Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Snacka om att mitt humör har stabiliserats igen! Tack käre gode gud för det! Har inte alls varit deppig nu på flera dagar utan är bara trött och sliten som alla andra bebismammor, nu har jag sluppit både gråtattacker och panikångest (nåja, jag får fortfarande lite panik över att hon ska ha slutat andas när hon sover då och då, men jag är ju inte mer än mänsklig).

Fick frågan vad man gör med en bebis hela dagarna, och svaret är i mitt fall AMMAR. Vi brukar gå upp runt 7 på morgonen och går och lägger oss runt 23 och timmarna däremellan så vill hon ha mat ungefär en gång i timmen och hon brukar äta 40 minuter åt gången, det blir alltså väldigt korta pauser där emellan och då brukar vi roa oss med att byta blöja... Det är ganska enformigt och AJAJAJ vad mina axlar börjar ta stryk nu efter att ha suttit i amningsposition väldigt många timmar, man får ju liksom stödja upp hennes huvud när hon äter och se till att inte tutten glider ur hennes lilla gap så man sitter i samma ställning väldigt länge och jesus vad stel man blir!
I natt sov lilltrollet som en prinsessa, gårdagens kväll var riktigt jobbig- hon åt oavbrutet i FYRA timmar men när hon väl blivit mätt så sov vi i nästan fem timmar på raken utan matpaus, herregud vilken lyx! Snacka om att man lär sig att uppskatta det lilla när man har spädbarn.
Hon har förvånande nog sovit jättebra idag också, jag hann äta frukost i morse och blev helt förvirrad över vad jag skulle hitta på eftersom inte hon var vaken och tog all uppmärksamhet så jag gick och la mig bredvid henne och studerade hennes lilla ansikte när hon sov, hon gör världens sötaste grimaser i sömnen som ser ut som leenden- ack så sött.
Sen gick vi på promenad hon och jag, handlade lite mat och tog en sväng till bageriet, bagaren blev jätteglad när han såg att jag äntligen fått ut bebisen, jag har ju varit en flitig besökare där under graviditeten så vi är rätt bundis nu. Han blev glad när han såg att han hade haft rätt när han gissade på att det skulle bli en flicka.
Och- tro det eller ej- nu på eftermiddagen fick jag duscha medan Moa var hos pappsen och hon skrek inte en enda gång så jag slapp bli gråtfärdig i duschen och hoppa ut med halvutsköljt balsam kvar i håret. Sen lagade vi mat båda två (det var ett tag sen!) och tösen låg i sitt gym på golvet och var väldigt belåten tills hon började spy som en katt, men det är ju inte riktigt hennes fel.
Det känns så bra att livet flyter på trots bebischocken, så sent som härromdagen satt jag ju här och störtgrät och trodde att jag aldrig mer skulle få sova, bajsa eller lämna lägenheten men oj vad fort allt ändrats till det bättre! Nu ska jag bara se till att skaffa medicin till min mage, jag har SÅ ONT av magkatarren just nu att det är löjligt och jag kan inte äta losec som vanligt för det går över i bröstmjölken=katastrof.

Just det, jag har vågat inspektera mitt käraste organ nu med spegel, har inte vågat det förrän nu med tanke på hur mycket jag syddes efter förlossningen. Tro det eller ej, men det ser tamejfan ut precis som vanligt, jag såg inte ett spår av varken stygn eller sår. Fantastiskt.