Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Börjar vänja mig vid att skriva med en hand nu, den andra är som vanligt upptagen med att hålla sovande bebis. Börjar bli rätt trött i min stackars arm nu sedan hon gjorde sitt intåg i våra liv, dock är uppgiften att hålla sovande bebis betydligt lättare än att hålla vaken bebis, hon gör såna galna grodhopp ibland när man som minst anar det, hon kan ligga helt stilla och se trött ut för att i nästa sekund ta spjärn med benen mot min mage eller lår och skjuta ifrån och hon är förvånadsvärt stark så man får vara vaken så att hon inte hoppar iväg åt sidorna eller nickar till för hastigt med sitt stora huvud.

Igår var vi på Familjerätten och skrev på papper om vårdnaden av Moa samt bekräftade att Mikael är hennes pappa juridiskt, så nu kan man äntligen skicka in hennes namnuppgifter till Skatteverket, var tvugna att vänta eftersom hon ska ha hans efternamn. Känns rätt surt det där med att jag inte kommer ha samma efternamn som min egen dotter, så nu får vi skynda oss att gifta oss så att jag också kan få känna familje-feeling. Hehe.
Sen tog vi en liten promenad genom stan (inget roligt alls eftersom jag bara gick och oroade mig för att någon skulle blåsa ciggrök ner i barnvagnen, dessutom träffade vi en tiggare/alkis som blev jättesur för att han inte fick några pengar av oss, tur att Mikael var med annars hade jag säkert tömt plånboken i hans äckliga hand). Jag har inget emot folk som står och tigger pengar men inte fan ska dem ha mage att bli arga för att man inte ger dem något! Jag må vara mesig som fan men i det här fallet håller jag med min karl, dem kan fan skaffa sig ett jobb som alla andra.
Sen shoppade jag loss på Gina Tricot medan Mikael och Moa väntade utanför med vagnen. Köpte lite nya trosor, en svart skjortklänning och ett par brallor och hela kalaset gick på under 300 spänn, we like. Blev så stressad av att dem väntade på mig där ute, annars hade det handlats mer. Har inte ett skit att ta på mig, och då överdriver jag faktiskt inte.
Köpte doppresent till lilla Julia också och åkte hem, beställde hem pizza och hade det allmänt asgött.

Idag har vi varit en sväng i Frölunda, det blev panik när kolsyrepatronen till vår Soda Streamer tog slut igen, så det var tvunget att ta en tripp trots äckelregnet. Har börjat gå långpromenader med vagnen varje dag nu som sagt, Moa får sova en bra stund och slipper bli övertrött och jobbig och dessutom vill jag trimma min halvsladdriga kropp, tänkte se till att få en söt liten stenhård rumpa genom att trava med monstervagnen i massa uppförsbackar.
Hur som helst, handlade lite idag också. En beige lite tjockare v-ringad tröja och en söt grå tröja med poloaktig krage till mig och fina bodys, en tröja med en kattunge och en sjukt söt jeanshängslekjol till Moa- dock i storlek 62 och 64 så hon får vänta lite med att använda det. Hon fick nya nappar också, fan vad skönt det är att hon tar napp nu, och vad löjligt gulligt det är! Man vill ju bara börja grina när man ser hur hon snuttar på nappen som åker in och ut också låter det som när kaniner dricker ur vattenflaskor... Får värsta flashbacks från när jag var sissådär 7 år och helt kaninfrälst och trodde att lycka i livet innebar att få en egen kanin (när jag väl fick en tröttnade jag rätt snabbt, hemska barn...).
Blev vansinnigt besviken när jag upptäckte att det förbannade Hemköp inte hade mina nya älsklingar, Salt och vinäger-chips. Härromdagen gick jag en sjukt lång promenix bara för att kunna köpa mer chips på Ica, det verkar som om det bara är dem som säljer just den sorten. Det var värt promenaden i alla fall.

Moa är så sjukt duktig, hon har fortsatt att sova hela nätterna den här veckan, hon gruffar lite på nätterna emellanåt men då är det bara att flytta henne lite (ja, hon ligger fortfarande alltid på min mage/bröst) eller klappa henne lite över ryggen så somnar hon om så gott så. Sedan ammar jag i sängen runt klockan 7 och sedan somnar vi om och brukar gå upp vid 9. Känner mig vansinnigt bortskämd, såhär bra ska man bara inte få lov att sova när man har spädbarn.
Har dock lärt mig att när det kommer till bebisar så ska man inte ta saker för givet, så fort man anar ett mönster så brukar det ändras, dem fattar inte galoppen med rutiner riktigt än så jag räknar med att nätterna säkert bli jobbiga framöver igen.

På tal om ingenting så är säkert ni läsare som inte fött barn nyfikna på om kroppen blir sådär totalförstörd efteråt som man kan tänka sig efter en graviditet och förlossning...
Måste säga att i mitt fall så NEJ. Gick upp 15 kilo vilket är en normal viktuppgång, men väldigt många går upp betydligt mer och då är det givetvis tuffare att återhämta sig, men nu utgår vi från mig.
Hade ju lyxen att alla extrakilon var borta när jag kom hem från BB, dessutom gjorde nog maratonammandet och att jag inte åt något sitt till också... Magen så riktigt vidrig ut första dagarna, den var som en deg (ni skulle sett hur hemskt det såg ut med degklumpsmagen när man hade på sig nättrosorna som man drar upp över magen som strumpbyxor för att att få plats med jättebindorna) men nu har den återhämtat sig så smått, nu är det egentligen bara en sektion i mitten på magen som känns lite mjuk och läskig eftersom magmusklerna inte hittat tillbaka dit än, men resten av magen känns normal och bäst av allt- bristningarna börjar redan blekna! Fick ju en del bristningar sista veckorna med min vanliga jävla tur, och det såg rätt hemskt ut det också första dagarna efter förlossningen men dem är redan mindre tydliga, det är precis som om dem drar ihop sig precis som huden.
Tuttarna kan jag egentligen inte uttala mig om än eftersom jag fortfarande har mjölk i dem, oftast ser dem jättesnygga ut men visst, när jag precis har ammat och "tömt" ett bröst på mjölk så ser det lite taxöronaktigt ut, så jag antar att jag kan vinka hejdå till mina gamla rätt fasta bröst när jag slutat amma. Tur att det finns push-upbehåar. Dessutom sägs det ju att när man passerat trettioårsstrecket så börjar titsen se tunna och ledsen ut oavsett om man fött barn och ammat eller ej, sen brukar jag ju inte springa runt och flasha brösten för folk speciellt ofta heller- dem är reserverade för Mikael (och Moa då, haha) och om han skulle klaga så lär helvetet braka loss så det vågar han nog inte.
Sist men inte minst, och viktigast av allt så kan jag meddela att trots att min dotter hade ett stort huvud och trots att jag sprack både invändigt och utvändigt och blev sydd med mängder av stygn (jag blev "ihoptråcklad" som barnmorskan kallade det) så är mina nedre regioner tillbaka i sitt ursprungliga skick! Vågade ju inte ens titta hur det såg ut på ett par veckor för det gjorde ju så ont att man knappt kunde torka sig efter toalettbesöken innan, men nu är det precis som om ingenting har hänt. Vi sexdebuterade första gången tre veckor efter förlossningen och det gjorde inte alls ont som jag hade trott, trots att jag misstänker att inte alla stygnen ens hade lossnat då. Var skiträdd innan att man skulle bli slapp som satan och knappt känna något längre men det gör man, trots att jag slarvat med knipövningarna. Inte fan skulle man kunna tro att ett helt spädbarn passerat genom samma öppning 20 fjuttiga dagar tidigare.
Kontentan är i alla fall att man BEHÖVER inte känna sig som en äcklig degklump efteråt bara för att man fött barn, sen kan jag väl inte påstå att jag "älskar min kropp mer än innan jag fick barn" som alla hurtbullemammor säger men jag ska inte säga att jag klagar.

Trevlig helg allihop.