar om dygnet första veckan och bytte bajsblöjor resterande tiden. Det kan kännas fruktansvärt skrämmande att helt plötsligt efter att ha varit "FRI" i hela sitt liv plötsligt alltid komma i andra hand. Man kan inte planera någonting, man kan inte sova när man vill, man kan inte äta när man vill, man kan inte göra något alls överhuvudtaget som inte bebis är nöjd med- med tiden så inser man dock att bebis inte måste vara nöjd HELA TIDEN, man KAN äta sista tuggan på sin macka trots att ungen piper till i famnen istället för att kasta den åt helvete och slänga sig panikslagen på sitt barn för att kolla vad som är fel. Men man tänker väldigt, väldigt sällan i JAG-former längre, för nu är det någon annan som alltid kommer i första hand.
Men livet går vidare, inte som tidigare men det fortsätter att rulla på och känns faktiskt förbannat mycket mer värdefullt än innan- det hade jag ALDRIG trott när hon var helt nyfödd.
 
Trots att man kan bli jävligt trött och bara vill vrida tillbaka klockan och springa på krogen för en kväll emellanåt så är detta tamejfan the time of my life. Än så länge gör hon inte mycket mer än att käka, bajsa, ligga i knäet och sprattla och skrika sig illröd då och då. Just det, hon sover ibland också. Hon gurglar lite och tjoar också, antar att detta är en tidig form av kommunikation och man blir ju helt varm inombords, för att inte tala om vilken lycka man känner när hon fyrar av ett tandlöst smile- även om det oftast är till lampan hon ler (lampan är JÄVLIGT populär).
Ändå vet man att den lilla människan älskar en, och man älskar henne något FRUKTANSVÄRT, man vet inte vad man ska göra med all kärlek utan blir bara frustrerad och vill äta upp henne. När hon ligger i min famn och gör sina sovljud (allt från minisnarkningar, morrande ljud och fågelpip) och jag sniffar i hennes lilla huvud och hon andas med sin lilla mjölkandedräkt på mig så förstår jag liksom meningen med livet. Inga klyschor i världen kan beskriva den här kärleken.

Jag tyckte att jag var en riktigt sopig morsa innan, nu tycker jag att jag är grym!
Vissa saker tar såklart tid att vänja sig vid, jag är fortfarande rätt skraj för att ge mig ut på äventyr i den stora världen med min lilla, lilla flicka. Tänk på allt som kan hända. Hemska jävla tanke.
Men jag känner mig ändå säker i min mammaroll liksom, så många sa till mig att jag är den bästa mamman för min dotter när jag mådde som sämst och det stämmer, jag gör allt för att hon ska vara lycklig och må och ingen älskar henne mer än vad jag gör (utom pappsen möjligtvis). Vi är ett litet team nu, en FAMILJ.
Som sagt, jag är lycklig. Efter alla dessa år är jag äntligen, äntligen lycklig. Tack min älskade Mikael och min älskade lilla, lilla Moa.

Oj, har visst inte skrivit på ett bra tag nu, men jag hoppas att Moa-videon underhöll er ett tag, hehe. Tack för alla söta kommentarer på den videon, jag blir så löjligt att mallig! Har grubblat på många gånger om hon är så löjligt överdrivet söt som jag tycker eller om jag bara tycker det för att hon är MIN. Skiter faktiskt i vilket, sötast på jorden är hon ju i alla fall. Blev hur nöjd som helst över att jag lyckades fånga ett leende på kameran, dem är rätt sällsynta och det hade tagit evigheter att få till ett smajl på ett foto men jag lyckades minsann filma, haha!

Värsta klängfasen har gått över nu, hon har sovit i spjälis igen vilket min rygg tackar för, man får rätt ont av att ligga i samma ställning hela natten. I går tog det evigheter att få henne att somna på kvällen så när hon vaknade typ 2 timmar efter att hon äntligen somnat så gick jag och hämtade henne och la henne på min mage direkt istället för att gå upp och amma, och se på fan- hon somnade om direkt och vi gick inte upp för att käka förrän 7 på morgonen! Blev lite rädd att det dröjt för länge mellan matningarna men då hade hon knappast somnat om så sött.
Just det ja, hon tar nappen nu! Underbart! Så nu kan hon roa sig med den lite grann emellanåt så att jag kan göra lite hushållssysslor utan att lyssna på hennes gallskrik, jag börjar bli nästan immun mot vrålet nu men det gör fortfarande väldigt ont i hjärtat när hon skriker, så tack gud för nappen!
Igår skulle vi ut på promenad och nere i barnvagnsrummet började hon skrika för att hon var övertrött som vanligt, blöjan var bytt och hon var nymatad så jag stoppade in nappen (det var perfekt när hon hade overallen på sig för kragen höll nappen på plats så att den inte kunde trilla ut!) och efter två minuter som hon som ett- ja ett barn. Det hade aldrig funkat annars, då hade hon vrålat tills jag halat fram tutten och vi hade fått glömma den promenaden. Tack gud för nappen!

I tisdags var min pappa och farmor här och hälsade på- fan vad populär man blir när man får barn! Jag fick en gigantisk växt/palm i efterskottspresent av pappa, han älskar såna där växter och har hela vardagsrummet fullt så jag antar att han tyckte att vi och behövde en sån, vi som bara har några skrämda krukväxter och plastväxter. Undrar hur fan man sköter palmen? Jag kan ju inte ens hantera en jävla pelargon så jag tror att Mikael får vattna-ansvaret.

Just det, vi har varit på BVC-besök också, jag övertalade Mikael att följa med och sluta tidigare på jobbet, hehe. Givetvis skötte hon sig felfritt och sa inte ett pip på hela tiden, men det var ren tur.
Moa väger nu 4470 gram och är 56,7 cm lång. Stora tjejen. Hon har ökat nästan ett halvt kilo sedan förra veckan, kunde ge mig fan på det så som hon käkat. Så skönt att veta att hon växer som hon ska. Sen hade tydligen mitt bröst börjat läcka under läkarbesöket så att jag hade suttit där icke ont anande med en stor fläck på tröjan- Mikael var vänlig nog att meddela mig detta sen, hehe. Jaja, det är knappast första eller sista gången någon haft en mjölkfläck på tröjan på BVC. Nu vet jag dock att det är dags att börja använda bröstvårtsskydden i behån.

Nu är käket snart klart, jag har gjort en grymt spännande rätt i ugnen med konstiga pastarör och rostbiff och en god sås/röra.

GRATTIS TILL VÅR ÄLSKADE DOTTER PÅ DIN 1-MÅNADSDAG IDAG!
Mamma älskar dig!

Det börjar bli kämpigt med klängbebisen nu! Inatt var tredje natten i rad som jag fick ha henne på bröstet hela natten och det börjar bli jobbigt, för att inte tala om hur tröttsamt det är på dagarna! Igår vaknade hon liksom 7 på morgonen och sov EN TIMME på hela dagen fram till klockan 23 när vi äntligen gick och la oss, resterande tid var jag tvungen att släpa på henne HELA DAGEN.
Dessutom är hon gnälligare än innan, det går inte lika smidigt att trösta henne med tutten längre, hon är bara förbannad på den allra oftast och fräser som en katt när hon har den i munnen... Visste ju att risken fanns att hon skulle dissa bröstet om man började ge flaska då och då men gud vad tråkigt det känns, för att inte tala om hur galet ont mitt ena bröst gör för att det är så överfullt hela tiden, höll på att börja grina i morse.
Promenaden igår gick också åt skogen, hon började skrika nästan direkt, först tänkte jag ignorera henne eftersom hon knappast kunde vara hungrig då vi åt precis innan vi gick, men hon fortsatte bara gnälla så vi gick hem igen och det blev ingen tripp till ICA.

Vi har en liten svacka nu helt klart, jag är så TRÖTT och livrädd för att ta mig själv till BVC i morgon, tänk om det blir samma som igår när vi skulle ut med vagnen... Det tar ju fan typ en halvtimme att promenera dit och jag vet inte om jag vågar åka bussen med vagnen själv än, kul om hon skriker hela vägen eller vill bli buren så att jag måste släpa på henne också vagnen... Har såna vansinniga magkattarsattacker nu eftersom jag inte får äta någon medicin när jag ammar och jag får ont i magen av bara tanken. Ska nog be Mikael gå tidigare från jobbet när jag tänker efter.

Såhär står det om bebisutveckling:
"Ett barn genomgår sju utvecklingssprång under sitt första år. Dessa övergångar beror på biologiska utvecklingsprocesser i nervssystemet och framförallt i hjärnan. Det handlar alltså inte om rent fysisk tillväxt (ökad längd och vikt), utan mental utveckling. Varje utvecklingssprång föregås av en "klängperiod" då barnet blir kinkigare och kräver mer uppmärksamhet. Kanske känns det till och med som att barnet går tillbaka i utvecklingen och inte längre klarar sånt som gick bra någon vecka tidigare. Efter denna "klängperiod" ser man så nya beteenden växa fram och det verkar ibland som att barnet har lärt sig en hel rad nya saker som över en natt.

Det kinkiga beteendet som föregår de första sprången pågår kanske bara någon dag, men när barnet blir äldre och förändringarna mer komplexa så blir klängperioderna också längre, ibland upp till sex veckor långa. När man är mitt inne i en sådan period kan det vara skönt att veta vad som ligger bakom, och att kinkigheten faktiskt inte beror på att man är en usel förälder utan att barnet genomgår en stor förändring i sitt liv.

Klängperioderna (som oftast följs av ett riktigt soligt beteende) brukar komma vid följande tidpunkter i barnets liv. Om ditt barn är fött för tidigt eller sent, så ska du lägga till respektive dra av tid för det, den neurologiska utvecklingen räknas nämligen från befruktningstillfället.

5 veckor, 7-9 veckor, 11-12 veckor, 14-19 veckor, 22-26 veckor, 33-37 veckor & 41-46 veckor"

5 veckor - Upplevelser
Vid det första språnget börjar barnet bli alltmer uppmärksamt och vaket, och alla barnets sinnen är känsligare än tidigare. För barnet upplevs allt hon ser, känner, hör, luktar och smakar nu annorlunda än förut och det kan vara förvirrande och skrämmande. Det enda sättet barnet har att uttrycka sin rädsla är att skrika och gråta, och söka trygghet i sina föräldrars armar.

Ännu en natt med bebis på magen, hade även bebis på magen igårkväll och nu hela morgonen, hon vägrar plötsligt att sova själv, jag som var så bortskämd med att ligga ensam i min säng igen. Fast jag måste säga att jag gillar det, det är jur mysigt som helst att ha en liten smackande koalaunge på bröstet som snusar så fint i mörkret, i natt drömde jag en riktigt nasty mardröm och vaknade med hjärtklappning och det lindrade rätt ordentligt att ha Moa sovande på bröstkorgen då- dock känns det som att jag borde vara lite tuffare nu och sluta drömma mardrömmar nu när jag är mamma och allt.
Bortsett från mysfaktorn så är jag lite lat också, när klockan är sissådär 3-4 på natten och man blir väckt för tredje gången så är det väldigt lockande att bara slänga upp henne på magen där hon somnar efter 30 sek i stället för att kliva upp ännu en gång, klä på sig mysbyxorna och slänga fram tutten i vardagsrummet så att hon får bråka med den i över en timme tills hon KANSKE somnar om.

Hon är inne i sin första utvecklingsfas nu, femveckorsfasen då dem blir ruskigt klängiga och det är hon kan jag lova, jag har dock lärt mig att hålla henne och skriva på tagentbordet samtidigt, man blir jävligt skicklig på att utföra sysslor med en hand när man blivit morsa märker jag.
I dag ska vi ta en promenad tänkte jag, måste öva på att gå med vagnen själv innan jag ska till BVC helt ensam på onsdag, det är ett litet äventyr att klä på henne, se till att hon har ny fin blöja, är mätt och belåten och rapad och spytt precis, klä på overallen och lägga ner henne i insatsen på vagnen och hinna göra sig ordning själv innan hon blir ledsen och känner sig övergiven, sedan släpa med sig liften i hissen och ner till barnvagnsrummet och låsa upp hänglåset och till slut komma ut. Sen måste man släpa på tusen bebisprylar som blöjor och tillbehör, spyfiltar och vagnleksaker. Spyfilten följer med överallt nu för tiden, på samma sätt som jag höll krampaktigt i min mobiltelefon förr håller jag nu i "spyis". Mikael fjollar sig och envisas med att byta tröja varje gång han får en liten spy eller dräggelfläck på sig så FY FAN vad mkt tvätt vi har nu! Jag försöker förklara att det är ingen idé att tro att man kan se fräsch ut när man har en liten bebis, byter man tröja har man ändå en ny fläck efter sissådär 2 minuter, men nejdå... dem ska bytas.
Dessa karlar ska vara så tuffa men kinkar ändå över en liten skvätt bebisspya som endast består av mjök, jo jag säger då det... Tur för honom att han är så vansinnigt snygg.

Igår var mor min och min söta lillasyster här och tog med oss lillprutten till Frölunda så att födelsedagsbarnet jag skulle få handla lite som present i efterskott. Promenerade dit och det var löjligt jobbigt att släpa på vagnen i uppförsbackarna, innan så har Mikael alltid fått äran att ta över körningen i alla backar- en taktik jag kommer fortsätta köra med helt klart.
Kikade i lite affärer, jag är helt förvirrad när det kommer till kläder nu eftersom jag bara handlat bebiskläder och tjockiskläder att få plats med gravidmagen i det sista året i princip, jag har ingen aning om vilket storlek jag har eller om det är värt att köpa plagg som man inte kan amma i så det blev inget klädinköp till mig- däremot fick jag ett par finfina skor av min snälla mor, jag surar lite över att höga klackar och småbarn inte går ihop och att jag fick välja ett par stövlar utan klack men dem är skitsnygga så jag är mer än nöjd!



Moa skötte sig exemplariskt och sov som en sten alla timmar vi var där, hon sov så länge att jag fick småpanik över att hon skulle känna sig oälskad som var tvungen att vara ifrån min famn/tutte så länge, hon verkade dock ta det rätt bra- höhö.  Hon fick en tomtedräkt också, så nu ska jag fota henne i den och ha som julkort i vinter, fy fan vad sött, såna där fjantiga ideér kan jag bara inte motstå. Dock fanns dräkten bara i storlek 56 och det har hon redan så vi får se till att ta dem där korten innan hon hunnit växa ur den. Hon är en lång tjej, hon har inte blivit mätt sedan hon föddes på BB men jag är säker på att hon är rejält lång, 56 börjar bli lite kort på längden trots att dem flesta kläderna sitter lite pösigt i övrigt för hon är ingen knubbis än så länge, jag längtar efter att hon ska få rejäla bebislår!
Jag kunde till och med ta en burgare på Donken utan att hon blev arg, i vanliga fall är det ju en självklarhet att hon ska vakna och bli vrålhungrig så fort jag ska äta, det slår aldrig fel. Men nu fortsatte hon att sova så sött, mammas duktiga tjej.

Natten var hemsk, hon vaknade vid 2 och vägrade sedan somna om, jag kämpade i TRE TIMMAR med att erbjuda tutte och diverse gunglekar. Till sist blev jag så trött på att hon vaknade varje gång jag la ner henne i spjälis att hon fick ligga på min mage resten av natten/morgonen vilket innebar att jag sov som en kratta men hon var i alla fall lugn, dessutom var hon snäll nog att varken spy eller bajsa på mina nya lakan. Det tackar vi ödmjukast för. Hon är riktigt klängig just nu, och nyser hela tiden så jag fruktar att hon håller på att bli förkyld, det kommer aldrig mitt modershjärta klara! Inte min skönhetssömn heller för den delen...

Här är den söta bajsmaskinen hos pappsen:



Ps. Tack för alla vänliga komplimangen angående mitt hår! Det kan jag behöva nu när jag känner mig VANSINNIGT osexig:) D.s

Mitt frisörbesök blev lyckat, hon lyckades få bort det kycklinggula, sedan föreslog hon att vi skulle behålla "det kopparfärgade" som jag själv kallat orange och det blev faktiskt bra. Har en massa ljusa slingor som inte syns på bilden men ungefär såhär blev det, underbart för jag behövde VERKLIGEN en förändring!

Nu vaknade precis min sovande bebis som tydligen inte alls var sovande när man flyttade bort henne från magen, hehe. Så inlägget lär bli rätt kort.

Underbar natt! Moa somnade igår på mig vid kl 20 redan och fortsatte att sova till 23 när vi gick och la oss efter Criminal Minds på teve, så jag var väldigt beredd på att hon skulle börja tjoa och ha sig så fort jag la henne i spjälsängen också skulle den sänggången vara glömd. Men vad fan händer? Ungen fortsätter att sova till 5 på morgonen! Trodde inte mina ögon när jag tittade på klockan men jodå, hon sov i åtta jävla timmar i streck! Efter en matpaus på en timme somnade hon om och fick sova tre timmar till, såhär mkt har jag inte sovit sedan hon föddes, snacka om energikick!

Idag hade jag tänkt mig en långpromenad när Mikael kommer hem från körlektionen, men vädret ser rätt pissigt ut så det får nog bli innemys, ska testa att lägga Moa på mage igen, hon är SJUKT stark i nacken och har varit det enda sen hon föddes men när hon låg på mage igår fattade hon inte alls galoppen utan låg bara och gjorde grodkrälande rörselser med benen, men så är hon lite liten för nackträning än också. Det är galet att en liten bebis kan vara så stark, det gör fan ont när hon skallar en ibland när hon ligger på bröstet och sprattlar hon får man faktiskt anstränga sig för att hålla henne stabilt, jag hade förväntat mig typ en påse mjöl såhär i början, inte en sån här sprattelmaja.

För övrigt blir jag helt förstörd när hon ler för att det är så vansinnigt sött. Vet inte vad jag ska ta mig till för hon är SÅ SÖT! Man vill ju bara äta upp henne eller krama ihjäl henne, blir frustrerad över att man liksom inte kan visa hur mkt man älskar henne så att folk förstår, hehe. Att sitta och titta på henne och Mikael är det vackraste som finns!   

Godkväll!
Har en känsla av att jag borde ta mitt förnuft till fånga och krypa till kojs nu för Moa sover och det borde jag också passa på att göra då sömnpauserna sällan är långvariga, men nejdå, man är dum och sitter uppe och sippar coca cola ändå.

En mysig dag. Helvetisk natt, kanske värsta natten hittills, från midnatt och framåt sprang jag upp och ner som en jojo och försökte söva ledsen bebis, eller ledsen var hon inte men dock väldigt vaken och sällskapssjuk. Jag gjorde mig skyldig till en mild form av barnmisshandel, stapplade upp någon gång i natt med Moa på armen och skulle dricka ett glas kallt, gott vatten (amningen gör en törstig som en kamel) och givetvis missar jag munnen och bebis får en rejäl kalldusch vatten över sig, jisses vilket illvrål! Hon förlät mig dock ganska fort när vi fått av den blöta bodyn.
Hur som helst så har dagen varit trevlig i alla fall, Mikael hade körlektion så vi åkte med honom till Frölunda och jag fick min första shoppingtur med bebis och barnvagn medan han körde. Köpte en massa bodys med diverse nallar och rosa prinsessor och grejer, rosa sparkbyxor och söta vita byxor i plysch- plysch är lätt mysigaste babymaterialet på kläder. Köpte dessutom ett nytt nagellack till mig själv, det var rätt svårt att navigera fram med vagnen mellan klädstånden så mer avancerad shopping får vänta.

Nu på kvällen har det blivit bebisbadande och bebismys, är löjligt kelsjuk idag och har haft Moa på magen i flera timmar, mysigare blir det inte. Kolla frissen!:D

Jisses vad tiden springer iväg ändå, tänk att hon är en månad snart! Galet.
Vi var på BVC igår, hon har gått upp i vikt så fint så och väger nu 4050 gram, min lilla knubbsäl. Hon har fått ersättning nu i flaska ett par gånger vilket vi berättade för sköterskan som genast började fåna sig och prata om att min bröstmjölkproduktion kan minska om man inte ammar varje pass, vilket jävla bullshit rent ut sagt, jag ammar säkert 20 gånger om dagen och mjölken lär knappast försvinna ur brösten för att Mikael ger henne lite flaskkäk en timme, men BVC-tanter är ju kända för att propagera för amningen, stackars dem som inte kan eller vill amma alls, vad mkt skit dem måste få höra! Annars gick allt bra, vi tog en riktig långpromenad med vagnen när vi ändå var ute och rände, hur gött som helst i solen.

Igår eftermiddag var Mathias och Josse och lille Vincent och hälsade på, så nu har Moa träffat alla sina små kusiner, helt galet att alla fyra bebisar i släkten är födda samma år och ändå är det sån skillnad på dem, Vincent är ju äldst och åtta månader äldre än Moa och just nu ser det ju ut som om det skiljer flera år på dem, hehe. Men vänta bara, snart är vår lilla tjej stor och tuff hon också!
Vi fikade och hade det trevligt i alla fall, Vincent kröp runt och käkade majskrokar och Moa sov som en sten som hon alltid gör när vi har besök, sjukt irriterande eftersom hon aldrig sover annars, hehe.

Ska be att få tacka för alla födelsedagsgratulationer! Hade en jättemysig dag trots bebisdominansen, Mikael köpte hem en massa gott och lagade middag och när lilltrollet sov en stund fick jag massage och blev löjligt ompysslad, herreGUD vad den massagen satt gott för mina stackars axlar, min kropp har nog aldrig varit såhär öm som efter förlossningen.
Mormor och Janne dök upp en sväng också, både för att gratta mig och titta på Moa (som sov såklart, hehe).
Jag köpte en säsong med Sex and the city på Coop i helgen och den ägnade vi kvällen åt att kika på, myspys.

Igår skrattade Moa för första gången! Hon har gjort miner som ser ut som leenden sedan hon föddes men nu är det helt klart riktiga, medvetna leenden och nu kommer små tjoande ljud som måste vara skratt, det är så sött att man bara DÖÖÖR!
Hon är ju helt fantastisk, kan inte för mitt liv förstå att jag gjort något så vackert!

Bilder från igår. Här ser ni ju mitt missfärgade hår också, fy fan vad vidrigt det ser ut, har frisörstid idag tack GUD!

I dag fyller jag faktiskt 21 år, hade lätt glömt det totalt om inte min mor påmint mig i ett par dagar.
Av Moa fick jag födelsedagspresenten att sova som en gudinna, hon sov i sin spjälsäng hela natten med bara en enda matpaus och jag och Mikael kunde ligga sked och mysa som förr.
Har inte tid att skriva mer nu, pratade precis med frissan på torget som inte har några tider förrän på onsdag- PANIIIIK!

Som sagt, grattis till Sofia!

Ska be att få tala om att jag har klotets gulaste frisyr. Tänkte skoja till det rejält och blondera mig och det gick inte så bra... Sist jag blekte håret (var visserligen ett par år sedan) så gick det faktiskt bra men sån tur hade jag inte den här gången, håret är knallgult i hårbotten, sedan kommer ett orange parti och i topparna är det lite brunaktigt fortfarande. Håret ser inte bara missfärgat ut, det ser helt psykadeliskt ut... Jag ser ut som en sån där regnbågsdrink med lager i olika färger. Ska ringa till frisören här nere i morgon och kolla om dem kan göra något för att rädda mig (kan ge mig fan på att jag får värsta fräscha frisörskan som kommer sucka och vara elak mot mig som vågat mig på en hemmablondering- men hellre det än att se helt sinnessjuk ut).

Det har varit en kanondag idag också! Mikael fick ta hand om Moa under min hårfärgningsprocess som tog en bra stund och tror ni att hon var ledsen det minsta? Icke! Dock blev hon hungrig så hon fick en slurk ersättning i flaska av pappsen och den sög hon tacksamt i sig utan minsta problem, sen var hon grymt mätt och belåten och humöret var på topp, vi städade och hon satt så snällt och tittade i sin babysitter (undrar vad det är dem tittar på bebisarna, dem verkar ju grymt fascinerade av att typ sitta och glo på en lampa eller ett fönster med neddragen persienn...).
Ni kan inte ana vad skönt det är att man nu kan lägga ner tösen utan problem en liten stund eller att hon sitter så snällt hos pappa då och då, på bara några dagar så har hon förändrats massor! Det är fortfarande lite kaos på kvällarna då hon vill äta oavbrutet i typ 4-5 timmar vilket inte funkar så bra då hon kräks massor och bajsar ner sig konstant, men det kan jag helt klart leva med om hon fortsätter vara såhär duktig på dagarna och nätterna. I natt var vi bara upp en gång i cirka en halvtimme, galet skönt!
Egentligen ville inte jag ge henne något annat än bröstmjölk såhär i början men jag MÅSTE kunna vara icke närvarande en liten stund då och då, det känns hur skönt som helst att Mikael också kan göra något åt att hon är otröstlig- snacka om sten som lyft från mina axlar! GIVETVIS är bara tanken att ge ersättning i nödfall, jag har absolut ingen lust att sluta amma än.

Vi har fått besök av Mikaels storebror, Jessica och deras söner idag så att Moa fått träffa ytterligare två små kusiner, nu är det bara roligt med besök till skillnad från de första dagarna, hehe. Fick en jättesöt outfit i plysch, rosa såklart. Jesus vad mkt rosa den här tösen kommer få ha på sig de kommande åren, jag är kanske lite gammeldags vad gäller färger och kön och sånt där, alla bebiskläder ska ju vara så galet unisex just nu- jag vill ha rosa på min dotter.

Här är pruttan i sin babysitter för första gången, hon ser ledsen ut på bilden men ack så söt!

I dag har vi varit på Coop och storhandlat med lillskiten, det funkade faktiskt! Vi skulle bli hämtade klockan halv 11 och det var ruggigt dåligt med tid vilket det uppenbarligen alltid är när man har bebis, gjorde tabben att tro att vi kunde bada henne en "snabbis" innan vi åkte men det tog betydligt längre tid än beräknat såklart så hon hann bara amma i sissådär 20 minuter innan vi var tvugna att gå så jag förberedde mig på tredje världskriget och att jag skulle bli tvungen att sitta kvar med henne i bilen och se ledsen ut men hon somnade och sov sedan jättesnällt i bilbarnstolen under hela handlingen (hon fick sitta i kundvagnen och tog upp typ all plats men det var det värt).
Vi har gjort slut på FEM paket blöjor på två veckor nu och helt galet många paket med våtservetter, så nu fick vi köpt hem en rejäl laddning med sånt och dessutom lite annat smått och gott, jag köpta polska ostbågar vilket ska bli spännande att smaka på exempelvis. Köpt hårfärg också, ska bara vänta på att smulan sover en såpass lång stund att jag hinner färga håret också, det kan nog dröja...

Tuff natt i natt, visserligen somnade vi vid typ 22 och sov till kl 01 men sedan vägrade hon att somna om innan kl 04 igen, den jävla blöjan läckte bajs vilket kan göra vem som helst deprimerad och sedan tror jag att nästa blöja läckte kiss för filten fick en misstänkt blöt fläck. Försökte söva henne genom att gå fram och tillbaka och vagga henne i mörkret i evigheter men nej, vår bebis kan inte somna utan tutte i munnen så till slut så lyckades det med amningen- på natten är hon jätteirriterad ibland och ligger bara och fäktar med armar och ben och frustar och ruskar på huvudet så att bröstet åker ut hela tiden eller också sätter hon mjölk i halsen för att hon klunkar på så sjukt fort. Åter igen en gen hon måste ha ärvt från far sin, dricker löjligt fort... Höhö.
Vi fick i alla fall sovit ett par timmar på morgonen, tack gud... I natt tror jag att Mikael ska få göra en insats, jag har trots allt gått upp VARJE gång VARJE natt sedan hon föddes men nu är han ledig så det är dags för nya bud!

Nej, nu ska här lagas käk!
Avslutar med en bild på "the sleeping beauties". Observera vilken liten plats jag numera har i min tidigare stora säng.

Snacka om att mitt humör har stabiliserats igen! Tack käre gode gud för det! Har inte alls varit deppig nu på flera dagar utan är bara trött och sliten som alla andra bebismammor, nu har jag sluppit både gråtattacker och panikångest (nåja, jag får fortfarande lite panik över att hon ska ha slutat andas när hon sover då och då, men jag är ju inte mer än mänsklig).

Fick frågan vad man gör med en bebis hela dagarna, och svaret är i mitt fall AMMAR. Vi brukar gå upp runt 7 på morgonen och går och lägger oss runt 23 och timmarna däremellan så vill hon ha mat ungefär en gång i timmen och hon brukar äta 40 minuter åt gången, det blir alltså väldigt korta pauser där emellan och då brukar vi roa oss med att byta blöja... Det är ganska enformigt och AJAJAJ vad mina axlar börjar ta stryk nu efter att ha suttit i amningsposition väldigt många timmar, man får ju liksom stödja upp hennes huvud när hon äter och se till att inte tutten glider ur hennes lilla gap så man sitter i samma ställning väldigt länge och jesus vad stel man blir!
I natt sov lilltrollet som en prinsessa, gårdagens kväll var riktigt jobbig- hon åt oavbrutet i FYRA timmar men när hon väl blivit mätt så sov vi i nästan fem timmar på raken utan matpaus, herregud vilken lyx! Snacka om att man lär sig att uppskatta det lilla när man har spädbarn.
Hon har förvånande nog sovit jättebra idag också, jag hann äta frukost i morse och blev helt förvirrad över vad jag skulle hitta på eftersom inte hon var vaken och tog all uppmärksamhet så jag gick och la mig bredvid henne och studerade hennes lilla ansikte när hon sov, hon gör världens sötaste grimaser i sömnen som ser ut som leenden- ack så sött.
Sen gick vi på promenad hon och jag, handlade lite mat och tog en sväng till bageriet, bagaren blev jätteglad när han såg att jag äntligen fått ut bebisen, jag har ju varit en flitig besökare där under graviditeten så vi är rätt bundis nu. Han blev glad när han såg att han hade haft rätt när han gissade på att det skulle bli en flicka.
Och- tro det eller ej- nu på eftermiddagen fick jag duscha medan Moa var hos pappsen och hon skrek inte en enda gång så jag slapp bli gråtfärdig i duschen och hoppa ut med halvutsköljt balsam kvar i håret. Sen lagade vi mat båda två (det var ett tag sen!) och tösen låg i sitt gym på golvet och var väldigt belåten tills hon började spy som en katt, men det är ju inte riktigt hennes fel.
Det känns så bra att livet flyter på trots bebischocken, så sent som härromdagen satt jag ju här och störtgrät och trodde att jag aldrig mer skulle få sova, bajsa eller lämna lägenheten men oj vad fort allt ändrats till det bättre! Nu ska jag bara se till att skaffa medicin till min mage, jag har SÅ ONT av magkatarren just nu att det är löjligt och jag kan inte äta losec som vanligt för det går över i bröstmjölken=katastrof.

Just det, jag har vågat inspektera mitt käraste organ nu med spegel, har inte vågat det förrän nu med tanke på hur mycket jag syddes efter förlossningen. Tro det eller ej, men det ser tamejfan ut precis som vanligt, jag såg inte ett spår av varken stygn eller sår. Fantastiskt.

Nyblivna mamman är fortfarande rätt stabil, jippie! Inte en tår på två dagar nu, KLAR FÖRBÄTTRING!

Moa var som förväntat en liten ängel under gårdagen när Tina och Veronika var här, dem fick knappt se henne vaken ens en gång på flera timmar och så länge sover hon ju ALDRIG på dagarna (knappt på nätterna heller för den delen) i vanliga fall. Flickorna tycker förstås att hon är den sötaste bebisen i världen och det är hon ju, det kanske bara är så i mitt huvud men jag har svårt att tro att det finns någon näpnare liten tös än min, hon är vackrast i världen utan att någon annan är ens i närheten. Hon spelar liksom i en annan liga, hehe.
Hur som helst gick tösen till och med med på att bli passad så att jag fick duscha utan att börja vråla efter tutten som om det var andra världskriget som hon alltid gör när stackars Mikael passar henne medan jag maratonduschar. Sen tog vi en liten promenix, sket i vagnen och hade Moa i bärselen istället vilket var väldigt mkt smidigare än den förbannade vagnen, dock var det inte så snyggt när selen putade ut under min tunna jacka, haha. Ser ändå ut som ett träsktroll just nu så det spelar faktiskt ingen roll.
Jag älskar mina väninnor, dem är bäst!



Inatt sov hon dock pissdåligt vilket jag misstänkte att hon skulle göra eftersom hon sov så bra på dagen, och trots det har hon varit superpigg hela dagen idag också, hon tar en lutare i selen nu först, hon sov typ 15 min vid tvåtiden också men det var allt, jag var listig och la ner henne och kudden i spjälsängen så att hon ska vänja sig lite vid att sova där. Mikael är ledig nästa vecka och då tänkte jag att vi skulle försöka få henne att sova i spjälsängen hur mysigt det än är att ha henne bredvid mig i sängen, min kropp gör ONT av dem konstiga ställningarna jag sover i för att hon ska ha det mysigt+ha tillräckligt med plats att röra sig och inte bli för varm.

Härromdagen kom papperna med Moas personnummer på, fan vad sjukt det ser ut med ett personnummer som börjar med 08! Måste se till att komma iväg till familjerätten snart och bekräfta faderskapet så att vi kan skicka in hennes namn snart, det kan man inte göra innan dess om man inte är gifta och man vill att barnet ska ha pappans efternamn.
Nu får fan Mikael komma hem snart, jag är skithungrig och har förberett en kasslergrattäng som bara väntar på att åka in i ugnen när han dyker upp.

Måste säga att allt känns SÅ mkt bättre idag sedan förra deprimerade inlägget, har inte fått en enda gråtattack sedan igår morse och känner mig faktiskt precis som vanligt, hoppashoppashoppas att det fortsätter såhär!

Nu har jag sovit SÅ BRA i två nätter, igårkväll var det rätt jobbigt att få snuttan att somna, hon suger alldeles för fort och sätter mjölken i halsen och kräks och får hicka och blir arg och suger sedan ännu snabbare på tutten igen och så fortsätter det i ett par timmar. Hon får lite ont i magen då och då också vilket inte är så konstigt med tanke på mängden mjölk hon måste få i sig, man ser att stackarn blir helt stel och rosa och sedan gallskriker hon till en gång och efter det hör man en blöt fis, höhö. Helt sjukt att en sån liten docka kan bajsa och fisa så enormt, hon brås på far sin brukar jag säga. Inte konstigt att hon har magknip, hon bajsade värsta raketbajset på skötbordet så jag förstår att det gör ont i lilla rumpan varje gång hon bajsar.
Hur som helst så fick jag henne att somna runt midnatt och sedan sov vi tamjefan till 9 på morgonen med bara en matpaus på kanske 30 minuter, helt galet skönt! Hon är grymt duktig på natten faktiskt, och JESUS vilken mkt lyckligare mamma jag blir när jag fått sova lite.

Bärselen är GULD! Stoppar jag i henne där när hon är mätt och belåten så kravlar hon lite och gnäller i några minuter och sedan sover hon som en sten, hon sitter på min mage som en groda just nu i skrivande stund, det har ALDRIG gått att få henne att somna utan käk innan. Hon är en konstig bebis för övrigt, hon sover inte ett skit på dagarna längre vilket kan vara rätt jobbigt eftersom jag inte kan gå på toa mer än 30 sek sissådär eller duscha utan att hon blir vansinnig (snacka om mammig bebis...). Kissar gör jag med henne i selen, haha. Inte så fräscht kanske men med tanke på hur mkt babykiss och babybajs, spyor och bröstmjölk det är överallt så skiter man verkligen i vilket.
Måste bara lista ut hur man förlänger banden på selen så att Mikael också kan bära henne, hans rygg är aningen bredare än min och vårt stackars barn blev helt mosad när vi krånglade på honom den igår, nog för att bebisen ska sitta tight mot kroppen men varken han eller hon fick väl någon luft stackarna.

Idag kommer Tina och Ve och hälsar på, Moa kommer säkert att uppföra sig ypperligt som hon alltid gör när vi har besök, haha. Då blir man mallig minsann!