Min fotomodell
GUD vad less jag är på det här förbannade vädret. Igår åkte vi till stan i ösregnet, fick hjälp av en snäll kille att komma på en hög spårvagn på vägen in men han försvann till mitt förtret när vi skulle av och jag försökte lyfta ner vagnen själv. Jag FATTAR inte varför inte jag kan få ner vagnen för trappor som alla andra? Att den första monstervagnen vi hade var omöjlig att lyfta är ju en sak men Emmaljungan är ju smidig och inte alls speciellt tung. Hur som helst så fick jag ner vagnen för första trappsteget men sen tog det stopp, som tur var så var det en liten fjortis som tog tag i vagnen där nere till slut.
I alla fall så hämtade vi bilderna hos fotografen och dom blev jättefina. Men dom är ju väldigt små och det där "albumet" man fick till var inte mycket att hurra för. Det såg egentillverkat ut i vanligt svart, lite hårdare papper. Vi har foton på mig när jag var bebis i ett litet album, och det har i alla fall skinnpärmar och plast framför bilderna, det är väl det minsta man kan begära för såna svinpriser. Pratade om förstorningar med fotografen och han tyckte ABSOLUT att jag skulle göra en stor canvastavla (som BARA kostar 3000 kronor såg jag sen i prislistan). Det blir ingen canvastavla här.
Såhär blev bilderna, det var svårt att fota dom men ni ser ju på ett ungefär. Gullfisen!:
Det bara väller in foton den här veckan, vi fick även julkorten igår. Måste säga att jag blev besviken, formen på korten är avlång och även bilden på lillfis blev helt utdragen så det ser lite skumt ut. Världens sötaste tomte visserligen, men med en väldigt avlång skalle:D.
I natt har jag inte fått sova många timmar. Moa har ju gjort det till en vana att vakna 23 varje kväll och vägra somna om i sin säng, så hon sover ju mellan oss nu- jag orkar ärligt talat inte fajtas med henne på natten, det är lönlöst. Men inatt ville hon inte sova hos mig heller, hon gnällde, kröp runt, skrek i sömnen och vaknade flera, flera gånger och ville upp. Till och med Mikael väcktes och det hör verkligen inte till vanligheterna, så även han är nog helt död på jobbet idag.
Vet inte vad det är med lillmosan just nu, hon är så ynklig och mammig att det är helt galet. Hon sliter i mina byxor HELA TIDEN och ska upp i famnen när jag försöker greja med något, jag hinner inte ens göra ordning vällingen utan att hon bryter ihop under tiden. Så jag får gå omkring med henne på höften hela tiden, det är väldigt avancerat när man ska laga mat till exempel, speciellt när hon inte kan hålla fingrarna i styr och ska slita tag i precis ALLT hon ser. Och ni ska höra vilket världskrig det blir utanför dörren om jag tar en dusch, hon slänger sig och vrålar och bankar huvudet i dörren om hon inte får upp dörren.
Pust, pust.
I alla fall så hämtade vi bilderna hos fotografen och dom blev jättefina. Men dom är ju väldigt små och det där "albumet" man fick till var inte mycket att hurra för. Det såg egentillverkat ut i vanligt svart, lite hårdare papper. Vi har foton på mig när jag var bebis i ett litet album, och det har i alla fall skinnpärmar och plast framför bilderna, det är väl det minsta man kan begära för såna svinpriser. Pratade om förstorningar med fotografen och han tyckte ABSOLUT att jag skulle göra en stor canvastavla (som BARA kostar 3000 kronor såg jag sen i prislistan). Det blir ingen canvastavla här.
Såhär blev bilderna, det var svårt att fota dom men ni ser ju på ett ungefär. Gullfisen!:
Det bara väller in foton den här veckan, vi fick även julkorten igår. Måste säga att jag blev besviken, formen på korten är avlång och även bilden på lillfis blev helt utdragen så det ser lite skumt ut. Världens sötaste tomte visserligen, men med en väldigt avlång skalle:D.
I natt har jag inte fått sova många timmar. Moa har ju gjort det till en vana att vakna 23 varje kväll och vägra somna om i sin säng, så hon sover ju mellan oss nu- jag orkar ärligt talat inte fajtas med henne på natten, det är lönlöst. Men inatt ville hon inte sova hos mig heller, hon gnällde, kröp runt, skrek i sömnen och vaknade flera, flera gånger och ville upp. Till och med Mikael väcktes och det hör verkligen inte till vanligheterna, så även han är nog helt död på jobbet idag.
Vet inte vad det är med lillmosan just nu, hon är så ynklig och mammig att det är helt galet. Hon sliter i mina byxor HELA TIDEN och ska upp i famnen när jag försöker greja med något, jag hinner inte ens göra ordning vällingen utan att hon bryter ihop under tiden. Så jag får gå omkring med henne på höften hela tiden, det är väldigt avancerat när man ska laga mat till exempel, speciellt när hon inte kan hålla fingrarna i styr och ska slita tag i precis ALLT hon ser. Och ni ska höra vilket världskrig det blir utanför dörren om jag tar en dusch, hon slänger sig och vrålar och bankar huvudet i dörren om hon inte får upp dörren.
Pust, pust.
ÖF-fotot är här!
Idag på ÖF hade fotografen kommit med bilderna! Redan! Herregud, han var ju där i torsdags och fotade, det var ruggigt snabbt jobbat- speciellt om man jämför med svindyra fotografen i stan som vi var hos, dom bilderna var äntligen färdiga igår när jag ringde.
Åh så fin hon blev! Hon är ju ALLTID fin såklart men hon strejkade ju under fotograferingen men ändå lyckades han fånga ett litet, lite leende på bild. Och det var ju ren tur för bara sekunderna innan så stack hon ju ut darrläppen och jag fick rädda situationen genom att hoppa upp och ned och vifta med den där förbannade ekorren. Men det var värt varje hopp och studs eller vad säger ni? Jag ÄLSKAR den lilla handen vid hakan!
På ÖF var det trevligt som vanligt. Dock har det kommit en ny elak pojke nu, han är TRE ÅR och bara slängde ner Moas kompis Viking som precis fyllt ett när han klättrade upp på den stora träbilen där pojken satt. Vikings mamma flög dit och räddade honom och väste till mig att den där ungen gjort precis samma sak igår. Killen dök upp i lekrummet sen när jag och Mosan var där, Moa roade sig med att stoppa småbilar i en sån där tunnel som man kryper igenom och jag satt i försvarsposition hela tiden ifall att han skulle få för sig att puckla på henne.
Det gjorde han dock inte, DÄREMOT sen när vi skulle gå hem så satt jag och klädde på Moa i hallen, precis bredvid den där träbilen igen och där satt pojken. Då kom en supergullig liten tjej som heter Inez vinglande, hon är väl kanske 10 månader nu och i mina ögon pytteliten, hon började pilla på en liten knapp på sidan av bilen och ställde sig upp för att nå och jag såg hela tiden att ungjäveln gjorde sig beredd på att dänga till henne så jag skrek till honom "DU FÅR INTE PUTTA HENNE, VAR FÖRSIKTIG!" och han bara flinade åt mig och när jag stod på ett ben och tog på mig stöveln så passade han på, jag skrek "NEEEJ, AKTA!" i högan sky och Inez mamma hann precis fånga henne innan hon ramlade i backen.
Då dök även pojkens mamma upp och vad gör hon? Hon ler lite dumt och säger "Meeen, kan inte dom andra barnen också få leka lite" och ler ännu dummare. Vad fan? Hade Moa gjort så när hon var tre år gammal hade hon inte bara fått skäll, jag hade plockat ihop våra grejer och gått därifrån omedelbart så att hon lär sig att man slår inte någon, och speciellt inte bebisar. Nu är Mosan 14 månader och fattar ingenting när man säger åt henne, men jag gör det ändå, är hon framme och viftar någon i ansiktet så säger jag till bestämt att så gör man inte, och sedan flyttar jag på henne om hon inte kan låta att talla på någon annans leksak eller liknande.
Den där mjäk-mamma lär inte få det speciellt lätt när hennes elaka treåring växer upp och blir en stark tioåring- eller till och med tonåring.
På tal om något helt annat så har jag ett tillfälligt jobb på gång nu när Mikael ska vara pappaledig. Det är väl inte HELT spikat än så jag väntar med att berätta detaljer. Spännande ska det bli i alla fall!
Åh så fin hon blev! Hon är ju ALLTID fin såklart men hon strejkade ju under fotograferingen men ändå lyckades han fånga ett litet, lite leende på bild. Och det var ju ren tur för bara sekunderna innan så stack hon ju ut darrläppen och jag fick rädda situationen genom att hoppa upp och ned och vifta med den där förbannade ekorren. Men det var värt varje hopp och studs eller vad säger ni? Jag ÄLSKAR den lilla handen vid hakan!
På ÖF var det trevligt som vanligt. Dock har det kommit en ny elak pojke nu, han är TRE ÅR och bara slängde ner Moas kompis Viking som precis fyllt ett när han klättrade upp på den stora träbilen där pojken satt. Vikings mamma flög dit och räddade honom och väste till mig att den där ungen gjort precis samma sak igår. Killen dök upp i lekrummet sen när jag och Mosan var där, Moa roade sig med att stoppa småbilar i en sån där tunnel som man kryper igenom och jag satt i försvarsposition hela tiden ifall att han skulle få för sig att puckla på henne.
Det gjorde han dock inte, DÄREMOT sen när vi skulle gå hem så satt jag och klädde på Moa i hallen, precis bredvid den där träbilen igen och där satt pojken. Då kom en supergullig liten tjej som heter Inez vinglande, hon är väl kanske 10 månader nu och i mina ögon pytteliten, hon började pilla på en liten knapp på sidan av bilen och ställde sig upp för att nå och jag såg hela tiden att ungjäveln gjorde sig beredd på att dänga till henne så jag skrek till honom "DU FÅR INTE PUTTA HENNE, VAR FÖRSIKTIG!" och han bara flinade åt mig och när jag stod på ett ben och tog på mig stöveln så passade han på, jag skrek "NEEEJ, AKTA!" i högan sky och Inez mamma hann precis fånga henne innan hon ramlade i backen.
Då dök även pojkens mamma upp och vad gör hon? Hon ler lite dumt och säger "Meeen, kan inte dom andra barnen också få leka lite" och ler ännu dummare. Vad fan? Hade Moa gjort så när hon var tre år gammal hade hon inte bara fått skäll, jag hade plockat ihop våra grejer och gått därifrån omedelbart så att hon lär sig att man slår inte någon, och speciellt inte bebisar. Nu är Mosan 14 månader och fattar ingenting när man säger åt henne, men jag gör det ändå, är hon framme och viftar någon i ansiktet så säger jag till bestämt att så gör man inte, och sedan flyttar jag på henne om hon inte kan låta att talla på någon annans leksak eller liknande.
Den där mjäk-mamma lär inte få det speciellt lätt när hennes elaka treåring växer upp och blir en stark tioåring- eller till och med tonåring.
På tal om något helt annat så har jag ett tillfälligt jobb på gång nu när Mikael ska vara pappaledig. Det är väl inte HELT spikat än så jag väntar med att berätta detaljer. Spännande ska det bli i alla fall!
Whäää!
Nu sitter jag här och hulkar med tårar i ögonen. Varför?
Jo jag kom att tänka framåt ett par år och hur GALET mysigt det ska bli att gå på bio med Mosan. Det var så spännande när man var liten, att leta efter sina platser där i mörkret (ju närmre skärmen desto bättre!) och att ta av alla prasslande ytterkläder och sätta sig med en stor balja popcorn i knäet.
Hon kommer säkert att se så förväntansfull ut och jag kommer att få göra mitt allra bästa för att inte pussa ihjäl henne- precis som jag måste varenda dag.
Kära nån, vad jag älskar min flicka.
Jo jag kom att tänka framåt ett par år och hur GALET mysigt det ska bli att gå på bio med Mosan. Det var så spännande när man var liten, att leta efter sina platser där i mörkret (ju närmre skärmen desto bättre!) och att ta av alla prasslande ytterkläder och sätta sig med en stor balja popcorn i knäet.
Hon kommer säkert att se så förväntansfull ut och jag kommer att få göra mitt allra bästa för att inte pussa ihjäl henne- precis som jag måste varenda dag.
Kära nån, vad jag älskar min flicka.
Måndag
Fy fan, det är värsta stormen med ösregn här, jag stoppade Mosan i selen och begav mig till Frölunda i morse- då regnade det inte men det gjorde det GIVETVIS när vi skulle hem, och jag hade inget paraply med mig. Löste det så käckt att jag tog på mig jackan bak och fram, så att jag var varm och ärmarna och hela Moa täcktes av jackan, sen blev luvan som ett litet tak över huvudet på henne. Hellre en blöt fläskig mammarumpa än en blöt bebis.
Hur som helst så skulle jag till nyöppningen av Gina på Frölunda Torg men icke då- det var det tjugoSJUNDE dom öppnade och inte idag. Då blev jag sur. Tröstshoppade en glansig svart tunika från Vila, ett nytt rouge och sånt där svindyrt schampo som dom hade jätterea på inne på Åhlens. Var även inne på Lindex som vanligt, kikade efter dom nya prickiga velourleggingsen från Bamse som inte fanns, den söta grå julklänningen fanns inte heller. Får lite panik nu, dom kan väl inte ha slutat sälja den? En julklänning borde väl rimligtvis kunnas köpas åtminstone till lucia?
Helgen sprang förbi väldigt fort. Mamma var här i lördags och hade med sig underbart god gryta och en bok till Moa med hennes kära "Iggle Piggle"-figurer. Det var väldigt trevligt, jag passade på att slå in julklappar medan mamma lekte järnet med Mosan som var på ett ypperligt humör och promenerade omkring hela tiden, som jag skrev.
Igår gick hon dock nästan inget alls, så man blir lite förvirrad. Jag misstänker att det är som såhär; sålänge hon tar sig fram snabbare genom att krypa eller hoppa på knäna så är nog inte det här med att gå sådär vrålintressant, hon måste nog bli lite tuffare först innan hon sätter igång på allvar. Men äntligen kan hon! Måste säga att det är skönt att hon är såpass försiktig ändå, för nu är hon stabil och har inte ramlat en enda gång när hon gått, hon sätter sig ner så försiktigt så. Mindre bulor och blåmärken= Glad bebis= Glad mamma.
Men ÅH så sött det är när hon promenerar runt, hon kör den bredbenta "långfärdsskidor"-stilen och glider liksom fram med en fot åt gången.
Nu ska jag snart ringa fotografen och ta reda på om vi kan få hämta våra bilder i ÅR. Tre veckor har det gått nu, det är ju löjligt.
Hur som helst så skulle jag till nyöppningen av Gina på Frölunda Torg men icke då- det var det tjugoSJUNDE dom öppnade och inte idag. Då blev jag sur. Tröstshoppade en glansig svart tunika från Vila, ett nytt rouge och sånt där svindyrt schampo som dom hade jätterea på inne på Åhlens. Var även inne på Lindex som vanligt, kikade efter dom nya prickiga velourleggingsen från Bamse som inte fanns, den söta grå julklänningen fanns inte heller. Får lite panik nu, dom kan väl inte ha slutat sälja den? En julklänning borde väl rimligtvis kunnas köpas åtminstone till lucia?
Helgen sprang förbi väldigt fort. Mamma var här i lördags och hade med sig underbart god gryta och en bok till Moa med hennes kära "Iggle Piggle"-figurer. Det var väldigt trevligt, jag passade på att slå in julklappar medan mamma lekte järnet med Mosan som var på ett ypperligt humör och promenerade omkring hela tiden, som jag skrev.
Igår gick hon dock nästan inget alls, så man blir lite förvirrad. Jag misstänker att det är som såhär; sålänge hon tar sig fram snabbare genom att krypa eller hoppa på knäna så är nog inte det här med att gå sådär vrålintressant, hon måste nog bli lite tuffare först innan hon sätter igång på allvar. Men äntligen kan hon! Måste säga att det är skönt att hon är såpass försiktig ändå, för nu är hon stabil och har inte ramlat en enda gång när hon gått, hon sätter sig ner så försiktigt så. Mindre bulor och blåmärken= Glad bebis= Glad mamma.
Men ÅH så sött det är när hon promenerar runt, hon kör den bredbenta "långfärdsskidor"-stilen och glider liksom fram med en fot åt gången.
Nu ska jag snart ringa fotografen och ta reda på om vi kan få hämta våra bilder i ÅR. Tre veckor har det gått nu, det är ju löjligt.
Min lilla flicka har lärt sig att gå!!!
Hon har ju tagit några försiktiga steg innan men nu tror jag faktiskt att jag törs säga att hon går! Hon kryper ju mest, eller går på knäna snarare men igår så tog hon sissådär tio steg säkert trettio gånger under dagen och inte bara när man lockade henne som på bilden utan helt på egen initiativ eller hur man ska säga.
Hon är så duktig! Mammas älskling!
Fotografering och Vaccination
Idag togs det bilder på ÖF som sagt. Alla barn var uppklädda och galet gulliga, speciellt den elaka pojken som brukar slå Moa (det gjorde han för övrigt i dag också...) han hade svart skjorta, svarta kostymbyxor, en liten väst med en röd näsduk i bröstfickan och skinande finskor- vattenkammad sidbena till det, stiligt!
Dock var inte Mosan på humör för att posa idag, sist gick det ju hur bra som helst men icke den här gången! Först var hon bara förvirrad och blev bländad och knep ihop ögonen och blev arg, vägrade sitta still och sen dök den fruktade darriga läppen upp som brukar innebära att gallskrik är nära. Hon skrek dock inte utan la sig ner på mage med ansiktet i lammfällen och ville inte alls titta upp. Till sist fick vi en bild i alla fall, men då hade hon redan slitit av sitt fina hårband och håret stod åt alla håll, men det gör ingenting- tvärtom tycker jag att det är lite kul med en bild som visar den SANNA trollungen precis så som hon är.
På eftermiddagen åkte vi till BVC för att vaccinera. Igår hade det varit NITTIO småbarn där med medföljande tjocka släkten tydligen, så jag var nervös. Men när vi kom dit var det knappt en kotte i väntrummet och vi fick gå in direkt, dock inte till vår vanliga sköterska utan en annan. Moa skrek som en stucken gris av sprutan! Hon som knappt reagerat på stick tidigare, hon brukar snyfta till en stund och sen är det glömt. Fick ställa mig med henne och snurra på en mobil med träkatter en lång stund för att hon skulle lugna sig. Vi träffade vår vanliga sköterska i väntrummet sen och hon sa att det måste bero på att det var den andra sköterskan som stack henne, hehe.
Men nu är det gjort i alla fall och nu hoppas jag verkligen att hon inte hinner bli smittad innan vaccinet verkar, det kan ta upp till två veckor. Sen ska hon ju ha en till dos efter jul tydligen, stackarn. Hon har i alla fall mått prima nu på kvällen, hon verkar inte alls ha ont i låret och ingen feber har hon heller som tur är.
Nu räknar jag ner dagarna tills första december för då ska Mikael vara pappaledig, vi har inte bestämt hur länge än men det blir minst två månader. Fan vad skönt! Det är ju löjligt lyxigt att kunna vara hemma med fjärtan båda två, jag är så glad över att jag snålat så med dagarna, för det är det fan värt.
Dock var inte Mosan på humör för att posa idag, sist gick det ju hur bra som helst men icke den här gången! Först var hon bara förvirrad och blev bländad och knep ihop ögonen och blev arg, vägrade sitta still och sen dök den fruktade darriga läppen upp som brukar innebära att gallskrik är nära. Hon skrek dock inte utan la sig ner på mage med ansiktet i lammfällen och ville inte alls titta upp. Till sist fick vi en bild i alla fall, men då hade hon redan slitit av sitt fina hårband och håret stod åt alla håll, men det gör ingenting- tvärtom tycker jag att det är lite kul med en bild som visar den SANNA trollungen precis så som hon är.
På eftermiddagen åkte vi till BVC för att vaccinera. Igår hade det varit NITTIO småbarn där med medföljande tjocka släkten tydligen, så jag var nervös. Men när vi kom dit var det knappt en kotte i väntrummet och vi fick gå in direkt, dock inte till vår vanliga sköterska utan en annan. Moa skrek som en stucken gris av sprutan! Hon som knappt reagerat på stick tidigare, hon brukar snyfta till en stund och sen är det glömt. Fick ställa mig med henne och snurra på en mobil med träkatter en lång stund för att hon skulle lugna sig. Vi träffade vår vanliga sköterska i väntrummet sen och hon sa att det måste bero på att det var den andra sköterskan som stack henne, hehe.
Men nu är det gjort i alla fall och nu hoppas jag verkligen att hon inte hinner bli smittad innan vaccinet verkar, det kan ta upp till två veckor. Sen ska hon ju ha en till dos efter jul tydligen, stackarn. Hon har i alla fall mått prima nu på kvällen, hon verkar inte alls ha ont i låret och ingen feber har hon heller som tur är.
Nu räknar jag ner dagarna tills första december för då ska Mikael vara pappaledig, vi har inte bestämt hur länge än men det blir minst två månader. Fan vad skönt! Det är ju löjligt lyxigt att kunna vara hemma med fjärtan båda två, jag är så glad över att jag snålat så med dagarna, för det är det fan värt.
Onsdag
Idag har det tamejfan regnat hela dagen! Det innebär en innesittardag för Moa och det är aldrig populärt, men vi har lyckats få tiden att flyta på i alla fall. I förmiddags städade jag (vilket knappt syns längre som vanligt...) och Moa gjorde ett starkt jobb med att motarbeta mig genom att attackera dammsugaren/smita in i badrummet/ösa mer och åter mer jord ur blomkrukan på golvet. Det är ett tufft jobb det här att vara hemmafru, den saken är säker. Man får sig åter igen en tankeställare och undrar HUR man kunde tycka att någon aktivitet var jobbig innan man fick barn om man jämför med nu.
Sen badades bebis och fick en lång och härlig tupplur, hon blir alltid helt däckad efter badet.
På eftermiddagen kom Veronika förbi en sväng, yay! Hon trotsade regnet och stormen och tog sig hit helskinnad. Jag fick bjuda på en ytterst fattig och ganska pinsam middag eftersom skafferierna ekade tomma. Moa var på sitt arga humör under matlagningen men åt med god aptit (vilket senare resulterade i en stor spya i mitt knä när hon stoppade i sig någon pappersbit i vanlig ordning).
Vi hade det i alla fall tokmysigt som vanligt, ingen slår mina flickor. Ingen!
Nu på kvällen lärde sig Moa att säga "Bojjen", det är bollen hon menar, hon har flängt omkring med sin rosa studsboll och tjutit "Bojjen"! som om det gällde liv eller död. Mammas duktiga lillfisa.
Imorgon är det fotografering på ÖF som gäller. Jag är inte alls laddad och väldigt osäker på fototiden, men om vi är där när dom öppnar så borde vi inte missa det. Moas outfit är i alla fall vald, nu får ni hållat tummarna att hon inte sliter av sig sitt hårband i panik.
På eftermiddagen är det vaccination, misstänker att det kan vara en fet kö men hoppas på det bästa. Tror att jag ska vänta tills Mikael kommer hem så får han köra oss, det ska bli lika pissigt väder imorgon som idag säger dom som vet.
Sen badades bebis och fick en lång och härlig tupplur, hon blir alltid helt däckad efter badet.
På eftermiddagen kom Veronika förbi en sväng, yay! Hon trotsade regnet och stormen och tog sig hit helskinnad. Jag fick bjuda på en ytterst fattig och ganska pinsam middag eftersom skafferierna ekade tomma. Moa var på sitt arga humör under matlagningen men åt med god aptit (vilket senare resulterade i en stor spya i mitt knä när hon stoppade i sig någon pappersbit i vanlig ordning).
Vi hade det i alla fall tokmysigt som vanligt, ingen slår mina flickor. Ingen!
Nu på kvällen lärde sig Moa att säga "Bojjen", det är bollen hon menar, hon har flängt omkring med sin rosa studsboll och tjutit "Bojjen"! som om det gällde liv eller död. Mammas duktiga lillfisa.
Imorgon är det fotografering på ÖF som gäller. Jag är inte alls laddad och väldigt osäker på fototiden, men om vi är där när dom öppnar så borde vi inte missa det. Moas outfit är i alla fall vald, nu får ni hållat tummarna att hon inte sliter av sig sitt hårband i panik.
På eftermiddagen är det vaccination, misstänker att det kan vara en fet kö men hoppas på det bästa. Tror att jag ska vänta tills Mikael kommer hem så får han köra oss, det ska bli lika pissigt väder imorgon som idag säger dom som vet.
Mosans färdigheter
Kan vid 14 månader:
- Äntligen gå lite! Jag säger LITE, eftersom hon tagit maximalt 7 steg på samma gång och för att jag var tvungen att locka henne rejält. Men snart så!
- Säga: Mamma, pappa, titta, ja, nej, aj, bra, tre, Igge, vovve (fast det har hon bara sagt en gång, hehe), där, så, oj.
- Klättra upp på samtliga möbler och även klättra ner utan problem, om det inte har en hög kant som docksängen på ÖF, då gallskriker hon maaaaamma tills man tar ner henne.
- Kamma sig om man ger henne borste- även om hon mest tuggar.
- Mata sina gosedjur med nappflaska.
- Öppna barnsäkerhetsspärrarna! Jävla unge!
- Försöker klä på sig själv och vet att strumporna ska sitta på fötterna, mössan på huvudet och så vidare (man kan dock lura henne om man trär ett par byxor på huvudet, då gör hon likadant sen).
- Klicka sig in på mediaspelaren på Mikaels mobil och bläddra bland låtarna (skrämmande).
- Öppna samtliga dörrar i hushållet. Det uppskattas VERKLIGEN!
- Hänga med i sånger, hon gör väldigt vackra spindelrörelser med händerna, hon sträcker fram handen när jag sjunger "kom ja kom i stugan in, räck mig handen diiiin" och hon börjar alltid fnissa när hon vet att jag ska kittla henne i slutet av "En kulen natt" när man sjunger "en liten fisk, pirripirripirripi och det var du!".
- Lärt sig att om man inte får uppmärksamhet kan man lägga sig på golvet och gallskrika. Funkar inte det kan man låtsasramla eller rent av dunka huvudet i golvet eller en vägg för att få sympatier. Och det får hon ju också.
Hon är duktig, min lillfis. Någon som hon däremot absolut INTE kan är att äta själv. Hon försöker inte ens, utan slänger skeden och tallriken all världens väg om hon kommer åt dom, oavsett hur god maten är. Hon gillar ju inte kladd, min madam.
Moa 14 månader!
Har kanske glömt berätta att jag klippt det stackars barnets hår. Nu har hon en klockren pottfriss (men ingen hår i ögonen i alla fall...). Pottsorken kan ni se här:
Vår hjälte!
Årets julkort
... Är nu grejade! Fan vad jag har slitit vill jag lova, Moa är typ omöjlig att fota nu för tiden eftersom hon inte är still en enda sekund om hon inte är fastspänd på något sätt och vis OCH DESSUTOM så är hon ju mösshatare och slet av sig tomteluvan ett antal gånger... Fick en enda halvdan bild när vi tog korten härromdagen så nu gjorde jag ett nytt försök och tack och lov blev det bättre, var bara tvungen att vifta med hennes Iggle Piggle-docka och prata med konstig röst för att få hennes uppmärksamhet för en enda sekund. Dessutom behöll hon mössan på, IT´S A CHRISTMASMIRACLE! Så nu har jag beställd ytterst vackra julkort. Jag är faktiskt säker på att det inte går att få tag på några finare.
Idag har vi varit på ÖF igen. Det är en liten kille där som är ute efter Moa, och han vill inte leka eller något så harmlöst som att knycka hennes leksaker, han vill SLÅ henne. Han fick in två smällar i huvudet på henne i kuddrummet, sen körde han på henne med sin Bobbycar-motorcykel i köket och sist men inte minst så puttade han henne bakifrån i hallen sen så att hon ramlade. Hade detta inträffat för några månader sedan så hade jag inte haft ord för min avsky för detta barn (barn är barn, men ingen ska fan skada min tjej) men nu blev jag bara lite mörk i blicken- för Moa är ingen duvunge hon heller, hon kan minsann smiska till andra bebisar i ansiktet också, visserligen oftast av misstag eller för att hon försöker sno något. Det är väldigt pinsamt när det händer, så jag hyste ingen agg mot pojkens mamma (även om hennes unge är rätt stor och borde veta bättre...). Det betyder att jag har mognat och växt som människa.
På torsdag ska Moa vaccinerat, jag har bestämt mig för att göra det. Börjar bli rätt skraj för svinis nu när det börjar sprida sig här i götet, så jag vill att hon får det där vaccinet så fort som möjligt så att man slipper oroa sig så fort hon nyser eller andas lite högt. Det är öppet hus så man får ta en nummerlapp och kön lär vara ganska lång, men det är det värt. Väntrummet på BVC är ju fullproppat med diverse leksaker så Moa lär väl må som fisken i vattnet. Hoppas bara att stackarn slipper må dåligt eller få ont i armen efteråt.
Ni får givetvis inte se resultatet av årets julkort så jag bjuder bara på ett par andra bilder på den sötaste tomteflickan i hela vida världen:
Idag har vi varit på ÖF igen. Det är en liten kille där som är ute efter Moa, och han vill inte leka eller något så harmlöst som att knycka hennes leksaker, han vill SLÅ henne. Han fick in två smällar i huvudet på henne i kuddrummet, sen körde han på henne med sin Bobbycar-motorcykel i köket och sist men inte minst så puttade han henne bakifrån i hallen sen så att hon ramlade. Hade detta inträffat för några månader sedan så hade jag inte haft ord för min avsky för detta barn (barn är barn, men ingen ska fan skada min tjej) men nu blev jag bara lite mörk i blicken- för Moa är ingen duvunge hon heller, hon kan minsann smiska till andra bebisar i ansiktet också, visserligen oftast av misstag eller för att hon försöker sno något. Det är väldigt pinsamt när det händer, så jag hyste ingen agg mot pojkens mamma (även om hennes unge är rätt stor och borde veta bättre...). Det betyder att jag har mognat och växt som människa.
På torsdag ska Moa vaccinerat, jag har bestämt mig för att göra det. Börjar bli rätt skraj för svinis nu när det börjar sprida sig här i götet, så jag vill att hon får det där vaccinet så fort som möjligt så att man slipper oroa sig så fort hon nyser eller andas lite högt. Det är öppet hus så man får ta en nummerlapp och kön lär vara ganska lång, men det är det värt. Väntrummet på BVC är ju fullproppat med diverse leksaker så Moa lär väl må som fisken i vattnet. Hoppas bara att stackarn slipper må dåligt eller få ont i armen efteråt.
Ni får givetvis inte se resultatet av årets julkort så jag bjuder bara på ett par andra bilder på den sötaste tomteflickan i hela vida världen:
Utelek
Fredag
Nu blir det snart Johan Falk här, film nummer fem! Så det blir att fatta sig kort.
Idag har vi haft en hemmadag, jag och Mosan- det har blivit rutin att knalla iväg till ÖF varje morgon men nu kände jag att det var trevligare att stanna hemma och gå ut och leka istället. SVINKALLT är det här i götet idag, och det snöade till och med- årets första snö, blir nästan lite rörd trots att jag avskyr snö, tänk vad fånig man blir när man fått barn.
Så vi lekte och gungade en lång stund, Mosan trotsade sitt förakt mot sand och härjade loss i sandlådan. Ett par vantar var det som krävdes, då slapp hon få äckelsanden på händerna. Blev helt ställd idag när hon vinglade omkring och undersökte huset under rutschkanan, shit vad stor hon ser ut! Inte alls någon bebis utan mer ett stort dagisbarn... Hua!
Sen kom Mikael hem och vi stack och handlade på ICA Blomman och tog sedan en sväng till Videoaffären och Babyproffsen. Jag passade på att tafsa på vagnar och tvingade Mosan att provsitta ett par stycken. Hon skrattade förnöjt när jag satte henne i en Bugaboo Cameleon, så hon vill tydligen ha ett lyxåk (det får hon inte...). Jag blev lite förtjust i en Brio Sing, men det får fan vara slut på vagnköp nu.
På väg hem blev det Burger King drive-in. Jag saboterar för Mikael som försöker vara nyttig nu, för han saboterade för mig när jag försökte mig på dieten. Inte mer än rätt.
Nu kallar Johan Falk!
Idag har vi haft en hemmadag, jag och Mosan- det har blivit rutin att knalla iväg till ÖF varje morgon men nu kände jag att det var trevligare att stanna hemma och gå ut och leka istället. SVINKALLT är det här i götet idag, och det snöade till och med- årets första snö, blir nästan lite rörd trots att jag avskyr snö, tänk vad fånig man blir när man fått barn.
Så vi lekte och gungade en lång stund, Mosan trotsade sitt förakt mot sand och härjade loss i sandlådan. Ett par vantar var det som krävdes, då slapp hon få äckelsanden på händerna. Blev helt ställd idag när hon vinglade omkring och undersökte huset under rutschkanan, shit vad stor hon ser ut! Inte alls någon bebis utan mer ett stort dagisbarn... Hua!
Sen kom Mikael hem och vi stack och handlade på ICA Blomman och tog sedan en sväng till Videoaffären och Babyproffsen. Jag passade på att tafsa på vagnar och tvingade Mosan att provsitta ett par stycken. Hon skrattade förnöjt när jag satte henne i en Bugaboo Cameleon, så hon vill tydligen ha ett lyxåk (det får hon inte...). Jag blev lite förtjust i en Brio Sing, men det får fan vara slut på vagnköp nu.
På väg hem blev det Burger King drive-in. Jag saboterar för Mikael som försöker vara nyttig nu, för han saboterade för mig när jag försökte mig på dieten. Inte mer än rätt.
Nu kallar Johan Falk!
Torsdag
Nu har vi kommit hem från ÖF som vanligt, det känns nästan som att jag och Mosan är deras flitigaste besökare, VEM hade trott det för några månader sen? Nu blir man helt ställd när man tänker på vad fan vi gjorde hela dagarna? Fast det var ju en annan sak i somras i och för sig, då kunde man ju vara ute- nu däremot finns det inte ett skit att göra hemma. Och i våras och förra vintern var ju fisen så liten att hon nöjde sig med att vara hemma och sitta på golvet och banka med en skallra på sin höjd. Det nöjer hon sig INTE med nu.
Måste ju berätta vad som hände igår när vi kom hem från Ullared. Mikael körde hem sin mamma och jag stod och packade ur alla miljoner kassar. Moa hjälpte till att packa ur som vanligt och stack iväg med ett paket plåster och lite annat smått och gott, allt var frid och fröjd. Men plötsligt hör jag att hon hulkar, precis som om hon är på väg att spy. Jag sprang dit direkt för att se vad det var frågan om och hon fortsätter att göra kräkljud och det kommer ut en lång tråd med saliv. Öppnade munnen på henne men såg ingenting och fattar att hon har något i halsen.
Jag är ingen lugn person som reagerar förståndigt i kaossituationer, snarare tvärtom (det är därför det är dumt att sätta mig i en bil framför en ratt...) och min första tanke var att ringa någon och skrika, MEN sen tog jag mig samman och fick slängt upp henne på knäet och dunkade henne i ryggen. Hårt slog jag, även om det tog emot. Och efter kanske fem dunkningar så kom en pappbit och lite kräk upp och Moa tjöt som en gris.
Helvete vad rädd jag var! Vi kramades en lång stund och jag skakade i hela kroppen. Det är ett rent mirakel att hon inte satt i halsen tidigare för hon äter ALLT hon ser, hon har till och med lyckats gnaga loss motiven på sina pusselbitar, och förmodligen har hon ätit upp dom.
Jag måste säga att jag var jävligt stolt över mig själv, och jävligt glad att jag tagit redo på vad man ska göra. Det finns en jättebra sida inne på vårdguiden.se där man kan läsa vad man ska göra. Skriv ut och plugga på!
Och just det, härromdagen kom Mikael hem från jobbet med blommor till mig och Mosan (jag fick rosa rosor och Moa fick persikofärgade) OCH ett presentkort till mig på Gina Tricot! Hur gullig är han inte då? Gina öppnar snart på Frölunda Torg vilket jag har tjatat om flertalet gånger så nu kan jag gå dit och shoppa loss rejält!
Han är bäst!
Två bilder kommer här, lite Ullaredsfynd till Mosan och en festlig Glasögon-Moa:)
Måste ju berätta vad som hände igår när vi kom hem från Ullared. Mikael körde hem sin mamma och jag stod och packade ur alla miljoner kassar. Moa hjälpte till att packa ur som vanligt och stack iväg med ett paket plåster och lite annat smått och gott, allt var frid och fröjd. Men plötsligt hör jag att hon hulkar, precis som om hon är på väg att spy. Jag sprang dit direkt för att se vad det var frågan om och hon fortsätter att göra kräkljud och det kommer ut en lång tråd med saliv. Öppnade munnen på henne men såg ingenting och fattar att hon har något i halsen.
Jag är ingen lugn person som reagerar förståndigt i kaossituationer, snarare tvärtom (det är därför det är dumt att sätta mig i en bil framför en ratt...) och min första tanke var att ringa någon och skrika, MEN sen tog jag mig samman och fick slängt upp henne på knäet och dunkade henne i ryggen. Hårt slog jag, även om det tog emot. Och efter kanske fem dunkningar så kom en pappbit och lite kräk upp och Moa tjöt som en gris.
Helvete vad rädd jag var! Vi kramades en lång stund och jag skakade i hela kroppen. Det är ett rent mirakel att hon inte satt i halsen tidigare för hon äter ALLT hon ser, hon har till och med lyckats gnaga loss motiven på sina pusselbitar, och förmodligen har hon ätit upp dom.
Jag måste säga att jag var jävligt stolt över mig själv, och jävligt glad att jag tagit redo på vad man ska göra. Det finns en jättebra sida inne på vårdguiden.se där man kan läsa vad man ska göra. Skriv ut och plugga på!
Och just det, härromdagen kom Mikael hem från jobbet med blommor till mig och Mosan (jag fick rosa rosor och Moa fick persikofärgade) OCH ett presentkort till mig på Gina Tricot! Hur gullig är han inte då? Gina öppnar snart på Frölunda Torg vilket jag har tjatat om flertalet gånger så nu kan jag gå dit och shoppa loss rejält!
Han är bäst!
Två bilder kommer här, lite Ullaredsfynd till Mosan och en festlig Glasögon-Moa:)
Ullared
Ja, idag tog vi en tripp! Vi hade en himla tur att Moas snälla farmor ville komma och barnvakta, för jag tar ICKE med henne dit. Dels för att hon ledsnar efter fem minuter i affärer och mest för att jag inte vill att alla biljoner människor ska hosta svinis-bakterier på henne.
Och eftersom hon var hemma fick vi ta en "snabbvisit" (som om man någonsin är där en snabbis...) och skippade inredningsavdelningen, elektronikavdelningen och alla husgeråd. Målet för dagen var ändå julklappar till alla små barn i tjocka släkten, och till lill-Mosan såklart!
Detta fick pappan:
En skinnjacka (WOW vad snygg han är!).
Ett par grå mysbyxor.
Stort lass strumpor.
Detta fick mamman:
En ljusrosa oversize-tshirt med tryck.
En lång t-shirt med en påfågel på (ja, det låter underligt).
Stort lass strumpor.
Stort lass trosor.
Två behåar, det tog fan evigheter att hitta rätt storlek och nu när jag provat dom så är fanskapen ändå för små.
Detta fick barnet:
Ett velourset med tröja och mysbyxor med Alfons-Milla.
Body med Alfons-Milla.
Nya pyjamasar.
En grå hängsleklänning.
Två par strumpbyxor, ett par lila och ett par röda.
En body med sköldpadda eller liknande (Mikael smugglade ner den...).
En tomtedräkt till årets julkort.
Ett lass strumpor.
En leksaksmobiltelefon.
En pusselmatta.
En teletubbies-docka som pratar och har en tv-skärm på magen.
Två pussel, ett med djungeldjur och ett med "I drömmarnas trädgård"-figurer.
Tre små leksaksbilar.
Tre pekböcker.
En bebis-toalettsits.
Ett hårset med borste och kam.
Sen har vi köpt LÖJLIGT mycket leksaker till alla Moas kusiner som sagt. Bland annat en Fisher Price-buss till kusin Lukas som Mosan fick tag i och nu vet jag inte om jag har hjärta att inte låta henne få den, hon har rullat den fram och tillbaka i köket och försökt pilla loss dom små gubbarna som ligger i ett nät inne i bussen. Kanske får vi köpa en ny julklapp till den unge herrn och låta henne behålla den.
Sen har vi ju köpt löjliga lass shampoo, tandkräm, deodoranter, tvättmedel och annat tråkigt som vanligt. Notan gick på 5000+ så det finns ju en del nödvändigheter att bränna pengar på om man säger så. Har ingen aning vart vi ska få plats med alla saker, hela köksbordet och diskbänken är fulla med prylar utan hem.
Mosan hade varit jättesnäll mot farmor i alla fall, som tur är. Hon hade bara sovit fyrtio minuter på hela dagen som jag misstänkte, så förhoppningsvis tar hon igen det med en LÅNG nattsömn och en sovmorgon i morgon (nej, jag tror inte ens på det där själv).
Har mer att berätta, men nu börjar Southland på trean. Mer info i morgon!
Och eftersom hon var hemma fick vi ta en "snabbvisit" (som om man någonsin är där en snabbis...) och skippade inredningsavdelningen, elektronikavdelningen och alla husgeråd. Målet för dagen var ändå julklappar till alla små barn i tjocka släkten, och till lill-Mosan såklart!
Detta fick pappan:
En skinnjacka (WOW vad snygg han är!).
Ett par grå mysbyxor.
Stort lass strumpor.
Detta fick mamman:
En ljusrosa oversize-tshirt med tryck.
En lång t-shirt med en påfågel på (ja, det låter underligt).
Stort lass strumpor.
Stort lass trosor.
Två behåar, det tog fan evigheter att hitta rätt storlek och nu när jag provat dom så är fanskapen ändå för små.
Detta fick barnet:
Ett velourset med tröja och mysbyxor med Alfons-Milla.
Body med Alfons-Milla.
Nya pyjamasar.
En grå hängsleklänning.
Två par strumpbyxor, ett par lila och ett par röda.
En body med sköldpadda eller liknande (Mikael smugglade ner den...).
En tomtedräkt till årets julkort.
Ett lass strumpor.
En leksaksmobiltelefon.
En pusselmatta.
En teletubbies-docka som pratar och har en tv-skärm på magen.
Två pussel, ett med djungeldjur och ett med "I drömmarnas trädgård"-figurer.
Tre små leksaksbilar.
Tre pekböcker.
En bebis-toalettsits.
Ett hårset med borste och kam.
Sen har vi köpt LÖJLIGT mycket leksaker till alla Moas kusiner som sagt. Bland annat en Fisher Price-buss till kusin Lukas som Mosan fick tag i och nu vet jag inte om jag har hjärta att inte låta henne få den, hon har rullat den fram och tillbaka i köket och försökt pilla loss dom små gubbarna som ligger i ett nät inne i bussen. Kanske får vi köpa en ny julklapp till den unge herrn och låta henne behålla den.
Sen har vi ju köpt löjliga lass shampoo, tandkräm, deodoranter, tvättmedel och annat tråkigt som vanligt. Notan gick på 5000+ så det finns ju en del nödvändigheter att bränna pengar på om man säger så. Har ingen aning vart vi ska få plats med alla saker, hela köksbordet och diskbänken är fulla med prylar utan hem.
Mosan hade varit jättesnäll mot farmor i alla fall, som tur är. Hon hade bara sovit fyrtio minuter på hela dagen som jag misstänkte, så förhoppningsvis tar hon igen det med en LÅNG nattsömn och en sovmorgon i morgon (nej, jag tror inte ens på det där själv).
Har mer att berätta, men nu börjar Southland på trean. Mer info i morgon!
Grattis på Fars dag!
Säger Moa till sin pappa:
Och jag till min pappa:
Ni är bäst!
Pappa shoppar
Härromdagen skickade jag Mikael till Lindex för att köpa välkommen-till-världen-present till lille nyfödingen i familjen, och då passade han även på att köpa en klänning med matchande hårband till vår ljuvliga lilla fjärt.
Såhär glammig blir man när pappa får bestämma:
Såhär glammig blir man när pappa får bestämma:
Söndag
Igår var vi varit och tittade på nya, allra minsta kusinen Viggo! ÅH VAD LITEN HAN ÄR! Ärligt talat så är jag helt säker på att Moa aldrig varit sådär liten, även om jag har bildbevis. Det känns helt enkelt orimligt. Han var så liten och söt och hans fötter var så små att det är svårt att förstå att man ens kan konstruera en så miniliten fot.
Vi fikade, kollade på deras renoverade hus som är hur tjusigt som helst och Moa lekte med sina stora killkusiner för fullt, jag trodde att hon skulle bli lite småskraj av deras vilda lekar och lego och bilbanor som flög i luften men icke, hon tyckte att det var skitkul och satt som en svans på Sebbe som snart är fyra år, han var så jävla go och visade henne sina leksaker och sa hela tiden "Jag vill leka med Moa/Vart är Moa/Jag vill att Moa ska följa med mig dit" och så vidare. Först kallade han henne dock Noah för han har en Noah-kompis på dagis, haha.
Lille Lucas som snart fyller två var också jättegullig mot sin tjejkusin, han delade med sig snällt hela tiden och klappade henne på huvudet (vi har kommit fram till att hon ser ut som ett litet penntroll i håret, lillfjärt).
På tal om att dela med sig så måste jag säga att det är grymt pinsamt på ÖF ibland när stora barn på runt fem år kommer och sliter leksaker ur händerna på små bebisar, och det händer ofta. Och ännu mer pinsamt är det när deras slöa föräldrar inte bryr sig. Jag låter inte ens Mosan ta saker från andra, oavsett om hon vrålar av sorg när jag ger tillbaka dom, och hon är ett år och vet inte bättre- det bör en femåring göra.
Hur som helst så hade vi jättetrevligt och stannade en bra stund. När vi kom hem hade det redan blivit mörkt så vi stannade vid nya grek-pizzerian och köpte käk till våra hungriga magar och på kvällen kollade vid på Johan Falk, del 4 så nu är det bara en film kvar, surt för vi har fäst oss vid dom där filmerna nu.
Idag på Fars dag så fick JAG sovmorgon och stackars Mikael blev väckt av Moa 05.10. Så ond är jag- inte har han fått någon present heller men jag tänkte att vi skulle fixa det tills imorgon, jag och lillmosan. På ÖF förra veckan var det en tjej som gjorde fotavtryck i textilfärg av hennes bebis fötter på ett örngott som farsdagspresent, det var gulligt tycker jag. Hade lätt kunnat överväga att göra det jag med om Moas fötter inkletade med färg inte hade inneburit livsfara.
Idag har vi varit på Coop och handlat, var även inne på Babyproffsen för att köpa blöjpåsar (ja, vi unnar oss fortfarande lyxen att köpa dessa svindyra tingestar). Dock blev det inga blöjpåsar, vi tröttnade efter att ha väntat i kassan i tio minuter utan att en enda expedit visat sig.
Mikaels föräldrar kom förbi på en fika också, vi bjöd på årets första pepparkakor. Moa fick faktiskt smaka en liten, liten smula pepparkakor och hon blev så lyriskt att hon fick ta en liten, liten tugga till. Och då kräktes hon. Så något socker till lillfjärt blir det inte än på länge.
Söta kusinbilder sen igår:
Vi fikade, kollade på deras renoverade hus som är hur tjusigt som helst och Moa lekte med sina stora killkusiner för fullt, jag trodde att hon skulle bli lite småskraj av deras vilda lekar och lego och bilbanor som flög i luften men icke, hon tyckte att det var skitkul och satt som en svans på Sebbe som snart är fyra år, han var så jävla go och visade henne sina leksaker och sa hela tiden "Jag vill leka med Moa/Vart är Moa/Jag vill att Moa ska följa med mig dit" och så vidare. Först kallade han henne dock Noah för han har en Noah-kompis på dagis, haha.
Lille Lucas som snart fyller två var också jättegullig mot sin tjejkusin, han delade med sig snällt hela tiden och klappade henne på huvudet (vi har kommit fram till att hon ser ut som ett litet penntroll i håret, lillfjärt).
På tal om att dela med sig så måste jag säga att det är grymt pinsamt på ÖF ibland när stora barn på runt fem år kommer och sliter leksaker ur händerna på små bebisar, och det händer ofta. Och ännu mer pinsamt är det när deras slöa föräldrar inte bryr sig. Jag låter inte ens Mosan ta saker från andra, oavsett om hon vrålar av sorg när jag ger tillbaka dom, och hon är ett år och vet inte bättre- det bör en femåring göra.
Hur som helst så hade vi jättetrevligt och stannade en bra stund. När vi kom hem hade det redan blivit mörkt så vi stannade vid nya grek-pizzerian och köpte käk till våra hungriga magar och på kvällen kollade vid på Johan Falk, del 4 så nu är det bara en film kvar, surt för vi har fäst oss vid dom där filmerna nu.
Idag på Fars dag så fick JAG sovmorgon och stackars Mikael blev väckt av Moa 05.10. Så ond är jag- inte har han fått någon present heller men jag tänkte att vi skulle fixa det tills imorgon, jag och lillmosan. På ÖF förra veckan var det en tjej som gjorde fotavtryck i textilfärg av hennes bebis fötter på ett örngott som farsdagspresent, det var gulligt tycker jag. Hade lätt kunnat överväga att göra det jag med om Moas fötter inkletade med färg inte hade inneburit livsfara.
Idag har vi varit på Coop och handlat, var även inne på Babyproffsen för att köpa blöjpåsar (ja, vi unnar oss fortfarande lyxen att köpa dessa svindyra tingestar). Dock blev det inga blöjpåsar, vi tröttnade efter att ha väntat i kassan i tio minuter utan att en enda expedit visat sig.
Mikaels föräldrar kom förbi på en fika också, vi bjöd på årets första pepparkakor. Moa fick faktiskt smaka en liten, liten smula pepparkakor och hon blev så lyriskt att hon fick ta en liten, liten tugga till. Och då kräktes hon. Så något socker till lillfjärt blir det inte än på länge.
Söta kusinbilder sen igår:
Torsdag
Åh vad duktig Moa är nu! Igår var det nästan helt dött igen på övnings-gåfronten men idag har hon minsann snappat upp det igen! Flera gånger har hon tagit några väldigt osäkra men modiga steg och en gång gick hon inte mindre än FEM steg i rad, Moa-rekord! Dessutom har hon lärt sig att ställa sig upp utan att hålla i sig, det är ju knappt att man själv klarar det, hehe.
Vi har varit på ÖF idag och haft trevligt som vanligt. På torsdagar är det soppdag och jag hjälpte till att hacka morötter och palsternacka, höll på att bli av med ett finger för att jag hackade snabbare än vad jag är kapabel till för att imponera. Men fingret klarade sig.
Det blev en lite pinsam stämning idag också. När man pratar med andra mammor brukar man ju alltid dra dom gamla vanliga frågorna; "Hur gammal är din dotter? Vad heter hon? Vart bor ni?". Ibland kan det vara lite svårt att avgöra vilket kön bebisarna har om dom inte har uppenbara kläder på sig eller om man hör barnets namn nämnas och idag gick jag på en nit.
Det var en liten på sexton månader och jag tog förgivet att det var en tjej eftersom "hon" hade rosa tröja till sina hängslebyxor men NEJ, det var en liten Knut. Trodde först att mamman skulle bli sur eftersom det finns en hel del genustokiga mödrar i det här landet som är stenhårda med att barn kan ha på sig precis vad som helst. Som tur var blev hon inte sur, så jag kunde andas ut. Man får faktiskt skylla sig själv om folk tror att man har en dotter om man klär honom i rosa, hur icke politiskt korrekt det än är. Man märker att folk är livrädda för att säga fel, det var MÅNGA som frågade mig om Moa var en pojke eller flicka när hon var en liten pluttbebis, trots rosa overall och nappar med prinsessor på.
Får jag en son i framtiden så ska han helt klart få bära rosa, men då kommer jag att välja rosa skjortor eller pikétröjor- så slipper folk svettas på ÖF, haha.
Är väldigt osäker på det här med vaccination för svinis. Mest för att jag inte orkar, för att jag är rädd för sprutor och för att jag aldrig blir sjuk ändå. Det är visserligen rätt klena argument om man jämför med att jag KAN smitta Moa OM jag skulle bli sjuk och hon är för liten för att vaccinera sig. Hade jag smittat henne och hon hade blivit allvarligt sjuk hade jag ju blivit tvungen att hänga mig av skuldkänslor. Samtidigt så går jag ju ingenstans utan Moa, vi kommer liksom i kontakt med samma personer. Men det lutar ändå åt vaccintation.
Nu ska jag snart krypa till kojs, imorgon är det ÖF-besök igen och det är ingen vanlig dag, för det är BEBISPYJAMASPARTYDAG!
Vi har varit på ÖF idag och haft trevligt som vanligt. På torsdagar är det soppdag och jag hjälpte till att hacka morötter och palsternacka, höll på att bli av med ett finger för att jag hackade snabbare än vad jag är kapabel till för att imponera. Men fingret klarade sig.
Det blev en lite pinsam stämning idag också. När man pratar med andra mammor brukar man ju alltid dra dom gamla vanliga frågorna; "Hur gammal är din dotter? Vad heter hon? Vart bor ni?". Ibland kan det vara lite svårt att avgöra vilket kön bebisarna har om dom inte har uppenbara kläder på sig eller om man hör barnets namn nämnas och idag gick jag på en nit.
Det var en liten på sexton månader och jag tog förgivet att det var en tjej eftersom "hon" hade rosa tröja till sina hängslebyxor men NEJ, det var en liten Knut. Trodde först att mamman skulle bli sur eftersom det finns en hel del genustokiga mödrar i det här landet som är stenhårda med att barn kan ha på sig precis vad som helst. Som tur var blev hon inte sur, så jag kunde andas ut. Man får faktiskt skylla sig själv om folk tror att man har en dotter om man klär honom i rosa, hur icke politiskt korrekt det än är. Man märker att folk är livrädda för att säga fel, det var MÅNGA som frågade mig om Moa var en pojke eller flicka när hon var en liten pluttbebis, trots rosa overall och nappar med prinsessor på.
Får jag en son i framtiden så ska han helt klart få bära rosa, men då kommer jag att välja rosa skjortor eller pikétröjor- så slipper folk svettas på ÖF, haha.
Är väldigt osäker på det här med vaccination för svinis. Mest för att jag inte orkar, för att jag är rädd för sprutor och för att jag aldrig blir sjuk ändå. Det är visserligen rätt klena argument om man jämför med att jag KAN smitta Moa OM jag skulle bli sjuk och hon är för liten för att vaccinera sig. Hade jag smittat henne och hon hade blivit allvarligt sjuk hade jag ju blivit tvungen att hänga mig av skuldkänslor. Samtidigt så går jag ju ingenstans utan Moa, vi kommer liksom i kontakt med samma personer. Men det lutar ändå åt vaccintation.
Nu ska jag snart krypa till kojs, imorgon är det ÖF-besök igen och det är ingen vanlig dag, för det är BEBISPYJAMASPARTYDAG!
Onsdag
Nu är det snart dags för "Southland" på trean. Den serien är grym!
Idag hade Moa den goda smaken att vakna fem igen, det var ett tag sen nu eftersom hon lagt sig senare på kvällarna. Det är ju väldigt skönt när hon lägger sig tidigt så att man kan pusta ut för sig själv i soffan en stund innan det är sovdags- men att gå upp fem på morgonen är helt omänskligt vidrigt, då offrar jag hellre en timme ensamtid på kvällen.
Hur som helst så somnade hon i alla fall om när hon fått välling (lyckan var total) så då sov jag med henne en stund, det var välbehöveligt. Sen klev vi upp och jag gjorde en snabbstädning innan min far kom på besök. Han är sjukskriven nu efter ännu en handledsoperation, han fick metallpinnar insatta för sissådär ett år sen och nu har han fått plocka ut dom (han tog med sig pinnarna och visade dom, det tycker jag var väldigt festligt. Han fick dock gömma dom rätt snabbt för Moa ville givetvis knycka till sig dom).
Han hade med sig två baguetter och jag bjöd på minidaimstrut (fick ett galet behov av sådana härromdagen och slog till direkt i affären igår). Moa härjade runt som en galning, för ovanlighetens skull... Pappa hade med sig en fin mössa till henne som passade perfekt med hennes overall.
På eftermiddagen åkte vi in till stan och sällskapade med Mikael som skulle till vårdcentralen och plocka bort sina stygn i benen. Det blev en trevlig liten utflykt och Mosan fick på sig sin vinterutstyrsel för första gången i år, det är tamejfan SVINKALLT ute! Nu hoppas jag på snö, har hört det ryktas om att det snöar bortåt Frillesåshållet så det kommer nog snart hit.
Sen åkte vi hem och lagade pizza. Mer intressant än så har jag inte att rapportera. Mosan har tagit några enstaka steg till, lilla damen skyndar långsamt. Gissar på att hon går vid fjorton månader, det har jag trott hela tiden.
Förresten så har jag två skitbra julklappsönskningar. Eftersom jag dör lite inombords varje gång dom visar reklamen från Barncancerfonden så önskar jag och Moa oss julklappar från deras internetshop, har sett ett fint halsband till mig och nallar samt barnböcker till fjärt. Det känns bra i hjärtat.
Idag hade Moa den goda smaken att vakna fem igen, det var ett tag sen nu eftersom hon lagt sig senare på kvällarna. Det är ju väldigt skönt när hon lägger sig tidigt så att man kan pusta ut för sig själv i soffan en stund innan det är sovdags- men att gå upp fem på morgonen är helt omänskligt vidrigt, då offrar jag hellre en timme ensamtid på kvällen.
Hur som helst så somnade hon i alla fall om när hon fått välling (lyckan var total) så då sov jag med henne en stund, det var välbehöveligt. Sen klev vi upp och jag gjorde en snabbstädning innan min far kom på besök. Han är sjukskriven nu efter ännu en handledsoperation, han fick metallpinnar insatta för sissådär ett år sen och nu har han fått plocka ut dom (han tog med sig pinnarna och visade dom, det tycker jag var väldigt festligt. Han fick dock gömma dom rätt snabbt för Moa ville givetvis knycka till sig dom).
Han hade med sig två baguetter och jag bjöd på minidaimstrut (fick ett galet behov av sådana härromdagen och slog till direkt i affären igår). Moa härjade runt som en galning, för ovanlighetens skull... Pappa hade med sig en fin mössa till henne som passade perfekt med hennes overall.
På eftermiddagen åkte vi in till stan och sällskapade med Mikael som skulle till vårdcentralen och plocka bort sina stygn i benen. Det blev en trevlig liten utflykt och Mosan fick på sig sin vinterutstyrsel för första gången i år, det är tamejfan SVINKALLT ute! Nu hoppas jag på snö, har hört det ryktas om att det snöar bortåt Frillesåshållet så det kommer nog snart hit.
Sen åkte vi hem och lagade pizza. Mer intressant än så har jag inte att rapportera. Mosan har tagit några enstaka steg till, lilla damen skyndar långsamt. Gissar på att hon går vid fjorton månader, det har jag trott hela tiden.
Förresten så har jag två skitbra julklappsönskningar. Eftersom jag dör lite inombords varje gång dom visar reklamen från Barncancerfonden så önskar jag och Moa oss julklappar från deras internetshop, har sett ett fint halsband till mig och nallar samt barnböcker till fjärt. Det känns bra i hjärtat.
Fotografering
Eftersom det ÖSREGNAT i götet i två dar i rad så stoppade jag Moa i selen idag. Orkar inte gå in på hur sjukt jobbigt det var att ta sig fram med vagnen igår (när jag till slut lyckades få på regnskyddet...), Moa HATAR regnskyddet av hela sitt hjärta men efter lite gallskrik igår löste hon problemet genom att sticka ut hela överkroppen genom titthålet i regnskyddet, så jag var tvungen att offra mig och hålla paraplyet över henne och bli pissblöt. Sen ramlade lammgfällen ut ur varukorgen och blev helt dränkt och äckligt.
Så därför fick hon sitta i selen idag, lite knöligt och lite tungt numera men helt klart smidigare än vagnen.
Vi hade tid på Ateljé Marie vid Vasaplatsen vid tio, och jag hittade nästan direkt vilket jag blev väldigt stolt över. Väl där fick fotografen hjälpa mig att välja mellan mina fem olika outfits som jag hade stoppat ner, jag var ganska säker på att hon skulle ha sin sjömansklänning men istället blev det den här, inköpt förra veckan:
Eftersom att jag är beslutsångestens okrönta drottning så fick fotografen välja, jag måste säga att jag var lite skeptisk men när man såg bilderna sen blev jag SÅ nöjd med valet! Hon fick på sig ett par små ankstjärstrosor också vilket var en smart drag för hon skrevade nästan på varenda bild och då hade blöjan med mupparna inte varit så stiligt.
Hon fick sitta på bilderna- lite synd måste jag säga. Hade helst velat ha bilder där hon stod och höll i en stol (ni vet säkert vad jag menar), men han hade riggat upp en fyrkantig låda med en lammfäll ovanpå och där fick skrutten sitta. Jag fick sitta på en pall bredvid för att hindra henne från eventuella dödsdyk.
Och bilderna blev JÄTTEFINA. Höll på att bryta ihop när jag skulle välja ut endast fyra stycken och det tog LÅNG tid, jag hörde hur fotografen började ledsna lite.
Bilderna får vi sedan i ett sånt där lite album och sen kan man välja om man vill ha förstoringar. Och oj vad jag verkligen vill det och OJ vad jag inte har råd. Förstoringarna kostar från 495 spänn och uppåt beroende på hur stort man vill ha.
Vad tycker ni? Det hade ju helt klart varit värt det om det inte vore så att hon ska fotas på ÖF 19 november, och då får man ett sånt där fotopaket precis som man fick i skolan för ynka 350 spänn. Fast jag tror inte att dom bilderna blir riktigt lika stiliga som dessa... Ack, ack!
What to do?
På tal om något helt annat så gick Moa sina första steg härromdagen! Dom var inte många och hon har inte gått mer sen dess, men ändå! Min stora, duktiga tjej!
Så därför fick hon sitta i selen idag, lite knöligt och lite tungt numera men helt klart smidigare än vagnen.
Vi hade tid på Ateljé Marie vid Vasaplatsen vid tio, och jag hittade nästan direkt vilket jag blev väldigt stolt över. Väl där fick fotografen hjälpa mig att välja mellan mina fem olika outfits som jag hade stoppat ner, jag var ganska säker på att hon skulle ha sin sjömansklänning men istället blev det den här, inköpt förra veckan:
Eftersom att jag är beslutsångestens okrönta drottning så fick fotografen välja, jag måste säga att jag var lite skeptisk men när man såg bilderna sen blev jag SÅ nöjd med valet! Hon fick på sig ett par små ankstjärstrosor också vilket var en smart drag för hon skrevade nästan på varenda bild och då hade blöjan med mupparna inte varit så stiligt.
Hon fick sitta på bilderna- lite synd måste jag säga. Hade helst velat ha bilder där hon stod och höll i en stol (ni vet säkert vad jag menar), men han hade riggat upp en fyrkantig låda med en lammfäll ovanpå och där fick skrutten sitta. Jag fick sitta på en pall bredvid för att hindra henne från eventuella dödsdyk.
Och bilderna blev JÄTTEFINA. Höll på att bryta ihop när jag skulle välja ut endast fyra stycken och det tog LÅNG tid, jag hörde hur fotografen började ledsna lite.
Bilderna får vi sedan i ett sånt där lite album och sen kan man välja om man vill ha förstoringar. Och oj vad jag verkligen vill det och OJ vad jag inte har råd. Förstoringarna kostar från 495 spänn och uppåt beroende på hur stort man vill ha.
Vad tycker ni? Det hade ju helt klart varit värt det om det inte vore så att hon ska fotas på ÖF 19 november, och då får man ett sånt där fotopaket precis som man fick i skolan för ynka 350 spänn. Fast jag tror inte att dom bilderna blir riktigt lika stiliga som dessa... Ack, ack!
What to do?
På tal om något helt annat så gick Moa sina första steg härromdagen! Dom var inte många och hon har inte gått mer sen dess, men ändå! Min stora, duktiga tjej!
Söndag
Igår var vi hemma hos mamma och Lars (och lillasyster såklart!) och käkade middag. Inget Halloween-firande för vår del, märker att det är många som hakat på det där och blir faktiskt lite sugen på att skoja till det lite själv de kommande åren så att lillfjärt får klä ut sig till monster och sådär. Traditioner är festligt!
Vi käkade löjligt god älggryta och blåbärspaj till efterrätt och Moa levde loppan som vanligt, hon fick en STOR UpsyDaisy-docka och ett pussel av mormor och blev väldigt förtjust.
På vägen dit var tanken att hon skulle sova sin middagslur i bilen. Tror ni att ungen somnar? Nej då. Vi bestämde oss för att åka en omväg och svängde av mot Frillesås istället. Tror ni att ungen somnar? Nej. Vi fick åka runt i tassemarkerna en bra stund innan hon till slut somnade, och sen åkte vi en omväg på kanske 40 minuter för att hon skulle få sova en stund också. Men det var det värt, för då sov hon sött och vaknade pigg och alert.
Vi hade det väldigt trevligt även om jag och Mikael åt tills vi trodde att vi skulle spy som vanligt och knappt kunde gå. Övervikten är inget direkt mysterium.
Moa lyckades med bedriften att inte förstöra någonting hör och häpna! Men då hade jag ju hunnit springa ett varv och plocka bort det mest i bebishöjd. Däremot råkade mamma välta en lampa med glasskärm som gick i tusen bitar när hon skulle rädda den från Moa-attack.
Vi åkte hem precis innan den började mörkna, tog vägen förbi videobutiken och hyrde en skräckis och en Johan Falk-film. Sen åts det chips som vanligt och vi satt och kikade genom fönstret och fnissade åt alla fyllon som vinglade upp för backen på vägen utanför. Natten var helt okej, förutom ett gäng gallskrikande fjortisar som hade den dåliga smaken att sätta sig på bänken utanför och ja- gallskrika. Hade det inte varit så läskigt med tonårstjejer hade jag velat gå ner och knäcka nacken på dom för att dom väckte min bebis och definitivt höll mig vaken.
Här är två festliga bilder:
