Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Idag togs det bilder på ÖF som sagt. Alla barn var uppklädda och galet gulliga, speciellt den elaka pojken som brukar slå Moa (det gjorde han för övrigt i dag också...) han hade svart skjorta, svarta kostymbyxor, en liten väst med en röd näsduk i bröstfickan och skinande finskor- vattenkammad sidbena till det, stiligt!
Dock var inte Mosan på humör för att posa idag, sist gick det ju hur bra som helst men icke den här gången! Först var hon bara förvirrad och blev bländad och knep ihop ögonen och blev arg, vägrade sitta still och sen dök den fruktade darriga läppen upp som brukar innebära att gallskrik är nära. Hon skrek dock inte utan la sig ner på mage med ansiktet i lammfällen och ville inte alls titta upp. Till sist fick vi en bild i alla fall, men då hade hon redan slitit av sitt fina hårband och håret stod åt alla håll, men det gör ingenting- tvärtom tycker jag att det är lite kul med en bild som visar den SANNA trollungen precis så som hon är.

På eftermiddagen åkte vi till BVC för att vaccinera. Igår hade det varit NITTIO småbarn där med medföljande tjocka släkten tydligen, så jag var nervös. Men när vi kom dit var det knappt en kotte i väntrummet och vi fick gå in direkt, dock inte till vår vanliga sköterska utan en annan. Moa skrek som en stucken gris av sprutan! Hon som knappt reagerat på stick tidigare, hon brukar snyfta till en stund och sen är det glömt. Fick ställa mig med henne och snurra på en mobil med träkatter en lång stund för att hon skulle lugna sig. Vi träffade vår vanliga sköterska i väntrummet sen och hon sa att det måste bero på att det var den andra sköterskan som stack henne, hehe.
Men nu är det gjort i alla fall och nu hoppas jag verkligen att hon inte hinner bli smittad innan vaccinet verkar, det kan ta upp till två veckor. Sen ska hon ju ha en till dos efter jul tydligen, stackarn. Hon har i alla fall mått prima nu på kvällen, hon verkar inte alls ha ont i låret och ingen feber har hon heller som tur är.

Nu räknar jag ner dagarna tills första december för då ska Mikael vara pappaledig, vi har inte bestämt hur länge än men det blir minst två månader. Fan vad skönt! Det är ju löjligt lyxigt att kunna vara hemma med fjärtan båda två, jag är så glad över att jag snålat så med dagarna, för det är det fan värt.