Förlossningsgrubbel
Ännu en skön natt, nu har lilla damen sovit hela nätter i en vecka, så JÄVLA lyxigt så att jag som sagt kommer bli förstörd om den här fina vanan bryts. Dessutom sover hon mycket mer på dagarna än innan, hon tar en liten tupplur efter varje måltid nästan så att man får andas ut lite.
Jag går och surar så mycket över min förlossning. Allt gick ju bra och det är givetvis viktigast, men den blev ändå en besvikelse måste jag säga, vilken TUR att jag inte hade planerat ännu mer hur det "skulle vara" i huvudet innan.
Det gjorde ju helvetiskt ont, men smärtan får man ju liksom räkna med när man ska föda barn, även om man aldrig kan föreställa sig en sån smärta innan man fött... Men som sagt, smärtan kan jag "acceptera". Det jag tycker är tråkigt är att jag var så borta under hela förlossningen, minnet är skitsuddigt och jag fattade aldrig allt som hände, tidsbegreppet är liksom noll och jag hängde inte med i svängarna alls.
Om jag ska föda igen ska jag nog skippa ryggbedövningen och jag ska absolut ta det lugnare med lustgasen, det känns som om jag var stenhög under halva förlossningen tack vare den, och eftersom jag sprack så mycket så sa barnmorskorna till mig att fortsätta suga lustgas efter att hon hade kommit ut också, så jag missade hela det där magiska ögonblicket där barnet ligger på bröstet och man får kika på det för allra första gången, jag var ju helt snurrig och mest livrädd för att hon skulle halka ur mitt grepp, hal som en ål som hon var.
Jag har liksom fått fråga Mikael en miljon grejer om förlossningen, om barnmorskan var trevlig, om jag tyckte att det gjorde ont när dem la ryggbedövningen, varför dem tappade mig på kiss och hur det kom sig att dem gav mig en spruta mellan benen precis innan jag skulle krysta (det var lokalbedövning för att hon hade tänkte klippa mellangården). Dessutom tror jag att jag krystade när jag inte hade värkar också, ryggbedövningen och lokalbedövningen gjorde liksom att jag tappade känseln lite där nere och jag vet att jag pressade på lite när jag ville bara för att få det överstökat, kanske var därför jag sprack så förbannat... Jävla skit ryggbedövning, det gav inte ett skit utan gjorde bara att jag var helt bortdomnad i underkroppen hela resten av dagen, väldigt kul när man ska ta hand om ett spädbarn.
Jag hade ingen koll alls helt enkelt, så jag känner mig lite snuvad på "livets största upplevelse". Förlossningsdagen är inte den bästa i mitt liv, absolut inte, jag var så slutkörd och hade så ont och gick liksom omkring i en dvala hela den dagen- varje dag med Moa nu är betydligt häftigare, varje morgon när vi vaknar så blir jag helt häpen och SÅ lycklig över att hon verkligen finns och att hon är min och världens sötaste. Det är liksom huvudsaken- att hon är här och mår bra och inte HUR hon kom hit, men det är ändå synd att förlossningen blev som den blev. Mitt största tips till alla som ska föda är att se till att vara ordentligt utsövd innan, jag skulle åkt in tidigare när värkarna startade så att dem hade kunnat ge mig sömntabletter så att jag inte hade behövt vara vaken två dygn INNAN förlossningen, man behöver kraft då och framförallt behöver man kraften till de första dagarna med en spädis.
Här är lite förlossningsbilder, dem finns ju redan på bilddagboken men jag har väl inte lagt ut dem i bloggen såvitt jag vet.
